• No results found

Landsbygdens välfärd. Bostadsbyggande mellan 1930–1960 – några exempel

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Landsbygdens välfärd. Bostadsbyggande mellan 1930–1960 – några exempel"

Copied!
33
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Bebyggelsehistorisk

tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author

Kristian Berg

Title

Landsbygdens välfärd.

Bostadsbyggande mellan 1930–1960 – några

exempel

Issue

24

Year of Publication

1992

Pages

45–76

ISSN 0349−2834

ISSN online 2002−3812

www.bebyggelsehistoria.org

(2)

Landsbygdens

välfärd

Bostadsbyggande

mellan 1930—1960

-

några

exempel

av Kristian

Berg

”Köketvarrätt stort.

Kammarenvarliten,förstugan varkonstig för vindstrappanvar

felbyggd,svalrummetvarlåst. Finingången låg isöderoch köks¬

trappaniväster. Jordkällarenlåg i backenmotskogen i väster,

skogenlåg bakomvedbon i söder och bakom apeln i öster.Stugan

varrödfärgad och skullemanhärifrånfickmangenomskogen

norruttilllandsvägen.Detvarintelångt till landsvägen.” Stig Claesson 1975

Den 29 december 1951 höll Alanäs kommunal¬

fullmäktige sitt sistasammanträde i kommunhuset i

Alanäs.' Efter tacktalen till de trognamedarbetarna

utbringadesettfyrfaldigt leve fördennyakommunen Ström. Samtidigt uttrycktes en förhoppningom att dengamlakommunen skulle frodas i framtiden. På den bild som säkerligen togs vid tillfället, borde

sjutton högtidsklädda herrar med allvarliga miner

tittat raktin i kameran. Somomde där kundesenågot

avframtiden.1så fall skulle desetthur dennaengång

livaktiga landskommun gick en för hela denna

landsända välkänd utveckling till mötes. Fråncen¬ trum till periferi och från landsbygdskommun till

glesbygd. Och kanske det viktigaste; hur besluten flyttades från den lokala nivåntillenmed tiden allt

meravlägsen byråkrati. Envissdel i denna föränd¬

ring harbostadspolitiken haft,och framför alltspeg¬

larden ett utmärkt sättdelarav den fysiska och

administrativa/politiska utvecklingen på landsbyg¬

den.

Någragrundläggande antaganden kanvarapåsin

plats. De berör den stora betydelse som ”den nya

bostadspolitiken”, eller den ”Möllerska” som den

ocksåkallats, fick iglesbygdens småkommuner.Det

var enbetydelsesominnehåller två parallellatenden¬ ser.Dels innebarförändringenandratyperavbygg¬

nader,annanbyggteknik och delvisnylokalisering, menävenannanadministrationoch kommunalorga¬

nisation.Detärfrågaomhurnyabyggnadstyperoch

nyteknikinfördes utifrån,hurbyggandets organisa¬

tionförändrades,menocksåhurkommunalpolitiker

och tjänstemän resonerade. Den andra sidan är

mångasättljusareochrördet vardagliga livetpåett

mera handfast vis: rinnande vatten inomhus, bad,

toalett, ökat utrymme och ofta nogden förstaegna bostaden.

Båda dessa sidorär viktiga inslagnärviförsöker

läsa den svenska landsbygdens bebyggelsehistoria under dessa händelsefulla decennier under

1900-talet.Detgår nämligen inteattblundaför detpåtag¬

liga inslagetav nyabyggnader(och starkt förändrade

och ombyggda) från denna tidsperiod och därmed inteheller,gottelleront,hurde avvikerfrånden

allmänna, delvis romantiska, bilden av landsbygd

och tradition.

Alanäs

Att mötalandskapet

Alanäs landskommun, vilken fram till 1952 hade sammautsträckningsomdagenssocken, låg inord¬ östradelen av Jämtlands län. TillAlanäset, som är

centrumisocknen,ärdet cirka 15milfrånÖstersund och 4mil från Strömsund. Färdas man väg88 mot

Arvidsjaur gårvägen flera milgenomett platt och

skogbevuxet landskap där någotenstaka hus, oftast

övergivet, förgäves kämpar förattbryta monotonin.

Närvägenplötsligt höjer siguppmotTullingsås by blir det en lisa för själen. Utsikten öppnas mot

Strömsundshålletoch manfår kontakt med Ströms

Vattudalför förstagången.Intrycketavattha färdats

genomobygderoch äntligen kommit tillöppnacivi¬

liserade trakter förstärks av att skogen så plötsligt

öppnatsoch bebyggelsentyckshålla ståndmot natu¬

ren.Efter Strömsund kanmanväljaattfortsättamot

(3)

Jämtlands län.

Lövberga och svängt av upp längs Flåsjöns västra

strand färdasmanlängsettpärlbandavbyar, alla högt

belägna medåkrarna nedmotFlåsjöns stränder.Såär

viäntligen i Alanäs socken, den gamlalandskommu¬ nen, som i södergränsartill Ströms socken, i öster

ochnorrtill

Ångermanland

och ivästertill Frostvi¬

ken. I landskapet dominerar den avlånga Flåsjön, somsträckersig inordvästlig riktning parallellt med StrömsVattudal. Bebyggelsen i byarna ligger hop¬

trängd längs vägen, med vattnet på ena sidan och skogen tätt inpå knutarna åt väster. Byggnaderna

representerar ettsammelsuriumavolikaåldrar,men

snartgår detatturskiljaenäldre

jordbruksbebyggel-sefrån 1800-taletssenarehälft och 1900-talets bör¬

jan ochettpåtagligt inslagavbostadshusfrån

1930-50-tal. Ibyarnas utkanter, oftapå utmarkerna strax intill skogen, ligger de för denna del av länet

typiskaPer-Albintorpen med sinaenkla bostadshus

ochladugårdar.

SåkanmanfärdasgenomJärvsandoch Havsnäs,

förbi Kalkbergetoch någraspriddagårdarvid

Sör-vik, för att närvägen svängerfåenståtlig vy över

Alanäsby, belägenenuddei sjön.

Över

bebyggel¬ senstickerkyrkspiran och markerarortensdominans

och historiskafunktion. Väl i Alanäset läggerman

märketill deansatsertill”tätbebyggelse”somdomi¬

nerarlängs byvägen.Spårenefterettengång livligt ochpå service,post,affärerosv,rikt sockencentrum är iögonenfallande.

En undranväxernaturligtomfärdenfortsättes till

socknens andrabyar. EttlitetvillaområdeiLillviken

med femlikadanahus,enminiförort medtyphusbe¬ byggelse strax intillLidsjöbergs gamla by, osv. På

samma sätt kittlas nyfikenheten avjust 1930-

50-talsbebyggelsensutseende ochde kraftigt ombyggda

ochförändrade äldre bostadsbyggnaderna.

Kolonisation och markernastillstånd

Alanäs socken ligger avlägset till, långt från tätare

bebyggda trakter. Men det fanns naturligtvis både

fördelar ochförutsättningar förattbosättasig här. I

de traditionella och sedan länge etablerade jord¬

bruksbygderna kunde avstyckningama inte drivas

hurlångtsomhelst. Eörde jordlösa iStorsjöbygden ochlängresöderut belägnacentralbygder började det bli brist på såväl arbete som jord. Påhejade av merkantilistiskakolonisationsargumentmåste då de

på villebråd rika skogarna och möjligheten till fiske

haframståttsom enhägrandeförbättring. Justjakten

och fisket hade lockat de första människorna till

området.Talrikafångstgropar, ibland ilångasystem,

och dettajaktfolks boplatser ligger längs vattendra¬ genoch sjöarna. Från de första kringflyttandemän¬

niskorna till deförsta bofasta alanäsboma förflöten

långtid.Vidsämretider drogsbefolkningensamman

till detryggareoch rikareutprägladejordbruksområ¬

dena. TrakternakringFlåsjönvarlängrefram i tiden

som ingenmans land. Det lydde visserligen under

Strömsund,menavståndenvarsåstoraidettaväglö¬

saområde,atträttigheternavarsvåra atthävda.

