I det här kapitlet finns de föreslagna åtgärderna översiktligt beskrivna. Det hanterar vilka åtgärder som behövs, hur de bör genomföras och hur resulta- ten bör se ut. Detaljuppgifter om de enskilda åtgärderna finns i bifogad åt- gärdstabell i slutet av programmet.
Framställning av informationsmaterial, utbildning av inventerare och till- sättning av en referensperson som kan vidimera bestämningarna är i likhet med samtliga andra åtgärdsprogram för hotade kransalger de åtgärder som bör genomföras först för att kunna garantera att artbestämningarna är tillför- litliga (se nedan: Artbestämning). Bland programarterna bör speciellt avgräns- ningen mellan tuvsträfse och skörsträfse tas upp under utbildningen samt i informationsmaterialet. Inom programmets giltighetsperiod bör genetiska analyser av det insamlade materialet visa vilka morfologiska kriterier som motsvarar avgränsningen mellan dessa taxa.
De för detta program specifika åtgärderna syftar i första hand till att klar- göra motsatsen mellan det höga antalet av till synes lämpliga lokaler och det låga antalet kända lokaler. Systematiska inventeringar är därför högst priori- terade. De bör kombineras med en detaljerad ekologisk beskrivning för samt- liga lokaler där tuvsträfse eller barklöst sträfse hittas. I Brunnsjön vid Hede- mora, bör en riktad eftersökning av barklöst sträfse genomföras.
Eftersom det finns goda skäl att anta att antalet lokaler för båda arter är långt större än vad som är känt idag, samt att majoriteten av lokalerna har godtagbar kvalitet som kransalgshabitat, planeras inom detta program inga yt- terligare åtgärder för att bevara tuvsträfse eller barklöst sträfse, med undantag för sötvatten där barklöst sträfse verkar ha försvunnit helt. Denna rekommen- dation bör omprövas i samband med revideringen av detta åtgärdsprogram.
Ny kunskap och inventering
WORKSHOP MED INTERNATIONELLA EXPERTER (GEMENSAM FÖR ALLA PROGRAM)
Under september 2008 bör flera europeiska experter tillsammans med refe- renspersonerna samt några inventerare gå igenom det insamlade materialet samt övrigt herbariematerial för några speciellt svårbestämda taxa. Även pro- tokollen för dessa taxa granskas. Workshopen äger rum i Rostock (Tyskland) i anslutning till IRGCs (International Research Group on Charophytes) möte. Denna samordning är nödvändig eftersom bestämningskriterier skiljer sig i olika länder för flera taxa.
GENETISKA UNDERSÖKNINGAR, TUVSTRÄFSE
Allt insamlat material tillhörande tuvsträfse samt skörsträfse på samma loka- ler bör undersökas genetiskt. Med dagens kunskap kan bara fertila exemplar
av tuvsträfse med säkerhet skiljas från skörsträfse. De genetiska undersök- ningarna kan hjälpa till att hitta bestämningskriterier så att man i framtiden även ska kunna skilja sterila exemplar av arterna åt. Samma växter bör då undersökas genetiskt och morfologiskt. Eftersom skörsträfse är vanlig i hela Sverige är en korrekt artbestämning en förutsättning för att inga resurser läggs på fel lokaler.
Vid universitetet i Rostock har ett laboratorium byggts upp där olika kransalger undersöks genetiskt. Eftersom dessa analyser kräver specialkun- skap och lång förberedelsetid föreslås ett samarbete med gruppen i Rostock istället för att först bygga upp ett nytt laboratorium i Sverige.
ÖVERSIKT AV ARTERNAS EKOLOGISKA KRAV
Med dagens kunskap är det för tidigt att föreslå lämpliga åtgärder för att be- vara programarterna på de befintliga lokalerna. Till 2011 bör därför en sam- manställning ha gjorts som innehåller:
1) En översikt av programarternas ekologiska krav efter utvärdering av de parametrar som antecknats under fältundersökningarna (se nedan under Undersökning av aktuella lokaler).
2) Ett förslag på konkreta åtgärder för arternas bevarande i Sverige i samband med revideringen av detta åtgärdsprogram.
inventering
Information om programarternas aktuella lokaler samt om eventuell negativ påverkan (exempelvis punktutsläpp) på dessa lokaler bör vidarebefordras till berörda kommuner, länsstyrelser och andra myndigheter.
