EXAMENSARBETE
Arbetsterapeuters erfarenheter av
evidensbaserad praktik inom kommunal hälso- och sjukvård i norra Sverige
Sandra Fahlesson Anna Forsling
2016
Arbetsterapeutexamen Arbetsterapeut
Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap
Luleå tekniska universitet Institutionen för Hälsovetenskap
Avdelningen för hälsa och rehabilitering Arbetsterapeutprogrammet, 180 hp
Arbetsterapeuters erfarenheter av evidensbaserad praktik inom kommunal hälso- och sjukvård i norra Sverige
Occupational therapists' experiences of evidence-based practice in municipal healthcare in northern Sweden
Författare: Sandra Fahlesson och Anna Forsling
Examensarbete i arbetsterapi, 15 hp Vårterminen 2016
Handledare: Ann-Charlotte Kassberg
1
Innehållsförteckning
Sammanfattning ... 2
Abstract ... 3
Inledning ... 4
Bakgrund ... 5
Evidensbaserad praktik säkrar arbetsterapeutiska åtgärder ... 5
Balans mellan forskning och beprövad erfarenhet utvecklar arbetsterapeutiska åtgärder ... 6
Organisationens stöd effektiviserar arbetsterapeutiska åtgärder ... 8
Syfte ... 9
Metod ... 9
Design ... 9
Urval ... 9
Procedur ... 10
Datainsamling ... 10
Dataanalys ... 11
Resultat ... 12
EBP bidrog till ökad trygghet och säkrare åtgärder i klinisk praxis ... 12
Stöd från ledning och kollegor främjade implementering av EBP i klinisk praxis ... 13
Drivande funktioner behövdes för vertikal spridning av EBP ... 15
Diskussion ... 16
Resultatdiskussion ... 16
Metoddiskussion ... 21
Slutsats ... 22
Tillkännagivande ... 23
Referenser ... 24
Bilaga 1: Informationsbrev och förfrågan om medverkan i studie ... 29
Bilaga 2: Intervjustöd ... 30
Intervjufrågor ... 30
2
Sammanfattning
Syfte: Studiens syfte var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av evidensbaserad praktik (EBP) inom kommunal hälso- och sjukvård i norra Sverige. Metod: Tio intervjuer
genomfördes med en kvalitativ intervjumetod med arbetsterapeuter yrkesverksamma inom kommunal hälso- och sjukvård i tre kommuner i norra Sverige. En kvalitativ innehållsanalys användes vid analys av data som resulterade i tre kategorier: EBP bidrog till ökad trygghet och säkrare åtgärder i klinisk praxis, Stöd från ledning och kollegor främjar implementering av EBP i klinisk praxis och Drivande funktioner behövdes för vertikal spridning av EBP.
Resultat: Arbetsterapeuterna uppgav dokumentation som ett sätt att säkerställa
arbetsterapeutiska åtgärder inom professionen och organisationen. Dokumentationen erfors som ett verifikat på den arbetsterapeutiska kompetensen och utgjorde ett underlag för beslut av åtgärder. En faktor för framgångsrik implementering av EBP och kontinuerligt
förbättringsarbete inom kommunal hälso- och sjukvård erfor arbetsterapeuterna var dagliga dialoger och informationsutbyten med kollegor inom professionen. Ledningens stöd med avsättning av tid och faciliterare i form av personer med speciella funktioner erfors som en förutsättning för att effektivt driva EBP. Trots att kommunal hälso- och sjukvård saknade tillgång till vetenskapliga databaser erfor arbetsterapeuterna att alternativa sökvägar till evidens och inledande kontakter med akademin bidrog till ökade möjligheter för EBP inom kommunal hälso- och sjukvård. Slutsats: Studiens resultat visade att olika former av stöd hade en central funktion för EBP för arbetsterapeuter inom kommunal hälso- och sjukvård.
Stöd erfors komma från ledning och kollegor samt tillgång till evidens och beprövad
erfarenhet. Implementering av EBP erfors som ett långsiktigt arbete som tog tid och som var beroende av stödjande funktioner och av en ledning som prioriterade EBP. Detta visar på att ytterligare forskning behövs inom området i syfte att erhålla fördjupad kunskap och förståelse för hur identifierade faktorer och funktioner kan stödjas för framgångsrik implementering av EBP inom kommunal HoS.
Centrala begrepp: Evidensbaserad praktik, kommunal hälso- och sjukvård, stöd
3
Abstract
Aim: The aim of this qualitative study was to describe occupational therapists' experiences of evidence based practice (EBP) in municipal healthcare in northern Sweden. Method: Ten interviews were conducted with a qualitative interview method with occupational therapists working in municipal healthcare in three municipalities in northern Sweden. Collected data were analyzed using qualitative content analysis which resulted in three categories: EBP contributed to increased security and safer interventions in clinical work, Support from management and colleagues promoted implementation of EBP in clinical work and Driving functions are needed for vertical proliferation of EBP. Results: The occupational therapists stated that documentation was a way to ensure occupational therapy measures within the profession and the organization. The documentation was experienced as a verification of the occupational therapy skills and constituted a basis for decisions of measures. As a decisive factor for successful implementation of EBP and continuous improvement in municipal health care the occupational therapists experienced a need of daily dialogues and knowledge based exchanges with colleagues within the profession. Management support, with the provision of time and facilitators (individuals with special features) was experienced as a precondition to effectively drive EBP. Although municipal health care lacked access to scientific databases, occupational therapists experienced alternative paths to evidence and initial contacts with the academy contributed to increased opportunities for EBP in municipal health care.
Conclusion: The results show that various forms of support had a central role in EBP for occupational therapists in municipal health care. Experiences of support occupational therapists stated came from management and colleagues, as well as from access to evidence and proven experience. Implementation of EBP was experienced as a long-term process that toke time and relied on the support functions, and on a management that prioritized EBP. This indicates that more research is needed in this area in order to obtain a deeper knowledge and understanding of how the identified factors and functions may be supported for the successful implementation of EBP in municipal health care.
Key words: evidence-based practice, municipal healthcare, support
4
Inledning
Hälsovetenskapliga fakulteten och arbetsterapeututbildningen vid Luleå tekniska universitet präglas, likt andra hälsovetenskapliga inriktningar i Sverige, av den samverkan som sker mellan akademin och landstingets hälso- och sjukvård. Utbildningen till arbetsterapeut bygger på forskning, beprövad erfarenhet med basen i styrande dokument och lagar, vilket också utgör grund för hur yrkesverksamma arbetsterapeuter utövar evidensbaserad praktik.
Landstinget som organisation i Sverige har länge varit arbetsterapeuters främsta arbetsgivare, med en lång tradition av att arbeta med forskning och evidensbaserad hälso- och sjukvård i nära kontakt med akademin. I samband med Ädelreformen och kommunaliseringen av hemsjukvården flyttades ansvaret för hälso- och sjukvårdsinsatser i särskilda bostäder (för äldre och personer med funktionsnedsättningar) över till kommunerna, vilket medförde ett ökat anställningsbehov av arbetsterapeuter inom kommunerna. Kraven på de
kommunanställda arbetsterapeuternas kompetens förändrades i och med att de fick ett större hälso- och sjukvårdsansvar för personer boende i ordinärt boende. Kommunaliseringen av kommunerna i de två nordligaste länen i Sverige genomfördes år 2013 och ingen
arbetsterapeutisk forskning har ännu, så vitt vi vet, följt upp hur omorganisation av
hemsjukvården har inverkat på kommunanställda arbetsterapeuters uppdrag. Därför är syftet med denna studie att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av evidensbaserad praktik inom kommunal hälso- och sjukvård i norra Sverige.
5
Bakgrund
Evidensbaserad praktik säkrar arbetsterapeutiska åtgärder
Begreppet evidens är detsamma som bevis och har stor betydelse inom hälso- och sjukvård (HoS) då det är nödvändigt att i möjligaste mån ha vetenskapliga belägg för effekter av olika åtgärder som utförs. Evidensbaserad praktik (EBP) handlar om att medvetet och systematiskt sträva efter att bygga HoS enligt bästa tillgängliga kunskap som vägs samman med
professionell expertis, klienternas erfarenheter och tillgängliga resurser samt omgivande faktorer (Willman, Bahtsevani, Nilsson & Sandström, 2016; Socialstyrelsen 2012a). All verksamhet inom HoS ska vara kunskapsbaserad, ändamålsenlig, effektiv, säker, jämlik, tillgänglig och individanpassad (Socialstyrelsen, 2009). Arbetsterapeuter, likställt med andra professioner inom HoS har i uppdrag att förbättra den professionella verksamheten inom organisationen och dess system, för vilket det krävs förbättringskunskap (Batalden &
Davidoff, 2007). Förbättringskunskap bygger på ett arbetssätt med ständigt pågående förändringar i större eller mindre utsträckning (Demings, 1990). Professionell kunskap i kombination med förbättringskunskap driver verksamheten framåt och möjliggör en god och säker HoS (Batalden & Davidoff, 2007). För att säkerställa arbetsterapeutiska åtgärder, professionens kompetens och nödvändighet inom HoS förs dokumentation i klientjournaler, vilket är en av de viktigaste delarna av kommunikation i professionellt yrkesutövande (Craik
& Rappolt, 2006; Childers, 2005; Tickle-Degnen, 2000; Pierre & Sonn, 1999).