År 1820 skriver bonden Erik Mårtensson i en

rapport tillHushållningssällskapet;

”Berg ochdaler tillenstormyckenhet, ochfånyttiga

slättmarker, stora skogar, mästedels bestående af

granoch björk,samtpå några ställen furu eller tall,

ofruktbarautomnågramagrabetesmarker;//Mossar

och kärr till en stor myckenhet, men ganska odelbaraför dess stenbottenoch merendelsovanliga

(4)

väderleken ostadig// I slutet af sommaren ymnigt

regndettaår, äfvensåunder höstetiden, medmycken

dimmig och osund luft. Snöfall inträffade äfven

innan jorden han frysa, eller i medio af October

månad ochdettillstormyckenhetmotfjälltrakteme

somsedermeraej aftinat. Rågsädet plägar merendels

i sådant fallmisslyckas.”^

Det ärenmörk bildsomEricMårtensson målar upp i sin beskrivning av Ströms och Alanäs socknar.

Landskapet är otillgängligt, med stora skogar där eländiga och torftiga små odlade plättar ligger ut¬

slängda. Av den väldiga socknen (Ströms socken och

Alanäs)ansågs drygt 70%vara”odugligt land,

impe-dimenter afvatten,berg och mossar.”Då stod ande¬

len lämplig mark för åker, äng och skogs- och betesmark iproportiondärtill.^

Det vidsträckta landet hade först befolkats av

finnar, Alanäs anses vara den första finnmarken i

Jämtlandslän.'‘Deslog sig ned i detsomsedermera skulle blibyarna Alanäset, Ringvattnet ochHavsnäs,

medan flera av byarnavid Flåsjöns strand upptogs

ganska snartpå 1700-talet. Dettavar en del avden

koloniseringsvåg som utgick från Storsjöbygden,

menäven från

Ångermanland

och Dalarna, ochsom varadeenbit inpå 1800-talet.

Pådesmågårdarna, ”Byggnadssättetenkelt,inga såkalladeöfvervåningsrum”odladesråg,”potatoes och rofvor”, men under svåra förhållanden. ”Miss¬

växtsädoch jordfrukterinträffanogoftaåtmins¬ tonei vissabyar, hvartill bristdikningå vattsjuka

åkrar och ängar synes förorsaka tidig nattfrost”.

Fiske i Flåsjön och jakt i de vida skogarna kunde

dryga utkosten. Foder anskaffades genom ”mager

och aflägsen starrslåtter.”’

Enheltannanbildavlandsändan gerFale Burman vidungefärsammatid:”Nybyggena vid Flåsjön hava bättre utseendeändegamlabondgårdarna framme på

bygden. Nybyggarne måock i allmänhet bättre än

bönder. Orsaken: obetydliga skatter, mera boskap, dess och allaviktualiersstegrade pris, spannmålens

lågavärde däremot, goda fisken,fågel-och

djurfäng-en, -dentid degåvos.”*

Visst är detenäktanyttotänkaresomkommer till

tals, mendennainställning; tankenpå destora out¬

nyttjade rikedomarna, det slumrande guldet,varju

ingetkortlivat politiskt intresse.Detskulle ligga till

grund, i viss mån,ävenför det sista av 1900-talets

koloniseringsstöd.’

KartaöverAlanästrakten medbyarna kring Flåsjön. Karta Britt-Inger Persson.

Arbete ochskog

De jordlotter som de första kolonisatörerna bröt fortfor sedanatt odlas och utökas. Den långsamma

ägosplittringen och nyodlingen förlänger byarnalängs

vattnetochpå äldrekartorframgårmed alltydlighet hur bygden får ett slags jordbrukscentrum i

Alanäset.År 1782fannsenligten ”charta öfver Flå¬

sjön” bebyggelse i Lillviken, Gubbhögen, Alanäs,

Hafsnäs och Siljeåsen, nybyggen var upptagna i

KalkbergetochiJärfsand.Depgagårdarnas knappa

arealsåbetydelsefullafäbodarna antecknasendast i

ettfall; en fäbodvall somlågstrax söderom

Hafs-näsudden.*Menjordbruket varinte, och haraldrig

varit, den enda näringsutkomsten i dessa trakter.

Kompletteringarhar alltid varitavnöden. Förstjakt

och fiske, sedan skogsbruket när skogen blev en värdefullinkomstkällaunder 1800-talets sista hälft.

Skogsmarkernahade i denna del av länetavvittrats

(5)

DetflitigaföretagetAeromaterials bildfrånen avrundturernatill Norrland vid 1920-taletsslut. VyöverAlanäset,visande båda kyrkorna.

Dennyanyligenfärdigställd efter ritningaravGustaf Hermansson, den gamlastraxinnanrivning. Dettavardetabsolutacentrumför

skogsavverkningen idenna delavJämtland. Här finnsockså den service och dentätbebyggelse varifrån denvidsträckta landskommunen

styrdes.Härifrån utgick de lokalaapellernaom nyabostadstyper,nybostadspolitikochnyalåneformer.

1800-talethadesågverken och skogsbolagenbäddat

fördenstorskaligaexploateringavskogensomskul¬

le ge också Alanäsettuppsving. Kramforsvarden

storaskogsägarenoch ihela landskommunenfanns

detendastenliten delbondeägdskog.'” Detärfrämst

dennaperiod, framför allttiden efter 1880,somutgör Alanässockensglansperiod. Den harocksåsin krö¬

nikör, bygdens egen son Gustaf Hedenvind-Eriks-son, somkommitatt prägla bilden av skogsbrukets

intensiva socialamiljöer.'' Däbefästes Alanäsetsom

denviktigastebyn,därskogsbolaget hadesinaupp¬

köpare och där det lilla knuttimrade kapellet låg

sedan tidigt 1800-tal. Skogen innebarstorainkom¬ sterochskapade undernågra decennierett välstånd

ochen storarbetsmarknadåtFlåsjöbygdens befolk¬

ning.Jordbruketövergavsaldrig heltutankombine¬

rades för det mesta med säsongsarbete i skogen.

Mångahuggareoch körare komnuånyofrånDalarna

och Värmland till dessa ”silverskogar sydväst om

månen”. Timret flottades från det norra områdeti

socknen genom Fånån och vidareöverFlåsjönned

till Lövberga där älvsystemen kunde föra det allt närmareSundsvall och destorasågarna. Flottningen har förutomattvara enviktigbiinkomstför bygden, varitviktig förområdet somhelhet.Metoderna har

skiftat, under en lång period stävade bla ångaren

Aktiv,Flåsjöns stolthet, med släpavtimmer.Dåvar

järnvägen,inlandsbanan, klar och förutom station i

Lövberga fanns en lastningsstation vid Flåsjön dit timrettransporteradesför vidarefrakt med järnväg.

