Bäckenbottenbesvär efter vaginal förlossning
- En enkätstudie
Magisteruppsats
Författare: Ellinor Ekelund Shéana Johansson
Handledare: Marie Oscarsson Maria Bjelke
Examinator: Elisabeth Liedström Termin: HT20
Ämne: Reproduktiv, perinatal och sexuell hälsa
Nivå: Avancerad Kurskod: 4RP01E
Abstrakt
Bakgrund: Bäckenbotten utsätts för stor påfrestning under graviditet och
förlossning. I samband med förlossning kan skador på bäckenbotten uppstå. Dessa skador kan leda till både kort- och långsiktiga besvär som i sin tur kan påverka kvinnors livskvalitet och dagliga liv. Syfte: Syftet med studien var att kartlägga vilka bäckenbottenbesvär kvinnor upplever 6-16 veckor efter vaginal förlossning samt att beskriva dess påverkan på livskvalitet och dagligt liv. Metod: Studien var en kvantitativ tvärsnittsstudie där datainsamling skedde via en webbenkät.
Webbenkäten bestod av bakgrundsfrågor utformade av författarna samt två validerade enkäter, PFDI-20 och PFIQ-7. Insamlad data analyserades i statistikprogrammet SPSS. Totalt deltog 135 kvinnor i studien. Resultat: I
kartläggningen framkom att en stor andel kvinnor drabbats av bäckenbottenbesvär efter förlossning. Trots det uppgav majoriteten av kvinnorna att de ej hade besvär från sin bäckenbotten som inverkade på deras livskvalitet eller dagliga liv. Bland de kvinnor som upplevde besvär var det främst förmågan att utföra dagliga hushållsarbeten, förmågan till fysisk aktivitet och påverkan på psykisk hälsa som påverkade livskvaliteten. Konklusion: Studiens resultat antyder på att en stor andel kvinnor drabbas av bäckenbottenbesvär efter vaginal förlossning. Det är viktigt att belysa denna problematik så att kvinnor kan få adekvat stöd och behandling vid besvär. Trots att majoriteten av respondenterna ej upplevde att bäckenbottenbesvären inverkade på deras livskvalitet eller dagliga liv är det viktigt att ej normalisera bäckenbottenbesvär eller att se dem som en naturlig följd av graviditet och förlossning.
Nyckelord
Bäckenbottenbesvär, vaginal förlossning, kvinnor, livskvalitet, dagligt liv.
Abstract
Background: The pelvic floor is exposed to great stress during pregnancy and childbirth. In connection to childbirth, injuries to the pelvic floor can occur, so called birth injuries. These injuries can lead to both short- and long term problems for women. These problems can have an impact on womens quality of life and daily life. Aim: The purpose of the study was to chart which pelvic floor disorders women experience 6–16 weeks after vaginal delivery and describe its impact on quality of life and daily life. Method: The study was a quantitive cross-
sectionalstudy where the data collection was done through a online questionnarie.
The online questionnarie consisted of background questions designed by the authors and two validated questionnaries, PFDI-20 and PFIQ-7. Collected data was analyzed using the statistical program SPSS. A total of 135 women
participated in the study. Result: In the survey of pelvic floor disorders, it was found that a large proportion of women suffered from pelvic floor disorders after childbirth. Despite this, the majority of women stated that they did not have problems from their pelvic floor that affected their quality of life or daily life.
Among the women who experienced problems it was mainly the ability to perform household chores, the ability for physical activity and the impact on mental health that affected quality of life. Conclusion: The results of the study suggest that a large proportion of women suffer from pelvic floor disorders after vaginal delivery. It is important to shed light on this issue so that women can receive adequate support and treatment for their problems. Despite the fact that the majority of the respondents stated that their pelvic floor disorders did not affect quality of life or daily life, it is important to not normalize or see pelvic floor disorders as a natural consequence of pregnancy and childbirth.
Keywords
Pelvic floor disorders, vaginal birth, women, quality of life, daily life.
Innehållsförteckning
1 INLEDNING 1
2 BAKGRUND 1
2.1BÄCKENBOTTEN 1
2.1.1 Bäckenbottens anatomi 2
2.1.2 Förlossningsskador 2
2.1.3 Bäckenbottenbesvär 3
2.1.4 Barnmorskans förebyggande och uppföljande arbete vid förlossningsskador 4 2.1.5 Kvinnors upplevelser av att drabbas av förlossningsskada 5
2.2SÄKER FÖRLOSSNINGSVÅRD 6
2.3BÄCKENBOTTENUTBILDNING 7
2.4BRISTNINGSREGISTRET 7
3 TEORETISK REFERENSRAM 8
4 PROBLEMFORMULERING 8
5 SYFTE 9
6 METOD 9
6.1METODVAL 9
6.2URVAL 9
6.3DATAINSAMLING 9
6.4DATAANALYS 11
7 ETISKA ASPEKTER 12
8 RESULTAT 12
8.1BAKGRUNDSINFORMATION 12
8.2PFDI-20, KARTLÄGGNING AV BÄCKENBOTTENBESVÄR 15
8.2.1 Inverkan på livskvalitet enligt PFDI-20 17
8.3PFIQ-7, BÄCKENBOTTENBESVÄR OCH DESS INVERKAN PÅ DAGLIGT LIV 17
8.3.1 Inverkan på livskvalitet enligt PFIQ-7 19
9 DISKUSSION 20
9.1METODDISKUSSION 20
9.1.1 Urval 20
9.1.2 Datainsamling 21
9.1.3 Dataanalys 21
9.2RESULTATDISKUSSION 23
10 KONKLUSION 25
11 KLINISKA IMPLIKATIONER 26
12 FORTSATT FORSKNING 26
REFERENSER 28
BILAGA 1
Bilaga A: ICD-10 1
1 Inledning
I Sverige föds cirka 115 000 barn varje år (Statistiska centralbyrån [SCB], 2020). Det är vanligt förekommande att kvinnan drabbas av en förlossningsskada i samband med vaginal förlossning. Oavsett vilken förlossningsskada och graden av denna kan kvinnan uppleva både kort- och långvariga besvär från sin bäckenbotten. Exempel på besvär kan vara urin- och/eller avföringsinkontinens, obehag eller smärta i underlivet (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering [SBU], 2016). Det är viktigt att ha en stark bäckenbotten och att träna den både innan och efter en graviditet, dels för att förebygga skador och besvär, men även för att läka och behålla dess funktioner under resten av livet (Stafne, Salvesen, Romundstad,
Torjusen & Morkved, 2012). Det är även av stor vikt att kvinnan får god evidensbaserad vård i samband med förlossning, rätt behandling och uppföljning vid eventuella
förlossningsskador. Bäckenbotten ska klara fysisk aktivitet, träning, vardag och samliv. En väl fungerande bäckenbotten är en förutsättning för att kunna leva ett normalt liv och för en god livskvalitet (Olsson, 2019).
2 Bakgrund
2.1 Bäckenbotten
Bäckenbotten består av flera muskler som tillsammans bildar en botten i bukhålan. Den har som uppgift att stödja de inre organen samt har funktionen att hålla avföring, gaser och urin.
