Elisabeth Saarsoo INVESTIGATION OF PARASITE OCCURRENCE IN PIGS KEPT UNDER ORGANIC OR KRAV CONDITIONS IN SWEDEN Examensarbete 15 hp Biomedicinska analytikerprogrammet Institutionen för kvinnors och barns hälsa

(1)

Institutionen för kvinnors och barns hälsa Biomedicinska analytikerprogrammet Examensarbete 15 hp

INVESTIGATION OF PARASITE OCCURRENCE IN PIGS KEPT UNDER ORGANIC OR KRAV CONDITIONS IN SWEDEN

Elisabeth Saarsoo

(2)

ABSTRACT

The pig production in Sweden is divided into conventional and organic production, with the organic production divided into EU organic and KRAV production. Pigs are divided into different age categories: weaned pigs, growing pigs, fattening pigs, gilts/sows before farrowing and dry sows. Roundworm, nodular worm, whipworm, coccidia, red stomach worm, threadworm and lungworm are common parasites in pigs affecting growth, feed conversion and economy. Organic pigs are more exposed to parasites because of outdoor stay and deworming could help if used with care. The aim of this project was to investigate

parasites in pig herds with organic production. The investigation would increase the

knowledge of parasites in different age categories in currently used production systems and contribute to good recommendations about parasite control and treatment. A modified

McMaster technique was used to identify and quantify parasite eggs with microscope. Larval culturing and microscopy were used to distinguish eggs from nodular worm and red stomach worm. Roundworm, nodular worm, whipworm and coccidia were found in all age categories.

Threadworm was only identified in dry sows and gilts/sows before farrowing. Nodular worm and coccidia showed highest quantity of positive samples at herd and sample level followed by roundworm and whipworm. Roundworm and nodular worm had highest quantity of eggs per gram faeces followed by whipworm and threadworm. The results corresponded to previous studies in parasite occurrence despite new conditions. More samples, herds and environmental factors should be investigated in conjunction with parasite occurrence to get broader knowledge and to give good recommendations in parasite control and treatment.

POPULÄRVETENSKAPLIG SAMMANFATTNING

Bakgrund: Grisproduktionen delas in i konventionell och ekologisk produktion och

ekologisk produktion delas in i EU-ekologisk och KRAV-produktion. Grisar delas in i olika

(3)

ålderskategorier som avvanda grisar, tillväxtgrisar, slaktgrisar, gyltor/suggor före grisning och sinsuggor. Spolmask, knutmask, piskmask, koccidier, röd magmask, trådmask och lungmask är vanligt hos gris. Parasiterna ger minskad tillväxt och foderomvandlingsförmåga och därmed ekonomisk förlust. Ekologiska grisar utsätts mer för parasiter pga utomhusvistelse och avmaskning kan hjälpa till viss del om det används omsorgsfullt. Syftet med studien var att undersöka parasiter i grisbesättningar med EU-ekologisk eller KRAV-produktion.

Undersökningen skulle öka kunskapen om parasiter hos olika ålderskategorier i nuvarande använda produktionssystem och bidra till att ge bra rekommendationer om parasitkontroll och -behandling. Material och metod: Från tio gårdar undersöktes 252 färska träckprover.

Modifierad McMaster-teknik användes för att identifiera och räkna antal parasitägg i

mikroskop. Larvodling och mikroskopering användes för att särskilja ägg från knutmask och röd magmask. Resultat: Spolmask, knutmask, piskmask, trådmask och koccidier hittades hos alla ålderskategorierna utom trådmask som bara fanns hos några sinsuggor och gyltor/suggor före grisning. Knutmask och koccidier visade högst antal positiva prover på besättnings- och provnivå följt av spolmask och piskmask. Spolmask och knutmask hade högst antal ägg per gram träck följt av piskmask och trådmask. Slutsats: Resultaten i studien motsvarade till stor del tidigare studier i parasitförekomst trots skilda förutsättningar. Fler prover och gårdar samt miljöfaktorer på grisgården bör undersökas i samband med parasitförekomsten för att få en bredare kunskap och kunna ge bra rekommendationer i parasitkontroll och -behandling.

KEYWORDS (NYCKELORD)

McMaster technique, larval culture, pig endoparasites, faecal egg count, anthelmintic resistance

(4)

INTRODUKTION

Skillnader och likheter mellan konventionell, EU-ekologisk och KRAV-produktion År 2018 fanns ungefär 1.4 miljoner grisar i Sverige vid djurräkningen, de flesta i södra delen av landet, och mängden slaktgrisar dominerade med 1 miljon. Den ekologiska produktionen var bara en liten andel med ungefär 2 % av den totala grisslakten som låg på ungefär

2.6 miljoner grisar år 2017¹. Grisproduktionen delas in i konventionell och ekologisk produktion där den ekologiska produktionen kan delas in i EU-ekologisk och KRAV- produktion. EU-ekologisk grisproduktion infördes 2008, innan dess var de ekologiska

grisproducenterna anslutna till KRAV:s riktlinjer för ekologisk grisproduktion (Lärn-Nilsson, 2005; Ewing, 2006). I EU-ekologisk grisproduktion räcker det att grisarna får tillgång till rastgård utomhus med hårdlagt underlag året runt medan KRAV även kräver bete med gräs fyra månader under sommaren². Vid jämförelse av utrymmenas storlek inomhus och utomhus i rastgård har KRAV och EU-ekologisk grisproduktion ungefär samma krav på yta per gris inom respektive ålderskategori^{2, 3} . Konventionell grisproduktion har inget krav på utevistelse och djuren har något mindre yta att röra sig på jämfört med EU-ekologisk och KRAV-

produktion^{2, 4}.

1 Lannhard Öberg, Å. 2019. Marknadsrapport GRIS – utvecklingen till och med 2018.

Rapport/Livsmedelskedjan och exportenheten. Jönköping: Jordbruksverket.

2 KRAV. 2018. Regler för KRAV-certifierad produktion utgåva 2019-2020. Grafiska Punkten. Tillgänglig:

http://www.krav.se/wp-content/uploads/2018/09/kravs_regler_2019-20_webb_opt_01.pdf [2020-04-13].

3 EG. 2008. Kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 av den 5 september 2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 834/2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter med avseende på ekologisk produktion, märkning och kontroll. OJ L 250, 18.9.2008, p. 1–84. [https://eur-

lex.europa.eu/eli/reg/2008/889/oj/swe]. Hämtad 2020-04-13.

4 SJVFS 2019:20 Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om grishållning inom lantbruket m.m.

Jönköping: Jordbruksverket.