Flottningen upphörde inte helt förrän på 1960-talet dåvägarnablivit tillräckligt bra. Då hade skogsbru¬

ket ändrat produktionsmetoder mycket att

(6)

Industri och kommunikationer

Jämtlands länharaldrig varit platsen för någon högre

grad av industrialisering ellerråvaruförädling. Det

sammagäller i synnerhet för avsides belägna bosätt¬

ningsorter som Alanästrakten.'^ Spår finns förstås

efter de vanliga husbehovsanläggningama, någon

kvarn,enbysåg etc.'^Endastkalkbränning bedrevs i äldre tid inågonstörreskala.''* Skogsarbetetsomvid

sidan av ett i perioder tynande jordbruk stod för

traktens huvudsakliga försörjningsmöjligheter var

långt fram i tiden mycket arbetsintensivt. Per

Nils-son-Tannérs karaktäristik är väl något orgiastisk, men ger ändåen god sammanfattning av perioden

frånslutetav 1800-talet framemot 1930-talets bör¬

jan;

”Alanäs har följt med utvecklingen på alla sätt.

Skogarna harsköljt miljonerin översocknensgrän¬

ser, man har byggt herrgårdsliknande

mangårds-byggnader, inredda medstoragästabudssalar; det har

rentav suttitbondekungar däruppe itrakterna. Men

skogarna lämnaintesammaavkastningnusomförr, ochjordbruket harnogåtminstone påvissahållvarit försummat. Socknen har inte hellernågon egentlig

industri.”'^

Frampå trettiotalethade kommunikationerna för¬ bättrats väsentligt. Någon enstaka vägeller kanske snarare stig finns markerad kartornafrån 1800-taletsmitt. De störreförbindelsernagickdå istället

utmed Ströms Vattudal. Kommunikationerna inom Alanäs socken bestod då mestadels av färder

sjöarnas vatten eller is. Vid sekelskiftet 1900 hade

vissa vägsträckningar byggts i syfte att underlätta

koloniseringen. Ensådanvarvägentill Ström (från

Hammerdal) som vidgades och rätades just med

dennaambition;

”Man har viddennavägpolitik haftblicken riktad

ej blottatttillgodose invånarnaskravpå utfartsmöj-ligheter, utan även på angelägenheten att befodra

odlingensframåtskridande,särskiltattöppnamöjlig¬

heterförodlingav länets värdefullamyrmarker.”'* Först 1922- 24byggdesenvägfrånLövberga till

Alanäs, dendrogslängsFlåsjönoch bandsammande

utspridda byarna.Denvardock redan 1932sådålig att detvartvunget attavsevärtförbättra dengenom omfattande AK-arbeten.

Befolkningsutveckling

Den befolkningsmässiga utvecklingenfram till se¬ kelskiftet 1900, understryker det sena 1800-talets

”högkonjunktur” isocknen. I Alanäs socken bodde år

1805: 146 invånare, sextio år senare (1865) 696

personer.Från1865 till 1907 ökadebefolkningentill

1629.Vidsammatid(1905)varlänets hela befolk¬

ning 113229invånare. '* Samtidigt(1900-1907) hade

6953personeremigrerat frånlänet,menfrånAlanäs

socken bara 34personer.'’

År

1944 hadeinvånarnai

landskommunenhunnitbli 1862.^°Sommestbodde

härknappt 2 000personer,vidårsskiftet1989/90var

siffran nerei 622 ochbefolkningspyramiden haren

knappnålsstor bas ochen mycketbredtopp.^' Emi¬

grationenvarpåettnationellt planen avdeviktigaste anledningarna till att staten ingrep i bostadsfrågan. Dejordbruksegnahemsombyggdessomettresultat

av statensbeslut iegnahemsfrågan förblevdockav

ganska ringaomfattningför Jämtlandslän.'^^

Jordbrukskrisochundermåligabostäder

Undermellankrigsperiodendrabbadesjordbruketav endjupgående ekonomiskkrissomdrastiskt förvär¬

rade förhållandena på landsbygden. Vid början av

1930-taletuppfattades situationenav statsmakterna

somakut.Jordbrukskrisen,med befarad arbetslöshet

förlandsbygdens lönearbetare, parad medett svagt

utvecklat socialt skyddsnät och ett obefintligt all¬ mäntbostadsbyggande hadelett tillkraftiga missför¬

hållanden. Dessa kommenterades av ”hygieniker”

och provinsialläkare i återkommande rapporter. I

slutetav 1920-talet ochbörjanav 1930-talet fick de

socialhygieniskaargumentenalltstörre betydelse.

De kombinerades medarbetslöshetsfrågori samband med utarbetandet av en särskild krispolitik för att

råda bot landets stora arbetslöshet. Riksdagen

beslöt 1933 om speciella ekonomiska insatser till

hjälpåt ”...skogsarbetareeller därmed likställdarbe¬

tareförattgivahonom tillfälleattförvärva mindre

lägenhet,ägnadattbereda innehavarenutkomstge¬ nomjordbruk, drivet vid sidan av annan verksam¬

het”.^'*

Dessa sk arbetarsmåbrukslån var ett resultat av

krisuppgörelsen mellan socialdemokraterna och

Bondeförbundet och blevendelav 1930-taletsstat¬

liga satsning på landsbygden.Enannandel iuppgö¬

relsensomberördelandsbygdenvarstatligtstöd till

förbättringaravdebefintliga bostäderna. Motivetför

inrättandet av arbetarsmåbrukslånen var främst att

förbättra möjligheterna för säsongsanställda, men

detärtroligtattfarhågornaförytterligare avfolkning avlandsbygden, med ökad arbetslöshetoch

(7)

bostads-brist i städernasom följd, också spelade in. Lånen

kopplades på sedvanligt sättmed lämplighetspröv¬ ningurhygienisk-, nykterhets- och allmän skötsam-hetsaspekt och gavsför inköp av odlingsmark och

uppförandeav bostadshus och ladugård. Lånesum-man vartillenbörjan högst 6000 kr och administra¬

tionen sköttesavkommunerna ochEgnahemsstyrel¬

sen.Styrelsen utarbetade rekommendationer förså¬ väl byggnadskonstruktion och arkitektur genom

typritningar, som för ärendehantering. Därför kom

deflestaavarbetarsmåbrukensbyggnader,somsnart

komattkallasPer-Albintorp,attuppföras efterstan¬

dardritningar ochseistort settlikadanauti helanorra

Sverige.Deflesta Per-Albintorpen byggdes vid mit¬

ten av 1930-talet, vilket medverkade till husens konforma utseende.Därefterstagneradeverksamhe¬

ten.

Arbetarsmåbrukslånestödet komattblikortvarigt.

Det avskaffades av riksdagen 1948. Trots att det

exempelvis mellanåren 1933-43 uppfördes ungefär

1600 arbetarsmåbruk bara i Jämtlands län, ligger

dess stora betydelse förmodligen inte i ettkonkret förbättrande av bostadsförhållandena. Snarare kan man searbetarsmåbrukenochkopplingen mellanstat och kommunsom enföregångaretillefterkrigstidens

bostadspolitik. Samtidigt kom dessalån att bli den

sistaavalla de insatserstatensedan 1700-taletgjort förattuppodla och bebygga landsbygden. Dessutom vardetensista ansträngning föratt behålla arbets¬ kraftenoch människornapå landsbygden.

Arbetarsmåbruken

Den16augusti 1933 träffades Per Johansson, Arvid Eriksson och WABergvall hemma hos den sistnämn¬

daförattdiskuteravadman somledamöteravAlanäs

sockens arbetarsmåbruksnämnd, borde företa sig.

