Ett bekant hot
En studie av hur Kina konstruerat ett
strategiskt narrativ kring Xinjiang
Elenor Söderberg
Kandidatuppsats i statskunskap C, 15 hp, VT21
Statsvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet
Handledare: Anna Michalski
Abstract
This study intends to examine China’s use of religious violence and antiterrorism when constructing a narrative of the situation in Xinjiang. While the tensions in Xinjiang are not a new occurrence, their intensity has undoubtedly increased. Human Rights Watch has described it as a “cultural genocide” and several international actors have condemned Chinas treatment of the minority group Uyghurs. While China seems to portray the tensions as a result of several acts of religious terror, there are traces of a more complicated conflict. Furthermore, the study shows that the conflict was rarely described as the result of terrorism before the September 11 terrorist attacks, despite the conflict starting in the early 1990s. At the same time, researchers have claimed that Islamic fundamentalists have been adopted as something of a global antagonist, and the fear of religious violence has been recognized as a threat that needs to be stopped, even if it demands more violence. Thus, this study is concerned with studying how this has been acknowledged in a global setting and used by global actors as a strategic tool to vindicate controversial actions. The study illustrates how religious violence and antiterrorism have been used in the creation of a strategic narrative by China. Strategic narratives have been described as the soft power in the 21st century and a well-suited methodological tool to form a deeper understanding of soft power in international relations. The study is done through a text- and narrative analysis of China’s Ministry of Foreign Affairs’ testimony of Xinjiang. The results show that extremist religion and terrorists have been pointed out as a main threat in Xinjiang, while separatist also has been linked to these two. By doing this China has managed to acknowledge its measures against the Uyghur separatist movement as a part of the global war against terror.
Innehållsförteckning
Akronymer ... 4
1. Introduktion ... 5
1.1 Inledning ... 5
1.2 Syfte och frågeställning ... 6
2. Bakgrund ... 7
3. Tidigare forskning och teori ... 11
3.1 Varför fokusera på religion i Xinjiang? ... 11
3.2 Leder religion till våld? ... 11
3.3 Varför kan religiöst våld vara ett tänkbart narrativ? ... 13
3.4 Strategiskt narrativ ... 14
4. Design och metod ... 17
4.1 Design ... 17
4.2 Begreppsdefinition ... 18
4.3 Analytiskt ramverk ... 18
4.4 Metod ... 20
4.5 Material och urval ... 20
Akronymer
BRI The Belt and Road Initiative
ETIM East Turkestan Islamic Movement EU Europeiska unionen
FMPRC Ministry of Foreign Affairs of the People’s Republic of China FN Förenta Nationerna
HRW Human Rights Watch KKP Kinas Kommunistiska Parti
1. Introduktion
1.1 Inledning
Under den senare delen av 2000-talet har omvärldens blickar vänts mot den pågående konflikten i Xinjiang, en region i nordvästra Kina. Medan det finns ett flertal förklaringar till konflikten bör den etniska minoriteten uigurernas strävan efter självständighet, vilket bryter mot Kinas Kommunistiska Partis mantra om ett enat Kina, betraktas som en av viktigaste.1 Den uiguriska separatiströrelsen har kommit att förknippas med det i dagsläget största terrorhoten i Kina enligt kinesiska uttalanden.2 I syfte att bekämpa dessa hot lanserade Kina kampanjen ”särskild åtgärd för att drastiskt angripa våldsam terroraktivitet” under maj 2014.3 Kampanjens konsekvenser för uigurerna har kritiserats starkt av ett flertal internationella aktörer därför att den lett till brott mot mänskliga rättigheter. Enbart under 2021 har åtskilliga aktörer påtalat sin kritik, exempelvis har EU, USA och Kanada riktat sanktioner gentemot Kina i syfte att visa på sitt motstånd.4 Vidare har människorättsorganisationer uppmärksammat konflikten och företag tagit avstånd.5 Det är svårt att blunda för omvärldens engagemang för Xinjiang och faktumet att regionen gjort avtryck inom internationell politik. Xinjiang är dessutom inte den enda konflikten i Kina där åtgärder riktats gentemot en grupp i strävan efter självständighet från Kina, vilket gör regionen särskilt intresseväckande för den som vill förstå inhemsk politik i Kina. Det är en högst relevant region att studera för den som har ett intresse för att förstå såväl kinesisk politik som Kinas internationella relationer i vår samtid.
Att Kina försökt förmedla en bild av konflikten som en kamp mellan å ena sidan antiterrorism och å andra sidan terrorism är svårt att avfärda, i synnerhet när Kina beskriver sitt agerande med beteckningen ”särskild åtgärd för att drastiskt angripa våldsam terroraktivitet”. Samtidigt är det svårt att blunda för att religion blivit porträtterat som en bakomliggande orsak till terrorhotet på grund av att praktiserande av islamisk tro blivit klassat som terrorbrott.6 Detta kopplar an till den inomvetenskapliga diskussionen om religionens reella roll inom konflikter. Medan ett flertal forskare hävdat att forskning kring religionens roll i konflikter inte bör försummas så skriver exempelvis William Cavanaugh i boken The Myth of
Religious Violence att det inte finns någon orsak att särskilja religiöst våld från
1 Carlsson. Makt, tro och motstånd, 20. 2 Pokalova. China: People’s war on terror, 517.
3 HRW. China’s Campaign of Repression Against Xinjiang’s Muslims.
Egen översättning av kampanjen som på kinesiska heter ”严厉打击暴力恐怖活动专项行动.
4 Flores och Olsson. Linde kritisk mot Kinas sanktioner: “Helt oacceptabelt”. 5 HRW. China: Baseless Imprisonments Surge in Xinjiang;
Amnesty. China: Parents of missing Uyghur children describe horror of family separation; Brant, Nike. H&M face China fury over Xinjiang cotton ‘concerns’.
sekulärt våld.7 Cavanaugh hävdar istället att tanken om att religion är synnerligt våldsamt har kommit bli en undanflykt som skiftar fokus från den verkliga konflikten och därtill rättfärdigar sekulärt våld mot religiösa aktörer.8 Även om Cavanaugh själv inte vill hävda att ” there exists a conscious conspiracy on the part of certain powerful people to construct the myth as deliberate propaganda” går det att hävda att det är naivt att avskriva sådana misstankar utan empiriska bevis.9 Istället bör vi misstänka att det finns länder som nått samma insikt som Cavanaugh och adopterat ”The Myth of Religious Violence” som ett slags propagandaverktyg. Jag har valt att undersöka detta genom en studie av hur religiöst våld och antiterrorism används av statsmakten Kina i konstruerandet av ett strategiskt narrativ kring konflikten i Xinjiang. Studier av strategiska narrativ inom internationella relationer är ett relativt nytt fält vars syfte är att förstå övertalning och inflytande genom att granska hur kommunikation och makt sammanfaller.10
Genom att kombinera en studie av den kinesiska statens problemnarrativ av konflikten i Xinjiang med Cavanaughs teori, myten om religiöst våld, är min ambition att skapa en djupare insikt i hur religion och antiterrorism kan användas som ett verktyg för att rättfärdiga handlingar färgade av förtryck inom internationella relationer.
1.2 Syfte och frågeställning
Syftet med denna studie är således att undersöka hur statsmakten Kina har använt och fokuserat på religion och antiterrorism i konstruerandet av ett strategiskt narrativ av sitt agerande i Xinjiang. Genom ett specifikt fokus på religion och antiterrorism inom narrativbyggande kan studien förhoppningsvis bidra till en ökad förståelse av hur religion och antiterrorism kan användas för att påverka omvärldens perception av en konflikt.
Frågeställningen lyder: ”Hur har Kina konstruerat ett strategiskt narrativ kring Xinjiang och hur betonar narrativet antiterrorism och religiöst våld för att rättfärdiga Kinas agerande i Xinjiang?”
7 Svensson. Civil War and Religion: An Overview.
Cavanaugh. The Myth of Religious Violence, 3.
8 Ibid., 183. 9 Ibid.
2. Bakgrund
Kännedom om situationen i Xinjiang kan vara betydelsefull för att tillgodogöra sig denna studie. I detta kapitel ämnar jag därför att ge läsaren en adekvat förståelse av konflikten genom en orientering i Xinjiangs historia och nutid. Komplexiteten i en konflikt av Xinjiangs kaliber medför att min skildring inte försöker att ge läsaren alla svar, men förhoppningsvis tillräcklig kunskap för att tillgodogöra sig uppsatsens innehåll.
