Karlstads universitet 651 88 Karlstad Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60 Information@kau.se www.kau.se Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper
avd. Biologi
Maria Gustafsson
Förskolegårdens miljö
Inbjuder gården till aktiviteter som stimulerar barnets motoriska utveckling?
The environment of the preschool yard
Does the schoolyard invite and stimulate the child's motoric development?
Examensarbete 15 högskolepoäng Lärarprogrammet
Datum: 08-01-26 Handledare: Björn Arvidsson
Abstract
Through observations of the childrens play, I have made notes of all activities at the pre- school playground. The intention of the observations was to see if the playground
environment invites and stimulate the childs motorie development. The study will be a part of a future planning work of the preschool environment.
The results show that the pre-school playground environment invites to physical activities that stimulate the childs motory development. The variation of activities is dependent on the design of the landscapes. The pedagogues taking part of the childrens activities are one of the factors which contributed to the childs choice of activity.
The preschool plays an important part in the childrens development so it is important that all personnel have basic knowledge on the importance of outdoor activities.
Keywords: Fundamental movement, motorie development, preschool playground, outdoor enviroment
Sammanfattning
Genom observationer av barns lek har jag noterat vilka aktiviteter som barnen ägnar sig åt på förskolegården. Syftet med observationerna var att se om förskolegårdens miljö stimulerar barnets motoriska utveckling. Undersökningen ska sedan ligga till grund för framtida planering av utemiljön.
Resultatet av denna undersökning visar att förskolegårdens miljö i stort inbjuder till aktiviteter där barnen kan träna sin grovmotorik. Aktivitetsutbudet skiljer sig dock åt beroende på utbud av lekredskap och av landskapets utformning. Pedagogens deltagande i leken har också visat sig vara en bidragande faktor till val av aktivitet hos barnen.
Förskolan har en viktig roll i barnets utveckling och därför bör kunskaper inom ämnet motorik ses som en kompetens som all personal bör ha.
Nyckelord: Förskolegården, Grundläggande rörelser, Motorisk utveckling, Utemiljö
Innehållsförteckning
1. Inledning...1
1.1 Syfte...1
1.2 Bakgrund ...1
1.2.1 Vad säger läroplanen ...1
1.2.2 Definition av begreppen motorik, fin och grovmotorik. Motorisk utveckling och grundrörelser...2
1.2.3 Tidigare forskning och annan litteratur ...3
1.2.4 Frågeställning ...5
2. Metod...6
2.1 Urval ...6
2.2 Datainsamlingsmetod ...6
2.3 Procedur...6
2.4 Databearbetning...7
3. Resultat ...8
4. Diskussion ...11
4.1 Tillförlitlighet ...13
5. Referenser ...14 Bilaga 1...
Bilaga 2...
Bilaga 3...
- 1 -
1. Inledning
Ökad motorisk färdighet ger möjlighet till bättre rörelseförmåga och kontroll. Det i sin tur betyder bättre möjligheter till kommunikation både genom kroppsspråk och talat språk.
Barn lär med hela kroppen, vilket skapar ett behov av ständig fysisk aktivitet hos barnet. Allt större barngrupper ute på de svenska förskolorna gör att barnen får allt mindre ytor att röra sig på. I massmedia kan man dagligen läsa att allt fler barn lider av övervikt. Vi lever i ett
samhälle där människan blivit allt mer passiv och det blir allt vanligare att elever vid skolstart uppvisar brister i sin motoriska utveckling (Ericsson 2004).
Det är pedagogens roll att ta till vara på barns spontana motivation samt att tillrättalägga miljön så att den stimulerar till olika typer av aktiviteter och rörelser. Utemiljöns betydelse för barns utveckling är därför av stort intresse och därför har jag valt att i mitt examensarbete undersöka förskolegårdens förutsättningar till att stimulera barnens motoriska utveckling.
Samtidigt som förskolegården har blivit en allt viktigare del av många barns uppväxtmiljö tycks planering kring dessa miljöer ha blivit mindre ambitiös under senare decennier. Idag är det inte helt ovanligt att förskolor finns integrerade i bostadskvarter och de delar gården med kringboende. Förskolan behöver en gård där barnen har möjlighet till rörelsefrihet och där de fritt kan utforska miljön (Mårtensson 2004).
1.1 Syfte
Syftet med denna undersökning är att ta reda på om förskolegårdens miljö bidrar till stimulans av barnets grovmotoriska utveckling. Jag kommer att titta på vilka aktiviteter samt vilka grundrörelser som barnen använder sig av och detta för att jag i mitt kommande yrke som pedagog ska kunna skapa en miljö som främjar barnens utveckling.
1.2 Bakgrund
1.2.1 Vad säger läroplanen
”I läroplanen för förskolan (Lpfö 98) står det att förskolan skall sträva efter att varje barn utvecklar sin motorik, koordinationsförmåga och kroppsuppfattning samt förståelse för vikten av att värna om sin hälsa och sitt välbefinnande” (s.9).