Arbetsterapeutens HoS-ansvar regleras i Hälso-och Sjukvårdslagen (HSL, SFS 1982:763), Patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659) och Ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete (SOSFS 2011:9). och föreskriften om ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet (Socialstyrelsen, 2011). Enligt Canadian Association of Occupational Therapists (2002) utövar arbetsterapeuten EBP utifrån grundläggande principer för klientcentrerad praxis, med hänsyn till tidigare erfarenheter och en bedömning huruvida vetenskapliga bevis gäller för den aktuella klienten. Begreppet klientcentrering är centralt inom arbetsterapi och används för att beskriva hur vård- och rehabiliteringsåtgärder bör byggas på delaktighet och anpassas till den unika klientens resurser och behov (Fisher, 2009). Det utgör även grunden för och styr valet av behandlingsmål och behandlingsstrategier (Kielhofner, 2012). EBP tillhandahåller även arbetsterapeuten med ett tillvägagångssätt för att besvara kliniska frågor genom att integrera bevis från olika källor med tonvikt på forskningsresultat. Således är EBP en sammanvägd uppskattning av både klientens önskemål, situation och tillgänglig kunskap, vilket i alla
6 övervägande utgör stöd för kliniska beslut om arbetsterapeutiska åtgärder (Socialstyrelsen, 2012a). Denna evidensbaserade modell illustreras nedan (figur 1).
Figur 1: Illustration av den evidensbaserade modellen, av Socialstyrelsen (Kunskapsguiden, u.å.).
Balans mellan forskning och beprövad erfarenhet utvecklar arbetsterapeutiska åtgärder
Åtgärder inom HoS anpassas efter klientens önskemål där undantag kan krävas från det som vetenskapen föreslår (Socialstyrelsen, 2012a). Det innebär att åtgärder även bygger på arbetsterapeuters professionella expertis, det vill säga beprövad erfarenhet, vilket innefattar färdigheter, förhållningssätt och reflekterad kunskap (Willman, Bahtsevani, Nilsson &
Sandström, 2016). Vid sidan om vetenskaplig kunskap har detta betydelse för åtgärdens effektivitet. I den arbetsterapeutiska professionen är EBP en väsentlig del för yrkets tillförlitlighet gentemot klienter, kollegor och arbetsgivare (Gutman, 2008; Cusick, 2001).
Arbetsterapeut som profession har varit ett legitimationsyrke inom svensk HoS sedan år 1999 (Socialstyrelsen, u.å.; Sveriges Arbetsterapeuter, u.å.) och tillförlitligheten för professionens åtgärder grundar sig således i forskning och beprövad erfarenhet (Jacobson, 2010). I den professionella kunskapen länkas formell och utbildningsbaserad kunskap samman med informell och mer erfarenhetsbaserad kunskap (Willman, Bahtsevani, Nilsson & Sandström, 2016). För att effektivt kunna implementera principer för EBP behöver arbetsterapeuter
kunskap, färdigheter och attityder för att integrera forskning i praktiken. Thomas, Saroyan och Snider (2012) menar att dessa bör utvecklas tidigt i karriären, helst under akademisk
utbildning. Dock är det oklart vilka specifika milstolpar som arbetsterapeutstudenter förväntas uppnå i utvecklingen av EBP under formell arbetsterapeututbildning. En aspekt av stor
betydelse för arbetsterapi är bristen på forskning inom många områden av klinisk praxis (Reagon et al., 2008). För fortsatt utveckling av arbetsterapi och arbetsterapeuters
professionella kompetens krävs en pågående öppenhet för utveckling och evidens (Sirkka, Zingmark & Larsson-Lund, 2014). Det innebär fortsatt delaktighet i en professionell
7 utveckling och ett reflektivt yrkesutövande (McKinstry, Allen, Courtney & Oke, 2009). Detta har betydelse för implementering av evidens i klinisk praxis (Thomas & Law, 2013).
Begreppet implementering beskrivs som ett tillvägagångssätt för att införa nya metoder i befintlig verksamhet samt säkerställer att metoderna används ändamålsenligt och långsiktigt hållbart (Socialstyrelsen, 2012b). En faktor för framgångsrik tillämpning av forskningsresultat i klinisk praxis beskriver Craik och Rappolt (2006) som ett samspel mellan erfarenhet och kompetens då beprövad erfarenhet bidrar till att arbetsterapeuter utvecklar kritiskt
förhållningsätt vilket kan fastställa klinisk nytta av forskningsresultat till specifika klienter eller verksamhetsområden. En sammanvägning av beprövad erfarenhet och forskning borde således vara optimalt för att uppnå effektiva arbetsterapeutiska åtgärder. Dock finns
indikationer på att en stor majoritet arbetsterapeuter förlitar sig på beprövad erfarenhet och kollegor i stället för forskning när kliniska beslut ska tas (Bennet et al., 2003). Forskning visar även att yrkeserfarenhet medför en minskad benägenhet att söka efter ny kunskap (Wressle &
Samuelsson, 2015). En förklaring är att erfarna yrkesutövare i större utsträckning förlitar sig på beprövad erfarenhet som en legitim källa för evidens (Thomas, Saroyan & Lajoie, 2012).
En annan förklaring är att studier och forskningsrapporter sällan är publicerade på det egna modersmålet vilket kan upplevas som ett hinder för genomförandet av EBP (Döpp, Steultjens
& Radel, 2012). Vidare i nationell forskning anser majoriteten arbetsterapeuter att de kan läsa vetenskapliga artiklar på svenska utan problem, medan artiklar på engelska uppfattas som svårare. Endast en femtedel av de tillfrågade ansåg att de behärskade engelska lika bra som svenska (Karlsson & Törnqvist, 2007). Det är flera faktorer som måste interageras för att minska klyftan mellan teori och praktik, och utifrån evidens kunna implementera nya metoder i det kliniska arbetet (Grol, 2013; Dixon-Woods, McNicol & Martin, 2012). Inverkande omständigheter menar Sirkka, Zingmark och Larsson-Lund (2014) är organisatoriska och individuella faktorer samt ledarskap. Genom att förse arbetsterapeuter med strategier för fortlöpande professionellt förbättringsarbete i grupp skapas ett utbyte av erfarenheter och kunskap där framtida behov av ny forskning kan uppmärksammas (McKinsktry et al., 2009).
Arbetsterapeuter som samarbetar i grupp med syfte att öka tillit och kompetens i sökandet efter ny kunskap kan öka självförtroendet för att själva erhålla kunskap, vilket i sin tur kan öka implementeringen av evidens i de praktiska arbetet (Welch & Dawson, 2006). En långsiktig organisatorisk planering krävs för att implementera ny kunskaper i
arbetsterapeutiska verksamheter samt att öka kvaliteten i klinisk praxis (Sirkka, Zingmark &
Larsson-Lund, 2014).
8
Organisationens stöd effektiviserar arbetsterapeutiska åtgärder
För arbetsterapeuter har samhällsutvecklingen bidragit till högre krav på professionen
(Sveriges Arbetsterapeuter, 2015). Att vara uppdaterad med forskning och omsätta kunskap i praktiken sker inte automatiskt, utan är tidskrävande och förutsätter ett systematiskt arbete och grundläggande kunskaper. Organisationen måste således avsätta tid och ge
arbetsterapeuterna stöd för att de ska lyckas med uppgiften (Wressle & Samuelsson, 2014, 2015). Forskning har visat att arbetsterapeuter upplever att ledningen tillhandahåller tid för att arbetsterapeuter ska kunna tillägna sig ny kunskap (Dysart & Tomlin, 2002). Emellertid kräver implementering av nya metoder och exkludering av andra mer än enbart tid till ny kunskap. För att sortera ut metoder som inte är evidensbaserade eller effektiva krävs en typ av kunskapsstyrning, vilket handlar om att skapa system för att säkerställa spridning och
användning av kvalitetssäkrad kunskap (Socialdepartementet, Ds 2014:9). Upprättande av ett systematiskt kvalitetsarbete innebär att identifiera förbättringsområden samt implementera och följa upp åtgärder för att höja kvaliteten inom arbetsterapeutiska verksamheter (Sveriges Arbetsterapeuter, 2011). Organisatoriska och individuella faktorer kan påverka
arbetsterapeuters inställning till EBP och hur den faktiskt implementeras kliniskt i en verksamhet (Sirkka, Zingmark & Larsson-Lund, 2014; Heiwe et al., 2011). En möjlig orsak till att arbetsterapeuter i Sverige upplever sökandet efter forskning som utmanande beror på hög arbetsbelastning, brist på tid samt arbetsuppgiftens karaktär och organisationsform (Karlsson & Törnqvist, 2007). Detta bekräftats i internationella studier där majoriteten av upplevda hinder för EBP var hög arbetsbelastning, otillräckligt stöd, brist på kunskap men också brist på tid för att söka och analysera evidens (McCluskey, 2003; Curtin & Jaramazivic, 2001; Sweetland & Craik, 2001; Humphris, Littlejohns, Victor, O’Halloran & Peacock, 2000;
Upton, 1999). Trots detta råder en övervägande positiv attityd till forskning och evidens bland yrkesverksamma arbetsterapeuter inom kommunal SoH samt i vissa fall framhålls EBP som en väg för att öka trovärdigheten i organisationen så väl som professionen (Swedlove &
Etcheverry 2012; Heiwe et al., 2011; Fänge & Ivanoff, 2009; Karlsson & Törnquist, 2007).
