Majas livsberättelse

Maja föddes i en arbetarklassfamilj i Göteborgs arbetarkvarter. Hon minns en vändpunkt som betytt mycket för henne än idag. Hon berättar om sin uppfostran i den sena barndomen:

”En händelse jag kommer ihåg starkt var då jag fick glasögon när jag var sex år. Det var ju inte mina föräldrar medvetna om att ett barn kunde se dåligt. Jag satt nära, nära boken och plötsligt fick jag en smäll i nacken och mamma röt argt till mig; sitt inte så nära! Hon tyckte att jag satt alldeles för nära. Men jag gjorde det ju inte med mening. Jag sa det till skolan, att jag inte såg. Då blev jag och mamma kallade till skolan och fick en remiss till ögonläkarna på sociala huset. Det visade sig att jag var ju närsynt. Då förstod jag att min mamma som hade slagit mig, hon förstod att jag inte kunde hjälpa det. Det var skönt att få upprättelse. Jag tänkte att; så ska jag aldrig göra mot mina egna barn, utan att jag skall lyssna på dem.” (Maja)

Tolkning av Majas sena barndom Verksamhet i rollen som dotter

Vändpunkten i Majas sena barndom, kan förstås utifrån att den handlar om att motsvara föräldrarnas förväntningar och att bli accepterad och älskad i rollen som ”skötsam” dotter. Med rollförväntningar menar sociologerna hur individen, utifrån omgivningens förväntningar skall uppträda (Tornstam 1998). Under 1920-talet hade man andra förväntningar på sina barn och ”hårdare” form av barnuppfostran jämfört med idag, så kallade rollförväntningar (Snellman 2009). Det kan tolkas som att Maja förmodligen hade stor respekt gentemot sina föräldrar, vilket kan förstås genom att hon inte vågade berätta om sin dåliga syn för sina föräldrar utan istället berättade detta för någon utomstående i skolan. För att identiteten i den sena barndomen skall utvecklas, ser barnet först och främst upp till föräldrarna (Erikson 2004).

I denna situation, kan det tolkas som att Maja kände sig undfallen och oförstående till varför hennes mamma kunde bestraffa henne. Känslan av att inte kunna leva upp till föräldrarnas förväntningar leder till att barnet känner sig underlägset och därigenom utvecklas skuld- och skamkänslor gentemot omvärlden (Rennemark 2004). Då Maja till en början inte blev betrodd, kan det inledningsvis ha mynnat ut i dessa känslor. Därefter kan det tolkas som att dessa känslor motverkades av att en annan signifikant person som gjorde att hon till slut vågade berätta om sitt synfel. När barnet ges öppenhet till initiativtagande och därigenom vara verksamt, leder det till ökat självförtroende och viljestyrka. Enligt psykosocial

utvecklingsteori är detta viktigt för att barnets identitet skall utvecklas på ett positivt sätt (Erikson 2004). Från att Maja tidigare haft skuldkänslor, kan det tolkas som att livskrisen fick en positiv lösning för Maja. Majas känsla av

upprättelse och acceptans från sin mamma, resulterade i ett ökat självförtroende och ett nytt lärande i form av ett mera öppet och förstående förhållningssätt gentemot sina egna barn i framtiden. Trots att dåtidens barn ofta uppfostrades av mer disciplinära och fysiska åtgärder än idag, uppfattades familjerelationerna ofta som goda bland arbetarklassen (Snellman 2009). Även om denna händelse

kommit att prägla Majas liv, upplevde hon relationen till föräldrarna som mycket kärleksfull.

7.2.2 Tonåren

Maja berättar om den största vändpunkten som skett i hennes liv. Då hon som tonåring blev gravid:

”Ja, jag hade intim kontakt alldeles för tidigt. Jag var ju inte mer är 16 år. Det var ju inte tal om abort då. Det var en sensation eftersom jag var yngsta barnet i familjen, av tre syskon och det blev nästan av en katastrof när jag blev med barn när jag var så ung. Så det var en alldeles för tidig början i vuxenlivet. Ja, man fick ju ta ansvar så tidigt och passa sitt barn. Jag hade så snälla föräldrar som ställde upp, hjälpte och visade mig. Det gick skitprat om mig för detta. Det var kompisar, grannar och bland äldre släktingar. Först skämdes jag men sen försökte jag hålla näsan uppe, även om jag var ledsen. Det var inte tal om att pappan skulle ta hand om sitt barn, ogifta var vi ju dessutom. Men hans mamma var väldigt gullig och hänsynsfull. Svärföräldrarna kom och hälsade på. De försökte hjälpa till så gott de kunde. Hjälpte till lite grann ekonomiskt med att man fick några tior emellanåt.” (Maja)

