”Jag kan spela upp mitt liv som en film, från början när jag var liten ända fram till nu.”

(1)

”Jag kan spela upp mitt liv som en film, från början när jag var liten ända fram till nu.”

- En kvalitativ studie baserad på äldre omsorgstagares livsberättelser

SQ1562, Vetenskapligt arbete i socialt arbete, 15 hp

Scientific Work in Social Work, 15 higher education credits Kandidatnivå

Termin: HT 2014 Författare: Hilda Esping Handledare: Anna Dunér

(2)

Abstract

Titel ”Jag kan spela upp mitt liv som en film, från början när jag var liten ända fram till nu.”

Författare Hilda Esping

Nyckelord Livslopp, livsfas, livsberättelse, äldre, vändpunkter

Äldreomsorgens handläggning och dokumentation har kritiserats för bristande individuell bedömning inför beslut om särskilt boende. Syftet med denna uppsats är att studera hur de äldres livsberättelser kan användas för att nå en fördjupad förståelse för den äldres situation och behov. Vidare är syftet att diskutera hur denna kunskap kan användas för att utveckla den sociala dokumentationen inom äldreomsorgen och resultera i förbättrad vård och omsorg. Explorativa

frågeställningar är; Vilka vändpunkter framstår som centrala i den äldres livsberättelse? Vad kännetecknar de vändpunkter vilka varit av avgörande betydelse för den äldre personens livsberättelse? Hur kan dessa vändpunkter och dess mening för de äldre personernas fortsatta liv förstås utifrån ett

livsloppsperspektiv? Metod och urval för uppsatsen innefattade åtta kvalitativt halvstrukturerade individuella intervjuer, vilka genomfördes med fyra äldre omsorgstagare på äldreboenden. Utifrån ett övergripande livsloppsperspektiv analyserades livsberättelserna med hjälp av sociologisk- och psykosocial utvecklingsteori. Som analysmetod användes narrativ analysmetod;

helhetsperspektiv med fokus på innehåll baserat på en abduktiv forskningsstrategi.

Av denna undersökning framkom flera centrala slutsatser. Resultaten visar på vikten av att tala om minnen samt betydelsen av nära relationer för bevarandet av den egna identiteten och minskad känsla av ensamhet. Vidare framkom

upplevelser av självbestämmande som villkorat bibehållna kroppsfunktioner. De äldres livssyn föreföll bero på både personlighet och mer objektiva

livsomständigheter. Uppsatsen visar att äldres livsberättelser kan användas som en bidragande faktor till att utveckla ett individanpassat arbetssätt inom

äldreomsorgen.

(3)

Förord

Först och främst vill jag börja med att tacka alla informanter för att Ni deltog!

Tack för att ni ställde upp och berättade så utförligt om era liv, allt ifrån roliga till väldigt känsliga händelser. Utan Er hade inte denna uppsats varit möjlig att genomföra!

Därefter vill jag överräcka ett Stort Tack till de två enhetschefer som hjälpte mig med rekryteringen av informanterna. Er hjälp har varit ovärderlig!

Jag vill även rikta ett Tack till två närstående för ert fantastiska tålamod och era grymma språkkunskaper!

Slutligen vill jag Tacka min handledare, Anna Dunér för dina tips, råd och din emotionella stöttning under arbetets gång!

(4)

”Du är en annan nu än vad du var i fjol. Inte bara genom att du blivit ett år äldre, inte bara genom alla de händelser du varit med om det senaste året utan också genom hur du bearbetat det senaste årets händelser och insikter

tillsammans med alla tidigare. Detta ständigt pågående inre arbete utgör en nödvändig förutsättning för

upplevelsen att ha ett jag” (Ur Bodil Jönssons ”Silver”, sid. 13).

(5)

Innehållsförteckning

1. Inledning...1

2. Syfte och frågeställningar...2

2.1 Syfte...2

2.2 Frågeställningar...2

2.3 Förförståelse...2

2.4 Avgränsningar...3

2.5 Ordförklaringar...3

3. Bakgrund...4

3.1 Äldrevården- en historisk återblick...4

3.2 Äldreomsorgen idag...4

3.2.1 Lagstiftning och hjälpreformer...4

3.2.2 Ädelreformen...5

3.2.3 Kvarboendeprincipen...5

3.2.4 Värdighetsprincipen...6

3.2.5 Värdigt liv inom äldreomsorgen idag och i framtiden...6

4. Tidigare forskning/Kunskapsläge...7

4.1 Forskning kring de äldres livsberättelser utifrån sociologisk- och psykosocial utvecklingsteori...8

4.1.1 Barndomen under 1920-talet...8

4.1.2 Tonåren under 1930-talet...8

4.1.3 Vuxenåren under 1960-talet...8

4.1.4 Ålderdomen idag...9

4.2 Forskning kring de äldre omsorgstagarnas livssyn, behov och framtid på ett äldreboende...9

4.2.1 Anpassning efter kroppens förfall, ensamhet och väntan...9

4.2.2 Anpassning efter utbudet av aktiviteter...9

4.2.3 Anpassning efter faciliteter, rutiner och regler...10

4.2.4 Anpassning efter den kommande döden och inför framtiden...10

4.2.5 Generella faktorer för anpassning...11

5. Teoretiskt perspektiv...12

5.1 Livsloppsperspektiv...12

(6)

5.1.1 Analysbegrepp...13

5.2 Sociologisk utvecklingsteori...13

5.3 Psykosocial utvecklingsteori...14

6. Metod och material...19

6.1 Forskningsansats...19

6.1.1 Kvalitativ metod...19

6.1.2 Vetenskapsfilosofiskt synsätt...19

6.2 Datainsamling...20

6.2.1 Rekrytering och urval...20

6.2.2 Kvalitativa intervjuer...20

6.2.3 Genomförande av intervjuerna...21

6.3 Forskningsstrategi...22

6.3.1 Abduktiv forskningsstrategi...22

6.3.2 Narrativ analysmetod; helhetsperspektiv med fokus på innehåll...22

6.4 Analys av empiriskt material...23

6.5 Litteratursökning i databaser...24

6.6 Reliabilitet, validitet och generaliserbarhet...24

6.6.1 Reliabilitet...24

6.6.2 Validitet...25

6.6.3 Generaliserbarhet...25

6.7 Etiska överväganden...25

6.7.1 Etisk diskussion...26

7. Resultat och Analys...27

7.1 Kort beskrivning av informanternas livsberättelse...28

7.1.1 Maja...28

7.1.2 Holger...28

7.1.3 Kalle...28

7.1.4 Linnéa...28

7.2 Majas livsberättelse...29

7.2.1 Den sena barndomen...29

7.2.2 Tonåren...30

(7)

7.2.3Vuxenåren...31

7.2.4 Ålderdomen...32

7.3 Holgers livsberättelse...33

7.3.2 Tonåren...34

7.3.3 Vuxenåren...35

7.4 Kalles livsberättelse...37

7.4.2 Tonåren...38

7.5 Linnéas livsberättelse...41

7.5.2 Tonåren...42

7.6 Centrala slutsatser...46

7.6.1 Nära relationer...46

7.6.2 Kroppen och självbestämmandet...46

7.6.3 Minnen...46

7.6.4 Döden...46

7.6.5 Individualism...47

8. Diskussion...48

8.1 Framtida tankar kring centrala slutsatser...48

8.2 Social dokumentation...50

8.3 Framtida forskning...50

8.4 Metoddiskussion...51

9. Referenslista...52

Bilaga 1- Presentationsbrev till informanter...57

Bilaga 2- Intervjuguide...58

(8)

1. Inledning

Den genomsnittliga livslängden har med åren stigit i det svenska samhället.