Herrarna beräknadeatt det skulle behövasomkring 13 500 kronor fram tillårsskiftet,ansökningsdatum

bestämdes ochdärmed avslutades det förstaavnämn¬

dens sammanträden.^^

Till nästa sammanträde hade 16 personerlämnat in

ansökan och flera hade muntligen ansökt om lån.

Nämnden verkarlitetvillrådig; hur skullemanegent¬

ligen göra? Nå, först konstateras att några saknar

formellgrundföransökan, dvshar fel arbete.Någon

bedöms sedan kunna klaraavattskaffajord och hus

i allafall,menpengarnaräckerförståsinteändå. Då

görshelt enkeltengeografisk uppdelning.Tvåper¬ soner i socknens norra del,en i Alanäset och tvåi

nedre delenavsocknen skallfå lån. Eör 1934 föreslås

en summa av 80 000 krför färdigställande av 20

arbetarsmåbrukvara realistiskt.

Dessaprotokollsutdrag visarnågra viktiga saker. Det ärnotabeltatt man så snabbt kom igång. Bara

några veckor efter statsbeslut och kungörande, börjar

man iAlanäsdiskutera hur och i vilkenomfattning

manskullegå tillväga. Kommunens förtroendemän

hadenaturligtvis sysslat med bostäder före

arbetar-småbrukslånen, men egnahemslånens administra¬ tion hade tillstoradelaruteslutitkommunaltengage¬ mang.Under 1910- och 20-taletvardethushållnings¬

sällskapetsomansvaradeför egnahemmen.Därifrån

kom ibland förfrågningar och någon gång rekom¬

mendationer,mennågon aktiv del i bostadsförsörj¬

ningen hade inte landskommunerna. Förtroende¬

männen fick nu ett helt annat ansvar, ekonomiskt,

tekniskt och administrativt. Samtidigt med arbetar¬

småbruken(1933) beslötsomkraftiga insatserföratt

förbättra debefintliga

bostädema.Även

härfick lands¬ kommunernaenstordelavansvaretviahälsovårds¬ nämnden.^*

Deprotokollförda diskussionerna visarockså vil¬ ketstortbehovsomfanns och hurmanresoneradeom vilkasom varberättigadeattfå lån. Alldeles tydligt är att alla de sökande var kända av nämnden. I en kommun medomkring 1500personervardet inget

konstigt. Därför är det bara namn som möter i handlingarna, någon gång förtydligade med by. Det

kan låta som ett trivialt faktum att det var så

landsbygden vid trettiotalets början, men det är

väsentligt.Ialla debedömningarsomskullegörasav de somansökteomarbetarsmåbrukslån,varkanske

denviktigastefrågan denomduglighet ochförmåga attklarahus, hem ochlån. Det handlar tillstordelom den eventuellelåntagarens nykterhet och arbetsam¬ het. Ofta nog motiverar nämnden avslag med de typiska formuleringarna; ”Efter överläggningansåg sig nämnden böra meddelaXatthan ej hade några

utsiktererhålla lånet, då nämnden ansåg honom ej

havaförutsättning fullgöra de fordringarsommåste föreskrivas viderhållande av arbetarsmåbrukslån.”

Efteren skrivelse som inkommit till länsstyrelsen, kändesig nämndentvungen attutveckla sina motiv.

”X,somärfödd 1868,såledesiår66år,ärgivetvis på grundavsin högaålder icke kapabel till ihållande

tyngre arbete, han verkar ock ganska utsliten, är

krokryggig ochgår med käpp. Mänskligtsettmåste

(8)

till allt arbete. Den lägenhet som han ifrågasatte

skulleinköpas till arbetarsmåbruk, ärtill endast en

litendel, ea20 ar, odlat och heltobebyggd. Innan

odling kan företagas måsteden därföravseddajor¬

den, som är mycket vattensjuk, grundligtavdikas,

vilket fordrar många och stora diken, helst som marken ärjämförelsevis flack. Odlingenmåste under

sådana förhållanden blivamycket dyr, och X ej

ansågs kunna arbeta något nämnvärt själv, måste

arbetet bortsättas åt andra. Givetvis måste under

sådana förhållandenettbetydligtstörrelån beviljas,

änom låntagaren vorearbetsför. Visserligen har X hemmavarande söner lovat hjälpa sin fader, men nämnden anseratt ingentinggaranterar att så kom¬ merattske. Emotlägenhetens lämplighetsomarbe¬

tarsmåbrukfinnesingetattanföra,ochsäkerligenbör

enyngre,skötsampersonhavastoraförutsättningar, attdärslåsig framsom småbrukare.”^’

Härfårviförengångsskulltadelavettgrundligare

ochmerutvecklatresonemangänsomvanligensyns

iprotokollen. Detintressantasteärinte bara hur det

personliga omdömet ligger till grund för hela bedöm¬

ningen,utanockså vad de inledandearbetenapåett

småbruk förväntas innebära. Någon hustru nämns

inte, men det skulle visa sigattjust kvinnorna fick

skötastörredelenavjordbruk och djur, vid sidanav hus och hem, eftersom männen arbetade i skogen

ellerannathåll.

Kommunalbostadspolitik

Arbetarsmåbruksnämndenärembryottill landskom¬

munernas bostadspolitiskaåtaganden. Deärsätt och vis också början på det centraldirigerade bo¬

stadsbyggandet. Nu vardet kommunen som skulle

bereda och avgöravilka som skullefå lån. Vid sin

sida hade man Egnahemsstyrelsen i Stockholm att

rådgöra med. Tillenbörjan markerarEgnahemssty¬

relsen att den villgranska debeviljade lånen och i

övrigtärangelägenomatthjälpadesmålandskom¬

munerna att rätt kunna administrera och bedöma behovet. Snart blir dockförhållandet av annanarti Alanäs. Detgäller framför alltlåntagarnas oförmåga att betala i tid,men även attsjälva husentarsådan lång tidattfärdigställa.Deflestaavbyggnaderna och odlingarnavarinte klara föravsyning förrändrygt 15

år senare.’*

Dentekniskastandardenpå ladugårdoch bostads¬

hus,bryddesigvarkenEgnahemsstyrelsen eller för¬

troendemännen om, såvida de inte avvek allt för

mycketfrånvadsom varavtalat. Elektricitet,vatten

ochavloppoch sanitära installationer fanns det inte krav på för arbetarsmåbruken. Arbetarsmåbruks¬ nämnden hadeansvaretföransökningarna,menäven

förkontrollenavsjälva byggandet. Här förlitademan

sigpå Egnahemsstyrelsens typritning, och varje gång

det var något i de insända ritningarna som inte verkade stämma med förlagorna gavs lånen under

förutsättning att typritning användes. De insända

ritningarna finns inte bevarade, mennågon ledning

fårman avprotokollen: ”flera fönstermåsteinsättas i ladugården”, ”den insändaritningen å bostadshus kanickegodkännas och anmodaslåntagarenanvän¬

daEgnahemsstyrelsensuppgjorda ritning”,etc.Den¬ narestriktivapolitikärdock inteutanundantag. Flera av de personligt upprättade ritningarna godkänns oftaavnämnden. Ibland får debakläxafrånStock¬

holm,menantagandetattallaarbetarsmåbrukskulle vara uppförda efter typritning är således felaktigt. Underskreds inte den minstatillåtna ytan,fannsdet

tillräckligt med garderober ochannatsombehövdes

för att bygget skulle kunna formellt godkännas, verkar inte arbetarsmåbruksnämndenha varit onö¬

digtpetig.

Åtminstone

inte tillen början.

