En litteraturstudie om avhopp och fortsättning inom idrottsrörelsen

En litteraturstudie om avhopp och fortsättning inom idrotts-

rörelsen

Anton Enberg

Självständigt arbete/idrottsvetenskaplig magisteruppsats,

15 högskolepoäng

Datum: 04-06-21 Handledare: Tobias Stark

Examinator: Bo Carlsson

Abstract

The study aims to generate new knowledge in dropout and continued sport participation among children and adolescent sports by examining previously published literature of the subject. The method uses a systematic review where factors based on previous rese- arch analyzed through a social ecological model that suggests behavior is affected by se- veral levels of influence. Most studies used for this study were cross—sectional with a quantitative approach. Only a few of them stipulated the term ”dropout” or ”continuation of sport”. Prominent factors for dropouts and continuation of sports found in the review were located in the area of intrapersonal and interpersonal aspects and involved the athlete's competence, autonomy or relatedness. The review also discovered inequality in subjects regarding gender, biological development and socioeconomic status where previous research has been fragmentary. Future research should address different topics separately and with different kinds of study designs to identify more underlying factors that influence athletes’ decision-making on the subject. It also should clarify the term

”dropout” and ”continued sport participation” in order to broaden the perspective on the phenomenon.

Keywords: Dropout, sport participation, continue, youth, adolescence

Innehållsförteckning

Bakgrund ... 10

Idrott och fysisk aktivitet ... 10

Nulägesanalys av idrottsdeltagande... 10

Syfte ... 11

Teori ... 12

Typer av avhopp ... 12

Teorier avhopp... 13

Teorier fortsättning ... 14

Metod ... 16

Metodologi ... 16

Forskningsetiska ställningstaganden ... 18

Datainsamling ... 18

Validitet ... 18

Resultat ... 21

Överblick över studierna ... 21

Intrapersonella aspekter på avhopp ... 22

Intrapersonella aspekter på fortsättning ... 23

Interpersonella aspekter på avhopp ... 23

Interpersonella aspekter på fortsättning ... 24

Organisatoriska aspekter på avhopp ... 25

Organisatoriska aspekter på fortsättning ... 25

Samhällsmässiga aspekter på avhopp ... 25

Samhällsmässiga aspekter på fortsättning ... 25

Politiska aspekter på avhopp ... 26

Politiska aspekter på fortsättning ... 26

Åldersperspektiv på avhopp ... 26

Åldersperspektiv på fortsättning ... 26

Perspektiv på avhopp utifrån kön ... 27

Perspektiv på fortsättning utifrån kön ... 27

Biologiska och fysiologiska aspekter på avhopp... 28

Biologiska och fysiologiska aspekter på fortsättning ... 28

Sammanfattning resultat ... 28

Diskussion ... 29

Artiklar ... 29

Geografiska utgångspunkter ... 29

Kvalité ... 30

Metod ... 30

Stipulering ... 32

Genus ... 33

Avhopp tjejer ... 33

Avhopp killar ... 33

Fler tjejer hoppar av… ... 34

… för att träna i egen regi... 34

Avsaknad av möjligheter ... 34

Interpersonella och intrapersonella faktorer ... 35

Trygg miljö ... 35

Otrygg miljö ... 36

Biologi, fysiologi och ålder ... 37

Relative age effect ... 37

Biologisk utveckling ... 38

Tidig specialisering ... 39

Implicita antaganden ... 40

Ofrivillig fortsättning ... 40

Ofrivilliga avhopp ... 40

Selektering och förutsättningar ... 41

Biologisk utveckling och organisatoriska möjligheter ... 41

Avslutande diskussion ... 43

Referenser ... 45

Bilagor ... 53

Bilaga 1- Artiklar avhopp ... 53

Bilaga 2- Artiklar fortsättning ... 55

Bilaga 3- Kvalitetsgranskning kvalitativa artiklar ... 57

Bilaga 4- Kvalitetsgranskning kvantitativa artiklar ... 57

Bilaga 5- Stipulering ... 58

Till Lena, Roland, Emma och Martina

Bakgrund

Idrott och fysisk aktivitet

Idrott går att stipulera som ”fysisk aktivitet som människor utför för att få motion och rekreation eller uppnå tävlingsresultat” (Nationalencyklopedin, 2021). Idrottsbegreppet kan således appliceras olika beroende på individens syfte av den utförda aktiviteten. Den organiserade idrotten i Sverige går under paraplyorganisationen riksidrottsförbundet som innefattar cirka 20 000 idrottsföreningar och som möjliggör idrott för barn, ungdo- mar och vuxna. Riksidrottsförbundet arbetar med att fler personer ska välja att idrotta i en förening under hela livet samtidigt som den eftersträvar att alla i idrottsrörelsen ska leva efter svensk idrotts värdegrund och att idrotten ska bli en ännu starkare samhälls- aktör (Riksidrottsförbundet, 2021).

Forskningen visar att idrott för unga kan leda till flertalet positiva attribut som förbättrad fysisk hälsa (Kriemler, Meyer, van Sluijs, Andersen 2011; Holt, Colin & Kurtis, 2020; Ri- chard Bailey, 2006), minskad oro och minskad psykisk ohälsa (Panza, Graupensperger, Agans, Doré, Vella, Evans, 2020; Hallal, Victora, Azevedo & Wells, 2006) och även ge soci- ala fördelar (Eime, Young, Harvey, Melanie & Payne, 2013). Fysisk aktivitet i ungdomen är även positivt förknippat med fortsatt fysisk aktivitet i vuxenåldern (Hallal et al., 2006).

Samtidigt som idrottande generellt och ungdomsidrott specifikt ofta associeras med po- sitiva utkomster så menar Symeon Dagkas & Kathleen Armour (2012) att idrotten för unga även kan upplevas som exkluderande där det finns individer som är oförmögna att deltaga i organiserad idrott eller att deltagande av kan innebära negativa konsekvenser som leder till ett icke-deltagande. Idrott kan även leda till andra negativa konsekvenser som ökad risk för skada (Khan, Thompson, Blair, Sallis, Powell, Bull & Bauman, 2012) eller unga som blir hånade över sina kroppar (Amy Slater & Marika Tiggemann, 2010).

Nulägesanalys av idrottsdeltagande

I Sverige har andelen medlemmar i idrottsföreningar minskat under perioden 2013–

2017 samtidigt som antalet medlemmar på gym eller hälsocenter har ökat. Sverige har även den högsta ökningen av medlemmar i hälsocenter i Europa samtidigt också det största tappet av medlemmar i idrottsföreningar (Europabarometern, 2013;2017).

I Europa är i genomsnitt cirka 21 % av populationen i åldrarna 15–24 år medlemmar i en

idrottsförening. Anmärkningsvärt är dock att 26 % av dessa är killar medan endast 15 %

är tjejer. Efter 24-års ålder är cirka 15 % av killarna och 11 % av tjejerna kvar som

medlemmar i en idrottsförening enligt Europabarometern (2017). Detta tyder på att en stor del av avhoppen från en idrottsförening för tjejer sker innan 15-års ålder.

Statistik från Australien under 2018 visar att 91 % av alla barn i åldern 9–11 år och 86 % av barn i åldern 12–14 var aktiva i en idrott någon gång under året. Andelen ungdomar i åldern 15–17 som var medlemmar i en idrottsförening var 49,2 %, vid åldern 18–24 så var medlemstalet nere på 33,2 % och vid åldern 25–34 låg andelen på 22,9 %. Även i Australien så är andelen tjejer (15–17 år 41,1 %, 18–24 år 26,9 %) som är medlemmar i en idrottsförening mindre än den för killarna (15–17 år 55 %, 18–24 år 39,9 %). Andelen medlemmar på ett gym eller hälsocenter år 2020 var 31 % av populationen i åldrarna 15–17 och 49 % i åldrarna 25–35. Andelen medlemmar på gym eller hälsocenter var re- lativt jämnt fördelat mellan könen. (Statista, 2021-02-01)

Ser man till de nordamerikanska länderna så var det år 2016 51,5 % av killarna och 37,2

% av tjejerna i åldrarna 15–24 som deltog regelbundet i idrottsaktiviteter (Statistic Ca- nada, 2021-02-01). Statistik från idrotten i USA visar att år 2018 var det 71 % av barn mellan 6–12 år deltagit i en idrottsaktivitet, vilket går att jämföra de 91 % av barnen som var aktiva i en idrottsaktivitet i Australien. I USA var det också cirka 21 % av kvinnorna och 28 % av männen som ägnade sig åt aeroba eller muskelstärkande aktiviteter på. En nyligen utförd undersökning visade att 38 % av barnen i åldrarna 6–10 och hela 55 % i åldrarna 15–18 som anser att de ägnar sig mindre eller mycket mindre åt fysisk aktivitet sedan covid-19 bröt ut i världen (Statista, 2021-02-01).

