MITTUNIVERSITETET Institutionen för Socialt arbete
ÄMNE: Socialt arbete, C-kurs HANDLEDARE: Rolf Nygren ABSTRACT:
This paper seeks to explore how victims of crime and defendants are portrayed in sexual assault cases. Lately, more and more voices have been raised in appal against values demonstrated in court decisions and we’ve seen the implementation of a new sexual assault legislation in attempt to increase people’s sexual integrity. Yet, at the same time, there is still a tremendously low amount of reported sexual assaults that go to trial and even fewer result in conviction. This paper is not an attempt to scrutinize the legal system, but to draw attention to what values are portrayed in sexual assault cases. The purpose is to examine the court decisions under consideration to see if and what values are portrayed.
My paper can in no way allow generalization; it is merely a small sample of reality. The data consists of four court decisions from Östersund’s Tingsrätt;
two of them resulting in conviction and two of them in dismissal. The data was collected systematically and undergoes a discourse analysis; hence it is a qualitative study.
The result of the analysis is that although somewhat subtle, the court decisions do indeed portray stereotypical gender roles, particularly regarding victims’ prior sexual history, women’s room to manoeuvre and their given life conditions
NYCKELORD:
TITEL:
FÖRFATTARE:
DATUM:
Diskursanalys, våldtäkt, sexualbrott, kön, genus.
Värdet bakom våldtäkten – En diskursanalys av fyra rättsfall.
Maria Egestål
Januari 2008
Förord
Berglund (2007) skriver i sitt förord att hon övervägde att kalla sin bok ”Allt det jag tänkte på när jag egentligen skulle skriva avhandling”. Det är en framställning som helt korrelerar med mitt uppsatsskrivande. Jag var ute i god tid med idé och datainsamling, långt före andra.
Samtidigt tog jag chansen att studera i Kanada samma termin som uppsatsskrivandet skulle påbörjas. Jag skulle således skriva uppsats parallellt med studier vid UNBC. Att ta sig vatten över huvudet kan vara frestande att använda som begrepp, men det var inte min största utmaning. Nej, den tveklöst största utmaningen för mitt uppsatsskrivande var när jag på ett personligt plan måste brottas med just sådant som det är tänkt att socionomer skall ägna sig åt i sitt yrkesliv. Om jag tidigare funderat kring min avsaknad av erfarenhet inom socialtjänst, har jag fått genomgå ett eldprov under pågående uppsatskurs. Jag kan konstatera att företaget att studera dubbelt så mycket som ursprungligen tänkt samtidigt som man ska skriva uppsats är en lättsam uppgift i jämförelse med en sådan mödofylld erfarenhet.
Jag kan inte annat än vara stolt och tacksam för att jag under sådana omständigheter ändå lyckats med företaget att alls skriva en uppsats. Jag förvånas över att jag fick till det, en förvåning som inte delas av min bästa vän och kampdragare Sara, som kärleksfullt har skällt på mig när jag närmast förvirrat hävdat att jag inte kommer att fixa att skriva uppsatsen.
Min tacksamhet riktas också till min familj, som, trots allt annat vi hade att tänka på när jag egentligen skulle skriva uppsats, utan tvekan tog sig tid att uppmuntra mig. Som uttryckte sådan stor tro på mig och min förmåga att jag nästan vågade tro på dem. Det är en lyx att få leva under sådana förhållanden.
Jag har haft förmånen att ha en handledare som fått mig att prestera och växa i tro på mig själv, samtidigt som han har skänkt ett lugn mitt i stormen. Med humor och skarpsinne har han väglett och förmått mig att godta att min ansträngning duger. För han sätter inte sitt namn
”på vilken rappakalja som helst”. Det är hedrande att Rolf Nygren sätter sitt namn på min.
Jag vill också ta tillfället i akt att uppmärksamma Leif Franzén för den roll han har spelat under hela min studietid. Nu senast i den storm jag har befunnit mig i under uppsatskursen.
Han behöver inte säga så mycket. Han har begåvningen att säga det som räcker.
Klas Borell har fascinerat mig under hela utbildningen. Den mannen har en förmåga att göra det mest ointressanta ämnet till en passion också hos sina studenter, eller ”kollegor” som han kallar oss. Jag minns särskilt när vi släntrade in sådär lagom entusiastiska till första föreläsningen i kursen med organisationsteori. Vi lämnade densamma med ögon närmast lysande av det fantastiska med byråkrati.
Birgitta Bruks, som lite pillemariskt föreslog att vi skulle traska till Socialtjänsten och begära socialbidrag för maj och juni månad eftersom studenter inte har tillräckliga studiemedel. Jag gjorde som hon sa och det funkade. Okonventionella och nytänkande socionomer tilltalar mig.
Henrik Belfrage, som har stor del i att jag har bitit mig fast i kriminologins område och som jag upptäckte är omtalad så långt bort som i Kanada. Vid något tillfälle sa jag till honom att om ingen vill ha mig när jag är klar som socionom får jag väl bli professor. Han uppmuntrade mig då och vid senare tillfällen att fortsätta på högre nivå. Om det beror på att han anser att ingen skulle vilja anställa mig som socionom eller att jag har goda förutsättningar att tillföra något vettigt i forskarvärlden, förtäljer inte historien.
Oavsett hur fortsättningen ser ut har det här företaget rotts i hamn. Vad som började som en storm har omvandlats till lugn. Oro har omvandlats till stolthet. Tvivel har omvandlats till tro.
Trots allt jag tänkte på när jag egentligen skulle skriva uppsats.
Göteborg 6 januari 2008
Maria Egestål
Innehållsförteckning
1. Inledning... 2
1.1. Bakgrund...2
1.2. Problemformulering... 3
2. Metod... 4
2.1. Metod, urval och forskningsetiskt övervägande... 4
2.1.1. Beskrivning av material... 4
2.1.2. Litteratursökning...4
2.1.3. Etiska överväganden... 4
2.2. Diskursanalys... 5
2.2.1. Kritik mot diskursanalysen... 5
2.2.2. Forskarens roll...5
3. Värdet bakom våldtäkten... 6
3.1. Våldtäkten som förmögenhetsbrott...6
3.2. Våldtäkten som omoral... 6
3.3. Våldtäkten som erövring...6
3.4. Våldtäkten som tvång...7
3.5. Våldtäkten som makt... 7
3.6. Våldtäkten som sexuellt våld... 7
4. Sexualitet...8
5. Genus - kön som socialt fenomen... 9
6. Teoretiska utgångspunkter ... 10
6.1. Könsteori...10
6.1.1. Genushierarkin – R. W. Connell...10
6.1.2. Sexualiseringens makt...11
6.1.3. Institutionaliserad maktfördelning... 12
6.1.4. Den patriarkaliska utdelningen... 13
6.1.5. Funktionalistiskt synsätt ...14
6.1.6. Funktionalistisk syn på könsskillnader... 14
6.1.7. Funktionalismen och makten... 15
6.1.8. Sexuell integritet och straffrättsligt skydd... 16
6.1.9. Offrets medskyldighet...17
7. Analys av rättsfallen från Östersunds tingsrätt... 17
7.1. Rättsfall ett: Fällande dom... 17
7.1.1. Analys av rättfall ett: Fällande dom...20
7.2. Rättsfall två: Fällande dom... 22
7.2.1. Analys av rättsfall två: Fällande dom... 24
7.3. Rättsfall tre: Åtal ogillas... 25
7.3.1. Analys av rättsfall tre: Åtal ogillas... 29
7.4. Rättsfall fyra: Åtal ogillas... 31
7.4.1. Analys av rättsfall fyra: Åtal ogillas... 35
8. Diskussion...38
9. Källor och referenser...41
1. Inledning
1.1. Bakgrund
Idén att undersöka hur brottsoffer och tilltalade framställs i våldtäktsmål väcktes i ett tidigt skede under min studietid. Ämnet har uppmärksammats åtskilliga gånger, inte minst i media med diverse högprofilerade våldtäktsmål, exempelvis Stureplansvåldtäkten, Rissnevåldtäkten och Tumbavåldtäkten. På senare tid har fler och fler röster höjts i avsky mot värderingar som demonstreras i domslut.
Sexualbrotten beskrivs i 6 kap. brottsbalken (1962: 700) i huvudsak på följande sätt.