”Arbetslaget skall ansvara för att arbetet i barngruppen genomförs så att barnen får stöd och stimulans i sin motoriska utveckling […]” (s.10).
”Alla som arbetar i förskolan skall samarbeta för att erbjuda en god miljö för utveckling, lek lärande och särskilt uppmärksamma och hjälpa de barn som av olika skäl behöver stöd i sin utveckling” (s.10).
1.2.2 Definition av begreppen motorik, fin och grovmotorik, motorisk utveckling och grundrörelser
Motorik kan ses som ett resultat av ett samspel mellan kroppens olika delar. Ett samspel där alla funktioner och processer som hjälper till att styra och kontrollera våra kroppsliga rörelser samarbetar. Motorisk utveckling är en förändring i det motoriska beteendet över tid.
Förändringen kan bestå av nya färdigheter eller en förbättring av redan utvecklade färdigheter (Langlo Jagtöien, m.fl. 2002). Den motoriska utvecklingen är inte förutbestämd och kommer av sig självt, snarare behövs mycket träning för att utveckling ska ske (Sigmundsson och Vorland Pedersen 2004).
Motoriken delas in i grov och finmotorik. Den grovmotoriska utvecklingen sker efter fasta principer och i en bestämd ordningsföljd som är lika för alla människor oavsett kön eller etnisk tillhörighet. Utvecklingen sker i stadier, men hur snabbt eller på vilket sätt barnet passerar stadierna beror på flera faktorer, däribland miljön. Till skillnad från grovmotorikens stora rörelser så består finmotoriken av finare och mer begränsade rörelser som används främst vid mer precisionskrävande handlingar som t ex skriva och gripa (Grindberg och Langlo Jagtöien 2000). Grovmotorik är rörelser som involverar stora muskler eller
muskelgrupper som inte behöver så stor precision (Sigmundsson och Vorland Pedersen 2004).
Till de stora muskelgrupperna räknas armar, rygg, mage och ben (Langlo Jagtöien m.fl.
2002).
Några grundläggande rörelser är medfödda, mognadsbestämda och aktiveras i takt med hjärnans mognad. Exempel på sådana rörelser är krypa, rulla, gå och kravla. De
grundläggande rörelserna kan ses som en grundkod för utvecklandet av mer avancerade rörelser. En rörelse är från början ganska primitiv för att alltmer bli avancerad i takt med ökad utveckling hos barnet (Langlo Jagtöien m.fl. 2002). Först när barnet behärskar alla
grundläggande rörelser, inklusive variation, kan det delta i all typ av lek och leva ut sitt rörelsebehov (Grindberg och Langlo Jagtöien 2000).
”Om den fysiska miljön är rik och har allsidig utmanande verkan, utvecklar barnet fler grundläggande, naturliga rörelser som att springa, hoppa, kasta, fånga, hänga, gunga, kana, dra, fösa, bära, snurra etc.”(Langlo Jagtöien m.fl. 2002 s.86).
Genom träning av grundrörelserna utvecklas böj och sträck muskulaturen samt skapar färdigheter som:
Åla på magen bidrar till utvecklingen av diagonalgång som t ex är positivt för diagonala rörelsemönster som gång och löpning.
Krypa bidrar även det till att utveckla diagonala rörelsemönster, men utvecklar även balansen Rulla, snurra runt förbättrar balansen, förmågan att orientera sig i ett rum och upprätthåller rörligheten i ryggraden
Gå och balansera förbättrar och automatiserar gången och barnets balans
Springa kräver balans och vidareutvecklar den samt förmågan till motorisk planering
- 3 -
Hoppa bidrar till att samordna kroppens olika delar samt utvecklar förmågan att dämpa en stöt genom att böja fotled, knä och höfter
Kasta och fånga är utvecklande av samordnandet mellan öga och hand. Kasta ger styrka i arm och fånga bidrar till utveckling av kroppens stabilitet samtidigt förflyttande av
Kroppen i förhållande till mottagandet
Klättra och hänga ger barnen grepp och stödsäkerhet samtidigt som det utvecklar diagonalgången
Sparka och dämpa ger möjlighet att träna öga-fotkoordination. Utvecklar också styrka och balans (Langlo Jagtöien m.fl. 2002)
1.2.3 Tidigare forskning och annan litteratur
En förutsättning för att kunna skapa utmanade miljöer kring barnet är att all personal har kunskap om barns motorik. Det är även viktigt att ha kunskap om varför det sker en förändring i barnets motorik eftersom det kan användas för att påverka barnets motoriska utveckling i en positiv riktning (Sigmundsson och Pedersen 2004).
Förutom att det finns individuella skillnader i den motoriska utvecklingen så finns det även kulturella skillnader. Studier visar att motorisk utveckling innehåller en miljömässig komponent och att träning/simulering påskyndar barnets motoriska utveckling (Bril m.fl.