(5)

Kategorier hos gris

Grisar delas in i olika kategorier beroende på ålder, vikt och kön. Smågrisar är grisar som inte avvants ännu från suggan (Ewing, 2011). Efter avvänjning (när smågrisar slutar dia eller separeras från suggan) kallades grisarna i den här studien för avvanda grisar om de vägde

<8 kg. Tillväxtgrisar väger 8–30 kg och slaktgrisar väger >30 kg. En gylta är en hona som inte har grisat (fött ungar) tidigare medan en sugga har grisat en till flera gånger tidigare. En sinsugga har avvant sina smågrisar och ska minska sin mjölkproduktion inför nästa grisning (Ewing, 2011). Alla kategorier, oavsett produktionstyp, måste gå tillsammans i grupper utom en gylta/sugga som snart ska, eller nyligen har, grisat. Även galtar (handjur) får hållas

separat⁵. Vanligaste raserna inom ekologisk grisproduktion är Lantras korsad med Yorkshire som moderras och Hampshire som faderras. Duroc kan även användas som faderras. Raserna är anpassade för den konventionella produktionen (Wallenbeck m.fl., 2019).

Endoparasiter som infekterar gris

Det finns ett flertal parasiter som kan infektera gris invärtes där de vanligaste är spolmask (Ascaris suum), piskmask (Trichuris suis), knutmask (Oesophagostomum spp.) och koccidier (Cystoisospora suis eller Eimeria spp.) (Salajpal m.fl., 2013; Ózsvári, 2018). Mindre vanliga är röd magmask (Hyostrongylus rubidus), trådmask (Strongyloides ransomi) (Ózsvári, 2018) och lungmask (Metastrongylus spp.) (Roepstorff & Nansen, 1998). Maskarnas ägg kallas för nematodägg medan koccidiernas ägg kallas oocystor. Gemensamt för alla dessa parasiter är att de ger minskad tillväxt och försämrad foderomvandlingsförmåga hos grisar (Kipper m.fl., 2011; Ózsvári, 2018).

5 SJVFS 2019:20 Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om grishållning inom lantbruket m.m.

Jönköping: Jordbruksverket.

(6)

Spolmasken är en av de vanligaste parasiterna i Sverige (Pettersson m.fl., 2019c, opublicerat manuskript). Ägg med utvecklade larver äts upp av grisen och går genom tarmväggen vidare till levern där de ger ärrbildning för att sedan gå vidare genom lungorna. Grisarna kan visa hosta när lungorna infekterats och det kan ge ökad risk för andra lunginfektioner (Roepstorff

& Nansen, 1998; Ózsvári, 2018). Vid analys av träck kan resultatet bli falskt positivt eftersom ej infekterade grisar kan ta upp ägg från infekterade grisar genom koprofagi (äta träck) utan att påverkas. Särskilt vid lågt antal spolmaskägg kan individen misstänkas falskt positiv.

Däremot finns inget gränsvärde för falskt positiv eftersom intaget av ägg varierar (Boes m.fl., 1997; Roepstorff m.fl., 1999). Därför är det mer relevant på gårdsnivå om spolmaskägg hittas i träcken och att det utifrån det avgörs om en eventuell avmaskning bör ske (Roepstorff m.fl., 1999). En hög nivå av infektion kan stimulera immunförsvaret i tarmarna, vilket gör att larverna inte kan nå levern och göra någon skada. Därför är det främst växande grisar som drabbas av parasiten och inte äldre grisar som hunnit utveckla immunitet (Roepstorff &

Nansen, 1994; Roepstorff & Nansen, 1998). Piskmasken infekterar tjocktarmen efter att ägg med utvecklade larver har ätits upp och kläckts främst i blindtarmen. Där tar sig larven in i tarmslemhinnan för att efter hand utvecklas till en vuxen mask. Den lever på bland annat blod och kan ge kraftig tarminflammation med diarré eller blodig diarré och i värsta fall dör grisen (Roepstorff & Nansen, 1998; Ózsvári, 2018). Precis som för spolmask kan analys av träcken visa falskt positivt eftersom grisar kan ta upp ägg genom koprofagi utan att infekteras. Därför är fynd av piskmask främst intressant på gårdsnivå (Boes m.fl., 1998). Knutmasken är

vanligaste parasiten i besättningar i Sverige och påverkar främst suggor och galtar (Pettersson m.fl., 2019c, opublicerat manuskript), men kan även infektera växande grisar. Infekterade suggor kan få minskat hull och mjölkproduktion, vilket kan påverka antal och storlek på avkommorna. Larverna äts upp av grisen och vandrar till tjocktarmen där de bildar knutor i tarmväggen och utvecklas till vuxna larver som lägger ägg i tarmen. Knutorna gör att grisen

(7)

får tarminflammation. Parasiten triggar inte immunförsvaret lika mycket som t ex

spolmasken, vilket gör att äldre djur ofta får en hög nivå av infektion (Roepstorff & Nansen, 1998; Ózsvári, 2018). Koccidier är protozoer som är encelliga organismer där oocystorna (äggen) äts upp av grisen. Koccidieinfektion med Cystoisospora suis och Eimeria spp. finns på de flesta gårdarna trots noggrann rengöring av utrymmena där djuren hålls. Cystoisospora suis är en vanlig orsak till diarré hos smågrisar (Salajpal m.fl., 2013; Ózsvári, 2018;

Pettersson m.fl., 2019a). Infektionen kan göra att tarmslemhinnan skadas. Tillsammans med en bakterie- eller virusinfektion kan dödligheten öka betydligt hos smågrisar (Ózsvári, 2018).

Eimeria spp. finns oftast hos äldre grisar, men orsakar sällan kliniska problem (Salajpal m.fl.,

2013). Röd magmask tas upp via födan som larver och dessa lever på blod i magsäcken, vilket kan ge anemi. Magsäckens slemhinna förstörs, vilket minskar syrabildningen och kan ge minskat foderintag och hull. Främst äldre djur på bete drabbas. Trådmask är ovanlig i kallare klimat. Den tar sig in genom mag-tarmkanalen, huden på suggan eller munhålan på smågrisar som diar (via mjölken från infekterad sugga) och vandrar via lungorna till juvret eller

tunntarmen där honlarver utvecklas och lägger ägg. Larverna kan utvecklas både i och utanför grisen och kan ge tarminflammation och diarré (Roepstorff & Nansen, 1998; Ózsvári, 2018).

Lungmask infekterar grisar genom att de äter daggmaskar, som är parasitens mellanvärd, med utvecklade larver. Larven förflyttar sig via tunntarmen till lungorna där den utvecklas till en vuxen mask. I lungorna lägger den ägg och kan ge svåra problem med bronkit och

lungemfysem hos framförallt slaktgrisar som inte byggt upp immunförsvaret än. Äggen hostas upp och sväljs för att sedan gå ut ur kroppen via träcken (Roepstorff & Nansen, 1998).