Antalet personer vilka når en ålder på 65 år eller mer ökar kontinuerligt. År 2010 låg medellivslängden på 83,2 år för kvinnor och 79,1 år för män. Sedan 1900-talet har medelåldern ökat med 30 år i Sverige (Statistiska centralbyrån 2011:72).

Anledningen till den ökade livslängden och därmed ökade populationen ”äldre”, beror till största delen av samhällelig- och medicinsk utveckling. Konsekvensen av detta är bland annat att de äldre kommer i kontakt med vård och omsorg i allt större utsträckning (Dehlin och Rundgren 2000). Därför behövs ökad kunskap kring de äldres liv och åldrande, utifrån den äldres perspektiv. Denna kunskap kan bidra till att utveckla äldreomsorgens och de professionellas arbete. Genom att bidra med kunskap kring människors livshistoria, ökar förståelsen och

handlingskunskapen inom socialt arbete (Thomassen 2007).

Sedan Ädelreformen infördes på 1990-talet ges de äldre möjlighet att bo kvar hemma med hemtjänst så länge som möjligt. Konsekvensen av detta har blivit att omsorgsbehovet bland de som flyttar in på äldreboenden blivit allt tyngre

(Socialstyrelsen 2000:4). De politiska målen föreskriver att vård- och omsorg skall anpassas mer individuellt, efter den enskilde individens behov och

efterfrågan. Dock visar forskning att de äldre snarare måste rätta sig efter rådande utbud av äldreboenden samt regler och policys (Muhli 2010). Mot bakgrund av denna motsättning, behövs det mer forskning för att utveckla en mer

individanpassad äldre omsorg utifrån de äldres behov och önskemål inför inflyttning till ett äldreboende (Hellberg, Augustsson & Muhli 2011). Ökande arbetsbelastning på äldreboenden, ställer högre krav på omsorgspersonalen. Dock kvarstår ofta omsorgspersonalens ambitionsnivå gällande de äldres

omsorgskvalitet. Den allt tyngre arbetsbelastningen medför ökade svårigheter med att tillgodose den enskilde individens behov. Till förmån för gruppens basala omsorgsbehov, tvingas man att generalisera och bortse från den unika individens behov (Johansson 2002). Ovanstående innebär ett dilemma. Med ökad förståelse för de äldres liv och åldrande erhåller vi kunskap om hur och varför livet för de äldre gestaltat sig på olika sätt. Vi når även förståelse för hur de ser på sina liv i dag och i framtiden (Hagberg & Rennemark 2004).

I samband med inflyttning till ett äldreboende, gör man i dag en så kallad social dokumentation. Denna dokumentation består av ett inflyttningssamtal baserat på den äldres behov av vård och omsorg, vilket därefter sammanfattas i en

genomförandeplan (Carlsson & Nilsson 2008). Efter regeringens utredning (Prop.

2009/10:116) angående huruvida socialtjänsten följer de äldres rätt till individuell bedömning samt rätten till självbestämmande inför ett beslut om att flytta in på ett särskilt boende, har man fastslagit att flertalet handläggare inte tar den enskilde äldres önskemål i beaktande vid genomförande av den sociala dokumentationen.

Detta tros ha sin orsak i att socialtjänstlagen endast är en ramlag vilken därmed ger utrymme för individuella handlingar och tolkningar. Istället för att

handläggarna dokumenterar den äldres individuella behov, instruerar de hur den äldre skall ansöka för att anpassa sig efter vad som står i riktlinjerna. Det

(9)

in på mallarna, men medför tyvärr att de äldres inflytande och självbestämmande begränsas (Prop. 2009/10:116). Med denna uppsats vill jag därför bidra till att utveckla kunskapen kring hur äldre omsorgstagare skall erbjudas en såpass trygg och god omsorg att ett värdigt liv och välbefinnande är möjligt. Detta i enlighet med socialtjänstlagen (SFS 2001:453).

2. Syfte och frågeställningar

2.1 Syfte

Det övergripande syftet med denna uppsats är att studera hur äldres livsberättelser kan användas för att nå en fördjupad förståelse för de äldres situation och behov på äldreboende. Vidare är syftet att diskutera hur denna kunskap kan användas för att utveckla den sociala dokumentationen inom äldreomsorgen och resultera i förbättrad vård och omsorg.

2.2 Frågeställningar

Fokus ligger på att undersöka vändpunkter i livsberättelserna, vilka varit av stor betydelse för de äldre omsorgstagarnas liv. Detta undersöker jag utifrån följande tre explorativa frågeställningar:

1. Vilka vändpunkter framstår som centrala i de äldre personernas livsberättelser?

2. Vad kännetecknar de vändpunkter vilka varit av avgörande betydelse för den äldre personens livsberättelse?

3. Hur kan dessa vändpunkter och dess mening för den äldre personens fortsatta liv förstås utifrån ett livsloppsperspektiv?

(10)

2.3 Förförståelse

Under hela min uppväxt har jag haft en mycket nära och varm relation till mina morföräldrar, därigenom har den äldre generationen kommit att ligga mig varmt om hjärtat. Genom insyn i mina äldre släktningars livsberättelser om hur livet gestaltade sig förr, har jag fått ökad förståelse för hur och varför de ser på livet som de gör idag. Baserat på detta, har jag förstått varför vissa vändpunkter betyder så mycket för dem. Eftersom jag tagit del av mina släktingars

livsberättelser har jag tillfogat mig kunskap om varför samhället ser ut som det gör idag. Exempelvis har jag fått ta del av morfars erfarenheter av att bo på ett äldreboende och om hur hans bakgrund resulterade i känslan av stor ensamhet på ålderdomens höst. Årligen fyllde morfar i checklistor från socialstyrelsen,

gällande ”nöjdheten” på äldreboendet. Ideligen kryssade han i svarsalternativet för högsta graden av ”nöjdhet” inom alla områden, dels för att han ogillade statistiska formulär men även för att han, som så många andra äldre ”inte ville klaga”. Som anhörig vet jag att han inte var nöjd med flertalet rutiner på boendet. Exempelvis tiden för när maten serverades. Utifrån detta tog idén form om att undersöka om den äldres livsberättelse kunde implementeras i den sociala dokumentationen.

Livsloppsperspektivet är något som jag först kom i kontakt med på

socionomutbildningen. Eftersom perspektivet grundar sig på livsberättelsen som sådan, har jag alltid varit intresserad av att applicera den på något

undersökningsområde. Denna uppsats gav mig ett ypperligt tillfälle för att göra detta! Genom att inrikta mig på de äldres livsberättelser i denna uppsats, vill jag vidareutveckla min vardagskunskap och på ett mer systematiskt sätt undersöka de äldres livserfarenheter.

2.4 Avgränsningar

I arbetet med uppsatsen jag varit tvungen att göra vissa avgränsningar, dels på grund av begränsningar i möjligheten till att kontakta det specifika urvalet men även till följd av det avgränsade tidsutrymmet. Undersökningen baseras på ett begränsat urval, avgränsat till äldre personer boende på äldreboende. Till följd av tidsbrist utgår undersökningen endast från de äldre omsorgstagarnas perspektiv.

Det hade även varit väldigt intressant att undersöka de anhörigas- och omsorgspersonalens uppfattning kring de äldres behov. Eftersom detta är en kvalitativ undersökning grundat på ett begränsat material, gör jag heller inte jämförelser eller generaliseringar utifrån genus, etnicitet eller klassbakgrund.