En stark och fungerande bäckenbotten är också viktig för en god sexuell hälsa. Vid aktiviteter eller kroppsfunktioner som medför ett ökat buktryck är det bäckenbottenmuskulaturen som arbetar för att hålla emot (Olsson, 2016). Om bäckenbotten är skadad eller otränad kan det exempelvis innebära urinläckage vid aktiviteter som löpning eller hopp, samt vid nysning, skratt eller hosta (Olsson, 2019). Bäckenbotten utsätts för stor påfrestning vid graviditet och förlossning (SBU, 2016). Vid graviditet och förlossning belastas bäckenbotten med dess muskler, bindväv och nerver och den tänjs ut över 300 procent. När fostret passerar genom förlossningskanalen är det flera faktorer som spelar in på hur bäckenbotten påverkas.
Vävnadens tänjbarhet, fostrets storlek samt förlossningsförloppets hastighet för att nämna några. Ibland uppstår skador på bäckenbotten i samband med förlossningen, så kallade
förlossningsskador. Dessa skador kan leda till både kort- och långsiktiga besvär för kvinnorna (Olsson, 2019).
2.1.1 Bäckenbottens anatomi
Bäckenbotten kan delas upp i två funktionella enheter, det övre och det nedre. Det övre består av musculus levator ani, även kallad levatorplattan. Ovanpå levatorplattan ligger urinblåsa, livmoder och tjocktarm. En skada på levatorplattan ger ett försämrat stöd till bäckenorganen och kan leda till inkontinens och framfall. Det nedre benämns de nedre urogenitala musklerna och består bland annat av musklerna transversus perineii, bulbocavernosus och externa analsfinktern (Olsson, 2019). Perinealkroppen är en 15-30mm hög bindvävsstruktur mellan anus och vagina. I perinealkroppen fäster flera olika vävnadsstrukturer, bland annat externa analsfinktern, musculus puborektalis, bakre slidväggens bindväv, rektovaginala fascian och musculus levator ani (Olsson, 2016). Dessa nämnda muskler är ofta involverade i de olika perinealbristningar som kan uppstå under förlossningen och om de skadas kan besvär med urin och avföring uppstå (Olsson, 2019).
2.1.2 Förlossningsskador
Prevalens av förlossningsskador
Förlossningsskador i form av olika grader av perinealbristningar är vanligt förekommande i Sverige (SBU, 2016). Edqvist, Hildingsson, Mollberg, Lundgren och Lindgren (2016) har i sin studie fått fram att 78% av alla kvinnor som genomgår en vaginal förlossning drabbas av en grad 2-bristning. I övrigt saknas det statistik över grad 1- och 2-bristningar och
förekomsten varierar mellan olika studier. Prevalensen varierar mellan 37-78% gällande förekomst av grad 2-bristningar (Bäckenbottenutbildning, u.å). Graviditetsregistrets
årsrapport från 2019 visar att 77,5% av alla förlossningar är vaginala och icke instrumentella samt att antalet perinealbristningar av grad 3 och 4 vid vaginala förlossningar (både
instrumentella och icke instrumentella) minskar.
I bristningsregistret registreras främst grad 3- och 4-bristningar, klinikerna får själva bestämma om de vill registrera grad 2 eller ej (Bristningsregistret, u.å). År 2019 fick i
genomsnitt 2,6% kvinnor en grad 3- eller grad 4-bristning i samband med vaginal förlossning,
både instrumentell och icke instrumentell. Det motsvarar cirka 3000 kvinnor per år som får en sfinkterskada (Graviditetsregistret, 2019).
Klassificering av perinealbristningar
En perinealbristning är en förlossningsskada som innebär en bristning i förlossningskanal, perineum och/eller analsfinktern. Dessa kan ha olika omfattningsgrad och delas upp enligt den internationella klassifikationen ICD-10 (Bilaga A). För att kunna utföra kvalitetsarbete och större jämförelser är det önskvärt att samtliga vårdgivare förhåller sig till samma
klassificeringssystem. I dagsläget är det dock upp till varje enskild vårdgivare att välja vilka åtgärdskoder de önskar använda (SFOG, 2020).
Suturering av perinealbristningar
Det är viktigt att ha god kunskap om bäckenbottens anatomi, sutureringsteknik och material för att kunna diagnostisera och åtgärda förlossningsskador (Olsson, 2016).
Bäckenbottenutbildning (u.å) är en gemensam läroplattform för all personal som arbetar med svensk förlossningsvård och som suturerar förlossningsskador. Där finns både
utbildningsmaterial och riktlinjer för suturering. Riktlinjerna förespråkar att man är två som hjälps åt vid sutureringen och att de som suturerar ska ha genomgått en strukturerad
sutureringsutbildning. Grad 3- och 4-bristningar samt komplexa vaginalbristningar ska alltid sutureras på operationssal av läkare.
2.1.3 Bäckenbottenbesvär
Urininkontinens
Det finns en stark koppling mellan urininkontinens och vaginal förlossning (Thom & Rortveit, 2010). Risken för ansträngningsinkontinens ökar om kvinnan fött barn vaginalt, siffran är konstant och ökar inte med antalet förlossningar (Olsson, 2019). Tidigare kända riskfaktorer för urininkontinens är förlängt utdrivningsskede, barnets födelsevikt och huvudomfång (Åhlund, 2019). Åhlund (2019) har i sin avhandling om bäckenbottenbesvär efter vaginal förlossning kommit fram till att det inte finns ett samband mellan ovan nämnda faktorer och ökad risk för urininkontinens. Det sågs heller inget samband mellan urininkontinens och grad av perinealbristning. I en studie av Åhlund, Rothstein, Rådestad, Zwedberg och Lindgren (2019) framkommer det att fyra av tio förstföderskor lider av någon form av urininkontinens
nio till tolv månader efter vaginal förlossning. I studien framkommer det även att urininkontinens har en negativ inverkan på dagliga aktiviteter och på det psykiska
välbefinnandet. Urininkontinens kan vara konstant eller innebära läckage vid stress och/eller ansträngning (Olsson, 2019).
Analinkontinens
De allvarligaste bristningarna i underlivet är skador som involverar analsfinktern.
Analsfinkterskador drabbar cirka 2,6 procent av alla kvinnor som genomgår en vaginal förlossning och är den vanligaste orsaken till analinkontinens hos kvinnor
(Graviditetsregistret, 2019). Förekomsten av analinkontinens efter sfinkterskada varierar mellan 9 och 40 procent (SBU, 2016). Analinkontinens innebär svårigheter med att hålla gaser och avföring (Olsson, 2019). Om det uppstår en bristning som involverar delar av eller hela analsfinktern finns det risk för kvarstående besvär med att hålla gaser samt
avföringsinkontinens (Priddis, Schmied & Dahlen, 2014). Riskfaktorer för att drabbas av en skada på analsfinktern är förstföderska, stort barn, avvikande bjudning, könsstympning samt instrumentell förlossning med sugklocka eller tång (SBU, 2016).
Prolaps
Om bäckenbotten med dess strukturer och muskler går sönder, tänjs ut eller blir försvagade kan det leda till prolaps, även kallat framfall. Prolaps innebär att urinblåsa, livmoder eller tarm fallit ned. Det beskrivs ofta som en tyngdkänsla av kvinnan, att något buktar i slidan.
