Antikvitetskollegiets och Antikvitetsarkivets samlingar
Arne, Ture J.
Fornvännen 26, 48-93
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1931_048_kompr
Ingår i: samla.raa.se
Antikvitetskollegiets och Antikvitetsarkivets
Samlingar.
Av T. J. A R N E .
r 1830 offentliggjorde riksantikvarien J. G, Liljegren i Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens hand-lingar diverse "Strödda anteckningar om fynd i Svensk J o r d med en dertill hörande Förteckning". Han säger däri bland annat: "Bland de säkraste källor för en noggrann och bestämd kännedom af ett tidehvarf äro de från samma tid qvarblif-ne lemningar af dess verktyg och redskaper." "Sverige var en bland de första af nyare Europeiska stater, som började anmärka och för det Allmänna och Vetenskapen samla sina egna ålderdoms-lemningar, af hvilka efterverlden såmedelst erhöll ett ganska be-tydligt och dyrbart förråd, ehuru detta ingalunda gör anspråk på att innehålla stort mer än det märkligaste af hvad som till inlösen blifvit erbjudet." "Forskningar i fosterlandets häfder hafva blif-vit företagne ända från det århundrade, då vetenskaperna upplif-vades, och funne sällsyntare stycken anmärkte, men deras ordent-liga uppgifvande och samlande för Statens räkning tager sin bör-jan först på sednare hälften af 1600-talet. Förut var sådant blott enskildes omsorg, och efter denna tid, så länge 1684 års Fynd-placat var gällande, hvilket tillerkände Kungl. Maj:t och Kronan äganderätten af de funna stycken och 2/3 af deras värde, då hitta-ren fick åtnöja sig blott med */• af värdet såsom hittelön, ansågos fynd och deras uppgifvande mera såsom en Statsfordran än en Ve-tenskaps-sak: Följakteligen uppgafs och samlades hufvudsakligen hvad som ägde betydligt metalliskt värde. Sedan åter hittaren år 1734 genom Allmänna Lagens stadgande blifvit försäkrad om full betalning af hela det till Kongl. Maj:t och Kronan lemnade
fyn-Antikvitetskollegiets och Antikvitetsarkivets Samlingar. 49 dets värde och dessutom en tillökning af en åttondedel eller I2V2 procent serskildt såsom hittelön, har Kongl. Archivets mesta och betydligaste förråd blifvit insändt. Vetenskapernes vidsträcktare bearbetande visade vigten äfven af fornarbeten af mindre ädel metall, hvadan ock på 1740-talet stycken af mindre penningevärde, för vetenskapen ofta mera bevisande, med omsorg efterspanades och tillvaratogs."
På grundval av huvudsakligen skriftliga uppgifter, hämtade ur Riksarkivets, Antikvitetsarkivets och Vitterhets Historie och An-tikvitets Akademiens Handlingar och protokoll uppräknar Lilje-gren 705 jordfynd från Sverige och Finland, anträffade under åren 1547 till 1829. Av dessa förvaras nu ett icke obetydligt antal i Statens historiska museum, särskilt då fynd av ädel metall, gjorda under 1700-talet och de första decennierna av 1800-talet. Ett fåtal av de tidigare fynden återfinnas i de inventeringslängder, som upp-rättades efter riksantikvarierna J. Hadorphs, J. Peringskiölds och J. F. Peringskiölds död (resp. åren 1693, 1720 och 1725). Några ej av Liljegren omnämnda fynd omtalas i anteckningar, som förmod-ligen gjordes, när samlingarna inventerades efter riksantikvarien Helins död till riksantikvarien C. R. Berch (1750). Den sistnämn-de har efterlämnat uppteckningar röransistnämn-de Antikvitetsarkivets sam-lingar, och av riksantikvarien G. G. Adlerbeth föreligger en egen-händig förteckning på de i K. Antikvitetsarkivet förvarade minnes-märken. Denna har tjänat som underlag vid den inventering, som företogs 1804, då J. Hallenberg tillträdde riksantikvariesysslan, och förmodligen även vid de inventeringar, som företogos 1794, då J. D. Flintenberg efterträdde Adlerbeth, och 1795, då den förre lämnade tjänsten och fick till efterföljare G. F. Tihleman.
Aret 1802 var för samlingarna ödesdigert, enär en del föremål förkommo vid branden i Gamla Kungshuset på Riddarholmen, där samlingarna då förvarades.
Smärre inventeringar företogos även åren 1819_och 1820, då me-dicinalrådet C. B. Rutström blev Hallenbergs efterträdare.
Vid den inventering, som ägde rum efter Rutströms död 1826, påpekade revisorerna nödvändigheten av fullständiga kataloger över antikviteterna och myntkabinettet. Liljegrens här omtalade förteckning på svenska jordfynd är förmodligen tillkommen under förarbetena för en dylik katalog. På Liljegrens uppmaning
50 T. J. Arne.
rättade också B. E. Hildebrand år 1833 en förteckning på forn-lämningar av sten, brons och järn i Statens historiska museum, varvid tydligen treperiodssystemet för första gången kom till användning i dessa samlingar. Genom B. Pl Hildebrand genom-fördes sedermera den fullständiga katalogiseringen och etikette-ringen av museets samlingar, vilken sedermera fortsatts på den av honom lagda grunden.
I det memorial, som utfärdades för rikets antikvarier år 1630. omnämnas förutom diverse skrifter blott två arter av antikviteter, som direkt borde insamlas, nämligen runstavar och gamla mynt. Man tänkte mera på forskningen än på antikvitetsvården och sam-larverksamheten. Det är först i ett memorial för Lars Bureus utfärdat 1665 och sedermera i "Kongl. Maj:ts placat och påbudh om gamble monumenter och antiquiteter" av den 28 nov. 1666, som de senare synpunkterna anläggas. I och med Antikvitetskollegiets in-rättande år 1667, fick samlingsarbetet en centralpunkt med J. Ha-dorph som särskilt intresserad representant. Till dess åligganden hörde även att "grunda ett förvaringsrum för de forntidsskatter, som kunde i jorden upphittas".
Det är alltså till ungefär denna lidpunkt som Statens fornsaks-samlingar gå tillbaka.
Betraktar man 1693 års inventarium över Antikvitetskollegiets samlingar (Bil. 1), som föregående år övergått till det nyinstiftade Antikvitetsarkivet, så finner man, att huvudmassan av desamma utgjordes av handskrifter och böcker. Resten bestod av en mycket disparat samling föremål, mynt och medaljer, runstavar, runalma-uackor och andra föremål med runinskrifter, sigillslampar, för-historiska föremål från ston-, brons- och järnålder, medeltida va-pen, smycken, dryckeskärl och kyrkliga föremål, smycken och vapen från renässansen, etnografika, speciellt lappländska, enstaka främmande antikviteter samt naturalier. Slutligen tillkomma de etsade kopparplåtar, som avsågo att illustrera olika av Antikvitets-kollegiet utgivna arbeten, och trästockarna till runarbetet.
Det äldsta kända fynd, som införlivats med de statssamlingar, vilka senare utvecklat sig till Statens historiska museum och K. Myntkabinettet, är säkerligen den i 1693 års inventarium om-nämnda "hoop små mynt bestående av 960 stycken mz Lit. M." Dessa synas vara identiska med det f y n d a v s i l v e r b r a k
-Antikvitetskollegiets och Antikvitetsarkivets Samlingar. 51 t e a t e r , som i E. Brenners Thesaurus nummorum
Sneo-gothi-corum, Il uppl. 1731, utg. av N. Heder, uppgivas vara hittade år 1599 i T y s t b e r g a s n i Rönö härad, Södermanland, och lämna-de till hertig Karl. Då mynten inlagts på sina platser i mynt-serierna, är det numera ej möjligt att återfinna dem.
Antikvitetskollegiets mynt och medaljer uppföras i det äldsta inventariet under 16 nummer. Däribland märkas 30 romerska pen-ningar av metall. Man skulle tro, att härmed betecknas bronsmynt — knappast då funna i Sverige — men i senare inventarielän?-der talas åter om "romerska, åtskilliga av silfwer 30 stn" eller "romerska af silfwer åtskilliga 30 styck Marek". Ett för V e s p a -s i a n u -s präglat k o p p a r m y n t , funnet i Kri-stian-stad-strakten inköptes 1746. Vårt tidigast bekanta f y n d a v r o m e r s k a m y n t närrör från S i g v a r d s i E s k e l h e m på Gotland och gjordes 1703. Det bestod av 28 denarer (däribland för Antoninus Pius och Faustina) samt 5 guldsolidi präglade för Honorius, Theo-dosius, Anthemius, Leo och Basiliscus. Förmodligen äro guld-mynten identiska med de "5 små romerska gullpengar", som upp-föras i 1720 års inventarium (Bil. 2) under nr 16. Det dröjde till 1783, innan ett nytt s o l i d u s f y n d gjordes, nämligen vid K a g -g e h o l m p å E k e r ö n i Uppland — 21 stycken, av vilka 18 inlagts i K. Myntkabinettet. Det är möjligt att en del av de 3 6 4 a r a b i s k a s i l v e r m y n t e n , härrörande från W i b l i n g s i H e l l v i s n på Gotland och funna 1685, finnas inlagda i mynt-kabinettet. Delvis ha de emellertid utbytts mot sällsynta svenska mynt. Ett par fynd av a n g l o s a x i s k a m y n t omtalas, för övrigt blott s v e n s k a m y n t , som delvis torde vara mycket svåra att numera identifiera.
Konung A t t i l a s g u l d p e n n i n g (fig. 3) är ännu förhan-den. Det är en stor renässansmedalj, enligt Ossbahr troligen präglad före år 1400. På åtsidan synes bilden av Attila, ett faun-artat, hornprytt huvud, på frånsidan staden Aquileja. K a r l I X : s m e d a l j ö v e r G ö t e b o r g s g r u n d l ä g g n i n g och den i 1720 års inventarium omnämnda G u s t a f I : s m e d a l j med tredubbel kedja låta sig ännu identifieras.
