Myntfynden i Korsbetningens massgravar Thordeman, Bengt
Fornvännen 27, 23-39, 65-87
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1932_023_kompr Ingår i: samla.raa.se
MYNTFYNDEN I KORSBETNINGENS MASS- GRAVAR
AV
B E N G T T H O R D E M A N
Mynten ä g a för den a r k e o l o g i s k a forskningen en s ä r s k i l t stor betydelse såsom d a t e r i n g s i n s t r u m e n t i fråga om fynd, vilkas tidsställning på a n d r a g r u n - der ä r svåråtkomlig eller svävande, och myntfyndens geografiska eller k r o n o l o g i s k a fördelning k a n även v a r a signi- fikativ för ett visst områdes eller en viss epoks m e r k a n t i l a och kul- turella orientering. F ö r medeltidens vidkommande förhåller det sig j u likväl så, att flertalet svenska mynt icke i sig själva — genom namnomskrifter eller å r t a l — ä r o till tid och p r ä g l i n g s o r t bestäm- bara, och det ä r d ä r f ö r ett för arkeologien och n u m i s m a t i k e n gemen- samt intresse att få de medeltida mynten u p p g r u p p e r a d e i kronolo- giskt s ä k r a typserier. H ä r v i d h a r m a n att taga h ä n s y n dels till inne- h å l l s k o m b i n a t i o n e r n a i de s l u t n a myntfynden, dels även till det en- skilda myntets inskrifter och bilder, till dess prägelstil, dess typolo- g i s k a utveckling eller försämring, liksom till v a r i a t i o n e r n a i dess vikt och dess silverhalt. Redan för mer än 30 å r sedan u t a r b e t a d e H a n s H i l d e b r a n d en k r o n o l o g i för de s v e n s k a medeltidsmynten1, som än i dag ä r den enda existerande samlade framställningen av vårt medeltida myntväsen, men med å r e n h a r — helt n a t u r l i g t — pålitligheten av dess data blivit allt m e r a a n f ä k t b a r , och i vissa fall ha även på goda g r u n d e r s ä k r a o m g r u p p e r i n g a r k u n n a t företagas2. ' H a n s H i l d e b r a n d : Sveriges Medeltid I, kap. Myntväsendet, sid.
770 ff.
2 Jfr G. G a l s t e r : Vesterås-Hulpenningo fra Knut Eriksson og hans nasrraeste Eftertolgere (Fornvännen 1917, sid. 96 ff) oeh T. G. A p p e l g r e n : Nya rön i fråga om do svenska medoltidsmyntcns bestämningar (Fornvän- nen 1930, sid. 286 ff).
2 4 B E N G T T H O R D E M A N
E n systematiskt genomförd revidering av de s v e n s k a medeltidsmyn- tens kronologi, med h ä n s y n tagen såväl till de t a l r i k a myntfynd, som sedan H i l d e b r a n d s tid kommit i dagen, som till de m e r a specifikt numismatiskt-typologiska s y n p u n k t e r n a , tillhör medeltids-arkeolo- giens mest a k t u e l l a önskemål1.
D a t e r i n g e n av de i sig själva obestämbara, " s t u m m a " mynten byg- ger till s t ö r s t a delen på fyndkombinationerna i de s l u t n a myntfyn- den, men det ä r uppenbart, att vi h ä r ha att r ä k n a med en g a n s k a betydande felmarginal, då tidslatituden för ett myntfynd k a n v a r a mycket växlande. D e s s a myntfynd k u n n a j u u t g ö r a s av skatter, som bestå av förmögenheter, samlade u n d e r en l ä n g r e tid, k a n s k e u n d e r generationer. N y a och gamla mynt ä r o i varje fall vanligen blan- dade om v a r a n d r a , och nedläggningstiden ä r icke u t a n vidare be- stämbar. Det måste därför v a r a av största värde för den n u m i s m a - tiska forskningen att e r h å l l a en g r u p p av myntfynd, d ä r nedlägg- ningstiden av ej n u m i s m a t i s k a skäl ä r direkt och s ä k e r t fixerbar och d ä r m a n från början kan u t g å ifrån, att intet av mynten k a n v a r a p r ä g l a t efter en viss bestämd tidpunkt. Ett s å d a n t myntfynd blir en s y n n e r l i g e n välkommen och bekväm kontroll på tillförlitligheten av den kronologi, som på a n d r a g r u n d e r blivit uppbyggd, och blir en orubblig fixpunkt för hela det k r o n o l o g i s k a systemet. I en av de m a s s g r a v a r , d ä r de i slaget mellan g u t a r och d a n s k a r den 27 juli 1361 stupade k r i g a r n a och b ö n d e r n a blivit jordade2, h a r u n d e r 1929 och 1930 å r s u n d e r s ö k n i n g a r påträffats ett antal myntfynd, v a r a v ett av g a n s k a betydande storlek, d ä r fyndomständigheterna ä r o så- d a n a att man med visshet k a n säga, att mynten kommit i j o r d e n sam- tidigt med de fallna, alltså den 28 ä 29 juli 1361, och en m e r a precis eller pålitlig datering för ett arkeologiskt fynd torde k n a p p a s t stå att finna. Men härtill kommer, att dessa myntfynds k a r a k t ä r ä r en helt a n n a n än hos de flesta fynd som eljest komma i dagen, i det man
1 Att de arkeologiska och de numismatiska metoderna renodlade var för sig kunna föra till helt skiljaktiga och knappast hållbara resultat visar t. ex.
de senaste uttalandena rörande de av H i l d e b r a n d s. k. Knut Erikssons Kalmarmynt, som av N o r d m a n (Karelska järnåldersstudier, Hfrs 1924, sid. 63 ff) hänföras till Visby medan A p p e l g r e n a. a. anser dom vara präglade i Trondhjem.
2 Jfr B. T h o r d e m a n : Korsbetningen och Solberga kloster, Sthlm 1930 (Svenska Fornminncsplatser nr 14).
M Y N T F Y N D E N I K O R S B E T N I N G E N S M A S S G R A V A R 25 kan förutsätta, att dessa mynt, som buros av de i slaget kämpande och mod dem blivit nedmyllade (eller i undantagsfall tappats av dom.
som ombesörjt gravläggningen), vid nämnda tidpunkt samtliga voro kurserande. I motsats mot vad eljest är fallet bör man alltså här ha rätt att räkna med en ytterst begränsad tidslatitud inom fynden, sam- manslagna till en enhet, vilket gör de enskilda myntens datering ännu mer preciserad. En tredje teoretisk möjlighet ifråga om det sätt, varpå mynten kommit i jorden, nämligen att de tidigare tappats på platsen och vid gravens igenskottning kommit ned bland de döda med fyllningsjorden, kan i varje fall blott gälla, om ett mynt hit- tats enstaka för sig, vilket endast är fallet med ett enda av de på- träffade mynten. Med hänsyn till den ganska enastående ställning, dessa myntfynd sålunda intaga inom det numismatiska forsk- ningsmaterialet, har det synts mig önskvärt att publicera dem i en betydligt utförligare form än som måhända eljest varit nödvändigt.
De först av dr O. V. Wennersten och sedermera av förf., delvis i samarbete med dr Poul Nörlund undersökta massgravarna vid Kors- betningen äro till antalet tre, vartill kommer en sommaren 1930 an- träffad men ej undersökt samt en år 1813 spolierad grav. Samtliga mynt, liksom även de värdefullaste fynden i övrigt, ha kommit i
K
L M /V 0 P Q R S T U V X
(
\
z z y
v
\
\
\
y xx
X v v
p*
u u
' 9 i t
\
J J
\
•
r r
\
V
99
\
PP fi 9 r 6 i
t
u v k. y z
X
*/*
o
a.
M t
r f l
ä
t 3 o
/ I
Fig. 23.
Plan av massgraven med myntfyndens lägen inprickade. Fynd III anträf- fades på en ej närmare lokaliserad plats inom området R-T-v-y. Varje
rutas sida = Vs m.
26 II E N G T T H O R D E M A N
Fig. 24.
