Institutionen för beteende-, social-, och rättsvetenskap
Straffprocessuellt
tvångsmedel
Teleavlyssning vid terroristbrottslighet
-Lotten Hultgren Viklund
Vinita Myrvoll
Examensarbete C - kurs
10 poäng
Handledare: Catharina Sitte-Durling
Offentlig rätt
SAMMANFATTNING
-Terroristbrottslighet är ett mycket svårt brott att upptäcka och utreda. Hemlig teleavlyssning kan vara det som leder till genombrott i en utredning.
Hemlig teleavlyssning är ett straffprocessuellt tvångsmedel som skall bidra till att brott kan utredas och att eventuell bevisning, som kan användas i en rättegång, skall säkras. Förutsättningarna för att hemlig teleavlyssning skall få ske är att den misstänkte är skäligen misstänkt för ett specifikt brott och att åtgärden är av synnerligen vikt för utredningen. För terroristbrottslighet kan det vara för sent att agera.
Den föreslagna lagen prop. 2005/06:177 innebär en utvidgning av förutsättningarna för hemlig teleavlyssning. Det är vid allvarliga brott, som bland annat terroristbrott, som tillstånd skall kunna ges om det med hänsyn till omständigheterna finns anledning att anta att en person kommer att utöva brottslig verksamhet. I stort sätt är skillnaden mot nuvarande lagstiftning att misstankegraden sänks och att det inte uppställs något krav om misstanke om ett specifikt brott. Hemlig teleavlyssning är ett integritetskränkande ingrepp och det är därför viktigt att ta hänsyn till lagar och konventioners uppställda regler och principer för att upprätthålla rättssäkerheten till skydd för den enskilda individen. Den politiska makten står nu inför ett moraliskt dilemma, hur mycket kan försakas av den personliga integriteten i jakten på brottsligheten? Vill vi som medborgare göra avkall på vår personliga sfär för att förhindra terroristbrottslighet. Detta är en politisk fråga, och det som beslutas i enlighet med vad som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle är samhällsviljan.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Sida
FÖRKORTNINGAR 5
1. INLEDNING 6
1.1. Bakgrund och syfte 6
1.2. Problemformulering 6
1.3. Avgränsning 6
1:4. Metod och material 7
2. RÄTTSSÄKERHET 8
2.1. Allmänna rättsprinciper 8 2.2. Stöd i lag 9 2.2.1. Regeringsformen 9 2.2.2. Europakonventionen artikel 8 113. BROTTSBEKÄMPANDE MYNDIGHETER 13
3.1. Rikspolisstyrelsen 13 3.2. Rikskriminalpolisen 13 3.3. Säkerhetspolisen 13 3.4. "Lokala" polismyndigheter 143.5. Europol - europeiskt polissamarbete 14
3.6. Åklagare och förundersökning 14
3.7. Eurojust – europeiskt åklagarsamarbete 15
4. TERRORIST BROTTSLIGHET 16
4.1. Lagstiftning, fördrag och konventioner 16
4.1.1. Lagen (2003:148) om straff för terroristbrott 16
4.1.2. Lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, m.m.: 17
4.1.3 Fördraget om Europeiska unionen artikel 29 17
4.1.4 FN konventioner 17
4.2. Sverige 18
4.3. Internationellt 19
5. STRAFFPROCESSUELLT TVÅNGSMEDEL 22
5.1. Hemlig teleavlyssning 22
5.1.1. Gällande lagstiftning för hemlig teleavlyssning 23
5.1.1.1. Brott som omfattas 23
5.1.1.2. Skälig misstanke 24
5.1.1.3. Synnerlig vikt för utredningen 24
5.1.1.4. Prövning av tillstånd 25
5.1.1.5. Teledresser som får avlyssnas 26
5.1.1.6. Avlyssningsförbud 27
5.1.2. Statistik på hemlig teleavlyssning 27
5.1.3. Förslag till ny lagstiftning 29
5.1.3.2. Misstanke 30
5.1.3.3. Synnerlig vikt för att förhindra brottslig verksamhet 30
5.1.3.4. Prövning av tillstånd 31
5.1.3.5. Teleadresser som får avlyssnas 31
5.1.3.6. Avlyssningsförbud 31
6. RÄTTSSÄKERHETSTILLSYN 33
6.1. Justitieombudsmannen (JO) 33
6.2. Justitiekanslern (JK) 33
6.3. Sveriges advokatsamfund 34
6.4. Svenska avdelningen av Internationella Juristkommissionen (IJC-S) 34
7. INSTÄLLNING TILL UTVIDGNINGSBEHOV 36
7.1. Positivt inställda till utvidgning 36
7.2. Negativt inställda till utvidgning 37
8. ANALYS OCH DISKUSSION 38
KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING 41
FÖRKORTNINGAR
BrB Brottsbalken BRÅ Brottsförebyggande rådet Ds Departementsserien EU Europeiska unionen HD Högsta domstolen HovR HovrättenIJC Internationella juristkommissionen
IJC-S Svenska avdelningen av internationella
juristkommissionen
IPO Enheten för internationellt polissamarbete
JK Justitiekanslern
JO Justitieombudsmannen
LO Landsorganisationen i Sverige
LUL Lagen (1964:167) med särskilda
bestämmelser om unga lagöverträdare
MMS Multi Media Messaging
NJA Nytt juridiskt arkiv
PL Polislagen Prop Proposition RB Rättegångsbalken RF Regeringsformen RPS Rikspolisstyrelsen RÅ Riksåklagaren Skr Skrivelse
SMS Short Message Service
SOU Statens offentliga utredningar
1. INLEDNING
1.1. Bakgrund och syfte
Vårt samhälle utvecklas i en rasande takt, ett lysande exempel på denna utveckling är mobiltelefonin som inom loppet av bara några år fått en klass och åldersöverskridande utbredning. Denna teknologiska revolution har inte bara underlättat gemenemans vardag, den har också underlättat kriminella individers brottsaktiviteter då den tillåter en mera mobil verksamhet.1
Världen har genom tiderna fått utstå diverse terrorattentat, religiösa fanatiker har visat sig bli ett allt större hot för västvärlden. I synnerlighet USA, och dess allierade, har detta decennium fört en kamp mot terroristbrottsligheten. Sverige har under den senaste tiden varit förskonad från attentat. Säpo bedömer däremot att Sverige är ett land som är idealiskt som en bas för terrorplanering. Terroristbrottslighet är dock ett mycket svårt brott att upptäcka och utreda.2
Sverige har idag en lagstiftning som tillåter teleavlyssning under vissa premisser, nu utreds det om dessa bör utvidgas. Polisen använder sig idag generellt av spaning på offentliga platser och diverse olika källor. När polisen arbetat med teleavlyssning har de funnit att det är en överlägsen metod, jämfört med deras andra tillvägagångssätt. Idag ligger misstankegraden för tillstånd till teleavlyssning på skäligen misstänkt, det kan då vara för sent att agera om utredningen ens kommer till det stadiet.3
Kan misstankegraden sänkas för tillstånd till misstänkt och täcka upp behovet av teleavlyssningen i ett tidigare skede? När avlyssning sker i ett tidigare skede så kommer oundvikligen den personliga integriteten kränkas för fler individer än vad som skett tidigare. Detta ställer den politiska makten står inför ett moraliskt dilemma. Hur mycket kan de försaka av den personliga integriteten i jakten på brottsligheten? Kan en utvidgning leda till att vi bli så avtrubbade, att vi senare inte kan vända utvecklingen när vi tycker att den gått för långt? Kan de inom ramarna för den nuvarande lagstiftningen och behovet utöka möjligheterna för polisen att använda sig av teleavlyssning? Vårt syfte med denna uppsats är att försöka bringa reda i denna problematik.
1.2. Problemformulering
Vilken rättslig reglering finns i dagsläget rörande terroristbrottslighetoch hemlig teleavlyssning? Vilka rättsliga konsekvenser kan en utvidgning av möjligheterna till teleavlyssning vid terroristbrottslighet som anges i proposition 2005/06:177 kunna få? Vilka konsekvenser kan följa om en utvidgning av regelverket 2003:1146 inte sker, för teleavlyssning vid terroristbrottslighet?
