Årjängs kommun

För Årjängs del utgör Europavägen (E18) och länsväg 172 de viktiga kommunikationsstråken då kommunen i dagsläget saknar järnvägsförbindelse. Årjäng har en problematik med att hitta kompetent arbetskraft då deras geografiska läge framförallt bidrar till för långa restider vid arbetspendling.

“Om vi säger utbildad arbetskraft kanske bosätter sig i Karlstad eller Hammarö och så ska du pendla hit. Det tar 1 timme och 39 minuter enkel resa med buss.”

Kommunikationer medför för Årjängs del främst positiva effekter för handeln, och då gränshandeln mellan Sverige och Norge. Det kommer in väldigt mycket norrmän via E18

eftersom priset på varorna på den svenska sidan generellt sett är upp till 40 procent billigare. Dessutom är det en betydande del svenskar som åker över gränsen för att arbeta eftersom lönerna i Norge är högre än i Sverige. Det innebär att E18 utgör ett stort kapitalflöde länderna emellan.

Att ha tåg som komplement till E18 är enligt samhällsbyggnadschefen på Årjängs kommun en dröm, vilket då kommer att avlasta den belastning som idag finns på Europavägen. En

nyetablering av tågtrafik skulle få en rad positiva effekter för kommunen. Näringslivet skulle utvecklas, antalet besökare till kommunen skulle öka samt att det underlättar för företagen att kunna rekrytera rätt arbetskraft, alltså gynna arbetspendlingen. Dessutom är det gynnsamt för bostads- och befolkningsutvecklingen.

“Om vi skulle få ett snabbtåg, helt plötsligt skulle kan du bo här och jobba i Karlskoga kanske. Kristinehamn, Karlskoga och Örebro har ju en grupp som kämpar väldigt mycket med den här 2:55-delen, för de ser ju arbetsmarknadsregionen. Alltså var kommer du inom timmen, det är ju det som är intressant egentligen.”

”Vår arbetsregion skulle ju växa enormt på det.”

“Sen är det ju såhär att vi har låga priser på tomter och villor. Får du en större

arbetsmarknad då kan man helt plötsligt bosätta sig sjönära i LIS-områden. Och du kan kanske på någon timme vara inne i Oslo ändå.”

Respondenterna trycker på att arbetsmarknadsregionerna längs det föreslagna projektet kommer att länkas samman. Istället för dagens åtta arbetsmarknadsregioner så kommer den föreslagna järnvägen att leda till att det blir tre arbetsmarknadsregioner. Att transporteras på en kortare tid innebär ett alternativ att kunna nå ett större område, vilket skapar möjligheter för individen och företagen. Årjängs primära fokus, vad gäller arbetsmarknader, riktas mot Norge och då framförallt Osloregionen. Samhällsbyggnadschefen understryker att ingen blickar österut utan samtliga blickar västerut. Karlstad lever ett eget liv. Näringslivsstrategen menar på att det skiljer sig beroende på om det handlar om att försöka locka arbetstagare från andra geografiska platser eller om det handlar om att försöka locka människor att bo här och arbeta på annan ort.

“Arbetstagarna är oftast svenskar. Då är det i så fall österut. Då blir det Karlstad. Norrmän har ett problem med att dem ligger i ett helt annat löneläge, de vill inte gå ned i lön och det skiljer sig ganska mycket lönemässigt. Det gör att vi har svårt att rekrytera kompetent personal från Norge till Sverige. Även om de tycker att det är nära geografiskt att pendla så handlar det om nivån på lönen, så det är ekonomin som styr.”

När det kommer till att rekrytera kompetent personal till Årjäng är det främst

arbetsmarknaden kring Karlstad som är betydande. Ett införande av järnvägstrafik skulle naturligtvis innebära att vi kan rekrytera människor som bor ännu längre bort, menar näringslivsstrategen.

