Erfarenheterna av de nya sam hällspåföljderna och m edlingsförfarandet har till största delen varit positiva. Sam hällstjänstens popularitet torde ha överraskat
Sam hällspåföljder i det finska påfoljdssystemet 133
t.o.m. de m yndigheter och sakkunniga som beredde reform en. E fter den första entusiasm en har användningsom rådet fö r sam hällstjänst dock inskränkts en aning. Detta har delvis varit en naturlig fö ljd av att lagändringar gjorts och av att en del gärningsm än flera gånger hunnit b li dömda t ill denna påföljd, varvid man oundvikligen måste gå över t ill o v illk o rlig t fängelse. De senaste uppgifterna för det första kvartalet år 2001 ger vid handen att situationen em ellertid numera sta
biliserats.
M e r oroväckande än detta “ naturliga bakslag” är att vissa höga tjänstemän riktat k ritik m ot sam hällstjänsten och dess användningssätt. Denna reaktion kunde å andra sidan på många sätt förutses. Tecken på krim inalpolitikens allm änpolitise
ring och den punitiva populism ens frammarsch har en längre tid varit synliga på andra håll i Europa, och det var endast en tidsfråga när denna diskussionstrend skulle nå Finland (se också Lappi-Seppälä 2000b). Utan att ta ställning t ill hur m otiverad denna k ritik är (om detta, se avsnitt III.2), hör det t ill realiteterna i praktiken, att sam hällspåföljdernas fortsatta m edvind t ill centrala delar beror på påföljdernas trovärdighet, och det faktum att ett stra ff uppfattas som ett t ill
räcklig t strängt sam hälleligt klander med anledning av en gärning. M an har vid verkställigheten av sam hällstjänst strävat efter att försäkra sig om detta genom att strängt ingripa även v id m indre förseelser. De t ill detta stra ff dömda perso
nernas egna utsagor bekräftar uppfattningen om ett krävande straff; i o ffen tlig heten fram förda motsatta dubier till trots (se Linderborg 2001 s. 156 ff).
Erfarenheterna av de nya påföljdernas funktion har å andra sidan inte varit enbart positiva. U ngdom sstraffets grunddilem m a är den frekventa återfalls- brottsligheten och den höga avbrytningsprocenten. Ett a llv a rlig t likställighets- problem v id tilläm pningen av sam hällstjänst är åter det faktum att de som på grund av rusm edelsproblem inte läm par sig för påföljden måste avtjäna straffet i fängelse. Bägge m issförhållandena anknyter på sätt e lle r annat t ill gärnings
mannens rusm edelsproblem och därav förorsakad vård. Ett av de centrala uppgifterna då påfoljdssystem et i fortsättningen utvecklas är att sammanjämka rusm edelsvården och straffsystemet. Justitiem inisteriet tillsatte i februari 2001 i detta syfte en kommitté att bereda lagstiftningen gällande kontraktsvård. P å fö lj
den skulle i likhet med sam hällstjänst användas fram för a llt som ett alternativ t ill o v illk o rlig t fängelse. Kontraktsvård skulle i huvudsak riktas mot gärnings
män, som inte kan dömas t ill sam hällstjänst på grund av rusm edelsproblem . Kom m ittén skall dessutom utreda om det fin n s ett behov att använda kontrakts
vård som ett m öjligt tillägg sstraff till v illk o rlig t fängelse. Påföljdens gränser har avgränsats täm ligen noggrant i uppdraget. Döm ande t ill kontraktsvård skulle sålunda förutsätta den åtalades sam tycke, och att han förb in d er sig t ill den i dom en fastställda vårdplanen och t ill övriga v illk o r. V ården kunde bestå av såväl vård i anstalt som vård i frihet. Emedan kontraktsvård skulle vara ett alter
nativ t ill o v illk o rlig t fängelse, skulle i påföljden a lltid även ingå en vårdperiod i anstalt.
Ett annat centralt uppgiftsom råde i fortsättningen är utvecklandet av efter
vården fö r fångarna. Ä ven i detta fa ll måste vissa linjedragningar som gjordes redan på 1970-talet revideras. Avvecklandet av den stränga revirindelningen, som byggts upp m ellan straffsystem et och den kom m unala socialvården, är ett exempel i detta sammanhang (konkreta förslag har samlats i det nyligen p u b li
cerade kom m ittébetänkandet “ M o t en brottsfri liv sk o n tro ll” , Kom m ittébetän
kande 2001:2). Det är uppenbart att utvecklandet av en fungerande eftervård för fångar i Fin la n d kom m er att förutsätta en a llt fastare sam m anjäm kning av påföljdssystem et och samhällets stödtjänster.
