"Det är inte så mycket prat om utbildning" EXAMENSARBETE

(1)

"Det är inte så mycket prat om utbildning"

En kvalitativ studie om ungdomars upplevelser av studieavhopp

Sara Sällström

2015

Filosofie kandidatexamen Sociologi

Luleå tekniska universitet

(2)

”Det är inte så mycket prat om utbildning”

En kvalitativ studie om ungdomars upplevelser av gymnasieavhopp

Sara Sällström Luleå Tekniska Universitet

Institutionen för ekonomi, teknik och samhälle C-‐uppsats Sociologi

Handledare: Allen King Vårterminen 2015

(3)

(4)

Sammanfattning

Den här är en kvalitativ studie som presenterar resultatet från fem semistrukturerade intervjuer med fem ungdomar mellan åldrarna 19-‐25 som bor i Luleå kommun och som inte gått färdigt gymnasiet. Syftet med studien är att undersöka ungdomarnas upplevelser av att avsluta sin gymnasieutbildning i förtid, samt ta reda på vad som påverkat deras beslut att göra det. Till grund för analysen ligger Bourdieus begrepp kapital, habitus och kulturell reproducering samt artiklar och tidigare forskning som ses relevanta för studien.

(5)

Abstract

This is a qualitative study that presents the result from five semi-‐structured interviews with five adolescents between 19-‐25 years of age. These young people live in the municipal of Luleå and have not finished their upper secondary school education. The aim with this study is to examine the experiences these young people have of not graduating, and find out what influenced their decision not to do so. The theoretical concepts presented in this study are those from Bourdieu: Capital, habitus and cultural reproduction. The study also presents articles and earlier research that are consider relevant for this study.

The result shows that the vast majority of these young people, all but one, have experienced the separation of their parents sometime during their childhood. Many of these young people have parents of working class background, as do other adults they have close relationships with. The attitude of their parents toward education is, according to these young people, rather unengaged. In some cases they hardly speak of school or education. Others describe their parents' attitude toward education as mainly about how it facilitates getting a job. These young people all chose to leave upper secondary school before graduating, and tend to describe the reason for this differently. All five of these young people talk about how important the role of the teacher is in coping during their education. According to them, supportive and engaged teachers and adults is the most important component of an upper secondary school. All but one indicates that one has a responsibility to not become idle when one does not graduate. The analysis indicates that family background significantly influences whether young people complete their secondary education or not.

(6)

Förord

Jag vill först och främst sända ett varmt tack till Åsa Landström som pekade mig i rätt riktning under uppstarten av arbetet. Vidare vill jag även tacka Niklas Korva, som med ovärderligt kontaktnät gjorde det möjligt för mig att finna mina intervjupersoner. Tack också till mina intervjupersoner, som med sina öppenhjärtiga berättelser gav liv åt min studie. Jag vill även tacka min handledare Allen King, som med oändligt överseende och konstruktiv kritik lett mig in i mål. Jag vill också tacka min studiekamrat och nära vän Ida Wåhlin för alla givande avbrott i plugghetsen, tillsammans tog vi oss igenom. Tack också till mamma, pappa och styvfar för alla barnpassningar som krävts. Slutligen vill jag tacka min sambo och mina fantastiska söner, för det stora tålamod de uppvisat för mig under denna intensiva period. Utan alla er hade det aldrig gått.

(7)

Innehållsförteckning

INLEDNING ... 1 PROBLEMFORMULERING ... 2 SYFTE ... 2 AVGRÄNSNING ... 3 DISPOSITION ... 3 TIDIGARE FORSKNING ... 4

10 ORSAKER TILL AVHOPP ... 4

FAMILJEBAKGRUNDENS PÅVERKAN PÅ HÄLSA OCH STUDIERESULTAT ... 4

OLIKA INSTÄLLNINGAR TILL ARBETE OCH UTBILDNING ... 5

TEORETISK UTGÅNGSPUNKT ... 6 PIERRE BOURDIEU ... 6 Kapital ... 6 Socialt kapital ... 7 Habitus ... 7 METOD ... 8

KONTAKTEN MED INTERVJUPERSONERNA ... 8

INTERVJUERNA ... 9

ETISKT TILLVÄGAGÅNGSSÄTT ... 9

BEARBETNING AV DATA ... 9

RELIABILITET ... 10

VALIDITETEN ... 11

METODVAL ... 12

RESULTAT ... 14

FAMILJEFÖRHÅLLANDEN ... 14

Separationer och nya familjekonstellationer ... 14

Vad jobbar de vuxna med? ... 16

Hur har föräldrarna förhållit sig till utbildning? ... 16

UNGDOMARNAS RELATION TILL SKOLAN ... 17

Olika situationer, samma utfall ... 17

Lärarens avgörande roll ... 20

Mindre bra erfarenheter av lärare ... 20

Hur bör en bra gymnasieutbildning se ut enligt dessa ungdomar? ... 21

Vems ansvar är det att ungdomar inte förblir sysslolösa? ... 22

VAD GÖR DE IDAG OCH VAD VILL DE GÖRA I FRAMTIDEN? ... 22

ANALYS ... 24

FAMILJEFÖRHÅLLANDEN ... 24

DE VUXNAS YRKEN ... 24

DE VUXNAS INSTÄLLNING TILL UTBILDNING ... 25

DISKUSSION ... 27

VALET AV TEORI ... 27

VALET AV METOD ... 27

ÄR SYTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR BESVARADE? ... 28

FÖRSLAG PÅ FORTSATT FORSKNING ... 28

SLUTSATS ... 29

MENTORSPROGRAM PÅ SKOLORNA ... 30

REFERENSLISTA ... 1

(8)

