Överförmyndarens samtycke vid egendomsförvaltning

I föräldrabalkens kapitel 14 anges ett antal förhållningsregler för den gode mannen som är tillämpliga vid vissa typer av egendomsförvaltning inom uppdraget. Den typen av rättshandlingar som omfattas är de som rör förvärv eller försäljning av egendom med ett betydande värde, eller skuldförbindelser för huvudmannen. Reglerna i 14 kapitlet föräldrabalken är en effekt av ställföreträdarens skyldighet enligt FB 12:4 att se till att huvudmannens medel används till dennes nytta, och att genomföra trygga placeringar med skälig avkastning med de medel som kan undvaras.²⁶² I sin tillsyn över den gode mannens utförande av uppdraget krävs därför överförmyndarens samtycke till vissa rättshandlingar innan god man kan genomföra den.²⁶³

Vad gäller huvudmannens bankmedel ska dessa enligt FB 14:7 vara placerade på överförmyndarspärrade konton. Att kontot är överförmyndarspärrat betyder att uttag från kontot endast får göras med överförmyndarens samtycke till detta.²⁶⁴ I praktiken innebär kravet på samtycke från överförmyndaren att en begäran om uttagstillstånd skickas från den gode mannen till överförmyndaren där summan och skälen till uttaget motiveras.²⁶⁵ När överförmyndaren godkänt uttaget används beslutet som ett bevis mot banken att uttag får göras.²⁶⁶ Överförmyndarens kontroll över god mans hantering av huvudmannens medel motiveras med att samma ekonomiska intressegemenskap som den inom ett föräldraskap, inte kan förutsättas föreligga inom ett godmanskap.²⁶⁷ Ett annat skäl till kravet på samtycke från överförmyndaren är att det minskar risken för att huvudmannen utsätts för förskingring av den gode mannen.²⁶⁸

Kravet på samtycke från överförmyndaren kan det dock göras undantag ifrån. FB 14:8 st. 2 kan pengar som behövs för huvudmannens boende eller vård av dennes egendom tas ut utan att överförmyndaren behöver informeras. För gode män med särskild kompetens inom egendomsförvaltning kan överförmyndaren, enligt FB 14:10, meddela undantag från kravet på samtycke från överförmyndaren vad gäller uttag av huvudmannens medel.²⁶⁹ En förutsättning

262 NJA II 1995 s. 32-33

263 Se FB 14-15 kap.

264 Prop. 1993/94:251, s. 137.

265 Sjöstedt & Sporrstedt, God man och förvaltare, s. 112.

266 A. st.

267 Prop. 1993/94:251, s. 137.

268 Prop. 2007/08:150 s. 49.

269 NJA II 1995 s. 78.

för att ett sådant medgivande ska bli aktuellt är dock att den gode mannen rekryterats specifikt för att tillgodose behovet av en god man med särskild kompetens inom egendomsförvaltning.²⁷⁰

För placering av huvudmannens tillgångar i värdepapper eller liknande förbindelser krävs, med undantag för placeringsformerna i FB 14:5, att överförmyndaren samtycker till placeringen enligt FB 14:6. Precis som för uttag av bankmedel kan överförmyndaren efterge sitt krav på samtycke även i dessa fall, om huvudmannens ekonomiska situation kräver att den gode mannen har särskilda kunskaper om egendomsförvaltning.²⁷¹

En omfattande reglering till säkerhet för huvudmannens ekonomska ställning är kravet på samtycke från överförmyndaren rörande förvaltning av fast egendom, FB 14:11. Kravet på samtycke rör de flesta former utav förvärv, överlåtelse eller upplåtelse av fast egendom eller nyttjanderätt för huvudmannens räkning. Undantag görs för vissa rättshandlingar som rör bostadsrätter, samt ringa upplåtelser av nyttjanderätter.²⁷² Till stöd för sin bedömning ska överförmyndaren på olika sätt beakta lämpligheten av rättshandlingen innan den tillstyrks.²⁷³