L IT T E R A T U R :
Duff, R.A.: Punishment, Communication and Community. Oxford 2001.
Iivari, Juhani: Rikosten ja riitojen vaihtoehtosovittelu refleksiivisen oikeuden konseptiossa. Sosia- a li-ja terveyshallituksen tutkimuksia 12/1991. H elsinki 1991.
Iivari, Juhani: R ik o s -ja riita-asioiden sovittelun valtakunnallinen organisointi. S osiaali-ja tervey- sministeriö. Työryhmämuistioita 2000:27.
Järvinen, Saija: Rikosten sovittelu Suomessa. Oikeuspoliittinen tutkimuslaitos. Tutkimusraportteja 175. H elsinki 1993..
Kalmthouth, Anton van: Community Sanctions and Measures in Europe: A Prom ising Challenge or a Disappointing Utopia. I verket Crim e and Crim inal Justice in Europe. Council o f Europe 2000.
Kom iteanm ietintö 20001:2. Rikoksettomaan elämänhallintaan. Seuraamusjärjestelmän ja yhtei- skunnan tukijärjestelmien yhteensovittamista selvittäneen toimikunnan mietintö. Helsinki 2001.
(“ M o t en brottsfri livskontroll. Betänkande av kommissionen for samordning av påföljdssystemet och de samhälleliga stödåtgärderna” , Kommittébetänkande 2001:2.
Lahti, Raimo: O m den nordiska krim inalpolitikens utveckling. N T f K 3/2000 s. 177-192.
Lappi-Seppälä, Tapio: The Fall o f the Finnish Prison Population. Journal o f Scandinavian Studies in C rim inology and Crim e Prevention 1/2000 s.27-40.
Lappi-Seppälä, Tapio: Kriminalpolitik-straffrättspolitik. N T f K 2/2000 s. 113-135.
Linderborg, Henrik: Brott och straff. En undersökning av samhällstjänsten som straff. Å b o 2001.
M ielityinen, Ida: Rikos ja sovittelu. Valikoituminen, merkitys ja uusintarikollisuus. O ikeuspoliitti
nen tutkimuslaitos. Tutkimusraportteja 167. H elsinki 1999.
M uilu, M arja-Liisa: Yhdyskuntapalveluun tuomittujen uusintarikollisuus. Oikeusministeriön vanke- inhoito-osaston julkaisuja 2/1999. Helsinki.
Rikollisuustilanne 1999. Oikeuspoliittinen tutkimuslaitos. Tutkimusraportteja 175. H elsinki 2000.
Rikosoikeuden yleisiä oppeja koskevat säännökset. Rikoslakiprojektin ehdotus. Oikeusministeriö.
Lainvalmisteluosastonjulkaisu 5/2000.
Sovittelijan opas. Rikos ja riita-asioiden sovittelijan opas. Suomen sovittelun tuki ry. Stakes. Oppa- ita 35. H elsinki 1999. (Handbok för medlare i brott- och tvistemål)
Takala, Jukka-Pekka: Moraalitunteet rikosten sovittelussa. Oikeuspoliittinen tutkimuslaitos. Tutki
musraportteja 151. H elsinki 1998.
Takala, Jukka-Pekka & M ielityinen, Ida: Rikosten sovittelu ja parisuhdeväkivalta: Sovinnon aika?
I verket Sovittelu ja muut vaihtoehtoiset konfliktinratkaisumenetelmät (toim. Soile Pohjonen). H els
inki 2001.
Tilastokeskus: Oikeus 1998:17.
Vogt-Airaksinen, Tiina: Probation and Probation Services in Finland. 1 verket Probation and Proba
tion Services. A European Perspective (red. Anton M . van Kalm thout & Jack T.M . Derks). N ij megen 2000.
Sam hällspåföljder i det finska påföljdssystemet 135
Adress: Rättspolitiska forskningsinstitutet PB 1200
FIN -00 101 H elsingfors
E-post: tapio.lappi-seppala@ om .vn.fi