Foto: Tobias Bergman
Kant- och barriäreffekter på
älgar och älgbete nära
viltstängsel
En studie om hur älgar uppehåller sig och betar
nära viltstängslen vid väg E4 mellan Sävar och
Bygdeå i Västerbotten
Tobias Bergman Examensarbete, 15 hp Biologi, kandidatnivå 180 hp
ht 2020
Edge and barrier effects on moose and moose
browsing near game fences
A study of how moose stays and browses near game fences along road E4
between Sävar and Bygdeå in Västerbotten
Tobias Bergman
Abstract
The aim of this study was to see what effect game fences along road E4 have on moose browsing. I wanted to know if moose browsing escalates close to the game fences or not. I also wanted to know if there is considerable difference in browsing between the east and west side of road E4 in my study area. To test these questions, I performed counts of 60
measurements where I measured moose browsing damage. The measurements were executed 50 to 3000 meters from the fences and were located on both the east and west side of E4.
Then I analysed my dataset with correlation analysis to see the relationship between distance from the road and moose browsing. I also compared the amount of browsing damage
between the west and east side and used t-test to test the differences in moose browsing. My results showed that moose browsing increased with decreasing distance to the road both measured as percentage damaged and counts of damaged pine trees within each sample. My results also showed that there was significantly more browsing damage on the east side of the road than the west side. The game fences seem to concentrate moose near the fences, and this can result in greater browsing pressure. This should be considered when planning
infrastructure and forest management.
Key words: Moose, roads, infrastructure, barrier effect, edge effect
Förord
Tack till min handledare Micael Jonsson för vägledning, snabb och noggrann respons och kloka tips när jag behövde det.
Även tack till min familj som gav mig peppande ord och välbehövliga diskussioner.
Innehållsförteckning
1. Inledning………1
1.1 Älgens betesvanor och betesinventering………...1
1.2 Barriär och kanteffekter……….………1
1.3 Sveriges vägnät………..……….2
1.4 Syfte och frågeställningar……….2
2. Material och metod……….3
2.1 Undersökningsområdet……….……3
2.2 Fältundersökning………..……..3
2.3 Statistiska metoder………..4
3. Resultat……….5
3.1 Betesskador vid olika avstånd från viltstängsel………5
3.2 Skillnader mellan öst och väst………..8
4. Diskussion……….10
4.1 Kant och barriäreffekter på älgar och dess bete vid väg E4……….10
4.2 Skillnader mellan inlandsidan i väst och kustsidan öst om väg E4……….11
4.3 Slutsats……….12
5. Referenser……….13
6. Bilagor……….15
1. Inledning
1.1 Älgens betesvanor och betesinventering
Älgen (Alces alces) är Sveriges största klövvilt och växtätare (Jägareförbundet 2015). En älg äter en varierad kost med mycket lövträd och örter på sommaren och grövre föda så som kvistar och tallskott på vintern. Älgar kan göra mycket stor åverkan på tallplanterade hyggen, då dessa erbjuder mycket mat i form av tall på en mindre yta i ett område där det kanske inte finns så mycket annat än just detta att äta på vintern (Skogsstyrelsen 2019a). En älg äter i genomsnitt 5 kilo (torrvikt) föda per dygn under vinterhalvåret (Skogforsk 2004).
De inventeringar som görs för att kartlägga älgbetesskador sker ofta över stora områden och ger generella indikationer på exempelvis om älgstammar ökar eller minskar. De största och vanligaste inventeringarna kallas för Äbin (älgbetesinventering). Skogsstyrelsens äbin- inventeringar i Västerbotten visade bland annat att ca 70 % av alla tallstammar var oskadade 2016/2017, ca 60 % 2017/2018 och ca 53 % 2018/2019 (Skogsstyrelsen 2019b). Resultaten av Äbin-inventeringarna används som underlag för att bl.a kunna styra hur älgstammarna ska förvaltas i älgförvaltningsområden och få en balans mellan älgtäthet och skogsbruk
(Skogsstyrelsen 2019a). Mer specifika betesinventeringar behövs också för att kunna mäta olika störningar av älgars bete, t.ex. vilka effekter som vägar och viltstängsel har på älgars val av betesplats och betestryck i mitt fall.
1.2 Barriär och kanteffekter
Älgar rör sig över stora områden av många anledningar, vilka kan vara födotillgång,
reproduktion, klimat, eller konkurrens och predation. Vi människor kan försvåra de naturliga vandringarna som älgar har via ändringar av habitat, störning och vandringshinder (Helldin m.fl. 2010). Vägars ekologiska effekter som bidrar till att försvåra älgars vandringar är både indirekta och direkta. De direkta effekterna är de effekter som uppstår direkt av vägens fysiska intrång i naturen, vilket kan vara biotopförlust, barriärpåverkan, dödlighet, länk- eller korridorfunktion, störningar och föroreningar. De indirekta effekterna är effekter som
uppstår som en följd av vägar, vilka kan vara ändring av markanvändning, mänsklig aktivitet eller ytterligare vägar och bebyggelse. Dessa effekter kan ha en stor påverkan på älgar som blir tvungna att anpassa sig till de ändringar vi människor gör i landskapet (Jansson m.fl.
