Handlingsplan för
Socialförvaltningens arbete med våld i nära relationer
Särskilt gällande mäns våld mot kvinnor
och barn som upplever våld
Innehåll
Inledning Sid 1
1.1 Regler för handlingsplanen 1.2 Kvalitetssäkring
1.3 Syfte 1.4 Mål
1.5 Målgrupper
Bakgrund Sid 4
2.1 Särskilda gruppers utsatthet 2.2 Våld i nära relationer
2.3 Hedersrelaterat våld och förtryck 2.4 Barn och unga som upplevt våld
2.5 Kvinnor med missbruksproblem som utsätts för våld 2.6 Kvinnor med utländsk bakgrund som utsätts för våld 2.7 Kvinnor med funktionsnedsättning som utsätts för våld 2.8 Äldre kvinnor som utsätts för våld
2.9 Personer som lever i samkönade relationer
Ansvar Sid 7
3.1 Gemensamt ansvar och samverkan 3.2 Lokal samverkansgrupp
3.3 Kommunens ansvar 3.4Landstingets ansvar 3.5 Polisens ansvar
3.6 Åklagarmyndighetens ansvar
Resultatmål sid 9
Bilaga 1 sid 13
Bilaga 2 sid 14
Bilaga 3 sid 15
Inledning
Våld i nära relationer är ett stort samhälls- och folkhälsoproblem, ett allvarligt brott och ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Konsekvenserna av våld i nära relationer påverkar hela samhället. För att bekämpa våld i nära relationer behöver kvalitetssäkrade insatser riktas till både våldsutsatta och till våldsutövare.
Enligt 5 kap 11 § SoL ska socialförvaltningen särskilt beakta att kvinnor och barn som är eller har varit utsatta för/bevittnat våld och andra övergrepp av närstående kan vara i behov av stöd och hjälp. Att erbjuda och ge insatser till den som utövar våld är dessutom en viktig del i det förebyggande arbetet och kan indirekt även ses som en insats för att den som utsätts för våld inte ska riskera att bli utsatt på nytt och för att barn inte ska behöva bevittna våld.
Handlingsplanen ska stärka stödet till personer som är utsatta för våld i nära relationer.
Syftet med handlingsplanen är att socialförvaltningen ska fullgöra sina skyldigheter enligt socialtjänstlagens brottsofferparagraf och att socialförvaltningens insatser är av god kvalitet.
Planen kommer att vara grunden för hur utvecklingsarbetet med våld i nära relationer kommer utformas under verksamhetsåren 2015-2016.
Handlingsplanen har upprättats i enlighet med Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 2009:22) och Socialstyrelsens Handbok Våld. Den handboken är tillsammans med handlingsplanen ett grundläggande stöd i det dagliga arbetet med våldsutsatta.
Handlingsplanen är giltig för verksamhetsåren 2015-2016 och ska användas som ett vägledande redskap i arbetet med våld i nära relationer.
1.1 Regler för handlingsplanen
Handlingsplanen ska godkännas av socialförvaltningens ledningsgrupp och fastställas av socialnämnden i Katrineholms kommun. Omfattningen av våld i nära relationer ska kartläggas årligen med hjälp av Treserva. Genom att varje enskild handläggare tar fram statistik angående antal relationsvåldsärenden utan barn, relationsvåldsärenden med barn, beslutade insatser, våldsutövare som erbjudits behandling, våldsutövare som genomgått behandling (när det är möjligt), antal genomförda FREDA1 samt antal barn och ungdomar som erhållit stöd genom t.ex. Trappansamtal2.
Handlingsplanen följs upp och revideras vid behov i december varje år.
Versionsbeteckningen ska uppdateras och ändringen ska tydligt framgå i det reviderade dokumentet. Handlingsplanen ska vara känd och förankrad hos all personal i organisationen.
1 Se bilaga 2
Lämplig kommunikationskanal för detta är socialförvaltningens avdelningsmöten. Ansvariga för upprätthållande av handlingsplanen är socialförvaltningens avdelningschefer.
1.2 Kvalitetssäkring
För att säkerställa att socialförvaltningens verksamheter uppfyller de mål som
handlingsplanen satt upp är kvalitetssäkringsarbetet viktigt. Kvalitetssäkring av denna handlingsplan sker genom att:
• Handlingsplanens resultatmål och aktiviteter ska integreras i socialförvaltningens styrnings och ledningssystem i samband med socialförvaltningens verksamhetsplanering.