Hushållningssällskapet hade kvarorganisationen

av lån ochbidrag för bostadsförbättringar. Mende

preliminära besluten och avgörandenalåghos kom¬

munalnämnden eller hälsovårdsnämnden. Bostads¬

förbättringarna var omfattande, de uppgick till ett

trettiotalomåret förAlanäs landskommun.Behovet

varvida störreänsåoch nämndenprioriteradeutifrån kännedomomdefaktiskabetingelserna. Dessa för¬

bättringar rörde främstvattenoch avlopp och elektri¬

citet.Småningomblev det alltvanligare med badrum och centralvärme. För att klarade växande arbets¬

uppgifterna i anslutning till bostadsbyggandet var kommunen tvungen attformalisera organisationen. En fastnämnd, bostadsnämnden, inrättades ochen

byggnadskontrollant anställdespåheltid. Vid mitten

av 1940-talet arbetade 5-6 förtroendemän och två

byggnadskontrollanter med bostadssocialt byggan¬

dei kommunen.Kommunalfullmäktigessiste ordfö¬ rande nämner speciellt i sin korta historik över

fullmäktiges 33-äriga historia vikten av bostads¬ nämndensarbete.’® Bådede kamerala och de bygg-nadstekniskauppgifternakrävdenuatt experterfanns i kommunenstjänst. Det storagenombrottet fören

(9)

utbilda-if;

! Lr-V 1 ■

&

O-— Tiliillinlf ■C 11--um.

1

t

Ir' a

1-^

1 jj h < :

Bjg

Enavdetypiska ritningarnainlämnad

tillbostadsnämnden iAlanäs.Byggmäs¬

tareKarlElfströmsegnahem 1940-tal.

deexperter,skulle dockdröja till kommunsamman¬

slagningen 1952.

När länsbostadsnämnden börjar sin verksamhet i

Jämtland1949,sättsbristenpå utbildade kommunala

tjänstemän ifokus. I skrivelsertill kommunerna ber

nämndenom enförteckning över

byggnadskontrol-lanternasformella meriter. Svaretfrån bostadsnämn¬

den iAlanäs ärsymptomatiskt. Manpåpekarattenav

förättningsmännen ejgenomgått teknisk utbildning,

meneftersom han arbetat ibyggnadsfacket i femton

åroch underfemår varitbyggmästareoch”...påett

föredömligtsättuppförtettflertalsåvälmindresom

större boningshus”, borde anses som kvalificerad.

Hanharocksågenomsjälvstudiertillägnat sigteore¬

tiskakunskaper.Likasåvarden andraav byggnads-kontrollantema icke formellt kvalificerad. Han var folkskollärare menförsvarades för sinagoda

bygg-nadstekniskakunskaperavbostadsnämnden.^® Efter diverse funderingaransåg sig länsbostadsnämnden

(10)

anmodadekommunenattläggastörrevikt vidyrkes¬

kunskaperna vidnästatjänstetillsättning. Sä skedde

ocksånärkommunen anställdebyggnadskontrollant nästa gång.

Vid kommunsammanslagningen 1952 fördes

Alanäs kommunsammanmedStrömsundoch bilda¬

de den nyaStröms kommun. Iettslag hade besluten

om boende och byggande flyttats flera mil bort.

Visserligen fanns någraav de förtoendevaldakvar

somrepresentanterockså i dennyakommunen,men

attknackapå bostadsnämndens ordförandesdörren

söndagskväll förattdryfta uppkomna problem med

husbyggetvarinte längre lika lätt. Betydelsefullare varattiStrömsundfannsochbyggdes snabbtupp en heltannanapparatför kontrolloch genomförandeav

bostadspolitiken än vad somnågonsin varit fallet i Alanäs. Strömsundvarmunicipalsamhällemed

rut-nätsplan och stadsbebyggelse, det var inte längre landet.Omfattningenpå bostadsbyggandetvarockså störreochdet behövdesexpertisför bådeden teknis¬ ka och den kamerala sidan.Avståndetmellan beslut och verkställan hade utökatsen smula.

”Detblevju störrekrav på ritningar och beskriv¬

ningarpå 50- och 60-talen mendet blevju förstnär

det kom byggnadskontrollanter och tekniker som man kunde upprättadetta. Men en ordförande i en bostadsnämnd som inte hade någon utbildning på

ritningaroch beskrivningar, domfickjugörasågott

dom kunde.Vårbyggnadskontrollanthan upprättade

enhel delbeskrivningar och ritningarsom manskulle

hållasig till.50-,60-talet,dåfannsdetju anställt

folksomkundetasigandetta,de upprättade ritning¬ ar.Myndigheternahade intesammakrav,manvisste interiktigt hurstorakravmankunde ställa iBostads¬ nämnden. Detvarenlättnad i och med kommunsam¬

manslagningen. I Alanäs fanns inga ekonomiska förutsättningar men efter sammanläggningen blev

det mer resurser. Dåfanns möjligheten att anställa mer folk; bostadsassistenter, kommunalingenjörer,

tekniker, flerpersoner som höll på medbyggnads¬

verksamhet.”’'

Socialhygieniskt bostadsbyggande

Bilden av 1930- och 40-talets byggande i Alanäs

måste,förutomarbetarsmåbruk och bostadsförbätt¬

ringar, kompletteras med de egnahem och

barnrike-hussombyggdes. Det fannsstorasvårigheterisam¬ band medbyggandet. Framför allt gälldedet kontrol¬ lenavfärdigställandeoch arbetenas

kvalitet.År

1943

sammanfattar egnahemsnämnden i Jämtlands län

byggnadsläget och bristerna isystemetmedlånoch bidrag;

”Under de senasteåren harbyggnadsverksamhe¬

teninom flertalet kommuner avsevärt ökat i omfatt¬

ning. Härvidavsesicke enbartsådana byggnadsföre¬

tag,sombedrivas medelstbostadsförbättringsbidrag, nybyggnadslån ellerförbättringslån, i vilka företag

kommunernasmedverkan genom hälsovårdsnämn¬

derna är reglerad i Kungl. kungörelse. Inom vissa

kommuner har utlämnatsbetydande belopp i formav

s.k. ”barnrikelån”. Storaskolbyggenäroigångeller

planerade.Dessutom kannämnasdenkomplettering

avbyggnadsbeståndet, somgenomföres medegna¬ hems- ochpremielånemedel....Vidaretillskapasnya

egnahem av typen arbetarsmåbruk, vilkas antal i

länet f.n.uppgårtillc:a1600 stycken. Att häruppgiva

de totala byggnadskostnadema låter sig icke göra,

men man kan utgå ifrån attdessa årligen räknas i

millionerkronor. Detgällerdå härattavtillgängliga

bidrags-och lånemedel åstadkomma bästa möjliga

resultatbådebeträffande arbete och iföretagen ingå¬

ende material. 1 deflestafall ärobyggherrarnaicke

sakkunniga i byggnadsteknik och materialkänne¬

dom; därom vittna alltför många mereller mindre

underhaltiga egnahem”.”