2004). Bilvägar bidrar till att fragmentera naturlandskap och skapar vandringshinder (Dyer m.fl. 2002; Helldin m.fl. 2010). Stora landlevande djur som älgar är mer sårbara och
påverkas mer av vägar och barriärer än de flesta mindre djurarter såsom exempelvis harar eller tjädrar. Det beror på att älgar vandrar över större markytor och kommer därigenom i kontakt med vägar oftare än de flesta andra djuren. Älgar förekommer ofta också i lägre densitet och har långsammare reproduktionstakt än många andra djur, vilket gör att en älgstam kan påverkas mycket av en barriär då utbyte av älgar mellan olika områden försvåras och naturliga vandringsvägar kan påverkas negativt (Fahrig och Rytwindski 2009).
En påtaglig effekt som vägar har på älgarnas vandring är att de störs av trafiken så mycket att de ogärna vill passera vägar och den effekten ökar med ökad trafikmängd (Helldin och Seiler 2002; Meisingset m.fl. 2012).Om man lägger till ett viltstängsel så blir vandringshindret än mer påtagligt (Helldin och Seiler 2002; Bernes 2011). Dessa vandringshinder och barriärer bidrar till olika så kallade ”kanteffekter”, vilka t.ex. kan vara att älgar eller andra djur vandrar i sidled i högre grad närmare en barriär för att hitta en plats att komma över eller att djur undviker området nära en väg för att de blir skrämda (Bernes 2011). Vägar och älvar i landskapet leder till tydliga barriäreffekter och enligt (Bartzke m.fl. (2015) börjar älgar ofta ändra rörelseriktning när de kommer närmare dessa hinder.
1
Enligt en studie av Storaas m.fl. (2001) så började många älgar gå längs med istället för mot vägar eller älvar när de var ca en kilometer från dessa hinder. De uppehöll sig därför längre i tid i närheten av exempelvis vägar, vilket i sin tur kan leda till högre betestryck på vegetation nära vägar (Storaas m.fl. 2001). Enligt Bartzke m.fl. (2015) så har inte kraftledningsgator samma effekt då de inte är hinder på samma sätt. Men älgar kan även här stanna upp då kraftledningsgator ofta erbjuder mycket mat som älgarna gärna betar av (Storaas m.fl. 2001).
Älgar vandrar i regel mellan sommarområden och övervintringsområden och den vandringen följer ofta topografin (Sweanor m.fl. 1989), vilket leder till en vandringsrikting i nord-väst/
syd-öst längs norrlandskusten (SGU uå). Ofta så vandrar älgar här mot kusten inför vintern och mot inlandet inför sommaren (Seiler m.fl. 2003), men älgar vandrar inte likadant överallt vilket kan bero på snödjup, födotillgång och predation (Helldin m.fl. 2007). Flera andra studier visar att älgars passager över väg E4 minskar drastiskt efter att viltstängsel ställts upp, vilket tyder på att älgar vandrar i dessa riktningar och då möter viltstängsel på sin vandring (Seiler m.fl. 2003; Helldin m.fl. 2007).
Barriäreffekten av viltstängsel ser ut att öka med tiden, då älgar anpassar sig till den nya situationen (Seiler m.fl. 2003; Helldin m.fl. 2007;), eller hittar sätt att ändå ta sig över vägen någon annan stans (Helldin m.fl. 2007). Hopningen av vinterbetande älgar verkar öka efter att viltstängsel satts upp vilket leder till att älgbetesskador ökar. I en rapport av Seiler m.fl.
(2003) så ökade andelen nyligt skadade tallar på hyggen väst om väg E4 från 17,4 % till 42 % och öster om vägen från 20,4 % till 30 % efter att viltstängsel satts upp deras
undersökningsområde. Älgar och andra hjortdjur påverkas även av hur en väg är dragen i landskapet. Många vägar går längs älvdalar i norra Sverige där det t.ex. kan finnas begärlig gräsvall på ena sidan och skog på den andra. Här går gärna älgar över vägar om de kan och uppehåller sig ofta nära vägar på de mörka timmarna på dygnet (Meisingset m.fl. 2012).
1.3 Sveriges vägnät
Infrastruktur så som vägar kan ses som en förlängning av tätortslandskapet ut i naturlandskapet (Berns 2011). Sveriges vägnät består av mer än 148 000 km väg, som antingen är statliga, kommunala eller enskilda vägar med statsbidrag (Trafikverket 2018).
Till det tillkommer även många km enskilda vägar utan bidrag och skogsbilvägar, runt 1,2 % av all landareal i Sverige består av väg, vägrenar och rastplatser (Jansson m.fl. 2004). Längs Sveriges vägar finns det ca 800 mil viltstängsel och antalet mil viltstängsel ökar hela tiden (Iperspektiv 2017). Var dessa stängsel ska anläggas framöver bör överläggas noggrant så att de har rätt syfte, de vill säga att skydda oss människor men att även t.ex. älgar kan ta sig över vägar på ett säkert sätt.