1 § Den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar en person till samlag eller till att företa eller tåla en annan sexuell handling som med hänsyn till
kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt till fängelse i lägst två och högst sex år.
Detsamma gäller den som med en person genomför ett samlag eller en sexuell handling som enligt första stycket är jämförlig med samlag genom att otillbörligt utnyttja att personen på grund av medvetslöshet, sömn, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada eller psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i ett hjälplöst tillstånd.
4 § Den som har samlag med ett barn under femton år eller som med ett sådant barn genomför en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt mot barn till fängelse i lägst två och högst sex år.
Detsamma gäller den som begår en gärning som avses i första stycket mot ett barn som fyllt femton men inte arton år och som är avkomling till gärningsmannen eller står under fostran av eller har ett liknande förhållande till gärningsmannen, eller för vars vård eller tillsyn gärningsmannen skall svara på grund av en myndighets beslut.
Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, döms för grov våldtäkt mot barn till fängelse i lägst fyra och högst tio år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningsmannen har använt våld eller hot om brottslig gärning eller om fler än en förgripit sig på barnet eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om gärningsmannen med hänsyn till tillvägagångssättet eller barnets låga ålder eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet. Lag (2005:90).
För att fällas till ansvar för våldtäkt måste två kriterier uppfyllas: objektiva rekvisit och
subjektiva rekvisit. Förenklat innebär de objektiva rekvisiten bedömningen av själva
gärningen, i det här fallet om en våldtäkt har begåtts genom att offret motsatt sig sexuellt
umgänge eller inte haft möjlighet att motsätta sig detsamma. Subjektiva rekvisit avser
gärningsmannens personliga ansvar, om vederbörande har förstått att den begångna gärningen är otillåten. I detta sammanhang är frågan om samtycke den primära. För att ett samtycke skall vara giltigt finns fyra grundläggande straffrättsliga krav: Den som samtycker skall vara behörig att bestämma över intresset, kapabel att förstå innebörden av samtycket och samtycket måste vara frivilligt och allvarligt menat. Problematiken vid våldtäktsbrottet uppstår när dessa straffrättsliga krav på samtycke skall kombineras med en kulturell tolkning av vad som är ett uttryck för att någon av fri vilja deltar i en sexuell handling. I praktiken innebär detta att det ofta blir tolkat utifrån de subjektiva rekvisiten, hur gärningsmannen har uppfattat offrets inställning, vilket bedöms mot bakgrund av föreställningar kring sexualitet (Berglund, 2007).
Då offret i egenskap av människa inte har sexuell integritet förutsätts hon vara öppen och tillgänglig tills ett avvisande skett. Offret skall avvisa sexuellt umgänge för att dennes sexuella integritet skall anses vara kränkt. Avvisandet skall också ske på så sätt att gärningsmannen förstår att det råder bristande samtycke och denna förståelse för avvisandet ligger till grund för gärningsmannens straffrättsliga ansvar. Genom detta bedöms också huruvida offret kan anses medskyldig till det brott som begåtts mot henne (ibid.).
1.2. Problemformulering
Min presumtion i uppsatsen är att det är ett problem om domslut bygger på stereotypa föreställningar beträffande könsroller och beteenden. Exempel på sådana stereotypa föreställningar är att kvinnor inte får presentera sig själva ”provokativt” eller vara
”promiskuösa” eller att män är ostoppbara testosteronstinna hannar utan hjärna. Dessa exempel är mycket explicita vilket jag inte förväntar mig se i de aktuella domsluten, men vad som skildras i all sin subtilitet kan mycket väl ha sina rötter i den typen av stereotyper. Den här uppsatsen är inte ett försök att granska rättssystemet men att uppmärksamma vilka värderingar som speglas i en tingsrätts bedömning av några tämligen vardagliga våldtäktsmål.
Uppsatsen tillåter inga generaliseringar men återger en verklighet av intresse för socialt arbete
i kontexten av att arbeta med kriminalitet; ett område som socialarbetare högst troligt stöter på
under hans eller hennes yrkesliv. Det är också viktigt för socialarbetare utanför
kriminalitetens område att reflektera kring vilka värderingar och värden de bär, uttrycker och
förmedlar för att kunna vara så professionell som möjligt.
1.3. Syfte
I forskningen framförs att domstolar är fångna i stereotypa könsrollsföreställningar. Jag vill med utgångspunkt i en svensk tingsrätts praxis undersöka om domstolens bevisargumentering bygger på sådana stereotyper.
2. Metod
2.1. Metod, urval och forskningsetiskt övervägande
Min metod är diskursanalytisk. Underlaget för uppsatsen består av fyra domslut från Östersunds Tingsrätt, två med fällande dom och två med ogillat åtal.
2.1.1. Beskrivning av material
Materialet som undergår diskursanalys är inhämtat från Östersunds Tingsrätt. Det är inhämtat genom att jag själv gick till Östersunds Tingsrätt och gick igenom domslut. Brottmål är inte indelade efter brottsrubricering utan datum, varför jag fick bläddra mig fram för att hitta just våldtäktsmål. I urvalsprocessen gjordes bedömningen att domsluten behöver innehålla en viss mängd text för att kunna göra en diskursanalys av dessa texter. Flera våldtäktsmål saknar utförliga domslut, varför dessa därför valdes bort. De gav helt enkelt inget material att undersöka. I övrigt läste jag inte igenom domsluten vid insamlingen utan granskade enbart om det fanns tillfredsställande mängd text. Insamlingen skedde sommaren 2006 och i de aktuella våldtäktsmålen har dom fallit 2005 eller 2006. Urvalet har bestått av två domslut där åtal ogillats och två domslut som lett till fällande domar. Det urvalet gjordes för att kunna göra någon form av jämförelse samt för att inte fastna i ensidighet. Hade jag exempelvis valt enbart fällande domar eller enbart domar där åtal ogillats hade risken varit större att jag missat väsentliga resonemang. Jag begränsade mig till fyra domslut på grund av tid och omfattning på uppsatsen. Med undantag av att namn på de involverade har ersatts med bokstäver, har domsluten citerats efter praxis i Regeringsrättens Årsbok samt Nytt Juridiskt Arkiv.
2.1.2. Litteratursökning
Använd litteratur har inhämtats delvis genom kurslitteratur. För att fördjupa mig i det aktuella området har jag utifrån kurslitteraturen sedan inhämtat ytterligare litteratur och relevant tidigare forskning som underlag för min uppsats.
2.1.3. Etiska överväganden
I de aktuella rättsfallen har namn på målsäganden och tilltalade ersatts av bokstäver för att
fokus skall ligga på vad som faktiskt sägs och inte på vem de olika rättsfallen berör. Däremot
kvarstår geografiska platser och dylikt i sin helhet. Detta etiska övervägande har gjorts för att
behålla väsentliga sammanhang och skeenden. Diarienumren kvarstår likaså vilket kan motiveras med att det skall vara möjligt för andra efter mig att analysera fallen. Det kan vara av intresse att se om analys gjord av andra skulle ge liknande eller annat resultat. Detta kan också motiveras med att domsluten är offentlig handling.
2.2. Diskursanalys
Begreppet diskurs kan definieras som ”ett bestämt sätt att tala om och förstå världen”
(Börjesson & Palmblad, 2007, s.13). Följaktligen är en diskursanalys en analys av hur uttryck beskriver det bestämda sätt som världen beskrivs på. En diskursanalys har därmed inte som syfte att titta på om en text eller ett påstående är sant eller falskt i positivistisk mening utan vilka bestämda värden den uttrycker. Michel Foucault menade att dessa bestämda värden som uttrycks i text och språk också kan ses som uttryck för maktrelationer i samhället genom att de skapar den sociala världen och sätter ramar för vad som kan diskuteras (Börjesson &
Palmblad, 2007).
Valet av metod bygger på att mitt syfte är att ta reda på vilka värden och värderingar domsluten speglar. För det ändamålet är en diskursanalys mest lämpad då en sådan undersöker just detta.
2.2.1. Kritik mot diskursanalysen
Det material som underställs en diskursanalys är sällan representativt eller generaliserbart.
Detta gör diskursanalysen som metod tacksam att kritisera ur empiriskt perspektiv. Samtidigt är inte syftet med en diskursanalys att generalisera utan snarare problematisera den diskurs en text påvisar (Börjesson et al, 2007).