Denna typ av besvär är ofta övergående om de uppstått efter förlossning, men det finns kvinnor som har besvär lång tid framöver. Den största riskfaktorn för framfall är vaginal förlossning och risken ökar med varje förlossning. Andra riskfaktorer är återkommande förstoppning, övervikt, kronisk hosta och tunga lyft då de leder till en tryckökning på bäckenbotten. Ärftlighet är också en viktig riskfaktor (Olsson, 2019).
2.1.4 Barnmorskans förebyggande och uppföljande arbete vid förlossningsskador
Redan under graviditeten är det viktigt att barnmorskan informerar om fördelarna med att träna upp bäckenbottenmuskulaturen. Kvinnan bör också informeras om hur barnmorskan arbetar under förlossningen för att förebygga förlossningsskador (Olsson, 2019). Exempelvis ett långsamt framfödande, val av förlossningsställning, perinealskydd samt varma handdukar
mot perineum (Bäckenbottenutbildning, u.å.). I krystningsskedet är det viktigt att
barnmorskan och kvinnan har en god kommunikation så att inte framfödandet går för snabbt (Olsson, 2019). Underförlossning har barnmorskan en stor roll i att identifiera riskfaktorer och förhindra uppkomsten av förlossningsskador. Edqvist, Lindgren och Lundgren (2014) belyser de svårigheter som barnmorskan ställs inför under förlossningen, där trots fulla insatser att förhindra skador inte alltid är tillräckligt. För barnmorskor kan detta ses som ett nederlag som efterföljs av skuldkänslor och skam. Där tron om att man själv kunde handlat annorlunda eller att en mer erfaren kollega skulle kunnat förhindra uppkomsten av skada ligger till grund för de negativa känslor och tankar som uppstår.
Efter förlossningen är det viktigt med noggrann inspektion för att upptäcka, diagnostisera samt åtgärda eventuella förlossningsskador. Kvinnan skall vara väl smärtlindrad inför inspektion och suturering. Innan hemgång skall kvinnan vara informerad om eventuell förlossningsskada, sårläkning, egenvårdsråd och uppföljning. Att försiktigt påbörja bäckenbottenträning med identifieringsknip ökar genomblödningen och är bra för
sårläkningsprocessen. Efter sfinkterskada kan risken för analinkontinens reduceras till hälften om kvinnan tidigt börjar med att träna sin bäckenbotten (Bäckenbottenutbildning, u.å; Olsson, 2016).
Alla kvinnor, oavsett förlossningsskada, bör erbjudas efterkontroll hos barnmorska. Vid stor vaginalbristning eller sfinkterskada ska kvinnan få uppföljning hos läkare
(Bäckenbottenutbildning, u.å). I samband med efterkontrollen ska kvinnan erbjudas vaginalundersökning för att undersöka läkning och bäckenbottenfunktion (Olsson, 2016).
Utöver vaginalundersökning ska barnmorskan ta en noggrann anamnes för att få veta hur kvinnan har det och hur hon upplever sin situation, oavsett om hon drabbats av en
förlossningsskada eller ej. Även om hennes besvär klassas som små eller vanliga ska hon få stöd och adekvata råd (Bäckenbottenutbildning, u.å). Resultatet i studien av Åhlund (2019) visar att de flesta kvinnor går på sin efterkontroll och vaginalundersökning genomfördes vid 75% av besöken. Råd om övningar för att stärka bäckenbotten gavs till två tredjedelar av kvinnorna.
2.1.5 Kvinnors upplevelser av att drabbas av förlossningsskada
Tidigare forskning om bäckenbottenbesvär efter förlossning belyser den komplexitet som uppstår för de kvinnor som drabbas och hur barnmorskor arbetar för att förhindra skador och
framtida besvär för kvinnan. I en studie av Lindblom, Murby, Zotterman, Thorsell och Ahlborg (2012) belyses kvinnors upplevelse av hur deras underliv förändrats efter förlossning. En stark koppling mellan påverkan av deras bäckenbottenmuskulatur efter förlossning och negativ självbild kan ses i resultatet. Där kvinnorna beskriver besvär som inkontinens, framfall och tyngdkänsla i underlivet som roten till deras negativa syn på deras underliv och hälsa. De kvinnor som sutureras efter uppkomna bristningar kunde även uppleva obehag av underlivets nya utseende, med nya taggar och flikar samt hård ärrvävnad som uppstått till följd av sutureringen. Detta styrks även av Priddis et al. (2014) där kvinnor till följd av grad 3- och 4-bristningar upplever stora besvär från sin bäckenbotten och med sitt underliv. Svår smärta och urin- och avföringsinkontinens har lett till isolering och känslan av att känna sig smutsig och äcklig. Detta har inneburit stor påverkan på deras dagliga liv.
Lindberg, Persson, Nilsson, Uustal och Lindqvist (2020) har i en studie undersökt vilka besvär kvinnor upplever under de första 8 veckorna postpartum efter en grad 2-bristning. De har i resultatet kommit fram till att perinealsmärta är vanligt förkommande. Smärtan har i sin tur inneburit inverkan på förmågan till fysisk aktivitet och dagligt liv.
Enligt Åhlund (2019) finns det begränsad kunskap om de lång- och kortsiktiga besvär som bäckenbottenskador kan innebära för kvinnor och hur dessa besvär kan påverka kvinnors hälsa och livskvalitet. Tidigare forskning har fokuserat mycket på analsfinkterskador (Åhlund, Rådestad, Zwedberg & Lindgren, 2019). Åhlunds (2019) resultat visar dock att kvinnor som drabbats av en grad 1- eller 2-bristning och kvinnor som drabbats av analsfinkterskada kan uppleva jämförbara symtom av tarmtömningssvårigheter, anal- och gasinkontinens 9-12 månader efter förlossningen.
2.2 Säker Förlossningsvård
Projektet Säker Förlossningsvård är ett samarbete mellan Svensk Förening för Obstetrik och Gynekologi (SFOG), Svenska Barnmorskeförbundet (SBF), Svenska Neonatalföreningen och Landstingens Ömsesidiga Försäkringsbolag (LÖF) som genomförts i två omgångar. Syftet i första omgången var att minska förlossningsskador på barn som orsakats av undvikbar syrebrist/asfyxi. Den pågick mellan år 2007-2011. I andra omgången, år 2013-2017,
inkluderades även skador på modern, då främst bäckenbottenskador. Målet med projektet var att stödja Sveriges förlossningsavdelningar i arbetet med att minska antalet skador på barn och mödrar som hade gått att undvika. De granskade hur bäckenbottenskador efter förlossning
förebyggs, diagnostiseras och behandlas. Resultatet av projektet är bland annat att samtliga regioner nu har gemensamma PM och uppföljningsrutiner för bäckenbottenskador, råd och rekommendationer vid sugklocka/VE, skapande av bristningsregistret samt utbildningen bäckenbottenutbildning.se (LÖF, 2017).