Både i Europa, Australien och Nordamerika så är andelen tjejer som idrottar lägre än an- delen killar som idrottar. En tendens som går att se i Europa och Australien är också att föreningsdeltagandet minskar och medan andelen medlemmar på gym eller hälsocenter ökar. Samtidigt kan den rådande pandemin som vi befinner oss i påverka det framtida idrottsdeltagandet negativt vilket gör att de styrande aktörerna bör bli ännu mer varse om de ungas fysiska aktivitetsvanor.

Syfte

Denna studie syftar till att generera ny kunskap inom ämnet avhopp och fortsättning vid

barn- och ungdomsidrott. Genom att undersöka tidigare publicerad litteratur inom äm-

net ska studien finna bakomliggande faktorer på vad som påverkar individer att fortsätta

eller hoppa av idrotten. Vidare ska studien finna nya infallsvinklar där den framtida forskningen kan användas.

Teori

Typer av avhopp

Klint & Weiss (1986) menar att avhoppen från idrotten kan delas in i tre olika kategorier där avhoppen antingen kan vara frivilliga, resistenta eller ofrivilliga. De frivilliga avhop- pen är de individer som lämnar sin idrott frivilligt för att prova andra sporter eller akti- viteter. Resistenta avhopp är de som lämnar idrotten på grund av negativa erfarenheter.

Ofrivilliga avhopp är de som tvingas lämna idrotten på grund av skada eller sjukdom.

Det finns även två andra teorier, som kallas Model of Youth Sport Withdrawa (MYSW) av Gould (1987) och Model of Voluntary Youth Sport Withdrawal (MVYSW) av Lindner, Johns, & Butcher (1991). Enligt modellen MYSW så är avhopp antingen från den specifika idrotten och avhopp från allt idrottande. Enligt MVYSW finns det i stället tre typer av av- hopp som kategoriseras som sampling, deltagaravhopp eller förflyttande avhopp. Avhopp för sampling är då en idrottare provar många idrotter innan hen bestämmer sig för att satsa på en av idrotterna. Sampling är även en del av modellen development model of sport participation (DMSP) där det finns två olika vägar för att uppnå elit och där ungdomar på ena sidan provar olika idrotter innan de bestämmer sig för en idrott medan de på andra sidan direkt väljer att specialisera sig på en idrott (Côté, Baker & Abernethy, 2007). Båda vägarna kan leda till elit men där tidig specialisering riskerar att minska glädjen i idrotten och ökar risken för idrottare att sluta med idrotten. Tidig specialisering har även visat sig vara en orsak till avhopp från idrotten (Fraser-Thomas et al. 2008; Wiersma, 2000; Myer et al. 2015).

Deltagaravhopp är när en idrottare har utövat en och samma idrott under ett antal år men väljer att ändra deltagarnivån, utöva en annan idrott eller helt sluta med idrotten. Förflyt- tande avhopp är när en individ förflyttar sig från ett idrottsprogram, idrott eller återupp- tar sin idrott på en annan nivå. En individ kan alltså räknas som avhoppare även fast den fortfarande är en idrottsutövare.

Det samplade avhoppet undersöktes i en studie av Harvey & Charity (2019) som visade

att ungefär 25 % av det totala bortfallet var från ungdomar som lämnade en eller flera

idrotter till förmån för att specificera sig i en. Det förklarade dock inte det hela bortfallet

som gick från 46 % i åldrarna 5–14 till 23 % för 15–19 år och sedan halverades till 12 % i åldrarna 20–24 år.

Teorier avhopp

För att kunna förutspå en individs kontextuella beteende i fysisk aktivitet och förutspå avhopp används Theory of Planned Behavior (TPB). TPB handlar om att individers bete- ende påverkas av de tre huvudkomponenter attityd, subjektiv norm och upplevd beteen- dekontroll. Attityd handlar individens övertygelse om att beteendet kommer att ge det resultat som individen önskar. Subjektiv norm handlar om pressen att beteendet ska leva upp till den sociala normen. Upplevd beteendekontroll handlar om individens beteendets upplevs som lätt eller svårt att utföra. Individens upplevelse av beteendekontrollen kan påverkas av tidigare erfarenheter samt av förväntningar eller upplevda hinder som på- verkar beteendet. Tillsammans bildar de tre komponenterna intentionen till beteendet hos individen och ju starkare dessa komponenter är desto starkare intention och an- strängning till att individen ska lyckas utföra det planerade beteendet.

En annan teori som används i forskningen om avhopp är Deci & Ryans (2004) Self deter- mination theory (SDT). Enligt SDT har människan tre basbehov som är kompetens, tillhö- righet och autonomi. Dessa basbehov går under namnet Basic psychological needs (BPN).

Kompetens menas med en individs känsla om att kunna interagera med omgivningen och kunna förmedla sina uttryck i sociala sammanhang. Tillhörighet är känslan av att känna sig sammankopplad och accepterad av andra människor i en grupp eller enhet. Autonomi handlar om att, även om beteendet kan vara influerad av andra så är det i slutändan ett uttryck baserat på den egna viljan. En social miljö som tillfredsställer dessa behov bidrar till individens välbefinnande och personliga utveckling. De tre basbehoven går under inre motivation, som enligt Deci och Ryan (2004) anses vara mer självbestämmande. Den inre motivationen är då saker görs för inre tillfredsställelse. Det finns även olika typer av yttre motivation där extern yttre motivation är när individen blir motiverad av belöning eller att undvika bestraffning. Införlivad motivation handlar om att undvika förnedring eller öka självförtroendet och egot. Identifikationsmotivation är nära besläktat med den inre motivationen och handlar om motivering genom att individen kan identifiera sig med en handling eller det värde som den uttrycker. Integrerad motivation handlar om att hand- lingarna representerar värderingar, behov och mål som överensstämmer med jaget.

Denna är dock fortfarande extern då den handlar om att handlingen ska uppnå viktiga

resultat snarare än inre intresse och njutning. Det finns även amotivation som är minst självbestämmande och där det inte finns någon motivation för handling.

Förutom motivation så influeras idrottsdeltagande av individernas målsättningar.

Nikos Ntoumanis (2001) beskriver en teori som kallas achievement goal theory (AGT) och där det primärt finns två typer av målsättningar som påverkar inställningen till prestat- ion inom idrott. Dessa typer av målsättningar är antingen egobaserade eller uppgiftsba- serade. Uppgiftsbaserad målsättning handlar om att göra sitt bästa för att förbättra sin förmåga. Vid egobaserade uppgiftsmål handlar målen snarare är utkomsten av uppgiften som exempelvis att vinna eller att visa upp sina egenskaper för omgivningen. Ntoumanis (2001) menar att individer under 12 år enbart kan adaptera uppgiftsbaserad målsättning där hög ansträngning kommer att resultera i mer lärande oavsett tur eller uppgiftsvårig- het. Efter 12-års ålder kan individerna skilja på uppfattningen om förmågan beroende på utkomsten av situationen. Om situationen betonar konkurrens och en offentlig utvärde- ring av förmågan kommer en egobaserad målsättning att användas medan om situat- ionen fokuserar på lärande och individuell utveckling av förmågor så kommer individen att använda mer en uppgiftbaserad målsättning. Ntoumanis (2001) menar även att det finns en länk mellan AGT och SDT där egoorienterad målsättning underminerar autonomi och bidrar till att individerna är mer intresserade av utkomsten av aktiviteterna snarare än aktiviteten som sådan. Uppgiftorienterad målsättning underlättar för autonomi och kompetens då de enbart jämför prestationerna mot sig själva och handlar om att göra sitt bästa för att stärka den egna förmågan.

Teorier fortsättning

För att kartlägga faktorer som påverkar till fortsatt idrottande har Visek, Achrati, Mannix,

McDonnell, Harris & DiPietro (2015) tagit fram The Fun Integration Theory (FIT). FIT kon-

ceptualiserar ordet ”roligt” och dess integration i idrotten för unga utövare och dess för-

äldrar och tränare. Detta då roligt varit ett av de vanligast förekommande svaren vid frå-

gor som berör varför unga utövar idrott. FIT består av 81 faktorer som bidrar till varför

idrott är roligt och dessa delas sedan in i 11 teman som placeras in under fyra fundamen-

tala principer. Dessa principer och teman är följande; Kontextuella principer (Tävling och

träning), Interna principer (Lärande och förbättring, viljan att försöka och mental styrka),

Sociala principer (Sportmanship, lagkamrater och lagritualer), och Externa principer

(Stöd, attityd och positiv coaching). Denna teori är framtagen för att intressenter som

föräldrar och ledare ska kunna höja upplevelsen för unga idrottare då de vet vilka områ- den och delar av som gör den rolig att utöva.