Tolkning av Majas tonår

Identitet i rollen som dotter, tonåring och mor

Då Maja, redan som tonåring blev gravid innebar det en rollförändring från att tidigare varit dotter, till att även bli mamma. Som ”mamma” ställs det

förväntningar utifrån en vuxenroll (Samuelsson 2000). Under 1940-talet var det vanligt att man blev gravid i tidiga år (Trossholmen 2000). När Maja blev gravid tvingades hon tidigt ta ställning till hur hon skulle bemöta negativitet och utsatthet från vänner, grannar och släktingar. Till en början beskriver hon känslan av

skamfullhet. Däremot tolkas det som att stöttningen från föräldrarna och

svärföräldrar var en positiv faktor. Resultatet av att inte kunna identifiera sig med kamrater leder ofta till osäkerhet och en negativ självbild (Havnesköld och Mothander 2002). Dock beskriver Snellman (2009) utsattheten för de unga kvinnor inom den fattiga arbetarklassen som blev gravida utanför äktenskapets ramar. På den tiden handlade samhällets normativa förväntningar om att skaffa barn inom giftermålet (Snellman 2009). Under tonårstiden handlar livskrisen om att hitta sin identitet, sitt ”jag”. För att möjliggöra detta krävs att individen ges utrymme till att identifiera sig med vänner och att frigöra sig från rollen som barn till sina föräldrar. I de fall som tonåringen inte kan identifiera sig med vänner, finns ändock möjligheten för tonåringen att på ett positivt sätt identifiera sig med signifikanta andra (Erikson 2004). Trots en känsla av utstötning från såväl pappan

personer i sitt nätverk vilka backade upp henne i den svåra situationen. Istället för att hon som tonåring identifierade sig med sina vänner, identifierade hon sig på så vis med sina föräldrar. Genom att de stöttade och vägledde henne i omsorgen för barnet, orkade hon hålla skenet uppe gentemot det utanförskapet hon mötte av vänner, grannar och släktingar. Ju starkare vetskap om sin ”jag”-identitet i förhållande till andra, desto mera självsäker och trygg blir individen (Rennemark 2004). Då livskrisen i den sena barndomen innebär en positiv lösning och en styrka, hjälper det att motverka negativa lösningar i tonåren (Erikson 2004). Såvida inte Maja hade haft den emotionella stöttningen från sina föräldrar, hade det kunnat leda till att hon identifierade sig med den negativa självbild som samhället speglade gentemot henne.

7.2.3Vuxenåren

Maja berättar om vuxenårens svårigheter med alkoholism inom äktenskapet och om vändpunkten som till en början innebar skilsmässa:

”Det var ju väldigt vanligt att de drack i hamnen. Ofta kände jag att; nu orkar jag inte mer. Han kändes inte särskilt pålitlig, eftersom jag många gånger inte visste vilket tillstånd han skulle vara i när han kom hem från jobbet. Ofta stack jag hem till mina föräldrar när det blev jobbigt. På den tiden kunde man ju inte skilja sig, eftersom relationen gav tak över huvudet så fick man stå ut med det helvetet man hade. Men det kan ju även ses som negativt att jag alltid varit tvungen att klara mig själv. Jag var ensam om allting i många situationer och inte hade någon att rådfråga. Efter att barnen flyttat hemifrån tog jag ut skilsmässa, men då kom han ju tillbaka och sa att han skulle bättra sig. Så gifte vi om oss. Då hade han spelningar och så började han dricka igen. Det kändes skamligt, men jag hade ju ingen annan man. Vi levde ihop tills han dog 2003.” (Maja)