1.3. Avgränsning
Det finns olika brott där tillstånd kan erhållas för hemlig teleavlyssning, terroristbrottslighet är bara ett av dessa. Vi har valt att avgränsa oss till terroristbrott. Fokus i denna uppsats har lagts på brottet terrorism eftersom det är ett i västvärlden högaktuellt brott. Vidare har vi valt att studera
teleavlyssning, inte några av de andra tvångsmedlen som nämnts i lagförslaget. Vi har inte
1 Skr 2005/06:53 s. 14 2 Prop 2005/06:177 s. 28-30 3 A prop s 38-41
koncentrerat oss på hela lagförslaget utan bara den eventuella förändringen av misstankegraden och hur den skulle kunna påverka rättssäkerheten samt den personliga integriteten. Därför tas det inte heller någon hänsyn till frågan om överskottsinformation. Det tas heller inte hänsyn till
teleavlyssnings möjligheten som ges i utlänningslagen(2005:716).
1.4. Metod och material
Den metod vi har valt för uppsatsen är ganska konventionell. Genom att studera konvention, lagtext, förarbeten, rättsfall, myndighetsuttalanden, litteratur, artiklar och webbsidor skall vi försöka få fram ramen för uppsatsen. Det i sin tur skall hjälpa oss att nå svar på våra frågor. Rättsfallen har vi valt att ta från HD, HovR och Europadomstolen.
2. RÄTTSSÄKERHET
2.1.
Allmänna rättsprinciper
En förvaltningsmyndighet får sina befogenheter genom rättsregler.4 Detta ger myndigheterna ett
tämligen fritt sätt att utöva denna makt på. Därför är det viktigt att myndighetsutövning5 sker på rätt
sätt och inte påverkar rättssäkerheten negativt. Genom att myndigheterna är tvungna att ta hänsyn till rättsprinciper, eftersom de är av tvingande karaktär, kan det sägas att rättsprinciperna ger uttryck åt att myndigheternas befogenheter begränsas.
Nedan presenteras sex olika rättsprinciper som myndigheter kan vara tvungna att ta hänsyn till vid tillståndsfrågor om straffprocessuella tvångsmedel. Detta för att upprätthålla rättssäkerhet och värna om den enskilda individen.
Legalitetsprincipen
En myndighet skall handla enligt de befogenheter som de tilldelats och de mål som ställts upp för dem genom lag eller författning.6 Legalitetsprincipen gäller för all användning av tvångsmedel, detta
betyder att en myndighet inte utan stöd av lag eller författning får ingripa i enskilds rättsfär. Det innebär att tvångsmedelsbestämmelser skall tolkas enligt ordalydelse.7 HD har anfört att bestämmelser som innebär inskränkning i grundlagsskyddad rättighet särskilt skall tolkas restriktivt (NJA 1996 s. 577).
Objektivitetsprincipen
En myndighet skall iaktta saklighet och opartiskhet genom att fästa avseende vid allas likhet inför lagen.8
Likabehandlingsprincipen
En myndighet skall behandla personer från någon annan medlemsstat på samma sätt som sina egna medborgare.9
Behovsprincipen
En myndighet får endast utföra åtgärder när det finns ett påtagligt behov och när en mindre ingripande åtgärd inte anses tillräcklig.10 Det kan vara t ex när polisen inte kan samla information med konventionella metoder såsom spaning på offentliga platser eller använda allmänna eller egna källor. Då kan det finnas ett behov av grövre tillvägagångssätt som att använda sig av teleavlyssning.
4 Holmberg Erik, Stjernquist Nils, Isberg Magnus, Regner Göran – Vår författning 13:e uppl. Norstedts
juridik 2003 s 204
5 A a s 209 6 A a s 50
7 Prop 2005/06:177 s 55-56
8 Holmberg Erik, Stjernquist Nils, Isberg Magnus, Regner Göran – Vår författning 13:e uppl. Norstedts
juridik 2003 s 50-51
9 Bernitz Ulf och Kjellgren Anders – Europarättens grunder 2:a uppl. Nordstedts juridik 2002 s. 110 10 Prop. 2005/06:177 s 16
Ändamålsprincipen
Den befogenhet en myndighet har är bunden till det specifika ändamål för vilken den har beslutats.11
Om polisen har fått befogenhet att avlyssna en viss terroristcell så innebär inte det att polisen får avlyssna andra terroristceller.
Proportionalitetsprincipen
Denna princip går ut på att det skall råda en balans mellan mål och medel och vara sannolikt att målet kan uppnås genom de vidtagna åtgärderna. Med det menas att tvångsåtgärden, ifråga om artikel, styrka, räckvidd och varaktighet, skall stå i proportion med vad som står att vinna med åtgärden.12
2.2.
Stöd i lag
En myndighet skall inte bara ta hänsyn till olika rättsprinciper vid eventuella tillståndsfrågor gällande straffprocessuella tvångsmedel. Det finns även rättsregler som anknyter till rättsprinciperna för att skydda individen och dess personliga integritet.
2.2.1.
Regeringsformen
De grundläggande rättigheterna skyddas i Sveriges grundlag, i förekommande fall regeringsformen (RF).
RF 2 kap 6 §
”Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp även i annat fall än som avses i 4 och 5 §§. Han är därjämte skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande”.
I RF 1 kap 2 § 3 st återfinns det en grundläggande regel om att det allmänna skall värna om den enskildes privat och familjeliv. Denna regel anger dock endast ett samhälleligt verksamhetsmål och är inte rättsligt bindande. De grundläggande fri och rättigheter, som är rättsligt bindande, återfinns i RF kap 2. 13 Där stadgas det i RF 2 kap 6 § att den enskilde är mot de allmänna skyddad mot exempelvis
hemlig teleavlyssning. Denna fri och rättighet gäller även utlänningar som vistas i riket enligt RF 2 kap 2 §.
RF 2 kap 12§
”De fri- och rättigheter som avses i 1 § 1-5 samt i 6 och 8 §§ och i 11 § andra stycket får, i den utsträckning som 13-16 §§ medgiver, begränsas genom lag. Efter bemyndigande i lag får de begränsas genom annan författning i de fall som anges i 8 kap 7 § första stycket 7 och 10 §. I samma ordning får
11 Prop. 2005/06:177 s 16 12 A prop s 16
13 Holmberg Erik, Stjernquist Nils, Isberg Magnus, Regner Göran – Vår författning 13:e uppl. Norstedts
mötesfriheten och demonstrationsfriheten begränsas även i de fall som anges i 14 § första stycket andra meningen.
Begränsning som avses i första stycket får göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och ej heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsning får ej göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.
Förslag till lag som avses i första stycket eller till lag om ändring eller upphävande av sådan lag skall, om det ej förkastas av riksdagen, på yrkande av lägst tio av dess ledamöter vila i minst tolv månader från det att det första utskottsyttrandet över förslaget anmäldes i riksdagens kammare. Utan hinder härav kan riksdagen antaga förslaget, om minst fem sjättedelar av de röstande förenar sig om beslutet.
Tredje stycket gäller icke förslag till lag om fortsatt giltighet i högst två år av lag. Det gäller ej heller förslag till lag som enbart angår
1. förbud att röja sådant, som någon har erfarit i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt och vars hemlighållande är påkallat av hänsyn till intresse som angives i 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen,
2. husrannsakan eller liknande intrång eller 3. frihetsstraff som påföljd för viss gärning.
Konstitutionsutskottet prövar för riksdagens vidkommande huruvida tredje stycket är tillämpligt i fråga om visst lagförslag”.
RFs rättigheter kan delas i absoluta och relativa rättigheter. Detta för att särskilja på vilket sätt de går att inskränka. De rättigheter som kallas absoluta rättigheter, kan endast inskränkas genom ändring i grundlag. De relativa rättigheterna kan inskränkas genom lag, författning eller bemyndigande i lag.14
Däremot finns det krav som skall vara uppfyllda för att inskränkning skall få ske, detta enligt RF 2 kap 12 § 2 st. Den får endast ske för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. I RF 2 kap 12 § 3 st föreskrivs kraven för vad som skall anses som godtagbart i ett demokratiskt samhälle.15 I 4 st punkt 2 framgår att 3 st inte gäller för förslag till lag som endast angår husrannsakan
eller liknande intrång. I detta fall har konstitutionsutskottet ansett att 3 st skall gälla. Riksdagen har inte förkastat det föreslagna lagen (prop. 2005/06:177) och lagförslaget ligger nu vilande i ett år. Inskränkningen får inte gå längre än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet för inskränkningen. Den får heller inte vara ett hot mot den fria åsiktsbildningen eller göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan åsiktsbildning. Om det gäller föreskrifter, mellan det enskilda och det allmänna, som innebär inskränkningar i den personliga integriteten enligt RF 2 kap 6 § skall detta meddelas i lag.16
14 Holmberg Erik, Stjernquist Nils, Isberg Magnus, Regner Göran – Vår författning 13:e uppl. Norstedts
juridik 2003 s 67
15 Se även Holmberg Erik och Stjernquist Nils – Grundlagarna med tillhörande författningar. PA Norstedt &
Söners förlag, Stockholm 1980 s 117
2.2.2.
