Det här verket har digitaliserats i ett samarbete mellan Litteraturbanken och universitetsbiblioteken i Göteborg, Lund, Umeå och Uppsala.
Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den tolkade texten kan innehålla fel.
Därför bör du visuellt jämföra den tolkade texten med de scannade bilderna för att avgöra vad som är riktigt.
Om du anser dig ha upphovsrätt till detta material, ber vi dig vänligen kontakta Göteborgs universitetsbibliotek.
The digitisation of this work is a collaboration between The Literature Bank and the university libraries in Gothenburg, Lund, Umeå and Uppsala.
All printed text is OCR processed into machine readable text. This means that you can search the document and copy its text. Older documents with print in poor condition can be hard to process and may contain errors. Compare the interpreted text visually to the scanned image to determine what is correct.
If you believe you own the copyright to this work, please contact the Gothenburg University Library.
L B
Stoekho! m : R. B LA EDEL & C9
Unîverèîtéfsbîbi’ctete :
LUHD
'
:.-'r * t - '
'
; ; : I
;
. • ■■ ; ■■ .■ ( ■ •
5 '*> V
'UL-
rr. ]ß0?0 t)
r~>-ë*ï7-r!- : ~vt .
I '
3ra
-
WÊMi
\ - »•■'V
1 . V , L-r■
si
.
Octavio Beer,
OTÄMNINGAR, mig rört en gång, Satte se’n jag om i sång.
Och hur mina toner klinga,
Hjertlig helsning de dock bringa.
Stockholm
R. Blaedel & Co.
(G. Chelius).
VI GRATULERA.
Ej är jag svärmisk provençal,
Som låter känslans lavaströmmar Städs glöda för ett ideal,
Men ger den alltid fria tömmar, jag ber ej trånsjuk näktergal
Dig vagga in i ljufva. drömmar.
Men lyss till tonen, från min lyra går.
Säg, hör du ej, hur hjertat bakom slår!
jag sköflar ej en fager härd, Der rosor och violer lefva,
Att bringa dig en hyllningsgärd. —•
Ack, hvarför sådant offer kräfva!
När blommans stängel ej är tärd,
Mer vänt dess dofter mot dig sväfva.
Men lyss till tonen, från min lyra går . . . Säg, hör du ej, hur hjertat bakom slår!
Så slöto vi förbund, att hylla dig i dag
På konstlöst, kärligt sätt, små blommorna och jag
%À:J
ÿgS£&
MgrPfP* Bringa doft och
■ÉÊF * stilla lycka
* Till det hem, som du skall smycka Ranka fin med blommor små.
MOR G ONS7ÄMNING.
Mellan spjelorna i persiennen Rosig morgon strör sitt ljus, Och de friska doftbemängda fläktar
Skingra mina drömmars rus.
Och jag skyndar ut . . . Der borta ligger, Skuggadt utaf alm och lind,
Lockande min älsklingshem, det kära, Der jag vänta vill vid grind.
Snart skall hennes fönster sagta öppnas Af en mjellhvit liten arm,
Och två vackra ögon mot mig sända Morgonhelsning ljuf och varm.
Snart skall våra händer eldigt mötas 1 ett kärligt litet slag,
Kanske och en kyss skall ömt förnya Tvenne hjertans trosfördrag.
Sen i äng och skog vi skola svärma I den arla morgonstund . . .
Ack, vi veta att naturens genier Vänligt signa vårt förbund!
När rosig morgon gryr,
Re’n tanken till dig flyr!
LIFSGLÄD JE.
Föga tjenar det att klaga
För hvar liten sorg, man rönt, Hvarför allt så tungsint taga,
Lifvet är ändå så skönt!
Se omkring dig, hur allt spritter Af en yster lefnadsfröjd, Lyssna till det glada qvitter
Hän från skog och dal och höjd!
Hvarför plåga dina sinnen, Då naturen är så glad?
Säkert har bland dina minnen Du ej endast vissna blad!
Mana fram de ljusa dagrar, Skuggorna snart skola fly, Och låt hopp om framtidslagrar
o
Ater i ditt sinne gry!
Ingen är dock här i lifvet Af de blida makter glömd Fast han plägar ta’ för gifvet
Att han är af „ödet dömd“!
/ Nu är tid all oro glömma, Att blott fagert drömma —
drömma!
. :;0!C
■ *
— --«Ä- I
X‘ ÜfW
>£', A
AFTONSTÄMNING.
Fina, veka melodier, Dårande till fantasier, Ena sig i sommarqväll
Med violens doft, den blida, Att hän öfver nejden sprida
Drömlik stämning ljuf och sail.
Nu fins mer ej rum för smärtan I de annars tyngda hjertan, Der naturen manat frid.
Kärleksfulla väsen ila Kring att bringa sorglös hvila
Efter dagens långa strid.
Och en hviskning höres gå
Från de späda blommor små:
Nu är tid all oro glömma,
Att blott fagert drömma — drömma!
När månan klar på himlen står En fridens engel
stilla går Att signa menskotj allen.
üM'rn . ' v.
r
VORE JAG EN FJÄRIL.
Lilla skalk, om blott jag vore Skapt som du med vinge lätt, Dagen läng som du jag fore
Bland små blommor fint kokett.
Kysste deras fina kinder,
Drack den doftbemängda dagg, Varsam dock mot slika hinder
Som en afundsinnad tagg.
Ack, jag skulle lycklig svärma, Bjudande mitt hjerta gladt, Men dock akta mig att härma
Dina allt för djerfva spratt.
Ty med dina frierier
Jemt och samt från ros till ros Snart de vänas sympatier
Kanske flyktade sin kos.
Ljuft ât den
Univeïsitctsbibliolsket
21. NOV 19 G1
LUND
Tryckt i Nürnberg, Bayern 1890.
’ -V.
r.^f : ■
. 'f'■
■vri-is : i;vi
v - :
UNIVERSITETSBIBLIOTEKET, LUND
Il II IM ■■
15000 400841202