1.4 Syfte och frågeställningar
Syftet med detta arbete är att undersöka om viltstängslen vid väg E4 norr om Umeå mellan Sävar och Bygdeå har kant- och barriäreffekter på mängden älgbetesskador och var man hittar älgbetesskador i närheten av stängslen. Detta kan vidare vara indikationer på hur älgar påverkas av viltstängslen i området.
Mina hypoteser är:
• Frekvensen av älgbetade tallar ökar ju närmare viltstängslen man kommer inom mitt undersökningsområde på grund av viltstängslens kanteffekt på älgars vandring.
• Andelen betesskador skiljer sig mellan den västra och östra sidan om viltstängslen på grund av en barriäreffekt.
2
Mina frågeställningar blir följande:
• Ökar eller minskar frekvensen av älgbetade tallar i området ju närmare viltstängslen längs väg E4 man kommer?
• Är det mer betesskador på den västra eller östra sidan om E4:an?
2. Material och metod
2.1 Undersökningsområdet
Väg E4 som bland annat går längs norrlandskusten är utrustad med viltstängsel längs långa sträckor. Norr om Umeå mellan Sävar och Bygdeå så är det utöver vissa kortare undantag, viltstängsel på båda sidor hela vägen och det har funnits viltstängsel i området sedan 1993 (Riksarkivet 2013). Genom Skogsstyrelsens kartverktyg skogliga grunddata gick det att se många hyggen på var sida om och nära väg E4 som var i lämplig ålder för att kunna inventera betesskador på (Skogsstyrelsen 2020). Jordarterna var likartade över hela skogslandskapet där jag gjorde mina inventeringar, där mesta jordarten är morän med inslag av kalt berg och torv (SGU uå). Det visade sig också att markvegetationen var mycket homogen i hela mitt område när jag gjorde mina mätpunkter. Dessa förutsättningar gjorde området lämpligt för den inventeringen som jag ville göra. Se figur 9 i bilagor för att se var mina kontrollpunkter var utlagda i mitt undersökningsområde.
2.2 Fältundersökning
Jag genomförde min fältundersökning mellan 22-28 april 2019 för att genom den försöka ta reda på om mina hypoteser stämde och för att kunna besvara mina frågeställningar. Jag utgick från den standardiserade metoden Äbin (älgbetesinventeringar) (Skogsstyrelsen 2019b) för att inventera betesskador av älg. Jag valde den metoden för att den hade bra beskrivningar i alla steg, och när jag använde mig av en standardiserad metod finns det större möjligheter att jämföra mina resultat med andra undersökningar. Jag bortsåg däremot från Äbin-instruktionen för planläggning då jag handplockade hyggen med tallplanteringar och slumpade ut kontrollpunkter på dessa att inventera. Medelhöjden på tallar som jag
inventerade skulle falla inom ramen för Äbin (tallarna skulle ha en medelhöjd mellan 1-4 m) och vara inom en 3 kilometers bred zon från E:an på båda sidor om E4:an. Jag inventerade en provyta för varje 50m från E4:an på ett antal olika hyggen vilket ledde fram till 60 kontrollpunkter i ett spann mellan 50m och 3000m från viltstängsel vid E4:an. Jag valde ut dessa utifrån olika kartmaterial. Jag jämförde skogsstyrelsens skogliga grunddata som visar tid sedan avverkning (Skogsstyrelsen 2020) med kartfunktionen Google pro i Google maps (Google maps 2020). Jag använde mig av Google earth och märkte där ut på karta var mina provytor skulle vara så att jag kunde hitta igen dessa senare i fält. När jag enligt Google maps var inom tio meter från en punkt som jag märkt upp så kastade jag en pinne bakom ryggen för att sedan använda pinnen där den landade som centrum för mätpunkten. Jag använde mig av ett 3,5 meters metspö som jag snurrade ett varv med basen vid centrumpinnen för att mäta in en cirkel och alla träd som träffas av metspöet inom varje provyta, se exempel i figur nr 1. Jag antecknade därefter de betesskador jag hittade på träden inom kontrollpunkterna enligt instruktionen från Äbin. Jag antecknade även vilka sorters betesskador det var, vad som var det dominerande trädslaget, antal träd av varje sort och halvhöjd på de två högsta barrträden.
3
Jag noterade även ifall det var röjt eller oröjt, vilken vegetationstyp det var, längd från viltstängsel och om punkten var väst eller öst om vägen och även hur många stammar av rönn, asp, vide, och björk med stam-höjd över 3 dm som förekom på varje provyta.
Figur 1. Mätning av tallar vid en kontrollpunkt. Foto: Tobias Bergman.