Hur miljön påverkar parasitförekomsten hos grisar

Miljön omkring grisen har betydelse för om den ska bli infekterad av parasiter. Ekologiska grisar är mer utsatta för parasiter eftersom de vistas utomhus. Vid mycket parasiter i jorden

(8)

ökar parasitförekomsten hos grisen eftersom de bökar i jorden efter mat. Mängden ägg i jorden ökar om grisarna vistas årligen på marken och ger i sin tur oftare infektion med ägg och larver som hunnit utvecklas till året efter, vilket ofta sker på beten för äldre grisar som används årligen. Yngre grisar är särskilt infektionskänsliga för större mängder infektiösa ägg och larver i jorden (Katakam m.fl., 2016; Lindgren m.fl., 2019). Tidpunkten för när

infekterade djur sprider ägg på bete påverkar även hur många ägg som överlever och utvecklas till infektiösa ägg och larver kommande år. Under sommaren försvinner de flesta äggen fortare än under vinterhalvåret pga torka och hög temperatur, särskilt om träcken ligger ovanpå marken. Om grisarna bökat ner träcken i jorden ligger äggen mer skyddade mot förändringar i klimatet. Larvutvecklingen sker bara under sommaren och ger då störst

infektionsrisk för djuren medan ägg som sprids under höst och vinter inte utvecklas till larver förrän kommande sommar. Därför bör inte samma mark användas som bete två eller fler år i rad eftersom det ger en ansamling av parasiter. Däremot är det fördelaktigt att låta djuren vistas på en mark under höst och vinter eftersom larvutvecklingen är låg då för att sedan byta till ett nytt oanvänt bete när våren kommer för att undvika parasitinfektion. Vissa parasiter utvecklas långsammare till larver som t ex piskmask som inte utvecklas förrän året efter medan spolmask kan utvecklas till larver redan samma sommar på ett bete (Larsen &

Roepstorff, 1999). Även spridning av grisgödsel ökar förekomsten av parasitägg och infektiösa larver om inte gödseln har komposterats före spridning (Katakam m.fl., 2016;

Lindgren m fl., 2019). Plöjs dessutom gödseln ner i marken ökar risken ytterligare för att äggen överlever och kan infektera djuren när de sedan betar (Larsen & Roepstorff, 1999).

Ytterligare en faktor som spelar roll är ytan per djur. En större yta verkar minska

äggkoncentrationen på ytan jämfört med om många djur vistas på en liten yta (Katakam m.fl., 2016; Lindgren m.fl., 2019).

(9)

Även miljön inomhus påverkar infektionen av parasiter. Om inte hygienen sköts genom att ta bort gödsel dagligen och tvätta noga mellan olika omgångar med djur kan smågrisar och tillväxtgrisar infekteras tidigt. Kommer de sedan ut på ett infekterat bete eller tillsammans med infekterade suggor kan belastningen av parasiter bli hög och påverka tillväxten hos de yngre grisarna (Katakam m.fl., 2016; Lindgren m.fl., 2019). Ströbäddens djup har ingen betydelse för infektionsrisken hos grisar, utan snarare hur hygienen i bädden uppehålls.

Förekomsten av levande spolmaskägg är större inomhus i ströbäddar jämfört med utomhus, men utvecklingen av äggen till infektiösa larver är lägre än utomhus. Under den varma säsongen ökar mängden något (Katakam m.fl., 2016).

Avmaskning kan minska infektionen hos grisarna tillfälligt, men om de fortsätter vistas i en miljö med parasitägg kommer de drabbas igen (Katakam m.fl., 2016). En studie publicerad år 2019 (Macrelli m.fl., 2019) varnade för att resistens mot avmaskningsmedel ökar i England samtidigt som utbudet av olika sorters avmaskningsmedel är bristfälligt. Gården som undersöktes i studien hade djuren på samma ytor varje år och använde samma

avmaskningsmedel sedan tio år, vilket verkar öka resistensen markant. Därför är det viktigt att rotera djuren till ej infekterade beten årligen för att minska behovet av avmaskningsmedel och använda olika sorters avmaskningsmedel vid behov för att minska resistens (Macrelli m.fl., 2019). En opublicerad studie i Sverige har nyligen visat på liknande resultat att knutmask visar på viss okänslighet mot avmaskningsmedel hos suggor i konventionell produktion vid upprepad avmaskning med samma medel (Pettersson m.fl., 2019b, opublicerat manuskript).

Syftet med studien

Senaste prevalensstudierna på parasitförekomst hos ekologiska grisar i Sverige skedde i slutet av 1980-talet och början av 2000-talet, men ingen utav studierna har utförts med ekologiska

(10)

grisar redovisade separat från konventionella grisar eller med alla ålderskategorier samtidigt (Roepstorff m.fl., 1998; Lindgren m.fl., 2019). Intresset för ekologiskt griskött har ökat sedan dess, vilket gett större besättningar och ökning i besättningar som ställer om till ekologisk produktion⁶. Dessutom har resistensen mot avmaskningsmedel ökat i Europa och Sverige (Macrelli m.fl., 2019; Pettersson m.fl., 2019b, opublicerat manuskript). För att kunna få en uppfattning om parasitförekomsten har förändrats i Sverige sedan de äldre studierna utfördes, och för att kunna ge bra rekommendationer om parasitkontroll och -behandling, behöver nya studier utföras. Därför var syftet med den här studien att undersöka förekomsten av parasiter hos grisar i besättningar med EU-ekologisk eller KRAV-produktion med hjälp av McMaster- teknik och larvodlingar. Undersökningen skulle öka kunskapen om vilka parasiter som finns hos alla ålderskategorier i nuvarande använda produktionssystem.

MATERIAL OCH METOD Material

Studiematerial

Studiematerialet bestod av färskt gristräck som ekologiska/KRAV-lantbrukare hade samlat in från gyltor/suggor före grisning, sinsuggor, avvanda grisar, tillväxtgrisar och slaktgrisar och skickat proverna till Statens Veterinärmedicinska Anstalt i Uppsala för analys. Från varje kategori samlades en till tio prover från respektive gård. Antalet prover som samlades in var totalt 252 st. från tio gårdar. En enkät skickades även ut till alla gårdar före projektets start med frågor. Svaren på frågorna användes för att få bakgrundsinformation om de deltagande besättningarna. Bland annat följande information framgick från enkäten: Alla gårdarna hade

(11)

KRAV-produktion utom en som hade EU-ekologisk produktion. Av de tio gårdarna var sex av besättningarna integrerade (uppfödning från smågris till slaktgris), två med enbart smågrisuppfödning och två med enbart slaktgrisuppfödning. Besättningsstorleken varierade där gårdarna med enbart slaktgrisuppfödning köpte in 1500–5000 slaktgrisar/år, sex gårdar hade <100 suggor och två hade 100–400 suggor. Tre utav de integrerade gårdarna födde upp

<1500 slaktgrisar/år medan de resterande gårdarna med slaktgrisuppfödning födde upp 1500–

5000 slaktgrisar/år. Oftast användes ströbädd till sinsuggorna (sju gårdar) och slaktgrisarna (sex gårdar) inomhus där halm var främsta strömedlet. Sex av åtta gårdar tvättade

grisningsboxarna och tillväxtboxarna inför varje ny insättning medan fem av åtta gårdar tvättade slaktgrisboxarna och bara två av åtta gårdar tvättade sinsuggboxarna inför varje ny insättning. Två utav gårdarna använde rutinmässig avmaskning till suggor och tillväxtgrisar.

