är en ännu djupare sömn som har ett lägre antal spolar Frekvensen är nu

nere på 2-4 Hz och amplituden har stigit ytterligare. Till slut når man fas 4 som karaktäriseras av δ-vågor med en frekvens på 0,5-2 Hz och en hög amplitud. Hela denna cykel, från fas 1 till 4 tar omkring en timme och kallas non-REM-sömn. Om man blir väckt under fas 1 kommer man hävda att man inte sov medan en väckning under fas 4 gör att det tar en lång tid innan man blir fullt vaken.

En period efter djupsömnen i fas 4 går man uppåt i faserna i sömncykeln och sedan in i REM-sömn (rapid eye movement) som är en lättare form av sömn då man drömmer. Denna periods EEG-vågor (innehåller både β och q) är mycket lika de vid vakenhet och man kan säga att denna fas karaktäriseras av en i vissa delar vaken

hjärna i en paralyserad kropp. Sömngång och pratande i sömnen sker ses således

inte under REM-sömn som ett svar på drömmar. Efter omkring 10 minuters REM- sömn återgår men ned till fas 4 för att påbörja en ny sömncykel. Under en natt har man omkring fem cykler av REM-sömn vilka progressivt blir längre.

Mellan varje REM-sömn får man en ökad kortisolfrisättning medan GH främst kommer att syntetiseras under de två första cyklerna. Stadium 3 och 4 i

sömncykeln kallas gemensamt för djupsömn och det är under denna period den verkliga vilan sker. Således förlängs dessa perioder vid ökat sömnbehov och en vakenhet på en timma ger runt 3-4 minuters behov av djupsömn. Denna sömntyp är även den som är viktigt för inlärning och ses främst i de första två cyklerna men förekommer även i den tredje. Under stadium 1 sker i princip ingen vila och stadium två kan ses som en mellanfas. Under NREM fas 2-4 stärks immunförsvaret.

Som kan ses i illustrationen nedan har man under REM-sömn en variabel hjärtrytm som är högre än den i andra faser, detsamma gäller andningsfrekvensen. Vidare har man ett högre blodtryck och metabolism vilkas värden kan nå ungefär desamma som vid vakenhet. Detta beror på drömmarna och man ser även ofta erektioner hos både män och kvinnor under denna sömnfas. Under REM-sömnen ses även snabba ballistiska ögonrörelser (saccader), kontraherade pupiller, paralys av många muskler och varierande kontraktioner i mindre muskler i tår, fingrar och i mellanörat.

Paralysen är till för att hindra oss från att leva ut våra drömmar och sker genom en ökad aktivitet i inhiberande GABAerga neuron i formatio reticularis som hämmar motorneuronen.

Under REM-sömnen är stora delar av hjärnan vaken (hippocampus, amygdala, visuella cortex) men inte intelligensen i frontalloben. Detta innebär att vi inte uppfattar det som onormalt att vi exempelvis kan flyga i en dröm. Under REM är även

posturala muskler hämmade och temperaturregleringen är avstängd. Drömmar kan liknas vid hallucinationer då dessa ej ackompanjeras av några synintryck.

REM-sömnen minskar i längd med ökande ålder. Hos nyfödda utgör REM-sömnen omkring 8 timmar per dygn för att hos en vuxen utgöra 2 timmar och hos gamla runt 45 minuter. Detta beror antagligen på det stora behovet av procedurinlärning hos små barn.

Under NREM-sömnen har man istället långsamma rullande ögonrörelser samt en minskning av muskeltonus, kroppsrörelser, puls, andningsfrekvens, blodtryck, metabolism och temperatur. Alla dessa parametrar når sina lägsta värden under fas 4.

Efter de två första cyklerna, på runt 90 minuter vaknar man ofta till en kort period. Detta minns man dock inte så länge man inte är vaken längre än tre minuter. Likaså minns man inte att man drömt om man inte vaknar mitt i en dröm och sedan är vaken längre än dessa tre minuter.

REM-sömnens betydelse och drömmar:

De funktionella betydelserna av olika sömnstadier är förutom det tidigare nämnda relativt dåligt förstått. Att NREM ger en viloperiod för kroppen är forskare överens om men REM-sömnens betydelse är omtvistad. Man vet dock att REM-sömnen är den period under vilken man drömmer, dock kan viss drömaktivitet även ses precis innan uppvaknande och efter inledningen på en nattsömn.

Forskare håller idag inte med Freud om att drömmar är det undermedvetna id som släpps fram av det medvetna egot utan menar istället att det handlar om att

konsolidera procedurminnen. Således hjälper drömmarna till att stärka synapser för inlärda rörelser och procedurer.

Vidare tror forskare idag att man drömmer om emotioner man sällan upplever i ett medvetet stadium som kraftig aggression. Studier har nämligen visat att 60 procent av drömmarna handlar om sorg och ilska; 20 procent om glädje och endast 10 procent om sexuella känslor och akter.

En tredje teori, som fungerar i samband med de andra, handlar om att drömmandet är till för att göra sig av med onödiga eller oönskade minnen som uppstått under dagen. Dock har studier även visat att ett berövande av REM-sömn i två veckor inte har några fysiologiska effekter till skillnad från en brist på NREM-sömn som relativt tidigt ger synbara konsekvenser.

Högre hjärncentras kontroll av sömn

Den periodiska balansen mellan de olika fysiologiska reaktionerna på REM- och NREM-sömn styrs från ett flertal högre kretsar. I övergången mellan pons och mesencephalon finns en region som kallas retikulära aktiverande systemet, RAS. Stimulering av denna orsakar aktivitet och vakenhet medan en lågfrekvent