Det är snarast egendomligt, att så få förhistoriska föremål — frånsett guld- och silverfynden — inkommo till Antikvitetskollegiet. Vi känna från stenåldern blott en s t e n y x a (inv.-nr 315) och en
52 T. J. Arne.
f l i n t d o l k med fyrkantigt skaft från K y r k e t o r p s p r ä s t -g å r d i G u d h e m s s n , Väster-götland, inkommen 1687 och om-nämnd i 1720 års inventarium såsom "Steenknif". Den lär ha hittats jämte två andra dolkar och fyra skelett i en hällkista av 33/t alnars längd och 2 alnars bredd. Här omtalas alltså vårt tidi-gaste fynd ur en stenåldersgrav. Tyvärr är dolken numera ej möj-lig att identifiera lika litet som stenyxan. Under loppet av 1700-talet förvärvades ytterligare några stenåldersredskap från Skåne, Västergötland och Småland, men ännu vid 1831 års inventering
Fig. 3. "Konung Attilas guldpenning.'
efter riksantikvarien Liljegren funnos i Statens samlingar blott 181 stenåldersföremål, varav en benpil med inlagda flintspetsar, resten yxor, dolkar, "hammare", sågar, pilspetsar och flintstycken. I Uppsala universitets ägo befinner sig emellertid en liten samling av stenredskap, som torde ha tillkommit genom Olof Rudbeeks förmedling.
Från bronsåldern härstammar ett 1670 i H e 11 e s t a d, Torna härad, Skåne, funnet b r o n s s v ä r d (fig. 4), som över huvud taget utgör S t a t e n s h i s t o r i s k a m u s e u m s ä l d s t a , i b e h å l l v a r a n d e , i d e n t i f i e r b a r a f ö r v ä r v . Blott övre delen är bevarad och ingår bland de "2 st. afbrutne Koppar-wärior", som 1693 års inventarium omtalar. Det "gröna, polerade metallstycket" och den "grönt anlupna ihåliga Metallen" utgjorde också med all sannolikhet fragmentariska bronsåldersvanen. I
Antikvitetskollegiets och Antikvitetsarkivets Samlingar. 53
1720 års inventarium hade "kopparvärjorna" förökats med ytter-ligare ett par — vi finna nämligen rubriken "3 ä 4 svärdsklingor av koppar". Antingen hit eller till rubriken "3:ne gamla svärd" måsto vi föra de t r e b r o n s s v ä r d (fig. 5), som 1695 skänktes till Antikvitetsarkivet av fältmarskalken greve Erik Dahlberg, vil-ken i sin ordning köpt dem av en bonde i Smaland. Denne uppgav sig ha funnit dem 1687 i en hög på B r å v a l l a h e d , ej långt från S k a t e l ö v s k y r k a . En järndolk från 1500-talet och ett stycke järn av en sax uppgåvos av bonden härröra från samma plats. Dessa föremål finnas ännu bevarade och ha av Dahlberg avbildats i "Svecia Antiqua et Hodierna" (fig. 6).
Vid mitten av 1700-talet förvärvade Antikvitetsarkivet vid olika tillfällen knivar, spjut, svärd och halsringar av brons från Skåne,
Fig. 4. Bronssvärd, funnet 1670 i Hellestads sn, Skåne. Det äldsta identi-ficrbara fornfyndet i Statens historiska museum.
huvudsakligen insamlade genom kanslisten Nils Westman under hans antikvariska resor. En h å l c e l t f r å n F j e l k i n g e s n kan noteras från 1783, liksom ett s m y c k e a v s p i r a l v r i -d e n b r o n s t r å -d från S m å l a n -d (1753). Vi-d inventeringen 1837 uppgick bronsåldersföremålens antal till mellan 70 och 80.
Av säkra fynd från romersk järnålder förekom i Antikvitetskol-legiets samlingar blott, ett enda, nämligen e t t g u l l s t y c k e m e d w r i j d i t s k a f f t , i 1693 års inventarium, vilket återfin-nes i ändstycket till en stor öppen guldring, som år 1687 hittades av några vallbarn i A n g e r e d s s n nära Göteborg i Väster-götland (fig. 7). År 1708 skänkte emellertid riksrådet greve Gustav Bonde till Arkivet en r o m e r s k b r o n s v a s (fig. 8), som länge förvarats på H e s s e l b y i S p å n g a s n , Uppland, där den skall Ii,i funnits i en hög. då Hesselby stenhus begynte byggas. Den finnes ännu kvar. Ett av museets tidigare guldfynd, från 1713, härrör från romersk kejsartid. Det är en l i t e n a r m r i n g särat 3 f i 1 i g r a n p ä r 1 o r, omtalade under numren 14 och 15
54 T. J. A r m .
i 1720 års inventarium och funna vid H e d e i M ö k l i n t a s n, Västmanland. Till romersk järnålder hänför sig även den o r m -h u v u d -h a l s r i n g a v g u l d , som 1770 påträffades vid ett sol-dattorp i N o u s i s s n, F i n l a n d . En uthamrad guldten rum samma åkertäppa hembjöds 1779 till inlösen men återsändes. Slnl-ligen kan anföras en p ä r o n f o r m a d g u l d b e r l o c k funen 1742 vid T u n a b y i T u n a s n. Uppland, och t v å f i n-g e r r i n n-g a r frän p] k e r y d i B y a r u m , Småland (1781) och H ä 1 j u m i N j u r u n d a s n, Medelpad (1786).
Fig. 5. Tre bronssvärd och en järndolk, funna 1687 i en hög på "Bråvalla hed" nära Skntclövs kyrka, Småland. Gåva till Antikvitetsarkivet av
fäIImarskalken Erik Dahlberg 1695.
I regel tillhöra guldfynden folkvandringstidens äldre del. Som redan nämnts, medförde icke 1684 års fornminncsplakat någon rikare tillströmning av jordfunna dyrbarheter. Den utlovade tred-jedelen av metallvärdet lockade icke synnerligen, och hittaren miss-tänktes — kanske ej utan skäl — att vilja avyttra hela fyndet eller delar av detsamma annorstädes än till Kronan. Rättegångar och trakasserier voro därför de vanliga följeslagarna till varje nytt guldfynd. Först genom 1734 års lagstiftning inträdde häruti en för-bättring. Lösen skulle utgå med hela metallvärdet plus V», "'en så länge hittaren måste avstå hälften av fyndet till jordägaren, ranns för den förre ett motiv att hemlighålla detsamma. I 2:a § i 48 kap. missgärningsbalken i Sveriges Rikes Lag 1734 stadgades nämligen "Af nedgrafven skatt, botnfynd. eller annat slikt, ther ej
Antikvitetskollegiets och Antikvitetsarkivets Samlingar. 55 fins ägare till, tage jordägaren hälft, och hälft then som hitte. Är thet gammalt mynt, gull, silfver, koppar, metal eller andra konst-stycken då bör han thet Konungen binda. Löser Konungen thet in, gifve honom fulla värdet, och en åttondedel thertill; then lösn behålle han som hitte". Det kunde också inträffa — såsom i fråga om det stora Tureholmsfyndet — att den egentlige hittarens namn
D^lioeaiio A n i u i u i i i l r l M o n u m c n l o n im. f i i / j rffoCjA hufTio n u p c r l e p e r t * S ^ m t l a p i s l l i . . \ A I I i -i i »
J ,£™~%j/,0,u. .,„, , , , , . / . . - . . • : . . , ,.,,,,,,.,. / , n . , i S > , „ , t , A N M „!.,'.... Mm i y i f | %n}m t t t i t n t.~m
atl. y/.y.... f'a.lu.,13 »«//(
'JSR n ' i frnftuli . f f , f u J t y . , •airé.r.
J l . l l . t , „ . V . » . — J J . » C n rtifi.ipj.mvt fart.
7 v V J v * . t . - / , Jf*l~* TO T-Fig. 6. Samma föremål som fig. 5, avbildade i Erik Dahlbergs verk "Svecia
Antiqua et Hodierna".
aldrig blev bekant och att jordägaren behöll hela inkomsten. Först i 1867 års Kungl. förordning uttalas det klart, att hela fyndets värde tillhör hittaren, som ensam har rätt till fyndlösen.
Historiska museets tidigaste guldfynd utgöres av t r e stora g u l d -b r a k t e a t e r (fig. 9, 10), som 1674 påträffades "jämte några för-rostade värjor och pilar" under plöjning å V ä b y s ägor nära Kristianstad i Skåne. De omtalas i 1693 års inventarium som "tree stycken gullpenningar, beskrifne af Scheffero", senare i 1720 års inventarium som "tres orbes aurei". Professor H. Schefferus' skrift
56 T. J. Arne.
"De orbibus tribus aureis" (fig. 11) är en för sin tid förträfflig av-handling och sannolikt enligt O. Montelius (Utkast till den svenska fornforskningens historia i "Sveriges Forntid", Text I ; Stockholm 1874) det första i Sverige utgivna arbete om jordfunna fornsaker.
Ytterligare en g u l d b r a k t e a t hittades 1695 i A l i n g s å s -t r a k -t e n , en a n n a n med runinskrif-t vid S l i -t e p å G o -t l a n d (år 1755), och slutligen förvärvades 1775 t v å året förut i V a d -s t e n a t r a k t e n funna b r a k t e a t e r , av vilka den ena är vida berömd genom sin inskrift, den äldre runraden. Räddaren var pastor P. Kylander, som inköpte de båda brakteaterna hos en guldsmed i Vadstena. De båda g u l d b r a k t e a t e r n a från R a v -l u n d a i Skåne (1781) inkommo även före Antikvitetsakademiens grundande.
Fig. 7. Fragment av guldring, funnet 1687 i Angereds sn, Västergötland.