Översiktsbild av den jdats där fynd V påträffades (markerad av cirkel- linjen). Foto N. Åzolius.
dagen i den stora massgrav1, som av Wennersten öppnades år 1912 och vars undersökning sedan fortsattes av förf. åren 1928—30. Tre av fynden, bestående av resp. 385, 17 och ett enstaka mynt, påträffa- des 1929, medan tvenne, bestående av resp. 8 och 7 st. mynt, påträf- fades år 1930.2 Anledningen till att inga myntfynd gjorts i de båda andra gravarna sammanhänger helt visst med det påfallande förhål- lande, att dessa även med avseende på rustningsfynden voro vida fattigare än den stora graven3. Förklaringen härtill är sannolikt den, att man till en början noggrannare avklädde do döda och genom- sökte deras kläder, medan man så småningom fann. att tiden ej tillät
1 Jfr planen i Svenska Fornminnesplatscr nr 14.
2 Ett mynt av typen Hildebrand fig. 449, alltså frän slutet av 1100-lalet (eller troligen rättare från början av 1200-talct). iir även vid grävningarna påträffat, men ej i någon av massgravarna utan vid fraingrävningon av Solberga klosterkyrkas grund.
8 Jfr N ö r l u n d - T h o r d o m a n : Panzerhandschuhe aus der Schlacht hd Wisby im Jahre 1361 (Acta Archaeologica 1931, sid. 53 ff).
M Y N T F Y N D E N I K O R S B E T N I N G E N S M A S S G R A V A R 27
Fig. 25.
översiktsbild av don plats där fynd I påträffades (markerad av cirkel- linjen). Foto N. Åzelius.
ett så omständligt förfarande, utan att man måste inrikta sig på att snarast bringa liken under jorden. Det är karakteristiskt, att man i den stora graven i flera fall t. o. m. låtit sporrarna sitta kvar på de fallnas fötter, ja, en av dem bar ännu på fingret en ring av silver.
Även olikheten i gravgroparnas storlek torde understödja denna för- modan, i det att man måhända först tänkt sig taga upp ett antal smärre gravgropar men slutligen fann det nödvändigt att vräka ned alla de många återstående liken i en enda väldig grav för att äntli- gen bli färdig med sitt hemska arbete. Den stora graven är även den från klosterkyrkan avlägsnast belägna, vilket även i sin mån tyder på, att den är den senast anlagda.
Fyndens fördelning inom gravgropens område (fig. 23) beror givet- vis på en ren slump och har ingenting att säga oss. Dessvärre gäller detsamma även om fyndens läge i förhållande till närbelägna skelett- delar (fig. 24, 25). Skelettens förvirrade och i varandra sammanflä- tade ställningar gör det omöjligt att med visshet bestämma, till vilken
28 B E N G T T II O (( I) E .1/ .1 N
Fig. 26.
Läderpungen med fynd I på sin ursprungliga plats omedelbart efter fram- prepareringen. Foto N. Azelius.
individ de olika myntfynden höra eller t. ex. invid vilken kroppsdel de lågo, allt förhållanden som kunnat vara av ett visst intresse ur olika synpunkter att få utredda. Då t. ex. det enstaka myntet av fin- naren uppgives ha påträffats inuti ett kranium (fig. 24), är det nöd- vändigt förutsätta, att myntet från en högre nivå under tiden för gravinnehållets av förruttnelsen förorsakade sammansjunkning glidit ned till den plats, där det hittades, och med dylika förskjutningar av föremålen i gravarna måste vi i allmänhet räkna.
Det största myntfyndet hade av ägaren förvarats i en pung av läder, vars undre del ganska fullständigt konserverats av ärgbild- ningen från den i mynten ingående kopparn. Pungen (fig. 26) består av två läderstycken, nedtill halvrunt tillskurna och hopsydda utefter kanterna. Huru pungens övre del varit konstruerad, kan man nu ej se, då denna del är fullständigt förmultnad, men sannolikt har den iiint om varit försedd med en rad uppslitsningar, vari en eller flera remmar varit genomträdda i likhet med den här avbildade, i Stock-
M Y N T F Y N D E S I K O It S B E T S I S G E S S M A S S G R A V A R 29 holm funna läderpungen (fig. 27).
Egendomligt är, att den s t o r a läderpungen med dess g a n s k a akt- n i n g s v ä r d a p e n n i n g s u m m a k u n n a t
u n d g å d e r a s blickar, som ombe- styrde g r a v l ä g g n i n g e n . Tydligen måste denna h a försiggått i stor b r å d s k a , eftersom m a n förbisåg en s å d a n d y r b a r h e t .
Mynten i de tre s m ä r r e fynden om resp. 7, 8 och 17 st. lågo alla med flatsidorna mot v a r a n d r a , så att mynten bildade en stapel. Om- k r i n g det största av dessa befann sig en ä r g b e l ä g g n i n g med fullt tydlig t y g s t r u k t u r , varför dessa mynt s y n a s ha varit i n k n u t n a oller i n s y d d a i dräkten.
Efter dessa orienterande a n m ä r k n i n g a r övergå vi till en detaljbe- s k r i v n i n g av de olika fynden.1
Fig. 27.
Lädorpung från medeltiden, funnen i Stockholm, St. Nygatan 22 (Sta-
tens Hist. Museum).
FYND I.2
1—35. Brakteat. Krona rakt från sidan av varierande form inom strål- ring (fig. 28: 1—6). Anteil3 615 d. Vikt 0,31 gr. (10 vägningar).4
36. „ Som förog., men under kronan en femuddig stjärna _ (fig. 28:7).
1 Terminologien i myntbeskrivningarna ansluter sig i stort sett till den som kommit till användning i T. G. A p p e l g r e n : Förteckning över An- tellska mynlsamlingens i Helsingfors svenska mynt, I, Helsingfors 1908. — För benäget bistånd vid bestämningen av några av mynten liksom för värde- fullt meningsutbyte rörande hithörande frågor ber fört. få framföra sitt (ack till muscumsinspektör G. G a l s t e r , Köpenhamn.
2 Inv.-nr 19325: Mz 3.
3 Hänvisar till T. G. A p p e l g r e n : a. a. (nr i förteckningen, ej fig.-nr).
4 Varje viktangivelse åsyftar vikton av e t t mynt. Om flera mynt vägts, vilket står anmärkt inom parentes, anges m e d e l v i k t e n för samtliga vägda mynt. Endast h e l a och i möjligaste mån o n ö t t a mynt ha vägts.
Om ingen viktuppgift finnes för en viss typ betyder detta, att intet helt mynt funnits tillgängligt av densamma.
3 0 ' B E S G T T H Ö R D E M A S
37—41. Brakteat. Som lörog., men under kronan två punkter (fig. 28:8).
Anteil 615 a. Vikt 0,46 gr.
42. „ Som föreg., men en punkt på vardera sidan om kro- nan samt en på mellersta kronbladets skaft (fig. 28: 9).
43. „ Som föreg., men under kronan en halvmåne mod spet- sarna uppåt (fig. 28:10).
44. „ Som föreg., men halvmånen mod spetsarna nedåt (fig.
28: 11). Vikt 0,34 gr.
45—50. „ Som föreg., mon kronan och halvmånen förbundna med en kort vertikal linje (fig. 28: 12). Vikt 0,42 gr.
51—75. „ Q inom strålring. Bokstavens proportion och storlek varierande (fig. 28:13—15). Anteil 113 och 115b.
Hd1 579. Vikt 0,32 gr. (10 vägningar).
76—79. „ Som föreg., men inuti bokstaven, på ömse sidor oro tvärstrecket, en punkt (fig. 28:16). Jfr Hd 580 och Anteil 114. Vikt 0,36 gr.
80. „ Som föreg., men endast en(?) punkt, placerad ovanför tvärstrecket (fig. 28:17).
81. „ Som 51—75, men innanför bokstavens vänstra, bygel- formlga dol ott vertikalt streck: Q (fig. 28: 18). Anteil 112. Vikt 0,31 gr.
82—131. „ L inom strålring (fig. 28: 19—23). Hd 592. Anteil 134. Vikt 0,37 gr. (10 vägningar).
132—133. „ Som föreg., men bokstavens huvudstapel fördubblad;
L (fig. 28:24). Vikt 0,39 gr. (2 vägningar).
134—155. „ S inom strålring. Bokstavens form starkt varierande (fig. 28:25—27). Hd 595. Anteil 137. Vikt 0,31 gr.
(10 vägningar).
