Gotländska silverfynd från vikingatiden : en inventering
Arne, Ture J.
Fornvännen 26, 291-296
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1931_291
Ingår i: samla.raa.se
Gotländska silverfynd från vikingatiden.
En inventering av
T. J. A R N E .
otland blev redan vid tiden för Kr. f. en medelpunkt för den internationella handeln i Nordeuropa. Resultatet ger sig tillkänna på mångahanda sätt, bl. a. genom de stora silverskatter, som hamnat på ön. Den första silverimport-perioden kan förläggas till 100-talets sista årtionden, den andra är av betydligt större längd, i det den omfattar vikinga-tiden och medelvikinga-tiden, visserligen med tyngdpunkten förlagd till förra hälften av denna mer än 500 år långa period.
Tack vare vår sedan 1684 påbörjade, sedermera (1734, 1867) ut-vecklade lagstiftning om hembud till staten av fornfynd av ädel me-tall ha de gotländska silverfynden i stor utsträckning kommit att bevaras i statens samlingar. Förmodligen ha dock talrika fynd gjorts under förgångna århundraden utan att komma till allmän känne-dom. Det äldsta kända anträffades år 1685 i Hellvi socken och ut-gjordes av arabiska mynt och 2 silver-ringar. Det äldsta i vårt Histo-riska Museum delvis bevarade fyndet går tillbaka till 1693; av de i en lerurna liggande föremålen finnas ännu två massiva armringar bevarade. Ytterligare 14 silverfynd ha, som man vet, blivit anträf-fade på Gotland under 1700-talet; av dessa äro några delvis i be-håll. Det äldsta identifierade slutna fyndet av enbart silvermynt för-skriver sig från 1841.
En under de sista åren utförd inventering av de i Statens Histori-ska Museum förvarade gotländHistori-ska silverfynden har givit en del in-tressanta siffror, av vilka jag här vill meddela några. Egentligen avsåg inventeringen blott vikingatidsfynden och för dessas vidkom-mande ej mynten. Rörande de senare äro alltså siffrorna blott approximativa.
292 T. J. Arne.
Gotlandssilvret består i mycket stor utsträckning av med avsikt under forntiden sönderhackade smycken, vilka vägdes och användes som betalningsmedel. I museets äldre inventarier ha dessa bitar ofta uppförts rätt summariskt och det är stundom svårt att identi-fiera dem. Även de arabiska mynten äro i stor omfattning sönder-brutna. Hacksilvret har ej alltid åtnjutit den aktning, som kommit guldet till del, utan en och annan bit av smycken och dylikt har säkerligen nedsmälts tillsammans med silvermynten.
Beträffande mynten ha dessa i äldre tid överförts till K. Mynt-kabinettet, som under mer än ett århundrade saknade egentliga statuter. Enligt K. Maj:ts reglemente av den 17 oktober 1890 äger Akademien att på Riksantikvariens tillstyrkan genom byte eller för-säljning avyttra dupletter ur K. Myntkabinettet. Genom denna rätt, som tydligen funnits så länge Akademien existerat, har myntbe-ståndet otvivelaktigt minskats, liksom även genom deposition. Talrika mynt ur slutna fynd ha inordnats i Myntkabinettets serier, och då de i allmänhet ej blivit märkta och försedda med inventarienummer, kunna de numera oftast ej identifieras. Vad som i sin mån verkat destruktivt på myntbeståndet är den rätt, som Akademien synes ha ägt före 1890, att n e d s m ä l t a och försälja dupletter och otydliga exemplar. Följden härav blev den, att under äldre tid huvudsakli-gen de mynt bevarades, som behövdes för att komplettera mynt-serierna med olika årtal, präglingsorter o. s. v. — allt annat för-såldes eller smältes ned, och för inkomsten härav gjordes nya in-köp. De i äldre inventarier upptagna mynten existera alltså till en del endast på papperet. Detta är ju fallet även med flertalet andra myntkabinett, som härstamma från en tid, då man ej tog hänsyn till det slutna fyndets kulturhistoriska värde, utan enbart dess numis-matiska intresse. Sedan åtskilliga år har emellertid den principen införts att ej splittra slutna myntfynd. Till depositioner användas mynt ur äldre, redan upplösta fynd, eller deponeras fyndet i sin helhet, möjligen med undantag för sådana sällsynta mynt, som eljes ej äro företrädda i K. Myntkabinettets serier.