År 1700 ökades samlingarna genom de "i S ö d e r m a n l a n d u p p f u n d n e G u 11 a r m r i n g a r n e" (1720 års inventarium). De hade upptäckts på en holme kallad Skorpan i sjön Valdemaren
eller Vammeln i S k ö l d i n g e s n , Södermanland, å G r ä g s t a ä g o r under Hålbonäs (fig. 12, 13). Hittaren hade på grund av detta fynd att lida av många obehag. Fyndet tillhör museets ståt-ligare guldförvärv.
De följande åren bragte flera smärre guldfynd av intresse. Ar 1701 " e n f l ä t a d r i n g " från R a m s t a i S k ö l d i n g e , Söder-manland, år 1702 " e n g u 11 h a k e" från V r e t a i S ä t t e r s t a s n , Södermanland, och 1705 de s. k. H e r n e v i s n i g l a r , från H e r n e v i s n , Uppland, "4 dubbla små ringar och 8 andra små gullbijtar af different form". De senare avbildades av J. Björner i hans "Nordisk hjältaprydnad" år 1739 liksom de förut omnämnda guldringarna från Grägsta i Sköldinge.
En g u l d t e n från S a l e b y i Västergötland förvärvades 1732, och år 1738 inkom ett stort g u l d f y n d från B a n k ä l l a i V ä
-Antikvitetskollegiets och Antikvitetsarkivets Samlingar. 57 r i n g s s n, Västergötland, bestående av 2 större r i n g a r , en mindre s p i r a l r i n g och ett guldband, på vilket h ä n g d e 8 s m ä r r e r i n g a r . D e s s a föremål hittades av d r ä n g e n A n d e r s Svensson och pigan K i r s t i n Bengtsdotter u n d e r en sten i en hage n ä r a H o r n s j ö n . Hälf-ten av metallvärdet erhöll j o r d ä g a r e n , greve Sven L a g e r b e r g , den
a n d r a hälften + Vs f ö r h ö j n i n g fingo h i t t a r n a . D e n s l u t l i g a l ö s e n s u m m a n u t g j o r d e 8,406 d a l e r 31V* ö r e kop-p a r m y n t .
E m e l l e r t i d f i n n e s blott en del av-d e l t a s t o r a fynav-d i behåll. Å r 1757 i n l ö s t e s en s p i k l i k n a n d e g u l d t e n av 62 d u k a t e r s vikt, f r å n L e n a s n i U p p l a n d , men s å v ä l d e n n a som en a v de s t o r a r i n g a r n a och a l l a små-r i n g a m a i B a n k ä l l a f y n d e t nedsmäl-tes 1774 för att skaffa medel till inlösen av en del av det s t o r a T u r e -h o l m s f y n d e t (fig. 14). D e t t a h i t t a d e s efter r i v n i n g e n a v en gam-mal bod på V» a l n s djup vid frälse-h e m m a n e t T u n a u n d e r T u r e frälse-h o l m s egendom i V ä s t e r l j u n g s sn, Söder-m a n l a n d . J o r d ä g a r e n , r i k s r å d e t Nils A d a m Bjelke, a n m ä l d e det a v å t s k i l -l i g a r i n g a r m. m. b e s t å e n d e fyn-det, som v ä g d e 29 s k å l p u n d , d. v. s. m e r a än 12 k g . E n tiondel a v fyn-det i n s ä n d e s och inlöstes för 329
du-k a t e r och 28 ö r e ( = 1,778 r i du-k s d a l e r specie). D e t h a r ej l y c du-k a t s att u p p s p å r a n å g o n s k r i f t l i g a n m ä l a n med detaljer a n g å e n d e fyndet, ej h e l l e r k ä n n e r m a n det öde, som ö v e r g i c k de oinlösta nio tion-d e tion-d e l a r n a . Det K u n g l i g a b r e v e t r ö r a n tion-d e inlösen l y tion-d e r som följer:
Haga. Julius. 1774.
Joh: v: Heland. Till Cantslie Collegium swar ang:de Guldfyndet wid Thureholm. Gustaf &.&.&.
Uppå Eder underd: skrifwelse af d: 5. i denna månad ang:dc det wid ett under Thureholms Sätesgård lydande heman nyl: gjordt Guld fynd,
län-Fig. 8. Bronsvas, funnen i en gravhög vid byggandet av Häs-selby slott, Spånga sn, Upp-land. Gåva till Antikvitetsarki-vet av riksrådet Gustav Bonde
58 T. J. Arne.
Fig. 9. Tre guldbraktoatcr, funna 1G71 i Vä sn, Skåne.
der M e r härmed till nådigt swar det Wj i Nåder bifalla, att till inlösen af någrc piecer deribland, som förtjena att förwaras, och hwilcka tillsatnans wäga Fem marcker och siu lod guldwigt må tagas i så mycket som erfor-dras utaf de i Archiwo betiiilcligc mindre betydande guldpiecer, hwaraf dupplettcr äro att tillgå, och likaledes wele Wj på sätt som I underd: til 1-styrokt i nåder hafwa tillåtit, att den Va förhöjning, som öfwcrwärdet bör betalas måtte af Stats medlen bestås; hwarföre Wj nu äfwen låta wåre nådige ordres till Stats Contoiret afgå, att den därtill erforderligt' summan uppå Eder requisition låta åtfölja. Wj betalle &.&.
GUSTAF.
Tureholrnsfyndet är hittills det största guldfynd, som gjorts i Sverige. Ännu några förhistoriska guldföremål inlöstes under 1700-talets senare del, såsom en g u l d r i n g från S t o l a i Väs-tergötland (1763), som dock aldrig kom till Antikvitetsarkivet utan dessförinnan nedsmältes, samt en ö p p e n h a l s r i n g , en
"kära-Antikvitetskollegiets och Antikvitetsarkivets Samlingar. 68
Figura pertineris ad pagina.n 25,
Fig. 10. Samma föremål som fig. 9 enligt avbildning i H. Schefferus' av-handling "Do orbibus tribus aureis".
k a n t " , funnen 1769 vid foten av H a b o r s k u l l e på ä g o r n a till N ö t -s k ä r i T e g n e b y -s n , Oru-st, och -slutligen en f i n g u l d t r å d från G u n s t a s o l d a t t o r p i U p p l a n d (1783).
Det i Sverige funna silvret tillhör j u mestadels vikingatiden eller äldre medeltiden. Mynt u t g ö r a ofta en i n t e g r e r a n d e del av fynden. Inventariet för 1693 t a l a r om " e n w r i d e n S i l f w e r t r å d h", som möjligen h ö r d e s a m m a n med de 364 a r a b i s k a mynten. De iildsta silversmyckena finnas eljest u p p t a g n a i 1720 å r s inventarium. Som n r 5 u n d e r "Noch a n n a t S i l f w e r " o m n ä m n a s " G o t l a n d s arm-r i n g a arm-r " . Det vaarm-r 3 s i l v e arm-r a arm-r m b y g l a arm-r , som jämte anglo-saxiska mynt hittades n å g o n s t a n s m e l l a n S u n d r e o c h V a m b 1 i n g-b o k y r k o r på Gotland å r 1693. E n av a r m g-b y g l a r n a försvann redan tidigt, men två finnas ä n n u kvar (fig. 15).
" T r e n n e y p n a m a s s i v a a r m r i n g a r " (nr 6 i 1720 å r s inv.) h a r det ej l y c k a t s identifiera, men n r 9. 10 och 11 tillhöra s a n n o l i k t
saml-60 T. J. Arne.
liga ett fynd med v r i d n a a r m r i n g a r och e n s k å l från K r a p p e r u p i S k å n e , som gjordes 1715. Av detta finnes ännu " e n m a s s i v r i n g m e d 7 p å h ä n g a n d e s m ä r r e , a f
JOANNIS SCHEFFERI A.
De
ORBIBUS
TRIBUS AUREIS
Nuper in Scania
eru-tis é terra
DISQUISITIO ANTIOUARIA.
^m^
UOLMl/B.
Typis & impcnfis N I C O L A I W A N K I R
Reg. Majeft, Typojraphi A H N O M DC L X X V .
Fig. 11. Titelbladet till J. Schefferus' år 1675 tryckta arbete om guldbrakt-3-atorna från Vä (fig. 9), sannolikt den första i Sverige
utgivna arkeologiska avhandlingen.
h w i l k a f y r a h a f w a h w a r s i n A r a b i s k a p e n n i n g o m w r i d i n". "Det från Kongl. Cancellie-Collegio till Antiqv. Archivum åhr 1719 adresserade Silfwerfyndet" utgöres av s i l v e r
-Antikvitetskollegiets och Antikvitetsarkivets Samlingar. SI
Fig. 12. Guldring, funnen 1700 i Sköldingo sn, Södermanland.
Fig. 13. Samma föremål som fig. 12 enligt avbildning i J. Björners 1739 utkomna avhandling "Nordisk hjältaprydnad".
62 T. J. A n n
Fig. 14. Guldföremål, funna 1774 vid Turcholm i Västerljungs sn, Söder-manland. Detta fynd utgjorde i sin helhet det största guldfynd som
Antikvitetskollegiets och Antikvitetsarkivets Samlingar. 63
s k å l a r (fig. 16), b ä g a r e o c h p ä r l o r , som 1717 anträffades vid Ä l v k a r l e b y i Uppland och kunna dateras till slutet av 1000-talet.
Tio år efter Älvkarleby-fyndet inkommo en samling Bi I v e r fö-r c m å 1 ffö-rån G ä fö-r s n ä s i ö s t fö-r a H e fö-r fö-r e s t a d , Skåne, näm-ligen tyska, anglosaxiska, iriska och några arabiska mynt samt en a r m r i n g , ett kors m. m., inalles vägande 204Va lod. A r m r i n -g e n och ett f r a -g m e n t a r i s k t s t y c k e finnas ännu bevarade.