156—159. „ Som föreg., men på ena sidan om bokstaven en punkt (fig. 28:28, 29). Hd 593. Vikt 0,30 gr. (2 vägningar).
160. „ Som föreg., men på ena sidan om bokstaven ett kors (fig. 28:30). Vikt 0,33 gr.
161—170. „ Strålring, i övrigt obestämbara.
171—183. „ Två motvända kronor av varierande form inom slät ring. Mellan kronorna bokstaven O (fig. 28: 31, 32).
Hd 645. Anteil 139. Vikt 0,27 gr. (5 vägningar).
184—191. ,, Som föreg., men mellan kronorna bokstaven R mellan två punkter (fig. 28:33). Hd 643. Vikt 0,35 gr. (2 vägningar).
192—197. „ Som föreg., men utan punkter (tig. 28:34). Vikt 0,38 gr. (5 vägningar).
198—208. „ Som föreg., men mellan kronorna bokstaven T (fig 28:35, 36). Anteil 140—141. Vikt 0,28 gr. (5 väg- ningar).
i Hänvisar till H. H i l d e b r a n d : a. a. (fig.-nr).
M Y N T F Y N D E N I K O R S B E T N I N G E N S M A S S G R A V A R 31 209—210. Brakteat. Som föreg., men mellan kronorna bokstaven B (fig.
28:37). Hd 641. Vikt 0,25 gr. (2 vägningar).
211—227. „ Som föreg., mon mellan kronorna ett kors (fig.
28:38, 39). Vikt 0,29 gr. (10 vägningar).
228. „ Som föreg., men mellan kronorna ett vertikalt streck (fig. 28:40). Vikt 0,22 gr.
229. „ Som föreg., men mellan kronorna tecknet B (Bg- 28:41). Vikt 0,35 gr.
230. „ Som föreg., men mellan kronorna tecknet V ( = T ? (fig. 28:42). Jfr Anteil fig. 138. Vikt 0,23 gr.
231—244. „ Som föreg., men tecknet mellan kronorna oläsbart.
245. „ Krönt inänniskohuvud framifrån inom slät ring (fig.
29:13). Anteil 143 b. Vikt 0,30 gr.
246—370. Advers. Ankarliknande tecken, omgivet av två punkter inom krets av åtta halvmånar med utåt riktade spetsar, var och en med punkt i centrum (fig. 29: 1—5). Revers. Patriarkalkors med alla sex korsarmsändarna kluvna inom kulrand (fig. 29:6—10).
Mansfeld-Bullner1 656. Hauberg2: Lund 1332—1360, nr 16. Vikt 0,94 gr. (60 vägningar).
371. Advers. Sexbladig ros inom kulrand (fig. 29: 11). Revers. Lilja inom kulrand (fig. 29: 12). Mansfeld-Bullner 435. Hauberg:
Erik Menved, N. Jylland nr 9. Vikt 1,08 gr.
372. Brakteat. Krona rakt från sidan inom slät ring. Kronans ring framställd med tre horisontala linjer, korsade av tvä vertikala. Kronans mittblad har formen av ett kors
(fig. 29:14). Voszberg3 111:83. Vikt 0,13 gr.
373. „ Som föreg., men kronans ring framställd med endasi två horisontala linjer (fig. 29:15). Voszberg 111:85.
Vikt 0,16 gr.
374. „ Som föreg., men den övre horisontala linjen på kron- ringen uppdragen i en (tro?) snibbar (fig. 29:16).
Vikt 0,15 gr.
375—376. „ Spetsig sköld med kors inom slät ring. Ovan skölden tre punkter (tig. 29: 17). Voszberg I I : 18. Vikt 0,15 gr.
377. „ Latinskt kors inom slät ring. På ömse sidor om kor- sets bas intill kantringen ett mindre kors och i var- dera vinkeln ovan tvärarmen on punktliknande stråle (fig. 29:18). Voszberg 11:40 var.
378—385. „ Obestämbar.
i Hänvisar till II. V. M a n s f e l d - B u l l n e r : Danske Monter fra Tids- rummet 1241—1377, Kjöbenhavn 1887 (fig.-nr).
2 Hänvisar lill P. l l a u b o r g : Danmarks myntvsesen og mynter i tids- rummet 1241—1377 (Aarböger for nordisk oldkyndighed 1884).
8 Hänvisar till F. A. V o s z b e r g : Geschichte der Prcussischen Munzen und Siegel, Berlin 1843 (fig.-nr).
32 B E N G T T H O / i / ) /;' M A N
3.
4.
6 - 8 . 9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
FYND II.«
Brakteat. Dubbcl-v med de fyra staplarnas övre ändar samman- bundna av en linje inom snedstrierad rand (fig. 29: 19).
Vikt 0,11 gr.
„ Som föreg., men inom pärlrand (fig. 29:20). Vikt 0,09 gr.2
„ Som föreg., men inom slät rand. Vikt 0,12 gr.
„ Dubbel-v med ett kort streck ovanför bokstaven inom slät rand (fig. 29:21). Hd 789. Vikt 0,12 gr.
Dubbel-v inom pärlrand (fig. 29:22). Hd 788. Anteil 598. Vikt 0,09 gr.2
„ Som föreg., mon inom slät rand. Vikt (nr 6) 0,09 gr.8
Som föreg.(?). Vikt 0,09 gr.2
Advers. Liljeträd med kors(?) i svickeln. Yttre och inro pärl- rand. Omskrift: + M Q I V I T Ä T S (Bg- 29:23).
Revers. Lamm med fana åt höger. Inre pärlrand. Omskrift:
S B V Q Q W a (Bg- 29: 24). Hd 793—794. Vikt 0,97 gr.
Advers. Liljeträd med blomma i svickeln. Inre snedstrierad rand.
O m s k r i f t : + M O H e T A O I T Ä T S (fig. 29: 25). Revers.
Lamm med fana åt höger. Inre snedstrierad rand. Omskrift:
+ W I S B V Ö Ö I S (Bg- 29: 26). Vikt 1,19 gr.
Advers. Lejon åt höger inom slät rand. Revers. Ä (?) mellan tre motvända kronor. Anteil 181 var.? Vikt 0,30 gr.
Advers. Lejon åt höger. Revers. B mellan tre motvända kronor (fig. 29:32). Hd 623. Anteil 186. Vikt 0,30 gr.
Advers. Oläsbar. Revers. €1 mellan tre motvända kronor inom pärlrand (fig. 29:33). Hd 624. Anteil 188. Vikt 0,43 gr.
Advers. Lejon åt vänster (fig. 29: 42). Revers. Kors mellan tre motvända kronor. Hd 634. Anteil 180. Vikt 0,43 gr.
Advers. Lejon åt höger över snedbjälkar. Punkter på fältet (fig.
29:39). Hd 629. Anteil 210. Revers. Torn mellan tre motvända kronor. Punkter på fältet (fig. 29: 31). Vikt 0,40 gr.
Advers. Lejon åt höger inom slät rand (fig. 29: 40). Anteil 203—
204 etc. Revers. Oläsbar. Vikt 0,35 gr.
FYND III.»
1. Advers. Lejon åt höger över snedbjälkar inom pärlrand (fig.
29: 41). Revers. Bakvänt R(?) mellan tre motvända kronor inom pärlrand (fig. 29:34). Hd 631(?). Vikt 0,32 gr.
2. Advers. Oläslig. Revers. V med punkt mellan staplarna mellan tre motvända kronor (fig. 29:35). Hd 633. Vikt 0,54 gr.
1 Inv.-nr 19325: Lt 1.
2 Nr 2 och 9, resp. 5 och 6 äro sammanärgade med varandra; viktupp- giftcrna ango sålunda hälvten av sammanlagda viktorna.
8 Inv.-nr 19525: V I I I : 8.
1 2 3 4 5 t)
11 12
13 14 IT 16 17 IS
fi) (H # («> c) #
ig 2 0 21 22 23 24
25 26 27 2 8 2<) ill
31 32 13 34 35 30
37 38 )U 40 41 42
Fig. 28.
Mynt ur fynd I.
• • • • •
13 14 15 10 17 18
IQ 20 21 22
23, 24 25, 26
* •
27, 28 2'), 31)
31 32 33 34 35 30
9
37 38 39 40 41 42
Fig. 29.