En annan teori som används för att studera fortsättning av idrott är Sport commitment

model (SCM) där idrottarens engagemang till idrotten är en psykologisk konstruktion

som representerar idrottarens lust till att fortsätta med idrotten (Scanlan, Carpenter, Si-

mons, Schmidt & Keeler, 1993). Det idrottsliga engagemanget påverkas av idrottsligt

nöje, personlig investering, sociala begränsningar, involveringsalternativ och involve-

ringsmöjligheter. Idrottaren påverkas av positiva attribut som idrottslig tillfredsställelse,

det roliga i idrotten och möjligheterna som ges av att vara en del av idrotten. Samtidigt

så kan en individ hållas kvar av sociala normer/ förväntningar eller att tiden investerad i

idrottaren skulle gå förlorad ifall de slutar med idrotten.

Metod

Metodologi

Metoden för studien är en systematisk litteraturstudie som avser att undersöka påverk- ningsfaktorer för individers fortsättning eller avslutande av idrottsdeltagande utifrån den tidigare forskningen. En systematisk litteraturöversikt är enligt Ömer Gülpinar &

Adil Güçal Güçlü (2013) bra för att uppdatera kunskapen och skapa generella riktlinjer för ett ämne. En systematisk litteraturöversikt är en mer detaljerad litteraturundersök- ning än en berättande narrativ undersökning och där författarens partiskhet således blir mindre genomskådlig. Då denna studie ämnar sig åt att undersöka påverkningsfaktorer på avhopp och fortsättning utifrån den tidigare forskningen så ligger tolkning som grund för studien. Studiens filosofiska perspektiv placerar in dess paradigmatiska position i hermeneutiken, som enligt Peter Sohlberg & Britt-Marie Sohlberg (2019) har sina histo- riska rötter i texttolkning.

Det teoretiska ramverket som ligger till grund för tolkning av den tidigare forskningen

kommer att bestå av en socialekologisk modell av Emmons et al. (2000) som innefattar

att ett beteende påverkas av flera nivåer av inflytande. De inflytelserika faktorerna för

avhopp och fortsättning kommer enligt modellen att tolkas in under intrapersonella

aspekter (Motivation, färdighet, kunskap), interpersonella aspekter (Social support, nät-

verk, normer), organisatoriska aspekter (Idrottspolicys), samhällsmässiga aspekter (So-

cialt kapital, grannpåverkan) och politiska aspekter (Lagar, skatter). Modellen kommer

även att kompletteras med aspekter rörande ålder, kön och biologiska/fysiologiska för-

utsättningar. Dessa delar ska sedan sättas i kontext till helheten rörande vad som får in-

divider att vara kvar eller lämna den organiserade idrotten. Att förstå delarna och hel-

heten är en del av det holistiska kriteriet i den tolkningspluralism som beskrivs utifrån

att en text kan ge flera olika tolkningar (Gilje & Grimen, 2007). Det är inte bara de en-

skilda isolerade texterna som ska kopplas samman till en helhet utan det är de sam-

lande verken som tillsammans ska ge en helhetssyn på fenomenet avhopp och fortsätt-

ning av idrott. Då det mänskliga beteendet är komplext så anses inte en studie vara till-

räcklig för att kunna ge en helhetssyn på fenomenet. Pendlingen mellan helhet och del

syftar även till en större helhet och studien syftar att skapa en totalisering där det en-

skilda sätts i relation till en tolkningsmässig helhet. Delarna i studien beskrivs efter hur

de fungerar i förhållande till helheten. Detta kallas för en funktionell analys och ska ge

en förståelse för vilken roll eller funktion olika delar har för att idrottaren ska fortsätta med idrotten samt vilka funktioner som får idrottaren att inte fortsätta. Funktionerna ska genom en abduktiv slutledning skapa sammanhang åt de sakförhållanden som lig- ger till grund för individers fortsatta eller avslutande av idrottsutövning.

Då studien ska ge ett helhetsperspektiv på idrottaren och fenomenet som uppstår när vissa idrottare avslutar idrottsutövandet medan andra fortsätter så har studien en ide- alistisk syn på människors uppfattning och föreställningar om det undersökta fenome- net där sinnesbildningar och idéer är källan till kunskap. Mänskliga sinnesbildningar ligger till grund för idealismen inom ontologin och världsbilden ses genom Platons idélära där mänskliga idéer är för evigt medan de mänskliga sinnena åldras och dör. För att förstå det mänskliga livet som åskådare så måste man även förstå de mänskliga idéerna. De mänskliga idéerna ligger också till grund för det rationella tänkande och där människors förnuft är källan till kunskap. För att kunna basera sin kunskapssyn på människors förnuft menar Gilje & Grimen (2007) att man måste anta att personen i fråga är förnuftig och när man ska tolka en person så ska personen tolkas att framstå så förnuftig som möjligt, något som kallas barmhärtighetsprincipen. Den ska även tolkas så att författaren ska känna igen sin egen forskning. (Paterson, Thorne, Canam & Jillings, 2001)

När ett verk tolkas så baseras det på vår förförståelse som enligt Gilje & Grimen (2007) bland annat innefattar språk, begrepp, trosuppfattning och personliga erfarenheter.

Dessutom måste ofta samhällsvetare tolka något som redan är tolkat av aktörerna själva, något som går under dubbel hermeneutik. Då kvalitativ och även kvantitativ sam- hällsforskning görs på människors upplevelser och uppfattningar så förhåller sig fors- karen till en värld som redan är tolkad av aktörerna själva. Därför är det betydelsefullt att förstå sambandet mellan det som ska tolkas, förförståelsen och det sammanhang som det ska tolkas i. Detta ligger inom ramen för den hermeneutiska cirkeln som går ut på att för att kunna tolka en del av en text så förutsätter det att det finns en tolkning av hela verket och för att förstå hela verket förutsätter det att de enskilda delarna tolkats.

Ett annat kriterium för förståelse kallas för aktör-kriteriet och beskrivs av Gilje & Gri-

men (2007) som att en korrekt förståelse av en text finns ifall tolkningen överensstäm-

mer med aktörens avsikter eller poänger. Det finns enligt Sohlberg & Sohlberg (2019)

olika typer av förståelse men där den grundläggande förståelsen för

samhällsvetenskapen är kontextuell förståelse som handlar om att företeelserna tolkas genom kulturella eller teoretiska perspektiv.

Forskningsetiska ställningstaganden

Forskningen i studien avser att komma till nytta för att fler ska välkomnas in i idrottsrö- relsen och trivas med att utöva fysisk aktivitet i en idrottsorganisation. Studien tar an- svar för forskningsetiska ställningstagandet som presenteras av Vetenskapsrådet (2017) genom att medvetet granska och redovisa utgångspunkterna för studien. Stu- dien ska vara transparent med inhämtandet och analyserandet av litteratur samtidigt den ska vara rättvis i sin bedömning av andras forskning. Studien kommer inte använ- das i kommersiellt syfte.

Datainsamling

För insamlandet av data används databaserna PubMed, SPORT Discus, PsycINFO och Web of Science. Sökorden som används är Sport som kombinerades med nyckelord som Dropout, Withdrawal, Continued, Discontinuation, Quit, Substain, Adherence, stop och Ces- sation. För att sökningen ska vara opartisk så väljs ”neutrala” ord ut för att kunna efter- sträva en så bred sökning som möjligt. Artiklarna som valdes skulle 1) Vara skrivna på engelska 2) Majoriteten av utövarna ska vara under 20 år 3) Respondenterna ska del- taga i organiserad idrott vid skola eller en idrottsklubb 4) Artikeln ska vara peer re- viewed 5) Inte avse elitidrottare. Artiklarna som hittades för studien var Sportdiscus (310, N=2), PubMed, (2844, N=10), Web of science (1535, N=3), Psyshinfo (706, N=7).