År 1736 tillämpades för första gången 1734 års stadgande om V« förhöjning av lösensumman fiir metallfynd. Det gällde ett
silver-Fig. 15. Armbygol av silver, funnen 1693 i Sundre -n. Gotland. fynd, som av några trädgårdsarbetande dalkarlar gjordes nära B e c k b r u k e t i B r ä n n k y r k a s n . Det kun delvis identifieras såsom bestående av bl. a. 4 vridna eller flätade a r ni r i n g a r och t v å r i n g s p ä n n e n förutom diverse tyska, anglosaxiska och arabiska mynt.
Ännu ett tiotal dylika mer eller mindre betydande fynd från 1000-talet, huvudsakligen av silvermynt, inlöstes till Antikvitetsarkivet. Nämnas kan ett G o t l a n d s f y n d från V i b l e i V ä s t e r h e j -d e s n , som upptäcktes genom en hun-ds kratsan-de i jor-den. Av de sex "armringarna" och de många tyska, anglosaxiska, arabiska och byzantinska mynten inlöstes blott t r e smycken, samtliga ringspännen (1739). F y r a s i l v e r r i n g a r och en g u l d f i n g e r -r i n g f-rån R u n g s i T o -r s t u n a s n i Väste-rås län (1746). en s. k. T o r s h ii ni ni a r e av silver från L ä b y s n i Uppland
64 T. J. Arne. o. .o
s
• • < a a T3 c3 c3 3 boAntikvitetskollegiets och Antikvitetsarkivets Samlingar. 65
(1770-talet) och ett a r m b a n d av silver, som jämte hacksilver samt arabiska och byzantinska mynt anträffades vid N o r r-N å n ö i E s t u n a s n , Uppland år 1781, kunna här ytterligare nämnas.
I fråga om vanliga gravfynd eller lösfynd rådde ju under Antikvi-tetskollegiets och Antikvitetsarkivets tid ingen hembudsskyldighet, och de äro därför mycket fåtaligt representerade i de äldre samlin-garna. I 1693 års inventarium kunna annoteras ett bärnstensfynd från Björkö i Mälaren och likaså "några öglor och annat, som äro aftryckte i Förtalet till Biörköö-Lagen". Sistnämnda föremål ut-göras av några n i t n a g l a r a v j ä r n , e n s t o r j ä r n r i n g m e d v i d h ä n g a n d e p l a t t t e n , ett k n i v b l a d a v j ä r n , en s l ä n d t r i s s a samt ett större f u r u k o l (fig. 17, 18). I företalet till Bjärköa-rätten (1687) yttrar J. Hadorph: — "Biörköö —, hwarest än synes. I. En Fästning eller Skantz på höga Bergzklip-pan wid Siön, med sina Wallar och tvenne Ingångar rät öfwer Sta-den, så at Huusen in til Skantzbärget räckt hafwa, som Plantan aff Biörköön uthwijser, dher jagh för några åhr sedan warit och alt granneligen beskådat, och där Skantz Portarna hafwa stått, har jagh strax låtit gräfwa, och en Portnagel widh pass ett Qvarter diupt funnit —". Hadorph och hans medarbetare Johan Pering anträffade ytterligare flera föremål dels å samma plats, dels i Svarta jorden, och Hadorph omnämner och avbildar även några av bärn-stensfynden vid stranden, som mer än 200 år senare skulle leda in Hjalmar Stolpe på hans Birkaforskningar.
De p i l a r , j ä r n b i t a r , s p o r r a r och r o s t i g a s v ä r d , som omnämnas i 1693 års inventarium tillhörde måhända vikinga-tiden — numera kan intet bestämt därom sägas.
I 1720 års inventarium nämnas ytterligare en del föremål, som torde hänföra sig till järnåldern. "Något gamalt monument uhr ättehögar tagit, brukat såsom amuletum, etc." är möjligen iden-tiskt med ett f y n d f r å n G n i s t a i U p p l a n d . I en hög därstädes anträffades 1709 ett kopparkors, en glasknapp och hop-smälta kopparsmulor, sannolikt från vikingatiden (Peringskiöld: Monumenta Uplandica 266). Tvenne " b a l j e s k o o r " äro tydligen doppskor till svärdslidor, obekant från vilken tid. " E n g a m a 1 u r n a s e p u l c r a l i s " torde väl vara ett i grav funnet lerkärl, identiskt med 1693 års "en lijten Urna med Been uthi". Det vore
66 T. J. Arne.
tänkbart, att denna urna kunde identifieras med en, som jämte tvenne stigbyglar hittades 1689 i en ättehög vid Rödeby på Alön i Medelpad (Liljegren, Fynd i Svensk jord, nr 38). En av dessa stigbyglar vet man hava inkommit till museet. En annan möjlig-het vore att sätta urnan i förbindelse med endera av de tvenne, som 1693 hittades med silverringar, dels vid Gripsholm, dels mellan
Fig. 17. Fynd från J. Hadorphs på 1680-talet företagna grävningar i Svarta jorden på Björkö, ett av de tidigaste grävningsarbetena i Sverige
med vetenskapligt syfte.
Vamblingbo och Sundre kyrkor på Gotland (Liljegren, ibid nr 45 och 46). Den f l a t a s i l v e r a r m r i n g , som lär ha hittats med en urna vid Gripsholm, finnes ännu bevarad.
De särskilt för vikingatiden så karakteristiska o v a l a s p ä n n -b u c k l o r n a omtalas flerfaldiga gånger på 1700-talet under olika benämningar (rökelsekar, kopparurnor, pucklor). T v å d y l i k a från Lövsätra i Vallentuna sn, Uppland, ha inkommit till museet. De hittades vid trädgårdsarbete av dalkarlar, som tydligen under 1750-talet ej sällan drogo till Stockholm såsom säsongarbetare. En
Antikvitetskollegiets och Antikvitetsarkivets Samlingar. o v a l s p ä n n b u c k -1 a, funnen -1750, här-rör från H ä r n e v i s n i Uppland, en annan från V e c k -h o l m s s n i Uppland (f. 1776) e n t r e d j e (1765) från K o l -b ä c k s k y r k -b y i Västmanland. Den se-nare hittades jämte en kruka, aska och brän-da ben.
Här ha förut nämnts några fynd från ro-mersk järnålder av-guld, silver och brons. År 1763 mottogo samlingarna en b r o n s -h a l s r i n g , som först mer än 100 år senare kunde dateras till bör-jan av förromersk järnålder. Den hade hittats i ett stenröse vid B u r s i K ä l l -u n g e på Gotland, lig-gande "på en huvud-skål", alltså i en ske-lettgrav.
Ett studium av sam-lingarnas utveckling visar, att riksantikva-rien J. Helin (1725— 1750), som visserligen icke efterlämnat några lärda skrifter, hyste ett icke ringa intresse
67
P1ig. 18. Samma föremål som fig. 17 enligt avbildning i J. Hadorphs 1687 utgivna
68 T. J. Arne.
för samlingarnas ökande, och att under hans tjänstetid även arkeolo-giska grävningar företagits av tjänstemän vid Antikvitetsarkivet.
Om förståelsen för de förhistoriska, lösa fornminnena helt natur-ligt icke kunde vara så stor inom Antikvitetskollegiet, så hade man ett så mycket livligare intresse för medeltidsrelikter, särskilt när de voro försedda med inskrifter.
I 1693 års inventarium noteras helt kort "H i t t e s i l f r e t a f 4 3 51/., L o d h. Noch en förgyld Patén owägen". Det är samma
Fig. 19. Kyrkokärl av silver, funna 1676 i borgmästare Mogatseus' åker i Linköping.
fynd, som i 1720 och 1725 års inventarier omtalas under "Noch annat silfwer" såsom nr 1—4. Ar 1676 hittades på borgmästare Moga-taeus' åker i Linköping de sex dyrbara kyrkokärl av silver, som ännu utgöra prydnader för museet, nämligen två relikgömmor för armben av helgonen Eskil och Birgitta (slutet av 1200- och 1300-talen), en kalk från 1200-talet, en patén, en monstrans och en bild av S:a Katarina av Alexandria, enligt en inskription testamenterad 1509 av prästen vid Stockholms Storkyrka Olof Johansson Lenck (fig. 19). Förmodligen ha dessa föremål tillhört Linköpings dom-kyrka och gömts undan vid reformationen eller under oroliga tider. S:t Eskils armben berättas ha stulits vid ett tillfälle 1690, då skallen
Antikvitetskollegiets och Antikvitetsarkivets Samlingar. 69 av J. Hadorph förevisades för kungliga familjen, till vilken inbju-dils medlemmar av de holsteinska och kejserliga beskickningarna.
Misstankarna föllo på både en betjänt och en katolsk präst vid sistnämnda beskickning. Man vet, att den katolska prästmannen uppehöll sig här i propagandasyfte, att han hyste ett livligt intresse för de nordiska helgonen och med deras bilder prydde det Collegium Nordicum, som han vid sin återkomst till Österrike lyckats få
upp-Fig. 20. Relikskrin, som troligen förvarat S. Birgittas och S. Katarinas kvarlevor. Ar 1598 överfört från Vadstena till Polen, taget som krigsbyte av svenskarna 1656. Överlämnat frän Husgerådskammaren till
Antikvitets-arkivet 1703. Avlämnat 1766 till Vadstena klosterkyrka. rättat i Linz för utbildning av skandinaviska konvertiter. Då Col-legium Nordicum indrogs av kejsar Josef II, lära dess tillhörigheter ha överlämnats till stiftet i Kremsmiinster, där kanske S;t Eskils förmodade armben nu förvaras.