Europakonventionen
Europakonventionen är en internationell reglering, som är en utarbetad konvention inom Europarådet, gällande skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Europakonventionen består av en huvudkonvention och tre tilläggsprotokoll.17 Den betraktas som
svensk lag sedan 1 januari 1995 genom lag 1994:1219. I RF 2 kap 23 § stadgas att lag eller annan föreskrift inte får meddelas i strid mot Sveriges åligganden på grund av konventionen. Påstådda kränkningar av konventionens rättigheter anhängiggörs som mål vid Europadomstolen, som är det dömande organet. Sverige har godtagit europadomstolens behörighet och är bunden av domstolens jurisdiktion i frågor som rör konventionens tolkning och tillämpning.18
Artikel 8 Rätt till skydd för privat- och familjeliv
”1.Var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.
2. Offentlig myndighet får inte inskränka åtnjutande av denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till förebyggande av oordning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller för andra fri- och rättigheter”.
Enligt artikel 8.1 Europakonventionen har var och en rätt till skydd för sitt privatliv och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Artikeln är väldigt allmän och skyddar en rad åtgärder. Med ”korrespondens” menas olika former för att överföra meddelanden mellan individer. Det är inte bara brev och andra försändelser per post uttrycket tar sikte på utan även så kallade telefoniska och telegrafiska kommunikationer. Det gäller även meddelanden överförda via radio eller dator. Kränkning av skyddet för korrespondens är till exempel när någon hindrar eller kontrollerar sådan information.19
Inskränkning av artikel 8.1 framgår av artikel 8.2 Europakonventionen. En inskränkning måste ske med stöd av lag och inskränkningen är nödvändig i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till de uppräknade allmänna eller enskilda intressena, däribland statens säkerhet, den allmänna säkerheten och förebyggande av oordning eller brott. Inskränkningen måste anses vara nödvändig i ett demokratiskt samhälle för att tillgodose detta intresse. Hemlig teleavlyssning är en åtgärd som kan tänkas inskränkas under förutsättning att de uppfyller kriterierna i artikel 8.2 Europakonventionen. I avgörandet Klass m.fl. mot Tyskland konstaterade europadomstolen att artikel 8 Europakonventionen får inskränkas om det är nödvändigt för att skydda de demokratiska institutionerna.
…”As the Delegates observed, the Court, in its appreciation of the scope of the protection offered by Article 8 (art. 8), cannot but take judicial notice of two important facts. The first consists of the technical advances made in the means of espionage and, correspondingly, of surveillance; the second is the development of terrorism in Europe in recent years. Democratic societies nowadays find
17 Fisher David I – Mänskliga rättigheter en introduktion 2:a uppl. Nordstedts juridik 2003 s 43-44 18 A a s 76
themselves threatened by highly sophisticated forms of espionage and by terrorism, with the result that the State must be able, in order effectively to counter such threats, to undertake the secret surveillance of subversive elements operating within its jurisdiction. The Court has therefore to accept that the existence of some legislation granting powers of secret surveillance over the mail, post and telecommunications is, under exceptional conditions, necessary in a democratic society in the interests of national security and/or for the prevention of disorder or crime”….20
Avslutande kommentarer
Hemlig teleavlyssning är ett integritetskränkande ingrepp och det är därför viktigt att ta hänsyn till lagar och konventioners uppställda regler och principer för att upprätthålla rättssäkerheten till skydd för den enskilda individen.
Rättsprinciper innehåller olika värderingar som skall genomsyra rättssamhället. Med utgångspunkt från vår problemformulering är främst behovsprincipen och proportionalitetsprincipen av störst vikt. Då dessa principer påvisar, för att få använda sig av hemlig teleavlyssning, att det skall vara ett absolut nödvändigt behov som inte kan lösas på annat sätt.
I 2 kap 6 § RF är varje medborgare skyddad mot integritetsingrepp av staten. Detta skydd går dock att inskränka under vissa premisser. I 2 kap 12 § 2 st stadgas de villkor som måste vara uppfyllda. Dessa är att ingreppet skall vara godtagbart i ett demokratiskt samhälle. För vad som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle framgår av 2 kap 12 § 3 st. I 4 st punkt 2 framgår att 3 st inte gäller för förslag till lag som endast angår husrannsakan eller liknande intrång. I detta fall har konstitutionsutskottet ansett att 3 st skall gälla. Riksdagen har inte förkastat det föreslagna lagen (prop. 2005/06:177) och lagförslaget ligger nu vilande i ett år. Antar riksdagen dock förslaget efter detta år, är lagförslaget godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Det får dock inte glömmas bort att de resterande villkoren i 2 kap 12 § 2 st måste uppfyllas för att inskränkningen skall får göras. Det måste göras en avvägning om ingreppet är nödvändigt med hänsyn till omständigheterna och att det inte är ett hot mot den fria åsiktsbildningen.
I Europakonventionen artikel 8.1 har var och en rätt till skydd för sitt privat – och familjeliv, hem och korrespondens. Enligt artikel 8.2 Europakonventionen kan även detta skydd inskränkas. Det går endast om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten och förebyggande av oordning eller brott. Det är även här upp till riksdagen att fatta ett beslut om lagförslaget skall antas. För att lagförslaget skall vara giltigt får det inte glömmas bort att det skall vara nödvändigt med hänsyn till statens säkerhet.
3.
BROTTSBEKÄMPNING
En ökad internationalisering samt en gränsöverskridande brottslighet har medfört att det internationella polissamarbetet alltmer påverkar det nationella polisarbetet. Händelser som t ex svenska ordförandeskapet i EU och terroristattackerna i USA den 11/9 har påverkat det internationella samarbetet. Schengensamarbetet som Sverige anslutit sig till innebar en historiskt genomgripande förändring av polisens internationella verksamhet. Det internationella samarbetet är omfattande och bedrivs på både central och lokal nivå. I synnerhet bedrivs arbetet av Rikspolisstyrelsen och de större polismyndigheterna men också av övriga polismyndigheter med gränstrafik.213.1.
Rikspolisstyrelsen (RPS)
Centrala förvaltnings- och tillsynsmyndigheten för polisen är Rikspolisstyrelsen, se Polislagen (PL) 7§. Regeringen utser rikspolischefen. Detta innebär att tillsynen över polisen är en av RPS huvuduppgifter. Detta sker genom att utöva och verka för planmässighet, samordning och rationalisering. De ansvarar även för polisens teknik- och metodutveckling. RPS beslutar om hur de genom statsmakterna till polisen tilldelade medlen skall fördelas. På regeringens uppdrag kan RPS leda polisverksamhet för att förebygga brott och avslöja brott mot rikets säkerhet. RPS samordnar bland annat gränskontrollen, det internationella polissamarbetet, centrala polisregister och polisens planering vid särskilda händelser.22
3.2.
Rikskriminalpolisen
Den operativa verksamhet på central nivå som inte Säpo utför ansvarar Rikskriminalpolisen för. Rikskriminalpolisen samordnar kampen mot organiserad brottslighet på såväl nationell som internationell nivå. Genom kriminalunderrättelsearbete och kostnadsfritt biträde till landets polismyndigheter då mycket grova brott inträffat, bedriver Rikskriminalpolisen sitt arbete mot den organiserade brottsligheten. Rikskriminalpolisen leder i vissa fall även också egna utredningar. Rikskriminalpolisen är den enda öppna nationella och operativa polisorganisationen.
Rikskriminalpolisen ansvarar för ett antal olika verksamheter, Kriminalpolisenheten, Enheten för internationellt polissamarbete (IPO) samt Ordningspolisenheten.23
3.3.