För att säkerställa en säker vård är det vanligt förekommande att använda sig av mätinstrumenten Patient-Reported Outcome Measures (PROM) och Patient-Reported Experience Measures (PREM) för att följa upp och utvärdera vårdens insatser. Dessa
mätinstrument används oftast i samband med enkätundersökningar. PROM syftar till att mäta patienters hälsa/hälsoförändringar efter intervention, medan PREM utvärderar patientens upplevelse av den givna vården (Nationella kvalitetsregistret, 2019).
2.3 Bäckenbottenutbildning
SFOG och SBF har tillsammans utformat utbildningsprogrammet bäckenbottenutbildning.se.
Syftet med utbildningen är ökad kunskap om förlossningens påverkan på bäckenbottens muskler. Målet är att alla läkare och barnmorskor som jobbar inom svensk förlossningsvård ska ha samma kunskap och kunna erbjuda alla kvinnor i hela landet samma goda vård.
Utbildningen innehåller föreslagna riktlinjer för kliniken, hur bristningar förebyggs, diagnostisering, suturering samt hur uppföljning ska ske (Bäckenbottenutbildning, u.å).
2.4 Bristningsregistret
Bristningsregistret har funnits sedan 2014 och ingår i GynOps kvalitetsregister. I registret registreras grad 3-och 4-bristningar, sedan får varje klinik själva bestämma om de även vill registrera grad-2 bristningar. Det finns flera syften med registret, dels att fånga upp de kvinnor som har kvarstående besvär av sina förlossningsbristningar samt att erbjuda dem uppföljning. Registret har även som syfte att ge återkoppling till kliniken och de läkare och barnmorskor som suturerar bristningar. Detta tillsammans ska sedan kunna utgöra ett underlag för nationell jämförelse, forskning och utveckling inom området förlossningsbristningar (GynOp, 2017).
3 Teoretisk referensram
Livsvärldsteorins begrepp den levda kroppen innebär att kroppen inte bara är en kropp, den är även liv och existens. Kroppen kan inte enbart ses som biologisk, den består även av
upplevelser, erfarenheter och minnen. Den är fysisk, psykisk, existentiell och andlig. Kroppen kan ses som navet och runt kroppen kretsar livet, därav har den ett existentiellt värde. När det sker en förändring i kroppen, exempelvis sjukdom, skada eller annan form av lidande så är det inte bara den drabbade kroppsdelen som påverkas, utan hela personens existens. Tillgången till livet och världen i varje ögonblick påverkas (Dahlberg, 2014). Merleau-Ponty (1999) beskriver att det är genom kroppen som vi alla har tillgång till ett liv och så länge vi lever gör vi det i och genom våra kroppar.
En stor del av alla de dagliga aktiviteter en person utför varje dag sker ofta utan någon större eftertanke eller reflektion, exempelvis att duscha, gå på toaletten, gå upp för trappen och klä på sig. Det kallas för kroppslig intentionalitet där människan fokuserar på sina livsprojekt istället för kroppens invanda oreflekterade rörelsemönster. Den kroppsliga intentionaliteten avstannar när en sjukdom eller skada uppträder. Vardagliga aktiviteter kan inte längre ske oreflekterat. Vardagen behöver planeras noggrant för att kunna genomföras (Dahlberg, 2014).
4 Problemformulering
I Sverige föds cirka 115 000 barn varje år och enligt en rapport från SBU (2016) är förlossningsskador i samband med vaginal förlossning vanligt förekommande. Utifrån de siffrorna kan slutsatsen dras att många kvinnor har eller har haft besvär från sin bäckenbotten efter förlossning. Föreställningen att kvinnor får räkna med vissa besvär efter graviditet och förlossning kan vara en anledning till att kvinnor inte söker hjälp och istället lider i det tysta (Olsson, 2019). Om kvinnor, på grund av att de fött barn, har besvär som inverkar på deras dagliga liv och livskvalitet kan det komma att ha negativ påverkan på kvinnohälsan i stort.
Det är värdefullt att som barnmorska ha god kunskap om de konsekvenser förlossningsskador kan få. Förhoppningen är att denna studie ska bidra till ökad kunskap och förståelse för dessa kvinnor. Samt kunna vara ett steg mot ytterligare forskning och förbättringsarbeten som i sin tur kan leda till att kvinnor får bra vård för sina bäckenbottenbesvär efter vaginal förlossning.
5 Syfte
Att kartlägga vilka bäckenbottenbesvär kvinnor upplever 6-16 veckor efter vaginal förlossning samt att beskriva dess påverkan på livskvalitet och dagligt liv.
6 Metod
6.1 Metodval
Studien är en tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats. För att svara an på studiens syfte var det önskvärt att undersöka en stor grupp kvinnor och därav var en kvantitativ metod ett lämpligt val (Eliasson, 2018). En tvärsnittsstudie innebär att data samlas in under en specifik period och ger en bild av en population under en viss tidpunkt (Kristensson, 2014). Enkät är den vanligaste kvantitativa datainsamlingsmetoden (Eliasson, 2018). För att nå ut till ett stort antal kvinnor från hela landet under kort tid valdes webbenkät.
6.2 Urval
Urvalet var ett bekvämlighetsurval (Kristensson, 2014). Inklusionskriterier för att delta var att kvinnan fött barn för 6-16 veckor sedan, att hon var över 18 år och genomgått en vaginal förlossning vid sin senaste förlossning. En förutsättning för att kunna delta var att kvinnan förstod det svenska språket samt haft tillgång till dator, mobiltelefon eller surfplatta för att kunna svara på enkäten.
6.3 Datainsamling
En webbenkät publicerades på sociala medier och bestod av bakgrundsfrågor samt två
validerade enkäter. Utöver de standardiserade bakgrundsfrågorna konstruerade författarna två egna frågor angående bäckenbottenbesvär före och under graviditeten som besvarades med Likertskala. Den ena validerade enkäten innehöll frågor om vilka bäckenbottenbesvär kvinnorna upplevde och den andra innehöll frågor kring vilken inverkan eventuella besvär hade på kvinnans dagliga liv. Båda enkäterna mätte bäckenbottenbesvärens inverkan på livskvalitet. Tillstånd att använda de validerade enkäterna i föreliggande studie har inhämtats (Teleman, Stenzelius, Iorizzo & Jakobsson, 2011).
Webbenkäten skapades i Google Formulär och bestod utav 21 bakgrundsfrågor utformade av författare och handledare samt två validerade enkäter, Pelvic Floor Distress Inventory-20 (PFDI-20) och Pelvic Floor Impact Questionnare-7 (PFIQ-7). Enkäterna konstruerades 2001 vid Dukes universitet i USA och testades för validitet och reliabilitet (Barber, Kutchibhati, Pieper & Bump, 2001). Den svenska översättningen av enkäterna validerades 2011 vid Lunds universitet. De två enkäterna är vanligt förekommande i undersökningar av
bäckenbottenfunktion postpartum. De används internationellt och finns tillgängliga på ett flertal olika språk. I den svenska valideringen av enkäterna varierar Chronbach´s α mellan 0,57-0,94 (Teleman et al., 2011), se tabell 1. PFIQ-7 mäter kvinnornas livskvalitet med hjälp av frågor om bäckenbottensbesvärens inverkan på det dagliga livet. Enkäten består av sju frågor som besvaras i tre olika underkategorier - blåsa/urin, tarm/ändtarm och slida/bäcken.