Därför bör möjligheter skapas så att arbetsterapeuter kan engagera sig i att söka forskning, som en primär strategi för att stödja EBP (Sirkka, Zingmark & Larsson-Lund, 2014; Thomas
& Law, 2013) I Sverige har landstingen historiskt enskilt varit ansvarig för HoS och har således lång tradition av EBP och att erbjuda medborgarna bästa tillgängliga vård, omsorg och rehabilitering. I och med Ädelreformen (Prop. 1990/91:14), genomfördes en
kommunalisering år 1992 då Sveriges kommuner fick ett utökat ansvar för vård och omsorg och därmed ett lagligt reglerat sjukvårdsansvar (Motion 1991/92:So450). Artikelsökningar
9 tyder på att forskning inom området EBP företrädesvis vilar på nationell och internationell forskning vilket inbegriper sjukhus och landsting. Ett fåtal av de nationella studierna som återfanns illustrerade arbetsterapeuters upplevelser eller erfarenheter av EBP (Wressle &
Samuelsson, 2014, 2015; Karlsson & Törnqvist, 2007). Endast en nationell studie belyste arbetsterapeuter inom kommunal HoS (Fänge & Dahlin, 2009). Utifrån den funna
kunskapsluckan kring hur arbetsterapeuter verksamma inom kommunal hälso- och sjukvård arbetade med EBP, samt att kommunaliseringen av de nordligaste länen skedde först år 2013, uppmärksammades ett behov av att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av evidensbaserad praktik inom kommunal hälso- och sjukvård i norra Sverige.
Syfte
Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av evidensbaserad praktik inom kommunal hälso- och sjukvård i norra Sverige.
Metod Design
För att besvara studiens syfte och för att få en fördjupad förståelse av en företeelse mot en specifik grupp valdes en kvalitativ ansats (Backman, 2008). Öppna intervjufrågor utarbetades (bilaga 2) för att fånga upp deltagarnas erfarenheter (Olsson & Sörensen, 2011).
Urval
Deltagarna valdes utifrån ett ändamålsenligt urval i förhållande till studiens syfte (Olsson &
Sörensen, 2011). Inklusionskriterier för deltagarna var att de skulle vara legitimerade
arbetsterapeuter och att de skulle vara yrkesverksamma inom kommunal HoS i norra Sverige.
Författarna tog kontakt med 15 potentiella deltagare, samtliga uppfyllde kriterierna. Av dessa 15 potentiella deltagare fick författarna svar från 10 som samtyckte om deltagande i studien.
Undersökningsgruppen bestod av sju kvinnor och tre män i åldrar mellan 25 och 64 år.
Deltagarna var verksamma inom tre kommuner i norra Sverige.
10
Procedur
Författarna sökte telefonnummer till potentiella deltagare inom kommunerna via hemsida, men även via kommunernas telefonväxel där kontaktinformation saknades på hemsidan.
Förfrågan om deltagande i studien skickades via e-post där författarna bifogade ett missivbrev (bilaga 1). I missivbrevet informerades deltagarna om studiens syfte, kriterier för att delta, konfidensialitet samt att de när som helst kunde avbryta sin medverkan (Bell & Waters, 2016). I missivbrevet informerades deltagarna även om hur de skulle ta kontakt med författarna vid eventuell medverkan i studien. Vidare informerades även att författarna önskade svar från samtliga deltagare via e-post eller telefonkontakt inom en vecka och vid uteblivet svar kontaktades de igen. Deltagarna hade möjligheten att välja plats för var de ville att intervjun skulle ske. Författarna bokade en tid och plats för intervju efter ett jakande svar från deltagarna samt efter att de uppfyllt uppsatta kriterier för ett deltagande i studien. Alla intervjuer genomfördes i ett avskilt rum på deltagarnas arbetsplatser tillsammans med författarna. (Olsson & Sörensen, 2011). Vidare informerades deltagarna om att den färdiga uppsatsen kommer att publiceras på universitetets hemsida (Patel & Davidson, 2011).
Datainsamling
Författarna genomförde intervjuerna med en kvalitativ intervjumetod med öppna frågor för att samla in deltagarnas erfarenheter (Dalen, 2015; Farbring, 2014). Författarna ställde
följdfrågor för att samla in bred information och för att besvara studiens syfte (Olsson &
Sörensen, 2011). För varje enskild intervju informerades deltagarna om hur lång tid intervjun beräknades ta och varje deltagare intervjuades en gång, i cirka 45-60 min (Patel & Davidson, 2011). Intervjuerna genomfördes på deltagarnas arbetsplatser och båda författarna var
närvarande under samtliga intervjuer då författarna kunde komplettera varandra. Ansvaret för frågeställningarna delades jämt mellan författarna vilket mynnade ut i att varje författare ansvarade för fem intervjuer vardera. Författarna diskuterade sedan gemensamt intervjuerna efter varje genomförande, för en ökad validitet i datainsamlingen (Backman, 2008).
Intervjuerna spelades in via elektronisk utrustning med godkännande från deltagarna där författarna sedan omgående transkriberade dessa ordagrant (Bell & Waters, 2016).
11
Dataanalys
Insamlad data analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys för att koda, kategorisera och sammanställa mönster (Lundman & Hällgren Graneheim, 2013). Författarna transkriberade fem intervjuer vardera och läste sedan igenom det samlade datamaterialet från samtliga 10 intervjuer på var sitt håll för att få en helhetsbild av insamlad data. Analys av data skedde genom att författarna och handledare enskilt läste, identifierade meningsenheter och kodade en förutbestämd transkriberad intervju och jämförde sedan kodningen med varandra för att behålla interbedömarreliabilitet (se tabell 2). Denna triangulering med handledaren syftade till att öka trovärdigheten, fånga alternativa infallsvinklar och klargöra om resultaten riktar sig åt samma håll (Lundman & Hällgren Graneheim, 2013). Därefter fortsatte författarna enskilt utan handledarens medverkan att upprepa proceduren med samtliga transkriberade intervjuer och jämförde sedan kodningarna med varandra. Koderna sorterades därefter i tre kategorier som besvarade studiens syfte. Kategorierna var: EBP bidrar till ökad trygghet och säkrare åtgärder i klinisk praxis, Stöd från ledning och kollegor främjade implementering av EBP i klinisk praxis, och Drivande funktioner behövdes för vertikal spridning av EBP. Gemensamt för samtliga kategorier var att de förklarade hur arbetsterapeuter arbetar med EBP inom kommunal HoS. Författarna förtydligade utvalda delar av resultatet med citat för att exemplifiera fynd från insamlad data. Citaten används för att underlätta förståelsen av hur deltagarna arbetade med EBP (Lundman & Hällgren Graneheim, 2013).
Tabell 2:
Meningsenhet: Kondenserad
meningsenhet:
Kod:
Men sedan så rådfrågar man varandra också ganska ofta. Då är det både forskningsrön och beprövad erfarenhet i verksamheten.
Både forskningsrön och beprövad erfarenhet i verksamheten
Samspel mellan forskningsrön och beprövad erfarenhet
12
Forskningsetiska aspekter
Nyttan med studien var att den belyste arbetsterapeuters erfarenheter av EBP inom kommunal HoS, vilket ännu är ett relativt outforskat område inom arbetsterapeutisk forskning nationellt, i synnerhet i norra Sverige. Studien kunde bidra med en ökad insikt i vilka faktorer som påverkade EBP i kommunal HoS. Författarna var medvetna om risken att intervjufrågorna kunde upplevas utmanande, vilket kunde uppstå om den enskilde deltagaren kände att deras kompetens eller arbetsgivarens duglighet blev värderade (Patel & Davidson, 2011). En annan risk var att deltagarna kunde uppleva att de äventyrade lojaliteten gentemot arbetsgivaren.