1989, i Sigmundsson och Pedersen 2004). Tidigare gjorda studier där man har tittat på de så kallade ”sandsäcks barn” i Kina har visat att brist på stimulering av barnet kan hämma utvecklingen, vilket man har kunnat konstatera genom att deras motorik utvecklas långsammare än de barn som fått använda blöjor (Jaian Mei 1994, i Sigmundsson och Pedersen 2004).
Den fysiska utvecklingen hos barnet är beroende av mognad och växande samt av stimulans från omvärlden och av miljömässig påverkan. Barns benvävnad är rörlig och har därför förmåga att anpassa sig efter de krav som ställs. Därför avgörs benvävnadens styrka eller svaghet av hur kroppen används och vilken belastning den utsätts för. Leder som utsätts för fysisk aktivitet blir kraftigare än de som belastas i mindre utsträckning. Barns skelett är mjukt och därför är skaderisken vid fall väldigt liten. Barns muskulatur är inte anpassad för att vara stilla och därför har barn behov av att konstant röra sig. Det är därför ett gott tecken att barn har svårt att sitta still, då barn måste röra sig för att utvecklas (Grindberg och Langlo Jagtöien 2000). Det bör ses som lika viktigt att stimulera motoriken som att stimulera
språkutvecklingen hos barnet (Sigmundsson och Pedersen 2004)
Då det finns barn som är mer inaktiva än andra så är det viktigt att personalen på förskolan finns med i leken och startar olika aktiviteter och inte står bredvid och ser på.
” Varför inte samla alla barnen runt en aktivitet, exempel en klätterställning, och låta alla få prova på aktiviteten under uppsyn av en vuxen? På detta sätt får man möjlighet att hjälpa dem som inte själva tar initiativ till att utforska nya aktiviteter att komma igång. Genom att med jämna mellanrum organisera olika motoriska aktiviteter på detta sätt ger man barnen en bra grund för motorisk utveckling. Genom att introducera aktiviteter så här för barnen kan man
kanske också bidra till att de senare själva väljer samma aktiviteter” (Sigmundsson och Pedersen 2004 s.57-58).
Det är av vikt att den vuxne skapar miljöer där det finns möjlighet till rörelse utifrån varje barns förutsättningar. Viktigt är också att åtgärderna för stimulering av styrka och smidighet bygger på barnets naturliga rörelsebehov. Målet för stimulering av den motoriska
utvecklingen bör vara att barnet ska utveckla sin egen kapacitet för att på så sätt nå en utvecklingsnivå där många funktioner kan vara igång samtidigt utan att de stör varandra (Grindberg och Langlo Jagtöien 2000). Det är utomhus som de små barnen får möjligheter till fysiska övningar. Där finns det utrymme för varierande aktiviteter som innehåller
grovmotoriska grundrörelser och där kan barnen medvetet träna sina rörelser genom att utföra dem om och om igen (Granberg 2000).
En förskolegård behöver inte inrymma en massa avancerade dyra redskap, utan man kan komma långt med enkla material och massor av kreativitet. För politiker att tänka långsiktigt vore att skapa miljöer där barnen får möjlighet till att vara fysikt aktiva och lära sig att använda sin kropp, vilket även skapar positiva förutsättningar för framtidens hälsobudget (Sigmundsson och Pedersen 2004). I förskolan finns möjligheter till fysisk aktivitet, då i synnerhet utomhus där det som regel finns flera anordningar som inspirerar till att klättra, hänga osv. och på vintern kan barnen leka i snön (Grindberg och Langlo Jagtöien 2000). Det finns inte några som helst tvivel om att rörelse och fysisk aktivitet är friskfaktorer och att barn som har tillgång till en ”grön” omväxlande utomhusmiljö är friskare, leker mer variationsrikt, utvecklar bättre koncentrations förmåga än barn i sterila miljöer. Dagens höga ohälsotal i samhället beror sannolikt på att vi byggt bort möjligheten för människan att få utlopp för sitt naturliga rörelsebehov (Szczepanski 2007).
”[…] Förskolegårdar med en naturpräglad större yta stimulerar till utökad tid utomhus och till en högre lekaktivitet. Den goda platsen för små barn är sandlådan men också rumsbildande gröna miljöer som skapar eget personligt utrymme, utmaningar, spänning och fascination […]”(Szczepanski 2007 s.23).
Fredrika Mårtensson (2004) beskriver i sin doktorsavhandling ”Landskapet i leken” hur miljön påverkar barnets lek. Hon menar att utomhus har barnen ett intensivt samspel med den fysiska miljön och att pedagoger ger barnen större rörelsefrihet samt tillåter dem utforska miljön på egen hand. Lek utomhus är mycket konkret och rörlig samt att springytorna förmedlar upplevelser av rymlighet, vilket skapar inspiration till rörelse hos barnen.