Där svarsalternativen är utformade som Likertskalor och innefattar: inte alls, lite, ganska mycket och mycket. PFDI-20 kartlägger bäckenbottenbesvären som kvinnor upplevt
postpartum samt dess inverkan på livskvalitet. Enkäten består av 20 ja- och nej frågor, där ett ja-svar föranleder ytterligare en fråga om besvärets omfattning. Svarsalternativen är även här utformade som Likertskalor med svaren inte alls, lite, ganska mycket och mycket (Zuchelo et al., 2018).
Tabell 1.
Cronbach’s α
PFIQ-7 0.925
UIQ-7 0.896
CRAIQ-7 0.887
POPIQ-7 0.885
PFDI-20 0.841
POPDI-6 0.569
CRADI-8 0.787
UDI-6 0.737
(Teleman, et al, 2011)
Enkäten tillsammans med informationsbrev publicerades på Facebook under vecka 37-45 under hösten 2020. Enkäten tog cirka 15 minuter att besvara. Totalt 140 kvinnor svarade på enkäten och 135 av dem uppfyllde studiens inklusionskriterier. Det externa bortfallet blev totalt 5 enkäter, samtliga av dem hade fött barn för 2-5 veckor sedan.
6.4 Dataanalys
Insamlad data i Google Formulär överfördes först till Microsoft Office Excel och sedan till IBM SPSS Statistics 26 [SPSS] där det sedan analyserades. Frågorna i webbenkäten
omkodades för att kunna föras in och bearbetas i analysprogrammet (Wahlgren, 2012). Data sammanställdes sedan med hjälp av deskriptiv statistik. Bakgrundsfrågorna bestod av numeriska skalor, nominal- och ordinaldata och redovisades i form av bakgrundstabeller där antal och procentandelar redovisades för varje variabel. De två validerade enkäterna PFDI-20 och PFIQ-7 har egna mätinstrument för att få fram skalor som beskriver graden av
bäckenbottenbesvär och inverkan på livskvaliteten. PFDI-20 består av 20 symtomfrågor indelade i 3 subskalor: Urinary Distress Inventory (UDI-6), Pelvic Organ Prolapse Distress Inventory (POPDI-6) och Colorectal-Anal Distress Inventory (CRADI-8). Dessa besvaras enligt en fyrgradig Likertskala där inte alls= 1, lite =2, ganska mycket = 3 och mycket = 4.
Medelvärdet per subskala räknas ut och multipliceras med 25 för att få fram scalescore (range 0-100) där en högre siffra innebär högre grad av bäckenbottenbesvär samt
livskvalitetspåverkan per skala. För att få fram den totala graden av bäckenbottenbesvär och inverkan på livskvalitet beräknas även summary score vilket innebär att samtliga poäng från de tre subskalorna räknas samman (range 0-300). PFIQ-7 bedömer symtomens inverkan på dagligt liv och livskvalitet. PFIQ-7 består av 3 subskalor; Urinary Impact Questionnaire (UIQ), Colorectal-Anal Impact Questionnaire (CRAIQ) och Pelvic Organ Prolapse Questionnaire (POPIQ) om totalt 21 frågor. Även dessa besvaras enligt en fyrgradig
Likertskala enligt samma poängsystem som PFDI-20. Medelvärdet per subskala räknas ut och multipliceras med (100/3) för att få fram scalescore (range 0-100). För att räkna ut i hur stor utsträckning bäckenbottenbesvären inverkar på det dagliga livet och livskvaliteten räknas även här en summaryscore (range 0-300). Studien hade enbart några enstaka missing data i PFDI-20 och PFIQ-7. Enligt mätinstrumentet skulle ett medelvärde för övriga svar räknas ut och ersätta de svar som saknades, vilket gjordes (Uebersax, Wyman, Shumaker, McClish &
Fantl, 1995). Nya variabler skapades i SPSS för att kunna räkna ut scalescore och summaryscore. PFDI-20 och PFIQ-7 presenterades även i tabeller där antal svar samt procentandel av varje variabel redovisades i tabeller tillsammans med Likertskalan. En jämförelse gjordes för att se om det fanns något samband mellan bristningsgrad och inverkan på livskvalitet. Samtliga tabeller i studien har utformats i ordbehandlingsprogrammet Word.
7 Etiska aspekter
Grundläggande forskningsetiska principer tillämpades vid utförandet av webbenkäten, detta innefattade informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet (Helsingforsdeklarationen). Deltagarna i studien fick via informationsbrevet information om studien, dess syfte samt att deltagandet var anonymt och frivilligt. De informerades även om att inhämtad data enbart kommer användas för det ändamål som enkäten avsåg och ej i något annat sammanhang (Ejlertsson, 2019). Genom att använda webbenkät som
datainsamlingsmetod gavs deltagarna möjlighet att själva, utan påtryckning från exempelvis författare eller vårdpersonal välja om de önskar delta eller ej. Genom att välja att fylla i och skicka in enkäten gav de sitt samtycke till att delta i studien. Därav behövdes inget
underskrivet samtycke (Kristensson, 2014). De kunde när som helst avbryta sitt deltagande eller avstå från att svara på frågor de ej önskade svara på. Endast en fråga var obligatorisk och det var frågan om för hur många veckor sedan de genomgått en vaginal förlossning. Detta för att enbart de som fött mellan 6-16 veckor sedan skulle inkluderas och för att minimera risken att behöva utesluta enkäter på grund av felinmatning eller att de missat att svara.
Att delta i en studie kan väcka en rad känslor, tankar och frågor hos de deltagande.
Kontaktinformation till författarna framgick i informationsmaterialet. Deltagare kunde på så vis ta kontakt med författarna som kunde hänvisa till samt förmedla kontakt med andra instanser, exempelvis till barnmorska inom mödrahälsovården. Nyttan med studien vägdes mot att respondenter skulle kunna uppleva obehag av frågorna. Då besvär från bäckenbotten efter förlossning är ett problem ansågs nyttan med studien föregå risken att enskilda
respondenter skulle uppleva obehag av frågorna i enkäten.
En ansökan lämnades till Etikkommittén Sydost för etisk egengranskning och ett rådgivande yttrande. Detta enligt gällande lagstiftning om etikprövning av forskning som avser
människor (SFS 2003:406). Utlåtandet togs i beaktning och har Dnr EPK-655-2020.
8 Resultat
8.1 Bakgrundsinformation
Medelåldern bland respondenterna var 28,7 år, åldersspannet varierade mellan 20-39 år.
Samtliga hade haft en singelgraviditet och 65,2% (n=88) var förstföderskor. Majoriteten hade
genomgått en icke instrumentell förlossning. De flesta kvinnor besvarade enkäten 6-9 veckor efter förlossningen, en tredjedel efter 10-13 veckor och en femtedel efter 14-16 veckor. Den genomsnittliga födelsevikten var 3610 gram (2500 – 5800 gram). Andelen kvinnor som drabbats av en grad 1-bristning var 35,6% (n=48) och grad 2-bristing hade drabbat 45,9%
(n=62). Av samtliga deltagare var det 81,5% (n=110) som uppgav att de hade en positiv förlossningsupplevelse och 77,7% (n=120) av kvinnorna skattar sin hälsa som god eller mycket god. Vid frågan om BMI vid inskrivning på mödrahälsovården uppgav 38,5% (n=52) ett normalt BMI och 40,7% (n=55) ett BMI över 25. I snitt var fjärde kvinna uppgav att de hade ett BMI över 30, se tabell 2.