2.3 Statistiska metoder
Jag använde mig av korrelationsanalyser för att kunna mäta sambandet mellan variabeln längd från viltstängsel och variabeln mängden betesskador. Jag genomförde en
korrelationsanalys i programmet Excel, där testade jag sambandet genom att lägga in mina kontrollpunkter i en graf med antal betade tallar som y-axel och längd från viltstängsel som x-axel, Då fick jag fram en korrelationskoefficient, r = graden av linjärt samband. Därigenom fick jag fram antingen ett positivt eller negativt r-samband och om sambandet var signifikant eller inte, jag kunde dessutom efter att jag gjort dessa analyser få fram tabeller som visade sambandet visuellt. Jag tittade även på andra korrelationsanalyser för att försöka beräkna och ta bort olika faktorer så som halvhöjd, vegetation och antal tallar per kontrollpunkt som kunde snedfördela eller påverka mina resultat på något sätt.
4
Jag jämförde därefter betesskadorna mellan västra och östra sidan om väg E4 och
genomförde ett t-test för att se om skadorna skiljde sig signifikant. Jag valde att jämföra den genomsnittliga procenten och antalet skadade tallar per kontrollpunkt med t-test som antar olika varians.
3. Resultat
3.1 Betesskador vid olika avstånd från viltstängsel
Denna undersökning visade att det fanns betesskador av älg inom många kontrollpunkter, både långt bort från viltstängslen, i mitten och närmast stängslen i undersökningsområdet.
Det var långt ifrån betesskador i alla kontrollpunkter, men det var älg-betat i alla av de tio kontrollpunkter som var närmast viltstängslen. Tydliga stigar och spår av älgar och andra djur som hade gått nära och längs med viltstängslen kunde ses på flera ställen. Spår av älgar sågs ofta ungefär 5-30 meter från stängslen, se ett exempel i figur 2.
Figur 2. Spår av älgar som gått längs med viltstängsel vid väg E4. Foto: Tobias Bergman
5
Antalet älgbetesskador per stickprov var inte helt normalfördelade då 39 av 60
kontrollpunkter hade låga värden av betade tallar som var under medelvärdet 2,32 skadade tallar per punkt. Detta berodde på att det var några få stickprov som stack ut och innehöll betydligt fler betesskadade tallar än medelvärdet. Datat log-transformerades med den naturliga logaritmen för att få ett mer normalfördelat data, efter det så var 28
stickprovsvärden under medelvärdet (0,663) och 32 värden var över medelvärdet. Data som logtransformerats användes därefter.
Efter att data logtransformerats så hittades ett signifikant samband mellan avstånd från viltstängslen och antal betesskador per punkt. (r=0,315, p<0,05, n=60, fig. 3)
Figur 3. Antal betade tallar per kontrollpunkt som funktion av avstånd från viltstängsel.
Beräkningen av procent skadade tallar från noll till hundra per kontrollpunkt visade ett linjärt samband som var ännu lite starkare (figur 4). R-värdet visade här ett positivt värde i form av +0,348, vilket också är högre än gränsen för signifikans.
Figur 4. Procent skadade tallar per kontrollpunkt som funktion av längd från viltstängsel.
6
0,00%
10,00%
20,00%
30,00%
40,00%
50,00%
60,00%
70,00%
80,00%
90,00%
100,00%
0 500 1000 1500 2000 2500 3000 3500
Procent skadade tallar
Antal m från viltstängsel 0
0,5 1 1,5 2 2,5 3
0 500 1000 1500 2000 2500 3000 3500
Antal betade tallar
Antal m från viltstängsel
Andra parametrar undersöktes också för att se om de eventuellt påverkade resultaten i högre grad än resultaten av distans från viltstängsel och antal/procent skadade tallar per
kontrollpunkt. Det noterades vid varje kontrollpunkt ifall det var röjt, mängden lövträd, marktypen, vilket som var det dominerande trädet, och halvhöjden på de två högsta träden per punkt. Kontrollpunkterna såg väldigt lika ut utifrån dessa förutsättningar men
halvhöjden skiljde sig mycket åt mellan punkter och därför testades vilken påverkan halvhöjd hade på mängden betesskador.
Antalet betesskador hade ett tydligt samband med halvhöjden på de två högsta träden och därmed också höjden på resten av träden i provytorna (figur 5). Korrelationskoefficienten visade ett positivt värde av + 0,719 när procentdel skadad tall och ökande halvhöjd på de två högsta träden i varje provyta beräknades. När sedan sambandet mellan halvhöjd och längd från viltstängsel jämfördes så blev det ett negativt r= 0,079 i riktning mot viltstängslen (figur 6) vilket inte är signifikant.
Figur 5. Procent skadade tallar per kontrollpunkt som funktion av halvhöjd på de två högsta träden i provytorna.
7
0%
10%
20%
30%
40%
50%
60%
70%
80%
90%
100%
0 5 10 15 20 25 30 35
Procent skadade tallar
Halvhöjden på de två högsta träden i dm
Figur 6. Halvhöjd på de två högsta träden i kontrollpunkterna som funktion av längd från viltstängsel.