Reglerna om överförmyndarens samtycke till upptagande av lån i FB 14:13 är i likhet med reglerna rörande fast egendom utformade till att omfatta samtliga situationer som kan tänkas uppstå kring den aktuella typen av rättshandling. Samtycket får endast lämnas om det krävs för att tillgodose trygghet för huvudmannens egendom, boende, utbildning eller annat särskilt skäl.²⁷⁴

Förarbetena ger ingen ledning i frågan om vilken effekt överförmyndarens samtycke har på ställföreträdarens ansvar för en rättshandling som utförs med huvudmannens egendom. I praxis har dock frågan kommit att beröras i ett avgörande från Hovrätten för nedre Norrland i ett överklagat mål där en förmyndare dömts för trolöshet mot huvudman.²⁷⁵ I målet hade en mamma haft ansvar som förmyndare att förvalta en större mängd försäkringspengar för hennes dotters del. Pengarna i fråga var insatta på ett överförmyndarspärrat konto, varpå hon var tvungen att lämna in en begäran om uttagstillstånd till överförmyndaren för att hon skulle få del av pengarna. I begäran hade hon specificerat vad pengarna skulle användas till och därefter fått ett godkännande från överförmyndaren om att ändamålet med uttaget godkändes.

Rörande några utav uttagen var det styrkt att pengarna använts till annat än sådant som kom den omyndiga dottern till godo. Dotterns pengar hade bland annat använts till att bekosta en

270 A. st. Jfr NJA 1991 s. 545.

271 NJA II 1995 s. 78.

272 FB 14:11 st. 1 p. 1-3. Se även p 4.

273 FB 14:11 st. 2-3.

274 FB 14:13 st. 3. Se dock st. 2.

275 Hovrätten för nedre Norrland, mål B 687-15, 2016-04-08.

resa för andra personer än dottern, samt för underhåll som den omyndige inte ska behöva betala själv. Med hänsyn till de vilseledande uppgifter som lämnats till överförmyndaren dömdes mamman för trolöshet mot huvudman. För de uttagstillstånd som överförmyndaren godkänt, där det inte styrkts att pengarna använts till något annat än mamman angett, menade hovrätten att överförmyndarens samtycke till uttaget skulle betraktas som om att det gavs på den underåriges vägnar. Hovrätten angav att överförmyndarens samtycke till en rättshandling därmed fick samma effekt som om ett ansvarsbefriande samtycke enligt BrB 24:7.

Motsvarande resonemang om att överförmyndarens samtycke befriar från ansvar bör utan problem kunna överföras till ett liknande mål där huvudmannen, i likhet med en underårig, saknar saklig eller faktiskt möjlighet att påverka sin ställföreträdares agerande med sin egendom. För myndiga personer blir detta aktuellt i förvaltarskap, eller godmanskap där huvudmannen inte har möjlighet att lämna ett giltigt samtycke.²⁷⁶ Här ska dock betonas att den ansvarsbefriande effekten av överförmyndarens samtycke bygger på att pengarna använts i enlighet med uttagstillståndet. Om det i slutändan visar sig att pengarna använts till något annat upphör den ansvarsbefriande effekten.²⁷⁷ I de fallen huvudmannen förstår vad saken gäller skulle dock huvudmannen på egen hand behöva lämna ett giltigt samtycke till rättshandlingen innan en begäran om uttagstillstånd görs, varpå ett samtycke från överförmyndaren blir överflödigt för att ansvarsbefrielse enligt BrB 24:7 ska inträda.²⁷⁸ 4.2.5 Utredning av klagomål