Under 1700-talet blev Xinjiang en del av det dåvarande kinesiska kejsardömet under Qingdynastin.11 Namnet Xinjiang (新疆) betyder nytt territorium, och kan ses som en referens till Xinjiangs relativt korta historia som en del av Kina.12 Sedan dess har Kina haft en varierande grad av kontroll över regionen.13 Under 1900-talet anses Xinjiang ha varit självständigt dels då det styrdes av en manchurisk krigsherre (1933-1944) och dels under perioden då delar av regionen utgjorde den muslimska republiken Östturkestan (1944-1949). 14 Slutet för självständighetsperioden förknippas med en tragisk olycka då ledarna för den kortlivade republiken omkom i en flygolycka 1949.15 Kort efter olyckan upptogs provinsen i Kina. Medan det än idag är oklart hur pass frivilligt det var för Östturkestan att införlivas i Kina så är det även svårt att hävda att det skedde under tvång. Däremot är det tänkbart att delar av ursprungsbefolkningen har kvar känslomässiga kopplingar till självständighetsperioden som kan motivera en vilja att delta i separatiströrelsen. Den nuvarande autonoma regionen XUAR fick sedan sitt namn 1955.16
Xinjiang, som framför allt har en jordbruksbaserad ekonomi, har kommit att bli Kinas största inhemska producent av bomull, olja och naturgas.17 Kina har dessutom investerat i Xinjiangs infrastruktur och naturresursutvinning. Regionen har även kommit att få en viktig geografisk placering till följd av initiativet BRI som syftar till att utvidga handelsvägarna mellan Kina och omvärlden. Initiativet består av fem olika ekonomiska korridorer, där en av två viktigaste korridorerna går mellan Kashgar (Xinjiang) och Pakistan.18 Det är därför högst tänkbart att Xinjiang har en strategiskt betydande roll för Kinas ekonomi både i nutid och i framtiden, något som även motiverar Kinas vilja att kväsa separatiströrelsen i Xinjiang då den kan utgöra ett hot mot Kinas ekonomi.
11 Carlsson. Makt, tro och motstånd, 15.
12 Egen översättning av det kinesiska namnet för Xinjiang(新疆). 13 Carlsson. Makt, tro och motstånd, 15.
14 Hägerdal. Kinas historia, 294. 15 Ibid.
16 Carlsson. Makt, tro och motstånd, 15. 17 Ibid.
Ursprungsbefolkningen i Xinjiang kallas för uigurer. Uigurerna har en egen historia, ett eget språk och en egen kultur som särskiljer gruppen från andra minoritetsgrupper i Kina.19 Vidare utmärker sig uigurerna från många andra minoritetsgrupper i Kina genom deras tro. Traditionellt tillhör uigurer den muslimska trosuppfattningen och uigurerna är en av tio minoritetsgrupper i sekulära Kina som gör det.20 Medan det finns tio olika minoriteter som förknippas med Islam i Kina så är uigurerna en av de grupper med starkast koppling till religionen och i slutet av 90-talet var ungefär 8,1 miljoner av Kinas 18 miljoner muslimer bosatta i Xinjiang.21
Under de senaste åren har en konflikt mellan uigurerna och Kina växt fram. Det finns ett flertal förklaringar till konflikten, men uigurernas strävan efter självständighet, vilket bryter mot Kinas Kommunistiska Partis mantra om ett enat Kina, bör betraktas som en viktig faktor enligt Marie Carlsson.22 Till följd av att Kina gör få distinktioner mellan separatiströrelsen och terrorism har hela separatiströrelsen kommit att behandlas som ett terrorhot.23 Vissa beskriver konflikten som en form av kulturellt folkmord eftersom antiterrorpolitiken bidragit till att uigurernas kultur fått lida stora konsekvenser. 24 Kritiken kommer huvudsakligen från västvärlden och det finns länder som har kritiserat mängden kritik som Kina mottagit från just väst. Exempelvis avvisade Burkina Faso, Kongo och Sudans ambassadörer till Kina kritiken från väst genom att hävda att den var driven av dolda motiv, vilket Carine Kaneza Nantulya dock menar var ett försök från länderna att behålla sina goda relationer till Kina och inte ett resultat av eget missnöje.25
En annan faktor som kan ha bidragit till konfliktens fortlevnad enligt Carlsson är att Xinjiangs befolkning inte är den enda gruppen i Kina som drömmer om självständighet och att det därför kan finnas en rädsla för att separatiströrelserna även i andra områden ska inspireras till att driva sin fråga om Kina tillät Xinjiangs separatiströrelse att få igenom sin vilja. 26 Det finns nämligen en uttalad separatiststrävan även i andra kinesiska regioner, exempelvis i Hongkong och Tibet. I synnerhet har situationen i Xinjiang jämförts med den i Tibet då det finns flera likheter, exempelvis skriver The Economist att det finns en stark strävan från Kinas håll att underminimera tibetanernas religiösa tillhörighet i Tibet.27 Då förbindelse med islamisk tro blivit klassat som ett terrorbrott i Xinjiang enligt
19 Carlsson. Makt, tro och motstånd, 15. 20 Mackerras. Ethnic minorities, 183. 21 Ibid.
22 Carlsson. Makt, tro och motstånd, 20. 23 Pokalova. China: People’s war on terror, 517.
24Editoral Board. What’s happening in Xinjiang is genocide.
25 Kaneza Nantulya. Why Are Some African Governments Shielding China Over Xinjiang?. 26 Ibid.
Human Rights Watch finnas det en tydlig likhet mellan fallen, samtidigt som en sådan självständighetssträvan troligtvis resulterat i större konsekvenser för uigurerna än för tibetanerna med tanke på rykten om att det sker ett kulturellt folkmord i Xinjiang.28
Colin Mackerras menar att konflikten till viss del uppstått på grund av en stigande andel inflyttade hankineser sedan 90-talet. Hankinseserna utgör majoritetsbefolkningen (ca. 90%) av Kinas befolkning, vilket gör det till den största folkgruppen i världen.29 Vidare skriver Mackerrass att det bidragit till en växande kulturell slitning mellan uigurer och hankineser som skapat osämja i regionen, samt att ett flertal uigurer kommit att känna sig alltmer marginaliserade i studier och arbetsliv som följd av detta.30 Mackerras menar på att inflyttningarna i sig inte bidragit till konflikten utan faktumet att hankineserna i större utsträckning än tidigare inte anpassat sig efter den existerande samhällskulturen. Vidare skriver Mackerras att de tidigaste spåren av konflikten kan skymtas i en attack mot en statlig byggnad i sydvästra Xinjiang som senare terrorgruppen East Turkestan Islamic Movement kommit att anklagas för.31 Namnet hänvisar till den forna muslimska republiken Östturkestan. I samband med 11e septemberattackerna följde ett globalt krig mot terrorism där bl.a. ETIM kom att uppmärksammas av Kina som därefter har hävdat att terrorhotet i Xinjiang har en direkt koppling till både den uiguriska separatiströrelsen och muslimska extremister. 32 Samtidigt är informationen kring ETIM relativt vag eftersom den enda egentliga källan är Kina.33
Spänningarna i regionen har ökat sedan 2001, exempelvis utbröt en våldsamsammandrabbning mellan uigurer och hankineser den 5 juli 2009.34 Under 2017 rapporterade HRW om öppnandet av omskolningscentrum i Xinjiang som en del av Kinas antiterroråtgärder. HRW beskrev då centrumen som propagandacentrum där tusentals uigurer och muslimer hölls fångna under våld, medan kinesisk media har beskrivit det som antiterror träningscentrum eller utbildning och omvandlingscentrum.35 Oavsett vad syftet med centrumen är så har det väckt en internationell debatt.