Tolkning av Majas vuxenår

Stagnation i rollen som gift, ogift och omgift

Det kan tolkas som att vändpunkten i Majas vuxenår kom då hennes barn hade flyttat hemifrån. Det var först då som hon vågade ta steget till att frigöra sig från den ansträngda relationen till sin man. Som ekonomiskt beroende till sin man, kan det tolkas som att Maja upplevde begränsade valmöjligheter till att begära

skilsmässa, därför stannade hon kvar i relationen, fylld av oro och ensamhet. Erikson (2004) beskriver känslan över att inte kunna göra något över sin situation, som stagnation i form av vanmakt och uppgivenhet. Efter att Majas barn flyttat hemifrån uppstod en förändring vilket innebar att hon inte längre var ekonomiskt beroende av sin man. På så vis erhöll Maja egenmakt för att göra något med sin livssituation. Av denna anledning kan det tolkas som orsaken till varför hon begärde skilsmässa. Skälet till varför hon senare gifte om sig med samma man, kan tolkas bero på att hon under flera år löst livskrisen till sin alkoholiserade genom känslor av vanmakt och uppgivenhet. Lösningar av livskriser präglas av individens tidigare lösningar, antingen som positiva eller negativa (Erikson 2004).

Giftermålet, skilsmässan och omgiftet innebar flera rollförändringar för Maja. Under tiden som gift identifierade hon sig med rollen som ”fru”.

Föräldragenerationen till barn födda på 1920-1930 talet förväntade att barnen skulle ingå äktenskap. Detta var den dåvarande samhällsnormen (Trossholmen 2000). Eftersom dåtidens samhälle hade större acceptans för rollen som ”fru” än för ogifta och skilda kvinnor, kan det tolkas som att Maja betraktade skilsmässan som ett misslyckande. Det kan tydas som ett rolldilemma vilket hon inte ville identifiera sig med. Genom omgiftet, kan det tolkas Maja ”åtminstone” återfann rollen som ”fru”.

7.2.4 Ålderdomen

Idag berättar Maja att hon är glad över att barn och barnbarnen hälsar på henne. Hon känner även stöd från personalen på boendet:

”Eftersom jag är ganska gammal så har det tunnats ut i de leden så de har ju dött alltså. När man träffar på de andra som bor här så blir det ju prat om att en och annan faller ifrån. Jag tänker faktiskt inte på döden så mycket. Så man är ju ganska ensam men jag ser positivt på livet. Jag kan ju ta mig ut på olika aktiviteter och jag kan ju röra mig någorlunda. Det är ju tur att man har barn och barnbarn som hälsar på (skrattar). Barnen blev ju inte kriminella trots sin alkoholiserade far, de är mitt allt idag och jag ser livet som härligt. Personalen här på boendet är ju väldigt gulliga. De hjälper mig när jag vill. (skrattar) Det kändes bra att få berätta om mina minnen.” (Maja)

Tolkning av Majas ålderdom- ett helhetsperspektiv Integrering av ”jaget” i rollen som äldre, omsorgstagare och släkting Utifrån ett livsloppsperspektiv kan man tolka flera förändringar och lärdomar genom Majas liv (Johansson 2005). Vändpunkten i den sena barndomen gav Maja

lärdomen om hur hon själv skulle uppfostra sina barn i framtiden. Enligt ett

livsloppsperspektiv kan detta tolkas som accentuering, det vill säga en situation där individens individuella förmåga beroende på bakgrund kom fram (Bengtson et al 2012). Graviditeten i tonåren innebar både lärdomar och förändringar i den nya vuxenrollen som ”mamma”. Vändpunkterna i vuxenåren kom att innebära många förändringar innefattande giftermålet, skilsmässan och omgiftet till en man med alkoholproblematik.