Träckprovsanalyser skedde ibland på fyra av gårdarna, men aldrig på de två gårdarna som utförde avmaskning regelbundet. Andelen kasserade levrar vid slakt pga. spolmask varierade mellan <5 % till 35 % och andelen djur med lunginflammation vid slakt var mellan <5 % till 10 %.

Etik

Ingen etisk prövning skedde före studien eftersom inga grisar utsattes för lidande eller stress vid insamling av träck. Träcket samlades in i djurens hemmiljö av lantbrukaren som var känd för dem, vilket inte ger lika mycket stress som om en okänd person hade utfört insamlingen.

Djuren behövde inte heller hanteras för att få träckproverna utan de plockades från

(12)

golvet/marken. En etisk prövning för djurförsök krävs först när ingrepp motsvarande ett nålstick sker på djuren, t.ex. när blodprover tas⁷.

Metoder

En modifierad McMaster-teknik användes för att identifiera och kvantifiera parasitägg i mikroskop. Den utgick från Thienpont m.fl. (1979) där mängden träck och vatten modifierades samt att en mättad saltlösning byttes ut till en mättad socker-saltlösning.

Larvodlingar användes för att särskilja parasitägg av ordningen Strongylida (rundmaskar) och identifiera vilken utav arterna röd magmask eller knutmask äggen tillhörde. Metoden utgick från Great Britain Ministry of Agriculture, Fisheries and Food (1986).

McMaster-teknik

Först vägdes 3 ± 0,1 g träck upp från olika delar av varje prov i glasflaskor med hjälp av en träspatel och blandades med 42 mL ljummet kranvatten genom kraftig manuell skakning.

Därefter silades träcken genom en sil med maskstorlek 150 µm ner i en plastbunke. Vätskan som samlats i bunken blandades genom att föra bunken i cirklar några gånger innan den hälldes över i Clayton-Lanerör (centrifugrör med plan botten), nästan till toppen av rören.

Resten av vätskan hälldes ut i vasken. Därefter centrifugerades rören i 2 min med ca 214 g för att få en samlad bottensats. Vätskan över bottensatsen sögs bort och bottensatsen blandades på en vortex. Sedan fylldes rören nästan fullt med en mättad socker-saltlösning (densitet 1,300) och blandades med hjälp av en pasteurpipett ca fem gånger genom att suga upp och spruta ut vätskan upprepade gånger. Vid sista uppsugningen utfördes den i mitten av röret för att få ett

7 Jordbruksverket (2019-10-01). Definition av djurförsök och försöksdjur. Tillgänglig:

http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/olikaslagsdjur/forsoksdjur/definitionavdjurforsokochforsoksd jur.4.7850716f11cd786b52d80002136.html [2020-04-13].

(13)

representativt prov och vätskan fördes över till en McMaster-kammare med två avdelningar, sex kolumner per avdelning. Därefter fick parasitäggen sedimentera i 3 min innan

mikroskopering utfördes. Mikroskoperingen utfördes genom att läsa av med 10x objektivet (100x förstoring med 10x okular), uppifrån och ner varannan gång i kolumnerna. Varje art av nematodägg och oocystor räknades separat och antecknades för varje prov. För att beräkna antal ägg per gram (epg) träck av nematodägg utgicks från detektionsnivån ≥50 per gram träck (15/0.3 = 50), vilket innebar att varje räknat ägg motsvarade 50 epg. Detektionsnivån beräknades utifrån spädningsfaktorn ((3 g + 42 mL)/3 g = 15) och volymen inom kolumnerna (0.15 mL * 2 = 0.3 mL). Eftersom oocystorna inte artbestämdes omvandlades antalet oocystor till hur stor förekomsten var i kammaren enligt följande: 0–5 st. = enstaka förekomst,

6-10 st. = lindrig förekomst, 11–20 st. = måttlig förekomst, >20 st. = riklig förekomst.

Larvodling

Från varje gård utfördes en till två larvodlingar för varje kategori som hade minst 10 st.

Strongylida ägg i ett prov när kammaren mikroskoperades (≥500 epg). En till fyra prover användes till larvodlingarna. Vid fler än två prover med rikliga mängder Strongylida ägg, poolades prover som hade ungefär samma antal ägg.

Larvodlingarna utfördes genom att ta träck som fluffats till med hjälp av en träspatel från ett eller två prover och föra över träcken till en 180 mL plastburk. Burken fylldes till två

tredjedelar med träck och fuktades med vatten om träcken var torr. Sedan sattes ett lock med små hål på burken och odlingen fick inkubera i 28C i 10 dagar i ett värmeskåp. Efter 10 dagar fylldes burken med ljummet kranvatten och vändes ner på ett petriglas, som även det fylldes med vatten, för att larverna skulle ta sig ner på petriglaset. Efter 6 tim sögs några mL upp av vätskan vid kanterna av petriglaset med hjälp av en pasteurpipett till ett koniskt centrifugrör.

(14)

Röret centrifugerades i 3 min i 214 g innan bottensatsen sögs upp med pasteurpipett och några droppar fördes över till ett objektglas. Objektglaset mikroskoperades med 100x förstoring (10x10) och larvernas art identifierades. Vid riklig förekomst av larver, eller om larverna hade för snabba rörelser för att kunna identifieras, avdödades larverna med några droppar jod på objektglaset som spätts 1:3 med kranvatten. Frilevande larver kunde även då särskiljas lättare från grisens nematoder genom att de frilevande larverna färgades in gult av joden medan grisens nematoder inte färgades in.