Sammanfattningsvis är spänningarna i Xinjiang komplicerade och det finns orsak att tro att det finns olika upplevda verkligheter av utvecklingen. Det går inte att
28 HRW. China: Baseless Imprisonments Surge in Xinjiang. 29 Svanberg. hanfolk.
30 Mackerras. Tibetans, Uyghurs, and state legitimation, 235. 31 Mackerras. Ethnic minorities, 186.
32 Mackerras. Tibetans, Uyghurs, and state legitimation, 236. 33 Pokalova. China: People’s war on terror, 520.
34 Carlsson. Makt, tro och motstånd, 15.
avfärda Kinas påståenden om våldsamheter i regionen, men däremot finns det de som ifrågasätter om motinsatsernas djup och riktning är rättfärdigade.36
3. Tidigare forskning och teori
I detta kapitel introduceras läsaren till studiens teoretiska grund. De första tre avsnitten ämnar ge en teoretisk förståelse för religiöst våld och antiterrorism, samt varför det kan vara intressant att granska ur ett narrativt perspektiv. Därefter följer en introduktion till strategiska narrativ som även kommer att ligga till grund för det analytiska ramverket.
3.1 Varför fokusera på religion i Xinjiang?
Björn Hettne har forskat inom etniska konflikter och definierar etnicitet som ”en kollektiv identifikation som bestäms av historiska omständigheter – den är kontextuellt bestämd”.37 Han menar på att kontexten bör bestämma hur vi tolkar begreppet etnicitet. Medan det finns forskare som vill skilja på etnicitet och kontextuella faktorer såsom ras, språk, territorium, religion etcetera så försvarar han det motsatta perspektivet. Enligt Hettne är det ”etnicitetsbegreppets mångdimensionalitet som är dess styrka och som ger dynamiken åt den sociala egenskapen etnicitet”.38 Därför finns det orsak att betona religion när vi vill skapa oss en förståelse av spänningarna i Xinjiang eftersom uigurerna blivit starkt förknippade med en etnoreligiös identitet. I boken Etniska konflikter och internationella relationer (1990) skriver Hettne att ”Problemet [i etniska konflikter] är sammanfattningsvis inte att etniska grupper är olika, utan uppstår snarare när de inte längre får vara olika, d.v.s. när de subjektivt upplever ett hot mot den egna identiteten, risken för kulturell utplåning. Detta är en grundläggande orsak bakom politisering av etnisk identitet”.39 Som Colin Mackerrass skriver har uigurerna upplevt en marginalisering av sin kultur, sitt språk och sin religion som pekar på att det finns ett upplevt hot hos uigurerna som etnisk grupp.
3.2 Leder religion till våld?
Forskning om religion är begränsad i det avseende att religion som koncept är svårt att definiera. Det finns tusentals olika religioner, alla med olika tro och praktiker, vilket medför viss problematik när man vill studera religion som en mekanism för ett annat fenomen. Vidare saknas det konsensus kring hur kopplingen mellan religion och våld ser ut.
Monica Duffy Toft skriver att Fox (2002) visar att religiöst missnöje hos en minoritetsgrupp som söker självständighet eller autonomi, vilket är fallet i Xinjiang, ökar sannolikheten för ett uppror.40 Hon framhäver även att Akbaba och Taydas (2011) visar att religiös diskriminering mot en etnoreligiös grupp kan vara en
37 Hettne. Etniska konflikter och internationella relationer, 17. 38 Ibid., 19.
39 Ibid., 140.
predikator för ett inbördeskrig, samt att en studie av Basedau m.fl. från 2015 visar på att en överlappning av religiösa och etniska identiteter ökar sannolikheten för civilt våld. 41 Det finns alltså forskning som visar på att det finns skäl att tro att religion kan ha haft en inverkan på uppkomsten av våld i Xinjiang.
William Cavanaugh hävdar att forskning kring religionens roll i framkallandet av våld kan delas in i tre olika kategorier utifrån argumentationens uppbyggnad. De tre kategorierna utformar han utifrån att religion hävdas framkalla våld eftersom religion är (1) absolut, (2) splittrande och (3) otillräckligt rationellt.42 Han poängterar därtill att tidigare forskning inte visar på att närvaro av religion automatiskt leder till våld utan att forskare tenderar att argumentera för att religion i högre utsträckning producerar våld.43 Bland forskare som menar på att religion framkallar våld eftersom det är absolut nämner Cavanaugh forskaren Charles Kimball. Cavanaugh citerar Kimball som hävdat att religion riskerar att bli våldsam när det uppvisar något av fem tecken: ”absolute truth claims, blind obedience, the establishment of an ”ideal” time, the belief that the ens justifies any means, and a decleration of holy wars”. 44 Vidare nämner Cavanaugh sociologen Mark Juergensmeyer under kategori (2) splittrande. Mark Juergensmeyer forskning bygger på att det förekommit våldsamheter inom alla religioner historiskt. Juergensmeyer hävdar att religion har en tendens att separera människor genom ett vi-och-dem tänk, samtidigt som religion även kan bidra till en föreställning om att det finns något större än verkligheten individen befinner sig i. En sådan föreställning kan i sin tur bidra till att tänja gränser som vanligtvis kan hindra individen från att utföra våldshandlingar.45 Till kategori (3) otillräckligt rationellt räknar Cavanaugh in R. Scott Appelby som hävdar att religion kan leda till våld men även kan bidra till att stabilisera fred. Han beskriver religion som något som kan trigga en individ till att känna en passion som både kan bibehålla våldsamheter i längden utanför rationellt tänkande, men även inspirera till att arbeta emot våld.46 Cavanaugh poängterar att det finns empiriska bevis för alla dessa teoretiska resonemang, i synnerhet för Appelby och Juergensmeyers forskning. Samtidigt hävdar han att det inte finns något som hindrar oss från att tro att sekulära trossamfund såsom nationalism, marxism och kapitalism är lika absoluta, splittrande eller irrationella. I boken ”The Myth of Religious Violence” skriver Cavanaugh att
“What I call the ”myth of religious violence” is the idea that religion is a transhistorical and transcultural feature of human life, essentially distinct from “secular” features such as politics and economics, which has a peculiarly dangerous
41 Toft. Getting Religion Right in Civil Wars, 3. 42 Cavanaugh. The Myth of Religious Violence, 17. 43 Ibid.
44 Kimball. When Religion Becomes Evil. Citerad i Cavanaugh. The Myth of Religious Violence, 21. 45 Cavanaugh. The Myth of Religious Violence, 28.
inclination to promote violence. Religion must therefore be tamed by restricting its access to public power. The secular nation-state then appears as natural corresponding to a universal and timeless truth about the inherent dangers of religion”47
Med detta menar han att rädslan för det religiösa våldet frammanar sekulärt våld. För att exemplifiera detta skriver Cavanaugh att ”We find ourselves obliged to bomb them into liberal democracy”.48 I boken studeras även hur myten om religiöst våld används för att motivera behovet av sekulärt våld. Han skriver specifikt att ”In foreign affairs, the myth of religious violence contributes to the presentation of […] nonsecular social orders as inherently irrational and prone to violence. […] The myth of religious violence is also useful, therefore, for justifying secular violence against religious actors”.49 Cavanaugh menar att religion i sig inte kan vara fienden utan fokus bör ligga på konflikten, något som myten om religiöst våld hämmar.50
3.3 Varför kan religiöst våld vara ett tänkbart narrativ?
Arjun Appadurai gav 2006 ut en essä under namnet Fear of Small Numbers. Även om essän kommit att kritiseras av vissa för att vara kontroversiell i sitt tänkesätt, exempelvis för följande beskrivning “genocide, after all, is an exercise in
community-building”, finns det mycket intressant att hämta från texten.51 I boken
diskuterar Appadurai globaliseringens mörka sidor och hur globaliseringen kan bidra till att förklara ett ökat storskaligt kulturellt motiverat våld i världen.52 Exempelvis hävdar han att globaliseringen bidragit till att sprida idéer och tankar mellan stater som utmynnat i en ny sorts osäkerhet i världen.53 Detta har skapat en osäkerhet kring vilka ”vi” och ”dem” är. Därtill hävdar Appadurai att denna osäkerhet kring social identitet, värderingar, etcetera främjat skapandet av en global repertoar av antagonistiska identiteter för att motverka denna osäkerhet kring vilka ”vi” och ”dem” är. En tänkbar identitet som Appadurai lyfter fram är islamiska fundamentalister.54
Med den tanken etablerad vill jag återigen lyfta fram William Cavanaughs The Myth of Religious Violence. Som jag tidigare diskuterat ägnar Cavanaugh en del av sin bok på att förstå hur tanken om religiöst våld har kommit att användas av stater i västvärlden som en motivering för varför religiöst våld bör stoppas och varför våld för detta är berättigat. Cavanaugh fokuserar på hur västvärlden använt sådana narrativ, men teorin bör även vara lämplig på Kina. Enligt Vincent Goosaert har den västerländska synen på religion fått ett synnerligt stort genomslag i Kina i
47 Cavanaugh. The Myth of Religious Violence, 3. 48 Ibid., 4.
49 Ibid., 226. 50 Ibid.
51 Hallett. Fear of Small Numbers: An Essay on the Geography of Anger – by Arjun Appadurai. 52 Appadurai, Fear of Small Numbers, 1.