Som nyss nämnts, har en del mynt inlagts i myntskåpen och kunna numera i de flesta fall ej identifieras ifråga om fyndort och inven-tarienummer. Dessa kunna dock ej utgöra något vidare stort antal. Det har också visat sig, att ett ganska stort antal av de i äldre tider funna och annoterade mynten ej numera finnas tillgängliga.
Givetvis voro mänga av de avsöndrade mynten underhaltiga och av föga vetenskapligt värde, men mänga hade varit av vikt att äga be-varade. Särskilt ledsam är förlusten av de tyska mynten, ty dessa ha före avsöndringen ofta ej blivit bestämda, eller, om detta skett, hado det på grund av numismatikens utveckling mången gång tar-vats nya bestämningar med omdateringar och attribution till andra regenter.
Mina siffror för de mynt ur gotlandsfynd, som ännu finnas beva-rade, äro mycket approximativa. Frånsett serierna i myntkabinet-tet, torde av silvermynt från tiden 700—1100 finnas omkring 8,800 hela arabiska och 7,000 bitar, 15,700+100 tyska, 2,800+50 anglo-sachsiska, ett 70-tal danska samt över 6,000 blandade arabiska, tyska, anglosachsiska m. fl. Av de byzantinska silvermynten, som från hela Sverige uppgå till ett antal av 375, finnes säkerligen det stora flertalet bevarade. Vi skulle således ha bevarade minst 33,800 hela och 7,150 bitar av mynt ur gotlandsfynd från vikingatiden samt när-mast föregående och efterföljande tid. Därtill komma stora fynd av brakteater och Gotlandsmynt från en senare epok av medeltiden. Ett eller annat 1,000-tal mynt från Gotland saknar inventarienum-mer och närmare uppgift om fyndort.
De gotländska silverfynden äro uppförda under minst 855 inven-tarienummer. Då medeltidsfynden ej närmare genomgåtts, har siff-ran ej kunnat ges alldeles exakt.
Enbart myntfynd från vikingatiden ha uppförts under 230 num-mer. Av dessa har ett 100-tal bevarats i sin helhet och ytterligare 10 äro åtminstone delvis bevarade.
Fynd med enbart smycken, eller med smycken och mynt från vikingatiden omfatta 430 nummer. Det är denna kategori, som i full utsträckning underkastats den föreskrivna inventeringen.
Från Gotlands medeltid föreligger ett 90-tal fynd, somliga dock blott omfattande enstaka mynt.
Till folkvandringstid och romersk tid höra minst 116 fynd, delvis gravfynd, men mestadels fynd av romerska denarer.
Antalet inventarienummer överensstämmer emellertid ej med anta-let fynd. Ett större fynd har ofta inlämnats i smärre poster, ända upp till 9 stycken, och under en följd av år. Jag har sålunda skäl att antaga, att 184 nummer hänföra sig till högst 64 fynd. Därige-nom minskas antalet vikingatids-skattfynd på Gotland med 120
num-294 T. J. Arne.
mer och vi komma upp till inalles 540 sådana fynd vid 1927 års slut.
Inventeringen av fyndkategorien enbart smycken eller smycken med mynt (430 nummer) har givit vid handen att 252 nummer före-ligga i sin helhet. I 142 fall finnes en del av fyndet bevarat och en del saknas. Nästan alltid är det mynten eller en del av dessa som fattas. I 36 fall ha föremålen ej alls kunnat identifieras, i några synas de tillhöra nu på grund av museels lokalnöd oåtkomliga grav-fynd.
Beträffande de rena vikingatidsmyntfynden ha bland de 98 num-mer, som tillhöra invontarienummerserien 1—6,000, endast kunnat återfinnas 10 nummer i sin helhet samt obetydliga rester från 7 andra inventarienummer. Av de 132 fyndnummer, som tillhöra serien 6,001—17,700, ha hittills 94 i sin helhet återfunnits, vartill komma
några få mynt ur 4 andra fynd.