Dessa risker motverkades genom att författarna förtydligade att det var deltagarnas egna erfarenheter som efterfrågades och att dessa varken skulle värderas enskilt eller mätas mot organisationens riktlinjer. Författarna informerade att studien var kvalitativ och att det inte fanns någon teori som skulle prövas. Därför valde författarna att formulera ett antal öppna frågeställningar utifrån studiens syfte för att öka möjligheterna att erhålla förutsättningslösa och uttömmande svar (Kvale & Brinkmann, 2014). Nyttan med studien övervägde riskerna då den insamlade kunskapen kunde utgöra underlag för framtida studier och vidare effektivisera implementering av EBP inom kommunal HoS.
Resultat
Analysen av intervjuerna resulterade i följande tre kategorier: EBP bidrog till ökad trygghet och säkrare åtgärder i klinisk praxis, Stöd från ledning och kollegor främjade implementering av EBP i klinisk praxis och Drivande funktioner behövdes för vertikal spridning av EBP.
EBP bidrog till ökad trygghet och säkrare åtgärder i klinisk praxis
Denna kategori reflekterar över hur arbetsterapeuterna erfor att EBP bidrog till ökad trygghet i professionen och säkrare arbetsterapeutiska åtgärder i klinisk praxis. Det framkom att det kliniska arbetet var grundat i både beprövad erfarenhet och forskning. De beskrev att det behövdes en balans mellan dessa, vilket bidrog till stöd och trygghet i professionellt yrkesövande. Ett citat som förtydligar ovanstående:
13
“Men sedan så rådfrågar man varandra också ganska ofta. Då är det både forskningsrön och beprövad erfarenhet i verksamheten. Hur gör vi, och så resonerar man ofta, nästan dagligen med varandra”
Samtidigt framkom erfarenheter av att det var “lätt att falla tillbaka” till beprövad erfarenhet när tillämpningen av forskning tidvis erfors utmanande. Dock framkom det från intervjuerna att det även fanns behov av beprövad erfarenhet, vilket många gånger kompletterade
forskning. Då beprövad erfarenhet användes i synergi med forskning var erfarenheten att båda delarna tillsammans bidrog till ökad trygghet i det kliniska arbetet. Ingen del var överordnad den andra utan bägge delarna behövdes. Beprövad erfarenhet bidrog till bättre flyt i arbetet då mjuka värden såsom bemötande var betydelsefullt för effektiva processer som baserade sig i klienters behov och önskningar. Vidare framkom det att EBP utgjorde stöd i dialog med personer i ledande befattningar och med kollegor, då evidens kunde användas för att motivera beslut om arbetsterapeutiska åtgärder och behov av förändringar i verksamhet inom
kommunal HoS. Ytterligare stöd för att säkerställa arbetsterapeutiska åtgärder inom professionen och organisationen uppgavs dokumentation, som ingår i all HoS.
Dokumentationen erfors som ett verifikat på den arbetsterapeutiska kompetensen, till stöd för andra professioner och vid beslutsfattning. Men även som den främsta handling som speglade det arbetsterapeutiska arbetet. Arbetsterapeuterna erfor att arbetet med implementering av EBP i det kliniska arbetet möjliggjorde revidering av åtgärder och bidrog till erfarenheter av en ständigt pågående utveckling.
Stöd från ledning och kollegor främjade implementering av EBP i klinisk praxis
Denna kategori beskriver erfarenheter av behovet av att personer i ledande befattning
prioriterade EBP, inom kommunen. Det framkom att arbetsterapeuterna erfor att de själva och kollegor hade beredskap för utveckling och att det fanns en vilja till förbättring. De beskrev att inom kommunal HoS fanns tid och utrymme till EBP då åtgärder sällan var av akut karaktär. Arbetsterapeuterna uttryckte att kollegor och chefer hade ett gemensamt ansvar för att driva förbättringsfrågor och att det därför inte borde åligga enskilda arbetsterapeuter att enskild driva dessa inom kommunal HoS. Vidare beskrevs ansvarsfördelning av, och speciella
14 funktioner för frågor som berörde EBP som en framgångsfaktor vilket ledningen hade som uppdrag att skapa. Ett citat:
“Det finns eldsjälar … som verkligen vill … förkovra sig i ämnen, alltså så. Och det finns de som hellre är ute i fältet och jobbar mer så. Vi är olika. Det är jag jättetacksam över att det finns de som verkligen vill gå de här kurserna, vill förkovra sig, vill dela med sig av det. Men vi är olika, så. Men det brukar oftast vara på några stycken.”
Det framkom att ansvaret för förbättringsfrågor byggde på ett tydligt ledarskap med chefer och ledning som säkerställde att EBP implementerades i det ordinarie arbetet. Genom
kontinuerliga möten med engagerade chefer på olika nivåer inom organisationen kunde frågor och behov som gällde EBP lyftas och förbättringsområden prioriterades. Vidare framkom det att en välfungerande kontinuerlig dialog med närmsta chef kunde bidra till att behov av förbättringsarbete, inom kommunal HoS, kunde lyftas högre upp i organisationen.
Arbetsterapeuternas erfarenheter av chefligt stöd var dock beroende av vilken förförståelse chefen besatt för den arbetsterapeutiska professionen. Majoriteten av arbetsterapeuterna erfor skillnader i vilket stöd som gavs beroende på vilken profession chefen själv tillhörde.
Kontinuerliga dialoger kunde även bidra till återkoppling kring pågående kollegiala förbättringsarbeten, där arbetsuppgifter reviderades och omprövades efter EBP. Ett citat:
“Men vi pratar ihop oss hela tiden, har ett ständigt samarbete. Det är i stort sätt varenda dag. Men min chef träffar jag en gång i veckan … och då framför jag allt det här. De i sin tur tar det med deras chefer så förs det dialoger på chefsnivå. Man märker också att det vi säger också … att det tas på allvar.”
Denna kategori beskriver även erfarenheter hur kollegialt utbyte med andra arbetsterapeuter kunde bidra till att forskning kunde omsättas till klinisk praxis, till nytta för klienter och kollegor. Arbetsterapeuterna erfor att ett forum för att lyfta EBP var genom regelbundna yrkesträffar med andra arbetsterapeuter. För att forskningsresultat skulle kunna omsättas till klinisk praxis beskrevs behovet av frågor gällande evidens och förbättringsarbete, vilket lyftes för gemensamma ställningstaganden om behov av revideringar av åtgärder. Det framkom att yrkesträffar med kollegor även bidrog till erfarenhetsutbyte då EBP inom kommunal HoS skulle omsättas till klinisk praxis. Under dessa möten kunde kollegiet gemensamt kritiskt granska åtgärder som erbjöds klienter och diskutera huruvida dessa var grundade i beprövad erfarenhet och/eller forskning. Ett citat:
15
“Men vi pratar ihop oss kollegialt. Vi träffas regelbundet och då tar man alltid upp om det är något man har tänkt på. Hur gör ni när det blir så här? Nu måste vi göra
någonting åt det här. Så det är väl den främsta källan till att kritiskt se på vad vi gör.”
Vidare framkom möjligheten att samverka med kollegor inom kommunen bidragande till ökad kvalitet inom kommunal HoS. Kollegialt stöd erfors bidra till att professionen stärktes.
Även om det fanns behov av möten med andra professioner så framkom det att dessa inte kunde ersätta kollegiala yrkesträffar. I det professionella yrkesutövandet var erfarenheten att kollegiets beprövade erfarenhet värderades högt. Vidare beskrevs att då forskning lyftes under kollegiala möten kunde ökad förståelse av EBP medföra att fler kollegor engagerades.
Avslutningsvis, även om EBP var ett gemensamt ansvar för alla kollegor var erfarenheten att stöd från ledningen av betydelse för motivation och omsättning av teori till praktik inom kommunal HoS.
Drivande funktioner behövdes för vertikal spridning av EBP
Denna kategori återspeglar behovet av faciliterare i form av personer med speciella funktioner, vilka fungerade som drivkraft för EBP i det kliniska arbetet och kunde lyfta kunskap vertikalt genom organisationens alla led. Det framkom att kommunal HoS hade begränsad tillgång till vetenskapliga databaser vilket begränsade arbetsterapeuternas
sökarbete. Samtidigt erfor arbetsterapeuterna att det var ett konstant inflöde av forskning via nya vägar så som e-post, vilka erfors utmanande att hinna kritiskt granska, ta till sig och omvandla till klinisk praxis. Arbetsterapeuterna lyfte behovet av personer med tid avsatt och med speciell kompetens, vilka kunde guida arbetsterapeuter inom kommunal HoS till att nyttogöra forskning, och omsätta den till klinisk praxis. Ett citat:
“Det är ju jätteviktigt för att det är ganska massiv information om man som en vanligt praktiserande arbetsterapeut ska ha koll på. Vad som forskas i och vad som händer och sker, men det är jättebra att det finns en speciell person.”