53 Ibid., 5.
jämförelse med andra asiatiska länder.55 Vidare menar Elena Pokalova (2018) att Xinjiang och uigurerna har porträtterats som Kinas största interna terrorhot, samt att det finns få dokumenterade försök att beskriva händelserna i området som terroraktivitet innan 9/11. Detta trots att samma typ av händelser existerade tidigare, men det gick då under beteckningen: kriminell verksamhet.56 HRW skriver att uigurerna porträtterats som religiösa extremister och att religion lyfts fram som en betydande orsak till terrorhotet.57 Detta får mig att tänka att ETIM som kan ses som islamiska fundamentalister tillika terrorister även lätt kan porträtteras som antagonister i en internationell kontext. Något som kan möjliggöra skapandet av ett narrativ med en tydlig ond och god sida.
3.4 Strategiskt narrativ
Ett narrativ är något som många kanske förknippar med skönlitteratur, men begreppets relevans sträcker sig utanför skönlitteraturen. Paterson och Monroe (1998) beskriver narrativ så här: ”Ett narrativ är en berättelse, att välja ut och sätta ihop disparata fakta och väva samman dessa till en sammanhängande skildring med en början och ett slut”.58 Det kan förenklas till en fiktiv ram som guidar oss i vår
tolkning av en berättelse genom att visa på hur vi kan och bör tolka de olika delarna av berättelsen. Ett narrativ lyfter även fram vad som bör inkluderas i berättelsen. Kenneth Burke (1969) har skrivit att ett narrativ kräver ”an actor, an action, a goal or intention, a scene, and an instrument”.59 Forskare har föreslagit att narrativ är en
viktig del av hur våra hjärnor uppfattar och tolkar kommunikation. Ett lockande narrativ kan därför användas som ett maktverktyg hävdar Roselle m. fl. (2014) eftersom våra hjärnor automatiskt söker sig efter narrativ i syfte att förstå omvärlden.60
Studier av strategiska narrativ inom internationella relationer är ett relativt nytt fält vars syfte är att förstå övertalning och inflytande genom att granska hur kommunikation och makt sammanfaller. Strategiska narrativ skiljer sig från narrativ genom att de är konstruerade med ett bakomliggande syfte och ämnar influera omvärldens uppfattning av något. Lawrence Freedman studerar hur narrativ kan användas strategiskt inom militära konflikter och presenterar strategiska narrativ som ett verktyg för att ifrågasätta fiendens legitimitet. Enligt Miskimmon m.fl. är det i Freedmans studie som tanken kring strategiska narrativ inom internationella relationer föds.61 Samtidigt menar Miskimmon m.fl. att
strategiska narrativ inte bör begränsas till enbart militära konflikter. Tidigare studier
55 Vincent Goossaert. The Concept of Religion in China and the West. 56 Pokalova. China: People’s war on terror, 522.
57 HRW. China: Baseless Imprisonments Surge in Xinjiang. 58 Esaiasson et al. Metodpraktikan, 220.
59 Miskimmon et al., Strategic Narratives: Communication Power and the New World Order, 5. 60 Roselle et al. Strategic narrative: A new means to understand soft power, 74.
av strategiska narrativ har visat att konceptet inte är begränsat till teori utan faktiskt är ett verktyg som återfunnits i verkligheten, i synnerhet inom politiken.62 I en
annan text skriver de att ”Strategic narrative is soft power in the 21st century” och att “The analysis of the formation, projection and – critically – the reception of strategic narratives and the interactions that follow does the work soft power analysis promised but has not delivered.” Det finns alltså ett syfte med att granska strategiska narrativ som inte kan uppfyllas av enbart narrativstudier; att strategiska narrativ inte bara används som ett verktyg för mjuk makt utan även som ett lämpligt metodologiskt verktyg för att granska mjuk makt. Det finns olika orsaker till att vi bör studera mjuk makt och begreppets betydelse illustrerar det bra. Roselle m.fl. beskriver mjuk makt som ” the ability to influence others through the attraction of culture, values, and policies […] A different way to think about soft power is the ability to create consensus around shared meaning.”63 Skulle en aktör lyckas skapa konsensus kring verkligheten enligt sin egna agenda är det därför tänkbart att de även lyckats influera hur andra aktörer bemöter detta. Alltså är det tänkbart att mjuk makt kan användas som ett verktyg för att rättfärdiga ett handlande. Vidare nämner Roselle m.fl. att även om mjuk makt har en attraktionskraft som människor dras till så behöver betraktaren ändå vara mottaglig för perspektivet som porträtteras för att det ska funka. Om vi applicerar den kunskapen på denna studie är det tänkbart att mottagaren är mottaglig för ett narrativ som lyfter fram en tidigare känd antagonist – islamiska fundamentalister. Vidare skriver Roselle m.fl. att:
” It is evident that soft power is central to an understanding of international relations today. […] We argue that the concept of strategic narrative helps solve many of the fundamental questions associated with our understanding and analysis of soft power. And while narratives have always shaped the way humans understand the world around them, we argue that the concept of strategic narrative is particularly relevant in international relations today. Rational theories are for well-ordered worlds and for leaders set within that world. Today, however, we have a chaotic world, with leaders who are ill-prepared for its complexities. Narratives are even more important for ordering the chaos.”64
Här bör påpekas att det kaos som beskrivs påminner om det kaos som även Appadurai nämner i sin essä. Det finns likheter i deras tankar om att ett etablerat perspektiv att skåda världen ifrån skapar ordning i kaoset och därför eftersträvas av individen. Enligt Miskimmon et al. finns det tre olika typer av strategiska narrativ: system-, identitet- och problemnarrativ.65 I denna studie kommer jag att fokusera
på problemnarrativ där fokus ligger på vad konflikten är, vilka de viktiga aktörerna är och vilka åtgärder som kan lösa konflikten enligt narrativet. Ett problemnarrativ betonar även varför dessa åtgärder är nödvändiga och önskvärda.66 Genom
62 Miskimmon et al., Forging the World: Strategic Narratives and International Relations, 2. 63 Roselle et al., Strategic narrative: A new means to understand soft power, 72.
64 Ibid, 74.
användningen av strategiska narrativ kommer det vara möjligt att lyfta fram hur Kina valt att kommunicera kring konflikten, både uttryckligen och mellan raderna. Därtill blir det även möjligt att granska om Kinas narrativskapande innehåller spår av de tankar som återfinns i Cavanaughs ”myten om religiöst våld” och Appadurais tankar om etablerade antagonister. Tidigare studier av strategiska narrativ kopplade till Kina har visat på att Kina tenderar att använda sig av olika återkommande diskurser i konstruerandet av strategiska narrativ. Ning Liao skriver att två av de dessa diskurser är ”the victimization discourse” och ”the harmony-centered Confucian discourse”.67 Enligt Liao utmärks ”the victimization discourse” av att den uppmärksammar västvärldens oberättigade behandling av Kina. Liao skriver att det är ett etiskt argument som lyfter fram en bild av ojämlikhet inom den internationella sfären som gynnar västvärlden medan Kina missgynnas, men Liao skriver även att argumentet framstår som mer övertygande för den inhemska kinesiska publiken än för dess västerländska motsvarighet. 68 Medan den harmoniska diskursen används för att porträttera narrativet av ett älskvärt och fredsälskande Kina.69
Det finns därför orsak att anta att studier av statsmakten Kinas strategiska narrativ ger insikt i hur Kina vill att omvärlden ska uppfatta dem och därmed även insikt i hur de använder mjuk makt inom internationella relationer.
67 Ning Liao. The Power of Strategic Narratives: The Communicative Dynamics of Chinese Nationalism and
Foreign Relations 111-112, 121.