Rapporter och avhandlingar ... 1

VETENSKAPLIGA ARTIKLAR ... 2

INTERNETKÄLLOR OCH MATERIAL ... 2

(9)

(10)

Inledning

Studenten. Denna högtidliga ceremoni där hattbeklädda ungdomar får gå ut ur sin gymnasieskola för sista gången, med slutbetygen tryggt förvarade i ett kuvert. Runt halsen hänger symboliskt tangel av olika slag. Man skålar, åker studentflak och sjunger ”för vi har tagit studenten”. Denna dag hyllar vi ungdomarnas bedrift att ha genomfört sin gymnasieutbildning. Ett steg i rätt riktning för att i framtiden kunna säkra ett gott yrke, för självförverkliganden, och för akademiska bedrifter. Denna dag firar vi landets alla studenter. Men av alla som påbörjar en gymnasieutbildning är det nästan bara 76 procent som står där på trappan med slutbetyg. Ungefär 24 procent har avbrutit sin gymnasieutbildning någon gång under de tre år utbildningen pågått (Temagruppen unga i arbetslivet).

Olof Bäckman (2010) presenterar gymnasieutbildningens betydelse för etablering på arbetsmarknaden i sin artikel Gymnasieavhopp ökar risken att stå

utan jobb som publicerats i Statistiska centralbyråns tidskrift Välfärd . Unga

vuxna som hamnat utanför arbetsmarknaden riskerar i högre utsträckning att förbli utanför ända upp i medelåldern. För att visa på gymnasieskolans relevans i det här avseendet, följer han via statistik upp den grupp som 1998 gick ut nian. Han tittar hur det gått för dem under gymnasietiden fyra år senare, 2002. Vidare tittar han på hur det gått för denna grupp att etablera sig på arbetsmarknaden fyra år efter gymnasietiden, alltså 2006. Vad Bäckman (2010) presenterar är att av gymnasieavhopparna står var femte person utanför arbetsmarknaden, jämfört med den grupp som färdigställt en gymnasieutbildning, där endast var 20:e person hade hamnat utanför. Störst problem tycks det vara för dem som gått de individuella programmen. Av de som hoppat av från ett IV program hade ungefär 30 procent hamnat utanför arbetsmarknaden. Dessutom hoppar så många som 75 procent av från påbörjat IV program (Bäckman, 2010). 2009 års folkhälsorapport presenterar hur hälsa är ojämnt fördelat bland samhällsklasserna: hjärtkärlsjukdomar, övervikt och fetma är bland annat vanligare hos lågutbildade än de med högre utbildning (Folkhälsorapport, 2009:16, 208). Det finns också tydliga kopplingar mellan låg utbildning och depression. Enligt en rapport från Statens folkhälsoinstitut är personer med låg utbildning i betydande högre grad deprimerade än de med högre utbildning (Eriksson, 2008: 12). Att inte färdigställa sin gymnasieutbildning medför, förutom en klart försvagad position på arbetsmarknaden, också hälsorisker. I artikel ”No parent left behind”-‐ föräldradeltagande för inkludering och

effektivitet presenterar Ingegerd Tallberg Broman (date) hur policy kring

(11)

själv bestämma graden av involvering. Tallberg Broman presenterar i sin artikel tre studier där hon deltagit i samtliga. I en av studierna framgår att ju resursstarkare föräldrarna är, desto högre förväntningar har de på delaktighet och inflytande i deras barns utbildning. Förälderns delaktighet är alltså relaterat till sociala och kulturella resurser (2009: 232-‐233).

Sjögren och Svaleryd (2011) förstärker bilden av familjebakgrundens betydelse för lyckade skolresultat;. b Barn till lågutbildade föräldrar och barn till bidragstagande föräldrar löper störst risk att hoppa av gymnasiet (Sjögren& Svaleryd, 2011).

Allt detta sammantaget visar hur utbildning inte är samma för alla och hur utbildningen är av stor vikt för både hälsa, framgång och välmående. Att hälsa och utbildning hänger ihop och vidare styrs av vår familjebakgrund, gör gymnasieavhopp till ett aktuellt ämne att studera i dagens samhälle.

Problemformulering

Då man ska belysa problem i samhället kan det vara klokt att ifrågasätta problemets relevans. Om man på mikronivå undersöker fem ungdomars upplevelser och erfarenheter av att hoppa av gymnasiet, vad erbjuder det mer åt samhället än just fem subjektiva berättelser? Om dessa fem hade varit de enda som hoppat av gymnasiet under de senaste åren så hade det klassats som personliga angelägenheter som inte nödvändigtvis behöver ha med en missgynnande samhällsstruktur att göra. Men då siffrorna skönjer att ungefär 24 procent av våra ungdomar i gymnasieålder inte färdigställer sin utbildning under en fyraårsperiod, börjar det bli av samhälleligt intresse. Gymnasieavhopp är således ett intressant fenomen att studera, då det påverkar både individ och samhälle.

Syfte

Syftet med studien är att undersöka ungdomars upplevelser av att inte färdigställa sin gymnasieutbildning, samt ta reda på vad som påverkat deras beslut att göra det.

• Vilka är de självupplevda orsakerna till att man inte färdigställer sin

gymnasieutbildning?

• Kan man tyda någon påverkan från familjebakgrund när det kommer till

ungdomarnas beslut att inte färdigställa sin gymnasieutbildning?

• Vad tror ungdomarna hade kunnat motverka ett gymnasieavhopp?