Under 1930-talet blomstrarennykritik avlands¬

bygdensbostäder. Nu blir landsbygdensbefolkning

utsattförenmassivsocialhygieniskpropaganda. Det ärarkitekter,provinsialläkare och socialreformatorer somijämförelsemed stadsmässigaförhållandenfinner

bostädernapå landet direkt hälsovådliga. Frånattbara

någotdecennium tidigare haprisat det sunda levnads¬

sättetblirennysmutssynlig. Med regelbundetåter¬

kommande artiklar i Landskommunernas tidskrift

och Hygienisk tidskrift mfl stegras intensiteten i

propagandan.Provinsial- och distriktsläkarnabörjar

nurapporterahälsotillståndetsomdirektrelaterat till

bostäderna.Lyssnatexpå distriktsläkaren i Strömsund

1938:

”X bostad. Genomuselt, fallfärdigt, snuskigt och

trångt hus.Bebosavföräldrar ochsexbarn. Husetkan

ej repareras utan måste rifvas. Ladugården är i

sammaskick. Brunnenbeståravnågototäcktvatten, somligger ien gropi marken... Y. Harlikaledesen

fallfärdig,storlådatill bostad. Trossbottnarna vilapå någrastenhällar, vilket ökar kylan ochdragigheten.

Den är för trång för den storafamiljen. Huset bör

(11)

bostadshus ärsnedt, kallt ochdragigt och fullkomligt

olämpligt för sitt ändamål. Brunnen är dålig och ligger oskyddad under markens nivå. Den bör ce¬ menterasochförsesmed lock. Z har sökt och bevil¬

jats byggnadsbidrag, men medel saknas för tillfäl¬

let...””

Somsvaransträngersig kommunerna förattleva

upptill förväntningarna.Manbeställer

informations-filmeromhälsovårdens och sundhetensbefrämjan¬

de, hälsovårdsinspektör anställes och provkärl för

”kemiskochbakteriologisk provtagningavnyanlag¬

da brunnar” beställesfrån apoteksbolaget. Badhus ochtvättinrättningar, ofta i kollektiv form, inrättas.

Redan 1947 kan en summering av kommunernas

hygieniskasträvanformuleras sålunda:

”Ettglädjandekapitel kundeman skrivaombad¬

frågans utveckling. Genomberömvärda insatserfrån

SvenskaFöreningen för Folkbad,från Pensionskas¬

san och från många enskilda entusiasters sida ha

varmbadhus,vanligen i formavbasturmed ellerutan

anslutetkarbadsrum, vuxitupp somnyttigasvampar urjorden”.^"*

Byggnadsfolk

I Alanäs landskommun bodde och arbetade under

1930- och 40 talen 2 byggmästare, 7 snickare, 1 murareoch 4målare.1 Ströms kommun fannssam¬

tidigt 35 byggmästare och snickare, 7 murare, 12

målare, 1 elinstallatör, 2 rörmokare och 1

plåtslaga-re.^ Alla dessabyggnadsarbetare hade fulltuppmed

arbete, det var till och med så att det saknades

arbetskraft för alla dehusbyggnader ochförbättring¬ ar somskulle utföras under den snöfriaperioden. De

flestaavbyggnaderna ritadesavbyggmästarna själ¬

va, trots att egnahemsnämnden hade ett ritkontor

som upprättade standardritningar för egnahem och

Egnahemsstyrelsenstypritningar och Byggnadslåne-byråns ritningssamlingar tillhandahölls. Meni takt

med nyamaterial och ökade krav blev det allt mindre

avbyggmästarhus.Enavdemestanlitadebyggmäs¬ tarna i landskommunen var Nils PetterStrömgren. Han varegentligen skogsarbetare och flottare men 1913 fick hanbörja arbetasomsnickarevid Grongs gruvoriNorge. Därefter blev detmestsnickeriarbe¬

tenochhusbyggnader.

Under några intensiva decennier bygger Ström¬ gren,förutomsittegetbarnrikehus,etttiotal bostads¬

hus, görflera storaombyggnader samt ett otal bo¬

stadsförbättringar och mindre förbättringsarbeten.

Strömgren, som i de flesta fall själv upprättade ritningar, gjorde beräkningaravvirkeskvantitet och kostnadsberäkningar, saknade helt formell utbild¬

ning.^

”Det ärrättunderligt att så många engagerat sig som snickareochbyggmästareutannågon egentlig

utbildning, dom har helt enkelt tagit siganoch byggt

hus. Nu måstedomgå i skolor i massor avår. Men

man lärde sig av sina släktingar generation till en

annan.””

Historienomettbarnrikehus

Om man vikerav åt vänster från stora vägen mot

Frostviken,alldeles innanHögbynäs, hamnarmanpå

engrusvägsomför rakt in i byn.Några hundrameter innan man når bebyggelsen och byns öppna mark, finnermanettlitet hus mitt i denomgivande skogen. Huset ligger kanske 50 meter från vägen med en

förslyadgräsmattavändmotde förbifarande. Detär

en envånig byggnad ställd på en grund av gjuten

betong,med ramverkavträ,klädd medfinprofilerad

panel. Den enkla formenfårsin speciella karaktärav

det flacka val made taket, från början täckt med

eternit, och destoraasymmetrisktplacerade kvadra¬

tiska fönstren.Mot”gården” finns ingången marke¬

rad med sitt svävandeskärmtak,entidens

älsklings-anordning på landsbygden, det smidda trappräcket

med sinafyrkantiga fält inramande denlösthängan¬

de, på samma sätt tillsynes viktlösa, trappan. Ett

trolleritrick,visserligen av ettannatformatän illu¬

sionstricken i funkisensparadbyggnader.

Ialltväsentligtrepresenterardettahusnågotannat än det på landsbygden vanliga. Med sitt avskalade

utseende,som omreliefer,utsmyckningar, broderier

bannlysts, avviker huset definitivtfrånde äldre bygg¬

naderna inne i byn. Formen,enenvånigbyggnads¬

kropp med närmast kvadratiskyta, saknar givetvis

lokalaförlagor längre tillbaksitiden.Den smala och

högaparstugan,varför bönderna den dominerande

bostadstypen fram till 1920-talet. Flera byggnader i

trakten, uppförda under slutet av 1930-talet och under 1940-taletanknyter till den i hela landet po¬

puläratypen av byggnader med brutet tak och ofta putsade väggar.Enentré med friståendepelare bä¬

rande en balkong, är ett karakteristikum för dessa

byggnader som bla förmedlades viaStatens Bygg-nadslånebyrås ritningssamlingar. Päett annatsätt är

byggnaden nästan helt traditionell. Den äruppförd

(12)

stom-men restoeh klädd av sniekare och byggmästaren

från trakten. Specialbeställt är bara detaljer och

fönster. Virket kommer från sågen i närheten, ce¬

menten ärblandad

plats.Även

interiört ärhuset

någorlunda traditionellt disponerat, tvårumoch kök,

farstu, bad i källaren. En sådanplanlösning går inte

attvariera i detoändliga.

Byggnadens form korresponderar med en annan

förutsättning-läget.Detäri dessa utkantslägenman

finnerde flestabyggnadernafrån 1930-60-tal. Un¬

dantag finns naturligtvis, mestadels avstyckningar i

byarna där komplettering skett. Men markvarlättare

attköpa och bebyggairandområdenaruntde gamla

bebyggelsekoncentrationema och detäralltså här vi

finner dessa decenniersfysiskaårsringar.

På sätt och vis är det samma system som för städernas förortsutbyggnad, bara i en helt annan

skala,ett parhus i radärofta detvanliga.^*Detta sätt

attplaceradenyahusenärförlandsbygdennytt.De äldstagårdarna var bondgårdar, vars placering var beroendeav varden brukade markenfanns. Likaså

var arbetarsmåbruken lokaliserade intill sin lilla

åkerlapp och skogsskifte. Arbetarsmåbruken place¬

rades iinägornas utkanter, denyahusenfrån 1930-talet ochframåtärhelt friafrån sådanaförutsättning¬

ar.Därför finner vi demgärnaenbitfrånbyn, utanför

inägorna, en bit in i skogen, men helst vid vägen.