4. Design och metod
I det följande avsnittet kommer uppsatsens forskningsdesign att diskuteras. Läsaren får möjlighet att bekanta sig med det analytiska ramverket, materialet och metoden. Vidare granskas även metodologin utifrån en kritisk reflektion.
4.1 Design
Uppsatsen består av en beskrivande fallstudie som ämnar att svara på hur Kina har betonat antiterrorism och religiöst våld för att rättfärdiga sitt agerande i Xinjiang genom ett strategiskt narrativ. Syftet med studien är att bidra till en ökad förståelse av hur religion och antiterrorism kan användas för att påverka omvärldens perception av en konflikt. Forskningsfrågan kommer att besvaras genom kvalitativ text- och narrativ analys samt med hjälp av ett analytiskt ramverk som presenteras i avsnitt 4.3. Studien har ett tydligt beskrivande perspektiv, men kan även i viss mån ses som en teoriprövande studie eftersom den testar hur William Cavanaughs teori ”The Myth of Religious Violence” kan tänkas ha använts av statsmakten Kina i syfte att influera andra aktörer till att rättfärdiga Kinas agerande i Xinjiang. Med tanke på syftet med studien går det att fråga sig varför just Xinjiang studeras. Motiveringen till detta är framför allt att rapporter från Xinjiang tyder på att händelserna i regionen resulterat i värre konsekvenser för separatiströrelserna än vad vi ser i andra kinesiska regioner samt att västvärlden visat ett större intresse för vad som händer i Xinjiang jämfört med andra regioner. Kina upplever troligtvis ett större behov av att konstruera ett önskvärt strategiskt narrativ kring Xinjiang jämfört med exempelvis Tibet. Det finns även tydliga tecken på att Kinas största terrorhot finns i Xinjiang.70 Därför går det att hävda att Xinjiang är det mest gynnsamt kritiska fallet för att finna bevis på att Kina betonat religiöst våld och antiterror i ett strategiskt narrativ. Då Xinjiang bedöms vara ett gynnsamt kritiskt fall både för att ett strategiskt narrativ använts samt att religiöst våld och antiterrorism betonats i sagda narrativ finns det orsak att anta att studiens fynd kan generaliseras i syfte att förstå Kinas beteende även i andra fall, exempelvis om studien hittar tydliga bevis på att religiöst våld och antiterrorism inte betonats kan detta visa att Kina troligtvis inte använder sig av religiöst våld och antiterrorism i strategiskt narrativskapande. Vidare framstår Xinjiang som ett extra tydligt fall av en större population av fall där Kina använder sig av strategiska narrativ för att förmedla en positiv bild av en inhemsk affär. Detta betyder att studiens resultat bör kunna bidra till att förstå Kinas beteende även i andra liknande fall, i synnerhet fallet av Tibet som har liknande drag med fallet av Xinjiang. Studien kan därför bidra till en insikt i hur Kina utformar sina strategiska narrativ och använder sig av globalt etablerade åsikter såsom den om den islamistiska antagonisten för att lyfta fram en önskvärd perception åt betraktaren.
4.2 Begreppsdefinition
I detta avsnitt introducerar jag läsaren till studiens definition och tolkning av religiöst våld och antiterrorism. Min tolkning av religiöst våld är inspirerad av William Cavanaughs ”The Myth of Religious Violence” och syftar på hur religion porträtteras som en mekanism ”which has a peculiarly dangerous inclination to promote violence”.71 För att förstå hur religiöst våld betonats har jag därför valt att inte bara uppmärksamma hur våldshandlingar kodats som religiösa utan även hur religion använts och beskrivits, exempelvis har jag tolkat en beskrivning av uigurer som ”religiösa extremister” som ett tecken på ambitioner att koda den uiguriska separatiströrelsen som en religiös antagonist villig att utföra våld. Kina skiljer tydligt mellan religion och extremistisk religion i källmaterialet, för att visa på att de inte ser en hotbild från ”vanlig” religion utan endast från religion som är synnerligt våldsam. Jag har därför valt att tolka Kinas användande av frasen extremistisk religion som en indikation på att det rör sig om ”religiöst våld”. Samtidigt har jag även valt att ge ”antiterrorism” en vid tolkning. I konstruerandet av ett narrativ som lyfter fram antiterrorism är det tänkbart att även terrorism och handlingar som kan förknippas med begreppet ”terrorism” förekommer. Därför är det studiens ambition att även granska hur begrepp som kan anses angränsande till terror har använts i narrativskapandet, exempelvis har jag valt att tolka kopplingar mellan separatiströrelsen och Al Qaeda, en känd terrororganisation, som ett tecken på att Kina vill betona behovet av antiterrorism i Xinjiang.
4.3 Analytiskt ramverk
Den här studien använder sig av strategiska narrativ både som ett teoretiskt och ett metodologiskt verktyg. Analysverktyget är inspirerat av Roselle m.fl. beskrivning av ett narrativs olika delar som innefattar kategorierna aktörer, kontext, konflikt, åtgärder och helhet. Roselle m.fl. skriver att ett narrativs aktörer ger en inblick i vem som anses viktig i narrativet samt vilka karaktäreristiska drag, intressen och beteenden som associeras med dessa aktörer. I denna studie är beskrivandet av uigurerna intressant, men exempelvis även beskrivandet av ETIM och Kina. En analys av kontexten visar på hur problemets omgivning bör tolkas enligt narrativet. Syftet med att identifiera hur kontexten porträtteras är att den bidrar till att forma narrativets ramar och därmed hur narrativet upplevs av betraktaren, vilket Roselle m.fl. tydliggör genom att anmärka på att ”the setting or environment is packed with assumptions, assertions, and underlying principles and rationales, These shape the range of the possible in terms of identifying issues that need resolution, and goals that might be achieved”.72 Syftet med att undersöka hur konflikten porträtteras är att det lyfter fram vem som gör vad mot vem och vilka reaktioner som följer. Det kan även bidrar till att identifiera det upplevda hotet och hur hotet bör konfronteras,
71 William Cavanaugh, The Myth of Religious Violence, 3.
Roselle m.fl. beskriver passande nog detta med följande exempel ”we have seen that as the world is characterized as one in which terrorist challenge the security of all, more states identify more groups of ’terrorist’, and the implied response involves the use of the military and significant surveillance”.73 Ett citat som illustrerar hur porträtteringen av konflikten kan tänkas bidra till att besvara frågeställningen, men också tydliggör kopplingen mellan studiens teori och det analytiska ramverket. Vidare skriver Roselle m.fl. att ”The suggested resolution in a narrative in many ways bounds the possible – both in thought and action”, exempelvis kan en föreslagen åtgärd som starkt betonar en antiterror strategi öppna upp för att rättfärdiga användandet av mer våld enligt Cavanaughs ”The Myth of Religious Violence”.74 Genom att addera alla dessa delar kan narrativet i sin helhet granskas. Nedanför finner du som läsare en illustration av hur dessa kategorier kommer att användas under studien. För att inte tappa fokus från studiens egentliga syfte har jag valt att både titta på hur narrativet konstrueras och hur religiöst våld och antiterror betonas inom varje del av narrativet.
Analytiskt ramverk - Tabell 4.1
Narrativ Betoning av religiöst våld och antiterror i narrativet
Aktörer
Vilka är narrativets viktiga aktörer och vilka karaktäriserande drag
tillskrivs dem?
Hur används religiöst våld och antiterrorism i beskrivande av aktörerna?
Kontext
Hur beskrivs konfliktens kontext? Tillskrivs kontexten
en positivt eller negativt laddad bild?
Hur används religiöst våld och antiterrorism i beskrivandet av kontexten?
Konflikt
Vad är konflikten? Vad är hotet och varför?
Hur används religiöst våld och antiterrorism i beskrivandet av konflikten?
Åtgärder
Vilka åtgärder lyfts fram som lösningar på konflikten?
Varför är dessa åtgärder
nödvändiga och önskvärda?
Hur kopplas dessa åtgärder till religiöst våld och
antiterrorism?
Helhet
Utifrån aktör, situation, konflikt och åtgärd, hur porträtteras det som händer i
Xinjiang?
Hur används religiöst våld och antiterrorism i
narrativet?