Det framkom från intervjuerna att professioner som medicinskt ansvarig för rehabilitering (MAR) och adjungerad klinisk adjunkt (AKA) bidrog till kvalitetshöjning inom
arbetsterapeutprofessionen, men också för övriga professioner. Erfarenheten var att där det fanns faciliterare fanns ett annat “driv” för att utveckla EBP inom kommunal HoS. Vidare beskrevs uppdrag med tid avsatt för förbättringsarbete som en stödjande framgångsfaktor för
16 implementering av forskning till klinisk praxis. Det kunde inbegripa personer som arbetade i projektform eller med speciella förbättringsuppdrag inom kommunal HoS. Vidare framkom erfarenheter att det var utmanande att kritiskt granska och implementera forskning i den ordinarie arbetsterapeutiska verksamheten inom kommunal HoS. Arbetsterapeuterna erfor det utmanande att själva driva EBP framåt. Ett citat:
“Kommer det nya direktiv om att: Ni ska jobba mot det här. Då vill man känna att då är det väl något annat man ska ta bort i sådana fall. Så att man får stöd för sådana saker.
AKA kan motivera ledningen bland annat, så det måste ju vara en AKAs uppdrag”
Det framkom från intervjuerna att faciliterare även kunde vara en länk mellan arbetsterapeuter och ledning, då de hade möjlighet att motivera och förmedla utbildnings- och
förbättringsbehov till personer i ledande befattning. Därmed kunde dessa faciliterare bidra till effektivare processer och flöden och jämnare fördelning av kompetenshöjande åtgärder. Även om arbetsterapeuterna påtalade behovet av drivande faciliterare, var erfarenheten att EBP var ett gemensamt uppdrag som gällde alla arbetsterapeuter. Slutligen framkom det att då EBP och förbättringsarbeten prioriterades effektiviserades arbetet, vilket bidrog till mer tid för arbetet med klienter.
Diskussion
Resultatdiskussion
Syftet med studien var att undersöka arbetsterapeuters erfarenheter av EBP inom kommunal HoS i norra Sverige. Resultatet indikerade att EBP inom kommunal HoS är beroende av flertalet faktorer vilka inbegrep: stöd från ledning, motiverade kollegor och faciliterare.
Resultatet från studien visar att stöd på olika nivåer utgjorde en central funktion för EBP vilket återkom i alla tre kategorier. I kategorin EBP bidrog till ökad trygghet och säkrare åtgärder i klinisk praxis framkom att EBP ökade upplevelsen av trygghet i den egna
professionen och att arbetsterapeuterna hade stöd av såväl forskning som beprövad erfarenhet som kunde motivera arbetsterapeutiska åtgärder i klinisk praxis. Även dialoger grundade i EBP erfors bidra till utveckling av den arbetsterapeutiska professionen, något som styrks av tidigare forskning (Gutman, 2008; Cusick, 2001). Resultatet illustrerade betydelsen av evidens och implementeringen av denna till klinisk praxis i samband med att
arbetsterapeuterna erfor att den beprövade erfarenheten var en ovärderlig tillgång för
17 professionen. Craik och Rappolt (2006) framhåller just samspelet mellan erfarenhet och kompetens som en faktor för framgångsrik tillämpning av forskningsresultat i klinisk praxis då beprövad erfarenhet bidrar till att arbetsterapeuter utvecklar kritiskt förhållningsätt. Vilket kan fastställa klinisk nytta av forskningsresultat till specifika klienter eller
verksamhetsområden. Resultatet visade att beprövad erfarenhet var särskilt betydelsefull vid större omorganisationer som kommunaliseringen då ansvaret för HoS i ordinärt boende flyttades från landstingen till kommunerna. Erfarenheten var att det fanns ett ökat intresse för forskning och frågor gällande EBP bland arbetsterapeuter inom kommunal HoS. Dock uppgav arbetsterapeuterna att kommunen hade bristande tillgång till vetenskapliga databaser vilket de erfor som ett hinder för EBP. Samtidigt utvanns nya vägar till kunskap genom att använda källor från myndigheter som Socialstyrelsen eller Statens beredning för medicinsk och social utredning (SBU). Detta erfors som ett sätt för kommunanställda arbetsterapeuter inom HoS att närma sig akademin och ytterligare främja forskning och kompetenshöjning av
arbetsterapeutprofessionen. Arbetsterapeuterna erfor även att EBP bidrog till säkrare
arbetsterapeutiska åtgärder som erbjöds klienter i klinisk praxis. Även Gutman (2008) menar att EBP bidrar till professionens och åtgärdernas tillförlitlighet gentemot klienter, kollegor och arbetsgivare. Arbetsterapeuternas erfarenheter var att även dokumentationsprocessen utgjorde en viktig del i att säkerställa åtgärders tillförlitlighet och dokumentationen kommunicerade hur evidens kopplades till utförda och planerade åtgärder, vilket är en nödvändighet när professionella tjänster tillhandahålls klienter (Craik & Rappolt, 2006;
Childers, 2005). Arbetsterapeuternas erfarenheter var att det förekom “gråzoner” mellan den egna profession och fysioterapeuterna inom kommunal HoS, en missuppfattning som uppgavs förekomma i ledningen såväl som bland övriga professioner. Arbetsterapeuterna erfor att de själva även kunde känna en oklarhet i kliniska uppdrag som ledningen inom kommunal HoS gett arbetsterapeuterna, då de ofta tangerade fysioterapeuternas ansvarsområden. Under sådana omständigheter fick dokumentationen ytterligare en viktig funktion, då
arbetsterapeuterna erfor dokumenteringen som ett sätt som att särskilja och spegla den arbetsterapeutiska kompetensen inom kommunal HoS. Enligt Pierre och Sonn (1999) kommunicerar dokumentationen till andra professioner inom HoS arbetsterapiprocessens olika delar samt på vilka grunder arbetsterapeuten hade vidtagit åtgärder i varje enskilt klientfall. Dock hindrades informationsöverföringen mellan olika aktörer inom HoS, såsom vid överlämning av klientärenden från landsting till kommun och vice versa, på grund av slutna dokumentationssystem. Arbetsterapeuterna erfor även skillnader i dokumenteringen lokalt i olika delar av kommunen och mellan olika professioner inom HoS, men även på ett
18 individuellt plan beroende på vilken arbetsterapeut som dokumenterat. Dessa skillnader
bestod i val av sökord och begrepp samt hur informationen strukturerades i
dokumentationssystem. Dokumentationen uppgavs, av samtliga arbetsterapeuter, vara den handling som hade mest tyngd i kvalitetssäkringen av arbetsterapeutiska åtgärder, samtidigt som att det var den enskilt enda arbetsuppgiften som sköts på till arbetsdagens slut, dagen efter och i tidspressade lägen så långt som tre dagar senare. Forskning bekräftar att
kontinuerlig dokumentation utgör stöd för genomförande av förbättringsarbete i praktiken och säkerställer evidens genom vilken HoS kan uppnå hållbara förbättringar (Sirkka, Zingmark &
Larsson-Lund, 2014). Implementeringen av EBP i kommunal HoS är dels en organisatorisk fråga, dels ett ständigt pågående ansvar för professionen att omsätta och utföra i klinisk praxis med klienter. Studiens resultat visar på ett behov av en större samverkan mellan; hur
organisationen bidrar till säkra och smidiga strukturer i kommunens dokumentationssystem;
och arbetsterapeuternas möjligheter att nyttja yrkesspecifika och ändamålsenliga sökord samt begrepp, för att säkerställa EBP inom kommunal HoS. Därför bör forskning utifrån ett arbetsterapeutiskt perspektiv genomföras, i syfte att skapa ett konkret underlag gällande dokumentationsprocessen inom kommunal HoS vilket kan bidra med säkrare processer och effektivare flöden i informationsöverföringen. Från kategorin Stöd från ledning och kollegor främjade implementering av EBP i klinisk praxis framkom att stöd från ledningen var
betydelsefullt för EBP, vilket även finns beskrivet i forskning av Wressle och Samuelsson (2014, 2015). Arbetsterapeuterna erfor att det fanns en vilja i kollegiet att driva förbättring av kommunal HoS framåt. Gemensam ansvarsfördelning samtidigt som speciellt
forskningsintresserade personer i kollegiet gavs tid och möjlighet att fördjupa sig i
förbättringsarbeten inom EBP nämndes som en möjlighet. Genom att följa satta riktlinjer i förhållande till organisationen erfor arbetsterapeuterna att de kunde planera och prioritera åtgärderna efter föreliggande behov. Vilket erfors som ett stöd i det kliniska arbetet och möjliggjorde avsättande av tid för förbättringsarbete. Forskning har visat att en organisatorisk kultur som främjar EBP ger ett ökat engagemang i sökandet och implementeringen av evidens i verksamheten (Melton et al., 2010; Lyons et al., 2010; Humphris et al., 2000).