2.2.2. Forskarens roll
En svårighet i arbetet med diskursanalys är att diskursanalytikern själv befinner sig i olika
diskurser vilket kan göra det omständligt att identifiera dem. Diskurserna kan vara så
integrerade i människan att viktiga diskurser förbises för att de upplevs självklara och
naturliga.
3. Värdet bakom våldtäkten
Berglund (2007) presenterar i sin avhandling olika beskrivningar bakom våldtäkt som begrepp och händelse. Beskrivningarna bygger på vissa värden som i sin tur tolkar och förhandlar begreppet våldtäkt och innebörden av en våldtäkt (Berglund, 2007).
3.1. Våldtäkten som förmögenhetsbrott
Utgångspunkten för beskrivningen av våldtäkt som ett förmögenhetsbrott är att det är en gärning mot en annan mans rätt. I en sådan beskrivning formuleras våldtäkt som stöld mot den man som anses äga kvinnan som blir våldtagen. Skadan som åsamkas handlar mindre om skadan mot våldtäktsoffret och mer om skadan mot den kvinnliga sexualiteten som handelsvara. Därigenom kan både gärningsman och offer straffas; gärningsmannen för den stöld han begått och offret för att hennes ekonomiska värde sjunker (Berglund,2007).
3.2. Våldtäkten som omoral
När våldtäkt beskrivs som omoral behandlas våldtäkt närmast som ett sedlighetsbrott.
Sedligheten bygger på viljan att upprätthålla samhällets moral och sexualmoralen blir då underkastat straffrätten. Våldtäkten betraktas som ett uttryck för en otillåten sexualitet i samhället och stävjandet av våldtäkter handlar då om att skydda kollektivet. När moralen uppfattas som ett kollektivt värde innebär det att människor kan hållas ansvariga för upprätthållandet av sexualmoralen. Följaktligen skall enbart kvinnor som är att betraktas som riktiga offer skyddas av lagstiftningen och det skall därmed föreligga mycket höga krav på tvång för att en våldtäkt skall anses ha skett. Ett riktigt offer blir därmed en kvinna som lever upp till samhällets moral (ibid.).
3.3. Våldtäkten som erövring
Ansatsen för beskrivningen av våldtäkt som en erövring härrör till antagandet att våldtäkten sker på grund av ett sexuellt behov hos män. Det våld som utövas kan ses som erotiskt eftersom det skapar ett element av erövrande som anses vara sexualitetens idé. Våldtäkt som ett uttryck för sexualitet närmast omöjliggör att våldtäkten är ett brott som man kan hållas straffrättsligt ansvarig för då mannen kan sägas enbart tillfredsställa sina behov.
Utgångspunkten att det är fråga om mäns sexuella behov som då väcks under vissa
omständigheter öppnar dörren för medskyldighet hos offret till det brott som begås emot
henne. En risk med denna beskrivning är att betvingande till sexuellt umgänge normaliseras
och skapar en acceptans för en hög grad av våld i samband med sexuella handlingar (ibid.).
3.4. Våldtäkten som tvång
Grundläggande för våldtäkten som tvång är att våldtäkt bygger på att sexualiteten är en naturlig drift som är fundamental för människan. Den avgörande skillnaden är att individer har rätt till självbestämmande över sin egen kropp och sexualitet vilket skall skyddas straffrättsligt. Enligt den här beskrivningen bör dock inte sexualiteten vara en del av straffrätten, så länge den inte kränker människors rätt till individuell frihet. Vad som blir straffbart är då endast den gärning som kränker en individs handlingsfrihet och någon individuell skada sker inte utöver själva tvånget. Den sexuella handlingen som sker i samband med tvång skiljs inte från den sexuella handlingen som sker av fri vilja. Därmed döljs den sexuella kränkningen mot våldtäktsoffret. Därtill bedöms människan som fri, oberoende av könstillhörighet, och man bortser ifrån de olika sociala normer som gäller för kvinnor respektive män som sexuella varelser (Berglund,2007).
3.5. Våldtäkten som makt
Om människors sexuella liv inte behöver kontrolleras utan man kan överlåta åt parterna att förhandla krävs att människor är jämlika och oberoende. Kritiken mot denna beskrivning rör då att denna jämlikhet inte existerar. Sexualiteten blir istället ett redskap för patriarkatet eftersom kvinnoförtrycket bottnar i ett sexuellt förtingligande av kvinnor. Makt förklaras därför som en kulturell definition av vad som är manligt respektive kvinnligt där maktordningen premierar män. Relationen mellan kön och makt föder därmed mäns våld mot kvinnor och våldtäkten beskrivs som symbolen för en sådan maktordning. Våldtäkten utgör exempel på ett betvingande av kvinnans vilja och ett utnyttjande av hennes kropp. Mot bakgrund av detta betraktas att en våldtäkt mot en enskild kvinna också är ett strukturellt problem (ibid.).
3.6. Våldtäkten som sexuellt våld
Innebörden av våldtäkt som sexuellt våld är att det måste sättas i relation till kulturella
föreställningar om kön och sexualitet och på vilket sätt dessa skapas i en viss kultur. I en
kultur där kvinnor uppfattas som sexuella objekt är det därför nödvändigt att förstå våldtäkt
som ett sexuellt övergrepp. Våldtäkten riktas mot kvinnor för att de är kvinnor och könet blir
en del av människans identitet. Således handlar våldtäkt i högre grad om vilken innebörd
offret lägger i våldtäkten, istället för att urskilja vilka specifika handlingar som skall anses
vara sexuella eller vilka kroppsdelar som skall vara involverade för att handlingen skall
klassificeras som sexuell (ibid.).
4. Sexualitet
Sexualitet och genus är starkt förknippade med varandra. Vår uppfattning om könsidentiteten är så starkt knuten till sexualitet att de flesta tar den för given. De sexuella attityder och beteenden som förknippas med vår könsidentitet är också ett resultat av vilka roller respektive kön förväntas inneha. Vissa biologer hävdar att det finns en utvecklingsmässig orsak till att män tenderar att vara mer sexuellt promiskuösa än kvinnor. Dessa menar då att män biologiskt är förutbestämda att göra så många kvinnor som möjligt gravida och sprida sina gener så mycket som möjligt för att öka sannolikheten för deras överlevnad. Kvinnan vill istället ha stabila partners som kan skydda avkomman. Detta argument hämtas från studier av djurens sexuella beteende, där man länge har hävdat att hannar av en viss art vanligtvis är mer promiskuösa än honorna. Senare forskning har emellertid visat att ”otrohet” bland honor är betydligt vanligare i djurvärlden och många djurs sexualitet är mer komplicerad än man tidigare trott. Det hävdades förr att honor parade sig med de hannar som hade störst möjlighet att ge avkomman de bästa generna. Emellertid har studier ifrågasatt ett sådant synsätt. Honor väljer ofta ytterligare en partner – inte för genernas skull utan för att den ”nye” kan vara en bättre förälder eller erbjuda ett bättre revir för att fostra avkomman (Giddens, 2003).
Den avgörande skillnaden mellan människans sexuella beteende och djurens sexuella beteende är att den mänskliga sexualiteten är meningsfull. Människor använder sig av och ger uttryck för sin sexualitet på en mängd olika sätt, vilket djur inte gör. För människor är sexualitet betydligt mer än en biologisk och fysisk handling. Den speglar vilka vi är och vilka känslor vi upplever. Frågan är då om människors sexualitet bör förklaras utifrån djurens.
Människans sexualitet är enligt de flesta sociologer alltför komplicerad för att helt kunna tillskrivas biologiska faktorer. Den måste tolkas i termer av de sociala innebörder som människan tilldelar den (ibid.).
Beträffande vad som räknas som sexuellt attraktivt fokuserar både män och kvinnor i de flesta
kulturer på vad som gör kvinnor attraktiva. Vilka egenskaper som gör kvinnor attraktiva
varierar stort mellan olika kulturer, men genomgående är alltså kvinnan objektet för sexuell
attraktivitet (ibid.). Kvinnan förknippas genom sin blotta varelse med sexualitet på ett sätt
som inte alls liknar mannens. Genom att befästa att kvinnor är till för att tillfredsställa mäns
sexualitet och där kvinnans njutning skall bestå i hur väl hon lyckas behaga mannen, bekräftas
återigen den manliga hegemonin. Män dominerar inte enbart inom de flesta sektorer i
samhället utan beter sig också mer aggressivt mot kvinnor än vad kvinnor gör mot män. Detta
syftar i stor utsträckning till att kontrollera kvinnorna och hålla dem underordnade. Kvinnor
åläggs att vara sexuella objekt och hålls sysselsatta med denna uppgift, beroende på vad som kulturellt anses attraktivt. Därmed hålls de borta från maktpositionerna, då de ju är upptagna med att finna sätt att bli eller vara attraktiva. Männen använder således sexualiteten för att kontrollera kvinnor på flera plan än just det sexuella (Connell, 2003).