3.2 Skillnader mellan öst och väst
Mängden betesskador mellan västra och östra sidan om väg E4 jämfördes därefter. När procent skadade tallar jämfördes så hittades en signifikant skillnad mellan sidorna om vägen då p=värdet var 0,022 och t-kvoten -2,354. Variansen blev 0,101 på den västra sidan och 0,108 på den östra och medelvärdena 0,201 för den västra sidan och 0,397 för den
östra. Även när antalet skadade tallar jämfördes så hittades signifikant skillnad då p=värdet här blev 0,001 och t-kvoten -3,396. Variansen blev 2,924 på den västra sidan och 10,047 på den östra och medelvärdena 1,2 för den västra sidan och 3,43 för den östra.
Betydligt fler tallar var alltså skadade på den östra sidan om vägen än de västra; antal skadade tallar på den västra sidan var 36 och på den östra 103, vilket är ca 2,86 gånger mer (figur 7) standardfelen var 1,715 (väst) och 3,184 (öst). På den västra sidan var medelvärdet av procentdel skadade tallar per kontrollpunkt 20,06% i jämförelse mot den östra där i genomsnitt 39,7% av tallarna var skadade vilket är ca 1,97 gånger högre procentdel (figur 8) standardfelen var 0,32 (väst) och 0,315 (öst)
8
0 5 10 15 20 25 30 35
0 500 1000 1500 2000 2500 3000 3500
Halvhöjden på de två högsta träden i dm
Antal m från viltstängsel
Figur 7. Genomsnittligt antal skadade tallar per kontrollpunkt väst och öst om väg E4 (röda linjer standardfel).
Figur 8. Genomsnittlig procent skadade tallar i kontrollpunkterna väst och öst om väg E4 (röda linjer standardfel).
9
0 0,5 1 1,5 2 2,5 3 3,5 4
Skadade tallar per mätpunkt
Genomsnitt Skadade tallar per mätpunkt
Väst om E4:an Öst om E4:an
0,00%
10,00%
20,00%
30,00%
40,00%
50,00%
60,00%
70,00%
80,00%
90,00%
100,00%
Procent skadade tallar
Skadade tallar Oskadade tallar
Väst om E4:an Öst om E4:an
4. Diskussion
4.1 Kant- och barriäreffekter på älgar och dess bete vid väg E4.
Resultatet av viltstängslens kanteffekt på älgbete blev tydligt när både antal och procentdel skador per kontrollpunkt visade på ett signifikant samband med längd från viltstängslen, där skadorna ökade i riktning mot viltstängslen. Det tyder på att älgar stannar upp och tillbringar mer tid nära viltstängslen än längre ifrån och att älgar troligtvis tillbringar mer tid nära väg med viltstängsel än utan detta extra vandringshinder. Detta beskrivs även av Helldin- och Seiler (2002) och Meisingset m.fl. (2012). Vid andra studiers gps-spårning har man även sett att älgar ofta kan gå och tveka fram och tillbaka mot en väg många gånger innan de slutligen går över eller inte går över alls (Berns 2011). Att det är mer betesskador nära viltstängslen kan även vara ett tecken på att älgar börjar gå längs med vandringshinder när de närmar sig dessa (Storaas m.fl. 2001; Bartzke m.fl. 2015;). I en rapport av Storaas m.fl. (2001) beskrivs att älgar ofta började vandra längs med istället för mot barriärer som viltstängsel och det inträffade ofta ca 1 km från vandringshindret. Även min undersökning visar tendenser på detta då jag har en högre andel betesskador från 1500m och närmare viltstängslen. Jag såg även spår av älgar som hade gått längs med viltstängslen när jag gjorde min fältundersökning och spåren var tydligast att se nära stängslen, ofta bara ca 5-30m ifrån (figur 2). Älgar
vandrar normalt mellan vinter och sommarbeten vilket ofta blir mellan inland och kust längs norrlandskusten (Sweanor m.fl. 1989) och den vandringen kan bli avbruten av en barriär som viltstängsel, då älgar blir tvungna att vandra längs med stängslen för att de inte kommer över.
Det kan göra en bytande skillnad på utbyte av älgar mellan områden på olika sidor om viltstängslen som de normalt vandrar emellan och ha stor betydelse på en älgstam med låg densitet (Fahrig och Rytwinski 2009). Väg E4 har säkerligen större betydelse på älgars vandring för att den går igenom älvdalarna vid kusten istället föra att följa topografin och älvdalarna som älgar gärna följer när de vandrar (Sweanor m.fl. 1989).
Viltstängsel har funnits i området sedan år 1993 (Riksarkivet 2013), vilket kan ha gjort så att älgar och andra djur har anpassat sig till viltstängslen till viss grad. Möjligtvis så hade mina resultat sett annorlunda ut om jag hade gjort min inventering direkt efter att viltstängslen satts upp. Studier av Seiler m.fl. (2003) och Helldin m.fl. (2007) visar att älgars korsningar av väg minskade drastiskt efter att viltstängsel satts upp och älgbetesskador ökade därmed också nära vägarna.