Mvnt ur lvnd I (1—18), 11 (19—36, 81—83, 39, 40, 42). Ill (84—36, 11).
IV (27. 28, 37. 38) och V (29, 30).
ii v .v r F y N D E N I K O R S II E T N I N G E S S M A S S G II A V A it 33
3. Advers. Lejon åt vänster. Revers. K o r s mellan tre motvända k r o - nor. Hd 634. Anteil 160. Vikt 0,47 gr.
4. Advers. Lejon åt höger. Revers. Som f ö r e g . ( ? ) . Anteil 205(?) Vikt 0,38 gr.
5. Advers. Lejon åt höger över s n e d b j ä l k a r ( ? ) inom p ä r l r a n d . Revers.
Kos mellan tre motvända k r o n o r inom p ä r l r a n d (fig. 2 9 : 3 0 ) . H d 637. A n t e i l 206—208. V i k t 0,39 g r .
0. Advers. Lejon åt höger över snedbjälkar inom slät rand. P u n k t e r på fältet. Anteil 210 var. Revers. T o r n mellan tre motvända k r o n o r inom slät rand. Anteil 214 b var. Vint 0,45 gr.
7. Advers. Lejon åt höger. Revers. T r e motvända k r o n o r inom jiärl- rand. Vikt 0,45 gr.
8. Advers. Lejon åt vänster inom p ä r l r a n d . P u n k t e r på fältet. Revers.
T r e motvända k r o n o r . P u n k t e r på fältet mellan och över k r o - n o r n a . Vikt 0,47 gr.
F Y N D IV.1
1. Advers. Liljeträd med blomma i svickeln. I n r e snedstrierad rand.
Omskrift: + M O K T S (Bg- 29: 27).
Revers. L a m m med fana åt höger. I n r e s n e d s t r i e r a d rand. Om- skrift: + O f e K C f l S (Bg- 29: 28). Vikt 0,98 gr.
2. Advers. Lejon åt höger över snedbjälkar inom slät rand. Revers.
fö. ( ? ) mellan tre motvända k r o n o r inom slät rand. H d 621?
Vikt 0,12 gr.
3. A d v e r s . Som föreg. Revers. P mellan tre motvända k r o n o r (fig.
29: 37). Hd 629. Anteil 197. Vikt 0,20 gr.
4. Advers. Lejon åt höger över s n e d b j ä l k a r inom p ä r l r a n d . P u n k t e r på fältet? Revers. S ( ? ) mellan tre motvända k r o n o r . P u n k t e r på tältet. Hd 6 3 2 ( ? ) . Anteil 2 0 ( ? ) . Vikt 0,21 gr.
5. Advers. Oläsbar. Revers. K o r s mellan tre motvända k r o n o r inom s l ä t r a n d (fig. 29: 38). Hd 634. A n t e i l 180. V i k t 0,23 g r . 6. Advers. Lejon åt vänster inom slät rand. Revers. Som föreg. Vikt
0,32 gr.
7. Advers. Lejon åt höger ( ? ) inom slät rand. Revers. Som föreg. ( ? ) inom slät r a n d . Hd 6 3 5 ( ? ) . Anteil 2 0 5 ( ? ) . Vikt 0,17 gr.
F Y N D V.«
1. Advers. Liljeträd med blomma i svickeln. Y t t r e och i n r e p ä r l r a n d . Omskrift: «f M (fig- 2 9 : 2 9 ) . Revers. L a m m med fana åt höger. I n r e p ä r l r a n d . Omskrift: >f WT — — — (fig.
2 9 : 3 0 ) . Vikt 0,65 gr.
i Inv.-nr 19525: P x x 9.
2 Inv.-nr 19325: P z 8.
;i -- Fornvännen 1932.
34 B E N G T T II I) It D E M A N
Söka vi nu till en början översiktligt sammanfatta myntfyndens innehåll, så faller genast i ögonen, att ingen av de mynttyper, som ingå i fynd I. återfinnas i fynden II—V, medan å andra sidan fyn- den II—V sinsemellan äga en likartad karaktär, bestående i att de äro sammansatta av Visbymynt och de av Hildebrand till Magnus Eriksson hänförda mynten med lejon och tre kronor, vilka i två av dem äro blandade men i de båda andra uppträda var sort för sig.
Fynd I återigen domineras av do danska borgarkrigsmynten (246
—371), som uppgå till 32 % av hela fyndet, av vilka dessutom alla utom ett (371) bära samma prägling. Redan på grundval av dessa preliminära fakta kan man utan större tvekan draga den slutsatsen, att ägarna till fynden II—V varit gutar men ägaren till fynd I en dansk. Härvid bör särskilt framhävas den omständigheten, att do underhaltiga borgarkrigsmynten näppeligen godtogos som betal- ningsmedel utanför Danmarks gränser. Finner man alltså som häl- en samling borgarkrigsmynt i en grav med danskar och gutar, så kan man vara tämligen viss på, att de tillhört en dansk. De övriga två tredjedelarna av fynd I bestå uteslutande av brakteater, varav 32 % bokstavsbrakteater och 12 % brakteater med en krona inom strålring (1—170), 1!) % brakteater med två motvända kronor inom slät ring (171—244), 7 st. brakteater eller 2 % visa diverse olika typer och 8 st. äro alldeles obestämbara1.
Fynden II—V däremot bestå av sammanlagt 4 st. tvåsidiga Visby- mynt (fynd II, IV, V), 20 st. på fastlandet för Magnus Eriksson präglade mynt, likaledes tvåsidiga (i fynden II—IV) samt 9 st.
Visbybrakteater (i fynd II).
Då vi nu gå de olika mynttypcrna närmare in på livet för atl studera betydelsen av deras förekomst vid denna tidpunkt, så börja vi med fynden 11—V. där förhållandena ligga betydligt enklare till än i fråga om fynd I. De fastlands-svenska mynten med stående lejon på ena sidan och tre kronor på den andra tillhöra en mynt- grttpp, som av Hildebrand hänförts till senare delen av Magnus
Erikssons regering (efter 22 febr. 1351), och som även förekomma i de gotländska myntfynden från 1300-talets tredje fjärdedel. De voro sålunda tydligen omtyckta betalningsmedel på Golland vid
1 De 11 obestämbara brakteaterna med strålring liar jag ovan räknat samman med bokstavsbrakleaterna.
M i' N T F Y S l) E N I K O R S B E T N I N G E N S M A S S G R A V A R 3 5
denna tid, säkerligen på grund av sin relativt goda silverhalt och hållbarhet, och deras befintlighet här tillsammans med Visbymyn- (eu är alltså ägnad att bekräfta Hildebrands datering.
Helt annorlunda blir förhållandet, då vi vända oss till Visby- mynten. Brakteaterna med AV ha av Hauberg i hans för kännedomen om utmyntningen på Gotland grundläggande avhandling "Gullands Myntvsesen"1 hänförts till tiden efter c:a 1430. "'Man har tidligere", skriver Hauberg, "henfort denne Mynt til Valdemar Attordag og mcnt, at Bogstavet var en Betegnelse for hans Navn. Don er imid- lertid långt yngre og först udmyntet omtrent 60 Aar efter hans Dod. Tidspunktet for Utmyntningen ligger efter Aar 1424, da Dron- ning Philippas Myntoverenskomst i detta Aar ikke omtaler gttlland- sko Penninge, men kun 3-Penninge." Försiktigare uttalar sig Hilde- brand i denna fråga. Etter att ha påpekat, att W-brakteater påträf- fats i ett fynd (Ansarve, Stenkumla sn, St. H. M. 2910) tillsammans med tvåsidiga Visbymynt och mynt slagna av den preussiske hög- mästaren Michael von Sternberg (1413—1422), fortsätter han:
"Dessa brakteater måste således betraktas som samtida med de två- sidige gotarne, de tillhöra icke ens gotarnes allra första tid. Som gotarne icke kunde vara tillräcklige för behofvet, eftersom man ju ofta måste betala penningar, är det naturligt, att penningar (brak- teater) slogos allljämnt. Men man är berättigad att fråga, om icke möjligen brakteater af samma utseende slogos äfven före gotarnes tid, om icke då dessa brakteater utgjorde det enda omlöpandc mynt- slaget. Som brakteaterna af gammalt blifvit inlagda i myntsamlin- geu utan att anteckning gjorts om fynden, från vilka de härstamma, är det för närvarande omöjligt att utröna, huruvida man kan för- dola W-brakteaterna i en äldre och en yngre serie."