UTBILDNING AV INVENTERARE OCH TILLSÄTTNING AV REFERENSPERSONER (GEMENSAM FÖR ALLA PROGRAM)
Redan under september 2005 pågick en utbildning i artbestämning av kransalger vid sjön Erken i Stockholms län. Ytterligare utbildningar pågick under 6-8 september 2006 på Länsstyrelsen i Stockholm samt under 24-25 augusti 2007 i Bromölla i Länsstyrelsen för Skåne läns regi. Med hjälp av insamlat färskt och pressat material, herbariematerial och stereomikroskop tränades artbestämningen av kransalgerna, speciellt de taxa som är svåra att skilja från varandra och de som ingår i åtgärdsprogrammen. Deltagare var främst (de tilltänkta) inventerarna av de arter som åtgärdsprogrammen berör, (de tilltänkta) referenspersonerna samt koordinatörerna för åtgärdsprogram- men i de enskilda länen. Under utbildningen i Stockholm testades även ett förslag på bestämningsnyckel (se nedan). Referenspersonerna hjälper under åtgärdsprogrammens giltighetsperiod till med artbestämning, att vidimera insamlat material, ta beläggexemplar för alla kransalger med åtgärdsprogram samt överlämna dessa till Naturhistoriska Riksmuseet. För dessa insatser er- sätter det koordinerande länet referenspersonen i enlighet med vad som anges i åtgärdstabellen.
UTVECKLING AV INVENTERINGSINFORMATION (GEMENSAM FÖR ALLA PROGRAM)
Alla inventerare och referensgruppen försågs under 2007 med informations- material som hjälp vid artbestämningen. Detta informationsmaterial innehål- ler en tryckt bestämningsnyckel för kransalger i Sverige (omarbetning och komplettering av en redan befintlig bestämningsnyckel: Blindow m.fl. 2007), tips och eventuellt fältprotokoll för svårbestämda taxa, kompletterande bild- material på CD samt metodbeskrivningar för inventering och undersökning av olika faktorer på lokalen.
ARTBESTÄMNINGARNA INOM ÅTGÄRDSPROGRAMMENS GILTIGHETSPERIOD (GEMENSAM FÖR ALLA PROGRAM)
Inventeringarna bör i större skala startas under 2007 efter att utbildningen har skett av de personer som ska utföra fältarbetet. Inventerarna behöver så långt som möjligt kunna skilja ut vanliga taxa från de taxa som ingår i åtgärdsprogrammen samt övriga sällsynta taxa vilket avsevärt kommer att minska mängden material som kräver vidimering genom referenspersonerna. Växter som misstänks tillhöra programarterna vidarebefordras till referens- personerna.
För vissa taxa bör färskt material samlas in för genetiska analyser. Efter- som inte alla karaktärer kan avgöras på pressat material (t.ex. diameter på skott och kransgrenar, diameter på anteridier) bör ett särskilt protokoll fyllas i av referenspersonerna för de taxa där detta blir nödvändigt. I enskilda fall kan även odling av sterila exemplar behövas för att kunna vara säker på art- bestämningen.
LÖPANDE ARTBESTÄMNINGAR (DETTA PROGRAM)
Som referensperson för det insamlade materialet fungerar Gustav Johansson, Upplandsstiftelsen. Referenspersonen kontrollerar bestämningen, tar herba- riebelägg på programarterna, skickar vidare material för genetiska analyser (förmodade tuvsträfse), odlar sterila (förmodade) tuvsträfse samt fyller i ett protokoll för alla insamlade (förmodade) tuvsträfse. På protokollet bör några morfologiska kriterier antecknas för det insamlade färska materialet, för att i framtiden avgöra om man någorlunda säkert kan skilja även sterila plantor från skörsträfse.
För att kunna vara säker på att insamlade exemplar verkligen hör till tuv- sträfse, bör beredskap för odling av insamlade sterila exemplar finnas vid varje inventering. Denna odling kan ske på ett enkelt sätt som inte kräver stora inves- teringar: Plantorna sätts med de nedre internoderna i ett näringsfattigt substrat (helst sand) i en glasbägare av lämplig storlek (ungefär 400 ml). Bägaren fylls på med vatten från insamlingslokalen (helst filtrerat om vattnet är grumligt) eller från någon annan, inte för näringsrik lokal med ungefär samma salthalt. Bä- garna kan inkuberas under en växtlampa eller på en fönsterbänk.