Statistik

Data bearbetades genom att beräkna prevalenserna för de olika parasiterna på gårdarna och i proverna och redovisades i stapeldiagram. Även spridningen i antal epg träck togs fram för de prover som hade förekomst av parasitägg genom att skapa låddiagram för de olika

ålderskategorierna inom varje parasitart. För att se om det fanns någon skillnad i prevalens för de olika parasiterna mellan olika ålderskategorier på gårdarna och i proverna användes

testerna chi 2 och ”fisher’s exact test”. Testet utfördes genom att föra in data från Microsoft^â Excel till programmet IBM^â SPSS^â Statistics och köra data enligt inställningar för de olika testerna. Eftersom antal epg träck hade en stor spridning bedömdes inte något statistiskt test kunna utföras eftersom medelvärdena inte hade varit representativa. Om spridningen hade varit mindre hade en envägs-ANOVA följt av post hoc valts som statistiskt test för att jämföra mellan olika ålderskategorier i medelvärde av antal epg träck för respektive parasitart.

RESULTAT

För att kunna undersöka vilka parasiter som fanns hos de olika ålderskategorierna (avvanda grisar, tillväxtgrisar, slaktgrisar, sinsuggor och gyltor/suggor före grisning) hos några utvalda besättningar i Sverige med EU-ekologiska och KRAV-grisar, identifierades och

(15)

kvantifierades parasitägg med McMaster-teknik och larvodlingar. Parasitarterna som identifierades i träckproverna var spolmask, knutmask, piskmask, trådmask och koccidier.

Alla parasitarterna hittades hos alla ålderskategorierna utom trådmask som bara kunde identifieras hos några få sinsuggor och gyltor/suggor före grisning. Dock kan trådmask vara svåra att särskilja från frilevande nematoder, vilket ger en viss osäkerhet i resultatet.

Förekomsten av parasitägg/oocystor i träck undersöktes genom att beräkna prevalensen av positiva prover på besättningsnivå och på provnivå (Figur 1-5). Knutmask och koccidier visade de högsta värdena för prevalenserna i ålderskategorierna (100 %) följt av spolmask (71 %) och piskmask (43 %) (Figur 1-5). Vid jämförelse mellan de olika ålderskategorierna hittades ingen signifikant skillnad (P<0.05) i prevalens för någon utav parasitarterna på besättningsnivå. Däremot vid jämförelse mellan ålderskategorier på provnivå hittades en skillnad inom parasitarterna knutmask och spolmask (P<0.05). Fördelningen av förekomst av oocystor från koccidier för de olika ålderskategorierna visade att enstaka förekomst var

vanligast, men att riklig förekomst fanns i flest antal prover i ålderskategorierna sinsuggor och slaktgrisar. Lindrig förekomst fanns i lägst antal prover (Figur 6).

(16)

Figur 1. Prevalensen av positiva prover med spolmask i besättningar och prover för

ålderskategorierna avvanda grisar, tillväxtgrisar, slaktgrisar, sinsuggor och gyltor/suggor före grisning.

Figur 2. Prevalensen av positiva prover med knutmask i besättningar och prover för

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100

Avvanda grisar Tillväxtgrisar Slaktgrisar Sinsuggor Suggor innan grisning

Prevalens (%)

Spolmask

Positiva besättningar Positiva prover

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100

Prevalens (%)

Knutmask

(17)

Figur 3. Prevalensen av positiva prover med piskmask i besättningar och prover för

Figur 4. Prevalensen av positiva prover med trådmask i besättningar och prover för

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100

Prevalens %

Piskmask

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100

Prevalens (%)

Trådmask

(18)

Figur 5. Prevalensen av positiva prover med koccidier i besättningar och prover för

Figur 6. Fördelningen av förekomst av oocystor från koccidier efter räkning i McMaster- kammare för ålderskategorierna avvanda grisar, tillväxtgrisar, slaktgrisar, sinsuggor och gyltor/suggor före grisning. Enstaka förekomst = 0-5 st., Lindrig förekomst = 6-10 st., Måttlig förekomst = 11–20 st. och Riklig förekomst = >20 st.

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100

Prevalens %

Koccidier

0 5 10 15 20 25 30

Antal prover

Förekomst av oocystor

Enstaka Lindrig Måttlig Riklig

(19)

I figur 7-10 redovisas spridningen i antal epg träck för enbart positiva prover för respektive ålderskategori och parasitart. Alla parasitarterna visade på en stor spridning i antal epg träck.

Spolmask och knutmask visade på det högsta antalet epg träck med ungefär 6000 epg träck följt av piskmask och trådmask med ungefär 500-650 epg träck. Spolmask dominerade hos de avvanda grisarna, knutmask dominerade hos sinsuggor och gyltor/suggor före grisning, piskmask dominerade hos avvanda grisar och slaktgrisar samt trådmask dominerade något mer hos gyltor/suggor före grisning än hos sinsuggor.

Figur 7. Spridningen i antal epg träck för positiva prover med förekomst av spolmask för ålderskategorierna avvanda grisar, tillväxtgrisar, slaktgrisar, sinsuggor och gyltor/suggor före grisning. Medelvärden är markerade med ”X”, extremvärden med ”•” och strecket vågrätt genom lådan motsvarar medianen. Lådans innehåll motsvarar 50 % av värdena medan ändarna på lodräta strecken från lådorna motsvarar minsta och högsta värdet.

Ålderskategori

Ägg per gram träck

0 1000 2000 3000 4000 5000 6000 7000

Spolmask

Avvanda grisar Tillväxtgrisar Slaktgrisar Sinsuggor

Suggor innan grisning

(20)

Figur 8. Spridningen i antal epg träck för positiva prover med förekomst av knutmask för ålderskategorierna avvanda grisar, tillväxtgrisar, slaktgrisar, sinsuggor och gyltor/suggor före grisning. Medelvärden är markerade med ”X”, extremvärden med ”•” och strecket vågrätt genom lådan motsvarar medianen. Lådans innehåll motsvarar 50 % av värdena medan ändarna på lodräta strecken från lådorna motsvarar minsta och högsta värdet.

Figur 9. Spridningen i antal epg träck för positiva prover med förekomst av piskmask för ålderskategorierna avvanda grisar, tillväxtgrisar, slaktgrisar, sinsuggor och gyltor/suggor före grisning. Medelvärden är markerade med ”X” och strecket vågrätt genom lådan motsvarar medianen. Lådans innehåll motsvarar 50 % av värdena medan ändarna på lodräta strecken från lådorna motsvarar minsta och högsta värdet.

Ålderskategori

0 1000 2000 3000 4000 5000 6000 7000

Knutmask

Ålderskategori

0 100 200 300 400 500 600 700

Piskmask

(21)

Figur 10. Spridningen i antal epg träck för positiva prover med förekomst av trådmask för ålderskategorierna avvanda grisar, tillväxtgrisar, slaktgrisar, sinsuggor och gyltor/suggor före grisning. Medelvärden är markerade med ”X” och strecket vågrätt genom lådan motsvarar medianen. Lådans innehåll motsvarar 100 % av värdena.