Säkerhetspolisen (Säpo)
Säpos uppgifter är att leda och bedriva polisverksamhet i syfte att avslöja brott mot rikets säkerhet, till exempel terrorism. Säpo skall även arbeta förebyggande och analysera den information som säkerhetsunderrättelsetjänsten inhämtat. Säpo skall även fullgöra vissa uppgifter för Rikspolisstyrelsen. Säpo har fem verksamhetsgrenar; författningsskydd, kontraspionage, terrorismbekämpning, personskydd och säkerhetsskydd.24
21 http://www.polisen.se/inter/nodeid=5653&pageversion=1.html (omvärlden) 2006-12-10 kl 12
22 http://www.polisen.se/inter/nodeid=6130&pageversion=1.html (om Rikspolisstyrelsen) 2006-12-10 kl 12 23 http://www.polisen.se/inter/nodeid=2516&pageversion=1.html (om Rikskriminalpolisen) 2006-12-10 kl
12
Då brott mot rikets säkerhet tros ha begåtts är det Säpo som skall avslöja och vidta åtgärder för att beivra brottet. Ofta svarar Säpo för utredningen av brottet. Ibland svarar Säpo bara för den underrättelseinhämtning som behövs, då sköter den öppna polisen brottsutredningen. I dessa fall förser Säpo den öppna polisen med informationen som underrättelseinhämtningen har fått fram. Säkerhetsunderrättelsetjänsten inhämtar information som senare bearbetas och analyseras. Genom detta arbete skapas en övergripande hotbildsanalys som uppdateras regelbundet och utgår från utvecklingen i Sverige och omvärlden.25
Säpos kontraterrorismverksamhet skall bekämpa yttringar av internationell terrorism, ett ytterligare led i terroristbekämpningen är också att försvåra eller stoppa finansiering av terroristbrott.26
Misstankar om brott mot lagen (2003:148) om straff för terroristbrott brott och lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, mm handläggs av Säpo. 27
3.4
"Lokala" polismyndigheter
Polisen skall enligt PL 1-3§§ arbeta med att förebygga brott, upprätthålla allmän ordning och säkerhet, bedriva spaning samt utredning av brott som faller under allmänt åtal. Polisen ägnar sig åt underrättelseverksamhet. De samlar in material t ex genom att göra iakttagelser på offentliga platser, använda allmänna eller egna källor. På detta sätt undersöks det om det går att avslöja om en viss, inte specificerad, brottslighet har hänt, pågår eller som tros kan hända. 28
3.5.
Europol
Europol är EU:s polisbyrå som behandlar och analyserar underrättelser om organiserad, inom EU gränsöverskridande brottslighet. Arbetet bedrivs med den information de får från polismyndigheter i medlemsländerna. Polismyndigheterna är skyldiga att förse Europol med uppgifter som rör dess verksamhet. Medlemsländerna får hjälp av Europol att analysera och bedöma den organiserade brottslighetens utveckling. Dessutom assisterar de medlemsländerna med att utreda specifika brottsliga verksamheter t ex terrorism, som rör två eller fler medlemsländer. Alla medlemsländer har en "nationell enhet" som sköter kontakterna med Europol, i Sverige heter den ”Nationella sambandskontoret" och finns inom Rikspolisstyrelsen.29
3.6.
Åklagare och förundersökning
Åklagare leder alla kvalificerade utredningar där det finns någon som är misstänkt för ett brott, samt beslut som innefattar tvångsmedel. Åklagare beslutar även om det allmänna skall åtala. När åklagaren valt att åtala skall denne föra det allmännas talan vid en brottmålsprocess.30
25 http://www.sakerhetspolisen.se, Uppgifter 2006-01-17 26 Prop 2005/06:177 s 13-14
27 A prop s 15
28 http://www.polisen.se/inter/nodeid=5646&pageversion=1.html, (Polisens uppgifter) 2006-12-10 kl 12 se
även Polislagen(PL) 1984:387, 1-3§
29 http://www.eu-upplysningen.se/templates/EUU/standardRightMenuTemplate____2649.aspx (fakta om
EU – politikområden - straffrätt och brottsbekämpning - Europol) 2006-12-10, kl 13
30 http://www.aklagare.se/Aklagarens-roll/Forundersokningen/ 2006-12-10 kl 13, se även
Förundersökningen skall bland annat fastställa om brott föreligger, vem som misstänks, samt skaffa tillräckligt material för bedömning om åtal skall väckas. Vidare skall den skäligen misstänkte få vetskap om åklagarens utredningsmaterial och kunna anföra vad han anser är av vikt. Under förundersökningen får tvångsmedel enligt 24–28 kap. RB användas.31
3.7.
Eurojust – europeiskt åklagarsamarbete
Eurojust har kommit till för att underlätta juridiskt samarbete mellan medlemsländerna. Detta sker genom att underlätta och förbättra samordning samt samarbete vad det gäller utredning och åtal av grov brottslighet, särskilt organiserad brottslighet. Eurojust har inte några rättsliga befogenheter, beslut i brottsutredningar kommer nu som förr att fattas på nationell nivå, med tillämpning av nationell lag. Eurojust har befogenhet att agera vid ett flertal brottstyper t ex terrorism om det handlar om utredning av grov brottslighet som rör två eller fler medlemsstater. I Eurojust finns en nationell medlem från varje medlemsland som är antingen åklagare, domare eller polistjänsteman med motsvarande behörighet. Den svenska medlemmen är åklagare och hör till Riksåklagarens kansli, med placering i Haag. Eurojust kommer att samarbeta med EU:s polisbyrå Europol.32
Avslutande kommentarer
De rättsregler som presenterades i kapitlet ovan styr de brottsbekämpande myndigheternas verksamhet. Terrorism är ett av Säpos områden och alla misstankar om terrorism handläggs och utreds av Säpo, inte av den ”vanliga polisen”. I nationella situationer samarbetar Säpo med åklagare för att erhålla tillstånd till teleavlyssning av domstol. I internationella situationer samarbetar Säpo med Europol och Eurojust som hjälper till och underlättar ett gränsöverskridande arbete. Europols syfte är att kunna koordinera brottsbekämpning och åtal länder emellan. Eurojust underlättar det juridiskt gränsöverskridande samarbetet. Det skall dock noteras att tillstånd till teleavlyssning i brottsutredningar fattas på nationell nivå, med tillämpning av nationell lag.
31 RB 23 Kap, Om förundersökning.
4. TERRORIST BROTTSLIGHET
I takt med att vår värld blir mer och mer teknologiskt avancerad och rörligheten över gränserna ökar så förfinas även de förfaranden som används vid planläggning och utförande av terroristbrottslighet, samt hur man kan undgå upptäckt innan brottsligheten fullbordas. Detta innebär att det blir allt svårare att avslöja planering av terrorhandlingar med internationella inslag. Förutom detta finns det ofta betydande ekonomiska och personella resurser till förfogande för dem som utför terrordåd. En ytterligare försvårande faktor är att de personer som är beredda att utföra terrordåd ofta upplever att de för en personlig kamp för ideella mål, ofta med en fanatism eller med en religiös övertygelse. Eftersom gärningsmännen har en stark övertygelse om att deras handlingar är befogade så upplevs inte målen som omoraliska. Den starka övertygelsen hjälper till att skapa en målmedveten och hänsynslös gärningsman.33Terroristbrottslighet skiljer sig markant från annan brottslighet bland annat genom att det fullbordade brottet skall väcka stor uppmärksamhet. Vidare antas det inte att upptäckts- och lagföringsrisken har någon brottsavskräckande inverkan då gärningsmännen visat likgiltighet inför detta.34
Medlemmar i terroristorganisationer är svåra att identifiera om de inte kommer från Sverige, de tar sig ofta till Sverige under täckmantel med giltiga, förfalskade eller helt utan identitetshandlingar. Ibland upprätthåller de bara kontakter, genomgår utbildning eller planerar dåd mellan medlemmar i olika länder. Det kan därmed finnas flera medlemmar som är indirekt medverkande genom att de stödjer verksamheten ekonomiskt eller fysiskt genom att gömma eller ta emot andra medlemmar som direkt medverkar.35
Vid tidigare terrordåd har det visat sig viktigt för myndigheterna att upptäcka och följa förberedelsen för att vid behov kunna ingripa. Förberedelsen och planläggningen av terrordåd sker ofta under omfattande omsorg och tid, däremot sker ofta dådet snabbt och välorganiserat för att uppnå största möjliga överraskningseffekt.36
4.1.
Lagstiftning, fördrag och konventioner
Dels har vi nationell lagstiftning i lagen om straff för terroristbrott och lagen om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, m.m. Vidare så finns terroristbrottslighet även upptaget i artikel 29 i Fördraget om Europeiska unionen och i ett antal av FN:s konventioner.
4.1.1.