(12)

Avgränsning

Det här arbetet är begränsat till att undersöka fem ungdomar som hoppat av gymnasiet och som bor i Luleå kommun. En avgränsning är också gjord i fråga om ålder. Ingen av de intervjuade är äldre än 25 år, av den anledningen att upplevelser och erfarenheter ska vara relativt färska i minnet. Detta eftersom jag anser det relevant att spegla dagens samhälle, för att få en ökad förståelse för vår nuvarande omgivning.

Disposition

(13)

Tidigare forskning

10 orsaker till avhopp

Temagruppen unga i arbetslivet sammanställde 2013 en rapport om gymnasieelevers främsta orsaker till avhopp och vad de tror hade kunnat få dem att klara av sin utbildning. 379 avhoppade ungdomar har delgivit sina svar via mail eller per post till temagruppen (Kolouh, 2013:6). Den psykiska ohälsan är påtaglig i den här gruppen ungdomar, många är deprimerade, mår dåligt, känner sig omotiverade och är skoltrötta. Ohälsa uppges dock inte vara en orsak till avhopp, utan snarare en konsekvens av flera faktorer (Kolouh, 2013:11). I rapporten presenteras de 10 vanligaste orsakerna till avhopp, där de främsta tre är: mobbning, brist på pedagogiskt stöd i skolan samt vuxna som inte bryr sig (Kolouh, 2013: 11). 46 procent av ungdomarna i studien uppger att mobbning var främsta skälet till att de lämnade gymnasiet (Kolou, 2013: 12). Ungdomarna uppger i sina svar att det är viktigt med lärare som bryr sig om eleverna, och att lärare som är kränkande och oengagerade kan få elever att byta skola eller helt hoppa av (Kolouh, 2013:13). För 101 av ungdomarna var bristfälligt stöd från lärare främsta orsaken till avhopp (Kolouh, 2013:16). För många ungdomar är det svårt att förstå varför skolan är meningsfull, vilket bidrar till att de tappar motivation, som i sin tur kan leda till avhopp (Kolouh, 2013:17). De faktorer ungdomarna främst nämner som hade kunnat bidra till att de inte hoppat av gymnasiet är:

• lärare och andra vuxna som bryr sig och inte blundar för problem, • pedagogiskt stöd i skolan,

• pedagogiskt stöd i skolan när man varit borta länge (på grund av sjukdom

eller missbruk)

• individuell och anpassad studieplan med flexibla tider och scheman

(Kolouh, 2013:27).

Familjebakgrundens påverkan på hälsa och studieresultat

Sjögren och Svaleryd (2011) fokuserar i sitt arbete på att visa samband mellan familjebakgrund och barns risk till ohälsa och att hamna efter som vuxna, både utbildningsmässigt och ekonomiskt. Med familjebakgrund menas i Sjögren& Svaleryds arbete föräldrarnas utbildning, ekonomiska situation och sociala situation (2011:4). Barn föds med olika förmågor och in i olika förutsättningar, exempelvis kognitiva förmågor (IQ), eller miljöpåverkande förutsättningar som exempelvis uppfostran. Detta tillsammans bildar ett barns humankapital, som påverkar i vilken grad de kan ta till sig och lära sig nya saker. Andra saker som också påverkar är barnets självförtroende och personlighet Sjögren& Svaleryd, 2011:5). För att kunna ta till sig av vad den sociala omgivningen erbjuder, krävs alltså ett visst mått av färdighet, eller för att göra det tydligt: färdigheter föder

färdigheter (Sjögren& Svaleryd, 2011:5). I studien presenteras fem riskfaktorer

(14)

föräldrar utgör den största risken av dessa faktorer att barn vid 22 års ålder själva står i ett bidragstagande eller att de helt hamnat utanför systemet (Sjöberg& Svaleryd, 2011:16). Barn till bidragstagare och separerade löper dessutom störst risk att drabbas av psykisk ohälsa under barndomen . Så mycket som 55 procent av barnen till bidragstagare hamnar någon gång under barndomen på sjukhus och ungefär 8 procent hamnar på sjukhus till följd av psykiska problem. Utöver detta är risken att barn till bidragstagare hamnar i allvarlig psykisk ohälsa 77 procent högre än det övriga genomsnittet (Sjöberg& Svaleryd, 2011:19). Barn som drabbats av psykisk ohälsa klarar sig betydligt sämre både i skolan och i vardagen. Enbart 66 procent av de barn som någon gång drabbats av allvarliga psykiska besvär klarar gymnasiet (Sjöberg& Svaleryd, 2011:22).

Olika inställningar till arbete och utbildning

1977 publicerades boken Learning to labour som baseras på en fältstudie Paul Willis gjort på en skola i Storbritannien. Trots studiens ålder anses den högst relevant idag, då klassfrågan fortfarande är aktuell även om den till viss del bytt skepnad. Syftet med studien var att studera hur den kulturella reproduktionen äger rum i praktiken, eller som Willis (1981) själv uttrycker det: how working

class kids get working class jobs. Hans studie kom främst att handla om ett

(15)

Teoretisk utgångspunkt

Pierre Bourdieu

Tre av Bourdieus främsta begrepp är kapital, fält och habitus. När det kommer till skolans värld och utbildning talar Bourdieu om hur en kulturell reproducering för vissa barn kan öka möjligheterna, medan andra barns möjligheter begränsas. Till grund för det här arbetet står två ha Bourdieus begrepp, nämligen kapital och habitus. Beskrivningarna för begreppen är hämtade från Donald Broadys beskrivning av dem i boken Sociologi och

epistemologi (1990). Begreppet kapital är sedan uppdelat i två olika arter: ekonomisk och symbolisk. I det här arbetet läggs fokus enbart på det symboliska

kapitalet, och då framförallt underkategorin kulturellt kapital. Vidare presenteras även en något udda typ av kapital, nämligen det sociala kapitalet. Efter det följer en kortare presentation av vad begreppet habitus står för inom Bourdieus sociologi.