Under årens lopp har livet för Maja inneburit flera ömsesidiga förhållanden, bra som mindre bra. Relationen till de egna föräldrarna, barn och barnbarn tolkas som goda och nära medan relationen till mannen kan tolkas som mindre bra. Enligt ett livsloppsperspektiv är dessa slags relationer väldigt vanliga (Bengtson et al 2012). På ålderdomens höst berättar Maja om vändpunkten kring att bo på ett

äldreboende och vilka förändringar som ålderdomen inneburit. Förvisso känner hon en större ensamhet idag men att den underlättas när barn och barnbarnen hälsar på henne. Enligt ett livsloppsperspektiv mildrar ömsesidiga relationer

Hon beskriver omsorgspersonalen på äldreboendet som hjälpsamma och att hon har inflytande över att be om hjälp när hon själv anser sig ha behovet. Då Maja är den enda av intervjupersonerna utan fysiska begränsningar, är fysisk

nedsättningen inget som hon påtalar som negativt med ålderdomen eller med trivseln på äldreboendet. Majas nuvarande positiva livssyn kan tolkas bero på att hon känner ett ökat självbestämmande. Enligt ett livsloppsperspektiv kan det tolkas som att anpassningen efter de situationsberoende kraven som inflyttning till ett äldreboende innebär, underlättas om man har kvar sin rörlighet och

självbestämmande i motsats till om man är fysiskt nedsatt och ständigt beroende av omsorgspersonalens hjälp (Bengtson et al 2012). För att den äldre skall

identifiera sig med rollförändringen som äldre, krävs till stor del att denne känner inflytande och självbestämmande över sitt liv (Bergh 2012). Då erfarenheten av att leva tillsammans med en alkoholiserad man mynnade ut känslor som vanmakt och stagnation, kan det genom tillfredsställelsen som hon känner idag tolkas som att hon accepterat och förlikats med erfarenheten. En tolkning kan vara att denna

integrering av ”jaget” underlättades genom tillfredsställelsen med att hon lyckats

med barnens utveckling (Erikson 2004). Huruvida Maja har förlåtit sin man eller inte är svårt att spekulera kring. Utifrån ett livsloppsperspektiv överensstämmer denna beskrivning med begreppet kontroll över sitt livslopp över de

situationsberoende kraven (Bengtson et al 2012). Detta är kännetecknande för

livsformen, Livet som ett hinderslopp (Öberg 1997). 7.3 Holgers livsberättelse

7.3.1 Den sena barndomen

Holger minns respekten gentemot de vuxna:

”Jag lekte mycket med mina syskon. Eftersom mina morföräldrar bodde hemma och tog hand om oss så hade vi det väldigt bra på den tiden. Vi bodde på landet och där tog alla hand om alla om man så säger. Kom man ut till grannarna och gjorde något ofog så fick man sig en hurring. Det var så, alla hjälpte till. Lärarna rappade till en med en pekpinne över ryggen och en del sa de att magistern slog dem med linjal över fingrarna. Men det skapade ju ordning och tystnad i

klassrummet. Alla satt som små tända ljus. Då hade man ju sådan respekt för överordnad, det har ju inte barnen idag å det leder ju till mer kriminalitet…” (Holger)

Tolkning av Holgers sena barndom

Verksamhet i rollen som son, grannbarn och barnbarn

Vändpunkten i Holgers sena barndom handlar mer om en situation som handlar om dåtidens mer fysiska och disciplinära barnuppfostran. Något som även överensstämmer med Majas skildring av den sena barndomen Under denna tidsepok var barnagan en del av barnuppfostran (Snellman 2009). Till skillnad från Maja som upplevde den fysiska bestraffningen som negativ, ser Holger annorlunda på saken. Utifrån ett sociologiskt perspektiv kan det tolkas som att han

menar att dåtidens form på barnuppfostran utgjorde en positiv faktor för

strukturering av barnets sociala roll som underordnad föräldrarollen (Samuelsson 2000). Eftersom Holger kopplar dagens allt mindre restriktiva samhälle med ökad kriminalitet, kan det tydas som att Holger ansåg dåtidens barnuppfostran som positiv för hans egen utveckling. Det vill säga att Holger förbinder kriminalitet med bristen på respekt för sina föräldrar, grannar och lärare i dagens samhälle. Forskning tyder på att många äldre anser att dagens barn är överbeskyddade av omgivningen (Snellman 2009).