DISKUSSION

Studien gick ut på att undersöka förekomsten av parasiter hos grisar i besättningar med EU- ekologisk och KRAV-produktion i nuvarande använda produktionssystem för att ge bra rekommendationer om parasitkontroll och -behandling eftersom de senaste studierna i Sverige är 20-30 år gamla och skedde under andra förutsättningar än vad som är aktuellt just nu (Roepstorff m.fl., 1998; Lindgren m.fl., 2019). Nuvarande produktionssystem har större besättningar⁸ och utmaningar med minskad känslighet hos parasiterna mot avmaskningsmedel (Macrelli m.fl., 2019; Pettersson m.fl., 2019b, opublicerat manuskript). De gamla studierna utfördes dessutom inte på alla ålderskategorier hos grisar samt redovisade inte ekologiska grisar separat (Roepstorff m.fl., 1998; Lindgren m.fl., 2019).

Ålderskategori

0 100 200 300 400 500 600

Trådmask

Sinsuggor

(22)

En studie från 2008 av Lindgren m.fl. (2019) undersökte prevalenser på gårds- och provnivå samt antal epg träck för parasiterna spolmask och piskmask hos tillväxtgrisar och sinsuggor på 11 ekologiska gårdar i Sverige. Vid jämförelse visade den här studien motsägande resultat att det var fler gårdar som visade positivt för spolmask hos sinsuggor än hos tillväxtgrisar, medan Lindgren m.fl. (2019) visade motsatsen. Däremot på provnivå var resultaten lika där prevalensen var högre hos tillväxtgrisar än hos sinsuggor. Vid jämförelse av antal epg träck från spolmask visade tillväxtgrisar högre antal än sinsuggor, vilket stämde med Lindgren m.fl.

(2019) studie. I samma studie undersöktes även förekomsten av piskmask. På gårdsnivå stämde resultaten någorlunda överens att piskmask var vanligare hos sinsuggor än tillväxtgrisar. Däremot på provnivå visade Lindgren m.fl. (2019) samma prevalens för ålderskategorierna, medan den här studien visade att fler tillväxtgrisar var positiva än sinsuggor, dock utan signifikant skillnad. Vid jämförelse av antal epg träck från piskmask visade den här studien att sinsuggor hade något högre antal än tillväxtgrisar, vilket stämmer överens med Lindgren m.fl. (2019). Överlag stämde den här studien överens med Lindgren m.fl. (2019) resultat att prevalensen och antal epg träck av spolmask brukar vara högre än för piskmask hos grisar och att spolmasken dominerar hos yngre grisar eftersom de inte har hunnit utveckla immunförsvaret (Roepstorff & Nansen, 1994; Roepstorff & Nansen, 1998;

Lindgren m.fl., 2019; Pettersson m.fl., 2019c, opublicerat manuskript).

I en annan studie (Roepstorff m.fl., 1998), som genomfördes 1986–1988 i Norden, undersöktes 179 svenska konventionella och ekologiska gårdar. Uppdelningen mellan konventionella och ekologiska gårdar angavs inte. Studien undersökte bland annat

ålderskategorierna avvanda grisar, tillväxtgrisar, slaktgrisar och suggor före grisning. De fann parasitarterna spolmask, knutmask, piskmask, trådmask och koccidier precis som i den här studien hos grisarna och undersökte prevalensen på provnivå. Vid jämförelse med den här

(23)

studien skiljde sig prevalensen för spolmask för avvanda grisar och suggor före grisning där de äldre djuren hade högre prevalens än de yngre djuren, alltså motsatsen till den här studien visade. Även tillväxtgrisar hade högre prevalens än avvanda grisar jämfört med den här studien som knappt visade någon skillnad i prevalens mellan de två ålderskategorierna.

Däremot var resultatet samstämmigt för slaktgrisar som visade högst prevalens av spolmask.

Anledningen till att de äldre djuren hade högre prevalens av spolmask än de yngre i

Roepstorff m.fl. (1998) studie är oklar eftersom författarna inte nämner något om detta, men en orsak kan vara att de äldre djuren ofta går på infekterade beten medan de yngre får gå på beten som inte använts till grisar tidigare och därmed får en lägre infektion (Katakam m.fl., 2016; Lindgren m.fl., 2019). Prevalensen för knutmask hos tillväxtgrisar jämfört med avvanda grisar visade i den här studien att tillväxtgrisar hade högre prevalens jämfört med avvanda grisar, medan Roepstorff m.fl. (1998) visade ett likvärdigt resultat för båda

ålderskategorierna. Övriga ålderskategorier visade motsvarande skillnader i prevalenser till den här studien, vilket stämmer överens med de vanligaste resultaten att äldre djur ofta har en högre prevalens av knutmask pga. ansamling av parasiten i tarmen (Roepstorff & Nansen, 1998; Ózsvári, 2018). Prevalensen av piskmask visade mycket lägre och knappt någon skillnad mellan ålderskategorierna i Roepstorff m.fl. (1998) studie jämfört med den här

studien, vilket gjorde jämförelsen problematisk. I Roepstorff m.fl. (1998) studie visade suggor före grisning något högre prevalens jämfört med de andra ålderskategorierna, vilket inte stämde med den här studien där avvanda grisar hade högst prevalens. Prevalensen av

trådmask stämde överens med Roepstorff m.fl. (1998) studie med avseende på att bara suggor före grisning var drabbade, medan de yngre djuren var negativa. Vid jämförelse av

prevalensen av koccidier visade Roepstorff m.fl. (1998) studie mycket lägre prevalenser jämfört med den här studien. Däremot stämde fördelningen mellan ålderskategorierna någorlunda överens där suggor före grisning hade något högre prevalens jämfört med de

(24)

yngre grisarna. Anledningen till att prevalenserna av koccidier var mycket lägre i Roepstorff m.fl. (1998) studie kan bero på att de använde en större population jämfört med i den här studien samt att de undersökte även konventionella gårdar där djuren inte utsätts för parasiter i samma utsträckning som ekologiska grisar och därmed visar lägre prevalens (Katakam m.fl., 2016; Lindgren m.fl., 2019).