Det positiva sambandet mellan avstånd till viltstängslen och procent skadade tallar i riktning mot viltstängslen var något större än sambandet mellan avstånd till viltstängslen och skadade tallar per kontrollpunkt, det beror på ett lägre antal tallar på många av kontrollpunkterna närmare viltstängslen. Utöver mina frågeställningar jag testade så var trädens halvhöjd den parameter som stack ut i betydelse för mängden betesskador och som jag tänkte kunde påverka mina resultat. Enligt min analys så har de två högsta tallarnas halvhöjd i varje kontrollpunkt en stor påverkan på antal betesskador, vilket inte är så konstigt då en större tall har funnits längre än en mindre tall och har haft mer tid på sig att bli betad. Där visade antal skador ett signifikant samband med ökande halvhöjd som oberoende parameter. När jag kollade på sambandet mellan halvhöjd och längd från viltstängsel så visade mina resultat på ett betydligt lägre samband än mellan procent/antal skadade tallar per stickprov och längd från viltstängsel. Det är därför mest troligt inte halvhöjd som är orsaken till mitt samband mellan älg-bete och kontrollpunkternas avstånd till E4:an och viltstängslen. Det finns dock fler faktorer som man också skulle kunnat ta hänsyn till, så som närhet till hyggesslut, hyggesstorlek och isolering med mera, som skulle kunna påverka eller förklara resultaten.
10
Även om det inte var nödvändigt att behöva använda fler parametrar än de jag testade så känns det alltid bra att försöka tänka till och undvika att ens resultat inte beror på helt andra faktorer än de man testar. Antalet betesskador per stickprov var inte helt normalfördelade före jag log-transformerade mina värden med några höga värden och fler låga vilket tyder på en klumpad fördelning av betesskador i landskapet, det är bra att minska betydelsen av den klumpade fördelningen med många stickprov.
För att få en ännu bättre studie så skulle man kunna utöka området och antalet stickprov, fler liknande undersökningar längs vägar med viltstängsel som går nära kustlinjer skulle även kunna göras.
Enligt en studie av Ball och Dahlgren (2002) så ökade betesskador på tall betydligt närmare än 3 km från viltstängsel. Möjligtvis så avtar kanteffekten av viltstängsel ungefär vid det avståndet och jag skulle då ha störst effekt inom mitt undersökningsområde. Själv så skulle jag gärna lägga ner fler antal dagar på inventeringen av betesskador för att få en mindre arbetsam och eventuellt också en mer pricksäker inventering.
Jag hade olika antal kontrollpunkter på de hyggen jag valde ut för att de helt enkelt var olika stora. Det vore kanske bra att ha lika många kontrollpunkter på alla hyggen men då hade jag haft svårt att få in de antal kontrollpunkter jag ville ha och jag skulle då fått utöka mitt undersökningsområde. Det tog väldigt lång tid att genomföra varje kontrollpunkt i början och betydligt snabbare i slutet av min fältundersökning vilket betyder att jag lärde mig metoden eftersom. Även om jag försökte vara väldigt noggrann med att fortsätta göra samma bedömningar i slutet som jag gjorde i början är det svårt att helt 100 % göra likadant i början om man aldrig använt inventeringsmetoden tidigare.
4.2 Skillnader mellan inlandsidan i väst och kustsidan öst om väg E4.
Betydligt fler tallar var skadade på den östra sidan om väg E4 än den västra; medelvärdena för både antal och procent skador per kontrollpunkt var signifikant högre på den östra sidan vilket tyder på en barriäreffekt. Man kan tänka sig att viltstängslen skulle utgöra en större effekt på västra sidans älgbete, då det finns utrymme för fler älgar här och att barriären därigenom skulle ge mer utslag. Enligt Seiler m.fl. (2003) och Helldin m.fl. (2007) så anpassar älgar sig allt eftersom tiden går till att det finns ett vandringshinder så som en väg.
Det skulle kunna vara en förklaring till att det är mindre betesskador på den västra sidan då älgarna kanske har lärt sig att det inte är lönt att gå mot kusten där det tar stopp vid
stängslet, älgarna på den västra sidan har mycket mark att röra sig på ändå. Medan älgarna på den östra sidan inte har lika mycket mark att röra sig på och att det då kanske blir mer naturligt att röra sig i syd/nordlig riktning längs viltstängslet. Älgar vandrar oftast i nordväst - sydöstlig riktning längs norrlandskusten mellan sommar och vinterbeten (Sweanor m.fl.
1989) och då ofta mot havet för vinterbete och mot inlandet för sommarbete (Seiler m.fl.