Tabell 2. Bakgrundsfakta om respondenterna (n=135).
Ålder Antal Procent
20-25 30 22,1
25-30 61 45,3
30-39 44 32,4
Antal förlossningar Antal Procent
1 88 65,2
2 40 29,6
3 6 4,4
5 1 0,7
Antal veckor sedan senaste förlossningen Antal Procent
6 – 9 61 45,2
10 – 13 46 34,1
14 – 16 28 20,7
Senaste barnets födelsevikt i gram Antal Procent
< 2500 1 0,7
2500 – 3000 11 8,1
>3000 – 3500 43 31,8
>3500 – 4000 56 41,4
>4000 – 4500 18 13,3
>4500 4 3
Ej svar 2 1,5
Avslut förlossning Antal Procent
Vaginal förlossning 112 83
Vaginal förlossning med sugklocka 11 8,1
Vaginal förlossning med sugklocka och klipp 5 3,7
Vaginal förlossning med klipp 6 4,4
Vaginal förlossning med tång 0 0
Ej svar 1 0,7
Bristning efter senaste förlossningen Antal Procent
Ingen 17 12,6
Grad 1 48 35,6
Grad 2 62 45,9
Grad 3 4 3,0
Grad 4 0 0
Erhöll bristning, men oklart vilken grad 4 3,0
Förlossningsupplevelse Antal Procent
Utmärkt 49 36,3
Mycket god 35 25,9
God 26 19,3
Någorlunda 13 9,6
Dålig 12 8,9
BMI vid inskrivning mödrahälsovården Antal Procent
<18,5 2 1,5
18,5 - 24,9 52 38,5
25 - 29,9 23 17
30 - 39,9 27 20
>40 5 3,7
Vet ej 26 19,3
Skattad hälsa Antal Procent
Utmärkt 15 11,1
Mycket god 55 40,7
God 50 37,0
Någorlunda 14 10,4
Dålig 1 0,7
Innan graviditeten var det 18,5% (n=25) som upplevde besvär från bäckenbotten. Majoriteten angav att de hade lite besvär. Andelen kvinnor med besvär från blåsa och urin var 12,6%
(n=17), från tarm och ändtarm 10,4% (n=14) samt från slida eller bäcken 12,6% (n=17). Se tabell 3.
Tabell 3. Visar respondenternas bäckenbottenbesvär och dess omfattning innan senaste graviditeten, n=135
Bäckenbottenbesvär innan graviditet (%)
Inga besvär Lite besvär
Ganska mycket besvär
Mycket besvär
Besvärens omfattning: Blåsa/urin 118 (87,4) 14 (10,4) 3 (2,2) 0 (0) Besvärens omfattning: Tarm/Ändtarm 121 (89,6) 11 (8,1) 1 (0,7) 2 (1,5) Besvärens omfattning: Slida/Bäcken 118 (87,4) 11 (8,1) 5 (3,7) 1 (0,7)
Under graviditeten var det 31,9% (n=43) som fick besvär från sin bäckenbotten. Nästan var fjärde kvinna (n=35) drabbades av besvär från blåsa och urin under graviditeten. Besvär från tarm och ändtarm rapporterades från 14,1% (n=19) och från slida och bäcken 18,5% (n=25).
Se tabell 4.
Tabell 4. Visar respondenternas bäckenbottenbesvär och dess omfattning under senaste graviditeten, n=135.
8.2 PFDI-20, kartläggning av bäckenbottenbesvär
Resultatet av kartläggningen av bäckenbottenbesvär ses i tabell 5. De kvinnor som under PFDI-20 har svarat ”nej, inga symtom” presenteras som att de ej har varken symtom eller besvär. De kvinnor som svarat ”ja, besvärar inte alls” presenteras som att de har symtom men som ej upplevs som besvärande. Symtom kan därför upplevas av en större andel av
kvinnorna, medan besvärande symtom enbart är de kvinnor som svarat att symtomen besvärar dem lite, ganska mycket eller mycket.
Tabell 5. PFDI-20, kartläggning av bäckenbottenbesvär (n=135)
Symtom (%)
Nej, inga symtom
Ja, besvärar inte alls
Ja, besvärar lite
Ja, besvärar ganska mycket
Ja, besvärar mycket Colorectal-Anal Distress Inventory-8
(CRADI-8)
Krysta för mycket för att ha avföring 72 (53,3) 7 (5,2) 29 (21,5) 15 (11,1) 12 (8,9) Upplevelse av ofullständig tarmtömning 76 (56,3) 10 (7,4) 26 (19,3) 16 (11,9) 7 (5,2)
Läckage av fast avföring 126 (93,3) 3 (2,2) 1 (0,7) 2 (1,5) 3 (2,2)
Läckage av lös avföring 114 (84,4) 3 (2,2) 8 (5,9) 6 (4,4) 4 (3,0)
Svårigheter att hålla gaser 79 (58,5) 8 (5,9) 34 (25,2) 9 (6,7) 5 (3,7)
Smärta vid tarmtömning 76 (56,3) 9 (6,7) 32 (23,7) 11 (8,1) 7 (5,2)
Stark träningskänsla inför tarmtömning 83 (61,5) 13 (9,6) 24 (17,8) 7 (5,2) 8 (5,9) Framfall av tarm vid eller efter tarmtömning 107 (79,3) 6 (4,4) 10 (7,4) 8 (5,9) 4 (3,0)
Urinary Distress Inventory-6 (UDI-6)
Frekvent blåstömning 94 (69,6) 11 (8,1) 19 (14,1) 8 (5,9) 3 (2,2)
Bäckenbottenbesvär under graviditet (%)
Inga besvär Lite besvär
Ganska mycket besvär
Mycket besvär
Besvärens omfattning: Blåsa/urin 100 (74,1) 23 (17,0) 10 (7,4) 2 (1,5) Besvärens omfattning: Tarm/Ändtarm 116 (85,9) 14 (10,4) 4 (3,0) 1 (0,7) Besvärens omfattning: Slida/Bäcken 110 (81,5) 13 (9,6) 9 (6,7) 3 (2,2)
Urinläckage i samband med trängningar 93 (68,9) 2 (1,5) 24 (17,8) 8 (5,9) 8 (5,9) Urinläckage i samband med hosta, nysning eller
skratt
78 (57,8) 7 (5,2) 32 (23,7) 13 (9,6) 5 (3,7)
Små urinläckage (droppvis) 82 (60,7) 7 (5,2) 23 (17,0) 16 (11,9) 7 (5,2)
Svårigheter att tömma urinblåsan 104 (77,0) 3 (2,2) 18 (13,3) 8 (5,9) 2 (1,5) Smärta/obehagskänsla i nedre delen av buken
eller underlivet
86 (63,7) 4 (3,0) 32 (23,7) 11 (8,1) 2 (1,5)
Pelvic Organ Distress Inventory-6 (POPDI-6)
Brukar uppleva tryck i nedre delen av buken 100 (74,1) 6 (4,4) 28 (20,7) 1 (0,7) 0 (0) Brukar ha en tyngdkänsla/värk i underlivet 70 (51,9) 11 (8,1) 39 (28,9) 14 (10,4) 1 (0,7) Brukar ha en utbuktning eller någonting som
kommer ur slidan som man kan känna eller se
116 (85,9) 4 (3,0) 10 (7,4) 4 (3,0) 1 (0,7) Brukar trycka i/runt slidan eller runt ändtarmen
för att tömma tarmen fullständigt
95 (70,4) 4 (3,0) 19 (14,1) 11 (8,1) 6 (4,4) Upplevelse av att inte tömma urinblåsan
fullständigt
85 (63) 7 (5,2) 30 (22,2) 8 (5,9) 5 (3,7) Brukar behöva trycka upp en utbuktning i
slidområdet för att starta blåstömning eller för att tömma blåsan fullständigt
134 (99,3) 0 (0) 0 (0) 1 (0,7) 0 (0)
CRADI-8 kartlägger besvär från tarm och ändtarm. Cirka hälften (n=63) av de svarande kvinnorna uppger att de får krysta för mycket för att kunna tömma tarmen. Vidare upplever 43,7% (n=59) att de inte tömmer tarmen fullständigt samt att de upplever tarmtömningen som smärtsam. Förekomst av analinkontinens, det vill säga läckage av fast och lös avföring, visar att 93,9% (n=126) respektive 84,4% (n=114) av kvinnorna inte har några sådana besvär, svårigheter med att hålla gaser upplevs hos 41,7% (n=66). En stark trängningskänsla vid tarmtömning upplevs av ca en tredjedel (n=52) av kvinnorna. Framfall av tarm vid eller efter tarmtömning upplevs av 20,7% (n=28), varav 4.4% (n=6) ej upplever det som besvärande. Se tabell 5.