VI ha här erhållit ett dylikt av Hildebrand efterlyst fynd. säkrare till sin tidsbestämning än han väl någonsin vågat hoppas på, som klart och tydligt bevisar, att Hildebrands förmodan var riktig, åt- minstone så till vida att W-brakteaterna i varje fall utpräglats sam- tidigt med de äldsta götarna och tillhöra tiden före Valdemar Ätter- dag, minst 75 år före den tidpunkt, till vilken Hauberg ville förlägga deras tidigaste framträdande. Huruvida do förekommit redan före gotarnes tid, såsom Hildebrand synes ha varit böjd att antaga, kan först genom eventuella framtida fynd fastställas men är av flera
1 Aarbeger for Nordisk Oldkyndighed, 1891.
36 B E N G T T H O R D E M A N
skäl sannolikt. Det ä r h ä r även värt att observera, att bokstaven W redan i K o r s b e t n n g s f y n d e t förekommer såväl med som u t a n bitecken (olika l å n g a streck över b o k s t a v e n ) ; m a n h a r s å l u n d a ej rätt att tillägga dessa bitecken kronologisk betydelse.
De på Gotland före 1400-talets mitt präglade tvåsidiga mynten ha av H a u b e r g uppdelats i tre s e r i e r : a) 6-penningar, vikt 1,20—1,37 gr., c:a 13401—1400; b) 6-penningar, vikt 0,95—1,10 g j . , c:a 1400—1420;
c.) 3-penn:ngar, vikt 0 60—0 80 gr., c:a 1420—1440. Alla dessa mynt h a s a m m a bilder och legender och åtskiljas endast av sin storlek och vikt samt av s m ä r r e variationer i detaljerna. P r ä g l i n g e n av de tvåsidiga mynten upptogs, troligen o m k r i n g 1350, efter förebild av de n o r d t y s k a h a n s e s t ä d e r n a , som på 1340-talet2 påbörjat u t p r ä g l i n g av dylika till ett värde av 4 och 2 p e n n n g a r enligt det d ä r s t ä d e s r å d a n d e myntsystemet, som r ä k n a d e 1 m a r k — 16 s k i l l i n g a r = 192 p e n n i n g a r , medan det u p p s v e n s k a (och t r o l i g e n ä v e n g o t l ä n d s k a ) myntsystemet r ä k n a d e i m a r k = 8 öre = 24 ö r t u g a r = 192 p e n n i n g a r .
P å g r u n d av s n storlek och vikt3 måste de fyra tvåsidiga Visby- mynten från Korsbetningen tillföras H a u b e r g s g r u p p e r a eller b.
Vad vikten a n g å r ä r det endast ett av mynten, I I : 11, som kommer upp t i l u n d e r k a n t av den vikt som H a u b e r g sätter såsom norme- r a n d e för g r u p p a, medan de tre övriga s n a r a s t skulle falla inom g r u p p b. Å a n d r a sidan ä r o mynten nötta, varför vi ej torde vara berättigade att u t a n vidare tillföra dem den s e n a r e gruppen. Diame- termåttet åter ä r så svävande och skillnaden mellan de båda g r u p - p e r n a så obetydlig, att detta enbart ej tillåter ett avgörande. Vi ä r o s å l u n d a hänvisade till ett n ä r m a r e studium av de präglingsdetaljer, som H a u b e r g angivit såsom s ä r s k i l j a n d e för de båda g r u p p e r n a .
D e s s a p r ä g P n g s d e t a l j e r ä r o följande ( H a u b e r g , sid. 36 f„ 39 f.): 1) G r u p p a h a r för adversens första ord skrivningen MONETA, g r u p p
1 Jfr följande not.
2 Den äldre åsikten, som även omfattades av H a u b e r g , att witton- präglingen skulle börjat redan omkring 1334, är numera övergiven; jfr W. J e s s e : Der wendische Miinzverein (Quellen und Darstellungen zur hansischen Geschichte, N. F., Bd VI, Liibeck 1928), sid. 78 f. Till följd härav måste även Visbypräglingens begynnelse, som av H a u b e r g sat- tes till omkring 1340, förskjutas framåt i tiden.
8 Myntet V: 1 väger visserligen ej mer än 0,65 gr. mon är så starkt anlrätt, att vikten här ej kan tillmätas någon betydoiso. Diametormåttet tillför med säkerhet myntet till grupperna a eller b.
M Y N T F Y N D E N I K O R S B E T N I N G E N S M A S S G R A V A R 3 7
b vanligen NONETA, ibland med bakvänt N. 2) Adversens andra ord skrives i grupp a vanligen CIVITATS. i grupp b nästan (Hau- berg 46) alltid CIVITATIS. 3) Reversens omskrift stavas i grupp a vanligast WISBVGENCIS, i grupp b skrives slutstavelsen lika ofta SIS. 4) Präglingen är vackrare och omsorgsfullare i a än i b.
5) Liljeblommorna äro i grupp a rikare i formen. I grupp b bestå de endast av ett mittblad mod ned- och utåtböjda sidoblad. På de yngsta mynten närmar sig blommornas form ett klöverblad liksom i grupp c. 6) Mittstängeln slutar i grupp a alltid med en liljeblomma.
7) Liljan är i grupp a stundom prydd med små kors eller punkter, som sällan förekomma i grupp b. 8) Lammet ses i grupp a vanli- gen, i grupp b alltid från vänster sida. 9) Lammet har i grupp a stundom, i grupp b aldrig gloria. 10) Fanstången slutar i grupp a med ett kors, stundom med en lilja men kan även sakna avslutande ornament. I grupp b slutar fanstången vanligen med ett kors, som dock kan fattas. 11) Fanduken har i grupp a nästan alltid tre flikar, den är oftast rak men kan även vara böjd, så att flikarna hänga nedåt. Å de äldre mynten i grupp b består fanan av duk med tre flikar men bildas senare av tre flikar, som nå ända in till stången och korsas av en tvärlinje. Slutligen antager fanan formen av en treflikig vimpel. 12) På de äldsta mynten inom grupp a är fandu- kens yta fylld av ett fint snedställt rutnät. Något senare är fandu- ken i stället prydd med en punkt eller ett kors men kan även vara holt blank. Inom de äldre mynten i grupp b synes å fanduken ett kors. 13) Omskrifterna i grupp a börja alltid med ett kors mon sluta stundom med en lilja, rosor eller en bladstängcl. I grupp b börja de likaså med ett kors, undantagsvis med två små kors; de sluta stundom å adversen med två kors och på reversen mel större och mindre kors. 14) I fråga om bokstavsformerna avlöses äldre G, 6 och O av Q, Q och O samt fl och N av Ä och R. De före- komma dock alla inom båda grupperna.
Vi skola nu punkt för punkt undersöka, hur våra mynt förhålla sig i fråga om dessa detaljer: 1) Alla fyra mynten ansluta sig till grupp a. 2) De tre mynt (II: 10, 11, IV: 1), som kunna kontrolleras på denna punkt, ansluta sig till grupp a. 3) De två mynt (II: 10, IV: 1), som kunna kontrolleras, ansluta sig till grupp a. 4) Präg- lingen är enkel. 5) Blommorna äro liljeformiga men enkla, särskilt gäller detta I I : 10, där det mellersta bladet är utdraget till en lång
38 II E N G T T II O It D E M A N
flik. 6) Miltstäiigehi s l u t a r med eu blomma, som dock i fråga om I I : 10 ä r k o r s - eller klöverbladsliknande. 7) K o r s eller p u n k t e r förekomma ej. 8) L a m m e t ses från vänster. 9) G l o r i a förekommer ej på något av mynten. 10) F a n s t å n g e n a v s l u t a s med k o r s . 11) F a n a n består troligen å alla fyra mynten av duk med tre flikar.
som å I V : 1 och V : 1 ä r o r a k a men å I I : 10 och 11 h ä n g a snett nedåt. 12) F a n d u k e n s y t a ä r å I I : 10 och 11 fylld av snedställt rut- nät, å V : 1 av h o r i s o n t a l a streck, k o r s a d e av e n t t - f o r m i g linje. A I V : 1 f r a m g å r på g r u n d av nötning ej, h u r u fanduken varit prydd.