2.5 Ordförklaringar

Äldre: Med ”äldre” avses i denna uppsats en ”pensionär”, i åldern 65 år och uppåt.

Omsorgstagare: I denna uppsats avses en äldre person i särskilt behov av stöd och omsorg på ett särskilt boende. Se definitionen för äldreboende nedan.

(11)

Äldreboende: En god boendeform för äldre med särskilt behov av stöd och omvårdnad. Detta i enlighet med socialtjänstlagens (SoL5:5§) definition av ett särskilt boende (SFS 2001:453).

3. Bakgrund

3.1 Äldrevården- en historisk återblick

År 1918 instiftades fattigvårdslagen i Sverige (Sand 2007). Enligt denna lag ansågs den anhöriges vuxna barn eller släktingar vara försörjningsskyldiga för den äldre. Från att de äldre fattiga utan vuxna barn eller släktingar, tidigare hamnat i

”fattigstuga”, var ”ålderdomshem” något som infördes under fattigvårdslagen.

Med fattigvårdslagstiftningen kom kommunerna/socknen rent ekonomiskt att avlastas och ansvaret för de äldre ålåg istället staten. Statens införande av pensionssystemet år 1913, innebar likaså en försörjningsmässig avlastning för kommunen. År 1956 kom socialhjälpslagen att ersätta den tidigare

fattigvårdslagen. När socialhjälpslagen infördes flyttades ansvaret för den äldre, från familjen till kommunen. Därmed togs den äldre anhöriges lagstadgade försörjningsskyldighet för föräldern bort. Därigenom ökade man självständigheten för den äldre. Dock utgjorde den så kallade välfärdstaten, det vill säga landstinget, huvudman för vården och omsorgen av de äldre. Under 60-70 talet satsades stora resurser på att bygga ut den offentliga sektorn inom vård och service. Under 1980- talet började man att ifrågasätta välfärdsstatens utbyggnad. Försämrad ekonomi, ökad centralisering och byråkratisering ledde till minskat inflytande för den äldre.

Mot bakgrund av detta skedde en decentralisering från det man tidigare kallat välfärdsstatens ansvar av vård och försörjning för de äldre, till att åvila

välfärdskommunernas. År 1982 ersattes socialhjälpslagen av socialtjänstlagen.

Sedan socialtjänstlagen tillkom har den i stort sätt sett ut på liknande sätt. Dock har äldreomsorgens utformning kommit att ändras med åren. En välfärdspolitik och äldreomsorg gentemot en ökad individualisering är något vi eftersträvar än idag (Sand 2007).

(12)

3.2 Äldreomsorgen idag

3.2.1 Lagstiftning och hjälpreformer

Enligt Länsstyrelsen (2013) skall Sveriges kommuner och landsting bistå med vård och omsorg för att de äldre skall tillförsäkras en så väl fungerande vardag som möjligt. Detta är lagstadgat och reglerat, enligt hälso- och sjukvårdslagen och socialtjänstlagen. Enligt socialtjänstlagen skall samhället tillgodose den äldre individens vård- och omsorgsbehov (Sand 2007). Enligt 4 kap 1§ eller 2§ SoL regleras den äldres rätt till bistånd av socialnämnden, för den som inte kan få sina behov för försörjning tillgodosedda eller tillgodosäkrade på annat sätt och för att den äldre skall garanteras en skälig levnadsnivå, på grund av ålder och nedsatt förmåga. Enligt 2 kap. 2§ (SoL) har den äldres vistelsekommun det yttersta ansvaret för att tillförsäkra den äldre hjälp och stöd för att uppnå en skälig levnadsnivå (SFS 2001:453). För äldre personer i behov av särskilt stöd, skall enligt 5:5§ (SoL), särskilda boendeformer för omvårdnad och service

tillhandahållas av kommunen, såsom exempelvis äldreboenden (SFS 2001:453).

Samma paragraf beskriver även att kommunen i samverkan med individen, skall låta individen själv få välja var denne vill bo. Exempelvis genom att den äldre får bo kvar hemma med hjälp av hemtjänst eller vid behov, på ett särskilt boende (Sand 2007). I de fall där den äldre inte längre med hjälp av hemtjänst uppnår en skälig levnadsnivå i det egna hemmet, erbjuder kommunen särskilt boende i form av exempelvis ett äldreboende (Länsstyrelsen 2013). Respektive kommun och landsting ansvarar själva för driftformen av äldreomsorgen. Upphandling av olika verksamheter sker i marknadsmässig konkurrensutsättning. Det kommunpolitiska styret avgör om tyngdpunkten ligger på att låta verkställandet av vård- och omsorgstjänster utföras av privata aktörer eller i kommunal regi. En ytterligare faktor är den äldres rätt att själv bestämma vårdval (Proposition 2008/09:74). I Lagen om Offentlig Upphandling(LOU) vilken reglerar hur upphandlingen skall ske, innefattas även Lagen om valfrihetsystem (LOV). Denna lag innebär att kommun och landsting kan låta omsorgstagaren själv få välja vem som skall verkställa vård- och omsorgstjänsten (LOV 1969).

3.2.2 Ädelreformen

År 1992 genomförde regeringen en proposition vilken innebar en decentralisering.

Från att landstingen tidigare varit ansvariga för äldreomsorgen, överlät man nu ansvaret till kommunerna. Tidigare bodde de äldre omsorgstagarna på ålderdoms- och sjukhem, vilka var institutionaliserade medicininrättningar av sjukhuskaraktär som drevs i landstingets regi (Proposition 1990/91:14). Mot bakgrund av denna reform kom de tidigare begreppen ”sjukhem”, ”servicehus”, ”gruppboende” och

”ålderdomshem” att benämnas ”särskilt boende” för de äldre. På så vis ville man jämställa dessa boendeformer samt garantera de äldres rätt till självbestämmande över eget boende (SOU 2007:103). Ädelreformen utgår från att se individen utifrån ett helhetsperspektiv och skall verka för att tillgodose den äldres behov av medicinsk- och social omsorg. Enligt denna reform skall det särskilda boendet efterlikna den egna hemmiljön så mycket som möjligt samt ge utrymme för social gemenskap. Denna reform gäller för kommunerna än i dag (Proposition

(13)

3.2.3 Kvarboendeprincipen

Då Ädelreformen infördes, instiftade även regeringen kvarboendeprincipen vilken gav de äldre rätt till att bo kvar hemma så länge som möjligt, med någon form av hemtjänst (Proposition 1990/91:14). Detta har inneburit att antalet omfattande insatser med hemtjänst i det egna hemmet har ökat (Socialstyrelsen 2011). Då antalet äldre med hemtjänst mellan 2007-2011 ökat, har man samtidigt sett att mängden äldre med varaktigt särskilt boende minskat från 6.1 % till 5.4 % sett till äldre över 65 år i befolkningen. Omstruktureringen från särskilt boende till hemtjänst är en omstrukturering som troligen kommer att fortsätta kommande år (Socialstyrelsen 2012). Som dagsläget ser ut idag, står tusentals äldre på kö för att få flytta till äldreboenden. De senaste fem åren har vårdplatserna dragits ned med 6000 platser, på grund av nedskärningar med ekonomiska incitament.

Samordnaren för äldrefrågor på socialstyrelsen Gert Alaby anser att det är den enskilda kommunens skyldighet att samhällsplanera för att tillgodo se de äldres behov inom ramen för lagstadgad handläggningstid (Stockholm TT).