Validitet

För litteraturstudien används endast vetenskapligt granskade (peer reviewed) artiklar

vilket medför ett bortfall hos artiklar som ej är vetenskapligt granskade. Enligt Paterson

et al. (2001) så finns det både fördelar och nackdelar med att välja peer reviewed då

nackdelarna med de vetenskapligt granskade artiklarna är att de ofta är förkortade in-

nan de publiceras i en vetenskaplig tidskrift. Fördelen är dock att de håller en högre ve-

tenskaplig kvalité vilket anses vara givande för att litteraturstudien ska upprätthålla ett

opartiskt förhållningssätt vid artikelgranskningen och inte använda artiklar som kan

vara vinklade eller påverkade av författare eller externa aktörer. Studien använder sig

även av kvalitetsgranskning enligt modellen av CASP (2017) för att artiklarna ska vara

så tillförlitliga som möjligt.

Kriterierna från CASP (2017) är följande- För kvalitativ forskning:

1. Fanns det ett tydligt uttalande om forskningens mål?

2. Är en kvalitativ metod lämplig?

3. Var forskningsdesignen lämplig för att ta itu med forskningens mål?

4. Var rekryteringsstrategin lämplig?

5. Samlades uppgifterna in på ett sätt som tog itu med forskningsfrågan?

6. Har förhållandet mellan forskare och deltagare beaktats på lämpligt sätt?

7. Har etiska frågor beaktats?

8. Var dataanalysen tillräckligt rigorös?

9. Finns det en tydlig redogörelse för resultaten?

10. Anses resultatet vara av betydelse?

För kvantitativ forskning:

1. Tog studien upp en tydligt fokuserad fråga?

2. Rekryterades urvalet på ett godtagbart sätt?

3. Antogs det åtgärder för att minska partiskhet?

4. Anses resultatet precisa?

5. Antas etiska aspekter?

6. Är resultaten trovärdiga?

7. Kan resultaten tillämpas på lokalbefolkningen?

8. Passar resultaten av denna studie in i andra tillgängliga bevis?

Tabell 1. Litteratursökning

⇩ ⇨

⇩ ⇨

⇨ ⇩

Artiklar exkluderade efter ab- stract eller relevans

N= 5 355

Artiklar exkluderade efter inklutionskriterier

N=18

Artiklar identifierad ur annan litteratur

N=2

Kvarvarande artiklar

N=22

Kvarvarande artiklar

N= 40

Artiklar inklude- rade i studien

N=24

Artiklar identifierade via elektroniska data-

baser N= 5 395

Resultat

I resultatet kommer först en överblick av de utvalda artiklarna för litteraturstudien att presenteras. Sedan kommer en tematisering av det åtta inflytelserika aspekterna på av- hopp och fortsättning att redovisas och där varje aspekt redovisas separat för faktorer som påverkar avhopp respektive fortsättning av idrott. Slutligen sker en kort samman- fattning av vad resultatdelen har presenterat. Bilagor hittas längst bak i studien.

Överblick över studierna

Litteraturöversikten innefattar 24 artiklar med deltagare från 14 länder och fyra

(Europa, Nordafrika, Sydamerika, Oceanien) världsdelar. De länder med mest represen- terade artiklar var Australien (N=5) följt av Kanada (N=5) och Frankrike (N=3). Idrot- terna som var mest frekventa i artiklarna var simning (N=9) och fotboll (N=9). Fördel- ningen av artiklar som placerade under avhopp är 64 % medan 36 % är placerade i av- delningen fortsättning av idrott. Av artiklarna använde 75 % en kvantitativ metod och 25 % en kvantitativ. 16 av studierna var tvärsnittsstudier (Battaglia et al. 2020; Calvo et al. 2010; Deelen et al. 2018; Delorme et al. 2011; Eliasson & Andersson 2020; Fraser- Thomas et al 2008; Monteiro et al. 2017; Persson et al. 2020; Rottensteiner et al. 2013;

Silva et al. 2019; Abadi & Gill 2020; Boiché & Sarrazin 2009; Gardner et al. 2017; Jacobs- son 2014; Light et al. 2013; Wekesser et al. 2021), fem studier använde longitudinella studier (Larson et al. 2019; Moulds et al. 2020; Soares et al. 2020; Howie et al. 2019;

Jõesaar & Hein 2011), två använde prospektiva studier (Guzmán & Kingston 2012; Guc- ciardi et al. 2013) och en studie använde grundad teori (Battaglia et al. 2021).

Två studier innefattade enkom kvinnliga deltagare och två av studierna innefattade en- kom manliga deltagare. Sju artiklar hade övervägande del manliga deltagare medan nio av artiklarna hade övervägande manliga deltagare, resterande studier hade en jämn könsfördelning eller ingen explicit redogörelse för kön. Av de studier som hade enbart tjejer eller fler tjejer än killar i studien var alla utom en publicerade 2019–2020. Ingen av artiklarna använde sig av ickebinära som kategori. Av artiklarna publicerade >2018 fanns en jämn fördelning mellan studier med flest manliga deltagare och studier med flest kvinnliga deltagare.

Tre artiklar hade med föräldrar och barn/ungdomar som informanter medan en studie

enbart hade föräldrarapportering.

Teorier och/eller modeller som artiklarna innefattade var Self -determination theory (N=5), Development model of sports participation (N=3), Achievement goal theory (N=3), Social-cognitive model of achievement motivation, Long term Athlete Development, Theo- ries of Planned Behaviour, Basic Psychological Needs, Interdisciplinary bioecological the- ory, Model of Youth Sport Withdrawal, Model of Voluntary Youth Sport Withdrawal och Sport Commitment Model . Fenomenet avhopp eller fortsättning av idrott stipulerades i nio av de 25 artiklarna och endast i två av artiklarna i avdelningen fortsättning av idrott.

Av de nio artiklar som stipulerade avhopp eller fortsättning var fem publicerade >2019.

I sex av artiklarna representerades deltagare från lagidrotter och i fem av studierna fanns deltagare från endast individuella idrotter. Samtliga från de studierna som under- sökte endast individuella idrottare kom från simning. Resterande artiklar representera- des av individuella och lagidrotter eller hade ingen explicit redogörelse för typ av idrott.

Av artiklarna var det sju som explicit redovisade för vilken typ av avhopp som artik- larna innefattade. Detta gör att avhopp som innefattar sampling, byte av nivå eller tem- porära avhopp kan finnas i studierna. Tre av artiklarna redovisade för om avhoppen var framtvingade, frivilliga eller ofrivilliga. Hos resterande studier kan oberoende faktorer som skada eller sjukdom haft inverkan på individens beslut att avsluta idrottandet. I fem av artiklarna framgår ej ifall etiska antaganden tagits i beaktan.

Intrapersonella aspekter på avhopp

Bristande kontextuella principer som för stort fokus på prestation/tävling nämndes i fem av studierna (Eliasson & Johansson, 2020; Persson et al., 2020; Battaglia et al., 2021; Light et al.,2013; Gardner et al. 2017). Tre av studierna nämnde bristande interna principer som skicklighet, kompetens eller fysisk förmåga (Rottenstein et al. 2013; Silva et al. 2019; Battaglia et al. 2021). Press nämndes bland de som lämnade idrotten i studi- erna av Persson et al. (2020) och Monteiro et al. (2017). I studien av Gardner et al.

(2017) var målsättning för att undvika prestationsnederlag förknippat med avhopp.

Andra faktorer var avsaknad av motivation motivation (Calvo et al. 2010; Persson et al.

2020) eller avsaknad av glädje (Abadi & Gill 2020; Persson et al. 2020; Battaglia 2021).

Andra saker att göra var den främsta orsaken till att idrottare lämnade idrotten i studi-

erna av Rottensteiner et al. (2013) och Monteiro et al. (2017).

Intrapersonella aspekter på fortsättning

Två faktorer som främst förknippades med fortsättning i studierna var motivation och kompetens. Interna principer som kompetens eller utveckling av nya färdigheter nämn- des som faktorer för fortsatt idrottande i sju av artiklarna (Boiché, & Sarrazin 2009, Jõesaar & Hein 2011, Abadi & Gill 2020, Wekesser et al., 2021, Gardner et al. 2017, Light et al. 2013, Eliasson & Johansson 2020). Utveckling nämndes även genom fysisk ut- veckling i artikeln av Thedin Jacobsson (2014) och personlig utveckling framkom i arti- keln av Moulds et al. (2020). Motivationsfaktorerna som nämndes i artiklarna var upp- giftsorienterad motivation (Deelen et al., 2018; Jõesaar & Hein 2011), inre motivation (Jõesaar & Hein 2011), prestationsmotivation (Soares et al., 2020) och självbestäm- mande motivation (Moulds et al. 2020; Guzmán & Kingston, 2012).