Arbetsterapeuterna erfor att kommunen hade tillgång till bred intern kompetens inom professionen och att arbeta inom en planerad verksamhet som kommunal HoS utgjorde stödjande faktorer för att rutinmässigt medverka i förbättringsarbeten. Stödjande faktorer som även Welch och Dawson (2006) menar har betydelse för ett långsiktigt och hållbart
förbättringsarbete. Genom att ansvaret för förbättringsfrågor fördelades på hela kollegiet skapades framgångsrika förutsättningar att höja kvaliteten i flera led, samtidigt som
19 arbetsterapeuterna beskrev hur vissa personer som de själva kallade “eldsjälar” i kollegiet fungerade som motorer för att förbättring skulle ske, som en del i det ordinäre arbetet. Vidare illustrerade arbetsterapeuterna en framgångsfaktor med drivande kollegor då
förbättringsarbete erfors ske där förbättring krävdes samt att processen drevs från ett
inifrånperspektiv. Att nyttja den interna kompetensen lyfter även Upton, Stephens, Williams och Scurlock-Evans (2014) som ett sätt att utveckla en verksamhet på ett kostnadseffektivt sätt. Arbetsterapeuternas erfarenheter överensstämde med fynden i Upton, Stephens, Williams och Scurlock-Evans forskning (2014) att nyutexaminerade arbetsterapeuter, men även
arbetsterapeutstudenter med teknisk och metodisk kunskap tillsammans med den existerande beprövade erfarenheten var en stor tillgång för utveckling. Arbetsterapeuterna erfor även att EBP inom kommunal HoS var beroende av engagerade kollegor där alla gavs möjlighet till delaktighet i implementering av EBP i verksamheten. Engagemang bland kollegor var en framgångsfaktor för implementering av evidens till klinisk praxis i kommunal HoS. Resultatet illustrerar att då EBP var grundat i behov och den kommunala HoS-verksamhetens
förutsättningar kunde hållbar EPB uppnås. Det krävdes balans mellan forskning och beprövad erfarenhet vilket kunde åstadkommas genom kollegialt utbyte av erfarenheter inom den egna verksamheten. Trots ökat intresset för EBP och att flertalet arbetsterapeuter ingick i olika samarbetsgrupper som arbetade med förbättringsfrågor uppgav ett antal arbetsterapeuter att de sällan självständigt sökte och kritiskt granskade evidens. En orsak till detta menar Upton, Stephens, Williams och Scurlock-Evans (2014) bero på isolerat arbete och brist på stöd.
Erfarenheterna från de intervjuade arbetsterapeuterna var att yrket kunde medföra uppdrag som ensam arbetsterapeut i olika områden inom kommunen utan daglig kontakt med kollegor inom den egna professionen. Vilket kunde påverka motivationen att engagera sig personligen att söka efter evidens. För att EBP ska utgöra det stöd som arbetsterapeuterna erfor behövdes således även en motiverande faktor som engagerade enskilda arbetsterapeuter att dagligen reflektera och diskutera forskning och beprövad erfarenhet inom den egna professionen.
Behovet av dagligt kolleigialt utbyte utgjorde således både ett hinder och ett stöd. Inom kommunal HoS är det inte ovanligt att arbetsterapeuter arbetar geografiskt utspridda i den egna kommunen och träffas kollegialt (fysiskt) en till två gånger per månad. Därför finns ett behov av framtida studier som kan utreda alternativa digitala kommunikationsmöjligheter som kan främja för tätare och mer spontana kollegiala informationsutbyten för
arbetsterapeuter inom kommunal HoS.
20 Vidare framkom det i kategorin Drivande funktioner behövdes för vertikal spridning av EBP att arbetsterapeuterna erfor att den kollegiala beprövade erfarenheten underlättade
implementering av evidens i verksamheten. Vidare framkom det att det fanns faciliterare med tid avsatt i tjänster för att evidens och EBP inom kommunen skulle främjas. I resultatet belystes även arbetsterapeuterna erfarenheter av utmaningar i uppgiften att driva
utvecklingsfrågor i den ordinarie verksamheten, vilket också bekräftas i Heiwe et al (2011) studie. Arbetsterapeuterna beskrev att sökarbetet stöddes av tillgång till ny forskning och att det erfors positivt att alltmer forskning fanns tillgänglig via öppna sökvägar på internet. Dock upplevdes det utmanande och tidskrävande att tolka och förstå engelskspråkig forskning, vilket utgjorde hinder för kunskapsinhämtningen, något som även bekräftas av Döpp,
Steultjens och Radel (2012). En lösning som framfördes med att förstå och omvandla engelsk litteratur var att läsa abstrakt och svenska sammanfattningar och därigenom skapade sig en bild av forskningens innebörd. En annan möjlighet som framkom var speciella
utbildningsinsatser i samarbete med kommun och akademi, där forskningsresultat presenteras.
Vidare erfor arbetsterapeuterna att ett ständigt inflöde av information som kom dem tillhanda per automatik i form av e-post och andra utskick kunde vara en utmaning att hantera och kritiskt granska. Thomas och Law (2013) menar att antalet publicerade medicinska studier är enormt, vilket kan vara utmanande för enskilda personer att hinna och uppamma motivation för att läsa och värdera forskningsläget inom ett specialiserat område. Davis, Zayat, Urton, Belgum och Hill (2008) menar att hinder för tillgång till och användning av EBP måste åtgärdas innan arbetsterapeuter kan kommunicera evidens i det kliniska arbetet.
Omorganisationen som kommunaliseringen innebar för kommunerna i norra Sverige, bidrog till ett ökat behov av uppdatering kring frågor som berörde EBP för kommunanställda
arbetsterapeuter. Nyström, Hansson, Garvare och Andersson-Bäck (2015) menar att för att ett framgångsrikt förbättringsarbete i en stor organisation ska kunna åstadkommas krävs insatser på flera organisatoriska nivåer. Genom en ansvarsförflyttning till nya funktioner i form nyckelbärande roller som har mandat att lyfta, granska och driva förbättringsfrågor skulle arbetsterapeuter inom kommunal HoS kunna fokusera sitt engagemang i det kliniska arbetet med klienter. Därför är det angeläget för framtida forskning att öka kunskapen om vilka effekteter sådana funktioner skulle ha för att höja kvaliteten och statusen av arbetsterapeutisk EBP inom kommunal HoS.
21
Metoddiskussion
För att besvara studiens syfte valdes en kvalitativ ansats, vilken är lämplig för att förstå erfarenheter i samhället och samtidigt försöka skapa en hel bild av situationer (Olsson &
Sörensen, 2011). Avsikten var att undersöka deltagarnas erfarenheter av EBP inom kommunal HoS. Författarna utgick från ett ändamålsenligt urval (Olsson & Sörensen, 2011) där
deltagarna skulle vara legitimerade arbetsterapeuter yrkesverksamma inom kommunal HoS i norra Sverige. För att få en spridning valdes det att intervjua deltagare verksamma inom olika kommuner i norra Sverige. Studien resultat bör dock beaktas med viss tillförsikt då endast 10 arbetsterapeuter intervjuades i tre kommuner. 15 deltagare tillfrågades och 10 deltog i studien.
Sju var kvinnor och tre var män. Åldrarna varierade mellan 25 och 64 år och deltagarna hade en stor variation av yrkesverksamma år inom professionen, variationer som enligt Graneheim och Lundman (2003) ökar studiens tillförlitlighet. Även om urvalet var begränsat återfanns liknande berättelser i intervjuerna vilket bidrog till bedömning av att mättnad uppnåtts (Olsson & Sörensen, 2011). Den kvalitativa intervjumetoden bestod av öppna frågor och en lista med fyra huvudfrågor var framtagen för att kunna inhämta utförliga och innehållsrika svar som var kopplade till studiens syfte (Hartman, 2004). Därför utgjorde huvudfrågorna till stor del ett stöd för författarna att strukturera intervjuerna utan att frågorna nödvändigtvis behövde följa en bestämd ordning (Patel & Davidson, 2011). Författarna ställde även följdfrågor vid behov, vilket berikade datamaterialet ytterligare (Dalen, 2015). Hälften av deltagarna bad om att få huvudfrågorna skickade per e-post i förväg, vilket beviljades. Detta kan ha påverkat svaren på så sätt att dessa deltagare redan hade reflekterat över de frågor som författarna tänkt ställa. Författarna upplevde det tidvis utmanande att få fram dessa deltagares egna erfarenheter då deltagarna kunde bli väl styrande och ville ge färdiga svar som de menade att författarna behövde veta om. Författarna var medvetna om att intervjuer med öppna frågor ställde högre krav på den som leder intervjun och denne blir beroende av deltagarens välvilja att öppna sig (Dalen, 2015). Behovet av att hitta en balans mellan att låta deltagarna uttrycka sina erfarenheter fritt samtidigt som författarna kunde leda intervjun i rätt riktning, krävde ett professionellt förhållningssätt av författarna för att inte begränsa samtalet eller förnärma personen i fråga. Trots intervjuerna där deltagarna hade fått frågorna i förväg ledde till längre utlägg från deltagarna, vars relevans var svårbedömda under pågående intervju, kunde författarna senare vid analysen konstatera att innehållet och erfarenheterna från samtliga 10 deltagare berörde samma punkter. Alla intervjuer genomfördes i ett avskilt rum på deltagarnas arbetsplatser. Fördelen med att genomföra intervjuerna på
arbetsterapeuterna arbetsplatser var att de kände sig bekväma i den miljön (Olsson &
22 Sörensen, 2011). Nackdelen var att vid någon intervju förkom störande moment när kollegor eller arbetstelefonen påkallade uppmärksamhet och intervjun tvingades pausas. Båda
författarna deltog vid samtliga intervjuer för att författarna kunde komplettera varandra.