UDI-6 kartlägger besvär från urin och urinblåsa. Cirka en tredjedel (n=41) av kvinnorna har ett behov av att tömma blåsan frekvent. Urinläckage upplevs besvärande av ca 30-40%.
Urinläckage kan antingen uppstå vid trängningar, hosta, nysning eller skratt. Även små urinläckage upplevs besvärande av 34,1% (n=46), och 17,1% (n=23) av kvinnorna uppger att det besvärar dem ganska mycket till mycket. Andelen kvinnor som upplever svårigheter med att tömma urinblåsan var 23% (n=31). Slutligen upplevde 36,3% (n=49) av kvinnorna smärta och obehagskänslor i nedre delen av buken eller i underlivet. Se tabell 5.
POPDI-6 kartlägger besvär från bäcken och slida. Cirka hälften av kvinnorna (n=65) har
tyngdkänsla eller värk i underlivet. Tryckkänsla i nedre delen av buken upplevs av en fjärdedel (n=35). Cirka var tredje kvinna (n=40) behöver trycka i/runt slidan eller runt ändtarmen för att kunna tömma tarmen fullständigt. Andelen kvinnor som brukar ha en utbuktning i slidan som de kan känna eller se var 15% (n=19), dock har enbart 0,7% (n=1) uppgett sig behöva trycka upp en utbuktning för att kunna starta miktion eller tömma blåsan.
Fortsatt har 37% (n=50) av kvinnorna känslan av att de inte kan tömma urinblåsan fullständigt. Se tabell 5.
8.2.1 Inverkan på livskvalitet enligt PFDI-20
Störst inverkan på livskvaliteten har besvär från urin- och urinblåsa med ett medelvärde på 19,4, där efter kommer besvär från tarm och ändtarm. Lägst inverkan på livskvaliteten har symtom och besvär från slida eller bäcken. Summary score är den totala inverkan av besvär från samtliga tre områden och har ett medelvärde på 52,1 på en skala 0-300. Se tabell 6.
Tabell 6. Medelvärde av PFDI-20 samt dess subskalor, n=135.
Minimum Maximum Mean±SD Cronbach´s α
Subskala 1: POPDI- 6*
0,00 70,83 13,9±14,0 0.604
Subskala 2: CRADI- 8*
0,00 75,00 18,7±17,4 0.746
Subskala 3: UDI-6* 0,00 87,5 19,4±20,0 0.764
Summary score:
PFDI-20**
0,00 217,7 52,1±41,8 0.843
*POPDI-6, CRADI-8 och UDI-6 range 0-100. **PFDI-20 range 0-300.
8.3 PFIQ-7, bäckenbottenbesvär och dess inverkan på dagligt liv
Majoriteten av kvinnorna svarade att deras bäckenbottenbesvär efter förlossning inte påverkade deras dagliga aktiviteter eller psykiska hälsa. Bland de kvinnor som upplevde besvär så är det främst förmågan att utföra hushållsarbete, förmåga till fysisk aktivitet samt deras psykiska hälsa som påverkas och många upplever känslor av frustration och ilska. Se tabell 7.
Tabell 7. Symtom/besvärs inverkan på dagliga aktiviteter, PFIQ-7, n=135
Symtom/besvärs inverkan på dagliga aktiviteter (%)
Inte alls Lite Ganska mycket
Mycket
POPIQ
Förmåga att utföra hushållsarbete 108 (80,0) 22 (16,3) 3 (2,2) 2 (1,5) Förmåga till att utföra fysisk aktivitet 90 (66,7) 28 (20,7) 9 (6,7) 8 (5,9) Möjlighet att gå på bio, teater,
konsert eller annan underhållning
119 (88,1) 13 (9,6) 1 (0,7) 2 (1,5) Möjlighet att klara av bil- eller
bussresor på mer än 30 minuters väg
121 (89,6) 13 (9,6) 0 (0) 1 (0,7)
Möjlighet att delta i sociala aktiviteter utanför hemmet
114 (84,4) 14 (10,4) 7 (5,2) 0 (0)
Psykiska hälsa 99 (73,3) 20 (14,8) 14 (10,4) 2 (1,5)
Känsla av frustration/ilska 97 (71,9) 20 (14,8) 12 (8,9) 6 (4,4)
CRAIQ
Förmåga att utföra hushållsarbete 128 (94,8) 7 (5,2) 0 (0) 0 (0) Förmåga till att utföra fysisk aktivitet 117 (86,7) 13 (9,6) 5 (3,7) 0 (0) Möjlighet att gå på bio, teater,
konsert eller annan underhållning
117 (86,7) 13 (9,6) 5 (3,7) 0 (0)
Möjlighet att klara av bil- eller bussresor på mer än 30 minuters väg
122 (90,4) 11 (8,1) 2 (1,5) 0 (0)
Möjlighet att delta i sociala aktiviteter utanför hemmet
115 (85,2) 16 (11,9) 4 (3,0) 0 (0)
Psykiska hälsa 103 (76,3) 19 (14,1) 11 (8,1) 2 (1,5)
Känsla av frustration/ilska 90 (66,7) 28 (20,7) 12 (8,9) 5 (3,7) UIQ
Förmåga att utföra hushållsarbete 127 (94,1) 7 (5,2) 1 (0,7) 0 (0) Förmåga till att utföra fysisk aktivitet 109 (80,7) 20 (14,8) 4 (3,0) 2 (1,5) Möjlighet att gå på bio, teater,
konsert eller annan underhållning
115 (85,2) 17 (12,6) 3 (2,2) 0 (0) Möjlighet att klara av bil- eller
bussresor på mer än 30 minuters väg
128 (94,8) 5 (3,7) 2 (1,5) 0 (0)
Möjlighet att delta i sociala aktiviteter utanför hemmet
120 (88,9) 13 (9,6) 2 (1,5) 0 (0)
Psykiska hälsa 112 (83,0) 20 (14,8) 3 (2,2) 0 (0)
Känsla av frustration/ilska 108 (80,0) 17 (12,6) 7 (5,2) 3 (2,2)
POPIQ undersöker hur besvär och symtom från slida eller bäcken inverkar på kvinnans dagliga liv. Förmågan att utföra hushållsarbete, exempelvis matlagning, städning och tvätt upplevdes påverkad hos 20% (n=27). Totalt 33,3% (n= 45) av kvinnorna svarade att symtom från slida och bäcken hade en inverkan på deras förmåga att utföra fysisk aktivitet,
exempelvis gå, simma eller annan motion. Andelen kvinnor som upplevde en inverkan på deras möjlighet att gå på bio, teater eller annan underhållning var 11,9% (n=16). En tiondel (n=14) upplevde att de hade svårigheter att klara av en buss- eller bilresa på över 30 minuter och 15,6% (n=21) tyckte att deras besvär från slida eller bäcken påverkade deras möjlighet till deltagande i sociala aktiviteter utanför hemmet. Påverkan på psykisk hälsa samt känsla av frustration och ilska upplevdes av 17,7% (n=36) respektive 28,1% (n=38) av kvinnorna. Se tabell 7.
