Är betalningsansvaret strängare för innehavaren av elektronisk underskrift?

underskrift?

6.1.1 Ett strängare betalningsansvar för innehavaren av elektronisk underskrift

Frågan om skillnader i betalningsansvar handlar i grund och botten om risken är högre eller lägre att använda kontokort jämfört med elektronisk underskrift. Är risken att innehavaren av elektronisk underskrift får betala högre vid en obehörig transaktion, jämfört med innehavaren av kontokort? Det finns i huvudsak två faktorer som är avgörande för frågan om ersättning betalas ut till kontohavaren vid obehöriga transaktioner. Den första faktorn är om risken är hög att en transaktion bedöms vara behörig, eftersom en behörig transaktion resulterar i utebliven ersättning. Den andra faktorn är om risken är hög att kontohavaren bedöms särskilt klandervärd, eftersom ett särskilt klandervärt hanterande av betalningsinstrumentet också resulterar i utebli- ven ersättning. Om risken är högre att ersättning uteblir på grund av dessa två faktorer för in- nehavaren av elektronisk underskrift, jämfört med innehavaren av kontokort, innebär det ett strängare betalningsansvar för innehavaren av elektronisk underskrift.

Ett argument som talar för att betalningsansvaret är strängare för innehavaren av elektronisk underskrift är att transaktioner i bedrägerier med elektronisk underskrift ofta bedöms som be- höriga.226 _{Frågan om transaktionen är behörig eller obehörig är ständigt aktuell i samband med}

obehöriga transaktioner med elektronisk underskrift. Ersättning uteblir ofta, eftersom 5 a kap. betaltjänstlagen inte blir tillämplig när transaktionen bedöms som behörig.227 _{Vid obehöriga}

transaktioner med kontokort är frågan om transaktionen är obehörig eller behörig i stället i princip alltid klar. Transaktionerna bedöms generellt sett alltid som obehöriga. Otydliga gräns- dragningar och godtyckliga bedömningar av om en transaktion är behörig eller obehörig uppstår sällan. Orsaken till oförutsebarheten vid obehöriga transaktioner med elektronisk underskrift är att definitionen av en obehörig transaktion inte är anpassad till elektronisk underskrift. Definit- ionen torde vara formad med fysiska betalningsinstrument som kontokort i åtanke – inte

226 _{Se avsnitt 3.2 samt avsnitt 5.1.} 227 _{Se avsnitt 3.2.1.}

57 elektroniska underskrifter.228 _{Följden av att transaktioner ofta bedöms behöriga blir att risken}

för att ersättning uteblir är högre för innehavaren av elektronisk underskrift.

Ett annat argument för att betalningsansvaret är strängare för innehavaren av elektronisk under- skrift är att tröskeln för att bedömas särskilt klandervärd är låg. En lågt ställd tröskel resulterar i ett högre betalningsansvar, eftersom det innebär att det krävs väldigt lite oaktsamhet för att bedömas särskilt klandervärd. Till och med milda fall av obetänksamhet i hanterandet av elektronisk underskrift har i praxis bedömts som särskilt klandervärt.229 _{Vid en jämförelse med}

tröskeln för att bedömas särskilt klandervärd med kontokort går det att lägga märke till att det i stället krävs ett medvetet risktagande och en avsevärd oaktsamhet för att bedömas särskilt klandervärd.230 _{Jämfört med den låga tröskeln för att bedömas särskilt klandervärd med elektro-}

nisk underskrift, är tröskeln för att bedömas särskilt klandervärd med kontokort i stället högt ställd.231 _{Följden blir att innehavaren av elektronisk underskrift i högre utsträckning bedöms}

särskilt klandervärd och utsätts för en högre risk att bära den ekonomiska förlusten.

Ett ytterligare argument för att betalningsansvaret är strängare för innehavaren av elektronisk underskrift är omständigheterna som tillmäts betydelse vid aktsamhetsbedömningen. Majorite- ten av de omständigheter som tillmäts betydelse för innehavaren av elektronisk underskrift är omständigheter kontohavaren inte kan påverka.232 _{Anledningen till att det är ett problem att}

beakta omständigheter som ligger utanför kontohavarens kontroll är att det innebär en risk som innehavaren av elektronisk underskrift inte kan kontrollera. Omständigheter som i stället ligger inom kontohavarens kontroll är positivt i den bemärkelsen att kontohavaren då på egen hand kan styra sin egen aktsamhetsgrad. Kontohavaren kan därmed kontrollera risken för obehöriga transaktioner. För innehavaren av kontokort beaktas i stället övergripande sett enbart omstän- digheter som ligger inom dennes kontroll.233 _{Av detta skäl kan innehavaren av kontokort själv}

styra sitt eget risktagande.

228 _{Se avsnitt 5.1.2.}

229 _{Se avsnitt 5.3.3. Se även avsnitt 4.3.2.} 230 _{Se avsnitt 5.3.3. Se även avsnitt 4.3.1.}

231 _{Den ringa mängd praxis som finns där en innehavare av kontokort har bedömts särskilt klandervärd talar också}

för att tröskeln för att bedömas särskilt klandervärd med kontokort är hög. Det tycks vara väsentlig mycket lättare att finna praxisfall där en innehavare av elektronisk underskrift har bedömts särskilt klandervärd.