Personliga möten underlättar och förstärker även kommunikationen i en intervju, genom att tonfall, gester och mimik ofta används för att beskriva det som vill framföras i ett samtal (Patel & Davison, 2011). För att inte viktig information skulle gå förlorat spelades intervjuerna in digitalt. Varje intervju transkriberades och meningsenheter valdes ut och diskuterades mellan författarna (Olsson & Sörensen, 2011). Analys gjordes tillsammans och under processen hade författarna kontinuerlig kontakt med handledare för diskussion och jämförelse av preliminära koder och kategorier, vilket bedöms ha bidragit till att studiens trovärdighet har stärkts (Lundman & Hällgren Graneheim, 2013). Tillsammans med handledare genomfördes en triangulering för att tydliggöra regelbundenhet i insamlad data (Olsson & Sörensen, 2011). Enligt Patel och Davidson (2011) kan författarnas förförståelse i ämnet påverka följdfrågor då förförståelse kan bidra till att viss information kan förbigås då författarna själva kan ha liknande erfarenheter som deltagarna. Vidare kan förförståelse ses som en styrka då författarna kan relatera ämnet till egna erfarenheter. Då författarnas
förförståelse för ämnet ligger inom ramarna för ett teoretiskt perspektiv finns förutsättningar för att relevanta följdfrågor har ställts, vilket minskar risken att betydelsefull information förbisetts. Studiens resultat kan inte ses som representativt för norra Sverige, beroende på kommunernas olika strukturella, organisatoriska och ekonomiska förutsättningar samt tid sedan kommunaliseringen genomfördes. Även om tillförlitligheten begränsas till den population från vilken informationen har inhämtats från, finns stor potential i studiens överförbarhet.
Slutsats
Denna studies resultat visar att olika former av stöd hade en central funktion för EBP för arbetsterapeuter inom kommunal hälso- och sjukvård. Erfarenheter av stöd uppgav
arbetsterapeuterna komma från ledning och kollegor samt tillgång till evidens och beprövad erfarenhet. Implementering av EBP erfors som ett långsiktigt arbete som tar tid och som var beroende av stödjande funktioner och en ledning som prioriterade EBP. Resultatet indikerar att stöd från faciliterare bidrog till ökad motivation till att arbeta enligt EBP. Även kollegialt utbyte med andra arbetsterapeuter kunde bidra till att forskning stärker professionen. Att söka
23 och ta till sig ny evidens visade sig av resultatet kunna vara utmanande. Lättillgängliga
forskningsresultat och erfarenhetsutbyte med akademin framfördes bidra till hållbar
tillämpning av EBP. Litteraturgenomgången visade på en kunskapslucka i forskningsämnet arbetsterapi kopplat till EBP och kommunal HoS i allmänhet och i norra Sverige i synnerhet.
Detta indikerar på att ytterligare forskning behövs inom området i syfte att erhålla fördjupad kunskap och förståelse för hur identifierade faktorer och funktioner kan stödjas för
framgångsrik implementering av EBP inom kommunal HoS.
Tillkännagivande
Författarna vill här framföra ett stort tack till de arbetsterapeuter som deltog i studien och som bidrog med sina erfarenheter av att arbeta med EBP i kommunal HoS. Ett varmt tack till vår handledare Ann-Charlotte Kassberg som har varit oss ett stort stöd under arbetets gång. Tack vare hennes värdefulla kommentarer och inlägg har vi uppmuntrat och motiverats att
genomföra studien.
24
Referenser
Backman, J. (2008). Rapporter och uppsatser. (2., uppdaterade [och utök.]. uppl.) Lund:
Studentlitteratur.
Batalden, P. B., & Davidoff, F. (2007). What is "quality improvement" and how can it transform healthcare? Quality & Safety in Health Care, 16(1), 2-3. doi:16/1/2 [pii]
Bell, J. & Waters, S. (2016). Introduktion till forskningsmetodik. (5., [uppdaterade] uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Bennett, S., Tooth, L., McKenna, K., Rodger, S., Strong, J., Ziviani, J., & ... Gibson, L.
(2003). Perceptions of evidence-based practice: a survey of Australian occupational therapists. Australian Occupational Therapy Journal, 50(1), 13-22 10p.
Canadian Association of Occupational Therapists (2002). Enabling occupation: an
occupational therapy perspective. (Rev. ed.) Ottawa: Canadian Association of Occupational Therapists.
Childers, K. (2005). Paying a price for poor documentation. Nursing, 35, 32–34.
Craik, J., & Rappolt, S. (2006). Enhancing research utilization capacity through multifaceted professional development. The American Journal Of Occupational Therapy: Official
Publication Of The American Occupational Therapy Association, 60(2), 155-164.
Curtin, M., & Jaramazovic, E. (2001). Occupational Therapists' Views and Perceptions of Evidence-Based Practice. British Journal Of Occupational Therapy (College Of Occupational Therapists Limited), 64(5), 214-222 9p.
Cusick, A. (2001). 2001 Sylvia Docker Lecture. OZ OT EBP 21C: Australian occupational therapy, evidence-based practice and the 21st century. Australian Occupational Therapy Journal, 48(3), 102-117 16p.
Dalen, M. (2015). Intervju som metod. (2., utök. uppl.) Malmö: Gleerups utbildning.
Davis, J., Zayat, E., Urton, M., Belgum, A., & Hill, M. (2008). Communicating evidence in clinical documentation. Australian Occupational Therapy Journal, 55(4), 249-255 7p.
Deming, W. E. (1990). A system of profound knowledge. ActionLine, , 20-26.
Dixon-Woods, M., McNicol, S., & Martin, G. (2012). Ten challenges in improving quality in healthcare: Lessons from the health foundation's programme evaluations and relevant
Literature. BMJ Quality & Safety, 21(10), 876- 884. Doi:bmjqs -2011- 000760 [pii]
Dysart, A. M., & Tomlin, G. S. (2002). Factors related to evidence-based practice among U.S.
occupational therapy clinicians. The American Journal Of Occupational Therapy: Official Publication Of The American Occupational Therapy Association, 56(3), 275-284.
Döpp, C. E., Steultjens, E. J., & Radel, J. (2012). A Survey of Evidence-Based Practise among Dutch Occupational Therapists. Occupational Therapy International, 19(1), 17-27 11p. doi:10.1002/oti.324
Farbring, C.Å. (2014). Handbok i motiverande samtal - MI: teori, praktik och
implementering: samtalsguider, övningar, coachningsprotokoll. (2., rev. utg.) Stockholm:
Natur & Kultur.
25 Fisher, A. G. (2009).Occupational therapy intervention process model: A model for planning and implementing top-down, client-centered, and occupation-based interventions. Fort Collins, Colorado: Three Star Press
Fänge, A., & Dahlin Ivanoff, S. (2009). Integrating research into practice: A challenge for local authority occupational therapy. Scandinavian Journal Of Occupational Therapy, 16(1), 40. doi:10.1080/11038120802419357
Graneheim, U, H., & Lundman, B. (2003). Qualitative content analysis in nursing reaserch:
concepts, precedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse education today. 24.
105-112.
Grol, R. (Ed.). (2013). Improving patient care: The implementation of change in health care (2nd ed.). Chichester, West Sussex: Wiley Blackwell.
Gutman, S. A. (2008). From the Desk of the Editor—State of the journal 2008. American Journal of Occupational Therapy, 62, 619–622. doi: 10.5014/ajot.62.6.619
Hartman, J. (2004). Vetenskapligt tänkande: från kunskapsteori till metodteori. (2., [utök. och kompletterade] uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Heiwe, S., Kajermo, K. N., Tyni-Lenné, R., Guidetti, S., Samuelsson, M., Andersson, I., &
Wengström, Y. (2011). Evidence-based practice: attitudes, knowledge and behaviour among allied health care professionals. International Journal For Quality In Health Care, 23(2), 198.
Humphris, D., Littlejohns, P., Victor, C., O'Halloran, P., & Peacock, J. (2000). Implementing Evidence-Based Practice: Factors that Influence the Use of Research Evidence by
Occupational Therapists. British Journal Of Occupational Therapy (College Of Occupational Therapists Limited), 63(11), 516-522 7p.