Lagen (2003:148) om straff för terroristbrott:
Lagen om straff för terroristbrott föreskriver att den som begår t ex mord, dråp, grov misshandel, människorov, olaga frihetsberövande eller grov skadegörelse enligt BrB 3 kap 1, 2 och 6 §§, 4 kap 1 och 2 §§ respektive 12 kap 3 § osv under vissa förutsättningar kan dömas för terroristbrott. För att gärningen skall utgöra terroristbrott krävs bl.a. att gärningen allvarligt kan skada en stat eller en mellanstatlig organisation. Härtill krävs även att avsikten med gärningen är att injaga allvarlig fruktan
33 Ds 2005:21 s 118-119 34 A st
35 A st 36 A st
hos en befolkning eller en befolkningsgrupp, otillbörligen tvinga ett offentligt organ eller en mellanstatlig organisation att vidta eller avstå från att vidta en åtgärd eller allvarligt destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer i en stat eller i en mellanstatlig organisation. Försök, förberedelse och stämpling till terroristbrott samt underlåtenhet att avslöja terroristbrott är också straffbart enligt BrB 23 kap.
4.1.2.
Lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig
brottslighet i vissa fall, m.m.:
Det finns också straffbestämmelser som särskilt tar sikte på finansiering av terrorism. Enligt lagen om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, m.m., även kallad finansieringslagen. Det är enligt 3§ denna lag straffbart att samla in, tillhandahålla eller ta emot pengar eller andra tillgångar i syfte att dessa skall användas eller med vetskap om att de är avsedda att användas för att begå särskilt allvarlig brottslighet som under vissa förutsättningar kan anses utgöra terrorism. I 2 § definieras vad som i lagen avses med särskilt allvarlig brottslighet. För försök till brott enligt 3§ döms till ansvar enligt BrB 23 kap 1§.
4.1.3 Fördraget om Europeiska unionen
Artikel 29
”Utan att det påverkar Europeiska gemenskapens befogenheter skall unionens mål vara att ge medborgarna en hög säkerhetsnivå inom ett område med frihet, säkerhet och rättvisa genom att bland medlemsstaterna utforma gemensamma insatser på områdena polissamarbete och straffrättsligt samarbete samt genom att förebygga och bekämpa rasism och främlingsfientlighet. Detta mål skall uppnås genom förebyggande och bekämpande av brottslighet, vare sig denna är organiserad eller ej, särskilt terrorism, människohandel och brott mot barn, olaglig narkotikahandel och olaglig vapenhandel, korruption och bedrägeri, genom
— närmare samarbete mellan polismyndigheter, tullmyndigheter och andra behöriga myndigheter i medlemsstaterna, både direkt och genom Europeiska polisbyrån (Europol), i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 30 och 32, — närmare samarbete mellan rättsliga myndigheter och andra behöriga myndigheter i medlemsstaterna, inbegripet genom Europeiska enheten för rättsligt samarbete (Eurojust), i enlighet med artiklarna 31 och 32,
— tillnärmning, när det är nödvändigt, av straffrättsliga regler i medlemsstaterna i enlighet med bestämmelserna i artikel 31 e.”
4.1.4 FN konventioner
FN har hittills antagit tolv konventioner mot terrorism. Dessa konventioner har var och en behandlat en speciell form av aktivitet. Nu arbetar de med att utforma en ny konvention, som har till syfte täcka in de områden, som inte finns definierade tidigare. Konventionstexterna finns i fulltext på FN:s officiella hemsida, sektionen UN Action against Terrorism.37
0 0,5 1 1,5 2 2001 2002 2003 2004 2005
Antal anmälda brott för ekonomiskt stöd till terrorist verksamhet i Sverige
4.2.
Sverige
Sverige har inte fredats från terroristbrott. Exempel på brott som ägt rum i Sverige från och med 1970-talet:38
♦ Stockholm 1971 en jugoslavisk ambassadör mördas ♦ Bulltofta 1972 ett flygplan kapas
♦ Stockholm 1975, den västtyska ambassaden ockuperas ♦ Stockholm 1977 planeras kidnappning av ett tidigare statsråd
♦ 19984,85 mördas två avhoppare från en i Sverige verksam terroristorganisation
♦ Stockholm 1986 sprängs North-West Orient Airlines kontor i med materiella skador som följd Säpo bedömer för närvarande risken för terrorattentat riktade mot Sverige och svenska intressen som begränsad, dock kan det finnas ett visst hot mot vissa länders intressen i Sverige. Vidare så finns det en risk för att Sverige utnyttjas som en bas för logistik och annan verksamhet som bistår terrorism. Det har visat sig att det vid terroristverksamhet utomlands funnits band till Sverige.39
År 2005 dömde Svea hovrätt två personer för bland annat förberedelse till terroristbrott enligt 2 och 4 §§ lagen (2003:148) om straff för terroristbrott. HovR:en ansåg det styrkt att personerna för att främja terroristbrott bl.a. fört över pengar utomlands som betalning för terroristbrott eller för att täcka kostnader för sådant brott. Domen har vunnit laga kraft. 40
År 2005 dömdes endast dessa två personer för brott mot lagen om straff för terroristbrott, och av statistiken att döma så är dessa de enda som dömts för brott mot terroristlagstiftningen sedan den stiftades.41
Under åren 2001-2005 anmäldes 3 brott mot lagen om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, m.m där brottet gällde ekonomiskt stöd till terroristverksamhet. Straffbestämmelser om ekonomiskt stöd till terroristverksamhet infördes i lagstiftningen år 2001 och brottet finns med i statistiken från och med detta år.42 Det brott som anmäldes 2004 uppklarades
inte. 43 De båda brott som anmäldes 2005 uppklarades. Det ena fanns ingen misstänkt och gärningen
38 Prop. 2005/06:177 s 28-30 39 A st
40 Mål B 3687-05 Svea hovrätt, meddelande datum 2005-10-03
41 BRÅ, Kriminalstatistik, Wittrock, Ulla. 2006. Publikations nummer: 91-38-32256-0 s 206 42 www.bra.se statistik över anmälda brott, Ekonomiskt stöd till terroristverksamhet
43 http://www.bra.se/extra/measurepoint/?module_instance=5&name=/statistik/170/2004/170La-2004.xls&url=/statistik/170/2004/170La-2004.xls 359-360, 2006-12-11 kl 12
bedömdes inte vara något brott. I den andra anmälningen fanns en misstänkt person men brottet uppklarades utan att personen åtalades.44
4.3.
Internationellt
Under senare år har terroristbrottsligheten blivit ett allvarligt internationellt problem. Detta eftersom frekvensen av terroristbrott samt att brottens geografiska spridning ökat. Många brott har inträffat från 1970-talet och framåt: 45
♦ München 1972, ett attentat mot den Israeliska OS-gruppen ♦ Lockerbie 1988, då ett passagerarflygplansprängdes ♦ New York 1992, bombattentatet mot World Trade Center ♦ Aden 2000, bombattentat mot fartyget U.S.S. Cole
♦ New York 2001, Det mest välkända utan motstycke hittills störst omfattande terroristbrottet i modern tid utfördes 11 september 2001. Fyra flygplan kapades varav två störtades in i var sitt av tornen i World Trade Center i New York.
♦ Washington DC 2001, Ett av planen som kapades i samband med attacken i New York störtades på samma maner in i försvarshögkvarteret i Pentagon, Washington DC. Sammanlagt omkom 3 000 människor och ett stort antal skadades i samband med attentaten.
♦ Bali 2002 dödades 190 personer varav 6 svenskar vid ett omfattande terroristbrott
♦ Moskva 2002 i en teaterbyggnad togs ca 800 personer som gisslan varav 130 personer dödades, de flesta i samband med räddningsoperationen.
♦ Istanbul 2003 utfördes två självmordsattentat mot synagogor i, vilka följdes av två attentat mot brittiska intressen i samma stad fem dagar senare.
♦ Mombasa 2003, en bilbomb sprängdes som dödade 15 personer i
♦ Madrid 2004 drabbades Europa av det största terroristbrottet sedan andra världskriget, 192 personer omkom och 2 000 skadades.
♦ Beslan 2004 togs fler än 1 000 elever och lärare som gisslan i en skola, ett par dagar senare dödades 300 personer ur gisslan.
♦ London 2005 tog flera simultana attentat 52 personers liv i tunnelbanan
♦ Ytterligare ett flertal terroristbrott har genomförts under åren 2003-2005, bl.a. i Egypten, Indonesien, Irak, Jemen, Jordanien, Marocko, Saudiarabien, Tunisien, Israel och Palestina.
Nedan följer några redogörelser av europeiska länder som redan genomfört liknande lagstiftning som eftersträvas i propositionen.