4.4 Metod
Den här studien kommer att genomföras med hjälp av en kvalitativ text- och narrativanalys. Roselle m.fl. nämner textanalys, processpårning och intervjuer som lämpliga verktyg för studier som ämnar att granska politiska aktörers formande av ett strategiskt narrativ.75 Då en kandidatuppsats är begränsad både genom ordgränser och tidsbegränsning kommer undersökningen inte att kunna använda sig av alla tre. Jag har valt att använda textanalys, men processpårning hade troligtvis även varit en lämplig metod trots att studiens fokus påverkats. Möjligheten att få till ett lämpligt underlag för studien genom intervjuer bedöms däremot som liten. Det analytiska ramverket fokuserar på att lyfta fram ett strategiskt narrativ, varför en kombination av text-och narrativanalys framstår som en naturligt passande kombination av analysmetoder. En narrativanalys är intresserad av såväl det som lyfts fram explicit som det som exkluderas från narrativet. Ett direkt exempel från den här studien kan tänkas vara hur ”religiös extremism” tillskrivs den uiguriska separatiströrelsen samtidigt som den upplevda marginaliseringen hos uigurerna inte nämns i samma utsträckning i problembeskrivningen.
4.5 Material och urval
Då studien är aktörscentrerad kommer materialet att bestå av källmaterial som Kina officiellt sanktionerat. Detta garanteras genom att det huvudsakliga materialet består av Kinas utrikesdepartements kommunicering kring Xinjiang och är hämtat från utrikesdepartements engelskspråkiga hemsida. Hos utrikesdepartementet ligger huvudansvaret för Kinas officiella utrikespolitik och kommuniceringen av den riktat mot en internationell publik, därför utgör det en lämplig grund för en studie som undersöker hur ett strategiskt narrativ formats i en internationell kontext. HRW rapporterade 2017 för första gången om omskolningslägren i Xinjiang, en avgörande händelse för omvärldens engagemang för spänningarna i Xinjiang, vilket troligtvis även påverkade behovet av ett genomtänkt strategiskt narrativ från Kinas sida. Jag har därför valt att basera studien på källmaterial publicerat mellan 1 januari 2017 (tidpunkten för öppnandet av omskolningslägren) och 1 maj 2021 (tidpunkten för denna studie). I urvalet av källor har jag valt att inkludera allt publicerat material som nämner ”Xinjiang” på departementets engelskspråkiga hemsida. Dessa har jag valt att dela in i två kategorier baserat på hemsidans egen sortering av källorna. Den första kategorin består av de tal och pressmeddelanden som hemsidan hävdar att utrikesdepartement själv producerat. Jag fann 29 av denna typ och dessa publicerades mellan 2017-09-01 och 2021-04-21, varav majoriteten under den senare delen av perioden som kan utläsas i tabellen nedanför.
Källmaterial som utrikesdepartementet producerat - Tabell 4.2 Källmaterial utrikesdepartementet exkl.
utrikesrepresentation
Årtal 2017 2018 2019 2020 2021
Antal 2 2 7 10 8
Källa: Bilaga 1
På hemsidan publiceras även meddelanden från Kinas utrikesrepresentation, exempelvis meddelanden från ambassader och representation vid mellanstatliga organisationer såsom FN. Dessa utgör den andra kategorin av källmaterial. Även här har jag valt att inkludera all text som nämner Xinjiang åtminstone en gång. Källorna ger en mer nyanserad bild av Kinas strategiska narrativs till följd av att ambassadörerna i högre utsträckning möter en kritisk publik, vilket bidrar till studiens förståelse för hur Kina rättfärdigar sitt agerande. Dessvärre finns det ingen data alls på hemsidan från utrikesrepresentationen innan 2020-09-04 (troligtvis eftersom meddelandena från utrikesrepresentationen är betydligt fler till antal), men som tabellen ovanför visar så nämner texterna som utrikesdepartementet producerat ”Xinjiang” i en relativ låg utsträckning innan 2020 och därför bör detta inte ha någon betydande inverkan på studien. Det hämtade källmaterialet av denna typ publicerades mellan 2020-09-11 och 2021-05-01. Källmaterial från utrikesrepresentation - Tabell 4.3
Källmaterial utrikesdepartementet endast utrikesrepresentation
Årtal 2017 2018 2019 2020 2021
Antal - - - 14 35
Källa: Bilaga 1
Allt källmaterial från utrikesdepartementets hemsida inkl. utrikesrepresentation - Tabell 4.4 Källmaterial utrikesdepartementet inkl. utrikesrepresentation
Årtal 2017 2018 2019 2020 2021 Totalt
Antal 2 2 7 24 43 78
Källa: Bilaga 1
Under analysen citeras ett urval av studiens källmaterial och i fotnoterna finns en löpande hänvisning till publiceringens titel samt en numrering kopplad till bilaga 1. En komplett sammanställning av allt källmaterial återfinns sedan i uppsatsens bilagor.
Det bör nämnas att materialet innehåller tydliga spår av propagandaliknande innehåll genom att det emellanåt ter sig relativt överdrivet och skiljer sig från andra källorna som använts i studiens bakgrundsavsnitt, vilket blir extra tydligt när det jämförs med bakgrundsavsnittet på sida 7. Enligt Nationalencyklopedin definieras propaganda som:
”mer eller mindre systematiskt bedriven verksamhet som syftar till att med hjälp av språk, bilder eller andra symboler påverka människors åsikter, värderingar eller handlingar i en bestämd riktning. […] Propaganda förknippas ofta med överdrifter, halvsanningar, undanhållanden, förenklingar och liknande metoder att påverka i en riktning som ensidigt gynnar propagandistens egenintressen”76
Att innehållet i källmaterialet emellanåt påminner om propaganda har inte gjort att det exkluderats från studien, men det har tagits i beaktande under genomförandet av analysen. Det är svårt att avgöra var gränsen mellan propaganda och strategiska narrativ går, enligt nationalencyklopedin och uppsatsens avsnitt om strategiska narrativ skulle det gå att tolka det som att strategiska narrativ kan innehålla propaganda och vice versa om syftet är detsamma. Detta har snarare tolkats som en styrka än en svaghet då likheterna med propaganda tyder på att narrativet är strategiskt format.
4.6 Kritisk reflektion
En kritisk reflektion är betydelsefull i alla studier – särskilt när Kina står i centrum. För det första är språket som används i utrikesdepartementets rapporter speciellt, det innehåller spår av både propagandaliknande språk och det kinesiska språkets kännetecknande rättframhet. Samtidigt, som nämns av Kina i källmaterial, kan ett västerländskt perspektiv påverkas av fördomar och kulturella missförstånd i sin tolkning av Kina.77 Detta är synnerligt viktigt att bemöta i en kvalitativ studie som bygger på egna tolkningar i högre grad än rent kvantitativa studier.
Som författare vill jag börja med att bemöta min egen vinkling i studien. Genom mina studier i kinesiska besitter jag en vana av att läsa kinesiska på originalspråk som bidrar till en förståelse av kinesiska och kinesisk kommunikation som jag bedömer kommer att bidra till min förståelse av materialet. Som människa är det omöjligt att fly från faktumet att den egna perceptionen av verkligheten påverkas av det man upplevt, men genom att vara medveten om mitt eget medvetandes
76 Gruvö. Propaganda.
vinkling och med hjälp av ett tydligt analytiskt ramverk tror jag mig minimera risken för att denna mänskliga faktor kommer att påverka studiens analys i någon betydande omfattning.
Möjliga utmaningar kring validitet bör också bemötas. Validitet är ett mått på hur väl studien mäter det som den teoretiskt ämnar mäta. Då studien baseras på ett material som inkluderat alla publicerade meddelanden som omnämner ”Xinjiang” på utrikesdepartementets hemsida (totalt 78 olika källor) mellan perioden 2017-2021 bör materialet skildra en sanningsenlig bild av Kinas strategiska narrativ av Xinjiang. Vidare har valet av metod och analytiskt ramverk tydligt influerats av Roselle m.fl:s och Miskimmon m.fl:s rekommendationer kring hur formandet av ett strategiskt problemnarrativ bäst undersökts, vilket bör bidra till en högre validitet. Den största risken för validitetsproblem ligger kanske därför i hur jag som författare väljer att behandla materialet och huruvida min analys behandlar det som frågeställningen kräver. Detta validitetsproblem motverkas av användandet av analysramverket i tabell 4.1. Analysramverket bidrar till att studien bibehåller en röd tråd genom analysen och att analysen behandlar det som är viktigt för att kunna besvara frågeställningen.