Orsakernaärsjälvklara,menförtjänarattlyftas fram.

Dels handlardetom ägoförhållanden och markens

värde. Trots det storamångsysslerieti dessa trakter

var den brukade marken värdefull och den gamla

sanningenomattmanintebyggerpå åkermarkgällde

fortfarande. Dels är dessahusbyggdaavochfören

helt nykategori människor. Detärinte byggnader för

bönder. Ibygderna kring Alanäs blir skogenenallt

merdominerande inkomstkälla. Om den inte räckte för helaförsörjningen kunde mankomplettera med atthjälpa till med allsköns arbete iområdet.Dessut¬ om, och det är viktigt, finns det nu en växande

hantverkarstam, några tjänstemän, flera

lönearbe-tandeskogsarbetareosv.Alltsårörsig detta ”perife-ra”byggandeomhus för andraänför lantbrukare. I de fall husenärtill förgenerationsskiften ligger de

ocksåannorlunda, intill detgamla boningshuset, ofta

direkt tunet.

Det är dock inte bara form och placering som utmärker vårt hus. Också dess tillkomsthistoria är värd att

uppmärksamma.Åren

1944-45 byggde fa¬

miljen X sitt hus iGubbhögen,somdetdåhette, med

Idagärtomheten och det annalkande förfallet iögonenfallande. Menengångvarsäkert detta hus iHögbynäs det modernasteman

kunde tänkasig. Den annorlunda formen, materialet och place¬ ringenskvallrandeomdenyatidernas intrång i Alanäs. Foto JLM.

hjälpavettbamrikelån på 10000kr. Detritadesav

traktensegenbyggmästare,ToreNäslund. Liknande

byggnader skulle Tore Näslund sedan byggapåflera

hålli trakterna. Det skulle bli ettmodernt och nytt hem åt familjen, men pengarna ville inte förslå.

Bostadsnämnden i Alanäs och dess anställde

bygg-nadskontrollant, den på motorcykel kringfarande

herr Bivé, godkände byggnaden för utbetalning av

lånet 1948. Då varemellertid husetlångt ifrån fär¬

digt. Detåterstodattmålaut-ochinvändigt,yttertak

fattades,golv i källaren fanns inteoch allaplåtarbe¬

tenvaroutförda. Förattklaraav resterande arbeten fick Xettkommunaltlån1949drygt 6000 kr. När den nyakommunen Strömhadebildats1952,gjordes

en5-årsbesiktning vilkenresulterade iålägganden

om att rusta upp bostaden att den skulle kunna

godkännas efter Kungl. Bostadsstyrelsensanvisning¬

ar.Bl abordevattenochavloppsamtsanitär instal¬ lation utföras. Dettaåläggandemotsattesig husäga¬ renådetbestämdaste, ochansågattdetvarkommu¬ nen somskulle utföra arbetena eftersom detidigare misskött ärendet. Iannatfall kunde kommunen ”... i

ställettahandomhans hustru ochbarn,självkunde

han boi timmerkoja.””Argumenten ärnaturligtvis

tillspetsade, men visar någotav dikotomin mellan

husbyggaren och hela den organisatoriska apparat

som krävde ordning och reda och fullföljande av

(13)

Ibristfärgillustrationerfårnisjälv föreställaerden knallgula

färgen och dentätadjupgrönaskogen alldelesintill. Ettavresul¬

tatendåkommuningenjörens villorrealiserades. Somen utpost står dennavilla, tillsammans med sina kulörtagrannar,lLillvikens utkanter. Foto JLM.

Ingenjörsvillor för skogsarbetare

Bara någon kilometer från Högbynäs ligger byn Lillviken. Det ärenby placeradhöjden nedmot

Flåsjön, på samma sätt som byarna traditionellt ligger i denna delavlandet.Straxnorr ombyns äldre

kärna, intillsjön, liggerettlitet bostadsområdemed

fyra villor i grupp och en något avsides. En liten

markbit hadestyckatsavochtomtersåldesavskogs¬

bolaget Kramfors. Kommunalkontoret i Strömsund

hade hand om organisation och administration av

byggprojektet.Femtomterfannsattbebygga.Bygg¬

naderna representerar ett nytt inslag i det lokala

bostadsbyggandet.Deenklahusenslårenmedhäp¬

nad. Iskogsrandenmötermanplötsligtenvillaidyll som enpalett. Kontrasterande motdendjuptgröna

omgivningen och den slingrande grusvägen som leder fram till husenstårde där med sinaregelrätta tomter, välansade gräsmattor, staket, garage och

blomsterrabatter. Husen är likadana, förutom färg¬

sättningen. Ettgult,ettgrönt, ett rött,ettvitt ochett blått.

Husen är närmast kvadratiska, i ettoch ett halvt

plan, med hög takfot. Den smala locklistpanelen

bryts baraavde tväluftiga fönstren,det lilla toalett¬

fönstret och de tvåingångarna. En finentré och en

köksingång finns placerade på respektive långsida

och gavel. Balkongen över köksingången och det

lilla skärmtaket markerar ingångarna. Ett relativt

brant sluttande sadeltakmed en skorsten på mitten

krönerskapelsen.

Detvarframemot hösten 1955somfamiljenLars¬

sonoch deras grannaräntligen kunde flytta ini sina nyafyrarumoch kök.De hussomde femfamiljerna

villebygga i Lillviken godkändes inteavbyggnads¬

ingenjören i kommunen. Istället tvingades allaan¬ vända hans ritningar. Resultatet var både bra och

dåligt. Köken visade sigvaraförsmåochvännerna

tillen av familjerna skämtadeomhusens utseende,

depåmindeför mycketom lådor;

”Men när viflyttade ini husetfanns detingetatt

klagapå, dåvardet braatthafåttetthusattboi.”'*®

Fasten irritation finns fortfarande kvar närman

talaromkommunensochmyndigheternas agerande.

Tvångetatt väljaenspeciell hustyp för attöverhu¬ vudtagetfäbygga ochvarahelt utlämnad till desom

beviljadelänen upplevdessomorättfärdigt.

När Bror och BeataJonsson,bådasysselsatta med skogsarbete,etttiotalår tidigare ville byggaett nytt

husibyn Harrsjönvardetstörstaproblemetlokalise¬

ringen av huset. Vid den tiden hade skogsbolagen börjat planera för renodlade skogsarbetarbyar.Enny

sådan vartänkt attetableras iGubbhögen, flera mil

frånHarrsjön. Bostadsnämnden försökteförmåfolk

somsöktenybyggnadslån attbygga i anslutning till

dessanyplanerade områden istället föratt spridaut

bebyggelsen.Tankarnapåattkoncentreranyabostä¬

der till större samhällen varemellertid långt ifrän nya. Med jämna mellanrum anmodade Kungl.

Bo-stadsstyrelsen länsbostadsnämnderna och kommu¬

nernaattkoncentrerabebyggelsen tillredan befint¬

liga tätorter. Något som skulle visa sig svårt att

realisera. ”Vi visste attdessa önskemål fanns och i

någon män försökte vi styra lokaliseringen av nya

bostäder, främst för kreditvärdighetens skull. Men

man fick snart ge uppdet där. Verkligheten såg så annorlunda ut.” Såsadetex en avlänsbostadsdirek¬ törernasom varmedfrånbörjan."*' Mycket riktigt fick

ocksåmakarna Jonsson sittpositivalånebesked,men

förstsexårsenarekunde debörjabygga.hade den

egenhändigtuppgjordaritningen refuserats och er¬ sattsav entypritningfrån Kungl. Bostadsstyrelsen.