2003). Men det skulle också kunna vara så att älgarnas naturliga vintervandring går mot inlandet och mot östra sidans viltstängsel just i mitt inventeringsområde. Det skulle kunna vara förklaringen till att älgar har betat mer i mina kontrollpunkter på tallplantage öst om viltstängslen då älgar främst betar på tallplantager vintertid i brist på annan mat, så som lövträd eller annan mer lättsmält föda (Skogsstyrelsen 2019a). Längre från kusten är det förmodligen mer snö och kärvare klimat på vintern, men det kanske inte är avgörande i mitt undersökningsområde och blir en mindre begränsning i ett varmare klimat. Deras vandring påverkas av många saker, så som snödjup, födotillgång och predation (Helldin m.fl. 2007) Eller så är det mer betesskador på den östra sidan för att tätheten med älg helt enkelt är högre där. Det kan bero på att det finns mer mat på den östra sidan med mer lövträd och andra begärliga växter.
11
Landskapet var däremot väldigt likt i hela mitt undersökningsområde men det kan vara så att det är mindre barrskogsdominerat allra närmast kusten utanför
undersökningsområdet.
Östra sidan som är närmare havet har en längre växtsäsong och mindre snö som gör att älgarna inte måste använda lika mycket energi för att röra på sig (Sweanor m.fl. 1989), vilket är fördelaktigt. Det kan vara så att man måste tillåta en högre täthet av älgar på den östra sidan för att man ska kunna hålla en livskraftig älgstam där, det kan även vara så att det är lägre jakttryck på kustsidan och en mindre tilldelning av älgar att skjuta. En mindre
population av älgar måste förvaltas noggrannare för att hållas på en stabil nivå (Helldin och Seiler 2002). Effekten på de mer avsnörda populationerna öst om väg E4 bör man nog forska mer om. Projekt så som viltpassager kan göra att barriäreffekten av en väg med viltstängsel minskar (Bernes 2011).
Möjligtvis vore det en idé att även planera ihop linjära element såsom kraftledningsgator och viltstängsel och deras öppningar så att man därigenom kan styra älgar till rätt ställen
(Bartzke m.fl. 2015).
12 % av tallarna var skadade på den västra sidan och 33.01 % på den västra sidan. Det kan jämföras med älgbetesinventering (Äbin) i Västerbotten då den inventeringen visar att 70 %, 60 % och 53 % tallar var oskadade av vilt respektive år 2016/2017, 2017/2018 och 2018/2019 (Skogsstyrelsen 2019b). Det betyder att min inventering öster om väg E4 i mitt
undersökningsområde representerar genomsnittliga skadenivån i Västerbotten bättre än min inventering på den västra sidan. Det tyder på att tätheten av älgar öster om viltstängslen torde representera den genomsnittliga tätheten av älgar i Västerbotten bra, och att det är mindre älg än genomsnittet väster om viltstängslen i alla fall när älgar betar mest tall under vintern (Skogsstyrelsen 2019a).
Ökningen av betesskador i riktning mot viltstängslen stämde ganska bra med mina förväntningar, möjligtvis att effekten skulle vara än större. Jag var mer osäker på om det skulle vara mer betesskador på västra eller östra sidan om väg E4 och vart därför överraskad att jag hittade så mycket mer betesskador på den östra sidan.
4.3 Slutsats
Sammantaget visar min studie på att mina hypoteser stämmer, dels att betesskadorna skulle öka mot viltstängslen och min hypotes om att antalet betesskador skulle skilja sig mellan den västra och östra sidan om väg E4 i mitt område på grund av en barriäreffekt stämde också.
Denna studie ger en bild om hur betesskador på tall är fördelade i detta område och visar även på liknande mönster som andra studier, så som att älgar stannar upp och uppehåller sig i hög grad nära viltstängsel. Det kan givetvis skilja från områden till område ifall det är mer betesskador på den östra sidan mot havet eller västra sidan mot inlandet. Mina resultat tyder kanske ändå på att man måste tänka till när man förvaltar en viltstam av exempelvis älgar som har mindre mark att röra sig på, vilket är östra sidan om viltstängslen i mitt fall och att de därmed måste utnyttja mark som är nära viltstängsel i högre grad. Kanske kan man också som skogsägare förvänta sig att man får mer betesskador nära viltstängsel och bör ha med det i beräkningar när man förvaltar sin skog.
12
5. Referenser
Ball, J, P. and Dahlgren, J. 2002. Browsing Damage on Pine (Pinus sylvestris and P.
contorta) by a migrating moose (Alces alces) Population in Winter: Relation to Habitat Composition and Road Barriers. Scandinavian Journal of Forest Research, 17(5): 427–435.
doi:10.1080/028275802320435441
Bartzke, G, S. May, R. Solberg, E, J. Rolandsen, C, M. och Røskaft, E. 2015. Differential barrier and corridor effects of power lines, roads and rivers on moose (Alces alces) movements. Ecosphere 6(4): art 67. doi:10.1890/es14-00278.1.
Bernes, C. 2011. Biologisk mångfald i Sverige. 2. Uppl. Mölnlycke: Naturvårdsverket.
Dyer, S, J. O’Neill, J, P. Wasel, S, M. och Boutin, S. 2002. Quantifying barrier effects of roads and seismic lines on movements of female woodland caribou in northeastern Alberta.