Enligt Guzmán & Kingston (2012) kan mer självbestämmande motivation minska kon- flikter mellan idrott och andra aktiviteter. Att idrotten ger autonomi eller självbestäm- melse var faktorer för fortsatt idrottande hos studierna av Calvo et al (2009), Jõesaar &

Hein (2011), Gucciardi et al. (2013) och Wekesser et al (2021).

Interpersonella aspekter på avhopp

Interpersonella faktorer för avhopp föranleddes främst av bristande sociala och externa principer vid interaktioner med tränare, föräldrar eller lagkamrater. Negativ påverkan för externa principer som exempelvis stöd och attityd tog bort interna principer och gläd- jen i idrotten hos deltagarna i Battagglia et al. (2021). Även externa principer som favo- risering/nedvärdering från tränare (Persson et al. 2020), bestraffning/kränkning från tränare (Battaglia et al. 2020) och ett ledarskap som motsatte sig autonomi, kompetens och tillhörighet (Wekesser et al. 2021) påverkade deltagare negativt och hade inverkan på beslutet om avhopp. Brist på tränare, lämplig tränare och nya gruppkonstellationer nämndes i studien av Persson et al. (2020) samtidigt som nya lagkamrater och nya trä- nare var en del av det första tvivlet i studien av Eliasson & Johansson (2020). Sociala prin- ciper som avsaknad av lagsammanhållning var en anledning till avhopp i artikeln av Mon- teiro et al. (2017). Deltagare som lämnade idrotten i studien av Fraser-Thomas, Côté &

Deakin (2008) hade mindre egentid med tränaren och i artikeln av Eliasson & Johansson

(2020) hade ingen av deltagarna blivit kontaktade av tränaren efter att de hade slutat,

vilket fick dem att ifrågasätta hur mycket som de egentligen bryr sig om idrottarna.

Artikeln av Monteiro et al. (2017) visade att negativa externa principer fanns då föräld- rar eller kompisar inte ville att individen skulle deltaga vid idrottsaktiviteter. Negativitet från kamrater och lagkamrater påverkade också beslutet att hoppa av idrotten i studi- erna av Silva et al. (2019) och (Battaglia et al. 2021). I studien av Abadi & Gill (2020) var vänner som slutade och negativa sociala principer som avsaknad av social support och ett socialt motstånd till idrotten anledningar till avhopp. Idrotten framkallade även nega- tiva sociala principer genom mobbing och diskriminering som gav upphov till avhopp för deltagare i artikeln av Persson et al. (2020). Artikeln av Rottenstein et al. (2013) visade att deltagare upplevde sociala problem som en faktor för avhopp.

Föräldrafaktorer som påvisades i studien var deltagare med inaktiva föräldrar (Silva et al. 2019) och föräldrars mentala hälsa (Howie et al. 2019). Föräldrars mentala hälsa och föräldraoro var främst förknippat med avhopp bland tjejer visade artikeln av (Howie et al. 2019)

Interpersonella aspekter på fortsättning

De interpersonella aspekterna bestod av interaktioner med föräldrar, tränare, lagkamra- ter och kamrater. De interpersonella interaktionerna ansågs viktigt för externa, sociala, interna principer då de skapade autonomi hos idrottaren samtidigt som det fungerade som ett socialt stöd. Föräldrar och ledare som gav autonom support var faktorer för fort- satt idrottande i artiklarna av Weekesser et al. (2021), Jõesaar & Hein (2011), Moulds et al. (2020) och Gucciardi et al. (2013). Ett klimat hos föräldrar eller tränare som tillgodo- ser kompetensutveckling och tillhörighet nämndes av Wekesser et al. (2021) och Gucci- ardi et al. (2013). Att idrotten ger en tillhörighet var en faktor för fortsättning hos delta- garna i studien av Thedin Jacobsson (2014) och Abadi & Gill (2020). Enligt Gucciardi et al. (2013) så gav tillfredsställelse av BPN socialt värde, självkänsla och självförtroende hos individerna.

Sociala principer som laganda och lagsammanhållning nämndes av Rottensteiner et al.

(2013) och Eliasson & Johansson (2020). Externa principer som tränares och föräldrars

investering i idrottandet visade sig vara en faktor för fortsättning (Boiché & Sarrazin,

2009). I artikeln av Thedin Jacobsson (2014) var de deltagare som utövade idrottsaktivi-

teter med föräldrarna mer benägna att fortsätta med idrotten. Att idrotten har varit en

familjetradition var en faktor för att tjejerna utövade och fortsatte med typiskt manliga

idrotter i artikeln av Abadi & Gill (2020). Samtidigt var support och tro från familj och

vänner viktigt för fortsatt idrottande. Vänner kan skapa ett socialt koncept som är viktigt för fortsatt idrottande visade artikeln av Light et al. (2013). Lagkamraternas värdering av aktiviteten visade sig vara viktigt i studien av Boiché & Sarrazin (2009). Ett uppgifts- baserat motivationsklimat hos lagkamrater var betydelsefullt hos deltagarna i artikeln av Jõesaar & Hein (2011).

Organisatoriska aspekter på avhopp

Organisatoriska aspekter på avhopp fanns främst hos konceptuella och externa princi- per av idrotten. Deltagare som hade lagt ner sin idrottssatsning i artikeln av Persson et al. (2020) upplevde det som att organisationen eller kulturen blev för seriös. Även av- saknad av adekvata valmöjligheter inom idrotten och bristande resurser som tränare, information och träningstider var anledningar till avhopp och var mer frekvent hos tje- jerna i studien. Avsaknad av adekvata möjligheter gällde även för tjejerna i studien av Abadi & Gill (2020). I studien av Battaglia (2021) upplevde tjejer mindre möjlighet till att idrotta än pojkar och organisatoriska tidsåtaganden, organisationens filosofi och till- gång till resurser påverkade beslutet att hoppa av idrotten.

Organisatoriska aspekter på fortsättning

Studien av Deelen et al. (2018) visade att individer som deltog i volontärarbete inom den idrottsliga organisationen fortsatte i högre utsträckning även utövandet av organi- serad vilket kan ha att göra med de sociala principer som finns inom volontärarbete. I studien av Deelen et al. (2018) och Moulds et al. (2020) var idrottare som deltog på högre nivå mer benägna att fortsätta med idrotten.

Samhällsmässiga aspekter på avhopp

Boende i storstad och lägre socioekonomisk status var anledningar till avhopp i studien av Moulds et al. (2020). Pojkar från mindre välbärgade familjer associerades med avhopp i studien av Howie et al. (2019). Tidspress eller skolpress var en faktor hos Eliasson &

Johansson (2020), Guzmán & Kingston (2012), Persson et al. (2020) och Battaglia et al.

(2021). Andra saker att göra var främsta anledningen för avhopp i studierna av Rot- tensteiner et al. (2013) och Monteiro et al. (2017).

Samhällsmässiga aspekter på fortsättning

I artiklarna av Deelen et al. (2018) och Boiché & Sarrazin (2009) var deltagarna som

reste längre distanser för att utöva sin idrott mer benägna att vara kvar. Studien av

Deelen et al. (2018) visade att tennisspelarna som ökade i arbetstid mer associerades med fortsättning av idrott.

Politiska aspekter på avhopp

I studierna fanns inga explicita politiska aspekter. Geografiska aspekter på avhopp fanns i artikeln av Light et al. (2013) där konceptuella principer fanns då de franska deltagarna i högre grad än deltagarna från Tyskland och Australien upplevde att för stort fokus på träning och för mycket träning hade negativ påverkan på dess fortsatta idrottande.

Politiska aspekter på fortsättning

I studierna finns inga explicita aspekter på fortsättning av idrott. I studien av Abadi & Gill (2020) fanns geografisk skillnad band sociala principer där de amerikanska deltagarna ett större socialt stöd än deltagarna från Israel. I studien påvisades även att idrott för tjejer inte var tillräckligt utvecklad i Israel, vilket bidrog till avhopp.

Åldersperspektiv på avhopp

Studien av Delorme et al. (2011) visade en RAE mellan 9–17 år bland tjejer och 9-14 år för killar. I studierna av Fraser-Thomas, Côté & Deakin (2008), Howie et al. (2019) och Moulds et al. (2020) visades ingen RAE. I studien av Persson et al. (2020) var grupper som inte var anpassade för ålder eller färdighet anledning till avhopp och i studien av Fraser-Thomas, Côté & Deakin (2008) kände sig de som lade av med idrotten att de var de yngsta i träningsgrupperna.