Kapital

När man i Bourdieus sociologi talar om kapital, kan detta vara både av ekonomisk och symbolisk art (Broady, 1990: 169) Det symboliska kapitalet är ett väldigt generellt begrepp, men som på ett ungefär kan beskrivas såhär:

symboliskt kapital är det som erkännes (Broady, 1990: 169). Det symboliska

(16)

Socialt kapital

En avstickare från Bourdieus symboliska kapital är det lite mer udda begreppet socialt kapital. Förenklat uttryckt handlar det sociala kapitalet om de tillgångar man som individ har i form av släktrelationer, familjerelationer och vänskapsrelationer-‐ förbindelser till andra människor, helt enkelt (Broady, 1990:169). Bourdieu menar att till skillnad från andra kapitalsorter låter sig det sociala kapitalet inte lagras i materiella tillgångar, utan istället ligger kapitalet i de band som uppstår mellan individer som tillsammans bildar en grupp. På var sitt håll knyter sedan medlemmarna kontakter (utanför gruppen), samlar på sig kulturellt eller ekonomiskt kapital, vilket tillsammans utgör en speciell tillgång som alla medlemmarna i gruppen kan ta del av. Något som återkommer i Bourdieus utbildningssociologiska undersökningar är att ett kulturellt kapital eller utbildningskapital (i form av bra betyg eller en bra examen) i sig inte bådar för en social framgång. Yrkeskarriär, utbildningskarriär och andra sociala framgångar förutsätter att man som person kan finna stöd hos någon när det skulle behövas (Broady 1990:177)

Habitus

(17)

Metod

Den vetenskapliga utgångspunkten för det här arbetet är fenomenologiskt, vilket innebär att jag haft som utgångspunkt att det enda sättet att förstå det här fenomenet, är att skaffa mig kunskap direkt från de individer som berörs av det och lyssna till den uppfattning av den sociala värld de lever i. Det räcker inte att nöja sig med en gängse uppfattning, utan man måste ta sig djupare in och problematisera sådant som annars tas förgivet (Brante, 1998: 85-‐86). Eftersom min önskan är att ge en fördjupad förståelse för hur ungdomar förhåller sig till utbildning och vad som sedan leder till att man väljer att hoppa av, är det logiskt för mig att få kontakt med ungdomar som kan berätta om just detta.

Kontakten med intervjupersonerna

Det här arbetets empiri baseras på fem kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med ungdomar/unga vuxna i åldrarna 19-‐25 år där samtliga hoppat av gymnasiet. För att få tag i dessa ungdomar, lyckades jag få kontakt med en person som via sitt arbete kommer i kontakt med många ungdomar som hoppat av gymnasiet. Han har varit till stor hjälp, då han tog en första kontakt med ungdomarna, förklarade mitt syfte och frågade om de kunde ställa upp på intervju. De som gick med på att ställa upp, fick jag telefonnummer till. Jag tror att mitt arbete inte hade varit möjligt att genomföra om jag inte fått den hjälpen, då dessa ungdomar verkar ha ett förtroende till min kontaktperson.

Efter att ha fått telefonnummer blev min första kontakt att ringa upp dessa personer direkt. Första kontakten var fruktlös, då ingen svarade. Jag misstänkte att så skulle vara fallet, eftersom jag ringer från ett för dem okänt nummer, så jag talade in ett meddelande till samtliga där jag förklarade vem jag var och vem som gett mig deras nummer. Dag två skickade jag ett sms till samtliga personer, där jag på ett lättillgängligt sätt återigen förklarade vem jag var, vad jag ville och att jag försökt ringa dagen innan. Då fick jag svar från alla utom en person. Tider för intervjuer började bokas in, men kontakten förblev på sms nivå. Den fjärde intervjun jag genomförde, blev med en person som jag haft bekantskap med innan, något som också påverkade intervjun, ur ett forskningsperspektiv, negativt. Under intervjuns gång antog intervjupersonen att jag förstod vad hen talade om, av den anledningen att vi känner varandra. Stort fokus fick läggas på att se till så intervjupersonen svarade på mina frågor som om vi inte kände varandra. Jag missade vid något tillfälle att ställa följdfrågor, vilket också gjort resultatet från den intervju något svagare än de andras. Dock togs resultatet från den intervjun ändå med, eftersom jag ansåg det vara relevant. Jag kom fram till detta efter att noggrant lyssnat igenom det inspelade materialet. Den intervjuades upplevelser och erfarenheter skilde sig från de andras på många sätt, vilket erbjöd fler förklaringar till avhopp än om jag hade uteslutit intervjun helt från mitt arbete. Utöver det ansåg jag också att vår bekantskap inte påverkat

vad hen svarat, utan hur hen svarade på frågor, det vill säga svaren kom i en mer

(18)

Intervjuerna

Resultatet blev att jag intervjuade tre killar och två tjejer. Inga direkta

könsskillnader kunde uppmärksammas, utan gruppen är relativt

åsiktshomogen. Intervjuerna är genomförda vid olika tillfällen, och endast jag som intervjuledare samt intervjupersonen för tillfället, har varit närvarande. Jag skulle beskriva mina intervjuer såsom Lantz beskriver de öppnare intervjuformerna i hennes bok Intervjumetodik (Lantz, 2013). Jag har genomfört en typ av riktad öppen intervju, där jag haft en färdig intervjuguide, men låtit intervjupersonernas svar styra följdfrågorna. Ungdomarna har inledningsvis fått ta del av intervjuns upplägg, där jag presenterat vilka teman som vi kommer gå igenom. Genom att presentera intervjuns teman i förväg, försäkrade jag mig om att intervjupersonerna förstod vad vi skulle prata om, utan att jag för den skull påverkade deras svar mer än att de fick möjlighet att börja reflektera kring de olika temana. Jag tänkte att jag, liksom Lantz skriver, skulle minska på anspänningar och öka förtroendet för mig hos mina intervjupersoner genom att ge dem en tydlig ram för intervjun (Lantz, 2013; 91).