” Utemiljön måste svara mot småbarns behov av allsidig motoriskövning. Den ska locka till utforskande lek och träning. Miljön måste planeras med tanke på ostördhet och säkerhet […]
det måste finnas ålats för springlek och racerlopp på trehjuling, samtidigt som de allra minsta riskfritt ska kunna tulta omkring […] Terrängen bör vara varierande med lutande plan, ojämnheter, trappor, undanskymda vrår, öppna platser och plana ytor. Det bör finnas ställen för säkra balansövningar och ställen att krypa över, under och igenom”(Granberg 2000 s.14).
De minsta barnens lek benämns som övningslek, då de genom leken övar, prövar och befäster sin förmåga att behärska olika rörelser. Till övningslekar räknas alla fysiska aktiviteter där barn springer, brottas, jagar varandra, åker rutschkana, gungar cyklar kör med dockvagnar och andra kärror, lyfter och släpar m.m. (Granberg 2000).
- 5 -
Barn med motoriska problem får ofta en dålig självbild och ett dåligt självförtroende, vilket kan leda till impopularitet hos kamrater. Dessa barn blir även ofta offer för mobbing. Genom att starta all aktivitet på låg nivå för att sedan gradvis öka svårighetsgraden skapas möjlighet för barnet att tänja sina gränser samtidigt som det utmanar barnet att gå vidare (Sigmundsson och Pedersen 2004). Barn med positivt förhållande till sin kropp har de bästa möjligheter till att samspela i den miljö de befinner sig. Barn som använder sin kropp på ett avspänt sätt känner tillit till sin kropp och kan delta i leken med hela kroppen. I leken involveras hela barnet, vilket utvecklar barnets kompetens och en tro på sig själv i de fysiska aktiviteterna. Ett barn som är motoriskt osäker kan därför lätt bli utesluten ur leken (Grindberg och Langlo Jagtöien 2000).
”Barn som inte har automatiserat sitt rörelsemönster i grundläggande aktiviteter som att gå, att löpa, att hoppa, att kasta och fånga måste ges möjlighet att arbeta extra med grovmotorisk aktivitet. På så sätt kan de frigöra kognitiv kanalkapacitet till att koncentrera sig på andra viktiga områden, t.ex. att lära sig läsa, skriva, räkna, bedöma sin omgivning, osv.” (Grindberg och Langlo Jagtöien 2000 s.59).
1.2.4 Frågeställning
I min studie vill jag med hjälp av dessa två frågeställningar se om förskolegårdens miljö är utformad så att den stimulerar barnets grovmotoriska utveckling.
1. Hur ser miljön ut på gården?
2. Vilka aktiviteter/grundläggande rörelser använder sig barnen av i leken på gården?
2. Metod 2.1 Urval
Rapporten baseras på observationer gjorda på 2 förskolegårdar. På den första gården finns det 33 barn mellan 1-3 år och på den andra gården finns det 36 barn i åldrarna 3-5 år. Jag har inte lagt någon vikt vid att könsindela barnen eftersom jag inte ser det som relevant för syftet med rapporten. Gårdarna tillhör en och samma förskola som totalt består av 4 avdelningar och som ligger centralt på en större ort i Södermanland. Efter att jag besökt flera av kommunens förskolor så har jag valt att använda mig av dessa 2 gårdar eftersom jag anser att dessa representerar en ”vanligt” förekommande förskolegård på landsbygden. Jag har tidigare gjort min verksamhetsförlagda utbildning på en av förskolans avdelningar så jag är känd hos barn och personal.
2.2 Datainsamlingsmetod
Jag har valt att använda mig av observationer då denna metod ger en bra grund för reflektion och fortsatt bearbetning. Observation är en användbar och oundgänglig metod när man vill studera vissa typer av företeelser, vilket gör att observationen som metod ger mycket bra information i det pedagogiska arbetet (Lökken och Söbstad 1995). Jag har använt mig av en observationsmetod som Lökken och Söbstad (1995) benämner som en översiktobservation, vilket är en variant av tidsstudier där man studerar barnen i olika situationer. Vid en
översiktsobservation går observatören omkring bland barnen och antecknar var barnen befinner sig och vilken aktivitet de ägnar sig åt. Dessa anteckningar kan sedan användas som ett underlag för en förändring och en anpassning av olika miljöer. Under observationerna har jag fört ett löpande protokoll, där jag med hjälp av penna och papper skrivit ned vad jag sett.
Ett löpande protokoll är en användbar metod i utbildningssammanhang då man på kort tid får en allmän information om det man ämnar titta på. Information som man sedan kan utgå ifrån vid mer specialiserade observationer i framtiden (Lökken och Söbstad 1995). Som observatör har jag varit synlig för barnen och för de äldre barnen som undrat har jag förklarat vad jag gör för något. Tidsrymden av observationstillfällena har sträckt sig från 15 minuter upp till 30 minuter, beroende på väderlek och aktivitetsutbud på gården. Lökken och Söbstad (1995) menar att observationstillfällenas omfattning varierar eftersom de styrs av den uppgift eller det syfte som man har med observationen.