5. Analys
I detta kapitel presenteras och analyseras studiens resultat. Under varje avsnitt diskuteras materialet utifrån analysramens beståndsdelar (aktörer, kontext, konflikt, åtgärder och helhet). Genom att gå igenom resultatet metodiskt får läsaren en möjlighet att bekanta sig med de olika komponenterna av Kinas strategiska narrativ kring Xinjiang.
5.1 Aktörer
Det verkar finnas fyra kategorier av aktörer som Kina anser vara särskilt viktiga i narrativet. Dessa kategorier är som följande: (1) Västvärlden, (2) Kina och det kinesiska folket, (3) Xinjiangs befolkning och (4) aktörerna bakom terrorhotet i Xinjiang. Därutöver betonas även ett fåtal specifika personer, exempelvis:
”Lawrence Wilkersson, former chief of staff to former Secretary of State Colin Powell and retired US Army Colonel said in a speech that the US CIA would want to destabilize China and that would be the best way to do it to foment unrest and to join with those Uygurs in pushing the Han Chinese in Beijing from internal places than external. His words fully exposed the ugly faces of some anti-China politicians in the West.”78
“Before former US Secretary of State Mike Pompeo left his office, he released a statement that China has committed crimes against humanity and genocide against Muslim Uyghurs and other members of ethnic minority groups in Xinjiang. This allegation is based on flimsy lies concocted by Anti-China scholar Adrian Zenz and Australian Strategic Policy Institute”79
I exemplen ovanför nämns fyra personer vid namn och tillskrivs negativa konnotationer till följd av att de själva uttalat sig negativt om Kina. Det verkar som att Kina försöker porträttera de enskilda aktörerna och deras åsikter som icke trovärdiga i ett defensivt försvar. Studien visar dock att aktörerna som nämns vid namn inte bara ges negativa konnotationer utan även positiva konnotationer beroende på hur väl individens egen utsaga överensstämmer med Kinas.80 Det verkar inte förekomma något specifikt mönster kring betoning av religiöst våld och antiterrorism i beskrivandet av de namngivna personerna.
Flera statliga aktörer och samarbeten mellan stater lyfts fram i källmaterialet. Vanligtvis rör det sig om olika porträtteringar av väststater (USA, Storbritannien) och samarbetsorgan (FN, EU). Aktörerna som räknas till kategori (1) Västvärlden beskrivs som lögnaktiga eller egoistiska, i synnerhet i samband med kritik mot EU och USA:s sanktioneringar gentemot Kina, exempelvis uttalar sig utrikesminister
78 Signed Article by H.E. Dr. Xiao Jianguo. (70).
79 Morgunblaðið Publishes A Signed Article by Ambassador Jin Zhijian Entitled Some Facts on the
Wang Yi tydligt om detta: ”The accusations by the United States and some Western countries against China about Xinjiang-related issues are completely groundless.”81. Medan andra porträtteringar inte bara betonar att Västvärlden far med osanning utan även gör det för personlig vinning, exempelvis generalkonsuln Lin Jing:
“From its political propaganda of “genocide” in Xinjiang to its blatant incitements to the separatist in Hong Kong, US government together with a handful of western allies fluently exercised tricks of democracy weaponization and mobilized their dominant medias to hype their conspiracy theories and spread lies about China. […] Any people with insights will easily tell what US cares is never the interests of local people but its own hegemonic power.”82 Särskilt USA pekas ut som ledare för västvärldens inställning gentemot Xinjiang, ett exempel finnes i ovanstående citat. USA tillskrivs inte bara en bild av en egoistisk lögnare, utan även rollen som hycklare. USA:s porträttering som hycklare är tydligast under den senare perioden av studiens undersökningsperiod och i april 2021 sa vice utrikesminister Luo Zhaohui följande till den amerikanska pressen:
“Human rights means a lot of things. Different countries and different populations have different demands on human rights. If you ask refugees from Syria and Libya which human rights they want, I think that they would want their basic needs to be met: jobs and enough food. Even in the United States, different populations have different needs. For George Floyd, the young man suffocated by the police, his last demand was to breathe. For African Americans, human rights mean that “black lives matter”. For Asian communities in the United States facing unfair treatment or even violence, they simply want to be free from harm, fear and discrimination.”83
Bilden som Kinas utrikesdepartement porträtterar av västvärlden används för att skapa tvivel kring USA och västvärlden samt deras intentioner gentemot Xinjiang. Aktörsbeskrivningen styrker även att västvärldens beteende inte bara utgör ett hot mot Kinas kamp mot religiöst våld och terrorism utan även mänskligheten, vilket lyfts fram i följande citat:
“Terrorism and extremist are common enemies of human society. Countries’ efforts in fighting terrorism and extremism should not be judged by different yardsticks […] The so-called Act of the US side, by disregarding facts and distorting truth, seeks to stigmatize Xinjiang’s measures against terrorism, separatism and radicalization, and applies double standards on counter-terrorism.” 84
81 Written Interview with Asharq Al-Awsat by State Councilor and Foreign Minister Wang Yi. (27). 82 Interference with sovereign states has no place in new era. (74).
83 Transcript of Vice Minister Le Yucheng's Exclusive Interview with the Associated Press of the United
States. (27).
Vidare finns det en kategori som förekommer i allt källmaterial – (2) Kina och det kinesiska folket. I mycket av källmaterialet beskrivs Kina som ett offer vars suveränitet och trovärdighet skadas av västvärldens lögner, exempelvis säger ministern Yang Xiaoguang att:
”certain forces bent on containing China have fabricated a large amount of ”lies of the century” about Xinjiang and used these lies to demonize China and interfere in China’s internal affairs in order to serve their political agenda. […] China never provokes confrontation with anyone”.85
Kina beskrivs även som en slags hjälte. Där representanterna för utrikesdepartementet lyfter fram hur Kina både hjälpt Xinjiang ur fattigdom och skyddat befolkningen från det farliga terrorhotet, exempelvis här
”the Chinese Government has successfully and effectively addressed the issues related to ethnic minority and religion, by implementing comprehensive counter-terrorism measures on the one hand, including vocational training center arrangement to help set offenders of minor crimes free from extremist ideology and learn skills required for social life, and by doubling down on economic development on the other hand, to improve people’s livelihood, and lifting more than 3 million people out of poverty in Xinjiang.”86
Det kan tänkas överdrivet att hävda att det är en ”hjälteroll” och inte bara en beskrivning av en framgångsrik stat, men jag vill hävda att ordvalet ”hjälte” fångar hur statsmakten Kina beskrivs. Beskrivningarna har nämligen en ton av att Kina är felfri. Kinas antiterroråtgärder bidrar till att skapa ”hjälterollen” genom att det skapar en ton av att Kina är protagonisten som bekämpar hotet från den extremistiskt religiösa terrorn.
Kategori (3) Xinjiangs befolkning är en viktig aktör i narrativet av Xinjiang. I majoriteten av beskrivningarna nämns befolkningen som en större helhet, men några gånger lyfts uigurerna fram. Befolkningen beskrivs som en harmonisk blandning av olika etniska grupper som lever i symbios.87 I skildringen betonas befolkningens rädsla för terrorhotet och deras tacksamhet gentemot Kina som skyddar dem från terror och fattigdom. När uigurerna lyfts fram ur denna grupp betonas särskilt deras religiösa frihet och fortplantningsutveckling, det senare kanske verkar lite bisarrt att poängtera men det är en motreaktion mot västvärldens kritik som i hög utsträckning fokuserar på Kinas behandling av uigurerna. Uigurerna tillskrivs en etnoreligiös identitet i aktörsbeskrivningen. Även om detta görs för att betona hur uigurerna inte har tilldelats en antagonistiskroll som utmärker sig från resterande befolkning i Xinjiang, så vet vi att en etnoreligiös grupp som känner sig marginaliserad, har separatistiska ambitioner eller upplever 85 Xinjiang is a wonderful land today. (66).