13) Omskrifterna börja och sluta med samma k o r s å I I : 11 och I V : 1, d ä r detta k a n kontrolloras. A V : 1 i varje fall börja de med ett k o r s . 14) I I : 10 och I V : 1 h a do äldre bokstavsformerna, I I : 11 de y n g r e , fl och R förekomma ej.
Resultatet av u n d e r s ö k n i n g e n blir s å l u n d a , att Korsbetiiingsmyn- ten i fråga om p u n k t e r n a 1, 2, 3, 11 och 12 deciderat ansluta sig till g r u p p a, medan do i fråga om p u n k t e r n a 1, 5, 6, 7 och 9 visa y n g r e d r a g , som dock ej utesluta dem u r den äldre gruppen. I fråga om p u n k t 14 förekomma såväl äldre som y n g r e d r a g . Vi ä r o alltså be- rättigade att på g r u n d v a l av präglingsdetaljerna tillföra mynten H a u b e r g s äldre g r u p p ( a ) , e h u r u g ä r n a eu något framskriden del av präglingsperiodon för denna g r u p p (1350—1400). Att p r ä g l i n g s - tiden skulle ligga c:a 1355—60, vilket väl får a n s e s v a r a ungefär den verkliga präglings!iden för Korsbctningsmynten, förefaller dock v a r a tidigare än man av typologiska skäl kunde vänta sig. Emcl- lertid s y n e s u n d e r s ö k n i n g e n visa. all H a u b e r g s framställning av p r ä g l i n g e n s utveckling i sina h u v u d d r a g ä r riktig. Skulle man så- lunda lill sist ha rätt att alldeles bortse från den låga vikten av mynten I I : 10 och I V : 1 (samt V : 1). som dock ligger i u n d e r k a n ! av viktvärdet för g r u p p b, och f ö r k l a r a den som helt beroende av n ö t n i n g ? Mynten I I ; 10 och I V : 1 ä r o dock ej n ä m n v ä r t mera nötta än I I : 11 med sin n ä s t a n fulla vikt. För min del kan j a g ej annal än betvivla riktigheten av en s å d a n s l u t s a t s utan ä r i stället benä- gen för en betydande förskjutning bakåt i tiden av g r u p p b, detla så mycket hellre som diarnctermåtlel a I I : 10 s n a r a r e överensstäm- mer med g r u p p b än ti. J a g ä r dock fullt medveten om. att fyndma- terialet från Korsbetningen i detta avseende ä r allt fiir sprött för atl tillåta uppbyggandet av en s ä k e r bevisning.
F ö r u t s ä t t a vi emellertid för ett ögonblick riktigheten av detta an-
M Y N T F Y N D E N I K O li S B E T N I N G E N S M A S S G R A V A R 3 9
lagande, att alltså grupp b med den lägre vikten börjat utpräglas redan före 1361, så ställas vi inför ett nytt problem. Skulle 6-pen- ningen redan omkring ett decennium efter utpräglingens början ha deprecierats med minst Vs av sin vikt, eller är måhända b-gruppcn med sin lägre vikt präglad — åtminstone delvis — samtidigt med a-gruppen såsom en mindre myntenhet, i så fall till 4-penningars värde? Det voro ju i högsta grad egendomligt, om man ej i Visby präglat 4-penningar, som skulle överensstämma såväl mod det gamla nordiska systemet C/2 örtug) som med det nya nordtyska ('/» skil- ling), så mycket mer som man i hanscstäderna till eu början just utpräglade 4-penningar men ej 6-penningar. Gotländska 4-penningar äro visserligen ej urkundligt kända före mitten av 1400-talet, men vi ha i det föregående sett risken av att sluta ox silentio, då Hau- berg sätter Visbybraktoatens tillkomsttid till omkring 1430 på grund av, att don ej namnes i drottning Philippas myntfördrag 1424, medan den ju i själva verket, såsom Korsbetningsfynden visa. funnits åt- minstone sedan 1300-talets milt.- Ett säkert svar på här framkastade spörsmål kan dock ej ges förrän efter ytterligare undersökningar av till 1300-talet daterbara fynd, som innehålla gotländska mynt.
I uppsatsens andra avdelning skola vi övergå lill att behandla fvnd I.
Z U S A M M E N F A S S U N G .
BENGT THORDEMAN: Die Mttnsenfunde in den Massengräbern von Korsbetningen. 1.
Eino Z u s a m m e n f a s s u n g dieses ganzen Aufsatzes in deulschor Sprache wird dom zweiten Teil desselben beigegeben werden. der in dom folgenden
I left, der Zeitschrift erscheinen wird.
MYNTFYNDEN I KORSBETNINGENS MASS- GRAVAR
AV
B E N G T T H O R D E M A N I I .
Sedan vi i f ö r r a delen a v d e n n a u p p s a t s g r a n s k a t mynt- fynden I I — V u r den s t o r a K o r s b e t n i n g s g r a v e n , s k o l a vi UU u p p t a g a fynd I till n ä r m a r e studium. H ä r v i d mö- ter oss problem av helt a n n a n a r t än dem vi i sam- band med de s m ä r r e fynden fingo anledning diskutera. F ö r - utom av b o r g a r k r i g s m y n t e n (246—371), vilka, som redan påpe- kats, visa, att ä g a r e n av denna p e n n i n g s u m m a måste h a varit en d a n s k k r i g a r e , oeh som u t g ö r a 32 % av hela fyndet, består detsamma av 19 % b r a k t e a t e r med två motvända k r o n o r inom slät r i n g (171—
244), 44 % b r a k t e a t e r med en k r o n a eller bokstav (L, S eller G) inom s t r å l r i n g (1—170) samt ytterligare n å g r a få m y n t : 6 st. b r a k - teater präglade för T y s k a Orden (372—377) och en fastlandssvensk brakteat med k r ö n t h u v u d (245). F ö r e k o m s t e n av s i s t n ä m n d a typ innebär en numismatisk ö v e r r a s k n i n g , i det att densamma hittills med stöd av H i l d e b r a n d s auktoritet1 allmänt ansetts tillhöra Albrekts av Mecklenburg u t p r ä g l i n g a r . Korsbetningsfyndet tvingar oss emel- lertid att r ä k n a med att den börjat u t m y n t a s r e d a n u n d e r M a g n u s E r i k s s o n s s e n a r e r e g e r i n g s å r . H u v u d m a s s a n av de brakteater, som ingå i fynd I, nämligen såväl de med s t r å l r i n g som de med två k r o -
1 Sveriges Medeltid, I, sid. 836. H i l d e b r a n d antyder där att den även kunnat präglas under följande regenter; sid. 829 not 1 vill han dock hålla don möjligheten öppen att denna typ kommit till användning även under Magnus Eriksson.
Fornvännen 1932.
66 /( B .V G T T II O li I) E M A N
nor, av vilka de flesta1 hittills b e t r a k t a t s som svenska och av Hilde- b r a n d hänförts dels till B i r g e r M a g n u s s o n s ( G - b r a k t e a t e r n a ) , dels till M a g n u s E r i k s s o n s regeringstid, ha nyligen2 av Appelgren från- skrivits Sverige och i stället h ä n f ö r t s till Norge. F ö r e l i g g a n d e fynd s y n e s j u ge direkt stöd åt denna Appelgrens mening att ifrågava- r a n d e b r a k t e a t e r oj ä r o svenska, i det att de h ä r bokstavligen hittats i en u t l ä n n i n g s portmonnä, men vid n ä r m a r e eftertanke finner man.
att fyndet även kan t y d a s i motsatt riktning. Om en u t l ä n d s k man beger sig till ett främmande land, ä r h a n givetvis angelägen om att medföra d ä r kitrscrande valuta, och i della fall borde h a n då för- skaffat sig gotländskt mynt. Om detta ej av ett eller a n n a t s k ä l var möjligt, h a r det legat n ä r m a s t till h a n d s att skaffa fastlandssvenskt mynt, som, att döma av myntfynden, talrikt k u r s c r a d e på ön. Det må emellertid medges, att detta endast ä r ett allmänt resonemang, som ingenting positivt s ä g e r oss. F ö r s t genom ett s t u d i u m av de tyndkombinationcr, vari dessa typer uppl rada, k u n n a vi h o p p a s att t r ä n g a spörsmålet n ä r m a r e in på livet.