Utifrån psykosocial utvecklingsteori tar barnet beundrande efter och följer föräldrarnas regler. Det är då som barnet lär sig sin roll utifrån samhällets

hierarkiska uppdelning (Erikson 2004). Det kan tolkas som att Holgers vändpunkt innebar en lärdom kring hur man skall förhålla sig till auktoriteter samt att man kollektivt skall hjälpas åt. För att barnet inte skall bli underlägset krävs att det känner sig älskat och att det finns ett utrymme för att utforska världen och att därigenom vara verksamt. Genom detta ges barnet det självförtroende och

viljestyrkan som krävs för att ta sig an kommande livsfaser på ett positivt sätt

(Erikson 2004). Eftersom Holger enbart upplever barndomen som positiv, kan det tolkas bero på det fanns en balans mellan den disciplinära uppfostran samt att det fanns en öppenhet hos hans familj och morföräldrar. Utifrån ett psykosocialt perspektiv kan det därigenom tydas som att han fick vara verksam i den sena barndomen (Erikson 2004).

7.3.2 Tonåren

Till följd av tuberkulosens spridning, kom tonåren att innebära en vändpunkt i och med förlusten av hans mamma och lillebror.

”De låg inne på sjukhus i TBC. Då var jag tolv år när morsan och min lillebror dog där. Vi var väldigt ledsna. Det klart att i ungdomens ålder blir det jobbigt. Jag och min storebror träffade dem ibland på det stora sjukhuset. Men eftersom vi inte hade daglig kontakt, märkte vi att det blev lite lättare att överleva och klara av sorgen efteråt. Men många dog, andra vänners föräldrar dog ju med. Det var hårda tider. När mamma dog hade pappa bara tid för oss vissa helger, han jobbade ju i kriget. Det var ens stor vändpunkt för oss syskon som innebar att mormor och morfar tog hand om oss. De var så snälla och härliga. Vi hjälpte till mer på gården då och det kändes bara bra. Man lärde sig att man inte pratar om sådant, utan det var bara att anpassa sig och gå vidare. Det har gjort mig tacksam för att jag själv fått leva.” (Holger)

Tolkning av Holgers tonår

Identitet i rollen som son, bror, barnbarn och vuxen

Livskrisen i tonåren kom att innebära en stor vändpunkt i form av förlust och saknad av Holgers avlidna mamma och lillebror. Då mamman dog, tvingades pappan att arbeta och därmed vara borta mer från barnen. Holger berättar vid flertalet gånger om stödet från morföräldrarna. Från att tidigare enbart varit son

behövde utföras på gården. Enligt ett sociologiskt perspektiv tolkas detta som en

rollförändring och en ökad rollrepertoar, vilket innebär fler roller (Samuelsson

2000). Holger berättar att han tyckte det kändes bra att hjälpa till på gården. För att individen skall inta en rollförändring fordras det att individen känner

meningsfullhet och erkännande av andra personer i sin nya roll (Bergh 2012). Forskning visar att många äldre känner en stor tacksamhet över livet och att det kopplas med erfarenheter kring dödliga sjukdomar vilka var kopplade till

smittorisken som fattigdomen medförde (Trossholmen 2000). Holgers tacksamhet över livet är något som tolkas bero på hans tidigare erfarenheter kring sjukdomar och döden. Det kan tydas som en lärdom i att inte ta friskhet för givet utan att uppskatta livet som sådant.

Enligt psykosocial utvecklingsteori sker den största identifieringen under tonåren i relationen med vänner (Erikson 2004). Känslan av att inte vara den enda drabbade av dödsfall av anhöriga i tuberkulos, kan tolkas som en underlättande faktor i hanteringen av sorgen. Hantering och bearbetning av livskriser i tonåren, präglas av sättet man handskats med tidigare livskriser samt i identifieringen med andra (Havnesköld & Mothander 2002). Därmed kan det tydas som att Holgers positiva upplevelse av den sena barndomen, utgjorde det självförtroende och den

viljestyrka han behövde i hanteringen av den svåra sorgen i tonåren.

Beskrivningen om att man inte pratade om sorgen eller döden efter dödsfallen utan hanterade det enskilt, kan tolkas som ett tillvägagångssätt för

sorgebearbetning. Han beskriver att sättet underlättade för honom att ta sig

igenom sorgen och att fortsätta med livet. Tonåren innebar en lärdom i att hantera sorger och förluster genom livet.

7.3.3 Vuxenåren

Under vuxenåren träffade Holger kärleken:

”Jag träffade kärleken på 1960-talet, på dansen uti Kungälv Folkets Park. Jag har