CRAIQ undersöker hur besvär eller symtom från tarm och/eller ändtarm inverkar på kvinnans
dagliga liv. Majoriteten av kvinnorna ansåg inte att symtom från tarm och/eller ändtarm påverkade deras möjlighet till att utföra hushållsarbete (94,8%, n=128). Förmåga att utföra fysisk aktivitet samt gå på bio, teater, konsert eller annan underhållning utanför hemmet var påverkad hos 13,3% (n=18). Cirka en tiondel (n=13) av kvinnorna hade svårigheter att klara av en bil eller bussresa på över 30 minuter. Andelen kvinnor med symtom som påverkade möjlighet att delta i sociala sammanhang var 14,9% (n=20). Totalt 23,7% (n=32) av
kvinnorna svarat att besvär och symtom påverkar deras psykiska hälsa. Hela 33,3% (n=45), det vill säga en tredjedel av kvinnorna uppger att de känner en känsla av frustration och ilska över sina besvär. Se tabell 7.
UIQ undersöker hur besvär eller symtom från urin eller urinblåsa inverkar på kvinnans dagliga liv. Majoriteten av kvinnorna (94,1%, n=127) upplever inte någon påverkan på deras möjlighet att utföra hushållsarbete. Däremot är det 19,3% (n=26) som upplever att symtom och besvär påverkar förmågan att utföra fysisk aktivitet. Att gå på bio, teater, konsert eller annan underhållning är påverkad hos 14.8% (n=20). De flesta kvinnor har inga svårigheter att klara av en bil- eller bussresa på mer än 30 minuter (94,8%, n=128). Av de deltagande
kvinnorna var det 11,1% (n=15) som upplevde att deras besvär inverkade på deras möjlighet till social aktivitet utanför hemmet. Den psykiska hälsan är påverkad hos 17% (n=23) och 20% (n=27) känner en frustration och ilska angående sina besvär. Se tabell 7.
8.3.1 Inverkan på livskvalitet enligt PFIQ-7
Störst inverkan på livskvaliteten hade symtom som kommer från slida och bäcken (POPIQ) och lägst inverkan hade symtom från urin och urinblåsa (UIQ). Det sammanlagda
medelvärdet av besvärens inverkan på livskvalitet från samtliga tre subskalor ger ett resultat på 22,8 på en skala 0-300. Se tabell 8.
Tabell 8. Medelvärde av PFIQ-7 samt dess subskalor, n=135.
Minimum Maximum Mean±SD Cronbach´s α
Subskala 1: POPIQ* 0,00 80,95 10,0±16,7 0.888
Subskala 2:
CRAIQ*
0,00 71,43 7,2±14,0 0.906
Subskala 3: UIQ* 0,00 66,67 5,5±11,4 0.867
Summary score:
PFIQ-7**
0,00 157,14 22,8±32,48 0.905
*POPIQ, CRAIQ och UIQ range 0-100. **PFIQ-7 range 0-300.
Påverkan på livskvalitet utifrån bristningsgrad
Jämförelse gjordes mellan bristningsgrad och påverkan på livskvalitet. Fyra svar exkluderades då de svarat alternativet ”erhållit en bristning men vet ej vilken grad”. Lägst inverkan på livskvalitet hade de kvinnor som fått en grad-1 bristning (17,3) i samband med förlossningen och högst de som erhållit en grad-2 bristning (28,0). Ingen bristning och grad 3-bristning hade liknande värden, 21,2 respektive 22.6. Se tabell 9.
Tabell 9. Påverkan av livskvalité enligt PFIQ-7 utifrån bristningsgrad, n=131
PFIQ-7
Summary score**
Minimum Maximum Mean±SD
Ingen bristning (n=17)
0,00 119,05 21,2±36,3
Bristning grad 1 (n=50)
0,00 133,3 17,3±25,3
Bristning grad 2 (n=60)
0,00 157,14 28,0±36,8
Bristning grad 3 (n=4)
0,00 47,62 22,6±19,5
** Range 0-300
9 Diskussion
9.1 Metoddiskussion
9.1.1 Urval
Ett bekvämlighetsurval låg till grund för studien. Bekvämlighetsurval karaktäriseras av att lättillgängliga personer väljs ut. Webbenkäten publicerades på sociala medier vilket gjorde det lätt att rekrytera deltagare till studien. Bekvämlighetsurval och tvärsnittsstudier medför en risk för skevt resultat då de mäter ett specifikt sammanhang vid en specifik tidpunkt och resultatet behöver därför inte vara representativt för populationen (Kristensson, 2014). Dessa valdes dock för de ansågs ge möjlighet till att svara an på studiens syfte då det var önskvärt att nå ett stort antal kvinnor under en begränsad tid. Enligt Graviditetsregistrets årsrapport från 2019 drabbas 2,6% av en grad 3- eller 4-bristning vid vaginal förlossning. Den siffran stämmer väl överens med föreliggande studies resultat där enbart 3% av kvinnorna drabbats av en grad 3- bristning och ingen av en grad 4-bristning. Gällande grad 2-bristningar varierar siffrorna mellan 37-78%, i föreliggande studie har 45,9% av kvinnorna uppgett att de drabbats av en grad 2-bristning (Graviditetsregistret, u.å). Urvalet bedöms med bakgrund till ovan angivna