Årjängs kommun utgör en del av EU:s yttre gräns mot Norge. Det innebär att flera företag flyttar från Norge till Töcksfors för att på så vis kunna vara en del av EU:s handelsområde. Det är andra kostnader för ett företag att finnas inom EU än vad det är i Norge, bland annat är lönerna betydligt lägre om företagen flyttar från Norge. Näringslivsstrategen på Årjängs kommun berättar vidare att Norge är väldigt protektionistiska vad gäller att skydda inhemsk produktion, vilket även det resulterar i att företag flyttar till Årjäng för att på så vis få tillgång till EU-fördelarna. Där har Årjäng en fördel, att de har ett strategiskt läge i förhållande till Norge.

Samhällsbyggnadschefen och näringslivsstrategen nämner den Nordiska triangeln och den TEN-T-politik som EU för inom området för transport. De berättar att det i dagsläget saknas en korridor mellan Oslo och Stockholm och att den föreslagna järnvägen skulle stänga igen den lucka som idag finns mellan huvudstäderna. Med järnvägen, istället för att lyfta en människa med flyg mellan städerna, får samtliga människor som bor eller verkar på orterna mellan huvudstäderna också del av den.

Årjäng nämnde att det finns en dialog mellan inblandade aktörer men att den under projektet varit bristfällig. Trafikverkets nuvarande åtgärdsvalsstudie om projektet “Oslo-Stockholm 2:55” hade helt plötsligt uteslutit sträckningsalternativet via Årjäng, utan någon godtagbar förklaring. Om sträckningsalternativet längs med Årjäng ändå blir verklighet, och inte via Arvika, skulle det få en positiv effekt för den södergående banan ned mot Göteborg.

Näringslivsstrategen nämner dessutom att det i Norge bor fler människor längs med E18 än vad det gör i Lilleström- och Kongsvinger-området, vilket ur den aspekten gör det mer

naturligt att placera den föreslagna järnvägen längs med E18. Vidare beskriver

samhällsbyggnadschefen att den sydöstra landsdelen i Norge har mer ekonomisk bärighet än hela Mälardalen. Att inte få med den delen, utan istället dra sträckan via Lilleström vidare mot Arvika, är enligt honom en farhåga.

“Nu är ju ÅVS:en färdig och blev presenterad när jag var i Stockholm. Det var då jag såg att de plockat bort sträckan förbi Årjäng. Det hade inte varit på tal tidigare och då räcker en från Mälardalsregionen upp handen och undrar “vad är det här?”.”

“Du kortar ned sträckan Karlstad-Göteborg, som är väldigt intressant. För om jag från Säffle ska åka till Karlstad, då måste jag åka upp till Kil för att sedan åka ned igen. Och det är 25 minuter längre bara det.”

Även om Årjäng gärna hade önskat att den föreslagna sträckan skulle gå via Årjäng är de mer intresserade av en snabbjärnväg som skulle finansieras med kinesiska medel.

Näringslivsstrategen nämner flera gånger under intervjun att det är en utopi att lägga järnvägen via Årjäng och att det förmodligen aldrig kommer att bli verklighet. Det är mer troligt att den istället kommer att gå via Arvika. Hon anser att det är bättre att reparera den befintliga järnvägen, via Arvika, när det gäller projektet “Oslo-Stockholm 2:55” och istället komplettera med en till, en ny, snabbjärnväg via Årjäng. Hade det blivit verklighet hade det inte behövts dubbelspår på sträckan Karlstad-Oslo via Arvika eftersom det i sådana fall finns två järnvägar, menar hon. Vidare berättar näringslivsstrategen att relationerna kommunerna emellan skulle missgynnas om Oslo-Stockholm 2:55 skulle gå via Årjäng och inte via Arvika. Av dessa anledningar framhäver hon privata finansieringsmöjligheter där snabbjärnvägen utgör ett komplement till projektet 2:55.

Sammanfattningsvis framhåller respondenterna på Årjängs kommun att

arbetsmarknadsregionerna, i och med det föreslagna projektet “Oslo-Stockholm 2:55”, kommer att vidgas och gynnas oerhört. Eftersom kommunen i dagsläget har svårt att finna arbetskraft ser de förbättrade och effektivare kommunikationer som en möjlighet att finna kompetent arbetskraft i form av människor som arbetspendlar. Dessutom framhåller

kommunen sitt geografiska läge med närheten till Norge och vad det innebär. Möjligheten att ta del av deras arbetsmarknad, främst Oslo, samtidigt som den rådande gränshandeln är