232 _{Se avsnitt 5.2.} 233 _{Se avsnitt 5.2.2.}

58 De två omständigheter som beaktas i praxis som är mest anmärkningsvärda är kontohavarens

situation och bedragarens tillvägagångssätt. Anledningen till att dessa två omständigheter är

anmärkningsvärda är för att båda omständigheterna ligger utom kontohavarens kontroll, och för att omständigheterna endast beaktas vid obehöriga transaktioner med elektronisk under- skrift.234 _{Att beakta bedragarens tillvägagångssätt innebär att det rentav är bedragarens metoder,}

alltså omständigheter som kontohavaren inte kan påverka, som avgör om kontohavaren varit särskilt klandervärd eller inte.235 _{Att beakta om kontohavaren var i en pressad situation eller}

inte när obehöriga transaktionen skedde – en bedömning som i praxis har visat sig vara oförut- sebar och på gränsen till godtycklig – är följaktligen också något som innehavaren av elektro- nisk underskrift inte kan påverka. Effekten blir att ersättning kan utebli utan att innehavaren av elektronisk underskrift överhuvudtaget haft möjlighet att påverka.

Avslutningsvis ska nämnas kort om transaktionernas beloppsmässiga storlek som är en praktisk aspekt med en förhållandevis stor relevans. Storleken på de obehöriga transaktionerna med kontokort uppgår ofta från 20 000 till 30 000 kronor. Anledningen till beloppens specifika stor- lek är att uttag begränsas genom en uttagsgräns. Storleken av de obehöriga transaktionerna med elektronisk underskrift uppgår i stället ofta till över 100 000 kronor, inte sällan ännu mer.236

Anledningen till de höga beloppen vid obehöriga transaktioner med elektronisk underskrift är att någon beloppsgräns ofta inte finns, eller är satt på ett högre belopp.

6.1.2 Förslag till ändringar för att minska skillnader i betalningsansvaret

Det finns en handfull övergripande problem med de nuvarande reglerna om obehöriga trans- aktioner. Problemen beror framför allt på bristande vägledning och att lagstiftaren inte har hängt med i den tekniska utvecklingen som har skett gällande moderna betalningsmetoder. I förarbe- ten har lagstiftaren oftast utgått från att bestämmelserna om obehöriga transaktioner i princip enbart tillämpas på kontokort. När olika exempelfall av oaktsamt hanterande av ett betalnings- instrument redovisas i förarbeten används alltid oaktsamhet med kontokort som typfall. Det leder till bristande vägledning för hur bestämmelserna om obehöriga transaktioner ska tillämpas beträffande elektronisk underskrift. Den bristande vägledningen har i sin tur inneburit att

234 _{Se avsnitt 5.2.2.}

235 _{Se avsnitt 5.2.2. Se även avsnitt 4.2.2. I avsnitt 4.2.2, se särskilt Stockholm tingsrätts dom 2020-07-03 i mål nr}

T 17521-19, där ARN först hade bedömt innehavaren av elektronisk underskrift särskilt klandervärd därför att ingen pressad situation förelåg, men där tingsrätten därefter bedömde att det förelåg en pressad situation i viss mån, varpå innehavaren av elektronisk i stället ansågs vara grovt oaktsam.

59 normer utvecklats genom en omfattande praxis från ARN där betalningsansvaret mellan betal- ningsinstrumenten kontokort och elektronisk underskrift har kommit att bli olika. För att minska skillnaderna i betalningsansvaret ska därför kort framföras förslag till ändringar i 5 a kap. bet- altjänstlagen.

Till att börja med bör definitionen av en obehörig transaktion anpassas till både elektronisk underskrift och kontokort. Eftersom den elektroniska underskriften inte är ett fysiskt greppbart betalningsinstrument, som ett kontokort, är den nuvarande definitionen mindre anpassad till både elektronisk underskrift och kontokort.237 _{Begreppet särskilt klandervärt är oklar och be-}

höver förtydligas. Som nämnts tidigare förekommer det i lagmotiven i princip enbart två me- ningar och tre exempel som definierar vad särskilt klandervärt handlande innebär.238 _{I och med}

förtydligandet av begreppet särskilt klandervärt bör tröskeln för att bedömas särskilt klander- värd höjas för innehavaren av elektronisk underskrift.

Omständigheter som beaktas i praxis, vilka ligger utanför kontohavarens kontroll, det vill säga bedragarens tillvägagångssätt och kontohavarens situation, bör inte vara avgörande för om in- nehavaren av elektronisk underskrift har rätt till ersättning. Omständigheterna bör inte beaktas i praxis överhuvudtaget, alternativt väga mindre tungt. Avslutningsvis torde det vara ett förslag att införa ett nytt takbelopp vid obehöriga transaktioner. För närvarande är takbeloppet satt till 12 000 kronor vid grov oaktsamhet. Problemet är att de obehöriga transaktionernas belopps- mässiga storlek varierar kraftigt mellan obehöriga transaktioner med kontokort och elektronisk underskrift. Ett takbelopp som motsvarar 20 % av den obehöriga transaktionens storlek blir inte påverkad av att 5 a kap. betaltjänstlagen är tillämplig på både kontokort och elektronisk under- skrift.