I museet finnas emellertid sedan gammalt 15 större fynd och cirka 25 mindre — stundom blott enstaka föremål — alla från Gotland, mon hittills omöjliga att identifiera. Det finnes alltså förhoppning, att ytterligare en del av de nu saknade fynden skola kunna identifie-ras. Det har vid denna inventering upprepade gånger inträffat, att silverskatter, som vid inventeringen 1893 ej kunde återfinnas, nu kommit i dagen. Till denna osäkerhet har förnämligast bidragit bristen på lämpligt förvaringsrum för dessa viktiga fynd.
Vikingatidssilvret kan indelas i följande grupper:
1) Oarbetat eller mindre bearbetat silver i form av tackor, stänger, tonar, raka eller spiralvridna, trådar, bleck och myntplantsar. 2) Präglade mynt (svenska, danska, norska, anglosachsiska,
per-siska och arabiska, samt mycket sällsynta karolingiska och ryska).
3) Silverkärl och bitar av sådana.
4) Andra husgeråd, toalettföremål samt vapendelar (doppsko, örslev, skedskaft; örsleven på gränsen till följande grupp): 5) Personlig utsmyckning.
a) Örhängen ("tinningringar" och andra ev. härprydnader ytterst sällsynta).
b) Halsringar, halskedjor, pärlor, hängsmycken, däribland kors, torshammare, "eldstål", sköldformiga smycken, fili-granprydda kupiga smycken.
c) A r m r i n g a r , enkla eller flätade, massiva a r m b y g l a r , arm-band av t u n n a r e bleck, f i n g e r r i n g a r .
d) Spännen ( r i n g s p ä n n e n och r i n g n å l a r , r u n d a spännen, p r y d d a med filigran, niello o. s. v.). I fastlandsfynd även treflikiga silverspännen.
e) Bältebeslag, söljor m. m.
T a l r i k a s t av dessa g r u p p e r ä r utom den första (oarbetat silver) den, som h ö r till den personliga utsmyckningen, speciellt a r m r i n g a r och r i n g s p ä n n e n . D e s s a förekomma i 100-tal.
J a g h a r ej gjort något allvarligt försök att s a m m a n r ä k n a vikten på Gotlandssilvret. Men det torde u p p g å till c:a 125—150 kg.
Det skulle otvivelaktigt v a r a av stor betydelse, att de n u förteck-nade silverfynden utgåves och kommenterades med ett lämpligt bild-material och k a r t o r . F a k t i s k t ä r allt silvret såsom s å d a n t impor-terat, och det å t e r s t å r ä n n u åtskilligt att göra, i n n a n m a n ä r fullt på det k l a r a med, vilka former, som ä r o i n h e m s k a och vilka som ä r o öster- eller v ä s t e r l ä n d s k a . De s i s t n ä m n d a ä r o på Gotland av s e n a r e k a r a k t ä r än på fastlandet.
F y n d e n s lokala fördelning ä r av betydelse att fastställa. Hela ön Gotland var en stor handelsrepublik, men rikedomen var m å h ä n d a ej alldeles jämt fördelad. Den k o n c e n t r e r a d e s på vissa punkter, och det ä r av vikt att u n d e r s ö k a , vad g r u n d e n härtill k a n vara. Som exempel k a n a n f ö r a s de s t o r a fynden från Hemse socken. De tre g å r d a r n a Sindarve, A s a r v e och Oxarve, liggande tätt intill var-a n d r var-a , h var-a l ä m n var-a t 6 var-av v å r var-a i n t r e s s var-a n t var-a s t e silverfynd. F r å n Sindvar-arve förskriver sig det s t ö r s t a r o m e r s k a denarfynd, som gjorts i Norden — över 1,500 m y n t med en vikt av 41/* kilogram. Det h a r ej varit
det enda som gjorts i t r a k t e n . I ett högst m ä r k v ä r d i g t fynd från Oxarve1, som anträffades h ä r o m å r e t och som kommit i jorden
om-k r i n g å r 1100 e. K r . funnos även 79 r o m e r s om-k a denarer, vilom-ka uppen-barligen vid denna tid ej k u r s e r a t u t a n av ä g a r e n vid upphittandet införlivats med h a n s samling av s ä l l s y n t a mynt. I skatten funnos även 100 hela och 6 f r a g m e n t a r i s k a b y z a n t i n s k a mynt, d ä r a v 100 p r ä g l a d e för k e j s a r K o n s t a n t i n Monomach, av v a r s mynt blott ett tidigare anträffats i vårt land och av vilka även i R y s s l a n d blott
1 T. J. A r n e : Einigo Aufzeichnungen iiber in Schweden gofundene
byzantinische Silbermiinzon (Studien zur vorgesch. Arcbäologie, Alfred Götze dargebracht, Leipzig 1925).