5. Genus - kön som socialt fenomen
Förväntningar på och tankar om hur män respektive kvinnor är, skall eller bör vara, bestämmer i hög grad hur människor följaktligen väljer att handla. Genus utgör en kritisk faktor när det gäller möjligheter i livet som individ eller grupp. Mansrollen värderas och belönas överlag högre än kvinnorollen och det finns inga kända exempel på samhällen där kvinnor har mer makt än män. Många teoretiska perspektiv har utformats som förklaring till männens långvariga dominans över kvinnor (Giddens, 2003).
Det finns motsägande uppfattningar om vad som orsakar könsskillnader och de sociala roller som grundar sig på dessa skillnader. Striden står mellan att anse kön vara socialt konstruerat eller ett nedärvt beteendemönster. Anatomiska skillnader mellan män och kvinnor skiljs från de psykologiska, sociala och kulturella skillnaderna, vilket begreppet genus förklarar.
Genusbegreppet är kopplat till de socialt konstruerade uppfattningarna om manligt och kvinnligt och behöver inte handla om en direkt följd av en individs biologiska kön. Det är viktigt att skilja mellan kön och genus eftersom många könsskillnader inte alls är biologiska till sitt ursprung (Giddens, 2003).
Trots att uppfattningen att biologiska faktorer styr mäns och kvinnors beteendemönster är mycket vanlig, har mer än hundra års forskning i syfte att hitta detta fysiologiska underlag inte rönt någon övertygande framgång. De teorier som säger att människor fogar sig efter någon form av medfött anlag åsidosätter den viktiga roll som socialt samspel har när det gäller att forma människors beteende. Teorier om ”naturliga skillnader” har ofta sin grund i uppgifter som rör djurens beteende och inte människors, varför det är rimligt att ifrågasätta sanningshalten i dem. Uppgifterna från djurens beteende brukar i tillägg alltid visa på stor variation beroende på tid och mellan olika platser. Dessutom behöver inte en egenskap som är mer eller mindre universell nödvändigtvis vara ursprungligen biologisk (ibid.).
Ett annat sätt att förklara orsakerna till genusskillnader finns i könsrollssocialisationen, det
vill säga inlärningen av genus- eller könsroller via socialisationsagenter som familj, media
och samhälle. Enligt detta synsätt är inte könsrollsskillnader biologiskt bestämda utan
kulturellt skapade. Orättvisor mellan kvinnor och män är således en följd av att de socialiseras in i skilda roller (ibid.).
6. Teoretiska utgångspunkter
6.1. Könsteori
6.1.1. Genushierarkin – R. W. Connell
Den tidiga forskningen om genus var uteslutande inriktad på kvinnor och begreppet kvinnlighet. Män och manlighet uppfattades som något enkelt, oproblematiskt och självklart, varför mycket lite gjordes för att undersöka det manliga, upplevelsen av att vara man och hur manliga identiteter formades. Sedan slutet av 1980-talet har det dock ägnats mer tid åt att kritiskt studera män och manlighet. Detta inkluderande av män har lett till begreppet genusrelationer, det socialt styrda mönster som gäller samspelet mellan män och kvinnor.
Genom detta söks att förstå hur manliga identiteter formas och vilken effekt de socialt bestämda rollerna har på männens beteende (Giddens, 2003).
R.W. Connell har i en omfattande teoretisk förklaring om genusrelationer integrerat begreppen patriarkat och manlighet. Enligt Connell är manligheten en viktig del av genusordningen och kan inte förstås utan den. Connell menar att det råder en genushierarki som är uppbyggd utifrån mäns dominans över kvinnor. Connell använder sig av idealtyper för maskulinitet och femininitet. Högst upp i hierarkin finns den hegemoniska manligheten, som härskar över alla andra manligheter och kvinnligheter i samhället. Hegemoni bygger på den sociala dominans som en viss grupp utövar, inte genom rå styrka utan genom kulturell och social kraft. Hegemonin omfattar både privatliv och andra sociala sfärer. Massmedia, utbildning och ideologi är företeelser som kan bidra till att skapa och upprätthålla hegemonin (ibid.).
Den hegemoniska manligheten förknippas enligt Connell med heterosexualitet och äktenskap, makt, lönearbete och fysisk styrka. Även om den hegemoniska manligheten framhålls som en idealisk form av maskulinitet är det bara ett fåtal män som kan leva upp till detta ideal.
Exempel på män som personifierar en hegemonisk manlighet är Bruce Willis, Humphrey
Bogart och Sylvester Stallone. Emellertid drar en kraftig majoritet män fördel av den
hegemoniska manlighetens förhärskande position i den patriarkala ordningen. Connell kallar
detta en patriarkalisk utdelning, vilket innebär att alla män gynnas av att manlighet
överskattas (ibid.).
Det finns ett antal underordnade manligheter och kvinnligheter under den hegemoniska manligheten. Den underordnade manligheten som är av störst vikt är den homosexuella manligheten. I en genusordning som domineras av hegemonisk manlighet uppfattas den homosexuelle mannen som motsatsen till ”en riktig karl”. Han personifierar en misslyckad hegemonisk manlighet. En homosexuell man betraktas som ”kvinnlig” och eftersom kvinnlighet har lägst rang i genushierarkin står den homosexuelle mannen längst ner i männens genushierarki (ibid.).
Connell menar att alla kvinnligheter är underordnade i relation till den hegemoniska manligheten. En form av kvinnlighet – framhävd kvinnlighet – utgör ett viktigt komplement till den hegemoniska manligheten, då den bekräftar den härskande manligheten. Den framhävda kvinnligheten är inriktad på att tillgodose männens intressen och begär och präglas av följsamhet, omsorg och empati. Bland unga kvinnor förknippas denna kvinnlighet med sexuell mottaglighet och tillgänglighet och bland äldre kvinnor med moderskap. Connell understryker att bilder och framställningar av den framhävda kvinnligheten är överrepresenterade i media och reklam och framställs som den ideala kvinnligheten. Den mycket stora uppmärksamhet som ägnas åt att upprätthålla den framhävda kvinnligheten som den vedertagna normen i samhället innebär att andra former av kvinnlighet som motsätter sig normen avfärdas (Giddens, 2003).
6.1.2. Sexualiseringens makt
Den hegemoniska manligheten måste ledsagas av den framhävda kvinnligheten för att kunna vidmakthålla sin hegemoniska status. Denna framhävda kvinnlighet innebär som tidigare påpekats att kvinnan framför allt är ett bihang till mannen, utan egenvärde. Karaktäriseringen som mottaglig och tillgänglig, framför allt sexuellt, försätter kvinnan i ett förtingligande medan mannen är människa. I ett patriarkaliskt system där alltså makten finns hos heterosexuella män, är det inte bara möjligt utan accepterat att behandla kvinnor som objekt på ett sätt som inte bara avhumaniserar dem utan så gott som styckar upp deras kroppar (Connell, 2003).
Heterosexuella män har länge delat in sig själva i ”de som tänder på ben” och ”de som tänder
på bröst”. Dagens heterosexuella pornografi visar att denna ”specialisering” har gått mycket
längre. Pornografin vänder sig till män och marknadsför olika ”specialintressen”; stora bröst,
stora skinkor, rakade könsorgan; mycket unga kvinnor, kvinnor utklädda till sjuksköterskor,
skolflickor; kvinnor i högklackat och underkläder; kvinnor som penetreras av grönsaker, djur
eller föremål. Den dominerande ”specialiseringen” som genomsyrar praktiskt taget all
heterosexuell pornografi, oavsett övriga specialintressen, är förnedringen av kvinnor; kvinnor skall tyglas, tuktas, luras och förnedras. De skall sällan själva njuta, utan visa njutning av att bli förnedrade. Kvinnan behandlas som ett ting och inte som en person (ibid.).
