Martin Lundberg
Alla har vi erfarenhet av att prata med andra om olika saker. Samtalen vi för skiljer sig åt beroende på i vilket sammanhang som vi för dem. Emellanåt talar vi med endast en annan person för att i andra sammanhang vara inbegripna i gruppsamtal. Oavsett typ av samtal kan vi dra oss till minnes samtal där vi har resonerat på sätt där åsikter har gett samtalet både energi och innehåll. Kanske kan vi även påminna oss om situationer där vi i eller efter samtal med andra har ändrat vår åsikt, eller upplever att någon annan har ändrat sin åsikt. Vad vi kanske sällan tänker på är att sådana samtal är en del av den politiska processens vardag. Här utvecklas det som kan resultera i mobilisering kring vissa saker. Men framförallt finns det möjlighet att utveckla den ”klangbotten” mot vilken olika samhällsföreteelser värderas. Detta visar en annan väsentlig sak, nämligen att vi i samtal har möjlighet att lyssna till och utbyta tankar med andra. Genom att vara del av och ta del av andras resonemang kan vi få en uppfattning om deras sätt att se på världen. Vi kanske till och med kan förstå varför de resonerar som de gör. Resonemanget kan “avslöja” deras antaganden och utgångspunkter. Vi kan få reda på hur andra tolkar och uppfattar olika saker. Våra åsikter härrör helt enkelt från livet med andra. Vi har färgat in dem och vi utvecklar dem i interaktion med andra människor eller med mänskliga yttringar som till exempel böcker, tidningar och liknande.
I dag när demokrati och olika former för att uppmärksamma demokratisk åsiktsbildning och beslutsfattande lyfts fram i olika sammanhang står samtal återigen i centrum. Det finns ett intresse av att återknyta diskussionen kring demokrati till denna gamla tanke om samtal. Men att samtala är en komplex aktivitet. Det är inte alltid så enkelt som vi först kanske tänker oss att det ska vara. Säkerligen har vi erfarenheter av samtal som inte alls har skett på ett sätt som vi tycker var bra. Därmed krävs en vaksamhet över det som sker i samtal om man önskar använda sådana för åsiktsbildning. Man finner att det finns olika tankar om hur man via samtal kommer fram till att bilda åsikter. En av folkbildningens “idémän” Alf Ahlberg skrev redan 1938 fram en tanke som kan ses ha en individuell prägel. Han menade att en bra diskussion kännetecknas av att man efter att ha deltagit i en diskussion kan fatta sin position. Först då kan man bli klar över vad det är för åsikt man har. Det innebär att man känner dess grunder, ambitioner och syften. Ett annat sätt att se på åsiktsbildning i samtal utgår från en idé om att deltagarna tillsammans skapar åsikter. Det är så som förespråkare för så kallad deliberativ demokrati ser på åsiktsbildning i och genom samtal. En väsentlig tanke är att
medborgare som kommer samman har en förmåga att kunna argumentera rationellt och överlägga kring olika samhällsfrågor.
Teorier om deliberativ demokrati framhåller en kollektiv dimension i åsikts- bildning. Den tar sig uttryck i det som med en anglicism kallas för delibera- tion, ett svenskt ord som uttrycker vad det handlar om är överläggning. Poängen är att deltagare överväga egna och andras åsikter och genom en argumentation överlägga om den aktuella sakfrågan. Detta vägande av åsikter ställer de krav på enskildas agerande som nämnts ovan. Men även på samtals- innehållets utveckling och bildandet av detta innehåll kan det ställas krav. Detta visar att den didaktiska vad-frågan omgärdas av krav som ligger hur- frågan nära. Deltagarnas agerande och samtalets innehåll blir därmed tätt förenade. Det kan beskrivas med den uppdelning Habermas (1985) gör i strategiskt och kommunikativt handlande. Det kommunikativa handlandet utmärks av en orientering gentemot en ömsesidig förståelse och ett rationellt accepterande av argument. Ett strategiskt handlande rör det agerande som en talare har för att få den som lyssnar dit han vill för att på så sätt få igenom sina idéer. Debatter är ett slags gruppsamtal där talarna har ett mål med sina yttranden samtidigt som de vill besegra sina kontrahenter. Ett sådant handlande är inte överensstämmande med åsiktsbildande samtal. Däremot är ett kommunikativt handlande önskvärt då poängen i detta är att deltagare försöker förstå varandras yttranden i syfte att nå en samstämmig syn som de kan acceptera som giltig. Med ett kommunikativt handlande blir ett åsiktsbildande samtal ett sökande efter det man gemensamt finner vara rätt, sant och rimligt snarare än söka finna det som är instrumentellt lönsamt. Skälet till det är att det sedan handlar om att påverka samhället genom att förverkliga de åsikter som utkristalliserats i samtalet. Därmed bör deltagarnas livsvärld vara utgångspunkt för åsiktsbildning i studiecirkeln istället för ett cirkelinnehåll som bestämts ovanför deltagarnas huvuden (jmf Larsson, 2006). Detta ställer krav på att deltagarna har en ödmjuk och öppen hållning gentemot andras och egna åsikter. Att bilda åsikter kräver att vara öppen för att kunna ompröva egna åsikter. Ett av de krav som finns kring samtal i grupp överhuvudtaget är att vara ödmjuk gentemot andras bidrag.
Skälen till att se studiecirkelsamtal som arena för åsiktsbildning utgår från synen på studiecirkeln som ett demokratistödjande inslag i den offentliga sfären. I detta kapitel är det så kallade diskussionscirklar som beskrivs. Dessa cirklar syftar till att deltagarna ska bilda sig i termer av att utveckla åsikter. Därmed har dessa cirklar en annan utgångpunkt än vad som är fallet för hantverks- och språkcirklar, som främst syftar till en annan form av bildning och lärande. I diskussionscirklar är samtal den primära metoden för åsiktsbildning. Den ses utgöra grunden för kollektiva demokratifrämjande handlingar efter studiecirkeln (Andersson m. fl., 1996). Det innebär att del- tagarna gör något av sina nyvunna insikter efter studiecirkelns slut. Därmed
är inte studiecirkelsamtalet vilket samtal som helst. Det är ett samtal som handlar om saker som knyter an till samhället och hur vi vill arrangera våra liv i samhället.
I detta kapitel ägnar vi oss åt att diskutera samtal i studiecirkel i ett sammanhang av didaktik för åsiktsbildning. I texten nedan används exempel från studiecirklar för att beskriva olika fenomen som sätter ljus på dilemman i teorier om och förväntningar på åsiktsbildande samtal. Exemplen, som kommer från observationsstudier och studier där cirkelsamtal har videoinspelats, används för att beskriva utmaningar för idén om samtal för åsiktsbildning. Utmaningar som avtäcker dilemman i didaktisk design där åsiktsbildande samtal används.