Till K. Myntkabinettet h a r , såvitt mig ä r bekant, inkommit åtta s l u t n a myntfynd, i vilka ingå b r a k t e a t e r av i f r å g a v a r a n d e slag.3 Vi skola h ä r ge en översikt av d e s a m m a :
1. P å k y r k o g å r d e n i E k b y socken, Västergötland, söder om Marie- stad, påträffades å r 1817 ett fynd (inv. 416), bestående av 6 st. brak- teater med två k r o n o r samt 58 st. av M a g n u s E r i k s s o n s s e n a r e mynt med lejon och tre k r o n o r (Hildebrand 620—640) och 2 st. bokstavs brakteater med slät ring. 4 mynt voro obostämbara.
2. Å r 1835 framkom vid g r ä v n i n g på Bälinge sockens k y r k o g å r d , Södermanland, mellan Nyköping och T r o s a , en mctalldosa med 74 st.
1 Angående bestämningen av brakteaterna med rakt från sidan sedd krona inom strålring har mig veterligen endast S c h i v e (Norges myntor i middel- alderen, Christiania 1865, tillägg till sid. 119) uttalat sig; han anser dom vara norska och samtidiga med Erik av Pommerns danska brakteater med snett nedifrån sedd krona inom strålring ( H i l d e b r a n d : a. a. fig. 667), från vilka denna typ givetvis noga bör skiljas.
2 A p p e l g r e n : a. a., Fornvännen 1930.
8 I Lunds Universitets Myntkabinett förvaras inga myntfynd av det slag som här sysselsätter oss enligt vad professor O. R y d b e c k benäget med- delat mig. I Uppsala Universitets Myntkabinett finnas delar av Västerås- fyndet 1791 (nr 11 här nedan), och i Göteborgs Musei Myntkabinett de vid W, B e r g s grävningar i Kungahälla funna mynten, varibland även brakteater av ifrågavarande tyjier (nr' 22).
.1/ V .Y I F Y N D E N I K O Ii S B E T N I N G E N S M A S S G R A V A R 67
mynt (inv. 711), v a r a v inlöstes 2 st. b r a k t e a t e r med två k r o n o r samt 14 st. M a g n u s E r i k s s o n s mynt med lejon och tre k r o n o r .
3. Inom K a l m a r gamla stads område framgrävdes å r 1841 ett stort myntfynd (inv. 988) •, bestående av 32 st. b r a k t e a t e r med två k r o n o r inom slät ring och 24 st. b r a k t e a t e r med Q , S eller L inom s t r å l r i n g , samt 62 st. b r a k t e a t e r med Q , S, L eller H inom slät ring, 40 st.
b r a k t e a t e r med k r ö n t h u v u d och 1,623 st. M a g n u s E r i k s s o n s mynt med lejon och tre k r o n o r . Dessutom förekommo ytterligare 5 st.
tvåsidiga mynt, v a r a v en L o n d o n s t c r l i n g från tiden 1272—1327 och elt flandriskt mynt från tiden 1279—1305, samt en brakteat med fana inom s t r å l r i n g , tydligen från Stralsund, och 6 st. obestämbara brak- teater.
4. Elva å r s e n a r e , 1852, upptogs vid mtuldring i L a n d s k r o n a h a m n ett myntfynd (inv. 1825 A ) , som till sin s a m m a n s ä t t n i n g visar en mycket n ä r a överensstämmelse med det från Korsbetningen, som h ä r sysselsätter oss. Hela skatten bestod av 612 st. mynt, v a r a v 214 st.
brakteater med G , S, L eller I ( ? ) samt 69 st. s å d a n a med k r o n a inom s t r å l r i n g , 138 st. b r a k t e a t e r med två k r o n o r , 164 st. b o r g a r - krigsmynt, 6 st. n o r d t y s k a och 21 st. obestämbara b r a k t e a t e r .
5. Å r 1871 hittades u n d e r en sten vid Levide i Hejde socken, Got- land en m y n t s k a t t (inv. 4540)', som utgjordes av 9 st. b r a k t e a t e r mod två kronor, 2 st. s å d a n a med 6 eller L samt 7 st. med k r o n a inom s t r å l r i n g ; vidare 4 st. med G eller S inom slät ring, 1 st. med krönt huvud, 1 st. obestämbar brakteat, ett stort antal M a g n u s E r i k s - sons mynt med lejon och tre k r o n o r , 122 st. tvåsidiga gotlandsmynt3
och 12 st. u t l ä n d s k a mynt från 1300-talet, v a r a v det y n g s t a präglat å r 1359—60.
6. I en å k e r vid P e t e r s b e r g å S k ä n n i n g e stads område hittades å r 1877 en m a l m g r y t a med över 4,000 m y n t (inv. 6062)4, v a r a v ett en brakteat med två k r o n o r inom slät ring. De övriga utgjordes av
i H i l d e b r a n d : Sveriges Medeltid I, sid. 829 ff.
2 H . H i l d e b r a n d : Svenska myntfynd, 3, Mbl. 1876, sid. 244 ff.
8 Det hade varit av stort värde för klarläggandet av ovan (sid. 36 ff.) be- handlade frågor rörande gotlandsutmyntningen om dessa mynt nu varit tillgängliga för undersökning, men dels inlöstes endast 9 st. och dels blevo dessa i enlighet med dåtidens principer inordnade i myntscricrna och kunna ej längre identifieras.
4 B. E. H i l d e b r a n d : Fynd vid Betersberg å Skenninge stads område.
Mbl. 1877, sid. 536 ff.
68 B E N G T T H O R D E M A N
12 st. A l b r e k t s ö r t u g a r , 626 st. b r a k t e a t e r med k r ö n t huvud, 3,220 st.
s å d a n a med k r ö n t A, O eller S, 7 st. s å d a n a med Q eller H u t a n k r o n a och 19 st. obestämbara, alla med slät r a n d , vidare 102 st. två- sidiga gotlandsmynt och 82 st. u t l ä n d s k a mynt, v a r a v de daterade från tiden 1357—1377.
7. Å r 1892 anträffades vid E l d s b e r g a k y r k a , Halland, mellan Halmstad och L a h o l m , ett myntfynd, n ä s t a n identiskt med Korsbct- ningsfyndet I, e h u r u tre g å n g e r s å stort (inv. 9099). Det bestod av 136 st. b r a k t e a t e r med k r o n a och 478 st. s å d a n a med L, S eller Q inom s t r å l r i n g samt 20 st. o b e s t ä m b a r a av samma slag. V i d a r e inne- höll skatten 253 b r a k t e a t e r med två k r o n o r , 1 st. med 6 inom slät ring och 35 st. o b e s l ä m b a r a dylika samt 2 st. M a g n u s E r i k s s o n s tvåsidiga m y n t med lejon och tre k r o n o r , 1 st. b r a k t e a t p r ä g l a d för T y s k a Orden och 407 st. b o r g a r k r i g s m y n t , v a r a v det övervägande flertalet (355 st.) av s a m m a typ som de flesta b o r g a r k r i g s m y n t e n i Korsbctningsfyndet (Mansfeld-Bullner 656).
8. Det senaste fyndet av denna a r t anträffades å r 1910 vid L u n n a S ö r g å r d i H a m m a r s socken, Närke, i l ä m n i n g a r n a av en tygpåsc, som varit innesluten i en t r ä l å d a (inv. 14073)l. Det bestod av 3,683 st.
mynt och ett halvmånformigt silverspänne. F l e r t a l e t mynt utgjordes av b r a k t e a t e r inom s t r å l r i n g , nämligen 510 st. med k r o n a och 2,065 st.
med Q, L, S, Ä , W eller O (de tre s e n a r e t y p e r n a s a m m a n l a g t endast i 7 ex.). Dessutom förekommo 5 st. b r a k t e a t e r med stående lejon inom s t r å l r i n g . V i d a r e förefunnos 721 st. b r a k t e a t e r med två k r o n o r , 1 st. M a g n u s E r i k s s o n s tvåsidiga mynt med lejon och en k r o n a , 1 st. b o r g a r k r i g s m y n t av typen Mansfeld-Bullner 656 samt 380 st.
o b e s t ä m b a r a brakteater.