Bland kyrkliga föremål märkas ytterligare " e n p u n g m e d h n å g r e s m å S a n c t o r u m r e l i q u i i s " och " e t t 1 i j t e t K n y -t e m e d S a n c -t o r u m r e l i q u i i s , " som ci-teras i 1693 års in-ventarium men ha försvunnit ur 1720 och 1725 års inventarier. För-modligen ha de plockats ned i något "helgedomakar", ty de dyka
70 T. J. Arne.
Fig. 21. Relikgömma av agat, krigsbyte från Tyskland och år 1752 av-lämnad från Räntekammaren till Antikvitetsarkivet. Föremålet är i Statens
Historiska Museum registrerat såsom inventarienummer 1.
sedermera åter upp. Statens H i s t o r i s k a Museum äger fortfarande en ining av b r u n sammet med inneliggande taflknyte, i n n e h å l l a n d e re-liker av diverse apostlar, biskopar, m a r t y r e r och heliga j u n g f r u r .
A r 1703 hade u r K. H u s g e r å d s k a m m a r c n tillkommit ett "gamalt Helgedoma s k r i j n " och " t r e n n e H e l g e d o m a k a r " . Helgedomaskrinct (fig. 20) h a r å t e r s ä n t s av r i k s a n t i k v a r i e n Berch till V a d s t e n a Klos-t e r k y r k a , men r e l i k a s k a r n a med v a c k r a broderier, Klos-tillverkade i V a d s t e n a kloster, finnas ä n n u kvar.
Antikvitetsarki-Antikvitetskollegiets och Antikvitetsarkivets Samlingar. 71 vet en mängd p r e t i o s a ,
åtskilliga av medeltida ur-sprung. Bland dem märkas en del k r i g s b y t e n från Riga, från Mainz (kardinal Albrechls av Brandenburg b i s k o p s -s t a v), från Halle (ett -s i 1v e r k o r s m e d e m a l j e -r a d f o t ) och anno-rstädes i Tyskland (en ytterst dyrbar r e l i k g ö m m a av agat, sil-ver, pärlor och ädelstenar, fig. 21, en b i s k o p s s t a v från Ebrachs kloster samt en s i l -v e r k a l k från 1494 med iii kebiskopen Ernsts av Magde-burg vapen).
Om vi återgå till Antikvi-tetskollegiets medeltida före-mål, så finna vi omtalat ett
" A n t i p e n d i u m f ö r e t t a l t a r m e d h F o l k u n g a W a p e n s y d t p å T a f f t". Sannolikt är det här frågan om ett i museet förvarat s. k. altarbrun från Bjälbo kyrka, som prydes av Folkungalejo-net och Brunkows tredelade sköld och sytts på ett underlag av siden. Antikvitetsarkivet mottog 1703 ytterligare ett värdefullt textil, nämligen " H o l l i n g e r s b i l d p å e n t a p e t v i r k a t " (fig. 22). Det på 1400-talet delvis av nun-norna i Sko Kloster sydda
bro-deriet, föreställande den 1248 avrättade Holmger Knutsson. skänktes av greve Abraham Brahe, Skoklosters ägare.
Fig. 22. Holmger Knutssons grav-täcke frän Skoklosters kyrka. Upp-land. Gåva till Antikvitetsarkivet av greve Abraham Brahe 1703.
72 T. J. Arne.
B i s k o p B r y n i e l s eller S. B r y n o l p h i s t ö v e l (fig, 23) torde aldrig ha tillhört den 1317 avlidne Skarabiskopen utan vara ett ryskt arbete från 1500-talet.
De tre hornen, som omtalas i 1693 års inventarium, finnas alla kvar. H o r n e t m e d f ö r g y l l d a k o p p a r b e s l a g o c h m u n k e b o k s t ä v e r tillhör 1400-talet, " e t t d i t o a f T r ä ä
Fig. 23. "Biskop Bryniels stövel". Förvärvad av Antikvitetskollegiet före 1693.
m e d e n g r i i p " (fig. 24) går tillbaka till 1200-talet och är sä-kert ett svenskt arbete; det senare är f. ö. avbildat i Rudbeeks Atlantica. " E t t d r i c k e s h o r n af E l p h e n b e e n u t h s k u -r i t m e d h R i j t n i n g" ä-r ett jaktho-rn, som kanske i bö-rjan på 1000-talet tillverkats i Syrien eller Egypten. " E t t g a m m a l t P a t r o n k i ö k " är förmodligen ett litet oljekar eller chrismato-rium av brons med tre avdelningar. De lärda männen i Antikvi-tetskollegiet stodo tydligen den katolska kulten mycket fjärran. " E n l i j t e n F a t t i g b ö s s a a f K o p p a r m e d h M u n k e -b o o k s t ä f w e r " har väl ursprungligen tjänat som o-blatask.
Antikvitetskollegiets och Antikvitetsarkivets Samlingar. 73 " F e m s t . R ö k e l s e k a r och e t t d i t o a f a n n o r F a i s o n " (troligen ett chrismatorium) synas ännu vara bevarade likasom "en M e t a l l k a n n a m e d M u n c k e s k r i f f t". Den sist-nämnda härstammar från Nyköpings län och säges ha funnits av en präst, som sålde den till en guldsmed i Nyköping. I dennes ägo på-träffades den av Hadorph. Den på latin och lågtyska avfattade in-skriften försäkrar flera gånger, att "Petrus Nicolai me fecerat". Rö-kelsekärlen förökades 1765 med ytterligare fyra från skånska kyrkor.
Fig. 24. Dryckeshorn av trä. Förvärvat av Antikvitetskollegiet före 1693. De vapen av järn, som återfinnas i de äldsta förteckningarna, sakna alla närmare detaljbeskrivningar, varför det är svårt att utan vidare avgöra, om de tillhöra järnålder, medeltid eller renässans. I flera fall torde det röra sig om föremål från 1400- och 1500-talen, t. ex. "puniarter" och "darter" (dolkar), stigbyglar, sporrar, bardi-saner, hillebarder och "några Ledor av gamble Harnesk". E e n s t o r m h a t t (ännu bevarad), fig. 25, och några gambla wärjor" till-hörde måhända 1400-talet. "En sammanråstad Pantsarskiorta" har ännu ej kunnat identifieras — måhända var den utländskt krigsbyte. "En lång Flitsboga" i 1693 års inventarium kan väl knappast vara identisk med "en gammal båga ifrån Nyslott" eller Nyhusen i Livland
(inv. 720), vilken först 1699 skänktes till samlingarna av fältmar-skalken Erik Dahlberg. Den senare var "konstigt hopsatt av
dub-74 T. J. Arne.
belt valfiskben". Den fanns av Dahlberg bevarad i det gamla slottet Neuhusen i Dorpatska kretsen, nära ryska gränsen. Enligt tradi-tion på orten och berättelser i Alexandri Guagnini D e s c r i p t i o P o 1 o n i se sid. 367, skall en hövding på Neuhusen år 1381 hava skjutit en rysk storfurste, som hårt belägrade fästet och stod färdig att erövra det, varpå hans armé flytt och blivit av de belägrade för-följd och nedgjord. Bagen hade därefter blivit till minne av den underbara räddningen upphängd i slottskapellet Redan på riks-antikvarien Adlerbeths tid stod denna bäge ej mer att återfinna i
Fig. 25. Järnhatt. Förvärvad av Antikvitetskollegiet före 1693. museets samlingar. Bevarad är däremot " e n g a m a l s a d e l a f b e e n m e d r i t n i n g", ett renässansarbete med graverade ben-skivor.
Om vi återgå till medeltidsföremål av ädla metaller, finna vi bland de tidigaste " t v å stycken gamble g u l l r i n g a r , den ene af fijnare Gull". De äro identiska med nr 11 i 1720 och 1725 års in-ventarier. Båda härstamma från 1400-talet och överlämnades 1673 eller 1674 till samlingarna genom greve M. G. De la Gardie. De finnas fortfarande i behåll (fig. 26). När man läser deras inskrift: B u r o, B e r t o, B e r i o r a , undrar man, om ej Z. Topelius från ett dylikt smycke fått uppslaget till inskriften "Rex regi rebellis" å den i Fältskärns berättelser omtalade ringen.
Flera av de silverföremål, som omnämnas i 1720 års inventarium, eller eljest vetas vara funna före denna tid kunna ej med säkerhot identifieras. Dit höra t. ex, en mvntskatt från Näs i Ö. Åkers sn,
Antikvitetskollegiets och Antikvitetsarkivets Samlingar. 75
Uppland (326 lod), som delvis inlöstes 1704, och ett fynd av 1711, bestående av 358 anglosaxiska, tyska, byzantinska och arabiska mynt från Gotland. De " f e m g a m l a s k e d a r a f n ä s t a n l i j k a a r b e t e " , som uppföras under nr 18 samt e n s k å l (av silver) m e d B l å e-w a p n e t (nr 17) tillhöra liksom s p ä n n e t nr 15 och ett f l ä t a t g u l d a r m b a n d (troligen nr 10 bland guldsakerna) ett fynd från K y r k o b i n g e s i G o t h e m s s n på Gotland och bevaras ännu (fig. 27). Föremålen hittades år 1704 jämte en massa Gotlandsmynt. Uppgiften om Blåe-wapnet (en dekorativ örn) är en fri fantasi.
Fig. 26. Två fingcrringar av guld. Gåva till Antikvitetskollegiet av greve M. G. De la Gardie 1673 eller 1674.
Bland 1700-talets åtminstone delvis bevarade silverskatter från sen vikingatid eller tidig medeltid kunna ytterligare nämnas en från K l o c k h e m i S k å n i n g s - Å s a k a , Västergötland (1739) — mest brakteater men även några smycken —, en från G å s e b y i B r e d s ä t r a s n p å Öland (1763), omfattande en s i l v e r k e d j a m e d k r u c i f i x samt t r e s t o r a , r u n d a s p ä n n e n med fili-gran och ett o v a l t s p ä n n e m e d b e r g k r i s t a l l i mitten, en från K l i n t a i K ö p i n g s s n på Öland (1775) med en a r m r i n g , en l i t e n r i n g m e d v i d h ä n g a n d e m i n i a t y r -s v ä r d m. m., ett h ä n g -s m y c k e , en liten prydnad fram-stäl- framstäl-lande en k v i n n a , som framräcker ett dryckeshorn, samt en del arabiska, tyska och anglosaxiska m y n t samt slutligen en från B r e d s ä t r a s n på Öland (1780) med bland annat en k e d j a m o d T o r s h a m m a r e
76 T. J. Arne.
Några f i n g e r r i n g a r a v g u l d o c h s i l v e r , anträf-fade i Västmanland, Skåne och på Öland, tillvaratogs även för An-tikvitetsarkivets räkning.