Etiskt tillvägagångssätt

Då jag träffade mina intervjupersoner var jag noga med att berätta om deras anonymitet och att jag har tystnadsplikt, vilket innebär att jag inte får delge något av det jag får ta del av under intervjun till någon annan, på ett sådant sätt att det skulle gå att räkna ut vem intervjupersonen varit (Holme& Solvang, 1997: 32). För att lättare kunna arbeta med materialet efter intervjuerna, tilldelades istället intervjupersonerna pseudonym, där intervjupersonernas kön är det enda som går att urskilja från den egentliga personen bakom pseudonymt. Innan jag påbörjat någon intervju, har jag också presenterat mitt syfte med studien och vidare vad intervjun kan tänkas bidra med för min del. Jag har också förklarat att de har all rätt att avstå från att svara på frågor om någonting skulle kännas fel eller jobbigt att svara på. Jag gjorde även klart för dem att deras medverkan var frivillig. Innan jag satte igång med intervjuerna, försäkrade jag mig om att intervjupersonerna förstått sina rättigheter, att de är anonyma, förstått vad syftet med intervjun är och att de får avbryta när de vill. Ingen intervju påbörjades utan ett ”okej” från intervjupersonen.

Bearbetning av data

(19)

intervjupersonernas subjektiva upplevelser. Om jag lagt på mina åsikter, hade jag även tillskrivit dem värden eller åsikter som de från början kanske inte haft, vilket gett mig ett ej reliabelt material.

Reliabilitet

För att ett arbete ska vara reliabelt, ska det vara korrekt utfört (Thurén, 2007:34). Det jag främst använt mig av för att samla in mitt material är intervjuer med ungdomar. Samtliga ungdomar som intervjuats har hoppat av gymnasiet under sin gymnasietid, och de kan alltså ge en korrekt beskrivning av sina upplevelser kring just avhopp, utifrån dem själva. Alla intervjupersoner har fått samma frågor, utan fasta svarsalternativ, vilket innebär att svaren kommit utifrån dem själva och deras åsikter och erfarenheter. Eftersom intervjuer varit min enda metod, så har således intervjufrågorna varit mitt mätverktyg. Såsom Ejvegård skriver i sin bok Vetenskaplig metod, föreligger en viss risk att mitt mätinstrument får en låg pålitlighet, eftersom frågorna utformas utifrån mig själv (2009: 78). För att öka intervjufrågornas relevans och pålitlighet,

såg jag till att ta med två huvudteman i min intervjuguide: relationen till gymnasieskolan och avhoppet. Båda temana innehåller frågor som jag hämtat inspiration från en av Temagruppen unga i arbetslivets rapporter, som haft fokus på just orsaker till avhopp. Även om mina frågor varit öppna och utan någon direkt riktning för att få ett önskat svar från min sida, så bör ändå framhållas att jag i efterhand saknat några frågor. Bland annat fördjupande frågor om familjeförhållanden, och ekonomisk situation hade varit önskvärt i efterhand. Vad gäller relationen till skola och ungdomarnas upplevelser av avhoppet, tycker jag att svaren varit utförliga och öppenhjärtiga, mer i vissa fal än i andra, men ändå så pass att svaren kan ses som relevanta och framför allt intressanta för min studie. Av de frågorna jag använde mig av från temagruppens, omformulerades en av dem så den skulle enligt mig skulle lämpa sig bättre för ett intervjutillfälle. Så här löd frågorna i orginalutförande:

• Hur skulle en perfekt gymnasieutbildning vara enligt dig där nästan inga

elever vill avsluta sina studier?

• Varför avslutade du dina gymnasiestudier i förtid?

• Vad hade kunnat förhindra ett beslut från din sida att hoppa av dina

gymnasiestudier?

Eftersom mina intervjuer genomfördes under en fysisk träff, ville jag omformulera första frågan något. Dels för att jag ansåg frågan blev för lång, och dels för att jag ansåg att den, i sin ursprungsform, syftade mer på vad man generellt tror att elever som grupp behöver, något som kan ge felvinklade svar, framför allt eftersom avhoppade elever kanske inte ens identifierar sig med den övriga gruppen elever. Jag ville höra vad deras tankar var om en perfekt skola för

dem. Så här lät frågan efter att jag omformulerat den:

• Hur skulle en perfekt gymnasieutbildning vara, enligt dig?

(20)

Några missar har smugit sig in under intervjutillfället, vilket kan påverka reliabiliteten negativt. Till att börja med så har inte intervjuerna utförts på samma ställe. Två av intervjuerna är genomförda på universitetsområdet, två på olika caféer inne i centrala stan och en av intervjuerna genomfördes i

Intervjupersonens hem. Variationen på intervjupersonernas sätt att svara är inte stora, men ändå något märkbara och det kan bero på några olika faktorer i valet av intervjumiljö. Den intervjuperson som var svårast att ”komma in på livet” blev intervjuad i ett kafé, den som hade lättast att svara på frågorna blev intervjuad i sitt egna hem. Detta kan såklart också ha varit en tillfällighet, där ungdomarnas personligheter kan ha varit orsaken till detta, men jag anser det ändå värt att nämna.