Om överförmyndaren får in klagomål mot en ställföreträdares utförande av sitt uppdrag har överförmyndaren skyldighet att utreda klagomålet enligt 7 § förvaltningslagen (SFS 1986:223). Om det i utredningen kommer fram att ställföreträdaren missbrukat eller försummat sitt uppdrag, kommit på obestånd eller på något annat sätt inte längre är lämpad för uppdraget, ska ställföreträdaren entledigas och bytas ut mot en ny ställföreträdare.²⁷⁹ Vid klagomål mot ställföreträdaren kan det därmed finnas skäl att på nytt genomföra en sådan lämplighetskontroll som initialt gjordes innan ställföreträdaren förordnades. Så kan exempelvis vara fallet om en ställföreträdare visar tecken på att inte kunna hantera det antalet uppdrag denne tagit på sig.²⁸⁰ Om det föreligger starka skäl för att anta att ställföreträdarens fortsatta möjlighet att rättshandla åt huvudmannen skulle innebära fara i dröjsmål för huvudmannen får överförmyndaren skilja ställföreträdaren från sitt uppdrag i avvaktan på att

276 FB 11:5 st. 1 men 2, och 9.

277 Hovrätten för nedre Norrland, mål B 687-15, 2016-04-08.

278 FB 11:5 st. 1.

279 FB 11:20 st. 1.

280 Prop. 2013/14:225 s. 34-35.

beslut om entledigande kan tas. För kommuner med överförmyndarnämnd innebär detta att beslut om avskiljande måste fattas på ett nämndsammanträde, eftersom att befogenheten att fatta beslut enligt FB 11:20 st. 2 innebär myndighetsutövning mot enskilda och därmed inte kan delegeras till förvaltningen.²⁸¹ I brådskande fall kan nämnden därmed behöva sammanträda tidigare än planerat för att undvika fara i dröjsmål för huvudmannen.

4.3 Sammanfattning

Överförmyndarens myndighetsutövning över huvudmannen kommer till uttryck i tillsynskontrollen av huvudmannens ställföreträdare. Innan anordnandet ska rutinmässiga kontroller av ställföreträdarens lämplighet göras mot polisens och kronofogdens register.

Överförmyndaren ska även beakta speciella omständigheter i det enskilda fallet som kan kräva speciella erfarenheter och kunskaper från ställföreträdaren. Hit hör bl. a speciella kunskaper om egendomsförvaltning om huvudmannens egendom kräver det för en trygg förvaltning. Omständigheter i det enskilda fallet kan även ligga till grund för att den föreslagne ställföreträdaren anses olämplig för uppdraget, exempelvis vid osämja mellan anhöriga.

Överförmyndaren har i sin roll som tillsynsmyndighet skyldighet att granska ställföreträdares utförande av uppdraget. Misstankar om försummelse av uppdraget ska utredas och kan resultera i en anmärkning på redovisningen av uppdraget, eller att ställföreträdaren entledigas från uppdraget. Överförmyndaren har även ett stort ansvar när det gäller kontrollen av lämpliga åtgärder av större betydelse för huvudmannens ekonomiska situation. Som ett uttryck för kontrollen krävs överförmyndarens samtycke till vissa rättshandlingar för att de ska få utföras. En förutsättning för detta är att rättshandlingen kan anses vara till huvudmannens nytta och betraktas som ett säkert och lönsamt sätt att använda huvudmannens egendom på. Det finns även i rättspraxis en tendens till att ge överförmyndarens samtycke till en rättshandling en ansvarsbefriande effekt för ställföreträdaren, i förhållande till eventuellt efterföljande skada för huvudmannen. Detta under förutsättning att den faktiska rättshandlingen är sådan som den beskrivits för överförmyndaren.