Under Antikvitetsarkivets tid hände det ej sällan, att hembjudna guld- eller silverfynd antingen icke alls eller blott delvis inlöstes. Så återsändes t. ex. till hittaren en hel del angosaxiska mynt, som
Fig. 27. Skål av silver, funnen 1704 jämte andra föremål i Kyrkobinges i Gothems sn, Gotland.
påträffats 1783 vid Värpinge i St. Peders klosters sn i Skåne, och en 1774 i Skaraborgs län hittad guldring av 31 dukaters vikt in-löstes ej utan fick nedsmältas enligt Kungl. brev av den 7 juni 1774. I senare tid ha i regeln alla sådana fynd inlösts av staten och bilda en ovärderlig källa till kännedomen om forntidens konst och ekono-miska liv. För forskningen har koncentrationen av dessa fynd i e 11 museum varit och kommer alltid att förbli av stor betydelse.
Tidigt började man samla sigillstampar. I 1693 års inventarium nämnas R i j k s e n s K l ä m m a u t h a f S i l f w e r (fig. 28) som tillkommit under Engelbrekts tid och visar St. Eriks bild, vidare
Antikvitetskollegiets och Antikvitetsarkivets Samlingar. 11 " t w å s m å S i g i l l af S i l f w e r " för prästerna Petrus och Amund samt fem runda och ett avlångt kopparsigill. Senare (1694) tillkom det i 1725 års inventarium omtalade "K. G u s t a v i I : m i s i l f w e r s i g i l l a v 1 5 2 1 " (fig. 29), vilket hittades i Bromma sn i Uppland. " W a l l e h ä r a d s och C h r i s t i n a G u s t a f s -d o t t e r s sigiller" liksom "16. g a m l a s i g i l l e r " i metall tor-de
Fig. 28. "Riksens klämma" av silver (avtryck).
Antikvitetskollegiet före 1693. Förvärvad av alla finnas bevarade. Under 1700-talets lopp ökades denna samling ytterligare, bl. a. med 4 sigillstampar från Skåne (1754) och för-värv ur Nils Westmans Samling (1743).
Två av Antikvitetskollegiets och Antikvitetsarkivets samlingar ha aldrig överträffats och äro fortfarande i viss mån av grundläggande betydelse, nämligen runalmanackorna och de lapska trolltrummorna. I 1693 års inventarium förekomma " e n l i j t e n A l m a n a c h p å P e r g a m e n t , i f o r m s o m e n l i j t e n B o o k", och en " E u n A l m a n a c h i l ä n g d e n f o r m e r a d a t t i h o p l ä g -g i a s". I 1720 års inventarium ha dessa ökats till t r e . A 11 m
a-78 r . J. Arne.
n a c k o r e l l e r R u n e s t a f w a r p å P e r g a m e n t . Dessa finnas ännu kvar, men det torde knappast vara fullt riktigt att kalla dem "Runestafwar", då här knappast förekomma några runor. En av dem förskriver sig från 1399 och har en lågtysk förebild. Vidare omtalas 1693 ett " C a l e n d a r i u m R u n i c u m , en Tafla af en Bonde kiöpt" samt 4 1 olika slag av r u n k a l e n d r a r p å t r ä . Av dessa äldre runstavar skänktes en, skuren 1571, från Leckö slotts innehavare år 1673, sex inkommo 1676 och härstammade från Björkö, Adelsö, Hillersjö, Munsö. Den s. k. "Konung Gustaf Adolphs Runstaf" (fig. 30) utgöres av ett svärd i runsmyckad träslida. Ar 1720 omtalas 39, år 1725 40 stycken. Är 1748 erhöll Antikvitetsarki-vet genom lagmannen Carl Carleson 1 9 7 r u n s t a v a r från Norr-land, SmåNorr-land, Gotland och Upland. Alla torde icke vara bevarade. De ha deponerats i Nordiska Museet.
Intresset för lapparna var under Karl XI :s tid synnerligen liv-ligt, särskilt emedan de ansågos som lämpliga föremål för kristen mission. Antikvitetskollegiet förvärvade flera handskrifter rörande lapparna, författade av präster i Lappmarken och utgivna först i våra dagar, ehuru de redan tjänat som källor för Scheffer i hans be-kanta Lapponia-verk. Därtill komma även diverse lapska etnografika. Huruvida "en afgudh af Theen" i 1693 års inventarium kan höra dit är tvivelaktigt, men vi finna en L a p p a f g u d h af s t e e n och 4 st. D i t o a f T r ä , en s t o o r L a p p t r u m m a m e d h H a m m a r (fig. 31) och 6 m i n d r e , ett l i j t e t B e e n , s o m L a p p a r n a d r o g o T h e e n i g e n o m , samt " e n 1 a p p a c -k i a". 1720 talas det om "S t o r j u n -k a r e n af t r ä " (fig. 35) och d i t o a f s t e e n samt 5 s t . L a p p t r u m m o r . I 1725 års inventarium tillfogas 2 5 l a p p t r u m m o r , som av superintendenten Petrus Asp inlevererades från Åsele lappmark. Det anmärkes, att en trumma överlämnats till rustkammaren i Gotha. Enligt med-delande till prof. Stolpe finnes denna nu ej där. Måhända är det Gotha-trumman som hamnat i Meiningen. Man vet också, att en lapptrumma skänktes till en spansk förnäm resande, markis Xime-nes, som besökte Sverige. Av de 30 lapptrummor, som voro förhan-den i början av 1726, skulle alltså två ha bortskänkts. F . n. finnas 28, som deponerats över i Etnografiska museet. De båda "storjun-karna" eller seitarna av sten och trä äro likaledes i behåll.
Antikvitetskollegiets och Antikvitetsarkivets Samlingar. 79
Fig. 29. Gustav Vasas sigill av-silver 1521, funnet 1694 i jor-den i Bromma sn. Uppland.
Fig. 30. "Konung Gus-tav Adolfs runesGus-tav". Förvärvad av Antikvi-tetskollegiet före 1693. Fig. 31. Lapptrumma. För-värvad av Antikvitetskolle-giet före 1693. Fig. 32. Gustav II Adolfs kommandostav. Förvärvad av Antikvi-tetskollegiet mellan 1693 och 1720.
80 T. J. Arne.
V*vj - w -* ' V
xm
JIM
W v
Fig. 33. Alabasterkärl, enligl uppgift funnet i en hög vid
Strömsholm och skänkt til' Antikvitetskollegiet 1885.
Fig. 34. Uryckeskåsa av trä. F ö r v i r r a d av
Antikvitetsarki-vet mellan 1693 och 1720.
Fig. 35. "Storjunkaren". Lapsk avgud, förvärvad av
Antikvitetskollegiets och Antikvitetsarkivets Samlingar. 81 i n v e n t a r i e r n a förutom av r e d a n n ä m n d a föremål y t t e r l i g a r e genom smycken, såsom "ett slätt Silfbälte med å h r e t a l 1603" och inskriften "Uprichtighet, mandom och tro, godt er hoos them på jorden bo", vidare genom G u s t a v I I Adolfs kommandostav och en ryttarbild i sten av k o n u n g e n . Det i Antikvitetskollegiets s a m l i n g a r ingående
•feSSrj^i
JU4 ^ i~}Un K?f-A */£• IOHAHS£S ~—t — V i l-7£f~*
» * ~*~/$•?*- 3 i f ^ t - £ ^ u S i « .Fig. 36. Början av koncept till förteckning på mynt och medaljer, som 1630 överfördes från konungens enskilda ägo till Kronans kansli. Denna
handling utgör Myntkabinettets första inventarium.
"bältet" ä r egentligen en h a l s r i n g och b e v a r a s ä n n u liksom G u s t a v A d o l f s k o m m a n d o s t a v (fig. 32).
Ett egendomligt c u r i o s u m ä r den svarvade a l a b a s t e r s k å l , " t å r e k ä r e l med c a r a c t e r e r " , som uppges h a s k ä n k t s till Antikvitets-kollogiet å r 1685 och v a r a hittat i en hög vid Strömsholm (fig. 3 3 ) . S a n n o l i k a r e ä r det a n t a g a n d e , som redan av G. G. Adlerbeth
82 T. J. Arne.
ställdes, att kärlet tillhört drottning Kristinas samlingar och av henne kvarlämnats såsom mindre värdefullt. I hennes inventarium omtalas nämligen "un vase de pierre blanche avec son couvercle, marqué de lettres". Sannolikt är föremålet ett krigsbyte från Prag. Den äldre Peringskiöld tolkade inskriften som s i c a m b r i s k a , vartill Adlerbeth anmärker: "Det är alldeles obekant i hvad skola P. lärt Sicambriska". Bokstäverna ha någon likhet med etiopiska, men
Fig. 37. Christian IV :s silvermedalj över Kalmar stads erövring 1611. Denna medalj tillhörde den samling, som 1630 överlämnades till Kronans kansli och återfinnes i förteckningen fig. 36. Den utgör härigenom Statens
Historiska Museums och K. Myntkabinettets äldsta inventarium. det är mycket möjligt, att det hela är ett falsarium. Nämnas kan ytterligare ett r a d b a n d a v b u x b o m s k u l o r j ä m t e d ö d -s k a l l e a v e l f e n b e n , -säkerligen ett utländ-skt arbete, -som till-fördes Antikvitetskollegiet. " E n g a m m a l S t e g b ö g e l " är för-modligen identiskt med en ännu bevarad förgylld sådan, som torde ha tillverkats i Turkiet eller Persien.