3.2.4 Värdighetsprincipen

Eftersom socialtjänstlagen endast är en ramlag utan detaljerade regleringar och samtidigt ligger på den enskilda kommunens ansvar, finns risken för godtyckliga behovsbedömningar beroende på vilken kommun man bor i. Med andra ord kan detta äventyra den enskildes rättssäkerhet (Sand 2007). Detta var anledningen till varför regeringen lade fram propositionen Värdigt liv i äldreomsorgen, vilken innefattade tre lagändringar (Prop. 2009/10:116).

Den första lagändringen syftar till att äldreomsorgen, genom god vård och omsorg tillförsäkra den enskilde ett värdigt liv och välbefinnande. Mer specifikt innebär detta att socialtjänsten skall verka för att ge äldre i behov av vård- och omsorg rätten till ett bra bemötande, trygghetskänsla, delaktighet, självbestämmande, individanpassning och integritet rent privat men även fysiskt. Därför står det nu i socialtjänstens biståndsparagraf (5:4§ SoL) att socialtjänsten skall erbjuda den äldre ett så värdigt liv och välbefinnande som möjligt och att personalen inom äldreomsorgen skall tillgodose omsorgstagarna med en så trygg och god omsorg som är möjligt. Detta i enlighet med socialtjänstlagen 14kap. 2§. (SFS 2001:453).

Den andra lagändringen handlar om möjligheten till ”hjälp och stöd i boendet och annan lättåtkomlig service” som den äldre individuellt skall få välja, det vill säga genom ökat inflytande över vårdval (Prop. 2009/10:116). Dock skall här tilläggas att den enskilde individen inte helt förbehållslöst ges valfrihet gällande valet av boende. Inför valet av två ekvivalenta boenden har kommunen möjlighet att fastslå boende grundat på det mest förmånliga alternativet rent ekonomiskt (Prop.

2000/01:80). Utbudet av boenden behöver nödvändigtvis inte överensstämma med den äldres önskemål varpå de även kan tacka nej till de äldreboenden som erbjuds (Stockholm TT).

I den tredje lagändringen ges kommunen befogenheter för att kompensera den enskilde äldre. Det handlar om de ärenden där socialnämnden garanterat den enskilde personen bistånd men där kommunen inte fullföljer detta beslut eller då handläggningsförfarandet hamnar ur tidsramarna (Prop. 2009/10:116). Denna

(14)

lagändring har visat sig vara användbar då endast tre av tio kommuner inom en fyraårsperiod, lyckats uppfylla kravet om tidsbegränsning för att bevilja bistånd om särskilt boende inom 3 månader (IVO 2013).

3.2.5 Värdigt liv inom äldreomsorgen idag och i framtiden

I enlighet med att den äldre skall tillförsäkras ett så värdigt liv som möjligt skall kommunerna planera insatser genom social dokumentation, enligt 5:6§ i SoL (SFS 2001:453). Som nämnts i introduktionskapitlet, kom regeringen år 2009 fram till att den övervägande andelen av handläggare inte tog den enskildes önskemål i beaktande i utförandet av den sociala dokumentationen. Orsaken till detta är socialtjänstlagens utformning som ramlag, vilken möjliggör individuella tolkningar och handlingar (Prop. 2009/10:116). Resultaten av Socialstyrelsens brukarundersökning år 2012-2013 tyder på en ökad individanpassad äldreomsorg.

Rapporten baserades på samtliga äldres uppfattning om ”behov av vård och omsorg” i Sverige, vilka antingen erhöll hemtjänst eller bodde på äldreboende.

Detta för att se i vilken grad den äldres rätt till ett värdigt liv tillförsäkras. För att kontrollera i vilken mån detta tillgodoses påvisade studien variationer i ”nöjdhet”

hos den äldre mellan kommunerna och verksamheterna. Graden av ”nöjdhet” hos den äldre var högre bland de hemmavarande med hemtjänst än för dem boende på äldreboenden. Likaså ansåg sig flertalet hemmavarande med hemtjänst mer välmående än de som bodde på särskilt boende, vilket förmodligen har sin orsak i att den äldres hälsotillstånd spelar stor roll för en äldres uppfattning kring

välmående. Ångest och oro var vanligt förekommande känslor bland de äldre boendes på äldreboenden. Hela 2/3 av de äldre omsorgstagarna på äldreboenden, kände sig ibland eller ideligen ensamma. Gällande aktiviteter tyder studien på stora variationer. Ett ökat antal äldre var nöjda med utbudet av aktiviteterna på äldreboendena samtidigt som antalet missnöjda även ökat till antal, jämfört med vad undersökningar kring äldres behov gällande aktiviteter visat tidigare år. Ett positivt resultat var att hela 9/10 äldre personer, kände ett stort förtroende för den större delen av omsorgspersonalen. Resultaten visar på en sammantaget väldigt hög nivå av ”nöjdhet” kring erhållen äldreomsorg för den äldre. Dock skall här tilläggas att rapporten ej tar hänsyn till huruvida det skett förbättringar i utförandet av den sociala dokumentationen (Socialstyrelsen 2013). Eftersom Socialstyrelsens rapport (2009/10:116) visade på behovet av kompetenshöjning i handläggningen kring den äldre, håller numera Socialstyrelsen i samarbete med Sveriges

kommuner en utbildning för att på ett mer systematiskt sätt dokumentera och arbeta gentemot den enskilde äldres behov. I den sociala dokumentationen använder man sig av modellen ”Den äldres behov”, i klassificeringssystemet ICF.

Kortfattat är detta ett kommunikationsmedel som beskriver hälsa och välbefinnande. Genom ett mer tydligt och strukturerat system för social

dokumentation hoppas man minska risken för godtyckliga bedömningar samt att de äldres behov tillgodoses på ett bättre sätt i framtiden (Socialstyrelsen 2013-12- 29).

4. Tidigare forskning/Kunskapsläge

Detta avsnitt disponeras enligt följande; Inledningsvis överblickas tidigare

(15)

utifrån ett livsloppsperspektiv. Det vill säga forskning baserad på livsberättelser av pensionärer födda i början av 1900-talet. För att underlätta läsandet indelades forskningen i kronologisk ordning under rubrikerna: barndomen under 1930-talet, tonåren under 1940- talet, vuxenåren under 1960-talet och ålderdomen idag.

Därefter beskrivs ett avsnitt med tidigare forskning om hur äldre omsorgstagare boendes på ett äldreboende upplever sitt liv, sina behov för ett gott välmående och på sin framtid. Begreppet” anpassning” är ofta återkommande i sökningen efter tidigare forskning och handlar om de äldres anpassningsförmåga till de ramar och regler som råder på ett äldreboende. Därför användes begreppet ”anpassning” som ett paraplybegrepp för att styra framställningen av de fem rubriker vilka jag tolkade vara relevanta för denna undersökning. Det vill säga anpassning efter: - kroppens förfall, -ensamhet och väntan, -utbudet av aktiviteter, - rutiner och regler, -den annalkande döden och inför framtiden och slutligen generella faktorer för anpassning.