296 T. J. Ame.
ä r k ä n t ett litet fynd, g j o r t n ä r a S v a r t a h a v e t . E t t a n n a t fynd från Oxarve omfattar en stor mängd p e r s i s k a och tidiga kufiska mynt. Man vore frestad att tro, att bägge m y n t s k a t t e r n a n e d g r ä v t s av samme numismatiskt intresserade ä g a r e .
P å den n ä r b e l ä g n a gården A s a r v e h a r gjorts ett silverfynd, som torde v a r a det s t ö r s t a från Gotland; det väger nämligen över 7 k i l o g r a m och består n ä s t a n uteslutande av s p i r a l r i n g a r , som impor-t e r a impor-t s från Ö s impor-t r y s s l a n d vid sluimpor-teimpor-t av 800-impor-taleimpor-t, då d ä r bodde ösimpor-tfinska folk.
Hemsefynden tyda på en ovanligt s t a r k k o n t a k t med Orienten och på att i socknen funnits samlade betydande rikedomar. N ä r den storo m y n t s a m l a r e n i Hemse levde, stod ä n n u Hemse berömda stav-k y r stav-k a upprätt, j a stav-k a n s stav-k e hade den byggts på h a n s bestav-kostnad.
Med det s a g d a vill j a g framhålla, att vi genom ett detaljerat stu-dium av de g o t l ä n d s k a s i l v e r s k a t t e r n a säkerligen skola u p p t ä c k a m å n g a intima d r a g i öns liv och k n y t a n y a band mellan heden och kristen k u l t u r på denna m ä r k v ä r d i g a ö. De r i k a grav- och skatt-fynden bli oss en k ä l l a till vetande, som i n å g o n m å n k a n e r s ä t t a bristen på de l i t t e r ä r a m i n n e s m ä r k e n , vilka k a n s k e funnits liksom på Island, men på ett p a r u n d a n t a g n ä r olyckligtvis gått förlorade. Även de m ä r k l i g a gotländska medeltidsfynden k r ä v a en s n a r publi-kation. E n d a s t ett fåtal ä r o offentliggjorda och detta i n g a l u n d a på ett sätt, som k r ä v e s med h ä n s y n till den internationella betydelse, som exempelvis det s t o r a fyndet från D u n e i D a l h e m äger.
Z U S A M M E N F A S S U N G .
T. J. A r n e : Gotländische Silberfunde der Wikingerzeit. Eine Inventierung. Die gotländischen Silberfunde des Historischen Museums in Stockholm sind vom Verf. neulich inventiert worden. Von den angelsächsischen, deutschen und arabischen Munzen der Wikingerzeit sind in friiherer Zeit viele eingeschmolzen, ausgetauscht öder verkauft worden. Das Museum diirfte gegenwärtig etwa 33.800 ganze und 7.150 Bruchstiicke derartiger auf Gotland gefundener Munzen besitzen. Die Silberfunde sind unter 855 In-ventarnummorn aufgefiihrt. Dio Zahl der Fundo ist etwas klcincr, da mehr-mals ein Fund in mehreren kleinen Posten ins Museum gelangt ist. Am Ende des Jahres 1927 gab es 540 wikingerzcitliche Funde, aus der rö-mischen Zeit und der Völkerwanderungszeit mindestens 116, und aus dem Mittelalter 90.