• En arbetsgrupp med representanter från organisationen följer upp handlingsplanen i december varje år. Vid behov görs en revidering av handlingsplanen.
1.3 Syfte
Syftet med Katrineholms kommuns handlingsplan är att förebygga våld i nära relationer och särskilt uppmärksamma kvinnor som utsätts för våld och barn som upplevt våld samt
säkerställa att de får stöd och hjälp. Våldet ska förebyggas och upprepning ska förhindras.
Kompetensen ska öka inom socialtjänsten, arbetet ska utvecklas, samordnas och genomföras i enlighet med lagstiftning och styrdokument.
1.4 Mål
Den övergripande viljeinriktningen är att våld i nära relation ska upphöra i Katrineholm.
Kvinnor/flickor, män/pojkar ska erbjudas råd, stöd och hjälp av god kvalitet. Genom
samverkan och samarbete mellan myndigheter och organisationer ska arbetet utvecklas och resurserna användas optimalt.
Kunskaps- och kompetensnivån ska vara hög och anpassad till verksamheternas inriktning och innehåll. Detta gäller alla verksamheter inom socialtjänstens ansvarsområden.
1.5 Målgrupper
Handlingsplanens målgrupp är de vuxna kommuninvånare som har varit utsatta för våld i nära relation samt barn och ungdomar som har upplevt eller själva varit utsatta för våld i nära relationer. Handlingsplanen omfattar även personer som utövar våld i nära relationer.
Bakgrund
FN:s allmänna förklaring från 1948 för mänskliga rättigheter anger att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. Detta är en grundläggande värdering i arbetet för att bekämpa mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld. Alla former av våld mot kvinnor är en form av könsrelaterad diskriminering, ett hinder för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Kvinnor och män, flickor och pojkar, ska ha samma rätt och
möjlighet till kroppslig integritet.
År 1993 antog FN:s generalförsamling, Deklarationen om avskaffande av våld mot kvinnor.
Deklarationen innebär att våld mot kvinnor inte är en privat angelägenhet. Våld mot kvinnor är enligt deklarationens första artikel, ”varje könsbetingad våldshandling som resulterar i eller sannolikt kommer att resultera i fysisk, sexuell eller psykisk skada eller lidande för kvinnor, hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande vare sig det sker offentligt eller privat.”
Regeringen har ställt upp fyra jämställdhetspolitiska mål. Det fjärde målet anger att ”mäns våld mot kvinnor ska upphöra”. Det innebär att regeringen har en nollvision när det gäller kvinnofridsarbetet.
Kvinnor är kraftigt överrepresenterade som offer för våld i nära relationer. Detta våld handlar om makt och kontroll och är i grunden ett jämställdhetsproblem. Barn i familjer där våld utövas är brottsoffer och ska särskilt uppmärksammas. Våld i nära relation kan även drabba män samt samkönade relationer som blir vanligare. Mäns våld mot kvinnor i nära relationer är ett allvarligt samhällsproblem och ett hot mot kvinnors och barns hälsa, välbefinnande och liv. Våldet ger allvarliga hälsomässiga, sociala, ekonomiska och juridiska konsekvenser, såväl för individen som för samhället. Våld och andra övergrepp mot kvinnor och barn är idag enligt regeringen den mest akuta jämställdhetsfrågan.
Våld i nära relationer är ett myndighetsgemensamt ansvar då behovet av
myndighetskontakter är omfattande. De drabbade kan behöva insatser från exempelvis socialtjänsten, hälso- och sjukvården, polis, åklagare, domstolen, skatteverket,
migrationsverket, skolan och kriminalvården. Väl fungerande stödinsatser för drabbade förutsätter samverkan mellan myndigheter och ideella organisationer som bedriver stödarbete inom området.
Omfattningen av våldet i Södermanlandär svår att beräkna, då det fortfarande finns stora mörkertal. Undersökningar visar att ca 80 procent av alla våldsbrott i nära relation aldrig kommer till några myndigheters kännedom. I länet görs årligen cirka 300 polisanmälningar om våld i nära relation och cirka 100 anmälningar om grov kvinnofridskränkning.
2.1
Särskilda gruppers utsatthet Våld i nära relationer
Våld i nära relationer kan se olika ut och kan inte förklaras på samma sätt som annan våldsbrottslighet. Det kan utövas genom hot eller begränsning och vara fysiskt, psykiskt, sexuellt, känslomässigt, materiellt eller ekonomiskt. Våld kan förekomma i olika former av parrelationer. Både svensk och internationell forskning visar att grovt och upprepat våld inklusive dödligt våld i heterosexuella parrelationer i de flesta fall handlar om en mans våld mot en kvinna. Forskning visar också att även kvinnor och män i samkönadeoch
parrelationer utsätts för våld av sina partner och andra familjemedlemmar.
