"Deutsche kunst"
Arne, Ture J.
Fornvännen 1938(33), s. 303-304
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1938_303
Ingår i: samla.raa.se
S M Ä R R E M E D D E L A S D E S
Zur Geschichte und Miinzkunde von 'Oman im X Jahrhundert (Z. f. N. XXXVII, 1927).
Zur Chronologie der Gastaniden und Sallaridon (Islamica, III, 2, 1927). Chronologie der Statthalter von Armenien unter den Kalifen al-Amin und Al-Mamun (Händes Amsorya, Månadsskrift för armenisk Filologi 1927).
Persidiskie monety s nadcekankoju Petra 1 (persiska mynt med Peter I:e.s efterprägling) i Sbornik gos. ErmitaJSa 1928.
Sassanian coins in the Ermitage (Numism. Chronicle 5 ser., vol. VIII, 1928).
Zwei neue Biicher iiber spanisoh-arabischo Numismatik (Z. f. N. XXXVIII, I, 1928).
Ein im Dorfo Staryi Dodin in Weissrussland gemachtor Fund kufischer Miinzen (K. V. H. A. Akads handlingar 40, 2, 1929).
Wilhelm Barthold t, Nachruf (Z. f. N. 1930).
Zur Miinzkunde der Qarahaniden (Mitteilungen der Scminars f. orien-talische Sprachen zu Berlin XXXIII, 1930).
Spisok monetnych nachodok II (Soobäéenija etc. II). (Förteckning över myntfynd II). 1930.
Uber die Munzen der Saftäriden nnd ihrer Gegner in Färs nnd Huräsän (Numism. Zeitschrift, Wien 1930).
Talrika artiklar i Wörterbuch der Miinzkunde, Berlin 1930.
ZavaliSinakij kläd kuficeskich monet VIII—IX vv. (Skatten av kufiska 700- och 800-talsmynt från ZavaliSino) i I. A. I. M. K. VII, 1931.
Die Miinzen von Mazandoran (Encyklopädie des Islam 1931).
Zur Munzkunde von Baktrien im 3. Jahrh. n. Chr. (Z. f. N. XLII. 1932). Beiträge zur muhammedanischen Miinzkunde I. Die Munzen der Abu-Daudiden; II. Uber die Miinzen der Wolga-Bulgaren. (Numism. Zeitschrift, Wien 1932.)
Recensioner över Wjatkin, Masson och Pachomow (Numism. Literatur-Blatt nr 330/31, 1933.)
T. J. Arne
»DEUTSCHE KUNST»
Det sedan lång tid och ej först under det tredje rikets tillvaro levande intresset för germansk forntid och germansk konst har satt talrika spår i tysk publikationsverksamhet. Man nöjer sig emellertid icke med benäm-ningen »germansk», allting är »tyskt». Tysk forntid illustreras ständigt mod fynd från Danmark, Norge och Sverige. Ett av de senaste exemplen är det av Ludwig Roselius i Bremen utgivna planschverket »Deutsche Kunst». I detta förklarar utgivaren, »att det visat sig nödvändigt att starkare än hittills indraga sädana konstskapelser till bearbetning, som befinna sig utanför våra riksgränser. Överallt, där en gång tyska människor varit kolonisatoriskt verksamma, leva ännu i dag de konstnärliga dokument, som fordra beaktande även inom ramen av vårt verk».
304 ,S Jlf i It R E M E D D E L A S D E S
I elt av de sisla häftena av »Deutsche Kunst» återfinner man också vikingaskrinet från Bamberg, ett dansk-skånskt arbete 1 Jadlingestil, som rakar finnas i ett tyskt museum. Här finnes alltså åtminstone en anknyt-ning till Tyskland. Med samma rätt skulle vi kunna förklara våra tyska och polska krigsbyten för »Svensk konst». Betänkligare är att. den i Statens Historiska Museum i Stockholm befintliga vikingatidsflöjoln frän Söderala avbildas som tyskt konstverk. Det är väl ändå att sudda ut de nationella gränslinjerna väl mycket! Det av Karl den Store kristnade Tyskland har inte veterligen på något sätt deltagit i den knnstutveckling, som betecknas med namnen Jeellinge och Ringerike etc.
T. J. Arne
EN (iJUTFOil.M R U 1141 1.1 OiniK.A BSONSPRYDNADBR Bland fornsaker översända (ill undertecknad för bestämning och beskriv-ning i min artikelserie Värends fornminnen inkom nyligen från Tjureda socken, Norrvidinge bd, Kronobergs län, en sak av vikt och intresse, näm-ligen ena halvan av e n g j u t f o r m a v t ä l j s t e n , vars bestämmelse, fastän föremålet var rätt så illa medfaret, genast klart framträdde. Vidstäendo bild, fig. 1, visar, att gjutformen är avsedd lör gjutning av h j u l -f o r m i g a p r y d n a d e r a v b r o n s .
Stenen, som är 93 mm lång, 83 min bred och 39 mm tjock, är formad som ena hälften av en mittitudelad cylinder med gjutkaviteten utskulpterad pä den plana, rektangulära sidan. Ingötet visar en utåt mot stenens ena halv-mänformiga gavelsida bredare och inåt smalare, grund plattbottnad kanal, som når fram till en under kanalens bottenyta något fördjupad, omkring 6 min bred, cirkelrund ring med on diameter av ungefär 34 min, räknat frän ytterkant till ytterkant, och 28 mm mellan innerkanterna, och därinom två varandra i rät vinkel diametralt korsande rätliniga, 2 mm breda grunda rännor, givande bilden av ett fyrekrat hjul. Nägot vid sidan om den punkt, där ekrarna ungefär i hjulringens centrum korsa varandra, finnes en 3—4 min djup rund konisk grop, överst 8 mm i diameter. I anslutning till hju ringens ytterkant äro anbragta 9 stycken ring- eller ögleformade urgröp-ningar, oj fullt så djupa som själva hjulringen, var och en med en diameter av 10 mm.1
Med denna gjutform har man velat framställa »smycken» med samma grundform som den hjulformiga delen av spännet (bältehaken) från Barum i Kiaby socken i Skåne, som Montelius tidsbestämt till början av järn-åldern.* — På de föremål, som götos i den nu beskrivna gjutformen, ser
1 Ägaro till gjutformen är lantbrukaren J. Svensson, Ekna, Tjureda.
Ko-pia finnes i St. H. M. under inv.-nr 21995 samt i Småhs Mus. i Växjö.
2 O. M o n t e l i u s , Hjulformiga spännen, Fornv. 1909, sid. 150 o. f.,