2.3 Procedur
Eftersom jag regelbundet har kontakt med förskolan genom verksamhetsförlagd utbildning och som vikarie så var det inga problem att få göra min undersökning inom verksamheten.
Varje avdelning tillfrågades var för sig och jag informerade arbetslagen om vad jag skulle titta på. Personalen var positiva och tyckte att det skulle bli intressant att se vad jag kommer fram till angående miljön på deras gård. Då jag inte skulle titta på några enskilda individer och inte heller fotografera några barn ansåg personalen det inte nödvändigt med föräldrars
medgivande.
- 7 -
Efter att varit i kontakt med personal på den berörda förskolan gjorde jag en skiss över gårdarna samt fotograferade den. För att underlätta vid observationen har jag delat in varje gård i 3 mindre delar, för att på så sätt kunna koncentrera mig på vad som händer i just den delen av gården. Sedan i resultatdelen innefattas hela gården. Jag genomförde
observationerna på förmiddagen under 2 veckors tid. Valet att göra min undersökning på förmiddan gjorde jag för det är då som den fria leken sker på båda gårdarna. Att jag sedan valt att vara på förskolan under 2 veckors tid är för att det alltid faller bort dagar då barnen av någon anledning inte vistas ute.
Under observationstillfällena har jag fört ett löpande protokoll (se bilaga 3) där jag skrivit ned alla aktiviteter som jag noterat på gården. Tidsrymden på observationerna har varierat lite beroende på faktorer som t ex antal barn och väderlek.
2.4 Databearbetning
Efter varje observationstillfälle har jag renskrivit protokollet på datorn. Jag har därefter sorterat ut de aktiviteter/rörelser som jag noterat och sedan skapat en tabell över dessa. Med hjälp av nedskrivna noteringar och fotografering har jag även kartlagt gårdarnas miljö.
3. Resultat
I resultatet av min undersökning har jag valt att redovisa var gård för sig och för att särskilja gårdarna åt har jag valt att benämna dem som ”Lillgården” och ”Storgården”.
1. Hur ser miljön ut på gården?
Båda gårdarna sträcker sig från förskolebyggnadens kort sida och bakåt. De är avgränsade med ett Gunnebostängsel och omges av åkermark och hyresfastigheter.
Lillgården (se bilaga 1) kan delas in i två delar, då en del består av gräs och den andra delen av asfalt. På den delen där marken är gräsbelagd inryms ett gungområde med sand som underlag, en kulle med rutschkana, en lekstuga och en sandlåda. Området med gungor omges av ett trästaket. Vid och i sandlådan är det stubbar utplacerade. Bakom gungorna och
sandlådan finns en stor gräsplan där 2 fotbollsmåls är placerade längs ena kortsidan. Här finns även en kompost vars väggar består av träribbor och på mitten av gräsplanen finns en brunn med ett rundat galler över. Växtligheten på gården består av ett antal lövträd, buskar och en rabatt som är placerad intill förrådsväggen. Den andra delen av gården är den som består av asfalt. Här finns det vägar uppritade på marken och en bensinstation där barnen kan tanka sina cyklar och bilar. Under säsong finns det även bänkar utplacerade som barnen kan sitta på. På denna del av gården finns även förrådet med alla leksaker och ingångar till respektive
avdelning. Förutom den lilla kullen med rutschkana så finns det ingen nivåskillnad på marken. Vintertid är det isigt på asfalten och dålig sandning gör att barnen ibland blir kvar inomhus.
Storgården (se bilaga 2) har till skillnad från Lillgården ingen större asfalterad yta utan här är det istället cykelvägarna som slingrar sig runt på hela gården och en bit intill byggnaden som är belagd med asfalt. Här finns också ett stort sandområde där klätterställning och gungor är placerade. Området med gungor omges av ett trästaket. På gården hittar man även en
Sandlåda med stubbar utplacerade, en lekstuga och en stor kulle med en trapp och två rutschkanor. Vidare finns här bänkar som är utplacerade året om. Ett parti med större stenblock hittar man vid sidan om kullen och bakom dem en grillplats.
Växtligheten består av ett antal buskage som används som rumsavdelar och av några lövträd.
Gården består i huvudsakligen av planerade ytor och bortsett från kullen så finns ingen större nivåskillnad på marken.
Båda gårdarna består till stor del av planerad miljö med utplacerade lekredskap. Frånsätt den kulle som finns på var gård är marken plan utan nivåskillnad. Ytorna är belagda med gräs, sand och asfalt. Vegetationen på gårdarna består av lövträd, tallbuskage och olika sorters buskar.