Våld i nära relationer är oftast kontrollerat och äger rum i hemmet utan insyn. Det fysiska våldet antar djupare dimensioner just därför att de inblandade har en nära relation till varandra. Våldet växer ofta fram gradvis tills det upplevs som en normal del av vardagen och brukar beskrivas som en normaliseringsprocess.
2.2 Hedersrelaterat våld och förtryck
Hedersrelaterat våld kan definieras som en form av våld som utövas främst av män och oftast mot kvinnor/flickor/pojkar.
Våldet sker i familjer och grupper där kollektivet står i centrum, individen är underordnad gruppen som äger och tar det yttersta ansvaret för hedern och skammen.
Här är männens och gruppens heder direkt avhängigt de kvinnliga medlemmarnas faktiska och påstådda sexuella beteende och relationer. Våldet kan ses som en kollektiv handling sanktionerad av gruppen. Släktens rykte står på spel vilket bidrar till en stram kontroll.
Bägge föräldrarna kan vara aktiva i utövandet av kontrollen mot den unga. Genom att vara en del av familjesystemet kan även sönerna få uppdraget att kontrollera och bestraffa sina systrar om de anses utsätta familjen för skam. Både flickor och pojkar kan utsättas för hedersrelaterat våld vid val av partner om denne inte anses lämplig av familjen eller om det är en homosexuell relation.
2.3 Barn och unga som upplevt våld
Numera används begreppet barn som upplevt våld, istället för, som tidigare barn som bevittnat våld. Det är en markering som talar om att barn inte enbart ser våld utan även upplever det på andra sätt, t.ex. via ljud och outtalade stämningar i vardagen. Barn som far illa har en lagstadgadrätt att erhålla samhällets skydd och stöd. Samhället har en uppgift att uppmärksamma barn som lever under svåra omständigheter eller riskerar att fara illa.
Barnens situation får inte glömmas när de upplevt våld. Barnens behov av skydd och stöd
ska bedömas för att de ska kunna erbjudas hjälp både i den akuta situationen och på längre sikt. Barn som upplevt våld ska ses som brottsoffer enligt Socialtjänstlagen 5 kap 11§.
2.4 Kvinnor med missbruksproblem som utsätts för våld
Kvinnor med missbruksproblem finns i alla samhällsgrupper och missbruket har olika omfattning och konsekvenser. En kvinna som missbrukar kan leva under ordnade sociala förhållande, en annan kan sakna eget hem. Kvinnor med missbruksproblem har inte sällan känslor av skuld och skam, vilket ofta förstärks av omgivningens attityder och bemötande.
Många kvinnor betraktar sig själva som delaktiga i den misshandel de utsätts för, att de missbrukar och provocerar fram misshandeln. Kvinnor som missbrukar vistas oftare i miljöer som är mer våldsamma, detta kan osynliggöra den misshandel som kvinnan utsätts för.
Misshandeln kan vara grunden för missbruket, man missbrukar för att stå ut med övergreppen.
2.5 Kvinnor med utländsk bakgrund som utsätts för våld
Kvinnor med annan etnisk/kulturell bakgrund som utsätts för misshandel kan vara mer sårbara och isolerade än andra kvinnor. Många kommunala kvinnojourer uppger att
merparten av kvinnorna i deras skyddade boenden har utländsk bakgrund. Orsaken till detta kan vara ett resultat av att dessa kvinnor inte har samma nätverk som kvinnor som växt upp i Sverige.
2.6 Kvinnor med funktionsnedsättning som utsätts för våld
Kvinnor med funktionsnedsättning är ingen enhetlig grupp. Funktionsnedsättningen kan vara fysisk, psykisk eller intellektuell och orsakad av sjukdomar, medfödda skador eller olycksfall.