UNDERSÖKNING AV AKTUELLA LOKALER
Samtliga kända aktuella lokaler (efter 1975) för programarterna bör återbe- sökas under 2008 samt under 2009. Undersökningen bör genomföras med lämplig metod enligt den prioritering som ges i bilaga 2, där den metodik som
är kostnadseffektivast används i första hand. För detta program innebär det att gummistövlar (eventuellt vadarstövlar eller –byxor) i kombination med kratta är prioriterad metod på grunt vatten. På djupare vatten bör draggning användas i första hand (dock endast för barklöst sträfse, eftersom tuvsträfse genom sitt växtsätt lätt missas av draggen), följt av snorkling/fridykning och i sista hand dykning. I denna inventering bör ingå:
• Dokumentation (fotografering av livsmiljön samt eventuellt av växten, uppskattning av antalet individer respektive mattornas utbredning samt växternas kondition och fertilitet)
• Insamling av växter för herbariebelägg samt för genetiska analyser (tuvsträfse) och eventuellt odling (sterila sannolika tuvsträfse) • Undersökning av ekologiska faktorer som exponering, substrat,
associerade arter, fertilitet. Om möjligt bör växternas övervintringssätt antecknas (oospor, bulbill eller hela plantor), vilket man ofta kan se även under sommarhalvåret. Alternativt kan detta undersökas under en kontroll mot vegetationsperiodens slut på en eller fler lokaler vilka är lätta att nå.
• Undersökning av fysikaliska/kemiska parametrar i vattnet flera gånger under sommaren: ljustillgång, klorofyll, fosfor, kväve, i sötvatten även pH och alkalinitet (buffertkapacitet).
• Anteckning och beskrivning av tänkbara hotfaktorer såsom påverkan som kan leda till övergödning (exempelvis utsläpp) eller mekaniska störningar (exempelvis motorbåtstrafik)
För tuvsträfse beräknas denna undersökning kräva ungefär tio dagar per år, för barklöst sträfse ungefär fem dagar per år. Tubdykning bör genomföras under 2008 på tuvsträfsets aktuella lokaler för att registrera gränsen för ar- tens djuputbredning. Dykningen bör följa den standard som är framtagen för den nationella miljöövervakningen av bottnar (Kautsky 1999), möjligen kom- pletterad med videofilmning. För barklöst sträfse som förekommer på grunt, eller till och med mycket grunt, vatten är snorkling tillräcklig för att registrera djupgränsen. För att med acceptabel säkerhet kunna utesluta en eventuell fö- rekomst bör på större lokaler ungefär tio platser/transekter (markerade linjer) som bedöms vara lämpliga som livsmiljö för den eftersökta arten undersökas. På så sätt kan växtens utbredning eller frånvaro på lokalen konstateras med tillräcklig säkerhet.
UNDERSÖKNING AV TIDIGARE LOKALER
Aktuell förekomst av barklöst sträfse i dess tidigare lokal i Brunnsjön vid Hedemora (Dalarnas län) anses som mindre sannolikt, eftersom det här senast hittades på 1800-talet (bilaga 4) och eftersom sjön har blivit kraftigt övergödd sedan dess (Lindeström 1997). En viss förbättring av vattenkvaliten (lägre fosforkoncentrationer) har dock skett de senaste åren (Institutionen för miljö- analys). En inventering kan därför vara framgångsrik men bör vara av mindre omfattning. Grunda områden i Brunnsjön bör återinventeras under två dagar
Barklöst sträfse hittades under 1800-talet även vid Snuggenäs i Mariestad (Västra Götalands län, se bilaga 4). Det är inte helt säkert men mycket san- nolikt att fyndplatsen har legat i Vänern. Vänern har varit föremål för flera inventeringar av vattenväxter, men karteringar av undervattensväxter verkar vara mer sällsynta. Vid en inventering år 200 (Palmgren 2005) ingick inte området kring Mariestad. Under 2006 eftersöktes barklöst sträfse längs Vä- nerns östra, södra och västra sida. Bortsett från Snuggenäs ingick sju lokaler som verkade lämpliga för arten (skyddade vikar, oftast betade stränder). Flera olika kransalger hittades, dock inte barklöst sträfse (Rydlinge & Svensson 2006).