En tredje studie utfördes på utegrisar i Norrland mellan 1998–2001 (Beskow m.fl., 2003). De undersökte prevalensen på provnivå och antal epg träck av spolmask och knutmask hos avvanda grisar, slaktgrisar och suggor. Vid jämförelse med den här studien visade antalet epg träck liknande förhållanden mellan avvanda grisar, slaktgrisar och suggor både för spolmask och knutmask. Vid jämförelse i prevalens på provnivå visade Beskow m.fl. (2003) studie att avvanda grisar hade högre prevalens av spolmask än slaktgrisar, medan den här studien visade motsatsen. Förklaringen till att avvanda grisar hade högre prevalens av spolmask än

slaktgrisar kan bero på koprofagi med falskt positiva resultat (Boes m.fl., 1997; Roepstorff m.fl., 1999) eller att smågrisarna har gått med suggor på beten som varit infekterade från början och därmed fått en hög belastning av parasitägg (Katakam m.fl., 2016; Lindgren m.fl., 2019). Slaktgrisarna kan ha hunnit utveckla immunförsvaret mer och hade därmed en lägre prevalens för spolmask (Roepstorff & Nansen, 1994; Roepstorff & Nansen, 1998; Lindgren m.fl., 2019; Pettersson m.fl., 2019c, opublicerat manuskript). För knutmask visade Beskow m.fl. (2003) högst prevalens för slaktgrisar följt av suggor, medan den här studien visade motsatsen. Vanligtvis borde motsatsen ses att äldre djur har en högre prevalens av knutmask pga. ansamlingen i tarmen. Anledningen till att Beskow m.fl. (2003) visade motsatsen framgår inte i artikeln och är svårt att se utifrån deras beskrivning av hur djuren roterades på beten. Betesrotationen skedde på ett bra sätt förutom för sinsuggorna på en gård som vistades i samma hägn upprepade säsonger, vilket borde ha gett en högre parasitbelastning hos de

(25)

äldre djuren. Fördelningen i prevalens mellan ålderskategorierna verkade stämma överlag med de tre studierna, men nivåerna i prevalens skiljde stort mot den här studien. Falskt positiva prover för spolmask och piskmask kunde även ha påverkat resultatet i den här studien.

McMaster-teknik har en del nackdelar. Metoden upplevdes kunna ha stor variation i utförande beroende på vem som utför analysen. Vikten på träcken behöver inte vara exakt 3 g, silning och blandning av silad vätska utförs inte exakt likadant varje gång, vilket kan ge variation i antal ägg när vätskan hälls över till centrifugrören. Blandning med socker-saltlösning kan utföras med olika noggrannhet och äggen kan eventuellt flyta upp i pasteurpipetten och riskerar att inte följa med till McMaster-kammaren. Även larvodlingen upplevdes inte som en exakt metod dels för att mängden träck kan variera, mängden vätska i petriglaset och vid uppsugningen kan variera innan centrifugering sker. Frilevande maskar som kontaminerat träcken om den legat på marken vid insamling kan förväxlas med röd magmask vid larvodling och trådmask vid avläsning av ägg i McMaster-kammaren. Röd magmask kan även vara svåridentifierad vid mikroskopering efter larvodling, men är så pass ovanlig att det förutsattes i den här studien att det var larver från frilevande maskar. Vidare utredning kan utföras med andra analyser om misstanke finns om röd magmask. Fördelar med metoden är att den är enkel, billig och har bra sensitivitet (Pereckiene m.fl., 2007).

McMaster-tekniken som användes i den här studien utgick från Thienpoint m.fl. (1979) metod. I en studie av Pereckiene m.fl. (2007) jämfördes sju olika metoder för McMaster- teknik där Thienpoint m.fl. (1979) metod fick sämst resultat för sensitiviteten. Eftersom metoden som användes i den här studien var modifierad för volym vatten, tillagd centrifugering och flotationslösningens innehåll motsvarade metoden en av de bästa

(26)

metoderna med hög sensitivitet enligt Pereckiene m.fl. (2007) studie. Det finns även andra analyser som kan användas för att identifiera och kvantifiera parasiter som enzymkopplad immunadsorberande analys (ELISA) (Vlaminck m.fl., 2012), autofluorescens-mikroskopering (Joachim m.fl., 2018), ”polymerase chain reaction linked restriction fragment length

polymorphism (PCR-RFLP) (Nejsum m.fl., 2008) och realtids-PCR med smältkurvsanalys (qPCR med MCA). Med indirekt ELISA på grisars serum kan spolmaskens

hemoglobinmolekyl användas som antigen vid analysen. Analysen kan identifiera om djuret haft en exponering av spolmask under en längre tid, som tidigast sex veckor från

infektionstillfället. Metoden har en hög sensitivitet och specificitet och har en högre

sensitivitet än McMaster-teknik. Metoden är enkel och känslig, men är antagligen för dyr och inte heltäckande för alla parasiter på samma gång för att kunna användas vid rutinanalyser, vilket McMaster-tekniken är (Vlaminck m.fl., 2012). Autofluorescens-mikroskopering kan användas för att analysera oocystor från Cystoisospora suis. Eftersom oocystor bara utsöndras med träcken vid korta tillfällen, vanligtvis en till tio dagar, behövs en känslig metod som kan detektera små mängder oocystor, vilket Joachim m.fl. (2018) menar att autofluorescens- mikroskopering kan. Metoden har en lägre detektionsgräns än Mcmaster-tekniken och är billig i material- och personalkostnad, men mikroskopet är dyrt att köpa in, vilket antagligen begränsar många laboratorier att utnyttja den här analysen (Joachim m.fl., 2018). PCR-RFLP kan användas vid forskning på parasiter och kan utföras på mitokondrie-DNA från

honspolmaskar i tunntarmen som bär på ägg och identifierar specifika haplotyper (Nejsum m.fl., 2008). qPCR med MCA på träck har testats för att identifiera olika arter av koccidier i en och samma analys med framgång och borde även kunna användas för att kvantifiera antalet oocystor, men analysen är under utveckling (Lalonde & Gajadhar, 2011). Båda metoderna för PCR är tidskrävande jämfört med McMaster-tekniken, men borde ha en lägre detektionsgräns jämfört med McMaster-tekniken om metoderna utvecklas mer.

(27)

Olikheter vid jämförelse med andra studier kan vara svåra att tolka eftersom miljön på gården har stor betydelse för hur utsatta grisarna är för att drabbas av parasitinfektion. För att kunna göra en mer representativ jämförelse hade de olika gårdarnas förutsättningar behövt

undersökas i kombination med vilken parasitförekomst som fanns på respektive gård.

Studiens syfte uppfylldes delvis då mer kunskap om parasitförekomsten hos olika

ålderskategorier har påvisats, men inte tillräckligt för att ge fullständiga rekommendationer om parasitkontroll och -behandling. Fler gårdar och prover borde undersökas för att få en bredare kunskap om hur förekomsten av parasiter ser ut i hela Sverige. Nuvarande prover var för få och inte utvalda på ett sätt som kunde representera hela Sveriges ekologiska

grisbesättningar. Fler prover hade antagligen också gett ett mer representativt medelvärde för antal epg träck för respektive parasitart. Studien har gett ett perspektiv av hur

parasitförekomsten ser ut just nu i nuvarande produktionssystem och är en bra grund för framtida större studier.