En eller flera funktionsnedsättningar påverkar kvinnan på många sätt, till exempel möjligheter till arbete och utbildning vilket kan innebära ekonomiska svårigheter och isolering. Möjligheten att be om hjälp kan vara begränsad med anledning av
funktionsnedsättningen. Beroendet av andra personer är en betydelsefull faktor vid våld mot kvinnor med funktionsnedsättning. Beroendet och utsattheten ökar med omfattningen av den funktionsnedsättning som kvinnan har. Beroendet kan handla om att behöva få vård och service i olika former utförda av anhöriga eller personal inom vården. Beroendet kan vara skiftande, känslomässigt, kommunikativt eller ekonomiskt
2.7 Äldre kvinnor som utsätts för våld
Våld i nära relation förekommer även bland äldre kvinnor. Om beroendet av hjälp ökar så ökar också utsattheten. Utöver fysiska, psykiska, materiella, ekonomiska och sexuella
övergrepp kan äldre utsättas för försummelse. Försummelse kan vara vanvård, att äldre inte får hjälp med sin hygien, otillräcklig föda, felaktig medicinering eller att sakna tillgång till telefon. Annat kan vara att inte få hjälp med myndighets- och sjukvårdkontakter eller hot om försämringar vad gäller omsorgen. Våld mot äldre är ofta ett dolt problem som kan vara
svårt att upptäcka. Åldern kan också göra att kvinnan är mer isolerad och medföra svårigheter att ta del av information och att söka hjälp
2.8 Personer som lever i samkönade relationer
Våld i samkönade relationer innefattar våld mot homosexuella personer av en partner av samma kön. I målgruppen ingår även bisexuella eller transsexuella personer. Det våld som förekommer i samkönade parrelationer är ofta osynligt och uppmärksammas inte i samma grad som annat våld. Dessa grupper söker heller inte hjälp i samma utsträckning och har ofta svaga sociala nätverk. Detta innebär att professionella som möter dessa målgrupper behöver vara extra vaksamma då den vän som följer med den våldsutsatta kan vara den våldsamma partnern.
Ansvar
3.1 Gemensamt ansvar och samverkan
Polisen, åklagaren, brottsoffermyndigheter, kriminalvården, socialtjänsten och sjukvården samt länsstyrelsen har särskilt ansvar att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Även andra aktörer och ideella organisationer, t.ex. kvinnojouren har en viktig roll i detta arbete.
Behovet av myndighetskontakter hos våldsutsatta är många gånger väldigt omfattande, kvinnor och barn utsatta för våld är ofta aktuella hos flera myndigheter. Brister i samverkan får allvarliga konsekvenser. Vård, stöd och skydd för de utsatta kvinnorna och barnen förutsätter samverkan.
3.2 Lokal samverkansgrupp
I Katrineholms lokala samverkansgrupp samverkar myndigheter och ideella organisationer för information, bemötande och mottagande av våldsutsatta. I gruppen ingår representanter från Katrineholms och Vingåkers kommuns socialtjänst, polis, frivård, landstinget, skola och kvinnojouren Miranda.
3.3 Kommunens ansvar
Kommunen har det yttersta ansvaret för att de människor som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver. Kommunens ansvar omfattar även människor som är eller har varit utsatta för brott. I Socialtjänstlagen står det:
”Till socialnämndens uppgifter hör att verka för att den som utsatts för brott och dennes närstående får stöd och hjälp. Socialnämnden skall särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation. Socialnämnden skall också särskilt beakta att barn som
bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående vuxna är offer för brott och kan vara i behov av stöd och hjälp.”
Socialtjänsten har ansvar för att stödja och hjälpa kvinnor som utsätts för våld samt att arbeta förebyggande. I både det individuella och det förebyggande arbetet ska socialtjänsten samverka och samarbeta med andra myndigheter och ideella organisationer.
3.4 Landstingets ansvar
Hälso- och sjukvårdens ansvar är att upptäcka och identifiera våld mot kvinnor. Hela sjukvården kan komma i kontakt med kvinnor som utsatts för våld, exempelvis akutvården, kvinnokliniken, psykiatrin, mödravården och familjeläkarmottagningarna. Sjukvårdens personal har ansvar för att känna igen, förstå våldet samt erbjuda kvinnan stöd och behandling.
Landstinget har program för sjukvårdens arbete med personer utsatta för våld i nära relation. Det har även ett handlingsprogram till stöd vid misstanke om barn som far illa.
Gemensamt för dessa är att öka kunskapen och förbättra beredskapen kring kvinnor och barn som utsätts för våld.
3.5 Polisens ansvar
Kvinnomisshandel faller under allmänt åtal. Polisanmälan kan göras av den misshandlade eller den hotade kvinnan själv, men även av andra, som polis, grannar, anhöriga eller vänner.
När ett misshandelsbrott anmäls görs en polisutredning, en så kallad förundersökning.
Polisen rapporterar samtliga misshandelsfall till socialnämnden då barn finns med i bilden.