På Storgården och Lillgården ägnar sig barnen åt aktiviteter som innehåller grundrörelserna, klättra, hänga, hoppa, kasta, springa, gå, balansera, krypa och rulla. Aktiviteterna skiljer sig dock åt på gårdarna, beroende på barnens ålder och på den vuxnes deltagande eller inte. De större barnen aktiverar sig själva medan de yngre barnen ofta väntar på den vuxnes initiativ.
De yngre barnen är även i många fall beroende av en vuxen för att kunna utföra en aktivitet, vilket exempelvis kan vara att gunga.
- 9 -
Faktorer som kommit att påverka barnens aktiviteter och rörelsemönster under utevistelsen är sådana som årstid, väderlek, klädsel och pedagogens syfte med utevistelsen. Vid kyligare väder och med mer kläder på kroppen rör sig de yngre barnen allt mindre.
2. Vilka aktiviteter/grundläggande rörelser använder sig barnen av i leken på gården?
På Lillgården är barnen i åldrarna 1-3 år och många av dem är beroende av att en vuxen aktiverar dem. Aktiviteter som snögubbebygge, gunga, danslekar och lek i sandlådan är ett par exempel där pedagogen går in och är med barnen. Aktiviteter som gräva i sandlådan, cykla, åka sparkbil, köra dockvagnar, gå/krypa uppför kullen och åka rutschkana förekommer dagligen på gården medan aktiviteter som klättra, balansera, springa/jaga varandra och gunga förekommer ibland. Andra aktiviteter som kratta löv, kasta snöboll, är mer ovanliga och årstidsberoende.
Tabell 1. Aktiviteter/grundrörelser som barnen ägnar sig åt på Lillgården presenteras efter hur ofta de förekommer bland barnen samt vuxenstyrda aktiviteterna
Förekommer dagligen
Förekommer någon gång i veckan
Förekommer vid enstaka tillfällen
Vuxenstyrd aktivitet Åker på sparkbil Gå/springa ned för
kullen
Krattar löv Snöbollskastning Gräver i sandlådan Klättra på ribborna i
komposten
Kasta snöboll Sandkakor i sandlådan Skjuter och drar
dockvagn
Balansera på Brunslocket
Sparkar snö på varandra
Ringdans Sparkar sig fram på
trehjuling
Gunga Snögubbebygge
Gå/krypa upp för kullen
Springa/jaga varandra Krattar löv
Åka rutschkana Klättrar i trappen till ingången
Gunga
På Storgården är barnen i åldrarna 3-5 år. Aktiviteter som dagligen förekommer på gården är cykling, lek i sandlådan, gunga och klättra/hänga/hoppa i klätterställningen, på stenblock och på lekstugans tak. Andra aktiviteter som stillasittande lek intill buskagen, springa i
trappor/upp och ned för skullen, jaga varandra och åka rutschkana förekommer ibland. Mer sällan förekommande och årstidsberoende aktiviteter är sådana som kratta och gräva, Skotta och dra snöslädar, snöbollkastning, halka och hasa på isfläckar och kasta ut sand/sandar cykelvägen. Jag har inte under de tillfällena som jag befunnit mig på gården kunnat notera att det förekommit någon vuxenstyrd aktivitet, vilket gör att jag utelämnat den kolumnen i tabell 2.
Tabell 2. Aktiviteter/grundrörelser som barnen ägnar sig åt på Storgården presenteras efter hur ofta de förekommer bland barnen.
Förekommer dagligen Förekommer någon gång i veckan
Förekommer vid enstaka tillfällen
Cyklar, använder tramporna Leker stillasittande intill buskagen
Krattar och gräver Bygger i sandlådan Springer i trappan uppför
kullen
Skottar och drar snöslädar Gungar sittande/stående Springer upp/ned för kullen snöbollkastning
Klättrar/hänga/hoppa i klätterställningen
Jagar varandra Halkar och hasar på isfläckar
Klättrar och hasar på stenblocken Åker kana nedförkullen Kastar ut sand/sandar cykelvägen
Klättrar upp/ned för hustaket på lekstugan
Klättrar/gungar på tallbuskens grenar Rullar en tunna uppför backen
- 11 -
4. Diskussion
Barn är beroende av stimulans för att kunna utveckla motoriska färdigheter och enligt läroplanen för förskolan är det pedagogens roll att sträva efter att varje barn ska utveckla sin motorik, kroppsuppfattning och koordinationsförmåga. Den motoriska utvecklingen hos barnet påverkas av faktor som arv och miljö och det är det sistnämnda som förskolan kan arbeta kring, vilket bör sker genom att erbjuda barnen utmanande miljöer. En förutsättning för att kunna skapa en miljö bestående av utmanade innehåll är att all personal har kunskaper om barns motoriska utveckling och varför förändring sker när nya färdigheter lärs in.