Finland
Finland har 2005 antagit en proposition som bland annat gör det möjligt att använda teleavlyssning i brottsförebyggande syfte. Polis skall i syfte att förhindra eller avslöja brott kunna använda sig av teleavlyssning, förutsättning som krävs är att det ”…på grund av personens uttalanden, hotelser eller uppträdande skall finnas grundad anledning att anta att personen gör sig skyldig till brott i ett
44 http://www.bra.se/extra/measurepoint/?module_instance=5&name=/statistik/170/2005/170La-2005.xls&url=/statistik/170/2005/170La-2005.xls 366-367, 2006-12-11 kl 12
terroristiskt syfte…”46 Vidare så krävs att uppgifterna kan vara av synnerlig vikt för förhindrande eller utredning av brottet.47
Norge
2005 trädde lagändringar i kraft som bland annat tog sikte på säkerhetspolisens brottsförebyggande verksamhet, vilka avser att förhindra bland annat terrorism handlingar. En av reglerna innebär att säkerhetspolisen, inte övriga polisen, skall kunna använda tvångsmedel utan att det finns förutsättningar att kunna inleda förundersökning i syfte att förebygga brott. Det ställs däremot en rad krav så som att det skall finnas ”…grund till att undersöka om någon förbereder…”48 vissa handlingar. Dessutom skall det finnas ”…grund till att tro att ingreppet kommer ge upplysningar av väsentlig betydelse för att kunna förebygga handlingen…”.49 Beslut om tillstånd fattas av domstol.
En möjlighet för chefen eller den biträdande chefen för säkerhetspolisen att fatta interimistiska beslut skapades också.50
Storbritannien
För att tillstånd att bedriva teleavlyssning skall kunna beviljas i Storbritannien skall det ske för att upprätthålla nationell säkerhet eller för att förhindra allvarliga brott, då kan teleavlyssning användas redan innan ett brott har förövats. Ansökan kan t ex syfta till att förebygga terrorgärningar. Vidare så skall den avlyssning de vill göra vara i proportion till det som skall uppnås. Informationen skall egentligen inte kunna erhållas på annat sätt. Det material som erhållits får bara användas för att nå de mål som fanns uppsatta, materialet får inte användas vid rättegång.51
Tyskland
Säkerhetspolisen har rätt att använda teleavlyssning i förebyggande syfte. Det skall finnas anledning att tro att en person planerar, förbereder eller har gjort sig skyldig till vissa brott, t ex terroristdåd. Vanliga metoder skall ha visat sig otillräckliga och att tillståndet är nödvändigt.52
Luxemburg
Säkerhetstjänsten kan övervaka all slags kommunikation mellan två personer, om det har betydelse för upprätthållandet av statens säkerhet, vid planering eller förberedelse av brott mot statens säkerhet. För förebyggande teleavlyssning måste säkerhetstjänstens chef ansöka om tillstånd av premiärministern med samtycke av domstol. Andra metoder skall vara otillräckliga.53
Även säkerhetstjänsterna i Nederländerna, Italien och Spanien har rätt att använda teleavlyssning i förebyggande syfte under liknande premisser vid t ex terrorist brottslighet.54
46 Prop. 2005/06:177 s 106 se även (2005:21) 47 A st 48 A st 49 A a s 106-107 50 A st 51 A a s 107 52 A a s 108-109 53 A a s 109 54 A a s 107-108
Avslutande kommentarer
I Sverige har vi lagstiftning om straff för terroristbrott om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, m.m. I Europeiska Unionens fördrag så strävar de efter säkerhet för medlemmarna genom polisiärt och straffrättsligt samarbete i kampen mot brottslighet t ex terrorism. Även FN har arbetat med dessa frågor, de har antagit flera konventioner som siktar på bekämpning av terrorism. Vad som kan noteras av uppräkningen av terroristattentat ovan är att vi i Sverige inte drabbats sedan 1986, däremot så har brott utretts och två har dömts 2005. Världen har däremot skakats av en strid ström av attentat. De slutsatser man kan dra av detta är att Sverige inte är ett attraktivt mål och därför inte borde ha en förhöjd hotbild. Inte att förglömma så är terroristbrott notoriskt svåra att upptäcka och det behövs bara att någon försöker eller lyckas nå sitt mål för att konsekvenserna skulle kunna bli förödande. Flera europeiska länder har som beskrivs ovan redan tagit steg mot ett friare sätt att för deras säkerhetstjänster/polis att använda tvångsmedlet teleavlyssning i kampen mot terrorism.
5. STRAFFPROCESSUELLT TVÅNGSMEDEL
Tvångsmedel som används för utredning av brott regleras främst i RB. I RB 24-28 kap återfinns de viktigaste straffprocessuella tvångsmedlen. Hemlig teleavlyssning, teleövervakning och kameraövervakning är exempel på tvångsmedel. RB anses som en ”baslag” och används vid vägledning för tolkning och tillämpning av regler i annan lagstiftning, författning eller bestämmelse. Detta främst för att RB definierar innebörden av olika straffprocessuella tvångsmedel. RB innehåller dock inte en definition för vad som utgör ett straffprocessuellt tvångsmedel. Tvångsmedel brukar betecknas som sådana direkta ingripanden mot person eller egendom som företas i myndighetsutövning55 och som utgör intrång i någons rättsfär.56 Detta innebär inte att åtgärdenbehöver utföras med tvång. Hemlig teleavlyssning är en sådan åtgärd där personen ifråga inte är medveten om åtgärden. 57
För att en brottsbekämpande myndighet skall kunna använda sig av tvångsmedel krävs det att en förundersökning har inletts. Däremot finns det tre stycken undantag mot detta i RB och det är vid en förenklad utredning, polismans rätt att medta person till förhör och vid brott som begås inför rätten. Straffprocessuella tvångsmedel kan användas ända tills brottmålet har avslutats genom en lagakraftvunnen dom.58
Det grundläggande syftet med straffprocessuella tvångsmedel är att underlätta förundersökning och rättegång eller att säkra verkställighet av dom i brottmål. Tvångsmedel får alltså inte bedrivas i syfte att enbart förebygga brott om det inte är särskilt reglerat. Detta fast det på lång sikt eventuellt skulle underlätta brottsutredande och brottsbekämpande verksamheter. Att förebygga brott är en primär och rättsligt oreglerad uppgift för polisen och skulle ett ingrepp av tvångsmedel leda till att nya brott inte begås skall detta endast ses som en bieffekt. Tvångsmedel får inte heller ha till syfte att förhindra brott, att upptäcka eventuell brottslighet, att underlätta polisens efterspaningar eller som påtryckningsmedel mot den misstänkte. 59
5.1
Hemlig teleavlyssning
Hemlig teleavlyssning är ett straffprocessuellt tvångsmedel som skall bidra till att brottet kan utredas och att eventuell bevisning, som kan användas i en rättegång, skall säkras. Teleavlyssningen är huvudsakligen av betydelse som spaningsmedel och kan ibland bara bidra indirekt till brottsutredningen. Detta skapar spänningar i systemet då en förundersökning skall ha lämnat spaningsstadiet för hemlig teleavlyssning skall kunna användas. Teleavlyssning bidrar till att klartlägga den misstänktes verksamhet och kontaktvägar. Genom att det ger en inblick i den misstänktes miljö,
55 Holmberg Erik, Stjernquist Nils, Isberg Magnus, Regner Göran – Vår författning 13:e uppl. Norstedts
juridik 2003 s 209
56 SOU 1995:47 s 137 –138 se även Ekelöf Per Olof, Bylund Torleif och Edelstam, Henrik – Rättegång III,
sjunde upplagan. Norstedts juridik AB, 2006 s 39
57 Lindberg Gunnel – Straffprocessuella tvångsmedel när och hur får de användas? Thomson Fakta AB 2005 s
5-6 se även Ekelöf Per Olof, Bylund Torleif, Edelstam, Henrik – Rättegång III, sjunde upplagan. Norstedts juridik, 2006 s 42
58 Lindberg Gunnel – Straffprocessuella tvångsmedel när och hur får de användas? Thomson Fakta AB 2005 s
7
omgivning, umgänge, levnadsvanor och planer på eventuell förflyttning. Det får heller inte glömmas bort att det kan leda till att den misstänkte rentvås. 60
När det skall bedömas om åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen får det inte ställas för höga krav på det bevismässiga värdet av uppgifterna som framkommit vid teleavlyssningen. Det beror på att hemlig teleavlyssning ofta inte ger uppgifter som kan användas som bevisning i rättegång. Det är bland annat mot bakgrund till detta som det har argumenterats för att misstankegraden skall sänkas från skäligen misstänkt till endast misstänkt vid hemlig teleavlyssning. Därför sägs det att hemlig teleavlyssning inte överensstämmer med lagtexten och används främst som spaningsmedel och inte straffprocessuellt tvångsmedel vid förundersökning. Detta eftersom i praktiken används hemlig teleavlyssning som spaningsmedel och hjälper polis att stärka misstanken mot någon till nivån för skäligen misstänkt. 61
Hemlig teleavlyssning har sitt främsta värde i förundersökningar av planerad brottslighet eller sådan brottslighet som utgör ett led i en organiserad verksamhet. För att hemlig teleavlyssning skall ge resultat beror det i själva verket på att flera personer är inblandade eller har kännedom om brottet. 62
5.1.1. Gällande lagstiftning för hemlig teleavlyssning
I RB kap 27 stadgas lagstiftningen för hemlig teleavlyssning.