3.6 Åklagarmyndighetens ansvar
Våld mot kvinnor faller under allmänt åtal. Åklagaren ansvarar för förundersökning och beslutar om det finns skäl för anhållan. Inom tre dagar från anhållandet måste åklagaren framställa om häktningsförhandling till Tingsrätten. Häktningsförhandling ska hållas inom fyra dagar från anhållandet. Åklagarmyndigheten fattar även beslut om åtal ska väckas eller inte samt beslutar om kontaktförbud.
Resultatmål
Mål: Ingen kvinna/man, flicka/pojke ska utsättas för våld i nära relation
Resultatmål Aktivitet Ansvarig När
Socialnämnden ska implementera handlingsplanen i organisationen.
Inrätta en
samordningsfunktion som stärker
strukturen och implementerar handlingsplanen under 2015.
Socialförvaltningen 2015
Mål: Barn i familjer där våld förekommer ska särskilt uppmärksammas och erbjudas stöd och hjälp på Socialförvaltningen
Barn och ungas behov av skydd och stöd ska bedömas.
Socialsekreteraren gör en utredning som görs enligt vedertagna metoder
Barn- och unga Kontinuerligt
Barn och unga ska erbjudas stöd utifrån behov
Socialsekreterare för barn- och unga informerar om
möjligheten att få stödinsatser för barnen
Barn- och unga Kontinuerligt
Barn och unga ska erbjudas gruppverk- samhet
Öppenvården 2 grupper per år
Mål: Alla kvinnor i Katrineholm ska veta att de kan vända sig till
socialförvaltningen för att få hjälp om de utsätts för våld i nära relationer
Arbetet ska
samordnas och vara väl känt i
Katrineholms kommun
Information ska finnas på offentliga platser, vara
lättillgänglig, lättläst och översatt till flera språk.
Avdelningschef och öppenvården
Uppdateras 1 gång per år
Informationen ska finnas på
Katrineholms kommuns hemsida Arbeta aktivt med att nå ut med info till invånare
Hitta nya kanaler för att sprida
information
Avdelningschef och
öppenvården Kontinuerligt
Mål: Kvinnor som utsätts för våld och barn som upplever våld i nära relation ska få ett gott bemötande av kompetent personal och erbjudas ett samlat stöd och skydd utifrån behov.
Socialförvaltningen ska ge stöd och skydd till våldsutsatta.
Frida ska ha en samordnande funktion och erbjuda ett samlat stöd och skydd till våldsutsatta.
Erbjuda praktisk hjälp och
samtalsstöd, individuellt och i grupp. Stödet ska erbjudas både akut och långsiktigt. Vid behov ska skyddat boende erbjudas
Öppenvården och
socialsekreterare Kontinuerligt
Mål: Socialtjänstens insatser för våldsutsatta kvinnor och deras barn ska följas upp
Ta fram årlig statistik över antal
kvinnor/barn som söker stöd vid socialtjänsten på grund av våld i nära relation
Registrera
ansökningar/anmälningar Råd och stödinsatser
Samtliga
verksamheter på socialförvaltningen
Redovisas till årsberättelsen
Insatser ska följas
upp Enheterna ska årligen i sina avstämningar beskriva hur de arbetat med våld i nära
relationer under året
Samtliga
enhetschefer Redovisas till årsberättelsen
Övrigt
Samverkan ska utvecklas med andra förvaltningar,
myndigheter och frivilligorganisationer
Skapa forum för samverkan, bjuda in till samarbete över gränserna
Avdelningschefer
öppenvården 2015
Rutiner och en checklista ska arbetas fram.
Checklistan ska gälla hela förvaltningen och implementeras i organisationen.
Avdelningschefer 2015
Kunskapen kring våld i nära relationer för personal, chefer och politiker
Utbildningar skall genomföras under året.
Avdelningscheferna och Utveckling ledaren
2015
Bilaga 1
Våld i nära relationer vuxna
Med våld eller andra övergrepp av närstående avses i detta sammanhang systematisk våld och andra övergrepp, till exempel det som omfattas av Brottsbalkens bestämmelse om kvinnofridsbrott.
Det senaste två åren har cirka 28 400 fall av misshandel mot kvinnor över 18 år anmälts.
Mörkertalet för våld i nära relationer uppskattas vara cirka 80 procent. Våldet drabbar kvinnor så väl som män i alla samhällsgrupper oavsett klass, ålder, sexualitet, etnicitet och funktionsförmåga.