Canadian Journal of Zoology 80(5): 839–845. doi:10.1139/z02-060.
Fahrig, L. och Rytwinski, T. 2009. Effects of Roads on Animal Abundance: an Empirical Review and Synthesis. Ecology and Society 14(1): art 21. doi:10.5751/es-02815-140121.
Google maps 2019. https://www.google.se/maps/@63.9472998,20.6914263,13z (hämtad 2019-04-15).
Helldin, J, O. och Seiler, A. 2002. Viltstängsel längs E4 mellan Gävle och Haparanda:
Isoleringseffekter på älg. Grimsö forskningsstation SLU https://www.algen.se/wp-
content/uploads/viltstangsel-langs-e4-mellan-gavle-och-haparande.pdf (hämtad 2020-02- 29).
Helldin, J, O. Seiler, A. Olsson, M. 2010. Vägar och järnvägar – barriärer i landskapet.
Uppl 42. Centrum för biologisk mångfald. SLU.
Iperspektiv. 2017. Så kan viltolyckorna halveras. https://www.iperspektiv.se/artiklar/2017- 10-18-sa-kan-viltolyckorna-halveras (hämtad 2020-03-10).
Helldin, J, O. Seiler, A. Widén, P. Olsson, M. Geibrink, O. 2007. Älgprojektet vid Kalix Effekter av viltstängsel på vintervandrande älgar - Rapport till Vägverket. Grimsö forskningsstation, SLU, Riddarhyttan. Publikation 2007:145. https://www.algen.se/wp- content/uploads/algprojektet-vid-kalix.pdf (hämtad 2020-03-07).
Jansson, G, Seiler. C och Andrén, H. 2004. Skogvilt 3 Vilt och landskap i förändring. 3.
Uppl. Lindesberg: Bergslagens grafiska AB.
Jägareförundet. 2015. Älgens föda. https://jagareforbundet.se/vilt/vilt- vetande2/artpresentation/daggdjur/alg/algens-foda/ (hämtad 2020-02-27).
Meisingset, E, L. Loe, L, E., Brekkum, Ø. Van Moorter, B, och Mysterud, A. 2012. Red deer habitat selection and movements in relation to roads. The Journal of Wildlife Management 77(1): 181–191. doi:10.1002/jwmg.469
13
Riksarkivet 2013. Vägverket produktions norra arkiv 1992-1996.
https://sok.riksarkivet.se/nad?Sokord=V%C3%A4gverket+produktions+norrs&EndastDigita liserat=false&BegransaPaTitelEllerNamn=false&Arkivinstitution=&Typ=&Huvudkategori=&
DatumFran=&DatumTill=&AvanceradSok=False&typAvLista=Standard (hämtad 2020-03- 21).
Seiler, A. Cederlund, G. Jernelid, H. Grängstedt, P. och Ringaby, E. 2003. The barrier effect of highway E4 on migratory moose (Alces alces) in the High Coast area, Sweden. Grimsö forskningsstation, SLU, Riddarhyttan.
http://www.wildlifeandtraffic.se/en/Research_files/HighCoast_IENE2003.pdf (hämtad 2020-03-03).
SGU. UÅ. Kartvisare, jordarter mittnorden. https://apps.sgu.se/kartvisare/kartvisare- jordarter-mittnorden-750-tusen.html (hämtad 2019-04-15).
Skogforsk. 2004. redogörelse nr 2
https://www.skogforsk.se/contentassets/cc4a6a24b15a4f5292552fcb2dc8ce17/redogorelse- 2-2006-low.pdf#page=136 (hämtad 2020-05-30).
Skogsstyrelsen. 2019a. Varannan ungtall har skador av viltbete.
https://www.skogsstyrelsen.se/nyhetslista/varannan-ungtall-har-skador-av-viltbete/
(Hämtad 2019-03-12).
Skogsstyrelsen 2019b. Äbin, Västerbotten 2019.
https://www.skogsstyrelsen.se/globalassets/statistik/abin-och-andra- betesinventeringar/abin/abinrapporter-tidigare-ar/lan-abinresultat- 2019/vasterbotten_2019.pdf (hämtad 2020-03-06).
Skogsstyrelsen. 2020. Skogliga grunddata. https://skogsstyrelsen.se/skogligagrunddata (hämtad 2019-04-07).
Storaas, T, H. Gundersen, H. Henriksen, and H. P. Andreassen. 2001. The economic value of moose in Norway: a review. Alces 37:97–107.
Sweanor, P, Y. och Sandegren, F. 1989. Winter-Range Philopatry of Seasonally Migratory Moose. The Journal of Applied Ecology 26(1): art 25. doi:10.2307/2403648.
Trafikverket. 2018. Sveriges vägnät. https://www.trafikverket.se/resa-och- trafik/vag/Sveriges-vagnat/ (hämtad 2020-03-24).
14
6. Bilagor
Figur 9. Fördelningen av mätpunkter som det såg ut på google maps.
15