5.1.1.1.
Brott som omfattas
I RB 27 kap 18 § föreskrivs de grundläggande kraven för att hemlig teleavlyssning skall få användas. ”Hemlig teleavlyssning får användas vid förundersökning angående
1. brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år, 2. försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott, om sådan gärning är belagd med straff eller
3. annat brott om det med hänsyn till omständigheterna kan antas att brottets straffvärde överstiger fängelse i två år”.
För att hemlig teleavlyssning skall få användas krävs det att det är frågan om mycket grova brott där minimistraffet för brottet är minst två års fängelse. Detta gäller inte bara vid fullbordade brott utan även vid försök, förberedelse och stämpling. Genom en så kallad straffvärdeventil utvidgades tillämpningsområdet 1 oktober 2004 för hemlig teleavlyssning. Det innebär att avlyssning även får användas vid vissa enskilda fall där brottets straffskala är så pass vid att straffvärdet kan tänkas överstiga två års fängelse. Det medför i sin tur att det ställs högre krav på brottets svårhet då det inte enbart ses till straffskalan. Enligt huvudregeln som enbart ser till straffskalan sker bedömningen enligt RB kap 27 medan undantaget enligt straffvärdeventilen sker enligt BrB kap 29.63
60 Lindberg Gunnel – Straffprocessuella tvångsmedel när och hur får de användas? Thomson Fakta AB 2005 s
462
61 A a s 463
62 A st, se även Ekelöf Per Olof, Bylund Torleif och Edelstam, Henrik – Rättegång III, sjunde upplagan.
Norstedts juridik AB, 2006 s 90
63 Lindberg Gunnel – Straffprocessuella tvångsmedel när och hur får de användas? Thomson Fakta AB 200 s
5.1.1.2.
Skälig misstanke
RB 27 kap 20 §
”Hemlig teleavlyssning… får ske endast om någon är skäligen misstänkt för brottet…”
För hemlig teleavlyssning krävs det även att den misstänkte är skäligen misstänkt för ett specifikt brott. Det krävs följaktligen ett högre krav på misstankens styrka. Vad som ligger i begreppet skälig misstanke har diskuterats dock har inte någon direkt klarhet framlagts. Det brukar istället allmänt uttryckas att det finns konkreta omständigheter med viss styrka som pekar på att just den misstänkte har begått brottet.64
Det skall sålunda avse ett specifikt brott och det räcker inte med att någon är endast misstänkt för att ha deltagit i en viss brottslig verksamhet. Det är därför det är viktigt att vid brottslig verksamhet som pågår mer eller mindre kontinuerligt skilja mellan misstanke om planerade brott och redan begångna brott men även att undersöka om förberedelseåtgärder avser ett konkret brott.65
Eftersom hemlig teleavlyssning är ett integritetskänsligt tvångsmedel är det viktigt att fortlöpande bevaka om graden av misstanke har förändras. Om misstanken har sjunkit för lågt och det inte längre finns skäl för att teleavlyssningen skall fortgå eller att tillståndstiden inte skall förlängas skall teleavlyssningen avbrytas.66
Det är här viktigt att påpeka att en person som inte är identifierad i vissa fall ändå kan vara skäligen misstänkt. Det beror på att personen kan vara starkt misstänkt på grund av att polisen känner igen honom, fast namnet inte är känt. Denna person skall då ha en viss anknytning till en teleadress där en person som är identifierad är utsatt för tvångsmedlet. Är det däremot frågan om misstanke mot en person där denne vars röst känns igen från tidigare avlyssningar men i övrigt inte är en identifierad person, är det inte tillåtet att även avlyssna denna person. Detta eftersom att det nu är av avgörande betydelse för tillståndsfrågan att den misstänkte har anknytning till teleadressen och det skapar problem då både personen och teleadressen är okänd. Det går emellertid att få till en teleavlyssning till en okänd teleadress om en person som är identifierad misstänkt kan tänkas ringa till den okände teleadressen.67
5.1.1.3. Synnerlig vikt för utredningen
RB 27 kap 20 §
”Hemlig teleavlyssning… får ske endast om… åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen”.
64 Lindberg Gunnel – Straffprocessuella tvångsmedel när och hur får de användas? Thomson Fakta AB 2005 s
42 se även Lindell Bengt, Eklund Hans, Asp Petter och Andersson Torbjörn – Straffprocessen, Iustus förlag AB 2005 s 59
65 Lindberg Gunnel – Straffprocessuella tvångsmedel när och hur får de användas? Thomson Fakta AB 2005 s
465
66 A a s 466 67 A st
Det krävs att den hemliga teleavlyssning är av synnerlig vikt för utredningen förutom att brottet är grovt och att det finns en teleadress som kan knytas till den skäligt misstänkte. Då en teleavlyssning skall anses ha betydande vikt för utredningen är när den har en positiv effekt för förundersökningen och att effekten är påtaglig och betydande. Det krävs dock inte att avlyssningen skall bidra till en fällande dom.68
Bedömningen av vad som är av synnerlig vikt för utredningen skall bedömas i det enskilda fallet. För det första är det frågan om ett kvalitetskrav gällande de upplysningar som avlyssningen kan ge. För det andra skall åtgärden vara nödvändig det skall inte gå att vinna samma framgång med mindre ingripande åtgärder. Undantag mot detta kan dock vara utredningsmetoder som är farliga och kräver orimliga personalinsatser. Har teleavlyssningen pågått en tid utan att det lett till resultat kan det påverka om avlyssningen fortfarande är av synnerlig vikt för utredningen. Teleavlyssning anses inte vara av synnerlig vikt för utredningen om den används för att skapa gynnsammare förutsättningar för att efterspana en gärningsman som är känd av polisen, och undkommit. Åtgärden anses inte utöka förundersökningsmaterialet utan det ses endast som en indirekt möjlighet att utreda brottet.69
5.1.1.4.
Prövning av tillstånd
RB 27 kap 21 §
”Frågor om hemlig teleavlyssning… prövas av rätten på ansökan av åklagare”.
Efter en framställning av åklagare meddelas beslut om hemlig teleavlyssning av en lagfaren domare i tingsrätt. Ärendet anhängiggörs genom framställning om avlyssning genom att forumregeln i RB 19 kap 12 § tillämpas. Detta innebär att det ställs särskilt höga krav på dem som beslutar i dessa ärenden och därför är det oftast lagmannen eller annan chefsdomare.70
I den framställning som åklagaren lämnar till rätten är det viktigt att alla sakuppgifter finns med som har betydelse för rättens prövning, de objektiva rekvisiten skall täckas av de faktiska förhållandena. Domstolarna skriver ofta beslutet på den framställning som åklagaren lämnat in, därför bör åklagaren utforma framställningen så att den endast innehåller formella uppgifter och inte sekretessbelagda uppgifter. Uppgifter om brottet och namnet på den misstänkte samt närmare omständigheter bör lämnas i en bilaga detta på grund av att beslutet överlämnas till operatören som skall verkställa inkopplingen. Skulle åklagaren vilja att avlyssningen skall omfatta fler adresser eller förlängning av en annan måste en ny framställan göras och ett nytt beslut tas av rätten.71 Ett beslut om hemlig
teleavlyssning skall alltid tidsbegränsas. Tillstånd får beviljas för en månad för avlyssning som gäller framåt i tiden. För förfluten tid t ex avlyssning av telefonsvarare finns ingen begränsning. Dock får inte tiden för teleavlyssning bestämmas längre än vad som är nödvändigt. Avlyssningsperioden kan tidigare nämns ovan förlängas och för detta finns det ingen bortre gräns för hur länge detta kan pågå.