Trots att detta inte är den enda formen av manlig heterosexualitet, har reklam, media, musikindustrin, modebranschen etc. i allt större utsträckning hämtat inspiration från pornografin. Sex som handelsvara i form av prostitution, där kunderna uteslutande är män, har åter stärkt sin position och den internationella sexturismen har blivit en viktig näringsgren för utvecklingsländer (ibid.) Förklaringar till varför pornografi och prostitution finns har länge handlat om att män helt enkelt har starkare sexuella behov och därför måste ha tillgång till detta. Det är dock en mycket osannolik förklaring. De flesta kvinnor verkar tvärtom vara mycket kapabla att utveckla sin sexualitet på ett betydligt mer intensivt sätt än vad män i motsvarande ålder tycks kunna göra. Vore det sexuella behov som styr skulle det finnas betydligt fler manliga prostituerade som sålde sina tjänster till kvinnor och pornografin skulle inte präglas av mäns tillfredsställelse (Giddens, 2003).
Den mest övertygande slutsatsen som kan dras är att prostitution och pornografi uttrycker och vidmakthåller benägenheten att behandla kvinnor som objekt, ting, som kan ”användas” i sexuella syften. Det är ett uttryck för ett patriarkaliskt förhållande och garanterar den orättvisa maktfördelningen mellan män och kvinnor (ibid.). Det manliga specialiserade heterosexuella begäret, där förnedringen av kvinnor härskar, har utvecklats till en betydande faktor i den rådande genusordningen (Connell, 2003).
6.1.3. Institutionaliserad maktfördelning
Connell granskar orättvisorna och vad som orsakar dem. Connell lyckas på ett omfattande sätt förklara åtskillnaden mellan män och kvinnor och den ojämlika behandlingen som följer av den. Han drar långtgående slutsatser som berör denna könsdiskriminering och framhåller att det har skett kraftiga bakslag sedan begynnelsen av kvinnors frigörelse. Connell menar att den ojämlika fördelningen av inkomster och politisk makt ingår i ett större system av ojämlikhet mellan kvinnor och män. Män äger mest kapital, driver flest storföretag och kontrollerar det mesta av forskningen och tekniken. Två tredjedelar av världens analfabeter är kvinnor. Även i de rikare länderna finns många informella hinder som gör att makten och rikedomen fortfarande är en manlig värld (ibid.).
Respekten fördelas enligt Connell mycket ojämlikt, vilket underblåser den orättvisa
behandlingen. Connell menar att kvinnor i de flesta sammanhang behandlas som bihang till
huvudattraktionen eller bara som föremål för männens begär. Hela humorgenrer – alla roliga
historier om dumma blondiner, kvinnliga bilförare, hustrur, svärmödrar, prostituerade – bygger på förakt för vad man anser vara triviala och dumma kvinnor (ibid.).
En hel industri som sträcker sig från hårdporr och prostitution till reklam, marknadsför kvinnors kroppar som konsumtionsvaror för män (ibid.). En FN-resolution fördömer sedan 1951 de personer som organiserar prostitutionen eller som tjänar pengar på prostituerades verksamhet, men FN fördömer inte prostitutionen som sådan. I de länder där prostitution är laglig gäller det prostitution där säljaren är kvinna och köparen är man. Enbart ett fåtal ställen tillåter officiellt manlig prostitution. Det finns få undersökningar av dem som köper de prostituerades tjänster eftersom den generella uppfattningen är att det inte är köparna som är problemet, vilket också kan förklara varför FN valt att inte fördöma prostitution som företeelse. Kunderna betraktas inte som psykiskt störda, något som istället ofta påstås om de prostituerade. Denna obalans uttrycker ett okritiskt godkännande av stereotypa uppfattningar om sexualitet, enligt vilka det är ”normalt” för män att få utlopp för sin sexualitet genom att köpa sexuella tjänster. Samtidigt fördöms de som uppfyller deras behov. Sverige är undantaget som officiellt istället fördömer köparen (Giddens, 2003).
Connell använder den sexualiserande synen på kvinnor när han förklarar hur rättsystemet visar att den ojämlika maktfördelningen är institutionaliserad. Att rättegångsförfarandet vid våldtäktsmål innebär att det snarare är målsäganden som står inför rätta, inte den åtalade; att det är kvinnans sexuella erfarenheter, civiltillstånd och motiv för att anmäla som utsätts för en ingående granskning, menar Connell beror på att det råder en genusregim (Connell, 2003).
Genom att välja ordet regim markerar Connell tydligt vad han uppfattar försiggår. Han avfärdar att det är en rad slumpmässiga skeenden som leder till den ojämlika behandlingen av män och kvinnor. Han väljer rättsväsendet som det påtagligaste tecknet på att könsdiskrimineringen är institutionaliserad och han ser att detta institutionaliserande reproducerar den negativa synen på kvinnor. Connell är hårdför i sin analys och hävdar att de som vidmakthåller detta rättssystem är desamma som tjänar på det. Rättväsendet är det mest extrema tecknet på den patriarkaliska utdelningen, men också det tydligaste och med de svåraste konsekvenserna (ibid.).
6.1.4. Den patriarkaliska utdelningen
Det överskott som män innehar i form av resurser och status, kallar Connell alltså den
patriarkaliska utdelningen. Med den patriarkaliska utdelningen menar Connell den fördel som
kommer männen som grupp till godo genom en ojämlik genusordning. Fördelarna mäts alltså
inte enbart i pengar. Andra fördelar är auktoritet, respekt, service, trygghet, tillgång till institutionaliserad makt och kontroll över det egna livet (ibid.).
Connell påpekar att den patriarkaliska utdelningen tillfaller män som grupp. Enskilda män kan tjäna mer pengar än andra män, beroende på deras placering i den sociala ordningen. Däremot åtnjuter de alla övriga fördelar, exempelvis respekt och trygghet, på bekostnad av kvinnor.
Även en del kvinnor får del av den patriarkaliska utdelningen, främst genom att gifta sig med förmögna män. Notera dock att de får del av den genom att anta den underordnade rollen som komplement till mannen, den framhävda kvinnligheten. Connell är inte ensam om att ha noterat denna företeelse, men han är en av de få män som väljer att se detta som skadligt. En överväldigande majoritet har istället försvarat dessa skeva maktförhållanden (ibid.).
6.1.5. Funktionalistiskt synsätt
Funktionalistisk teori har utvecklats från Émile Durkheim i början av 1900-talet. Den funktionalistiska teorin undviker problembaserade förklaringar och betonar istället samspelet med omvärlden och hur detta fungerar (Payne, 2002). Funktionalismen framhåller att samhällets olika delar kompletterar varandra och dessa olika delar fyller då följaktligen olika funktioner. Stabiliteten i samhället uppnås genom dessa olika funktioners moraliska konsensus, det vill säga, individerna i ett samhälle skall vara eniga i att det är moraliskt riktigt med de rådande värderingarna. Ordning och balans betraktas av en funktionalist som ett samhälles normala tillstånd och i detta normala tillstånd ingår att vissa grupper blir förfördelade. Att individer ifrågasätter sin funktion är en problematisk faktor som enligt funktionalismen leder till obalans och instabilitet i samhället. Faktorer som leder till negativa konsekvenser för en funktionalistisk struktur benämndes av Robert Merton som dysfunktioner, eftersom de inte bidrar till samhällets fortbestånd (Giddens, 2003).
Konfliktteoretiker har dock förkastat denna funktionalistiska syn, eftersom funktionalismen inte uppfattar orättvisa och konflikter. Funktionalismen i stort har fått skarp kritik för att bortse från sociala motsättningar, framhålla konsensus och generellt ge en konservativ bild av den sociala verkligheten (ibid.).
6.1.6. Funktionalistisk syn på könsskillnader
Ett funktionalistiskt synsätt på genusorättvisor är att könsrollsskillnader bidrar till social
stabilitet. Med andra ord skall könsskillnader bibehållas. De som förordar ett funktionalistiskt
synsätt brukar hävda att exempelvis arbetsfördelningen mellan män och kvinnor har en
biologisk grund. Män och kvinnor utför de uppgifter som de ur biologisk synvinkel är bäst
lämpade för. Talcott Parsons, funktionalismens främste förespråkare, ansåg att familjen
fungerar mest effektivt om det finns en tydlig arbetsfördelning mellan könen. Parsons menar att denna effektivitet erhålls genom att kvinnan går in i expressiva roller; sköter omsorgen om barnen och ger dem trygghet och emotionellt stöd. Mannen bör istället ta på sig instrumentella roller och vara den som försörjer familjen. På grund av den påfrestning som mannens roller innebär skall även kvinnans roller användas för att stabilisera och stötta mannen. Ingen har någon roll som skall användas för att stabilisera och stötta kvinnan, men Parsons menar att denna arbetsfördelning säkerställer familjens sammanhållning (ibid.).