Jag har gjort mitt bästa för att låta intervjupersonens upplevelser stå i centrum, detta bland annat genom att ställa följdfrågor som fördjupat min förståelse av intervjupersonens berättelser snarare än att försöka bekräfta mina egna tankar och åsikter. Jag har alltså försökt se till att min data speglar källan, såsom Lantz beskriver det (Lantz, 2013;16)

Något annat som påverkat mitt material är det faktum att jag känner en av intervjupersonerna sedan tidigare. Detta faktum resulterade i att intervjun genomfördes med många antaganden om förförståelse från intervjupersonens sida gentemot mig, exempelvis kunde svaren börja med ”ja men, du vet som när han…”. De gånger jag uppmärksammade detta under intervjutillfället, bad jag intervjupersonen förtydliga vem hen menade, eller om hen kunde berätta mer utförligt om situationen hen talade om, men jag märkte under transkriberingen att jag missat detta på en del ställen. Jag förstod riskerna med att intervjua en person jag känner sedan innan, men anledningen till detta var att jag helt enkelt inte hann hitta någon annan att intervjua.

Validiteten

(21)

Metodval

Det finns några olika faktorer att ta hänsyn till då man ska välja vilken metod man ska använda sig av vid en studie. Både kvalitativa och kvantitativa tillvägagångssätt rymmer styrkor och svagheter men gemensamt har de båda samma syfte, nämligen att bidraga till en bättre förståelse för det samhälle vi lever i och hur enskilda människor, grupper och institutioner påverkar varandra (Holme& Solvang, 1997:76). Generellt kan man säga att kvantitativ metod syftar till att kunna omvandla information till siffror och statistik, medan det i kvalitativ forskning istället är forskarens uppfattning eller tolkning som står i fokus (Holme& Solvang, 1997:76). Beroende på vad för studie man ska genomföra, finns det några faktorer som avgör vilken metod som kan passa bäst.

Den kvantitativa metoden är alltså ute efter systematiska och strukturerade observationer, där man samlar in begränsad information från många undersökningsenheter, då främst via enkäter. Man intresserar sig för generaliserbarhet, att försöka hitta något gemensamt, genomsnittligt eller representativt (Holme& Solvang, 1997:78). Styrkan hos den kvantitativa metoden ligger i dess förmåga att frambringa just statistiska generaliseringar. Med viss säkerhet, kan man uttala sig om alla enheters åsikter och uppfattningar i den grupp vart man gjort sitt urval (Holme& Solvang, 1997:78). Vid kvantitativ metod, insamlas information med ett avstånd till undersökningsenheterna. Individerna som svarar på enkäten är avpersonifierade, och frågorna som ställs är fasta och förutbestämda, med färdigbestämda svarsalternativ, allt för att göra det insamlade materialet så strukturerat och jämförbart som möjligt (Holme& Solvang, 1997:82). Svagheten med den kvantitativa metoden är dock att man inte kan veta om den information man samlat in är relevant för den frågeställning man haft i utgångsläget för studien. Om en fråga exempelvis varit slarvigt formulerat, så att de svarande inte uppfattat den så som forskaren avsett, kommer detta inte märkas förens insamlingen av material är i full gång. Detta gör så att kvantitativa studier kan vara i behov av att testa sina enkäter innan de sätts i användning, något som kan vara väldigt resurskrävande (Holme& Solvang, 1997:81). Eftersom jag inte är ute efter representativt material, utan snarare en fördjupad förståelse för hur ungdomar kan uppleva det fenomen jag undersöker, anser jag att den kvantitativa metoden inte lämpar sig för mitt syfte.

(22)

deltagit, ger det ändå inte någon vidare giltighet-‐ det går helt enkelt inte säga att andra i samma situation kommer uppleva det undersökta fenomenet på samma sätt som intervjupersonerna i studien gjort (Holme& Solvang, 1997:82). Anledningen till att jag valt en kvalitativ ansats för mitt arbete utgår från personlig preferens, i första hand. För mig blir sådana fenomen som gymnasieavhopp mer greppbara och förståeliga, om jag får lyssna på personliga upplevelser. Kanske den kvalitativ metodens betydelse för att skapa samhälleligt engagemang och förståelse, går att jämföra med anordnade galor för att samla in pengar till utsatta barn i andra delar av världen. Genom porträttering och visualisering av dessa barn, skapas ett engagemang hos oss åskådare. Styrkan i en gala är att man använt sig av båda metoderna: kvalitativa porträtteringar av några individer, samtidigt som man presenterar statistik över den globala situationen. Holme& Solvang skriver att man med fördel kan kombinera de olika metoderna i en och samma undersökning, och att man inte ska se de olika metoderna i konkurrensställning mot varandra (Holme& Solvang, 1997:76). Istället borde man se dem som kompletterande enheter, som tillsammans kan ge oss fördjupade och breddade kunskaper om det samhälle vi lever i.

(23)

Resultat

Här nedan presenteras resultatet från de intervjuer som genomförts med ungdomar som hoppat av gymnasiet. De fem ungdomarna som presenteras här har tilldelats pseudonym och heter Robin, Kalle, Rickard, Petra och Amanda. Ungdomarnas intervjuer presenteras inte ut i sin helhet, utan har sammanfattats, slagits ihop och presenteras under valda teman. Resultatets teman utgår ifrån de teman intervjuguiden varit uppdelad i under intervjutillfällena. Detta resultat kommer sedan jämföras med den forskning som presenterats tidigare i arbetet, samt analyseras utifrån de presenterade begreppen av Bourdieu.