86 Chargé d'Affaires a. i. and Minister Yang Xiaoguang Gives Interviews on Sky News, Channel 4 and BBC.
(63).
ett religiöst missnöje tenderar att i högre utsträckning ta till våld än andra grupper. Enligt Mackaress forskning så har uigurerna upplevt en känsla av marginalisering sedan 90-talet, och det är inte otänkbart att vissa uigurer har kvar separatistiska ambitioner sedan Östturkestan och regionens plötsliga återinförlivning i Kina 1949. Vidare finns det egentligen inga bevis för att uigurerna inte upplever kampen mot extremistisk religion som religiös diskriminering. Den enda egentliga skillnaden Kina verkar göra mellan ”religion” och ”extremistisk religion” i källmaterialet är att tillskriva den senare våldsamma tendenser. Det kan alltså vara så att uigurerna kanske inte upplever Xinjiang som den harmoniska plats som porträtteraras. Det går inte att avfärda Kinas bild, men det finns utrymme för att Kinas bild inte skulle stämma och att de aktivt valt att betona uigurernas religiösa frihet, vilket egentligen inte verkar säga så mycket då Kina skiljer mellan ”bra” och ”dålig” religion genom att kalla den första för religion och den senare för extremism.
Sedan har vi kategori (4) aktörerna bakom terrorhotet i Xinjiang. Det finns olika porträtteringar av gruppen som tenderar att lyfta fram olika aktörer. En vanligt framträdande aktör är ETIM som pekades ut som terrorhotets grundare. ETIM beskrivs som en globalt erkänd terrorgrupp (vilket syftar på FN:s lista över globala terrorgrupper) och som en synnerligt farlig terrorgrupp. 88 Vidare pekar källmaterialet ut terrorister, extremister och separatister som ett kollektiv av individer bakom det stora hotet i Xinjiang, där ”terrorister” inkluderar ETIM. Det är en intressant gruppering. Separatisterna nämns aldrig som del av någon särskild etnisk grupp, men som bakgrundsdelen etablerat rör det sig om en uigurisk separatiströrelse. Troligtvis exkluderas ”uiguriska” eftersom det bidrar till att skapa en bild av att Kina för en kamp mot en etnisk grupp i underläge, vilket medför negativa konnotationer. Jag misstänker även att Kina medvetet skapar en koppling mellan en extremistisk religiösgrupp, terrorister och separatister, då det bidrar till att möjliggöra att rättfärdiga Kinas kamp mot separatister genom att helt enkelt porträttera dem som medlemmar av en religiös terrorgrupp. Det finns även försök till att beskriva vissa av aktörerna bakom terrorn som offer för extremistisk religion, vilket bidrar till att skapa en förståelse för Kinas terroråtgärder som humana och hjälpande samtidigt som aktörerna i kategori (4) framstår som offer för synnerligt våldsam religion och terrororganisationer. 89
5.2 Kontext
Trots att studiens fokus ligger på Xinjiang så förekommer det en variation av kontexter. Jag har identifierat följande kategorier som de viktigaste: (1) Kinas internationella relationer, (2) Globala kampen mot terrorism och våldsam extremism och (3) Harmoniska Xinjiang.
88 Non-Traditional Security Threats and International Counter-Terrorism Cooperation. (20).
Kategori (1) Kinas internationella relationer syftar till att Kinas relationer med andra länder. Att detta är en vanlig kontext beror med högst sannolikhet på att allt källmaterial är hämtat från Kinas utrikesdepartements hemsida. Den vanligast förekommande relationen är den mellan USA och Kina. Tillskillnad från många andra av Kinas relationer nämns den även i sammanhang där Kina talar till utomstående aktörer. Relationskontexten påverkar hur Kina kommunicerar sitt narrativ. När kontexten består av en bättre relation är tonen positivare och narrativet tenderar att vara mer vagt, medan när det syftar till en sämre relation är tonen hårdare och narrativet vanligtvis mer faktabaserat.
Kategori (2) Globala kampen mot terrorism och våldsam extremism betonar, föga förvånande, att händelserna i Xinjiang är en del av den globala kampen mot terrorism och extremism, något som öppnar upp för tolkningar av hela narrativet som en pusselbit av ett större hot mot mänskligheten. Kontexten betonar ett rättfärdigande av Kinas antiterroråtgärder i Xinjiang genom att koppla åtgärderna till internationella initiativ, exempelvis här:
”Xinjiang once suffered deeply extremist, violent terrorism and separatism, which jeopardized the safety and property of the people there. Xinjiang has taken a series of measures to combat these activities and prevent their re-occurrence, in an approach of addressing both the symptoms and root causes of the problem. […] They are also China’s concrete plan to implementing the international counter-terrorism and de-radicalization initiatives, including the UN Global Counter-Terrorism Strategy and the Plan of Action to Prevent Violent Extremism.”90
Kontexten bidrar även till att understryka att hotet i Xinjiang kommer från terrorism och extremism.
Kategori (3) Harmoniska Xinjiang är en annan vanligt förekommande kontext. Kontexten syftar till hur utrikesdepartementet skildrar Xinjiang. Kinas narrativ av Xinjiang beskriver en harmonisk plats där befolkningen lever i symbios. Kontexten används sedan för att visa på dels hur orimligt det är för en utomstående aktör att intressera sig för Xinjiang, dels för att visa på hur framgångsrik Kina varit i sin kamp mot terrorism, separatism och extremism.
5.3 Konflikt
Kina betonar olika konflikter i källmaterialet. Jag har valt att kategorisera dessa utefter hur Kina beskriver hotbilden genom följande kategorierna: (1) Hotet från väst, (2) Fattigdom och (3) Terrorhotet.
Kategori (1) Hotet från väst betonar hur västvärlden sprider desinformation och lögner kring Xinjiang. Källmaterialet beskriver även hur väst kränker Kinas suveränitet genom att intressera sig för vad som händer innanför Kinas territorium. Vidare beskriver betonar utrikesdepartementet att västvärlden bryter mot grundläggande normer inom internationella relationer genom att sprida lögner och intressera sig för andra staters inhemska affärer.91 Varför just detta är ett hot ges olika motiveringar, exempelvis beskriver utrikesminister Wang Yi det så här:
”For quite some time, the United States has been willfully interfering in other countries’ internal affairs in the name of democracy and human rights. This has created lots of trouble in the world and, in some cases, turbulence and conflict.”92
Västs agerande beskrivs även bidra till att skapa en falsk bild av Xinjiang som direkt skadar Kina och dess internationella relationer, exempelvis i följande citat:
”they were slinging malicious slanders against China, which gravely harmed China’s image, severely infringed upon China’s interests and seriously undermined China-UK relations.”93
Det upplevda hotet från västvärlden består inte enbart av hur Kina upplever att västvärlden kommunicerar kring Xinjiang, utan även av risken för sanktioner riktade mot Kina på grund av västvärldens uppfattning av Xinjiangkonflikten. Kina använder även antiterror för att betona att västvärlden uttrycker ”double standard counterterrorism” genom sitt agerande kring Xinjiang.94
En annan relevant aspekt är hotet i form av (2) Fattigdom i Xinjiang. Det beskrivs som ett allvarligt hot mot befolkningen som bidragit till att göra befolkningen mottaglig för extremistiska tankar, vilket jag tolkat som mottaglig för att utföra religiöst våld, terrorism samt bedriva en separatistisk agenda. Tolkningen baseras på att det är dessa tre som återkommande nämns som extremistiska ideologier i källmaterialet. Hotet från (2) Fattigdom betonas minst i narrativet och därför är beskrivningen lite kortare än de övriga två.
Till sist har vi den hotbild som Kina lägger mest vikt vid och som kan tänkas vara den mest relevanta i denna studie: (3) Terrorhotet i Xinjiang. Terrorhotet genomsyrar flera beståndsdelar av narrativet, men konfliktnarrativet utgör en viktig del av narrativet som helhet. Befolkningen i Xinjiang beskrivs som synnerligt
91 Reviving the Cold War is Anachronistic (16); FMPRC. Reorient and Steer Clear of Disruptions For a
Smooth Sailing of China-U.S. Relations. (19).
92 State Councilor and Foreign Minister Wang Yi Meets the Press. (25).
93 Chargé d'Affaires a.i. and Minister Yang Xiaoguang Lodges Solemn Representations on the UK's Sanctions
against China in the Name of So-called "Human Rights Issues" in Xinjiang. (67).
94 Remarks by Ambassador Zhang Jun at Security Council Open Debate on the Threats to International Peace