" E t t d r i c k e s k a r af t r ä " (1720) är en kåsa av form, som avbildas redan hos Olaus Magnus och som deponerats i Nordiska Museet (fig. 34). En annan dylik tillkom 1753.
Intresset för den klassiska forntidens konst levde som bekant upp i Italien under renässansen och fick på 1700-talet förnyad kraft ge-nom de grävningar, som 1738 påbörjades i Herculanum.
Antikvitets-Antikvitetskollegiets och Antikvitetsarkivets Samlingar. 83
Fig. 38. Ett av drottning Lovisa Ulrikas myntskåp i K. Myntkabinettet, i" 11 < i i -1 efter ritning av J.-E. Rehn.
84 T. J. Arne.
arkivet fick också ett litet tillskott tack vare den nyväckta samlar-ivern. År 1743 förvärvades ur sedermera assessor Nils Westmans samlingar 22 romerska fornsaker (statyetter, en phallosbild m. m.) samt några egyptiska gudabilder. Huru obetydliga de än voro, blevo de dock början till de nu ganska omfattande kompara-tiva samlingarna.
Antikvitetskollegiets och Antikvitetsarkivets samlingar hade gi-vetvis till en stor del kuriosakaraktär, och på dem enbart kunde icke någon vetenskaplig forskning byggas, t. o. m. om man besuttit bättre vetenskapliga metoder. På det förhistoriska området voro guld- och silverskatterna dock av betydande värde, och om de ej till-varatagits så noggrant som skedde, skulle vårt vetande rörande järnålderns konstnärliga och ekonomiska förhållanden varit åtskil-ligt mindre än nu är fallet. Om runstavarnas och lapptrummornas betydelse har jag redan talat. Beträffande medeltidsfynden bar ännu i denna dag icke all musten sugits ur dem.
Vad som tidigast (frånsett böcker, handskrifter och inskrifter) väckte samlarintresset var tydligen mynten. Dr Adolf Schuck har, medan denna uppsats skrivits, fäst min uppmärksamhet på några handlingar i Vitterhetsakademiens arkiv, vilka visa, att den man, som kallats Sveriges förste riksantikvarie, Johannes Bureus, sex dagar efter utfärdandet av K. Maj:ts memorial för riksens antiquarier (20 maj 1630), erhöll konungens befallning att till Kronans Kansli in-leverera en del äldre mynt, som befunno sig i konungens personliga ägo (fig. 36).
Bland dessa mynt befinna sig medeltidsbrakteater, senare medel-tidsmynt för Karl Knutsson samt mynt präglade för Vasakungarna från 1522 till 1590. Vidare tillkommo några danska och norska mynt och medaljer (fig. 37). Därmed lades alltså grunden till K. Myntkabinettet. Vi ha förut omnämnt de myntfynd, som uppräknas i 1693 års inventarium. De svenska mynten angivas mera specifie-rade i 1725 års inventarium, och bland dem ingå troligen mynten från 1630. En ny tillökning fick myntkabinettet år 1727, då dit överlämnades de kvarvarande resterna av drottning Kristinas mynt-samling samt assessor Gyldenclous mynt-samling. Flera jordfynd till-kommo, och 1747 erhölls en del mynt och medaljer ur drottning Ulrika Eleonoras kvarlåtenskap. Nummer tre bland de myntsam-lande drottningarna blev drottning Lovisa Ulrika, men i storlek och
Antikvitetskollegiets och Antikvitetsarkivets Samlingar. 85 betydelse överträffade h e n n e s samling vida f ö r e g å n g a r n a s . Om denna
s a m l i n g s u r s p r u n g skall h ä r ej t a l a s ; den inköptes emellertid av sta-ten å r 1762 och u t g ö r både i sig själv och genom s i n a p r ä k t i g a skåp (fig. 39) en av myntkabinettets s t ö r s t a p r y d n a d e r .
Bilaga 1.
1693 ÅRS INVENTARIUM.
Inventarium uppå dhe Acter, Handlingar och Böcker samt Pergaments-bref, gamble Mynt, Medalier och andra Antiquiteter, som uppå Kungl. Can-ccllie Collegii d. 15. Augusti 1693 gifne ordres, effter Sal. H. Socreterarcns Johan Hadorphii dödeliga frånfälle, äro uthi Kongl. Autiquitets Collegii hwalt befundne, oeh af Underteknade öfwersedde.
Uthi Wäggskäpet
En Ask medh en hoop smått Mynt bestående af 960. stycken mast mz Lit. M. Ett asklåk medh en hoop Engelske Mynt af lyka Stoorleek, och fragment
af ett gammalt Bälte sampt någre Skiortespännen af Silfwer. Rornmerska Penningar af Metall 30. st.
Ett Papper af hälft ark medh Chinesiska Caracterer. Ett Tåre Kärel medh främmande Caracterer.
En IjHen Almanach på Pergament, i form som en lyten Book. En lyten Bärnsteen funnen widh Biörköön medh någre små stycken. En Pung medh någre små Sanctorum rcliquiis.
Sju stycken Kopparklippingar.
En Ask medh smått Silfwermynt angående 3. Cronor, i Scheffcri Tractat de Tribus Coronis afrytade.
En run Almanach i längden formerad att ihopläggias. Ryksens Klämma uthaf Silfwer.
Twå små Sigill at Silfwer.
Fem stycken runda Sigill af Koppar. Ett Dito aflångt. En dart förgyld widh Tången.
Hertig Carls Silfwerklipping. Ett Gullstyeko medh wrydit skafft.
Twå stycken gamble gullringar, den ene af fjfnare Gull. Konung Eriks Medaille medh guldkiädh.
Tro stycken Christal glasstenar runda. F r u Anna Stures wapen af Koppar. Konung Attila' guldpenning.
Fem stycken Konung Gustaf Adolphs Koppar klippingar. En afgudh af Theen.
Ett lytet Knyte medh Sanctorum rcliquiis. Twå st. små Malm.
Hittesilfrct af 4351/-.! Lodh. Noch en förgyll Patén owägen.
,1 Papper några små Mynt af Silfwer åtskillige Sorter. Koppar Titlar till S. Olofs Saga.
86 T. J. Arne. Ett lytet Been som Lapparne draga Theeu igenom.
En Brun Sammetspung medh gambla Kopparhalförcr och Klippingar sampt någre Engelske af Silfwer.
Ett Antipendiura för ett altaar medh Folkunga Wapen, sydt på Tafft. En hoop Bälte medh Mässingsbeslag.
Kopparplåten till Stiernhiclms Kopparstycke.
Kopparplåtar af Buraei Runestenar i 10. Bundtar sammanbundna. Kopparplåt till S. Olofs Saga.
Biskop Henriks Kopparplåt. Birger Petterssons Kopparplåt.
En Oxenstierne Lykstcen i Upsala i Koppar. Kopparplåt till Ulphila.
En IjHcn Kopparplåt at K. Carl d. Odes Penning A. 1606. medh Provincie-wapnerno omkring.
Dalo Sigillets Kopparplåt.
Uthi Järnkistan.
Tree stycken Gullpcmiiiigar fundne i Skåne, afrytade och beskrefne af Scheffero.
Konung Carl den 9dcs Gullpenning på Götheborgs Stads fundation. En Penning på Westphalisko Freden A° 1648.
Konung Gustafs den Förstes Gullpenning som V« RD. A° 1528.
K. Sigismundi Gullpenning 1611. Halfsprucken, till stoorleek som en Carolin.
En lyten Gullring igenombruten, af slätt gull. En stoor Penneknif.
Ett slätt Silfbälte medh åhretal 1603. medh K. Carl den 9des Medaill» inunder.
En wriden Silfwertrådh, afbruten i twå delar.
364. stycken Siltwerpenningar medh Arabiska Caracterer, medh 9. stycken fragmenter. Desse wore medh Silfwertraden uthi en Posse.
En Tafla medh Pedestal.
Calendarium Runicum en Tafla af en Bonde Kiöpt. Twå Kopparplåtar till Stockholms Stads Tafla. Item Biörköö Land Chartas Kopparplåt.
Noch Kopparplåtarne till Schefferi Insignia Reg. Succiae. Dito en Kopparplåth at Konung lohans Begrafning. Dito Konung Carls XI. Kopparplåth.
Runestafwar. Konung Gustaf Adolphs Runestaf.
23. andra Runestafwar af åtskillige Sorter. 3. st. Dito Fyrkantige af en alns Längd. Noch 2. st. smala, stackota och tunna.
Antikvitetskollegiets och Antikvitetsarkivets Samlingar. 87 2. st. Yxor medh Runerytning.
1. Dito uthan Rytning. Noch en slät Bergsmans Yxa. Ett Piskeskalft medh Runerytning. En skomakaredosa medh Runerytning. 4 st. Almanachor på små trä skifwor. En Stridshammar af Steen, uthan skafft. Biskop Bryniels Stöfwel.
Ett gammalt drickes Horn medh Kopparbeslagh, förgyll, medh Munko-bookstäfwer.
Ett drickoshorn af Elphenbeen uthskurit medh Rytning. Ett Dito af Trää medh en Gryp.
En sammanråstat Pantsarskiorta. Ett gammalt Patronkiök.
En lyten Fattigbössa af Koppar, medh. Munkebookstäfwer. Fragment af en Spyk klubba.
En Plåt lyten medh hool mitt på. 2 st. afbrutne Kopparwärior. Ett grönt polerat Metallstycke. En grön anluppen iholig Metall. 2. st. Pylar.
En stoor Tand, i Jorden funnen.
En rostad Jcrnbyt medh små Plåtar på ändarne.
Några öglor och annat, som äro aftryckte i Förtalet till Biörköö-Lagen. Ett Järnlås till en Pung.
En stackot bredh Wäria, Fästet medh Silfwer inlagdt. En Puniart medh Foder.
Dito medh ett Foder. En gammal Stegbögel.