4.1 Forskning kring de äldres livsberättelser utifrån sociologisk- och psykosocial utvecklingsteori

4.1.1 Barndomen under 1920-talet

Som barn under 1900-talets början uppfostrades man inte enbart av sina föräldrar utan även av sina syskon och grannar. På den tiden hjälptes man kollektivt åt med omsorgen och uppfostran av barnen, mer än vad man uppfattar att de unga gör idag. Föräldrarna förväntade sig att deras barn, främst döttrarna skulle hjälpa till och ta hand om sina syskon (Trossholmen 2000). På landsbygden fick barnen hjälpa till med allt som behövde göras på gården. Under denna tid hade man mer respekt för sina föräldrar och auktoriteter än vad man har idag. Orsaken till detta kan vara att föräldraagan inte avskaffades i Sverige förrän på 1960-talet, och att barnagan vid denna tid var tillåten. Dock beskrivs föräldrarna i goda

omsorgstermer De anser snarare att dagens barn är överbeskyddade och att det idag hade behövts samma disciplinära barnuppfostran som man hade förr i tiden (Snellman 2009). Samhällskritiken mot de fattiga och synen från de övriga i samhället, stärkte vikten av att ha en god relation till sin familj. Då det till följd av ansträngd ekonomi inte låg några förväntningar på arbetarklassens barn för någon form av högre studier, bestod skolåren för de flesta barnen endast av små- och folkskola (Trossholmen 2000).

4.1.2 Tonåren under 1930-talet

För arbetarklassens barn låg förväntningarna på att så småningom bilda familj och ingå förvärvsarbete (Trossholmen 2000). En viktig vändpunkt mellan tonårstiden och vuxenlivet var när de gifte sig och skaffade barn. På så vis levde de upp till föräldrarnas förväntningar, vilket de ansåg kändes bra. Kvinnorna under denna tid, beskriver sig själva som genuint empatiska med vilja att ge omsorg, något de tror är inlärt sedan uppväxten. Om graviditen skedde i tidiga tonåren eller om det inte fanns något äktenskapsbevis, hamnade kvinnan och hennes familj i en mer utsatt social position. Då fick de ta ett tidigt vuxenansvar och ofta handlade det om någon form av utanförskap (Snellman 2009).

(16)

4.1.3 Vuxenåren under 1960-talet

Trossholmen (2000) beskriver de trångbodda hemmen för arbetarklassen i Göteborg. Enligt Snellman (2009) ansvarade den gifta kvinnan för hushåll och barn, samtidigt som de även yrkesarbetade med tunga yrken inom industrin eller som statarhustrur inom jordbruket på landsbygden. Orsaken till detta var den usla ekonomin. Utifrån de normativa samhällsvärden som rådde under 1900-talets början, förväntade sig männen att kvinnorna skulle sköta hushållssysslorna. I och med dessa förväntningar, beskriver de flesta av kvinnorna sig själva som

underordnade männen under äktenskapet (Snellman 2009).

4.1.4 Ålderdomen idag

Trångboddheten bland fattiga resulterade i bristande hygien i form av exempelvis utedass på gården och att de oftare var sjuka (Trossholmen 2000). Detta har medfört att de medvetet känner en stor tacksamhet över att vara relativt friska som pensionärer idag. Beroende på hur den äldres livslopp gestaltats och hur denne hanterat olika livskriser i livet, skiljer sig synen på valmöjligheter senare i livet.

Värderingar, personligheter och intressen är något som påverkar pensionärernas vardag än idag. Som exempel beskriver Trossholmen (2000) skillnader i val av aktiviteter beroende på uppväxtvillkor. Pensionärer av arbetarklassen var mer intresserade av gemensamma aktiviteter såsom gymnastik och folkdans, medan den övre medelklassen gick på individuella aktiviteter som konstutställningar och operaföreställningar (Trossholmen 2000).

4.2 Forskning kring de äldre omsorgstagarnas livssyn, behov och framtid på ett äldreboende

4.2.1 Anpassning efter kroppens förfall, ensamhet och väntan

Enligt Whitaker (2004) känner många äldre omsorgstagare ambivalens inför att bo på ett äldreboende. Hennes resultat tyder på att de äldre känner sig väldigt

ensamma och att en större del av livet går åt att behöva vänta på att

omsorgspersonal skall komma och hjälpa dem med deras behov. Detta beror på den ideligen rådande underbemanningen i personalstyrka och att personalen känner sig allt mer utarbetad, vilket är en konsekvens av de äldres allt tyngre omsorgsbehov. Ambivalensen uppstår då de äldre omsorgstagarna pendlar mellan att känna ensamhet över att behöva vänta på att få hjälp och att känna glädje när väl personalen kommer och ger dem omsorg. För många äldre innebär åldrandet en fysisk degenerering i kroppsliga funktioner vilket innebär ett ständigt

hjälpberoende av omsorgspersonal och anhöriga (Whitaker 2004). Många äldre boendes på äldreboenden sänker sina förväntningar och krav och anpassar sig istället efter vad som finns att erbjudas. De äldre omsorgstagarna kan till exempel behöva vänta på omsorgspersonal för att gå på toaletten (Hellberg et al. 2011).

(17)

4.2.2 Anpassning efter utbudet av aktiviteter

Utbudet av sociala aktiviteter på äldreboenden leder till att de äldre får uppleva en större gemenskap och tillhörighet med andra, mer än när de bodde i det egna boendet (Broström 2014). I gemenskap med andra upprätthålls den egna

identiteten. Dock upplever en del äldre att utbudet av aktiviteter är för glest och generellt. Istället efterfrågas större variation och en större valfrihet (Whitaker 2004). Samtidigt har omsorgspersonal uppmärksammat att inte alla äldre vill bli aktiverade och att även val av inaktivitet är en del av välmående (Lundin, Berg och Muhli, 2013).

4.2.3 Anpassning efter faciliteter, rutiner och regler

Livet på ett äldreboende kontrolleras i mångt och mycket efter de regler och rutiner som finns på ett boende. Regler och rutiner på ett äldreboende bestäms ytterst av skyddande lagstiftning och rådande ekonomi, vilket är något som de äldre omsorgstagarna förväntas anpassa sig efter. Exempelvis måste de äldre anpassa sig efter när och hur rutinerna för duschning ser ut. Likaså måste de anpassa sig efter utbudet av faciliteter i form av rum och lokaler på äldreboendet, eftersom även detta är reglerat (Hellberg et al. 2011). Genom forskning har man kommit fram till att omsorgspersonal snarare behandlar omsorgstagaren efter rådande policys och regelverk, mer än att ta hänsyn till den äldres individuella önskemål (McKinley & Adler 2005).

4.2.4 Anpassning efter den kommande döden och inför framtiden

Forskning tyder på att många äldre förknippar äldreboenden som en

transportsträcka till döden. Då många upplever äldreboende synonymt med att ta avsked, betraktas det för många som en plats där man inte vill hamna. Döden anses ofta vara ett svårpratat ämne och som något man skall undvika att tala om eftersom det påminner om det egna existentiella slutskedet. Istället för att tala om framtiden, tar många äldre en dag i taget. Vikten av att hålla sig frisk är avgörande för framtidstron (Broström 2014). Utifrån ett livsloppsperspektiv beskriver Öberg (1997) i sin avhandling genom äldres livsberättelser, hur den äldre upplever sitt liv och vad det anpassningsmässigt kommit att betyda för framtidssynen. Dessa livsåskådningar har han bland annat delat in i tre livsformer;

Livet som fallgropar. Fallgropar innebär att då livet generellt har upplevts som positivt, har de kantats av negativa vändpunkter i form av livskriser såsom sjukdomar, dödsfall, änkestånd, kroppsliga funktioner och förlorad ungdom. Till följd av dessa negativa vändpunkter genom årens lopp, beskriver den äldre sig som misslyckad och utan framtidsutsikter (Öberg 1997).