F ö r u t o m dessa fynd k ä n n e r j a g följande, som ej i n s ä n t s till K.
Myntkabinettet' och vilkas s a m m a n s ä t t n i n g därför endast ä r ofull- sländigt känd. Så finnes i intet fall u p p l y s n i n g om antalet exemplar av de olika i fynden ingående typerna, och även i fråga om uppgif- terna på typerna k a n man ej r ä k n a med fullständighot. Dot oaktat låter sig d e r a s k a r a k t ä r g a n s k a tydligt a v l ä s a s .
1 Jfr A p p e l g r e n i Fornvännen 1930, sid. 290.
2 Fynden 9 och 10 ha åtminstone delvis sedermera införlivats med K.
Myntkabinettet, men mynten blevo redan tidigt inlagda i serierna. Jfr N. L. R a s m u s s o n : Det Bromelius-v. Bromellska myntkabinettet (Forn- vännen 1931, sid. 377 ff.).
M Y N T F Y N D E N l K O R S B E T N I N G E N S M A S S G R A V A R 69 91. Å r 1694 påträffades i H å l a n d a socken i Västergötland, n ä r a G a m l a Lödöse, i en b e r g s s k r e v a på Livered säteris ä g o r en mynt- skatt, bestående av s t r å l r i n g s b r a k t e a t e r med k r o n a , L och S.
102. F ö l j a n d e å r hittades i Revesjö socken i Västergötland ett mynt- fynd, inlagt i näver u n d e r golvet i en b o n d s t u g a vid h e r r g å r d e n K a t r i - noberg. F y n d e t bestod av b r a k t e a t e r med Q inom s t r å l r i n g samt mod två motvända k r o n o r inom slät ring.
113. Å r 1791 fann m a n i S. I l i a n s socken i Västmanland, intill V ä s - terås, på V a l l b y eller R å b y ägor, u n d e r en stor sten en kopparkittel med en fingerborg, tre t ä r n i n g a r samt o m k r i n g 2,000 m y n t ; delar av fyndet kommo bl. a. till U p p s a l a Universitets Myntkabinett. Mynten ut- gjordes av b r a k t e a t e r med s t r å l r i n g samt k r o n a , Q , S eller L, b r a k t e a t e r med två motvända k r o n o r , M a g n u s E r i k s s o n s tvåsidiga m y n t med lejon och tre k r o n o r samt n å g r a få b r a k t e a t e r med L inom slät ring.
12*. Samma å r gjordes i Hidinge socken i N ä r k e ett fynd, bestå- ende av b r a k t e a t e r med två motvända k r o n o r , k r ö n t h u v u d och L, samtliga inom slät r i n g , samt M a g n u s E r i k s s o n s m y n t med lejon och tre k r o n o r .
13, 14, 155. Vid ej a n g i v n a tidpunkter, troligen vid slutet av 1700- talct, ha påträffats myntfynd i A r b o g a , i Rättviks socken i D a l a r n a
1 Uppgifterna hämtade ur N. L. R a s m u s s o n : a. a.
2 Uppgifterna ur samma källa som föreg. I manuskriptet anges som fyndort herrgården Eneborga i Roasjö socken, Svcnnljunga gäll. I Svenn- Ijunga finnes visserligen ett torp Encborg, men detta synes vara en relativt ny bebyggelse, och kan här ej komina i fråga. Enligt en länskarta av år 1656 i Lantmätoristyrelsons arkiv hette emellertid herrgården Katrincbcrg i Revesjö socken då Encborg, och att detta i verkligheten är fyndplatsen bo- styrkos av att Rovesjö mon ej Roasjö i ecklesiastikt hänseende tillhör samma pastorat som Svcnnljunga. Manuskriptets Roasjö är sålunda en felskriv- ning för Revosjö.
8 Uppgifterna sammanställda ettor ( M o d e e r : ) Swensko mynt och skåde- penningar, Lund 1796, passim, J. II. S c h r ö d e r : Anmärkningar öfver Sveriges äldsta mynt (K. Vitt. Hist. och Antiquitets Acadcmiens Handlingar, XIII, Sthlm 1830, sid. 316), J. G. L i l j e g r e n : Fynd i svensk jord (samma Handlingar, XIII, sid. 205), anteckningar av N e s c h o r s hand i ott inter- folierat exemplar av C. B. B e r c h : Swenska mynt och kongl. skådepen- ningar, Uppsala 1773, i K. Vitt. Hist. och Ant. Akad:s bibliotek, Uppsala Univ:s Myntkabinetts accessionskatalog n:ris 973—1120, samt Kanslikollcgii skrivelser till K. Maj:t 1792 i Biksarkivet. — Jfr efterskriften.
4 Uppgifterna ur ( M o d c c r ; ) a. a.
5 Uppgifterna ur ( M o d e e r : ) a. a.
70 B E N G T T II O II D E M A N
samt i F ä s s b e r g s socken i Västergötland. Det f ö r s t n ä m n d a var sam- mansatt av b r a k t e a t e r med Q inom s t r å l r i n g , med samma bokstav inom slät r i n g (ett e x e m p l a r ) , med två motvända k r o n o r samt Mag- n u s E r i k s s o n s mynt med lejon och tre k r o n o r . Rättviksfyndet bestod av b r a k t e a t e r med L inom s t r å l r i n g , med två motvända k r o n o r inom slät ring samt antingen b r a k t e a t e r med 6 inom slät ring eller Mag- n u s E r i k s s o n s mynt med lejon och tre k r o n o r .1 Om F ä s s b e r g s f j li- det meddelar vår källa endast, att det innehöll L-brakteater med s t r å l r i n g .
16'. Å r 1873 gjordes i F a l k ö p i n g s socken n ä r a Angelstads egen- dom ett fynd av 16 st. brakteater, s a m m a n s a t t av s t r å l r i n g s b r a k t e a t e r med krona3, G och L samt av b r a k t e a t e r med två k r o n o r inom slät ring*.
175. P å Skövde g a m l a k y r k o g å r d b o r t s c h a k t a d e s troligen u n d e r 1800-talets tredje fjärdedel en hög jordkullo, varvid hittades en mynt- skatt, bestående av b r a k t e a t e r med L och med lejon inom s t r å l r i n g (samma typ som i H a m m a r f y n d e t ) , b r a k t e a t e r med krönt S och krönt h u v u d inom slät ring, M a g n u s E r i k s s o n s tvåsidiga mynt med lejon och tre resp. en k r o n a samt b r a k t e a t e r med en fembladig r o s ( ? ) .
De omdiskuterade b r a k t e a t e r n a h a slutligen även vid n å g r a till- fällen påträffats i k y r k o r , mon dessa fynd torde oj med säkerhet
k u n n a b e t r a k t a s som deponerade skatter, varför d e r a s sammansätt- ning ej k a n tillmätas vetenskapligt värde. U t a n a n s p r å k på fullstän- dighet k a n n ä m n a s , att s å d a n a fynd gjorts i (18) Sproge k y r k a , Gotland (inv. 911): Q inom s t r å l r i n g , S st.; i (19) F a r d h e m s k y r k a , Gotland (inv. 10992): S inom s t r å l r i n g , 1 st.; i (20) Gestads k y r k a , D a l s l a n d (inv. 15969): A inom s t r å l r i n g , 1 st.; och i (21) Naverstads k y r k a , B o h u s l ä n (förvaras i k y r k a n ) : Q inom s t r å l r i n g , 2 st., två
1 M o d e e r uppger a. a. sid. 307 att fyndet innehöll Erik Erikssons mynt, och under Erik Eriksson upptager han do båda nämnda typerna.
2 Upjigifterna hämtade ur II. W e r n e r : Mynt funna i AVestorgötlands jord, Lidköping 1879.
8 W e r n e r uppger att det även förekommit krona inom slät ring, mon avbildningen ger tydligt vid handen att ifrågavarande brakteat har strålring.
4 Enligt W e r n e r skulle brakteattypen mod två kronor haft strålring, men då dylika brakteater eljest ej äro kända, torde kunna förutsättas ett misstag i bestämningen eller skrivfel.
B Uppgifterna ur samma källa som förog. Några mynt ur detta fynd ha sedermera med Wornors samling inkommit till St. II. M. (inv. 4840).