Sigmundsson och Pedersen (2004) menar att kunskap inom ämnet motorik är ett måste för att kunna påverka barnets motoriska utveckling i en positiv riktning. Frågan är då om det är sådan kunskap som legat till grund för den kommunala förskolegårdens utformning?
I min undersökning har jag kunnat konstatera att man inte lagt någon större vikt i att ge förskolegården den naturprägling som bidrar till utökad tid utomhus och till högre lekaktivitet (Szczepanski 2007). Jag tycker att gårdarna har sina fördelar men skulle kunna utnyttjas mer effektivt. Barnen har stora möjligheter att röra sig på stora ytor, men jag saknar en grövre och mer varierande terräng, vilket har en stor betydelse för den allsidiga motorikövningen hos barnet (Granberg 2000). Att som på Lillgården ha halva gårdens yta belagd med asfalt är för mig inte en utmanande miljö med varierande terräng. Att asfalten sedan blir till isgata vintertid ser jag som en stor anledning till att se över sitt val av underlag.
Att barn har svårt för att sitta still längre stunder är inget nytt, men att det ska ses som ett friskhetstecken är det nog inte många som tänkt på. Grindberg och Langlo Jagtöien (2000) lyfter fram vikten av att barn tillåts vara i rörelse då det är grunden för den motoriska utvecklingen. Förskolans lokaler är många gånger inte utformade för några större
rörelseaktiviteter och därför är det viktigt att utevistelsen på gården kan tillfredställa barnets behov av rörelse. Lek utomhus är konkret och de stora ytorna inbjuder till rörelse hos barnen (Mårtensson 2004).
Alla barn är olika och en del är mer aktiva än andra. De barn som är mer eller mindre inaktiva behöver ha tillgång till pedagoger som finns med i leken. Jag har vid flera tillfällen mött pedagoger som sett på utevistelsen som ”fri lek” och där man som vuxen inte ska delta.
För mig är detta synsätt att frångå läroplanens riktlinjer då det är pedagogens ansvar att hjälpa de barn som av olika skäl behöver stöd i sin utveckling.
Det är genom rörelseleken som barnen utvecklar sin grovmotorik och det är därför viktigt att barnen har tillgång till miljöer som lockar och utmanar till lek där barnen får använda alla delar av sin kropp. På den gård som jag benämnt som Storgården hittar man alla de
traditionella lekredskapen som gungor, rutschkana, sandlåda, lekstuga och klätterställning.
Här finns även möjlighet till att klättra i buskage och på stenblock. Med hjälp av buskar har man delat in gården i mindre rum, vilket skapar förutsättningar för barnen att leka utan att bli störda. På Lillgården är miljön mer sparsmakad. För mig lockar inte denna miljö till det Granberg (2000) beskriver som utforskande lek och träning. Här saknas många av de möjligheter till rörelse som finns på Storgården. Jag tänker då på möjligheten för barnen att klättra, gå i trappor, leka i undanskymda vrår osv.
Grindberg och Langlo Jagtöien (2000) menar att det är viktigt att den vuxne skapar miljöer där varje barn kan få sina rörelsebehov tillfredställda och att stimuleringen utgår från att
utveckla barnets egen kapacitet. Jag kan inte säga med säkerhet att de här gårdarnas miljöer passar alla barn eftersom jag inte tittat på enskilda individer i min undersökning. Det är därför viktigt att gå vidare och reflektera över vad miljön kan bidra med till det enskilda barnets utveckling.
I förskolan läggs grunden för vidare utveckling och jag ser det därför som viktigt att jag i mitt kommande yrke som pedagog har grundläggande kunskaper om barns utveckling på alla plan.
Kroppen bör ses som en helhet och den motoriska utvecklingen en del av den. Om barnet inte i förskoleålder automatiserat sitt rörelsemönster kan det komma att påverka barnet när det blir tid för att lära sig att läsa, skriva och räkna. Genom att möjliggöra för barnet att få träna upp sitt rörelsemönster kan kognitiv kanalkapacitet frigöras och barnet kan koncentrera sig på andra områden (Grindberg och Langlo Jagtöien 2000). Det bör ses som lika viktigt att stimulera barnets motorik som dess språkutveckling (Sigmundsson och Pedersen 2004).
Återigen är vikten av kunskap om motorik hos pedagogen en avgörande faktor för barnets utveckling.
Barnet lär och utvecklas i leken och det är därför viktigt att jag som pedagog är uppmärksam på de barn som är motoriskt osäkra, då de lätt kan bli uteslutna från den gemensamma leken (Grindberg och Langlo Jagtöien 2000). Här ser jag fördelarna med att observera barnen under leken, då det ger ett bra underlag för hur man ska lägga upp sitt arbete kring det berörda barnet. Jag tror på Sigmunssons och Pedersens (2004) strategi om att införliva olika
aktiviteter för alla barn genom att med jämna mellanrum organiserar motoriska aktiviteter ute på gården. Aktiviteternas svårighetsgrad bör starta på en låg nivå för att sedan öka, vilket ger barnen en utmaning.