Livet som ett hinderlopp. Enligt denna livsform beskrivs uppväxten och/eller vuxenåren som svår. Exempel på detta är dödsfall, allvarliga sjukdomar,

separationer eller ekonomiska problem. Dessa människor erövrar så småningom kontroll över sin livssituation. På ålderns höst känner den äldre ett hopp inför framtiden och relationen till barn och barnbarn ses som mycket positiv. Trots

(18)

separationer och änkestånd präglas ålderdomen av positiva faktorer såsom självständighet samt självrespekt (Öberg 1997).

Det ljuva livet. I denna livsform skildrar den äldre en lycklig barndom, ungdom, äktenskap och en mycket god relation till barn och barndom. Den äldre beskriver det sociala nätverket i mycket positiva termer. De beskriver livet i form av

självförverkligande och kontroll. Ålderdomen och dess framtid kännetecknas som enbart positiv (Öberg 1997).

4.2.5 Generella faktorer för anpassning

Forskning visar på vikten av att tala om det förflutna och att ges tid till att höras, i bevarandet av den egna identiteten och anpassningen inför att bo på ett

äldreboende (Walent 2008). Den äldre omsorgstagaren identifierar sig ideligen med den person som hen var innan flytten till äldreboendet. Det vill säga som en självständig person med stort självbestämmande och inflytande över den egna vardagen (Hellberg et al. 2011).

En ytterligare faktor för att öka den äldres anpassningsförmåga för att flytta och bo på ett äldreboende, är den stora betydelsen av nära relationer till släkt och anhöriga. Genom att upprätthålla nära relationer bevaras en stor del av del egna identiteten och känslan av ensamhet minskas (Walent 2008). Därigenom förmås den äldre omsorgstagaren att uppleva sig själv i rollen som den självständiga och

”friska” person hen var innan flytten till äldreboendet och inte endast i omsorgstermer (Whitaker, 2004).

Samtlig tidigare forskning tar upp vikten av att göra den omgivande miljön och rutinerna för äldreboendet så ”hemlik” som möjligt. Olyckligtvis är detta något som visat sig ha varit svårt att applicera på verkligheten. I själva verket måste den äldre omsorgtagaren snarare anpassa sig efter äldreboendets storlek av faciliteter, rutiner och regler, vilket minskat ”hemkänslan”. Omsorgstagare beskriver att den institutionella korridorskänslan ofta infinner sig, vilket gör det svårt att känna sig hemma (McKinley & Adler 2005).

Sammanfattningsvis handlar den tidigare forskningen om att mer tid bör läggas på att lyssna till de äldres åsikter kring deras behov av vård och omsorg på ett äldreboende. Genom ökat självbestämmande, ökad valfrihet och inflytande gällande utbudet av aktiviteter, ökat inflytande över rutiner och regler och över bestyr som rör den vardagen rent generellt känns livet mer meningsfullt och den äldre omsorgstagarens värdighet och integritet bevaras i större utsträckning En konklusion gällande forskningen kring den äldres behov på ett äldreboende är att det behövs mer forskning baserad på de äldre omsorgstagarna och inte bara på anhöriga och omsorgspersonalens upplevelser av den äldre anhörige

omsorgstagaren (McKinley & Adler 2005). Äldreforskning baserad på äldres livsberättelse betraktas som oerhört viktig i det sociala arbetet. Detta eftersom det bidrar till att ge utrymme för att gruppen ”äldre” skall bli ”hörda”. En alltför ofta marginaliserad grupp i samhället (Snellman 2009). Då denna uppsats baserar sig

(19)

på äldre omsorgstagares egen uppfattning, vill jag bidra till att stärka denna kunskapslucka.

5. Teoretiskt perspektiv

Här följer en presentation av de tre teoretiska perspektiv och begrepp vilka jag använde för att tolka och analysera vändpunkter i äldre personers liv samt vilken betydelse de äldre upplevt att dessa inneburit för deras fortsatta liv. Jag

specificerar även orsaken till varför jag valde dessa tre perspektiv; ett

livsloppsperspektiv, psykosocial utvecklingsteori och sociologisk utvecklingsteori.

5.1 Livsloppsperspektiv

Livsloppsperspektivet är ett tvärvetenskapligt perspektiv, vilket därmed kan tillämpas inom många vetenskapliga forskningsområden. Exempelvis används det som övergripande perspektiv för psykosocial utvecklingsteori och sociologisk utvecklingsteori (Bengtson et al, 2012). Livsloppsperspektivet uppmärksammar livets alla faser och åldrandet utifrån ett helhetsperspektiv (Johansson 2005).

Genom detta perspektiv betraktas alla individers livslopp som olika. Enligt detta perspektiv anses skillnaderna mellan individers livslopp bero på individens personliga läggning till följd av genetik samt människors olika bakgrund och erfarenheter. Genom ett övergripande livsloppsperspektiv analyserar man med hjälp av olika teorier livsloppets ständiga förändringar utifrån den personliga läggningen. Med personlig läggning menas individuella skillnader i hur man hanterar stress och förändringar på. Utifrån detta perspektiv analyserar man hur den enskilda individen i olika livsfaser påverkas av tid och samhälle, både på mikro- och makronivå (Wåhlander 2008).

Johansson (2005) menar att metoden handlar om att utgå från människans erfarenheter i form av den äldres livsberättelse, baserad på hela den äldres liv.

Livsberättelsen innehåller erfarenheter från olika tidpunkter av livsloppet, vilka påverkar varandra och skapar mening och sammanhang. Detta innebär att man kopplar samman olika händelser eller vändpunkter ur personers levda liv, med livet som helhet i dag. Anledningen till valet av denna teoretiska referensram var att jag kunde härleda detta till syftet med undersökningen, nämligen att ”nå ökad förståelse och kunskap kring de äldres situation och behov” samt att ”undersöka om livsberättelsen kunde implementeras i den sociala dokumentationen inom äldreomsorgen och resultera i förbättrad vård och omsorg”. Då livet ses som en kontinuerlig process, är ingen livsperiod mer signifikant än någon annan. Det intressanta är hur sambanden förhåller sig till varandra och det levda livet (Johansson 2005).

Kritik mot livsloppsperspektivet är att det är alldeles för diffust. För att motverka detta förenas det med mer tolkande teorier (Marshall 1995). I detta arbete

förenades livsloppsperspektivet med två utvecklingsteorier. Den första, psykosocial utvecklingsteori användes för att tolka individens livslopp på en

(20)

mikronivå. Därigenom analyserades åldrandet som övergångar mellan olika livsfaser härledda till åldrandet. Exempelvis vad övergången från den sena barndomen till tonåren inneburit för ålderdomen. Den andra teorin, sociologisk utvecklingsteori nyttjades mestadels på makronivå för att analysera individen utifrån samhällets normativa föreställningar vid en viss historisk tidsepok.

(Bengtson et al. 2012).

5.1.1 Analysbegrepp

För att analysera övergångar mellan människans livsfaser studerar man vändpunkter som inneburit en utveckling kännetecknat av förändringar eller lärande för personen genom livet. Observera att även en händelse eller situation kan betraktas som en vändpunkt (Johansson 2005). Vid de händelser som informanten inte själv betraktar som vändpunkter, ges forskaren möjlighet att tolka som vändpunkter (Johansson 2005). Då intervjupersonen osammanhängande berättar om vändpunkter, ges forskaren även möjlighet att efterkonstruera

episoderna till en sammanhängande kronologisk enhet (Kvale 2009b).