Familjeförhållanden

Separationer och nya familjekonstellationer

Gemensamt för nästan alla dessa ungdomar är att deras familjer inte följt kärnfamiljsnormen, alltså en mamma och pappa som lever ihop under ett och samma tak med gemensamma barn. Av de intervjuade ungdomarnas föräldrar är det endast Kalles som fortfarande lever tillsammans, och han nämner heller ingenting om att förhållandet mellan mamma och pappa är någonting annat än bra. Amanda, Petra och Robin har alla fått genomgå en separation mellan föräldrarna under deras barndomsår. Amanda var den enda av dem som hunnit komma upp i tonåren då föräldrarna separerade. Hon beskriver hur ledsen hon blev då hon fick reda på att föräldrarna skulle gå skilda vägar, hur föräldrarna bråkat mycket under separationen och hur de pratat illa om varandra. Detta ledde i sin tur till starka reaktioner från Amandas sida:

”Jag blev som en liten rebell där. Skaffade tuppkam och sådär, var ute sent. Jag kände

att ’jag ids inte bry mig’”-‐ Amanda

Hon är också den enda av dem som bott varannan vecka hos sina föräldrar efter att de gått isär. Hennes föräldrar träffade sedan nya partners och Amanda och hennes bror fick totalt fyra nya syskon, två på mammans sida och två på pappans. En viktig person i Amandas liv har varit mammans nya man. Hon berättar att hon till en början var väldigt arg på, och elak mot, sin styvfar och att hon skyllde föräldrarnas separation på honom, men att han sedan kom att spela en viktig roll i hennes liv. Så här berättar Amanda om sin styvfar:

(24)

”dom är som bästa vänner, faktiskt. Dom umgås fortfarande, såhär, även om morsan har ny karl och är sambo och så. Dom är bästa vänner, och han (pappa) är också jättebra kompis med morsans nya karl”-‐ Robin

Robin berättar hur föräldrarnas vänskapsrelation efter separationen fått honom att se på sina relationer annorlunda:

” ja, att, typ om jag haft något ex eller någonting så har jag alltid försökt att vara bra

vänner med dem, men folk är kanske inte, har inte riktigt den synen att det är så det ska vara när man har gjort slut, utan då brukar det vara att man delar på sig, men det har alltid varit naturligt för mig att om det är någon som betytt väldigt mycket för en då är det klart att man ska hålla fast vid den personen, även om en relation ändras”-‐Robin Petras föräldrar bodde ihop fram till dess att hon var ungefär 10 år. Hennes pappa lider av alkoholism och det var under hennes uppväxt som hans alkoholproblem eskalerade. Detta ledde tillslut till att Petras mamma lämnade honom. Hon har många minnen från sin barndom där hennes pappas alkoholmissbruk spelas upp. Petra berättar också att hennes framlidne morfar och framlidne farbror led av alkoholism. Pappan hade påbörjat en relation med en ny kvinna innan skilsmässan från Petras mamma. Den kvinnan flyttade han sedan in hos, och Petra berättar att pappans nya flickvän också hade alkoholproblem. Relationen mellan pappan och hans nya flickvän var turbulent, och Petra berättar om en händelse som lever kvar i hennes minne:

”Det var ju bråk och man vaknade ju mitt i nätterna och jag kommer ihåg en gång, då vaknade jag två på natten eller nå, av att det var ett jävla liv och då står pappa i trappen och ska gå ner och köra iväg med bilen, och hon står och skriker, och då ställde jag mig för trappen, jag måste ha varit 11 eller nå, ja kommer ihåg att jag ställde mig för dörren och bara ’ge mig bilnycklarna pappa! Du ska gå och sova!’ och så började den där (pappans flickvän) skrika åt mig och då kommer jag ihåg att jag skrek åt henne att ’men du klarar ju inte av att ta nyckeln av honom!’. Han gav mig nyckeln och jag följde han till sängen”-‐Petra

Samma år ställde Petra ett ultimatum åt sin pappa: ”så länge du ska bo hos henne

tänker jag inte ha kontakt med dig”. Det ledde till att pappan flyttade därifrån.

Petra är den som berättar mest om sin familj och sina upplevelser, och är den som beskriver starkast påverkan från sin bakgrund. Hon berättar att hon utvecklat ett medberoende med sin pappa, som under tonåren lett till dåligt mående, med flera fall av depressioner. Samtidigt som Petra målar upp en mörk bild av sin uppväxt och sin familjs bakgrund, beskriver hon också sin familj som ”väldigt kärleksfull och tokig”.

Rickards föräldrar har också separerat, men hans pappa lämnade mamman samma år som han föddes och har efter det inte varit närvarande i Rickards liv. Rickard har träffat honom, men bara under några enstaka tillfällen under sin uppväxt.

(25)

Rickard har alltså vuxit upp med sin mamma och en äldre bror, fram till dess att mamman träffade en ny man. Mamman och den nye mannen fick en dotter tillsammans. Rickard beskriver lillasysterns pappa som en ganska komplicerad människa som ”inte var så bra”. Mamman och lillasysterns pappa separerade sedan och Rickard berättar att han inte har någon kontakt alls med honom nu. Förutom mamman har Rickard också en stark relation till sin morfar:

”Han har varit både min morfar och min farsa samtidigt. Vi har alltid umgåtts och vi har gjort allt tillsammans[…]min morfar gör allt för att jag och min äldre bror ska ha det bra. Han har gjort allt”-‐Rickard

Vad jobbar de vuxna med?