Jacobson, D. (2010). Juridik för legitimerade arbetsterapeuter. Nacka: Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter.
Kielhofner, G. (2012). Model of Human Occupation - teori och tillämpning. Lund:
Studentlitteratur.
Karlsson, U., & Törnquist, K. (2007). What do Swedish occupational therapists feel about research? A survey of perceptions, attitudes, intentions, and engagement. Scandinavian Journal Of Occupational Therapy, 14(4), 221-229 9p.
Kunskapsguiden. (u.å) Om evidensbaserad praktik. Hämtad 10 juni 2016, från Kunskapsguiden, http://www.kunskapsguiden.se/ebp/om-evidensbaserad- praktik/Sidor/Default.aspx
Kvale, S. & Brinkmann, S. (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun. (3. [rev.] uppl.) Lund:
Studentlitteratur.
Lundman, B. & Hällgren Graneheim, U. (2013). Kvalitativ innehållsanalys. I M. Granskär &
B. Höglund-Nielsen (Red.) Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård (s.159- 172. Lund: Studentlitteratur
Lyons, C., Casey, J., Brown, T., Tseng, M., & McDonald, R. (2010). Research knowledge, attitudes, practices and barriers among paediatric occupational therapists in the United Kingdom. British Journal of Occupational Therapy, 73, 200–209.
doi:10.4276/030802210X12734991664147
26 McCluskey, A. (2003). Occupational therapists report a low level of knowledge, skill and involvement in evidence-based practice. Australian Occupational Therapy Journal, 50(1), 3- 12 10p
McKinstry, C., Allen, R., Courtney, M., & Oke, L. (2009). Why occupational therapy needs evidence of participation in continuing professional development. Australian Occupational Therapy Journal, 56(2), 140-143 4p. doi:10.1111/j.1440-1630.2007.00724.x
Melton, J., Forsyth, K., & Freeth, D. (2010). A practice development programme to promote the use of the model of human occupation: Contexts, influential mechanisms and levels of engagement amongst occupational therapists. British Journal of Occupational Therapy, 73, 549–558. doi:10.4276/030802210X12892992239350
Motion 1991/92:So450. Sjukvårdskompetensen i kommunerna och ÄDEL-reformen.
Tillgänglig: https://www.riksdagen.se/sv/Dokument-
Lagar/Forslag/Motioner/Sjukvardskompetensen-i-kommune_GF02So450/?text=true Olsson, H. & Sörensen, S. (2011). Forskningsprocessen: kvalitativa och kvantitativa perspektiv. (3. uppl.) Stockholm: Liber.
Patel, R. & Davidson, B. (2011). Forskningsmetodikens grunder: att planera, genomföra och rapportera en undersökning. (4., [uppdaterade] uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Pierre, B., & Sonn, U. (1999). Occupational therapy as documented in patients’ records.
Scandinavian Journal of Occupational Therapy, 6, 3–10.
Prop. 1990/91:14. Om ansvaret för service och vård till äldre och handikappade m. m.
Tillgänglig: http://data.riksdagen.se/fil/13918657-2DA5-4037-8D98-F781F2A57B54 Reagon, C., Bellin, W., & Boniface, G. (2008). Reconfiguring evidence-based practice for occupational therapists...including commentary by Lloyd C and Waghorn G. International Journal Of Therapy & Rehabilitation, 15(10), 428-436 9p.
Samuelsson, K., & Wressle, E. (2015). Turning evidence into practice: Barriers to research use among occupational therapists. British Journal of Occupational Therapy, 78(3), 175-181.
doi:10.1177/0308022615569511
SFS 1982:763. Hälso- och sjukvårdslag. Stockholm: Socialdepartementet.
SFS 2010:659. Patientsäkerhetslag. Stockholm: Socialdepartementet.
Sirkka, M., Zingmark, K., & Larsson-Lund, M. (2014). A process for developing sustainable evidence-based occupational therapy practice. Scandinavian Journal Of Occupational Therapy, 21(6), 429-437 9p. doi:10.3109/11038128.2014.952333
Socialdepartementet. (Ds 2014:9). En samlad kunskapsstyrning för hälso- och sjukvård och socialtjänst. Från
http://www.regeringen.se/contentassets/de63901d69494060b4cbd87c90d8212d/ensamlad- kunskapsstyrning-for-halso--och-sjukvard-och-socialtjanst-ds-20149
Socialstyrelsen. (u.å). Legitimation: Vem får jobba i vården?. Hämtad 15 februari, 2016, från Socialstyrelsen,
https://www.socialstyrelsen.se/ansokaomlegitimationochintyg/legitimation/vemfarjobbaivarde n
Socialstyrelsen. (2009). Hälso- och sjukvårdsrapport 2009. Stockholm: Socialstyrelsen. Från
27 http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/8496/2009-126-72-
rev2.pdf.pdf
Socialstyrelsen. (2012a). Om Evidensbaserad praktik [Broschyr]. Stockholm: Socialstyrelsen.
Från http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18920/2012-12-20.pdf Socialstyrelsen. (2012b). Om implementering. [Broschyr]. Stockholm: Socialstyrelsen. Från http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18723/2012-6-12.pdf SOSFS 2011:9. Ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete. Hämtad den 15 februari, 2016, från Socialstyrelsen,
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18389/2011-6-38.pdf Sveriges Arbetsterapeuter. (u.å.). Några viktiga historiska data för professionen. Hämtad 15 februari, 2016, från Sveriges Arbetsterpeuter, http://www.arbetsterapeuterna.se/Min-
profession/Yrket/Nagra-viktiga-historiska-data-for-arbetsterapeutprofessionen/
Sveriges Arbetsterapeuter. (2011). FSAs kvalitetspolicy, version 4.0 (rev. 2011). Hämtad 15 februari, 2016, http://www.arbetsterapeuterna.se/Min-
profession/Kompetensutveckling/Forbundets-forlag/FSAs-kvalitetspolicy-version-30/
Sveriges Arbetsterapeuter (2015). Kompetensbeskrivningar för arbetsterapeuter. [Elektronisk resurs]. Nacka Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter (FSA)
Swedlove, F., & Etcheverry, E. (2012). Occupational therapists' perceptions of the value of research. New Zealand Journal Of Occupational Therapy, 59(1), 5-12 8p.
Sweetland, J., & Craik, C. (2001). The Use of Evidence-Based Practice by Occupational Therapists who Treat Adult Stroke Patients. British Journal Of Occupational Therapy (College Of Occupational Therapists Limited), 64(5), 256-260 5p.
Thomas, A., Saroyan, A., & Lajoie, PS. (2012). Development of an evidence-based practice reference model: Findings from occupational therapy. Disability and Rehabilitation, 34(3):
311-28.
Thomas, A., Saroyan, A., & Snider, L. M. (2012). Evidence-based practice behaviours: A comparison amongst occupational therapy students and clinicians. Canadian Journal Of Occupational Therapy, 79(2), 96. doi:10.2182/cjot.2012.79.2.5
Thomas, A., & Law, M. (2013). Research utilization and evidence-based practice in occupational therapy: a scoping study. The American Journal Of Occupational Therapy:
Official Publication Of The American Occupational Therapy Association, 67(4), e55-e65.
doi:10.5014/ajot.2013.006395
Tickle-Degnen, L. (2000). Monitoring and documenting evidence during assessment and intervention. American Journal of Occupational Therapy, 54, 434–436.
Upton, D. (1999). Clinical effectiveness and EBP 2: attitudes of health-care professionals.
British Journal Of Therapy & Rehabilitation, 6(1), 26-30 5p.
Upton, D., Stephens, D., Williams, B., & Scurlock-Evans, L. (2014). Occupational therapists' attitudes, knowledge, and implementation of evidence- based practice: A systematic review of published research. The British Journal of Occupational Therapy, 77(1), 24-38.
doi:10.4276/030802214X13887685335544
28 Welch, A., & Dawson, P. (2006). Closing the gap: collaborative learning as a strategy to embed evidence within occupational therapy practice. Journal Of Evaluation In Clinical Practice, 12(2), 227-238.
Willman, A., Bahtsevani, C., Nilsson, R., & Sandström, B. (2016). Evidensbaserad omvårdnad: en bro mellan forskning & klinisk verksamhet. Studentlitteratur: Lund.
Wressle, E., & Samuelsson, K. (2014). High job demands and lack of time: A future challenge in occupational therapy / High job demands and lack of time: A future challenge in
occupational therapy. Scandinavian Journal Of Occupational Therapy, (6), 421.
doi:10.3109/11038128.2014.941929
Wressle, E., & Samuelsson, K. (2015). The self-reported use of research in clinical practice:
A survey of occupational therapists in Sweden / The self-reported use of research in clinical practice: A survey of occupational therapists in Sweden. Scandinavian Journal Of
Occupational Therapy, (3), 226. doi:10.3109/11038128.2014.992951