Livsloppsperspektivet utgår även från ytterligare fem analysbegrepp (Bengtson et al (2012). Det första analysbegreppet benämns livsfas och handlar om åldern som individen efter dåvarande samhällsnormer tilldelas olika roller. Det andra

begreppet, kontroll över livsloppet innebär huruvida individen anpassar sig till förändringar genom livet. Med det tredje begreppet undersöker livsloppsforskarna vilka relationer som finns mellan personer inom det sociala nätverket, vilka benämns som ömsesidiga beroendeförhållanden. Exempelvis kan det handla om individens relation till familj, grannar och släktingar. Det fjärde begreppet

accentuering, handlar om hur individens egen förmåga beroende på bakgrund och erfarenhet framtonas. Det vill säga huruvida människor, beroende på erfarenheter tar fram sina inre styrkor för att hantera olika situationer. Det femte begreppet situationsberoende kravet, handlar om individens anpassningsförmåga utifrån rådande samhällsförhållanden (Bengtson et al 2012).

5.2 Sociologisk utvecklingsteori

Hareven (1996) menar att sociologisk utvecklingsteori används inom livsloppsforskning för att synliggöra sociala utvecklingsprocesser och

frågeställningar genom livet och åldrandet. Utifrån sociologisk utvecklingsteori utgår man från vilken roll som anses passande i samband med en viss ålder och om vilka sociala positioner som finns att välja mellan. Ålderns roll betraktas även som en social produkt. Det vill säga samhällets normativa föreställningar kring rollen som ett barn, ungdom eller gammal samt vad denna roll då innebär. Teorin handlar om vilka roller vi tillskrivs avhängigt den samhälleliga kontext vi lever i (Hareven 1996). Beroende på vilket historiskt-, samhälleligt- och socialt

sammanhang individen befinner sig i, skiftar innebörden av vad som anses vara åldersnormativt. Denna så kallade timing är något som man intresserar sig för inom denna teori (Öberg 4/2007).

(21)

5.2.1 Analysbegrepp

Livets faser består av olika slags händelser, vändpunkter eller livskriser såsom skilsmässa, dödsfall, barnafödande etc. För att anpassa sig efter dessa former av livsfaser, gör människan olika val eller strategier. Inom sociologisk

utvecklingsteori talar man därför om analysbegreppen; rollrepertoar, roller, rollförväntningar, rolldilemman och rollförändringar (Tornstam 1998). Nedan följer en kort beskrivning av analysbegreppen utifrån sociologisk utvecklingsteori.

Under människans livslopp intar människan olika roller, utifrån en så kallad rollrepertoar (Bergh 2012). Exempel på roller under ett livslopp är; dotter, son, mamma, pappa, mormor, morfar, tidningsbud, bonde, industriarbetare etc.

Identiteten är en avspegling av den sociala roll man intar i olika sociala

sammanhang (Samuelsson 2000). Förutom att människan har förväntningar på sig själv, har omgivningen förväntningar på hur människan uppträder utifrån aktuell roll i specifika situationer och sammanhang. Detta kallas rollförväntningar.

Exempelvis om att förväntningar på den” traditionella kvinnorollen” innebar ett ansvar för barn och hushåll medan den ”traditionella mansrollen” stod för den ekonomiska försörjningen genom yrkesarbete. Detta är en social konstruktion av de könsstrukturella rollförväntningar som genom tiderna uppehållits av patriarkala strukturer i samhället (Samuelsson 2000). Fokus inom sociologisk

utvecklingsteori ligger på övergångar mellan människors roller genom livet och benämns som rollförändringar. Då alla individers liv på något vis hänger samman, måste varje livsfas undersökas utifrån rådande samhälleliga-, tidsmässiga- och sociala normer (Öberg 4/2007). Utifrån samhällets normer kopplade till åldrande, menar Samuelsson (2000) att det ställs olika

rollförväntningar på individen. För anpassning till åldrandet krävs att man

accepterar de rollförändringar som åldrandets livsfaser innebär. Under årens gång stöter individen på olika rolldilemman, vilket innebär att individen mister fler gamla roller än vad denne nyförvärvar. Det kan exempelvis handla om makan som förlorar sin make och i stället intar rollen som änka, eller om rollen som aktiv pensionär till följd av kroppsliga begränsningar ersätts av en inaktiv- och

stagnerande roll (Samuelsson 2000). Människan intar flera roller samtidigt under livet. Om ett barn exempelvis mister en förälder, kan det innebära att barnet måste inta en tydligare vuxenroll samtidigt som barnet även har en syskon- och barnroll.

Därmed anpassar sig barnet till familjens nya konstellation (Wåhlander 2008). För att det skall kännas meningsfullt att inta en viss roll krävs att individen får

bekräftelse från andra människor och att individen känner inflytande över sin egen situation. Avsaknad av bekräftelse kan leda till känslor som maktlöshelt och utanförskap (Bergh 2012).

5.3 Psykosocial utvecklingsteori

För att tolka åldrandets utvecklingsprocess på ett djupare och personligt plan lämpar sig den psykosociala utvecklingsteorin (Hagberg & Rennemark 2004).

Teorin har sitt ursprung från Freuds psykoanalys och har på senare år

vidareutvecklats av forskaren Erik Homburger Erikson (2004). Enligt Erikson (2004) är tidigare erfarenheter avgörande för hur den äldre betraktar sitt liv och sin framtid (Hagberg 2004). Denna teori synliggör hur åldrandets olika faser

(22)

påverkar människans utveckling av den egna identiteten, sett utifrån ett livsloppsperspektiv (Johansson 2005).

Enligt psykosocial utvecklingsteori är utformandet av människans identitet förutbestämt. Erikson (2004) beskriver att människans identitet skapas genom livets åtta livsfaser: Livet tar sin början i spädbarnsåldern (0-1,5 år), därefter kommer den tidiga barndomen (1,5-3 år), barndomen (3-5 år), den sena barndomen (5-12 år), tonåren (12-20år), de tidiga vuxenåren (20-40år),

vuxenåren (40-60 år) och avslutningsvis den åttonde fasen, ålderdomen (60 och uppåt) (Havnesköld & Mothander 2002). Varje livsfas innehåller en konflikt eller livskris som individen, beroende på tidigare erfarenheter löser på olika sätt.

Livskrisen innebär vändpunkter eller händelser som individen antingen ”löser” på ett positivt eller negativt sätt. En positiv lösning av livskrisen, ökar individens möjlighet att lyckas lösa kommande ”konflikter” på ett positivt sätt senare i livet, medan en negativ lösning försvårar möjligheten att lösa kommande kriser i livet på ett positivt sätt (Rennemark 2004). Lösningen av livskrisen i respektive livsfas, kännetecknas som förlopp vilka antingen innebär ett nytt lärande eller en

förändring för individen (Erikson 2004). Alltså ju fler erfarenheter man gör, desto större anpassningsförmåga, vishet och säkerhet får man till den egna identiteten (Erikson 2004). När människan ställs inför nya livskriser aktiveras gamla erfarenheter och ombearbetas till förnyade lösningar.

5.3.1 Analysbegrepp

Härmed vill jag mer ingående förklara de livsfaser och psyksociala lösningar av livskrisen i respektive livsfas vilka jag använder mig av i tolkningen av kapitlet

”Resultat och analys” (se sid.18 för en förenklad Tabell 1). Nedan förklaras analysbegreppen utifrån Eriksons (2004) fyra livsfaser vilka jag ansåg kunde tillämpas på mitt material; den sena barndomen, tonåren, vuxenåren och ålderdomen:

Enligt Eriksons (1954) psykosociala utvecklingsteori anses den sena barndomen vara grundläggande för hur barnet lär sig att ta efter andra betydelsefulla personer.