I studien av Soares et al. (2020) var äldre idrottare med mindre träningserfarenhet och som hade börjat med idrotten senare mer benägna att hoppa av. I studien av Moulds et al. (2020) var yngre åldersgrupper mer benägna att hoppa av än äldre. Studien av Battag- lia et al. (2021) menade dock att yngre deltagare var mer benägna att hoppa av inom idrotten genom sport transfers medan äldre ungdomar förknippades med avhopp från all idrott. I studien av Monteiro et al. (2017) var avsaknad av belöning största motivet för unga, avsaknad av lagsammanhållning och ogilla tävlingsmoment motiv hos barn och ungdomar medan påverkan av föräldrar eller vänner var det främsta motivet bland juni- orer.

Åldersperspektiv på fortsättning

I studierna av Thedin Jacobsson (2014) och Larson et al. (2019) var deltagare som var

aktiva i yngre ålder även fortsatt aktiva i äldre åldrar. Studien av Jõesaar & Hein (2011)

visade att de med mer än 3 års erfarenhet av organiserad idrott hade en känsla av att kunna relatera sig mer med idrotten än de som varit kortare tid i idrotten. I studien av Light et al. (2013) var de äldre deltagarna mer engagerade på att träna för att tävla än de yngre deltagarna.

Perspektiv på avhopp utifrån kön

Tjejer i studierna av Battaglia et al. (2021), Silva et al. (2019) och Battaglia et al. (2021) var mer benägna att hoppa av än killarna. I studierna Persson et al. (2020) och Battaglia et al. (2021) upplevde tjejer mindre möjligheter till fortsatt idrottande än killar. Även i studien av Abadi & Gill (2020) där samtliga deltagare var av kvinnligt kön upplevde av- saknad av idrottsliga möjligheter som en anledning till att sluta med idrotten. Hos Pers- son et al. (2020) innebar avsaknad av idrottsliga möjligheter bristande externa principer som tränare eller träningstider. I studien av Monteiro et al. (2017) upplevde tjejerna en större press från idrotten. För killarna i litteraturstudien var avhoppen mer påverkade av interna principer som missbelåtenhet (Monteiro et al. 2017) eller avsaknad av glädje (Persson et al. (2020) I studien av Calvo et al. (2010) som enbart hade killar i studien hade de som hoppade av högre nivåer av amotivation, motivation för att undvika bestraff- ning eller få extern belöning. De kände sig även mindre relaterade till idrotten. Studien av Howie et al. (2019) visar att killar med högre externalisering (Agression, mobbning) löper större risk att sluta med idrotten. Howie visar även att pojkar födda prematur hade högre risk för avhopp.

Howie et al. (2019) visade även att tjejer med högre internalisering (depression, ångest) har högre risk att lägga av. Negativa sociala principer var större anledning till avhopp hos tjejer i studierna av Rottensteiner et al. (2013) och Persson et al. (2020). I två av studi- erna (Persson et al.,2020)(Howie et al., 2019) var tjejer som skadade sig mer benägna att hoppa av än killar som skadade sig. Även i studien av Abadi & Gill förekom skador som en anledning till avhopp. Howie et al. (2019) visade även att föräldraoro var mer förknip- pat med avhopp hos tjejer.

Perspektiv på fortsättning utifrån kön

I studien av Abadi & Gill (2020) fick tjejer som deltog i ”typiska manliga idrotter” större

support av idrottare från det motsatta könet. I studien av Howie et al. (2019) var killar i

mer välbärgade familjer mer associerade med fortsättning. I tre av studierna visades

ingen skillnad mellan könen (Gardner et al., 2017; Britta Jacobsson Thedin, 2014; Gucci- ardi et al., 2013).

Biologiska och fysiologiska aspekter på avhopp

I studierna av Soares et al. (2020), Howie et al. (2019) och Fraser-Thomas, Côté & Dea- kin (2008) var avhopparna kortare än deltagarna som fortsatte. Pojkar födda tidigt var förknippade med avhopp i studien av Howie et al. (2019).

Biologiska och fysiologiska aspekter på fortsättning

I studien av Soares et al. (2020) visade inte på någon skillnad i mognad mellan delta- garna som fortsatte och deltagarna som lade av. Barn som ammats längre associerades med fortsättning av idrott i studien av Howie et al. (2019).

Sammanfattning resultat

Intrapersonella aspekter på avhopp innefattade kontextuella principer som för mycket fokus på träning/tävling samtidigt som individerna påverkades av press och upp- levelsen av en bristande skicklighet eller kompetens. Även avsaknad av glädje var en van- lig känsla bland de som lade av.

Intrapersonella aspekter på fortsättning påverkades främst av interna principer som motivation, autonomi och kompetensutveckling.

Interpersonella aspekter på avhopp innefattade främst bristande sociala och externa principer där av stöd, nya gruppkonstellationer, negativitet från föräldrar eller lagkam- rater och nervärdering eller bestraffning från tränare var exempel på avhoppsfaktorer.

Interpersonella aspekter på fortsättning innefattade socialt stöd som gav autonomi och sociala principer som laganda, tillhörighet och socialt värde.

Organisatoriska aspekter på avhopp påverkades av kontextuella principer som att kul- turen eller organisationen blev för seriös eller blev för tidskrävande.

Organisatoriska aspekter på fortsättning innefattade volontärarbete och idrottsdel- tagande deltagande på högre nivåer.

Samhällsmässiga aspekter på avhopp påverkades av tidspress, andra saker att göra och socioekonomisk status.

Samhällsmässiga aspekter på fortsättning var större avstånd till aktiviteten och större tidsspendering inom den.

Politiska aspekter fanns inte explicit i artiklarna.

Åldersperspektiv på avhopp var RAE som påträffades i en av studierna medan tre av studierna inte visade på RAE. Äldre ungdomar var mer förknippade med avhopp från all idrott medan yngre idrottare förknippades med sport transfers.

Åldersperspektiv på fortsatt idrottande visade att de som varit i idrotten under en längre tid var mer benägna att fortsätta.

Genusperspektiv på avhopp visade att tjejer var mer benägna än killarna att sluta med idrotten. Tjejer upplevde också mindre möjligheter till fortsatt idrottande och lade av på grund av skada eller sjukdom i större mån än killar.

Genusperspektiv på fortsatt idrottande var att tjejer i traditionellt ”maskulina” idrot- ter upplevde större support från idrottare av det motsatta könet.

Biologiska aspekter på avhopp innefattade individer som var kortare än sina jämnåriga och pojkar som var födda prematur.

Biologiska aspekter på fortsättning visade att barn som ammats längre associerades med fortsatt idrottsdeltagande.

Diskussion

Diskussionen kommer att delas in i sju avsnitt där det första handlar om artiklarnas geo- grafiska utgångspunkter, kvalité, metod och stipulering av avhopp. Därefter följer olika påverkningsfaktorer som framkommit i resultatdelen och som innefattar genus, interper- sonella och intrapersonella faktorer samt biologi, fysiologi och ålder. De avslutande av- snitten kommer handla om implicita antaganden om ofrivillig fortsättning och ofrivilliga avhopp samt selektering och förutsättningar. Diskussionen kommer att avslutas med ett avsnitt som behandlar vetenskapen inom ämnet avhopp och fortsättning och där studien kommer med förslag till hur forskningen ska ta sig an ämnet i framtiden.

Artiklar

Geografiska utgångspunkter

Artiklarna som användes i litteraturstudien var gjorda i 14 länder och innefattade fyra

olika världsdelar. Dock stod Australien, Kanada och Frankrike för mer än hälften av ar-

tiklarna i studien och tio av länderna i studien hemmahörde i Europa. Detta innebär att

det finns en snedfördelning av representation där majoriteten av studierna härstammar

från länder i västvärlden. Fler respondenter från länder utanför västvärlden behövs för att förstå fenomenet avhopp och fortsättning av idrott på en global nivå.