Många av de närstående vuxna i ungdomarnas liv har jobb som inte kräver någon vidare akademisk kompetens. Undantagen är Kalles mamma som är ekonom, Petras mamma som är sjuksköterska inom missbruksvården och Amandas styvfar som är lärare. Varken Robin eller Rickard kan konkret säga vad deras mammor jobbar med, utan ger istället en ungefärlig beskrivning av deras arbetsuppgifter:

”morsan jobbar med, vad jobbar hon med…Hon sitter och typ, gör scheman och typ, fixar över…typ såhär, städnings, vart dom ska fara och städa i nåns…jag vet inte riktigt vad hon har för…”-‐Robin

”Jag vet inte riktigt vad hon gör. hon sitter mest i telefon och gör beställningar och så har dom galor och sådär”-‐Rickard

Amandas mamma är undersköterska på ett äldreboende och hennes pappa är i dagsläget arbetslös, men har tidigare varit butiksägare. Amandas styvmamma är personlig assistent. Både Petras och Kalles pappor är elektriker, men Petras pappa jobbar även som kock och vaktmästare. Under hela Robins uppväxt har pappan varit sjukpensionär, och han tror att pappan tidigare jobbat åt Vattenfall. Även Rickards morfar är pensionerad, och har varit det i drygt 20 år. Han drabbades av en arbetsskada då han jobbade på SSAB.

Hur har föräldrarna förhållit sig till utbildning?

Ungdomarna ger sina subjektiva beskrivningar av hur deras föräldrar förhållit sig till skola och utbildning, enligt dem. Trots några skillnader i förklaring, är grundinställningen liknande. Samtal om och inställning till utbildning har antingen uteblivit helt, som i Rickards fall, eller så har det på ett eller annat sätt förknippats med möjligheter till jobb. Försörjning är det föräldrarna är måna om, enligt ungdomarna, och att utbildning på sin höjd är viktigt för att det underlättar sökandet efter jobb.

”Nog har dom ju pratat om att det är viktigt med en utbildning för att få jobb och allt sånt hära, absolut, det har dom ju”-‐Petra

”Det är väl mer att om jag inte är i skolan så måste jag ju göra någonting annat. Är jag inte i skolan måste jag ju försöka hitta ett jobb, och det har väl inställningen varit hos dom”-‐ Kalle

(26)

Ingen av ungdomarna beskriver att deras föräldrar uttryckt utbildning som ett upphöjt syfte i sig. Petra säger att hennes mamma och pappa alltid varit stöttande och peppande, men då talar hon främst om att de rent praktiskt försökt lösa problem som uppstått på Petras skola:

Sara: Hur har snacket gått hemma kring just skola?

Petra: Ja, alltså dom har ju som alltid varit väldigt måna, dom har ju som alltid funnits och hjälpt till och sådär. Det har dom.

Sara: På vilket sätt har de hjälpt till?

Petra: Jamen, liksom, vara stöd om det har varit jobbigt i skolan, dom har ju alltid tagit tag i saker. Som när jag var jättemobbad och sånt där i skolan. Dom har ju inte gett sig! Petra säger sedan att föräldrarna aldrig varit påtryckande i hennes livsval, utan att hon fått välja sin väg själv. När hon valde inriktning till gymnasiet, hjälpte mamma och pappa till att få in henne på frikvot (anm. Frikvot är då man kommer in på gymnasiet trots att man saknar poängen som krävs, det är något som utfärdas av skolan tillsammans med föräldrarna), när hon valde att hoppa av gymnasiet stöttade mamman henne i det.

Amandas föräldrar är de enda som tydligt uttryckt att utbildning är viktigt. Men när hon har bett om förklaringar till varför det är så viktigt, så har föräldrarna inte kunnat svara:

”Dom har ju varit så att ’men du måste skaffa utbildning och du måste fixa det här!’ ’jaja, varför?’

’men du måste bara det!’ ”-‐ Amanda

I Robins familj har inställningen varit annorlunda. Där har utbildning aldrig varit särskilt viktigt eller centralt, utan det viktigaste har istället varit att Robin ska göra saker som gör honom lycklig

”det är inte jätteviktigt, det är ju inte det. Alltså det är klart dom vill att jag ska plugga och saker, men dom har ju… det har fortfarande varit viktigast att jag ska göra saker som gör mig glad och lycklig”-‐ Robin

Ungdomarnas relation till skolan

Dessa ungdomar har alla gemensamt att de avslutat sin gymnasieutbildning i förtid. Utöver det är rösterna ganska eniga om hur relationen till lärarna har sett ut, och vad man haft för relation till sina klasskompisar. Dessutom har alla fem ungdomar liknande åsikter kring vad som enligt dem krävs för att en gymnasieutbildning ska vara bra. Men vad beträffar själva avhoppet har alla fem olika orsaker och olika förklaringar till varför man tagit beslutet att lämna gymnasieskolan i förtid. Någon av dem har avslutat på grund av jobb, någon annan på grund av hopande problem i privatlivet.

Olika situationer, samma utfall

Amanda gick sin gymnasieutbildning i Gällivare. Hon var skoltrött redan när hon gick ut högstadiet och valde därför gymnasieprogram utifrån vad hennes kompisar valde. Det här resulterade i att hon hamnade på handelsprogrammet, vilket enligt henne själv var fel, för egentligen ville hon gå