Mitt syfte med min undersökning var att se om förskolegårdens miljö bidrar till stimulans av barnets motoriska utveckling och jag tycker att den i stora drag gör det. Trots bristen på naturmark och varierande terräng så inbjuder miljön till lek. Jag anser dock att Storgårdens miljö är att föredra framför Lillgårdens, då den inbjuder till fler aktiviteter där barnen kan träna grundrörelserna. Lillgårdens miljö blir därför en utmaning för pedagogen, då det både krävs kunskap om motorik och kreativitet för att kunna skapa en utmanande miljö för barnen.
En miljö som inbjuder till allsidig fysisk aktivitet där barnen kan utveckla grundrörelser som att åla, krypa, rulla, springa, hoppa, klättra o.s.v. (Langlo Jagtöien, m.fl. 2002). Jag kan inte se att det finns någon anledning till att de minsta barnen på förskolan ska ha ett mindre utbud av valmöjlighet till aktivitet på sin gård. Alla barn utvecklas i sin takt och behöver utmaningar för att detta ska ske och därför ska inte barnets ålder avgöra utformningen av miljön på
förskolegården.
Genom att ta del av litteratur och av resultatet i min undersökning har jag fått ökad kunskap om hur viktig det är att pedagogen ser barnets utveckling som en helhet där alla delar måste stimuleras för att brister inte ska uppstå. Denna kunskap stärker mig i min kommande yrkesroll och ger mig en bra grund för framtida planering av utemiljön. Jag ser även
möjligheter till att använda denna undersökning som en utgångspunkt vid fortsatta studier av det enskilda barnet. Det får inte glömmas bort att kunskaper är färskvara som behöver uppdateras med jämna mellanrum och därför ser jag det som högst viktigt att pedagogen inte anser sig fullärd utan tar del av den fortbildning som erbjuds inom ämnet.
- 13 -
4.1 Tillförlitlighet
Under de första observationstillfällena var det svårt att bortse från allt som hände runt omkring men efterhand som mina observationer fortlöpte blev jag bättre på att fokusera på uppgiften i sig. Vidare har väderförhållandet varit en påverkande faktor för undersökningen eftersom avdelningarna med de minsta barnen vid flera tillfällen valt att inte gå ut på grund av kyla och isigt underlag. Jag kan också se att årstiden i sig har haft en stor betydelse för mitt resultat då barnens rörelsemönster ofta påverkas av klädseln. Jag tror bland annat att observationerna gett ett rikare aktivitetsutbud om de utförts under en varmare årstid.
5. Referenser
Bril m.fl. (1989) i Sigmundsson, Hermunder & Vorland Pedersen, Arne (2004). Motorisk utveckling, nyare perspektiv på barns motorik. Lund: Studentlitteratur
Ericsson, Ingegerd (2004). Finns det tid och rum för barn?
URL http://www.idrottsforum.org/features/vadstena/vadstena.html (2007-11-12) Granberg, Ann (2000). Småbarns utevistelse. Stockholm: Liber.
Grindberg, Tora & Langlo Jagtöien, Greta (2000). Barn i rörelse, fysisk aktivitet och lek i förskolan och skolan. Lund: Studentlitteratur.
Langlo Jagtöien, Greta & Hansen, Kolbjörn & Annerstedt, Claes (2000). Motorik, lek och Lärande. Göteborg: Multicare förlag AB.
Lökken, Gunvor & Söbstad, Frode (1995) Observationer och intervjuer i förskolan. Lund:
Studentlitteratur
Mei, Jaian (1994) i Sigmundsson, Hermunder & Vorland Pedersen, Arne (2004). Motorisk utveckling, nyare perspektiv på barns motorik. Lund: Studentlitteratur
Mårtensson, Fredrika (2004). Landskapet i leken, en studie av utomhuslek på förskolegården.
Institutionen för landskapsplanering, Alnarp
Sigmundsson, Hermunder & Vorland Pedersen, Arne (2004). Motorisk utveckling, nyare perspektiv på barns motorik. Lund: Studentlitteratur
Szczepanski, Anders (2007). Utomhuspedagogik som kunskaps källa. I Lars Owe Dahlgren, Sverre Sjölander, Jan Paul Strid & Anders Szczepanski (red.), Lund: Studentlitteratur Utbildningsdepartementet (1998). Läroplanen för förskolan. Stockholm: Skolverket/Fritzes
Bilaga 1 Lillegården
F.1 F.2
F.3 F.4
F.5
Bilaga 2 Storgården
F.6 F.7
F.8 F.9
F.10 F.11
F.12 F.13
Bilaga 3
Observationsprotokoll av aktivitet/rörelse Plats för observation:
Datum:
Tidsrymd:
Antal barn:
Barnens ålder:
Väderförhållande:
Löpande protokoll