Kvalité

Avvikelser i kvalité hos artiklarna fanns bland annat i urvalet där vissa använde sig av ett snöbollsurval, vilket gör att författaren inte har kontroll över urvalet samtidigt som det riskerar att bli homogent då kompisars kompisar kan använda samma preferenser som den tillfrågade. Detta är studien av Battaglia et al (2020) ett exempel på då responden- terna skulle föreslå andra individer som de tränat med eller som de visste hade upplevt liknande situationer. Detta riskerar att respondenterna har haft en och samma tränare, vilket inte kan ge en generaliserande bild av bestraffningar inom idrotten. Andra aspekter hos urval kan vara att det enkom mäter en isolerad grupp, exempelvis kön samtidigt som presentationen av resultatet implicit generaliseras för befolkningen. En kvalitétsavvi- kelse kan också vara att rekryteringen av urvalet inte presenterats tillräckligt. Studier som inte anses generella för studiens ämne kan vara att de har för homogen eller för liten urvalsgrupp. Andra avvikelsen som framkom i kvalitetskontrollen var avsaknad av stipu- lering. En tvärsnittsstudie som mäter fortsättning av idrott utan att explicit redogöra för deltagarnas intentioner att fortsätta med idrotten gör att resultatet inte kan anses gene- rellt för studiens ämne. Den sista avvikelsen från kvalitetskontrollen var de studier där resultatet ej passade in på tidigare forskning. Samtliga studier som hade avvikelser vid kvalitetsgranskningen valdes ändå att ha med i litteraturstudien då de dels tillförde aspekter på fenomenet, dels då avvikelserna kan användas för att vidareutveckla forsk- ningen i framtiden.

En annan aspekt på artiklarna var att i de flesta av studierna så fanns en blandning mellan lagidrotter och individuella idrotter samtidigt som den enda enskilda individuella idrot- ten som förekom i artiklarna var simning. Detta gör att det inte finns en tillförlitlig mät- ning mellan individuella och lagidrotter i litteraturstudien och att ingen hänsyn till jäm- förelse mellan lagidrott och individuell idrott tagits i bejakelse.

Metod

Den mest frekvent använda forskningsmetoden hos artiklarna var tvärsnittsstudier där

interaktionen med deltagarna endast sker vid ett tillfälle och kan ses som ett stickprov

hos befolkningen. De flesta av artiklarna var dessutom av retroperspektiv studieform

vilket gör att individerna ska göra empiriska tolkningar av saker som har hänt i stället för att återspegla något som individen går igenom när undersökningen görs. Detta medför risk för felmarginaler då respondenterna kan ha glömt av vissa saker eller ändrat sin åsikt efter att ha hört av kompisar om hur det var. En tvärsnittsstudie blir även problematisk ifall studien undersöker idrottare som fortsätter med idrotten. Enbart för att en individ utövar idrott så betyder inte det att individen ämnar vara kvar i idrotten. Dessutom finns en risk för att individen är inne i avslutningsfasen som nämndes av Eliasson & Johansson (2020).

En longitudinell studie som följer deltagarnas upplevelser under en längre period anses ge högre tillförlitlighet då det kommer till studier om avhopp och fortsättning. Detta po- ängterar även Crane & Temple (2014) som visade på en brist av longitudinella studier inom forskningen för avhopp. Vid longitudinella studier följs en grupp deltagare under en längre tid för att kunna se hur fenomenet påverkas under en längre tid. Av artiklarna som använde longitudinella undersökningarna så var endast en publicerad <2019 vilket tyder på att fler av de senare artiklarna använder en longitudinell inriktning för att följa upp avhopp och fortsättning. En annan inriktning där deltagarna följs upp under en längre tid är prospektiva studier. I prospektiva studier följs deltagarna sida vid sida un- der en tid för att kunna urskilja likheter och olikheter mellan grupper. I litteraturstudien var dock de två artiklarna som använde sig av prospektiva studier. Fler prospektiva stu- dier behövs för att kunna följa upp deltagare under en längre tid och kunna analysera skillnader mellan de som hoppar av och de som fortsätter. Litteraturstudien innefattade, precis som hos Crane & Temple (2014) endast ett fåtal artiklar innehållande kvalitativa intervjuer (N=4), vilket kan ses som en brist för forskningen om avhopp och fortsättning av idrott. Vid intervjuer går det att undersöka fenomenets underliggande dimensioner och även få följdfrågor till svaren vilket gör att glappet för tolkningen minskar mellan författare och respondent. Samtidigt går det att få fler aspekter kring fenomenet och vilka påverkningsfaktorer som finns kring de anledningar som nämns för avhopp och fortsätt- ning.

I studien av Battaglia et al. (2020) nämns att bestraffningar av tränaren så som skrikande,

bänkningar och straffträning kunde skada självförtroendet hos deltagarna och få dem att

flytta intresset till andra aktiviteter. Samtidigt var även andra saker att göra den främsta

anledningen för avhopp i de kvantitativa studierna av Rottensteiner et al. (2013) och

Monteiro el al. (2017). Svar som ”andra saker att göra” eller ”andra intressen” behöver

inte heller betyda att idrottaren lämnar idrottsrörelsen helt utan kan innebära att intres- set finns i andra idrotter och att utövaren väljer att minska antal idrotter för att hen inte har tid att utföra alla. Avhopp från en idrott kan även implicit innebära byte av förening eller nivå på sitt idrottande. Samma sak gäller även vid fortsatt idrottande där en individ antas fortsätta med idrotten ifall den är medlem i en förening. Samtidigt kan individen sluta med andra idrotter utan att den registreras som avhoppare i de studier som under- söker fortsatt idrottande. Därför är det viktigt att tydligt stipulera innebörden av fortsätt- ning och avhopp.

Stipulering

Avhopp stipulerades endast i 36 % av artiklarna och var vanligtvis att deltagarna inte längre var medlemmar i en klubb eller förening. Samtidigt som den relativt låga andelen artiklar som definierade avhopp så var det 28 % som explicit redovisade för typ av av- hopp och 16 % som explicit redovisade avhoppen som frivilliga, ofrivilliga eller resi- stenta. Av artiklarna som redovisade avhoppen enligt Klint & Weiss (1986) så var det ingen av artiklarna som kategoriserade avhoppen som resistenta trots att studierna nämnde negativa influenser som påverkade avhoppen. Problemet med att inte stipulera avhopp eller fortsättning av avhopp blir att de som har hoppat av en idrott fortfarande kan vara kvar i idrottsrörelsen. Detta går även att se om man tar simning som är den mest frekvent använda idrotten i studierna och Australien som är den mest studerade regionen för avhopp. I Australien är simning den klart populäraste idrotten bland både pojkar och flickor vid 5–8 års ålder. Från 9–14 års ålder minskar deltagandet i simning succesivt för både pojkar och flickor medan nätboll för flickor och kricket för pojkar succesivt ökar deltagarantalet. (statista, 2021-04-20) Vid stipulering av avhopp så är även viktigt att ex- plicit klargöra ifall avhoppen ses som permanent avhopp eller ett temporärt avhopp. Bara för att en individ inte längre är medlem i en förening betyder inte detta att hen aldrig kommer tillbaka. Detta gör också att litteraturen har fokuserat på vad det är som gör att individer hoppar av idrotten snarare än att även ha med vad som gör att individer vill komma tillbaka till den.

Det är även av vikt att stipulera vad som menas med fortsättning av idrott då en tvär-

snittsstudie som undersöker vad som gör att idrottare fortsätter kan innehålla idrottare

som är inne i den avslutningsfas som presenteras av Eliasson & Johansson (2020). Endast

i studien av Wekesser et al. (2021) stipulerades fenomenet fortsättning. När avhoppen

inte heller definieras som frivilliga, ofrivilliga eller resistenta går det inte att utesluta att skador eller sjukdomar haft inverkan på beslutet att sluta med idrott. Skadade unga atle- ter kan uppleva en minskad självidentitet och ha svårare att identifiera sig med andra idrottare än vuxna idrottare som skadat sig (Von Rosen, Kottorp, Fridén, Frohm & Heijne, 2018). En skada eller sjukdom kan implicit påverka studierna där idrottskompetens och integrationer med tränare och lagkamrater kan ändras.

Genus

Avhopp tjejer

I tre av studierna nämndes skador eller sjukdomar som orsak för avhopp. I två av dessa (Persson et al., 2020; Howie et al., 2019) var skador som anledning till avhopp mer före- kommande hos de kvinnliga deltagarna och i den tredje artikeln som nämnde skador var det enkom kvinnliga deltagare. Även statistik från (statista, 2021-04-20) visar att ska- dor/sjukdomar är en större barriär för vuxna kvinnor än för män i Australien. Även Euro- pabarometern (2017) visar att sjukdomar eller funktionshinder är ett större hinder för idrottsdeltagande hos kvinnor än hos män. Att skador påverkar tjejer mer än killar menar Howie et al. (2019) kan påverkas av interpersonella aspekter där föräldraoro eller för- äldrabeskydd negativt kan påverka tjejers fortsatta idrottande.