6.1.7. Funktionalismen och makten
Funktionalismen har fått ett stort genomslag, uteslutande hos de grupper som redan innehar makten. Ett funktionalistiskt synsätt befäster den egna maktpositionen och upprätthåller de egna privilegierna. En funktionalist ifrågasätter inte heller orättvisan eftersom den kan berättigas med att ”stabilitet” uppnås (Giddens, 2003).
Konsekvensenligt har funktionalismens utbredning lett till att kvinnor utestängs från många delar av arbetslivet. Kvinnor står fortfarande för den absoluta majoriteten av hushållsarbetet och åläggs huvudansvaret för hem och barn. Kvinnor anses ha sin huvudsakliga livsuppgift någon annanstans än inom lönearbete och dessa förväntningar gör även att de får lägre lön (ibid.).
Anhängare av funktionalismen kommer uteslutande från grupper med makt, som således funnit en teori som stödjer det egna privilegieinnehavet. Detta synsätt har en lång historisk bakgrund. Likadant synsätt har använts för att försvara exempelvis slaveri. De makthavande har dock flitigt försökt att framställa orättvisorna som icke-befintliga genom att hävda att den egna funktionen är mycket mer ansträngande än de underordnades. De underordnade skall snarare vara tacksamma för att de slipper besvära sig med sådana bekymmer som makt och regerande (ibid.).
Då funktionalismen strävar efter ordning och balans genom hävdandet av människors olika funktioner, ödeläggs denna strävan i och med motstånd och frigörelse. Ett funktionalistiskt samhällssystem som dessutom är patriarkaliskt, behöver därför bekämpa dessa
”dysfunktioner”. När en förtryckt grupp närmar sig frigörelse återföljs detta av en kraftig
backlash innan frigörelsen är ett faktum. Sociologer har kunnat konstatera att grupper som har
varit förtryckta utsätts för grova vedergällningar, både psykiskt och fysiskt, i den period då
frigörelsen står för dörren. Detta förklaras med att den förtryckande gruppen reagerar i
ursinne över att bli medveten om att frigörelsen är nära och försöker med alla medel bekämpa
denna. Ur könsperspektiv kan noteras att detta har tagit sig uttryck i en häftig
schabloniserande bild av kvinnor, en explosion av sexualisering och objektifiering av kvinnor och ett förlöjligande av kvinnor. Detta görs för att befästa mannen som subjektet som kvinnan skall rätta sig efter. Denna reaktion på förlusten av makt tar sig även uttryck i grova våldsbrott så som våldtäkt och misshandel, för att försöka kuva den förestående frigörelsen. På ett sätt visar alltså utvecklingen att frigörelsen är nära. Emellertid måste kvinnorna betala ett mycket högt pris för den (ibid.).
6.1.8. Sexuell integritet och straffrättsligt skydd
Ulrika Andersson har gjort en könsteoretisk analys av straffrättsligt skydd mot sexuella övergrepp. I denna doktorsavhandling har Andersson behandlat frågan om sexuell integritet.
Andersson menar att det har skett en förändring i synen på frihet och integritet.
Frihetsbegreppet var tidigare centralt och människor skulle själva bestämma över sitt eget sexuella umgänge. Detta har dock förvandlats och istället har begreppet sexuell integritet introducerats. Offrets bestämmande är fortfarande en avgörande faktor, men förändringen innebär en betoning på offrets avböjande till en sexuell invit. Detta avböjande skall givetvis respekteras, men Andersson drar en mycket intressant slutsats av denna förändring. Samtidigt som avböjandet framstår som det avgörande för den sexuella integriteten utgör den också en skyldighet från den som angrips. Genom att den sexuella integriteten görs beroende av offrets avböjande produceras offrets kropp som gränslös, öppen och tillgänglig. Kroppen framställs som tillgänglig tills avböjande skett. Andersson skriver följande:
”I ordets ursprungliga bemärkelse betyder integritet helhet och kan här närmast innebära att någon är oantastbar. Sexualitetens helhet borde således skyddas och subjektet borde framstå som sexuellt oantastbart. Men på grund av att offrets avböjande var en förutsättning för den sexuella integriteten producerades i stället rättskyddssubjektets kropp som icke-hel och möjlig att antasta, nämligen öppen och tillgänglig.” (Andersson, 2004, s. 255).
Det är alltså offrets avböjande som avgör om vederbörande har sexuell integritet eller inte.
Hon har det inte i egenskap av människa och skyldigheten hos offret att avböja innebär att hon per definition antas vara konstant tillgänglig (Andersson, 2004).
Eftersom lagstiftningen bygger på att sexuell integritet erhålls först om offret uttryckligen
avböjer, reproduceras den funktionalistiska synen på kvinnan. Detta är viktigt att notera,
eftersom attityden i samhället anpassar sig efter detta. Om lagstiftningen, det yttersta
reglerandet av samhällets värderingar, framhåller att kvinnor är öppna och tillgängliga,
reproduceras denna syn på samhället i övrigt (ibid.).
6.1.9. Offrets medskyldighet
Genom sitt eget agerande kan offret anses medskyldigt till det brott som begås mot henne.
Resonemanget bygger på en uppfattning att den som medvetet försätter sig i en situation där risken för att drabbas ökar också kan ges ett visst ansvar för vad som har inträffat. Offret skapar så att säga en möjlighet för andra att begå brott, ett agerande som kan påverka bedömningen av brottet på så sätt att straffvärdet blir lägre. Detta kan också medföra att graden av klandervärdhet hos gärningsmannen sänks utifrån de subjektiva rekvisiten. Risken som offret anses ha tagit ger då en form av partiellt samtycke. Att samtycka till ett socialt umgänge med en tänkbar sexuell situation kan då sägas vara ett samtycke till ett faktiskt sexuellt umgänge. Spelrummet för att avvisa sexuellt umgänge inskränks vilket i praktiken kan innebära att offret förlorar åtminstone delvis rätten att ta ställning för eller mot sexuellt umgänge i ett senare skede. Den sexuella integriteten som kränkts har då inte riktigt kränkts.
Frågan är dock varför gärningsmän skall ges ett slags frikort för att offret tagit risken att befinna sig i närheten av dem istället för att problematisera gärningsmännens benägenhet att kränka kvinnors sexuella integritet (Berglund, 2007).
7. Analys av rättsfallen från Östersunds tingsrätt
7.1. Rättsfall ett: Fällande dom
Diarienummer B2105-05
SB som är född i november 1990 går i klass 9. Hon träffade T, under 2005 och de hade sällskap med varandra under tiden 7 maj till den 28 juni 2005. När T då gjorde slut fortsatte de dock att vara kompisar och att umgås med varandra. L som är sambo med C är far till T medan C är mor till S. S flyttade en vecka före den 9 september till deras gemensamma bostad på Bäckvägen. I familjen finns också L:s dotter B 13 år och C:s dotter AJ, 11 år.