Twenne Sporar, en större och en mindre. Ett par Dito Makar förtenta.
En Bundt medh Fyra stycken Pylar. Dito 3. lösa.
Ett gammalt nedrostigt Swärd. En Bundt medh Sporar rostade. Järn af en Hillebård och Yxa. 5 st. Rökelsekaar.
Dito ett af annor Faison. Några Leder af gamble Harnesk.
2 st. Hörnkrampor, en trä och en J ä r n bögd. En Fisktand.
En Lapp afgudh af Steen. 4 st. Dito at Trä.
En Metall Kanna medh Munckeskrifft. En lyten Urna medh Been uthi.
88 T. J. Arne. En stoor Rygg Knota.
Några sammunwäxte Kefbeen.
En stoor Lapptrumma medh Hammar. 6 st. Mindre.
Några st. Brännpylar. En lång Flitsboga. En lappackia.
Några gambla Wärjor och Pylar öfwer (loren. Item en Stormhatt.
Twenne gambla Bardisaner.
En gammal Sadel medh Elphcnbcen inlagd. Ett Band af åtskillige slags Glasstenar. 1084 st. i Trä utskurne Runcstcnar. 2. Lådor modh utskurne Lykstenar.
Bilaga 2. 1720 ARS INVENTARIUM. N:o 1. >» )) M »» 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 9. 10. 11. H 12-„ 13. „ 14. „ 15. „ 16. Gulld: Attilic guldmedaillc.
tres orbes aurci aff oiyka storlek, de twenne, smärre med öglor. NB. den 4:de seer slätt uth.
En Medaille K. Caroli IX. öfwer Götheborgs fundation. En Medaille öfwer Wcstphaliska freden.
En Caroli IX. at 1608.
K. Gustavi l:mi Kröningspenning, 1528.
K. Gustavi l:mi medaille med tridubbel Kedia, inscript: Deus dat cui vult.
2:ne Långlige ovalor tunna, eller Japanska penningar med Chi-nesiska caracterer präglade.
Ett afbrott utaf ett wärje Kors. Armband wridit arbete.
En antiq Gullring med inscript: Buro Bei-to Bcriora.
Noch twenne, en af föregående inscript. Den andra utan; men begge af ringa materia.
En Gullhake eller fordom gångbart mynt. Dito, en flätad ring.
NB. Där til höra de i lilla röda pungen liggiande, neml:n 4 dubbla små ringar och 8 andra små gullbytar at differant form.
J Södermanland upptundno Gullarmringarne: En liten armring af massivt gull.
En dito heel tunn bögder tummcring.
3:ne Långliga stora Knappar af filigransarbetc, den ena större än den andra, den 3:die rätt liten.
Uthi en liten röd pung 5, små Romerska gullpengar samt en liten gullring.
Antikvitetskollegiets och Antikvitetsarkivets Samlingar. 89 Mynt:
N:o 1. iEdelreds Mynt åtskillige, 406 st. „ 2. Arabiska och orientaliska, 38 st. „ 3. Romerska åtskilliga af silfwer, 30 stn
och en Göthisk.
„ 4. Romerska af Koppar Diverse, 26 st. item 3:ne uthländska göthiske.
5. Swenska diverse, såsom en drottning Christina) af Koppar förgyld. Dito af Koppar åtta st:n.
Dito af Silfwer och pay, 236 st. Dito Caroli IX gullklipping af 5 mark. „ 6. Miscellanei af Engelska och ryska, 168 stn. „ 7. Miscellanei mast moderna, af pay, 106 st.
Noch annat Silfwer: N:o 1. S. Eskils armpipa med söltwerfoder.
item des monstrance, men brottet där at förwaras i ett Knyte. 2. St. Britas armpipa med Söltwerfoder.
„ 3. En Kalk sampt patén. „ 4. Catherinco Alexandrinsc bild.
5. Gottlands armringar.
„ 6. Trenne ypna massiva armringar.
7. Ett litet bälte af åtskilligt wridnc länkar. 8. Små wridne Kedior med ringar sammanfogade. ,, 9. Siu armringar eller annan prydnad, wridnc af massivt. „ 10. Dito en wridin at Klent arbete.
„ 11. En massiv ring med 7 påhängiandc smärre af hwilka fyra hafwa hwar sin Arabiska penning om/wridin.
„ 12. Halffierdo små trinna skiöldar til ornament. „ 13. Sex spennen med trenne ringar tilsamans bundne. ,, 14. En dubbel ring som med twenne händer sammanfattas. „ 15. Ett stort spenno eller Handgrep med ormslängor uthzirat. „ 16. En smal ring med trenne långliga silfwerpärlor påträdde. .. 17. En skål med Blåc-wajmet.
„ 18. Fem gamla skedar af nästan lyka arbete. „ 19. En förgyld Sölfsked med Runisk inscription. ,, 20. Rikzens gamla Klämma, eller store signet. „ 21. Konung Gustavi l:mi Silfwer-Sigill af 1521). „ 22. Twenne små privat Sigill.
„ 23. Ett massivt Silfwer bälte, med Svensk inscription.
., 24. Det från Kongl Cancellie-Collogio til Antiqu. Archivum åhr 1719 adresserade Siltwcrfyndet är ock i godt behåld. NB. Alt detta före-gående Silfwer följer åthskilligo fragmenter af diverse arbete.
90 T. J. Arne. Några andra antiquiteter:
En gammal Papistisk Bönebok på Pergament under titul: Mariee Örtegård med 2: ne radband.
Ett alabaster Kärel med gamla caracterer. Ett gammalt antipendium.
3. Almanachor eller Runastafwar på Pergament. 3:ne Pergamentztaflor med Papistiska böner på. En Swartkonstbok, Jsländsk.
En Liten afgud af malm. 16 gamla Sigiller i metall.
Walle härads samt Christina? Gustafs Dotters Sigiller. En liten curieus urna af Koppar.
En Gustavi Adolphi bild till häst i sten utskuren, med inse: cum Deo et victricibus armis.
Något gamalt monument uhr ätte-högar tagit, brukat såsom amuletum, etc. 2:ne balje-skoor.
Ett arck med Chinesiska bokstäfwer.
Ett gamalt Holgedoma skryn, med rödt sammet öfwerdragit, och Swenska Wapen på, med trenne Helgedomakar men är illa medfarit, då redan när det hyt kom.
Hollingers bild på en tapet wirkat. 5. gamla rökelse Käril af metall.
En gamal Sparbyssa af Koppar med inscription. Dito ett Smörjelse Kaar.
Ett snyte af en Swärdfisk.
Dito ett stycke af ett Enhörnings Horn. Ett drickeshorn af trä.
Dito af been med bilder uthzyrat.
Dito en ungula med silfwer beslagen, förgyld. Gust. Adolphi commendér Staf, med perspectiv. Fynd efter Biörkö-Stad.
En så kallad Thorwigg eller Stridshammare af Steen. 3:ne gamla swärd.
3 å 4 swärdsklingor af Koppar. 2: ne andra af järn.
2:ne gamla Darter, item en steenknif. En gamal urna sepulcralis.
Ett drickeskaar af trä.
Dito Ett Knabe-stop af metall, med Munke-inscription. En gamal sadel af been, med ritning.
En Hiälm af järn. En Dito heel genombruten. Dito Ett Harnesk.
S. Brynolphi stöfwel. Dito en toftel, mycket hög. 2. Stegböglor.
Antikvitetskollegiets och Antikvitetsarkivets Samlingar, 91 Några gamla sporrar.
Storjunkaren av trä. Dito af steen. 5. st. Lapptrummor.
En gammal båga ifrån Nyslott. [I 1725 års förteckning ändrat till Nyhusen i Lifland.]
Dito 2:ne andra med skaft.
En stor Huggpamp sampt 2:no Hillebarder. Dito 2:ne yxor.
Runstaf war:
En på en Låda, en på Kruthorn, twenne på yxeskaft, on på piskeskaft, on på swärdsbaljor; sampt en Svite af åthskillige Runealmanachor mast i stat-war bestående, til antalet 33. st:n.
Böcker och handskrifter äro uteslutna ur förteckningarna. I 1725 års inventarium förekomma som märkligare tillägg 2 primstavar från Marks och Bollebygds härader samt 25 lapptrummor från Asele lappmark, tagne vid visitation av superintendenten Petrus Asp i jan. 1725.
Z U S A M M E N F A S S U N G .
T. J. A r n e : Die Sammlungen des Antiquitätskollegiuras und des An-tiquitätsarchivs.
Im Zusammenhang mit der Feier des Dreihundertjahrjubiläums des Reichsantiquaramts am 6. Nov. 1930 wurde im Staatlichen Historischen Museum in Stockholm eino Ausstellung der ältesten Erwerbungen des Mu-seums veranstaltet, der Sammlungen, die während der Zeit des antiquitäts-kollegiums (1667—1692) und des Antiquitätsarchivs (1692—1786) öder frU-her zustande kamen. Uber dio Sammlungen des Antiquitätskollegjums findet sich ein Inventar, errichtet nach dem Tode des Reichsantiquars J. Hadorph (1693), und die ältesten Inventaricn iiber die Sammlungen des Antiquitätsarchivs stammen aus den Jahren 1720 und 1725.
Die Hauptmasse der Sammlungen bestand aus Biichern und Manuskripten. Diese werden in den hier vcröffentlichten zwei ältesten Inventarien nicht mit aufgefiihrt, sondern nur sonstige Gegenstände von antiquarischem Interesse.
Alte Munzen und Runenkalender erweckten am friihesten das Interesse der Sammler. Sechs Tage nach dem Erlass der ersten Instruktion fiir das Reichsaniiquaramt vom 20. Mai 1630 liess Gustav II. Adolf aus seiner Biicherkarnmer einigo ältere Miinzen und Medaillen (Abb. 37) entnehmen und der Staatskanzlei ubergeben, wo die Sammlungen zunächst aufbewahrt wurden.