Avhopp killar

Interna principer som avsaknad av glädje, missbelåtenhet och motivation var vanligare bland killarna som hoppade av. I studien av Howie et al. (2019) var killar med högre andel externalisering mer benägna att hoppa av vilket kunde bero på att tränare valde att plocka bort besvärliga individer. Den externaliserade gruppen var dock relativt liten vil- ket gör att det inte går att dra några generaliserande slutsatser. Pojkar födda prematur i studien av Howie et al. (2019) var förknippade med avhopp. Prematur födelse förknippas enligt Hoiwe et al. (2019) med senare utveckling och kortare längd. Kortare deltagare i artiklarna i litteraturstudien förknippades dock med avhopp bland både killar och tjejer.

Anledningar till avhopp för killarna i studien var mindre specifika än anledningarna för

tjejer. I studien av Persson et al. (2020) var kategorin avsaknad av glädje den enda kate-

gorin som stack ut bland killarna samtidigt som svaren var så korta att det inte gick att

konstatera de underliggande orsakerna. Här finner litteraturstudien kunskapsluckor i

forskningen där mer studier av kvalitativ karaktär behöver göras för att finna orsakerna

till att avsaknad av glädje, missbelåtenhet och motivation är större bland killarna och varför fler tjejer än killar slutar på grund av skada eller sjukdom.

Fler tjejer hoppar av…

I tre av artiklarna i litteraturstudien var det fler tjejer än killar som hoppade av idrotten.

Eurobarometern (2009; 2017) visar att mellan 2009–2017 har andelen tjejer i åldrarna 15–24 år som utövar idrott i en klubb eller förening minskat medan andelen tjejer som utövar fysisk aktivitet på ett gym eller hälsocenter har ökat medan det finns en motsatt trend bland killar i samma ålder. Andra faktorer till avhopp bland tjejerna i studierna var av sociala och externa principer där sociala problem och sämre möjligheter till idrottande nämndes i artiklarna. Problem med tränaren och begränsade möjligheter för att utöva idrott nämns även i en studie av Slater & Tiggemann (2010).

… för att träna i egen regi

Eurobarometerns mätning (2009;2017) visade en större ökning bland tjejer som är med- lemmar på gym samtidigt som andelen tjejer som är medlemmar i idrottsföreningar minskade i Sverige. Detta visar att fler tjejer slutar i organiserad idrott för att i stället träna i egen regi vid gym eller hälsocenter. En rapport från riksidrottsförbundet (2013) visade att tyngdlyftningsförbundet hade 23 % kvinnliga medlemmar och styrkelyftnings- förbundet 20 %. Vid en rapport från riksidrottsförbundet (2018) hade tyngdlyftningsför- bundet 28 % kvinnliga medlemmar och styrkelyftningsförbundet 31 %. Studien av Abadi

& Gill (2020) visade att det finns ett växande intresse för tjejer att deltaga i typiska mas- kulina idrotter samtidigt som det finns även ett socialt mottagande från det motsatta kö- net. I en studie av Bevan, Drummond, Abery, Elliott, Pennesi, Prichard, Lewis & Drum- mond (2020) menade deltagarna att det finns större åtkomst och större möjligheter för tjejer att deltaga i typiskt maskulina idrotter. Samtidigt menar Pennesi et al. (2020) att det fortfarande finns fördomar kvar mot tjejers deltagande i idrott. Idrottsforskningen och idrottsrörelsen kan framgent söka förståelse för hur stereotyper och de sociala nor- merna styr idrottsdeltagandet och på vilket sätt som idrotten kan arbeta med att minska dessa stereotyper.

Avsaknad av möjligheter

Avsaknad av möjligheter rapporteras även var större av tjejerna än killarna vid statistik

från Europabarometern (2018). Att ha sämre möjligheter än killarna kan ses som att

tjejer har större risk för ofrivilliga avhopp där de tvingas att sluta med idrotten då det inte finns resurser för fortsättning. Bristande resurser kan vara lag som läggs ned eller brist på tränare eller lokaler som visades i studien av Persson et al. (2020). Även i studien av Eliasson & Andersson (2020) tas nya tränare och nya lagkonstellationer upp som en anledning till att tjejerna i studien började tveka på deras framtida fortsättning av idrott.

De bristande organisatoriska möjligheterna kan också påverka de sociala aspekterna på tjejers fortsatta idrottande där sociala grupper splittras och där nya tränare har svårare att kunna tillgodose idrottarnas behov. Vid ständiga organisatoriska förändringar försvå- ras möjligheterna till ett gruppklimat som tillgodoser idrottares SDT och BPN. En ledare behöver tid med en grupp för att kunna hitta sin roll som ledare och att kunna anpassa sitt ledarskap och kunna förstå gruppens dynamik.

Interpersonella och intrapersonella faktorer

Trygg miljö

Enligt Birger Peitersen (2001) karaktäriseras den nya lärandeprocessen av progression och regression där utvecklingen sker i ett lärande där individen utmanas samtidigt som den befinner sig inom något stabilt och välkänt. Detta återspeglar resultatet i litteratur- studien där externa och sociala principer påverkar individernas interna principer. Posi- tiva externa och sociala principer skapar en trygg social miljö där individen kan utvecklas utan press för att behöva prestera eller att passa in i gruppen. Det är viktigt att det finns en känsla där individen känner en support och att de är en del av det sociala värdet i en grupp. Förutsättningarna för fortsättning hos de interpersonella aspekterna är att indi- viden finner ett socialt värde och en tillhörighet snarare än att hen upplever det som en press att leva upp till den sociala normen för att känna en tillhörighet. Autonomi och till- hörighet var centrala begrepp vid de interpersonella aspekterna på fortsättning. Även ett kompetensutvecklande klimat ansågs vara en viktig interpersonell faktor. Finns det en trygg social miljö så vågar individen uttrycka sin autonomi och prova nya saker och gå nya vägar då den har ett socialt skyddsnät som den kan hjälpa den studsa tillbaka ifall den nya vägen inte fungerar som den tänkt sig. Detta skapar då möjlighet för kompetens- utveckling genom progression och regression.

Vid de interpersonella aspekterna visade det sig att även föräldrars och tränares investe-

ring var en bidragande faktor till fortsättning samtidigt som det är viktigt att lagkamra-

uppgiftsbaserad målsättning för progression och kompetensutveckling. I en miljö där de interpersonella interaktionerna tillgodoser autonomi, tillhörighet och kompetens samt skapar möjlighet för interna principerna kan skapa självförtroende för individen och en tro på att beteendet anses vara lätt att utföra och ge det resultat som individen önskar.

Tillsammans bidrar detta positivt till TPB och individens intention till att lyckas utföra det planerade beteendet, som i studiens fall är utövande av idrott.

Otrygg miljö

Motsatsen blir då individen befinner sig utom en trygg miljö och inte känner tillhörighet eller tillfredsställelse av autonomi. Detta visar resultatet i litteraturstudien där interper- sonella aspekter som skapade negativ påverkan på idrottande var sociala problem, soci- alt motstånd, mobbning, bestraffning, nervärdering, diskriminering, brist på lämpliga trä- nare, brist på lagsammanhållning, avsaknad av stöd och negativitet från tränare, föräld- rar och lagkamrater. Även nya tränare eller nya gruppkonstellationer var anledningar till avhopp i resultatet. Samtidigt så nämndes press och för mycket fokus på träning och täv- ling som huvudsakliga intrapersonella aspekter på avhopp. De främsta intrapersonella aspekterna för fortsatt idrottande var kompetens och motivation. För att en individ ska kunna tillgodose och utveckla sin kompetens krävs progression. Ett klimat som optime- rar möjligheterna för progression behöver då vara en miljö där de sociala och externa principerna skapar en trygghet där individen känner att hen befinner sig i en miljö som tillåter regression.

Regression är ett begrepp inom psykoanalytisk teori som syftar till återvändandet till ett tidigare stadium eller utvecklingsfas (Nationalencyklopedin, 2021). En miljö där det sak- nas möjlighet till regression och där regression bestraffas eller möts av nervärdering skapar en press hos individen att leva upp till den subjektiva normen och kan minska attityden och den upplevda beteendekontrollen där individen har en övertygelse om att beteendet anses vara svårt och leda till ett negativt resultat. Detta skapar en TPB där in- dividens intention till att misslyckas med det utförda beteendet ökar. Även nya miljöer som nya gruppkonstellationer eller nya tränare kan bidraga till minskade möjligheter för regression, framför allt om individen saknar stöd av föräldrarna.

I en miljö som skapar en press att leva upp till den sociala normen försvinner även auto-

nomin då individen enbart utför aktiviteten för belöning eller för att undvika