SB har berättat: Innan SB träffade T hade hon haft sex med en annan kille. SB och T hade samlag med varandra såväl när de var tillsammans med varandra som efteråt men då inte lika ofta. Den 9 september åkte S efter skolan hem till T. Hon kom dit vid 15-tiden. Det var bestämt att MF skulle komma dit senare och att de skulle gå på bio. T och S skulle gå med dem på bio. SB och T gick upp till T:s rum på övervåningen. För att komma dit måste de passera S:s rum. S satt och spelade på T:s dator. SB och T började kramas och T la ner henne på sängen. T sa åt S att gå ut ur rummet då de skulle ”knulla”. S gick till sitt rum och SB och T hade sex. S knackade på dörren och stack in huvudet och frågade om han fick vara med. De sa nej och T hoppade upp och jagade iväg S med ett basebollträ. När T kom tillbaka hade SB börjat klä på sig och T gick och duschade. Under tiden tittade SB och S på kort i mobiltelefonen. SB skrev då på skoj med en penna på S:s axel ”SB was here” och datum. När T kom tillbaka började han och S att spela på datorn medan SB satt på sängen. T hade
gjort ett sugmärke på SB:s hals och när S såg det gjorde han också ett sugmärke på hennes hals. SB sa att hon inte ville det eftersom hon skulle ta skolkort, men då tyckte de bara att det var roligare. S drog sedan ner hennes linne och gjorde två sugmärken på hennes högra bröst. T som satt på hennes andra sida gjorde också två sugmärken, på hennes andra bröst. De fotograferade därefter sugmärkena. S och T föreslog att de skulle ha sex med varandra alla tre, vilket SB sa ifrån att hon inte ville. Hon sa också till dem att hon inte ville eftersom hon visste att M tycker om S. De fortsatte emellertid att tjata på henne. De sa att det får M inte veta och att hon inte bryr sig. T satte sig sedan på SB:s bröst med sina knän i hennes armveck så att hon inte kunde gå därifrån. T och S bytte plats medan T stängde dörren och låste den med ett cd-ställ. De bytte därefter plats igen och S började ta av hennes byxor och trosor.
SB sa åt dem att ge sig men trots att hon sa ifrån som hon brukar göra lyssnade de inte utan S tog fram en dildo ur T:s sängbord. T tittade bakåt och sa skrattande att nu ska vi inviga den. SB höll ihop sina ben, som S försökte sära på allt vad han kunde. S bad nu T om hjälp. SB sa då att hon skulle anmälda dem för våldtäkt om de fortsatte. T skakade emellertid bara på huvudet och hjälpte S att sära på hennes ben. S förde sedan in dildon i SB:s slida och höll på med den i 4-5 minuter. SB sparkade med benen och försökte vrida undan och sa även att hon inte vill men T lyssnade inte utan vände bara på sig och tittade. S gav till slut dildon till SB och hon kastade den på golvet. När de skulle hämta den reste hon på sig för att sätta på sig sina trosor men de kom då och la ner henne på sängen igen. För att hon skulle ligga stilla slog de henne med händerna på hennes lår och med ett basebollträ på vänster knä. Hon försökte prata sig ur det hela men istället blev hon tillsagd att ställa sig på alla fyra och när hon inte gjorde det vände de på henne. T satte sig nu framför henne och knäppte upp byxorna och sa åt SB att suga av honom medan S stod på knä bakom henne och höll runt hennes midja. T höll henne i håret och när hon sa att hon inte ville tryckte han ner hennes huvud så att hon blev tvungen att suga. Under tiden försökte S att föra in sin penis i SB:s slida och han lyckades till slut med det. Han förde den även mot hennes anus. Till slut när hon sa att det här funkar inte gav de sig och hon fick resa på sig och klä på sig. Under tiden spelades det ganska hög musik i rummet. Det spelades även musik på bottenvåningen varför ingen hade hört henne om hon ropat. S och T:s föräldrar skulle heller inte ha trott henne om hon berättat vad som hänt utan trott mer på S och T. Det var därför SB inte sa något till dem vid den förlovningsmiddag som de åt därefter. Före middagen ringde SB till MF men han var på träning och kunde därför inte prata. Efter middagen åkte S till stan och T gick och duschade medan SB gick upp på T:s rum för att vänta på M. När T sedan kom upp ville han ha sex. SB ville inte men sa ingenting.
De hade sex, T gick och duschade och under tiden kom M dit. SB och M gick sedan på bio. T följde dock inte med. SB vågade inte berätta för M vad som hänt då hon var rädd för att M skulle bli arg på grund av S. Nästa dag på förmiddagen ringde SB till MF och berättade. Han uppmanade henne att göra en polisanmälan. SB ringde till M som kom hem till henne och också följde med henne till polisen.
T har närmare hörd över åtalet uppgett: T hade sex med SB första gången när de varit ihop någon vecka. Han gjorde slut med henne på grund av att hon var så ung. SB ringde honom från skolan den 9
september och de bestämde att de skulle gå på bio. L och B var hemma när SB kom hem till honom.
De gick upp på hans rum och stängde dörren om sig. S satt utanför vid sin dator. De la sig på hans säng och det ledde till att de hade sex. S tittade in i rummet och frågade om han fick vara med. T jagade iväg denne. T gick sedan och duschade. När T kom tillbaka satt S och SB och tittade på kort. T såg att S gjorde ett sugmärke på SB. T blev lite förvånad över att SB tillät det men tänkte att han inte hade med det att göra eftersom de inte var ihop utan bara var kompisar. T och S gjorde sedan om vartannat sugmärken på SB. S tog sedan kort med sin telefon på SB:s bröst. De spelade musik men lågt eftersom L och C var hemma och C tidigare sagt till dem att sänka ljudet. Det ena gav sedan det andra. Det var som ett tyst samförstånd mellan dem. T fick inte intrycket av att SB sa nej trots att hon flera gånger sa nej. Det var först på slutet som hon sa ifrån. T satt på SB och S satt även på henne. T vet inte vem det var som tog av SB hennes kläder. Det var S som tog fram dildon och förde in den i SB några gånger. SB spjärnade emot. T föreslog sedan att SB skulle suga på hans penis. T kan ha uppmanat henne att ställa sig på alla fyra men han vände inte på henne och såg inte om S höll fast henne. SB hade tidigare sagt nej och sa även nu nej men låt sig övertalas. T höll henne i hennes hår för att det inte skulle vara i vägen när hon några gånger sög på hans penis. Föräldrarna ropade att de skulle äta. Efter middagen gick T och SB upp till hans rum och hade sex igen. När T därefter kom från duschen var M där.
S har uppgett: När S kom från skolan var SB där. T och SB stängde dörren och sa att de skulle vara för sig själva. Efter en stund knackade S på och frågade ironiskt om han fick vara med. T kom ut och knackade lätt till honom på knäet med ett basebollträ. När T sedan gick och duschade tittade S och SB på kort och SB skrev på hans axel. Alla tre hamnade sedan på något sätt på T:s säng där de gjorde sugmärken på SB. Då hon sa att hon inte ville det eftersom hon skulle ta skolkort gjorde de dem längre ner på hennes bröst. SB sa nej lite då och då men varken hon eller T sa att de inte ville att han skulle vara med. Både S och T satt på SB. S tror att det var han som tog av SB hennes byxor och tog fram dildon. T använde den först och S tog sedan över den. S höll på med den i max 20 sekunder varefter SB kastade den på golvet. T hämtade den. Därefter tog T bilden på sugmärkena. T satte sig i sängen med ryggen mot väggen. SB vände sig själv på mage och la sig över T och de strulade. S eller T bad SB att hon skulle ställa sig på alla fyra. S ställde sig bakom henne och försökte få in sin penis i henne.
För att hålla balansen höll han armen runt hennes midja. T sa åt honom att komma igen men det gick inte så bra eftersom S inte hade stånd. Han fick dock in den en gång. T slog mot SB:s lår vid något tillfälle. S vet inte varför men det var inte illa menat. När SB sa att det här går ej, slutade de. SB klädde på sig och S och T satte sig vid datorn. När föräldrarna ropade att det var mat gick de ner och åt. S gick sedan på stan.
Domskäl: På grund av SB:s uppgifter sammanställda med vad vittnena MF och M berättat, som inte motsägs av övrig bevisning i målet, och med beaktande av vad T och S själva vidgått finner tingsrätten utrett att T och S förgripit sig på SB på det sätt åklagaren angivit i gärningsbeskrivningen. T och S måste ha insett att SB inte frivilligt inlåtit sig på deras gemensamma sexuella handlingar. Åtalet är
alltså i denna del styrkt och brottet är på de skäl åklagaren angivit att bedöma som grov våldtäkt mot barn. Vad angår T:s handlande i övrigt är det att bedöma som sexuellt utnyttjande av barn.
Omständigheterna är inte sådana att de jämlikt 6 kap 14 § i brottsbalken inte skall dömas till ansvar.
7.1.1. Analys av rättfall ett: Fällande dom Kort klargörande
SB är målsägande, T och S är tilltalade.