68 Lindberg Gunnel – Straffprocessuella tvångsmedel när och hur får de användas? Thomson Fakta AB 2005 s
468 se även Ekelöf Per Olof, Bylund Torleif och Edelstam, Henrik – Rättegång III, sjunde upplagan. Norstedts juridik AB, 2006 s 90
69 Lindberg Gunnel – Straffprocessuella tvångsmedel när och hur får de användas? Thomson Fakta AB 2005 s
468-469
70 A a s474-475 71 A a s476-477
Det är därför viktigt att domstolen vid varje tillfälle granskar om det finns skäl för avlyssning och hur länge den skall fortgå. Vid ny framställan krävs det starka skäl för fortsatt avlyssning.72
Ärenden av detta slag har inte någon särskilt handläggningstid men är ändå brådskande. Domstolsprövningen äger rum vid ett sammanträde med åklagare och ett offentligt ombud närvarande. I vissa fall endast med åklagare då ärendet är brådskande och ett dröjsmål skulle allvarligt riskera syftet med tvångsmedlet. Dock skall ett offentligt ombud förordnas i efterhand. Enligt RB 27 kap 26-30 §§ skall det så fort en ansökan om hemlig teleavlyssning inkommit till rätten utses ett offentligt ombud. Ett offentligt ombud kan vara eller har varit en advokat eller domare och förordnas av regeringen men utses av domstolen i det enskilda ärendet. Ombudet skall företräda den misstänkte då deras uppgift i allmänhet är att bevaka enskildas integritetsintressen och har därför rätt att överklaga beslutet. Andra personer kan även tillåtas att närvara om rätten finner det lämpligt. Exempelvis åklagare som biträds av polis. En dokumentation av sammanträdet skall göras av domstol.73
5.1.1.5.
Teleadresser som får avlyssnas
RB 27 kap 20 §
”Åtgärden får endast avse en teleadress som innehas eller annars kan antas komma att användas av den misstänkte”.
Med telemeddelande åsyftas ljud, text, bild, data eller annan information som förmedlas. Den icke fysiska adress som ett telemeddelande skickas till och från är vad som menas med teleadress. Det kan vara ett abonnemang, ett telefonnummer, en enskild anknytning i en telefonväxel, en kod eller annan identifierbar teleadress och även ett tillfälligt nummer som viss datakommunikation tilldelats.74 De
typer av kommunikation som får avlyssnas kan vara alla typer av fast telefoni med undantag från de telenät som är av avgränsad betydelse från allmän kommunikationssynpunkt. Radiokommunikation ligger utanför området för hemlig teleavlyssning då det är fritt att avlyssna radiobefordrade meddelanden. När det gäller mobiltelefoni är det därför viktigt att skilja mellan telefoni som vidarebefordras genom radio, där det inte krävs tillstånd, och sådan som vidarebefordras via ett elektroniskt kommunikationsnät, där det krävs beslut av domstol för att avlyssning skall få ske. Datakommunikation, elektronisk post och telefax kan också avlyssnas. Detta gäller även telekommunikationer för mobiltelefoni som SMS och MMS.75
Att teleadressen skall vara en i förväg utpekad är en grundläggande förutsättning för att hemlig teleavlyssning skall beviljas. Det är även viktigt att konstatera vilken anknytning den skäligen misstänkte har till en teleadress för att avlyssning skall få ske. Det brukar för det första vara frågan
72 Lindberg Gunnel – Straffprocessuella tvångsmedel när och hur får de användas? Thomson Fakta AB 2005 s
480
73 A a s478-479, se även Lindell Bengt, Eklund Hans, Asp Petter och Andersson Torbjörn – Straffprocessen,
Iustus förlag AB 2005 s 81-82
74 Lindberg Gunnel – Straffprocessuella tvångsmedel när och hur får de användas? Thomson Fakta AB 2005 s
458-459 se även Lindell Bengt, Eklund Hans, Asp Petter och Andersson Torbjörn – Straffprocessen, Iustus förlag AB 2005 s 79
75 Lindberg Gunnel – Straffprocessuella tvångsmedel när och hur får de användas? Thomson Fakta AB 2005 s
om teleadresser som innehas av den misstänkte. Det kan till exempel vara flera olika teleadresser och en eller flera abonnemang eller e-postadresser. För det andra kan det vara teleadresser som den misstänkte kan tänkas använda. Dock föreligger det ett krav på att det skall kunna anges ett konkret skäl till varför teleadressen kan antas bli använd. Det brukar röra sig om teleadresser som tillhör någon annan i hushållet eller någon annan anhörig eller nära vän. Det kan även vara teleadresser där den misstänkte arbetar, går i skolan eller annan plats där han/hon regelbundet uppehåller sig. Vidare kan det vara teleadresser som den misstänkte regelbundet använder, såsom en telefon på en klubb, eller teleadress som det finns konkreta skäl till att den kan tänkas använda som en telefon på ett hotell. Det krävs att avlyssningen beviljas på goda grunder. Det får inte göras rutinmässiga bedömningar. Det krävs dock i synnerhet mycket höga krav på beviljande av teleadresser som den misstänkte kan förväntas ringa till eller kontakta på annat sätt. Det skall finnas synnerlig anledning till detta, delvis, tillförlitliga uppgifter som medför en säkerhet på att den misstänkte kommer att kontakta den aktuella adressen. 76
5.1.1.6.
Avlyssningsförbud
RB 27 kap 22 §
”Hemlig teleavlyssning får ej ske av telefonsamtal eller andra telemeddelanden mellan den misstänkte och hans försvarare, offentlig eller privat”.
Ovanstående avlyssningsförbud gäller oavsett om det anknyter till ett pågående tvångsmedelsärende eller inte. Om avlyssningen gäller i realtid eller inspelning som avlyssnas, så skall avlyssningen omedelbart avbrytas.77 Enligt LUL 36 § får hemlig teleavlyssning inte användas mot någon som inte
är straffmyndig.
5.1.2.
Statistik på hemlig teleavlyssning
Hur väl fungerar då teleavlyssning som tvångsmedel? Ett sätt att besvara frågan är att ta reda på hur utgången varit i tidigare brottsutredningar. Denna statistik innehåller inte den brottslighet som Säpo handlägger, dock ger den en fingeranvisning om tvångsmedlets verkan. Åklagarmyndigheten och Rikspolisstyrelsen lämnade en rapport om tillämpningen under år 2004 av bland annat hemlig teleavlyssning. I den rapporten visar det sig att domstolarna under år 2004 har givit 714 tillstånd till hemlig teleavlyssning, dvs. 714 personer fick avlyssnas. I diagrammet nedan visas hur många tillstånd som givits under perioden 1995-2004.78 Andvändningen av teleavlyssning spås en 10% ökning för
varje år.79
76 Lindberg Gunnel – Straffprocessuella tvångsmedel när och hur får de användas? Thomson Fakta AB 2005 s
466-468
77 A a s 475-476
78 Skr. 2005/06:53 s 1, 7-8
79 http://www.pts.se/Archive/Documents/SE/marknadsundersokning_hemlig_teleavlyssning.pdf
Diagram över antal tillstånd till hemlig teleavlyssning som givits till polisen80
Hur många av dessa tillstånd har då haft någon betydelse? Om avlyssningen har haft betydelse för förundersökningen av den misstänkte betyder det att den har lett till polisingripande eller att avlyssningen på något vis fört förundersökningen framåt, dvs. den har varit en viktig del i utredningen. I diagrammet nedan visas hur många procent av de givna tillstånden som fått betydelse under åren 1995-2004.81
Diagram över antal tillstånd i procent till hemlig teleavlyssning som varit betydelsefulla för förundersökningen.82
Det som kan utläsa av diagrammet är att den andel av fall då avlyssningen har haft betydelse för förundersökningen har varit och är relativt konstant. 2004 förekom bara ett fall där ansökan om tillstånd avslogs av domstol. 15 tillstånd har givits efter begäran om rättslig hjälp från ett annat land.83
80 Skr. 2005/06:53 s 7-8 81 A a s 9 82 A st 83 A st 9 51% 49% 42% 45% 52% 46% 42% 46% 46%50% 0 10 20 30 40 50 60 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004
Antal tillstånd i procent som haft betydelse 416 397 339 317 281 312 398 533 631 714 0 100 200 300 400 500 600 700 800 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004
Antalet tillstånd till hemlig teleavlyssning