Slutsatserna var att resultaten i den här studien motsvarade till stor del tidigare studier i parasitförekomst trots andra förutsättningar, att fler prover och gårdar bör undersökas och att miljöfaktorer på den ekologiska grisgården borde undersökas mer i samband med

parasitförekomsten för att få en bredare kunskap att kunna ge bra rekommendationer i parasitkontroll och -behandling.

TILLKÄNNAGIVANDEN

Jag vill tacka min handledare Emelie Pettersson för att hon med stort engagemang hjälpt mig med den här studien, både praktiskt och skriftligt. Jag vill även tacka laboratoriepersonalen på Parasitologen på Statens Veterinärmedicinska Anstalt i Uppsala för deras hjälp med det

(28)

praktiska laboratoriearbetet. Slutligen vill jag även tacka min sambo för stöd och hjälp under arbetsprocessen.

REFERENSER

Beskow, P. m.fl. (2003). Hälso- och produktionsmässiga synpunkter. Utomhusproduktion av grisar i Norrland. Svensk Veterinärtidning. Vol. 4 ss 11-21.

Boes, J. m.fl. (1998). False-positive Trichuris suis egg counts in pigs in relation to coprophagia. Parasite. Vol. 5, ss 91-93.

Boes, J., Nansen, P. & Stephenson, L. S. (1997). False-positive Ascaris suum egg counts in pigs. Vol. 27, issue 7, ss 833-838.

Coop, R. L. & Holmes, P. H. (1996). Nutrition and Parasite Interaction. International Journal for Parasitology. Vol. 26, issue 8/9, ss 951-962.

Ewing, K. (2006). Grisskötsel. I Lärn-Nilsson, J., Danielsson, D-A., Eriksson, J-Å., Ewing, K., Furugren, B., Jamieson, A., Olsson, S-O., Rydhmer, L., Stenberg, H. & Widebeck, L.

(Red.) Naturbrukets husdjur del 2. Sundbyberg: Alfa Print, ss 373-384.

Ewing, K. (2011). Grisar. Natur & Kultur Läromedel.

Great Britain Ministry of Agriculture, Fisheries and Food. (1986). Manual of veterinary parasitological laboratory techniques. Reference book 418. Uppl. 3. London, Storbritannien:

Her Majesty’s Stationery Office.

Joachim, A., Ruttkowski, B. & Sperling, D. (2018). Detection of Cystoisospora suis in faeces of suckling piglets – when and how? A comparison of methods. Porcine Health Management.

Vol 4, issue 20, ss 1-11. https://doi.org/10.1186/s40813-018-0097-2.

(29)

Katakam, K. K. m.fl. (2016). Environmental contamination and transmission of Ascaris suum in Danish organic pig farms. Parasites & Vectors. Vol 9, issue 80, ss 1-12.

https://doi.org/10.1186/s13071-016-1349-0.

Kipper, M. m.fl. (2011). Meta-analysis of the effects of endoparasites on pig performance.

Veterinary Parasitology. Vol. 181, ss 316-320.

Lalonde, L. F. & Gajadhar, A. A. (2011). Detection and differentiation of coccidian oocysts by real-time PCR and melting curve analysis. Journal of Parasitology. Vol. 94, issue 4, ss 725-730. https://doi.org/10.1645/GE-2706.1.

Larsen, M. N. & Roepstorff, A. (1999). Seasonal variation in development and survival of Ascaris suum and Trichuris suis eggs on pastures. Parasitology. Vol 119, ss 209-220.

Lindgren, K. m.fl. (2019). Nematode parasite eggs in pasture soils and pigs on organic farms in Sweden. Organic Agriculture. https://doi.org/10.1007/s13165-019-00273-3

Lärn-Nilsson, J. (2005). Produkter från husdjuren. I Lärn-Nilsson, J, Jansson, D. S. &

Strandberg, L. (Red.) Naturbrukets husdjur del 1. Sundbyberg: Alfa Print, ss 208-218.

Macrelli, M. m.fl. (2019). First detection of ivermectin resistance in Oesophagostomum dentatum in pigs. Veterinary Parasitology. Vol. 270, ss. 1-6.

https://doi.org/10.1016/j.vetpar.2019.05.002.

Nejsum, P. m.fl. (2008). A novel technique for identification of Ascaris suum cohorts in pigs.

Veterinary Parasitology. Vol. 154, ss 171-174.

Ózsvári, L. (2018). Production impact of parasitisms and coccidiosis in swine. Journal of Dairy, Veterinary & Animal Research. Vol. 7, issue 5, ss 217-222.

(30)

Pereckiene, A. m.fl. (2007). A comparison of modifications of the McMaster method for the enumeration of Ascaris suum eggs in pig faecal samples. Veterinary Parasitology. Vol. 149, ss 111-116.

Pettersson, E. m.fl. (2019a). Rotavirus and Cystoisospora suis in piglets during the suckling and early post weaning period, in systems with solid floors and age segregated rearing.

Porcine Health Management. Vol. 5, issue 7, ss 1-10. https://doi.org/10.1186/s40813-019- 0114-0.

Roepstorff, A. & Nansen, P. (1994). Epidemiology and control of helminth infections in pigs under intensive and non-intensive production systems. Veterinary Parasitology. Vol. 54, ss 69-85.

Roepstorff, A. & Nansen, P. (1998). The epidemiology, diagnosis and control of helminth parasites of swine. FAO Animal Health Manual: 3. Rom: Food and Agriculture Organization of the United Nations.

Roepstorff, A. m.fl. (1999). Intestinal parasites in swine in the Nordic countries: multilevel modelling of Ascaris suum infections in relation to production factors. Parasitology. Vol.

119, ss. 521-534.

Roepstorff, A. m.fl. (1998). Intestinal parasites in swine in the Nordic countries: prevalence and geographical distribution. Veterinary Parasitology. Vol. 76, ss 305-319.

Salajpal, K., Karolyi, D. & Luković, Z. (2013). Sanitary aspects of outdoor farming systems.

Acta argiculturae Slovenica. Vol. 4, ss. 109–117.

Thienpont, D., Rochette, F., Vanparijs, O. F. J. (1979). Diagnosing helminthiasis through coprological examination. Beerse, Belgien: Janssen Research Foundation.

(31)

Vlaminck, J. m.fl. (2012). Evaluation of a serodiagnostic test using Ascaris suum haemoglobin for the detection of roundworm infections in pig populations. Veterinary Parasitology. Vol.189, ss 267-273.

Wallenbeck, A. m.fl. (2019). Leg health, growth and carcass characteristics in growing- finishing pigs of two different genotypes reared on Swedish organic farms. Organic Agriculture. Vol. 10, ss 97-103.