/…/ Innan SB träffade T hade hon haft sex med en annan kille. /…/
Ovanstående text kan förvisso betraktas enbart som ett konstaterande – SB har haft sex med en annan kille innan hon träffade T. Samtidigt har denna uppgift getts ett visst värde i domslutet eftersom den alls finns med. Domslutet saknar helt och hållet någon uppgift om hur många de tilltalade har haft sex med innan de tilltvingat sig samlag med SB. Följaktligen är en skälig tolkning att uppgiften om SB:s tidigare sexuella umgänge är av betydelse. Frågan är då vilken betydelse uppgiften har och varför samt vilken diskurs kan förklara att uppgiften ges ett visst värde.
Som nämnts skall de straffrättsliga kraven på samtycke kombineras med en kulturell tolkning av vad som är ett uttryck för att någon frivilligt deltar i en sexuell handling. Denna kulturella tolkning görs ofta utifrån hur gärningsmannen har uppfattat offrets inställning utifrån sin egen föreställning om sexualitet och hur den tar sig uttryck. Det skulle således vara möjligt att argumentera att en gärningsman som har en föreställning om att kvinnor som frigjort uttrycker sig sexuellt inte kan våldtas därmed inte förstår att han våldtar. Detta får till följd att han inte kan hållas straffrättsligt ansvarig för sitt agerande. Konsekvensenligt, kan motsatta förhållanden leda till ett straffrättsligt ansvar. Det vill säga, om det inte går att hänvisa till offrets tidigare frigjorda sexuella umgänge på grund av en avsaknad av ett sådant, blir gärningsmannens handling mer klandervärd. I en sådan diskurs blir det betydelsefullt att utreda offrets tidigare sexuella umgänge.
Utifrån att offret skall avvisa sexuellt umgänge för att dennes sexuella integritet skall anses
vara kränkt lämnas det också utrymme för att bedöma sannolikheten att offret har avvisat
sexuellt umgänge på ett sätt som gärningsmannen förstår. En diskurs som bygger på idén att
män av naturen är mer sexuellt promiskuösa än kvinnor emedan kvinnor söker stabilitet och
sparsamt och selektivt uttrycker sig sexuellt kan leda till en erfarenhetsbedömning. Det blir då
en bedömning av hur offret tidigare agerat och förväntas agera i den givna situationen. Det
vill säga, har offret i hög grad tidigare motsatt sig sexuellt umgänge och varit sparsam i sina
sexuella kontakter, föreställer sig denna diskurs att offret sannolikt inte samtyckte till sexuell
handling den här gången heller. Betydelsen av att offret i det aktuella fallet tidigare har haft sex med en annan kille innan den uppkomna situationen kan då vara att markera det värde hon representerar. I sig ger värdet i offrets avsaknad av tidigare sexuella relationer också ett värde till kvinnor som tvärtom frigjort uttrycker sig sexuellt. Förenklat kan det sägas att om det är positivt att en kvinna har varit sparsam i sina sexuella kontakter säger samma diskurs att det är negativt att vara det motsatta.
/…/ T fick inte intrycket av att SB sa nej trots att hon flera gånger sa nej ./…/
/…/ SB sa nej lite då och då men varken hon eller T sa att de inte ville att han skulle vara med. /…/
En konsekvens av att kvinnor socialiseras till att vara sparsamma i sina sexuella kontakter är att de åläggs en viss attityd till sexuellt umgänge, såsom att inte vara för ivriga utan uppvisa viss restriktivitet. Lägg därtill att den hegemoniska manlighetens erövrande roll, och vad som uppfattas som ett acceptabelt eller rent av regelrätt sexuellt beteende kan i diskursen skilja sig helt ifrån det straffrättsliga otillåtna sexuella beteendet. Lyder diskursen så att en riktig, manlig man ägnar sig åt sexuell erövring av kvinnor implicerar det samtidigt att kvinnor alls behöver erövras. Erövringen förstärker manligheten positivt vilket i sin tur kan få till följd att ett nej, som även gärningsmannen uppfattar som ett nej, omtolkas till att blott vara en del av erövringen, ett normalt skeende. Diskursen är inte särskilt svårfunnen; att ett nej inte alltid är ett nej förefaller vara en levande diskurs. Den återfinns även i exempelvis Riksdagens motion 1962 II:654, en motion som lades i reaktion mot att kriminalisera våldtäkt inom äktenskapet:
”Ett normalt samlag, även mellan människor som håller av varandra, genomföres ofta av mannen med ett visst mått av våld, därför att kvinnans hämningar är så avsevärt starkare förankrade än mannens.” (Wendt Höjer, 2002, s.73)
/…/ T och S måste ha insett att SB inte frivilligt inlåtit sig på deras gemensamma sexuella handlingar. /…/
Den diskurs som uppvisas i ovanstående text går emot den diskurs gärningsmännen har uppvisat, den att ett nej inte är ett nej utan snarare är en del av en acceptabel erövring.
Domskälen framför istället att T och S måste ha insett att SB inte frivilligt deltagit i de
sexuella handlingarna. Tingsrätten kan därmed anses befinna sig i en diskurs där
utgångspunkten är att män inte är underkastade sina sexuella drifter utan är människor med
normal fattningsförmåga.
7.2. Rättsfall två: Fällande dom
Diarienummer
B357-06
Målsäganden har bland annat berättat följande: Hon befann sig utanför Yran-området tillsammans med P, S och N. Hon hade druckit 4-5 cider under kvällen men kände sig inte berusad. Hon träffade B.
Klockan var mellan 21 och 24. Hon hade sett honom dagen innan i en båt i hamnen. På förmodligen bådas initiativ började de nu samtala och, strax därefter, att pussas och kramas. Efter ca 10 minuter sade hon åt honom att hon skulle kissa och bad honom vänta. De hade inte pratat om att de skulle ha sex med varandra. Hon skyndade iväg till ett buskage ett stycke bort utefter stranden. Hon knäppte upp sina byxor men innan hon hann sätta sig ner upptäckte hon att B hade följt efter henne. Hon sade återigen till B att hon inte ville att han skulle vara där. Hon skyndade sig till en annan buske men B följde efter. Eftersom det var bråttom och hon inte fick vara ifred vid buskaget hoppade hon ner på en pråm som låg förankrad vid kajkanten. Där satte hon sig på huk och kissade. Hon hade knappt slutat förrän B kom emot henne och knuffade henne bakåt så att hon hamnade på rygg. Knuffen var inte hård och riktades förmodligen mot hennes axlar. Efter knuffen drog B ner sina byxor. Hon förstod då vad han ville och sade att hon inte ville. B lade sig genast mellan hennes ben och förde därigenom isär dem. Sedan trängde han in i henne. Hennes trosor och snäva jeansbyxor var nerdragna till knävecken.
Hon sade flera gånger till honom att hon inte ville ligga med honom. Han hade sina händer mot pråmgolvet på var sin sida om hennes huvud. Han höll fast henne genom sin kroppstyngd. Hon var rädd och skrek inte och försökte inte slå undan honom. Hon tänkte att det då kunde bli ännu värre. Han gjorde samlagsrörelser under kanske 1-3 minuter innan han drog sig ur och sade åt henne att ta av ena byxbenet. Hon reste sig då upp, drog upp byxorna och skyndade sig därifrån. B följde efter på avstånd men försvann. Hon sökte upp P och S och bad dem knäppa hennes byxor. Hon berättade att hon hade blivit våldtagen men de trodde henne inte. Hon sökte därpå upp N och berättade även för henne vad som hänt. Hon stannade kvar på ”Yran” till kl. 02 eftersom hon först då skulle få skjuts hem.
Mobiltelefonnätet var så överbelastat att hon inte kunde be om en tidigare skjuts. Hon ville heller inte berätta för obekanta om vad som hade inträffat. Hon såg inte B mera den kvällen och natten.
Målsäganden vet inte om B kände till hur gammal hon var. De hade inte talat om ålder. Hon hade vid tillfället haft sex endast en gång tidigare och då frivilligt. B kan inte ha trott att hon ville ha samlag med honom. Hon skulle inte kunna tänka sig att ha sex med en man som hon träffat under högst en halv timmes tid.
Vid en lägenhetsfest senare, troligen i november, träffade hon B. Både hon och B var då berusade.
Han frågade om hon var sur på honom. Hon svarade ”nej, du har ju bara våldtagit mig”. På B:s initiativ började de kyssas. Hon vet inte varför hon ställde upp på det, troligen för att hon var onykter och för feg att säga ifrån. Hon berättade först inte om detta möte med polisen eftersom hon skämdes för sitt beteende.