Våldsformerna brukar delas in i:
• Fysiskt våld: till exempel örfilar, dra i håret, knuffa, hålla fast, sparka, slag mot kroppen med öppen eller knuten hand, bett, stryptag med mera
• Psykiskt våld: hot, kontroll, kränkande och nedsättande ord, här ingår även latent våld
• Sexuellt våld: påtvingade sexuella handlingar, våldtäkt, tvingad att titta på pornografi i alla former
• Materiellt våld: slå sönder eller förstöra inredning, möbler, dagböcker, foton med mera
• Ekonomiskt våld: tvingas skriva under handlingar, får inte förfoga över egen ekonomi
• Försummelse: gäller främst äldre och personer med funktionsnedsättning, till exempel felaktig medicinering, bristande hygien, lämnas utan tillsyn, förstärka funktionshinder istället för att underlätta.
Våld i nära relationer barn och unga
Drygt 13 procent av eleverna i 15–16 årsåldern uppger att de har blivit slagna av en förälder eller någon annan vuxen. Tio procent av alla barn i Sverige har någon gång sett pappa slå mamma och fem procent gör det ofta.
Med våld avses alla de handlingar där barn har rätt till skydd enligt artikel 19 i
Barnkonventionen: ”alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, innefattande sexuella övergrepp”.
• Fysiskt våld: slag mot barnet med eller utan tillhygge nyper, sparkar, knuffar, skakar, luggar, river, biter eller trampar på barnet
• Psykiskt våld: barnet utsätts systematiskt för nedvärderande omdömen, nedbrytande behandling eller avsiktligt känslomässigt lidande, hån, utfrysning, orimliga krav, bestraffningar, påtvingad isolering eller konstant vägran att lyssna på barnets synpunkter
• Sexuella övergrepp: alla former av sexuella handlingar som påtvingats barnet Nära relationer
En nära relation innebär mycket starka emotionella band. När det handlar om våld i nära relationer kan dessa starka band försvåra möjligheten för den våldsutsatta att göra motstånd eller bryta upp relationen. Uppbrottet kan även innebära känslor av skuld och skam för den våldsutsatta.
Nära relationer barn och unga
När det handlar om barn och ungdomar omfattar begreppet ”nära relationer” en vidare krets än för vuxna. En nära relation är en förtroendefull relation mellan barnet och en vuxen.
Det kan vara barnets föräldrar, styvföräldrar eller familjehemsföräldrar men även barnets vuxna syskon och mor- eller farföräldrar.
Upplevt våld barn och unga
När barn/unga upplevt våld innebär det att barn/unga har sett, hört eller varit medvetet om våld inom den nära relationen.
Bilaga 2
FREDA bedömningsinstrument
FREDA är ett standardiserat bedömningsinstrument för socialtjänstens arbete mot våld i nära relationer som utarbetats av Socialstyrelsen. Instrumentet består av tre delar:
• FREDA-kortfrågor är ett stöd att identifiera våld i enskilda ärenden.
• FREDA-beskrivning är en hjälp att få en uppfattning om karaktären på det våld som förekommit eller förekommer.
• FREDA-farlighetsbedömning är ett redskap för att bedöma risken för fortsatt utsatthet och ska finnas som underlag för att bedöma behov av ökat skydd.
I bedömningsinstrumentet FREDA inryms många frågor om och aspekter av våld i
nära relationer som kan ses som ett utbildningsmaterial, det kan hjälpa oss att upptäcka och fråga om våld av mer subtilare art.
Bilaga 3
Trappan
Trappan-samtal består av tre steg: kontakt, rekonstruktion och kunskap. Trappan-samtal är ett korttidsstöd eftersom antalet samtal i en Trappan-process varierar mellan 3 och 10 st.
Utöver dessa tre steg tillkommer även för- och eftersamtal med barnets föräldrar.
Barnsamtalen är jagstödjande. De anpassas efter barnets ålder och utvecklingsnivå.
Arbetssättet är psykosocialt eftersom du beaktar både barnets inre och yttre omständigheter.
Trappan-samtal är varken utredning eller behandling utan det är en stödåtgärd med syfte att barnet gradvis ska få sätta ord på sina erfarenheter. Samtalen ger på det sättet barnet sammanhang i det som har hänt. Trappan-samtal inleds först när barnet är tryggat från den våldsrisk, som tidigare fanns i barnets liv.
Trappan-modellen har i Sverige utvärderats både separat och som en del av en större nationell utvärdering där även flera andra stödformer till barn som upplevt våld i familjen utvärderades. Resultaten visar att barn som får Trappan-samtal kan börja må bättre av det.