Eftersom det sista fyndet i Vänern ligger långt tillbaka i tiden och arten inte kunnat hittas under flera inventeringar, bedöms det som mindre sannolikt att barklöst sträfse kan hittas i sjön. Eftersom Vänern är en av bara två tidigare kända lokaler och anses ha tillräckligt god vattenkvalitet som livsmiljö för denna art, bör en inventering där ändå genomföras, men av mindre omfatt- ning och med lägre prioritet. Minst tio grunda områden i Vänern, speciellt skyddade ställen med mycket undervattensväxter, bör inventeras under fem dagar på grunt vatten med lämplig metodik (se ovan samt bilaga 2). Själva Snuggenäs har för länge sedan blivit kraftigt utfyllt med sten och kross och erbjuder idag förmodligen inget lämpligt substrat för kransalger (Agneta Christensen, pers. medd. 2005).
INVENTERING AV NYA LOKALER
Tuvsträfse bör eftersökas i sitt nuvarande utbredningsområde i Uppsala län, samt i anslutning till detta utbredningsområde i Stockholms och Gävleborgs län, i vikar med måttlig exponering. Barklöst sträfse bör eftersökas i sitt nuva- rande utbredningsområde i Norrbottens län i skyddade, grunda vikar. På alla lokaler bör förekomsten och frekvensen av undervattensväxter antecknas med speciell hänsyn till kransalger. Alla lokaler där någon av programarterna hit- tas bör undersökas enligt ovan (”Undersökning av kända lokaler”).
För tuvsträfse beräknas denna undersökning kräva ungefär tio dagar i var- je län (Stockholm, Uppsala och Gävleborg), för barklöst sträfse tio dagar sam- manlagt. Under dessa tio dagar bör 10-20 lokaler för varje art ha inventerats med lämplig metodik (se ovan samt bilaga 2). På större lokaler bör minst tio platser undersökas för att växtens utbredning eller dess frånvaro på lokalen tillräckligt säkert ska kunna konstateras.
information
INTERNATIONELLT SAMARBETE
Barklöst sträfse har nyligen hittats i finska delen av norra Bottenviken vid Haukipudas, inte långt från de svenska aktuella lokalerna vid Haparanda (Langangen m.fl. 2002). Återbesök av den finska lokalen bör uppmuntras lik- som inventeringar av barklöst sträfse i den finska delen av norra Bottenviken. Ett nära samarbete (utbyte av information, samordning av inventeringar nära gränsen) bör eftersträvas mellan Sverige och Finland.
Båda programarterna är hotade i hela eller nästan hela sin europeiska före- komst. Detta åtgärdsprogram bör därför göras tillgängligt för berörda myn-
digheter samt botaniska föreningar i de berörda länderna. En översättning till engelska är därför angelägen, men genomförs inte inom ramen för detta åtgärdsprogram.
områdesskydd
Behov av områdesskydd bör utredas om någon av programarternas lokal är hotad av övergödning (punktutsläpp), muddring eller annan för arterna nega- tiv påverkan såsom byggaktiviteter som kan leda till uppgrumling och därmed försämrad ljustillgång.
Populationsförstärkande åtgärder
Utplantering anses inte vara nödvändig inom programarternas aktuella före- komstarea. Här ligger lämpliga livsmiljöer relativt nära, som genom Östersjön står i direkt förbindelse med de aktuella lokalerna. De bör kunna koloniseras genom naturlig spridning via vatten eller sjöfåglar.
Hedemora kommuns ”Brunnsjöprojekt” syftar till att förbättra vatten- kvaliteten i Brunnsjön och dess vattensystem. Dessa åtgärder kan leda till att Brunnsjön åter blir en lämplig lokal för barklöst sträfse. Om så är fallet blir utplantering av barklöst sträfse nödvändig för att återetablera arten om den inte hittas under inventeringen. En fröbank finns med stor sannolikhet inte finns kvar om arten bedöms som utgången. En utvärdering av situationen i Brunnsjön samt bedömning om behov av en eventuell utplantering bör göras av Länsstyrelsen i Dalarnas län mot programperiodens slut.