Lidsjöberg: grannskap iglesbygd

Knappt två mil nordväst om Lillviken ligger byn Lidsjöberg.Denbestårav enhandfull hus utspridda

längs vägen, en affär, en skola och ett postkontor.

(14)

mar-1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963

H Enfamiljshus H Tvåfamiljshus

@

Flerfamiljshus

^

S;a lägenheter Antalnybyggda lägenheter i Ströms kommun 1951-1963. Källa Strömsundsförmedlingsorgansstatistik.

kenruntomkring, där bolaget planeradeattbygga sju

bostäderåt sinaanställdaskogsarbetare.

Länsbostadsnämnden och kommunen krävde en

byggnadsplan för att reglera bebyggelsen. Det var inte den förstaplanen i Alanäs.Byggnadsplaner hade

tidigare upprättatsjust för skogsbolagens räkning i

Alanäset,Gubbhögen och Lillviken. Samtliga dessa

planer, och även den för Lidsjöberg, gjordes av

länsarkitektkontoret iÖstersund. Kompetens att ut¬

föra byggnadsplaner fanns inte i Strömsunds kommun. Planenvarklar iaugusti1957 och deförsta husenfärdigställdesåret därpå.

Detärenmärklig upplevelse attsedenna bebyg¬

gelse i Lidsjöberg.Strax innanmankommer fram till avtagsvägeninmotbostadshusen liggerettavKungl.

Bostadsstyrelsenstypritningshus alldelesensamtien

skogsdunge. Det är i två plan, med bostäder på övervåningen och postkontor i bottenplan. Sedan

man svängt av fortsätter den allmänna vägen rakt överden äldrebondgårdenstun,förattdärefter sluta vid desju skogsarbetarbostädema. Kollisionen mel¬

lan den äldre gårdens symmetriska gruppering av

byggnaderna ochden öppnagården åenasidanoch

den täta villabebyggelsen å den andra, är närmast total. Länsarkitektkontoret har nämligen gjort en

plansåsom villaplanerskullese utöverallt i landet.

Encul-de-sac-plan ibästa amerikanska stil, medsmå tomtermedprickad markruntomkring och

matarga-ta somslutarien vändplats. Blandplanbeteckning¬ arnaochi själva planen saknas inget avformalitet:

gräns mellan väg och park, staketmarkeringar och

index. Själva husen ärenprovkarta typhusfrån 1950-talet, alltifrånKungl. Bostadsstyrelsens typrit¬

ningar, över kommunalingenjörens dito och Ele¬

menthus, till Holmens bruks ”egen” arkitekt Rune

Sahlströms.

Avvilkenanledninghar bebyggelsenplanerats idetalj?Vardet nödvändigtattavsättaallmän mark mitt iskogen? Förattsvarapå dessa frågor måsteman tadelavdiskussionen iplaneringskretsar vid denna tid. Den dominerande teorin bakombebyggelsepla¬

neringen handlade om grannskapets överordnade

välsignelser.Detärsammagrannskapstankarsomvi finnergestaltade i de större städernas förorter,men utvecklade ochappliceradelandsbygdensförhål¬ landen. Detproblematiskamedlandsbygdenvarinte denstoraanonyma massanutantvärtomdet allt för

utspridda ochensamma.Det gälldeattsamlabebyg¬

gelsentill lagom storaenheter föratt människorna

skulle kunna träffas och utvecklas tillgoda medbor¬ gare.Lyssna tex till detta citat hämtatfrån Bygg¬

mästarens specialnummeromLandsbygdens

bygg-nadsfrågor 1943:

”Ty förattmedborgare skolakännasig solidariska

inbördes och med sitt samhälle, att detta blir

(15)

BYGGNADSPLAN FÖR DEL AV

LIDSJÖBERGS

BY STRÖMS KOMMUN UPPRATTAD!AUGUSTI 1957 AV LÄNSARWTEKTKONTORETIÖSTERSUND r'

f/åjja

\

\

//V^

\

V- / - V-,

1

\XvV\/^

v"

,'/C

'A

'■—riT—yx»

TTAvX

,'k

r-ili.'T;

I

V

0.

1

j!Il

I

X

V ✓' /

X;

tX

fXv'^

i

'"W^

o o I ^PLANcmOfMW •—OMkAO£J6XÄA/S . — a£irAm£iSEeAA»j — oeAuj FÖKrofrrnATJ L-l WjPiAC£/r/Ar6 BY6SA/AnsriA/f£6£JrA/f-M£U£KM

Utdragurbyggnadsplanen för Lidsjöberg, upprättadavlänsarkitekten 1957.

relationer till varandra och sitt samfund. Därför

måstede hamöjlighetattkomma tillsammans under

lämpliga former och i lämpliga lokaler. De måste

ävenfåtillfälleattutvecklas individuelltsåväl and¬

ligen som kroppsligen, och skulle alla önskvärda

möjligheter erbjudas, behövdes även härtill många

olikaslags anläggningar.”'*^

Redan 1932gjordes försökattreglera virrvarretav olika regler, instruktioner och annat som styrde kommunernasbyggnadsverksamhet. Normalförslag till instruktioner förbyggnadskonsulenter, stadsarki¬ tekter och andratrycktes och spredstillkommuner¬ na. Framför alltvar byggnadskonsulenternas verk¬

samhetochåtaganden relaterade till mindre

munici-palsamhälle,byggnadsplaneområdeoch

utomplans-område. Instruktionen för byggnadskonsulenterna

för utomplansområde stadgar bla att konsulenten

skallgranska ritningar och besiktigabyggnadsföre¬

tag."*^ Byggnadskontrollanten i Alanäs mellan 1949

ocb 1952, Erik Borin,uttrycker detsåhär:

”Detvarju attde valdeennämnd, ettförmed¬

lingsorgan ikommunfullmäktigesomförsöktesigpå uppgiften medattförmedla statliga bostadslån ochse tillatthusritningarmmstämdeöverensmed kraven. Ganskasåsnabbt märkte dom dockattde inte klarade

References

Related documents

Samtliga respondenter hävdade att en grön omställning inom transportsektorn hade varit den åtgärd som vore enklast om de hade bott i en stad, detta som argumenterades med

4 Inapproximation of the Shortest Guarding Tour To guard a discrete set of points in a polygon with holes using a shortest tour is NP-hard as can be shown with a reduction from TSP

att kritisera detta som äkta Jesusord. Det betyder inte att vi inte kan få ut något av värde utifrån denna dialog. Utifrån en grund där vi vet att denna dialog är unik för

Enligt förarbeten till lagen så ska man, vid bedömningen av om något medför sådana väsentliga betänkligheter, utgå ifrån omständigheterna i målet och därefter av- göra

Om vittnet inte vill vittna på grund av rädsla för hämndaktioner så måste domstolen undersöka huruvida det finns objektiv grund för rädslan och bevis till stöd för denna.. Har

Denna trådlösa konnektivitet möjliggör således en ´utspridd´, distribuerad kollektivitet, till skillnad från den koncentrerade folkmassan som till stor del utgjorde tidigare

Detta sätt att se på barns agens är något som vi ansluter oss till, och utifrån de olika synsätten vilka Johansson fann i sin studie kan vi tydligt se att vissa sätt att

Rekryterarna som medverkade i studien fick möjligheten att välja vilka sociala medier de hade valt att besöka om de fått ansökningar från en person, orsaken till varför det gavs