I denna period utgör familjen, grannar och skola de största faktorerna till att barnet skall skapa sin identitet och sin roll i förhållande till andra (Rennemark 2004). Under denna livsperiod präglas den psykosociala livskrisen av den positiva lösningen verksamhet kontra den negativa, underlägsenhet. Då barnet beundrande tar efter de signifikanta andra (främst föräldrarna) genom att härma och leva med dem, leder det till verksamhet (Erikson 2004). Med detta begrepp menas barnets möjligheter för nyfikenhet och initiativtagande, vilket beror på hur pass ”öppna”

barnets föräldrar är. Om barnet ges utrymmet för verksamhet, skapas identiteten i form av självförtroende och viljestyrka. Grundbulten för detta är att barnet känner sig älskat och det ges utrymme till nyfikenhet. Därmed får barnet självinsikt om dess anpassningsbara roll i samhället och hur det skall underordna sig samhällets auktoriteter och de kulturella normer och regler som existerar. Förutom

betydelsen av en god föräldragestalt, har man i den här utvecklingsperioden även sett grannar och skolan som de mest betydelsefulla relationerna. Bristen av en vägledande förebild i sitt närmaste nätverk kan således täckas upp genom

relationen till en annan signifikant person och därtill leda till positiva lösningar av livskrisen för barnet (Erikson 2004). Däremot om barnets aktivitetslust hämmas,

(23)

utvecklas utifrån underlägsenhet negativa lösningar såsom skuldkänslor och aggression främst gentemot föräldragestalterna (Rennemark 2004).

Tonårens utvecklingsperiod kännetecknas enligt Erikson (2004) av konflikten mellan identitet och identitetsförvirring. Förvisso är identitetsutveckling något ständigt pågående genom hela livet, men under tonåren är den extra viktig eftersom det är då som individen hittar sin sociala roll i samhället och utvecklas till en könsmogen individ. Därigenom är samhället och individen oförenliga. Till skillnad från den tidigare livsfasen, handlar inte denna livskris nödvändigtvis om att identifiera sig med de människor som barnet beundrar, utan snarare om att särskilja sig från dessa och att finna sin egen roll, förhållningssätt och identitet.

Tonåringen identifierar sig i relationen till sina kamrater snarare än med föräldrarnas förhållningssätt och värderingar. Då tonåringen på ett positivt sätt identifierar sig med kamraterna skapas stark ”jag”-identitet och självsäkerhet. För att ha möjlighet till detta krävs att tonåringen under den sena barndomen, känt sig älskat och varit verksamt av och gentemot sina föräldrar (Erikson 2004). Vidare krävs att individen experimenterar, reflekterar och medvetandegör sin gamla identitet och införlivar de nya värderingar som denne vill identifiera sig med.

Därmed skapas ett nytt ”jag” (Rennemark 2004). Genom att lära känna sitt nya

”jag” i form av förmåga, roll och sexualitet finner individen balansen att leva som sig själv och sin omgivning. Ju starkare förnimmelse av ”jag”-identiteten, desto tryggare och mer självsäker blir individen gällande att ta sig an senare livskriser (Almér 2006). Vid optimal utveckling av den egna identiteten känner individen ett psykosocialt välbefinnande. Om inte individen fått möjlighet att vara verksam under den sena barndomen, utan snarare känt sig underlägset i form av

skuldkänslor och aggression ökas risken för att identitetsförvirring i form av negativ självbild och osäkerhet, skall utvecklas i tonåren. Detta kan i sin tur resultera i svårigheter med intimitet i nästa livsfas (Havnesköld och Mothander 2002).

Livskrisen i vuxenåren handlar om att lösa konflikten mellan generativitet och stagnation. Efter att tonåringen lyckats finna och acceptera sin identitet (sitt ”jag”) öppnas dörrarna för att bjuda in till kärleksrelationer (Havnesköld och Mothander 2002). Enligt Erikson (2004) handlar den positiva lösningen av konflikten,

”generativitet” om att kunna älska någon och att låta sig bli älskad. Denna positiva upplevelse av närhet leder till av kreativitet, produktivitet och reproduktion. I denna livsfas utgör familjen och arbetet de viktigaste faktorerna som individen identifierar sig med. Om identitetsförvirring innehållande en negativ självbild uppstått i tonåren eller om individen inte upplever närheten till partnern som positiv, finns risk för stagnation i form av ensamhet, vanmakt och uppgivenhet i vuxenåren (Erikson 2004).

Ålderdomens psykosociala livskris kännetecknas mellan begreppen integrering av

”jaget” och förtvivlan (Erikson 2004). Ju fler gånger som individen löst konflikterna i tidigare livsfaser på ett positivt sätt, desto större styrka har individen för att utveckla en positiv lösning (integrera jaget) av ”konflikten” i ålderdomen. Enligt Rennemark (2004) leder medvetenheten om att livet inte är oändligt, till ett behov av att reflektera och sammanställa tidigare erfarenheter.

Genom att den äldre utifrån livet som ett helhetsperspektiv, känner sig som en del av ett sammanhang och därigenom meningsfullhet utvecklas integrering av jaget.

(24)

Med detta begrepp menas att den äldres självbild skapas utifrån reflektion kring tidigare erfarenheter och på så vis erhåller den äldre visdom, acceptans, förlåtelse och förlikning med livets alla skeden (Rennemark 2004). Om individen däremot inte, utifrån tidigare erfarenheter finner en mening eller sammanhang med sitt liv, resulterar detta i förtvivlan i form av att den äldre känner hopplöshet,

skuldkänslor, besvikelse och bitterhet över livet. På ålderdomens höst handlar signifikanta andra om mänskligheten, det vill säga personer i den äldres nätverk som visar omtanke och förståelse för den äldre (Rennemark 2004). Rennemark (2004) exemplifierar Levinssons (1980) vidareutveckling av Eriksons(2004) definition av livskris i ålderdomen som ett tillbakadragande av fysiska-,

biologiska- och yrkesmässiga förändringar. Beroende på bearbetning av tidigare erfarenheter, måste den äldre möta sin nya självbild som exempelvis

rullstolsbunden eller pensionär med antingen känslor av hopplöshet och bitterhet eller med förlikning och acceptans (Rennemark 2004). Avslutningsvis vill jag förklara att vad som särskiljer psykosocial utvecklingsteori från sociologisk utvecklingsteori. Psykosocial utvecklingsteori kännetecknar åldrandet som en individuell process bestående av krislösning i bestämda livsfaser av livet, medan sociologisk utvecklingsteori handlar om individens förhållningssätt och de roller denne intar gentemot samhällets åldersnormativa föreställningar och

förväntningar på den enskilda individen genom livet (Öberg 4/2007).

(25)

Tabell 1: översikt av Erik H. Eriksons (2004) psykosociala utvecklingsfaser (Erikson 2004, Rennemark 2004).

Livsfas: Den sena barndomen

Tonåren Vuxenåren Ålderdomen

Signifikanta andra för utveckling av

identiteten

Familjen, grannar och skola

Kamrater Arbete och

familj

Mänskligheten

Positiv

”lösning”

av konflikt i livsfas:

verksamhet i form av självförtroende och viljestyrka

identitet i form stark ”jag”-känsla och självsäkerhet

generativitet i form av reproduktion, produktion och

kreativitet

integrering av

”jaget” i form av acceptans, förlåtelse och förlikning

Negativ

”lösning”

av konflikt i livsfas:

underlägsenhet i form av skuldkänslor och aggression

identitetsförvirring i form av negativ självbild och osäkerhet

stagnation i form av, ensamhet, vanmakt och uppgivenhet

förtvivlan i form av hopplöshet, skuldkänslor, besvikelse och bitterhet.