281 Kommunallag (SFS 1991:900) 6 kap 34 § p 3.

5. Det legala ställföreträdarskapet i jämförelse med mellanmansrätten

5.1 Definitionssvårigheter rörande ställföreträdarskapet

Exakt hur godmanskapet och förvaltarskapet ska uppfattas som rättsliga institut i förhållande till mellanmansuppläggen inom civilrätten är inte helt klart. Tillgängliga förarbeten och avgöranden visar på en varierad inställning till i vilken mån uppdraget som ställföreträdare bör betraktas som ett mellanmansupplägg eller inte. I en utläggning om risken med att bli företrädd uttalar 2004 års förmynderskapsutredning att det inte går att utesluta risken för att skada uppkommer till följd av ett behov av hjälp med att företrädd av någon annan.²⁸² Behovet av hjälp från en legal ställföreträdare jämställs här med behov av hjälp från en advokat eller revisor.²⁸³ Detta kan jämföras med Lagrådets uttalande i Prop. 1987/88:124 där de avstyrkte användandet av ordet huvudman för person med förvaltarskap.²⁸⁴ I uttalandet ansågs ordet huvudman ge ett verklighetsfrämmande intryck eftersom ordet gav sken av att den enskilde fortfarande hade inflytande över hur förvaltaren skulle utföra sitt uppdrag, vilket vanligtvis är fallet inom ett mellanmansförhållande.²⁸⁵ För förvaltarskapets del har dock Högsta domstolen i NJA 2012 s. 715 uttalat att sysslomannarättsliga principer gäller till stöd för förvaltaren om denne önskar avträda från ett uppdrag. Att huvudmannen inom godmanskapet har kvar sin rättshandlingsförmåga samtidigt som denne är i behov av hjälp från en ställföreträdare har sannolikt bidragit till oklarheten.²⁸⁶ Ställföreträdarens möjlighet att rättshandla åt huvudmannen, samt det interna rättsförhållandet dem i mellan, har dock många likheter med mellanmansförhållandet, varpå förvirringen till viss del får anses befogad.²⁸⁷ Ett mellanmansförhållande kan ta sig många former, men ett återkommande drag är att huvudmannen satt en viss person att utföra ett uppdrag i huvudmannens namn, eller gett denne befogenhet att företräda honom inför tredje man. Av intresse i detta sammanhang är att ta reda på hur frågorna om ansvar för huvudmannens intressen och ersättningsansvar gentemot huvudmannen regleras inom delar av mellanmansrätten. I det följande kommer några mellanmansupplägg där mellanmannen får rättshandla åt huvudmannen redogöras för med fokus på dessa två frågor.

282 SOU 2004:112, Band I, s. 237.

283 A. st.

284 Prop. 1987/88:124, s. 233-234.

285 A. st.

286 Se Odlöw, Ställföreträdare för vuxna, s. 148. Torbjörn Odlöw kritiserar här Lagrådets påstående i prop.

1987/88:124, s. 237 om att en huvudman inom ett godmanskap har förmåga att instruera och kontrollera en fullmakt till den gode mannen för uppdrag som går utanför godmanskapsförordnandet.

287 Jfr Fridström Montoya, Leva genom ställföreträdare, s. 325.

Resultatet kommer därefter användas som underlag för en diskussion i den problemanalytiska delen om hur långtgående en ställföreträdares ansvar är enligt FB 12:3, samt vilken mån av försumlighet som kan godtas i utförandet av uppdraget. Inledningsvis ska dock några tydliga skillnader mellan ett legalt ställföreträdarskap och ett mellanmansförhållande redogöras för.

5.2 Betydande skillnader mellan ställföreträdarskap och mellanmansförhållandet 5.2.1 Övergripande skillnader

En grundläggande skillnad mellan rättsinstituten är på vilket sätt rättsförhållandet uppstår. Ett anordnande av legalt ställföreträdarskap sker genom beslut av tingsrätten eller överförmyndaren, vilket i sin tur blir överklagbara myndighetsbeslut.²⁸⁸ Detta skiljer sig från uppkomsten av ett mellanmansförhållande, vilket uppstår antingen genom ett uppdragsavtal, eller genom att huvudmannen på något sätt placerat en person i fullmaktställning.²⁸⁹ Liknande skillnader gör sig även gällande i fråga om upphörandet av rättsförhållandet. För ställföreträdarskapets del upphör uppdraget som ställföreträdare genom beslut av domstol eller överförmyndare enligt FB 11:19b.²⁹⁰ Specifikt för godmanskap enligt FB 11:4, och förvaltarskap enligt FB 11:7 är det dock tingsrätten som fattar beslut om upphörande.²⁹¹ Detta skiljer från ett mellanmansförhållande vilket kan upphöra genom att avtalsförhållandet fullgörs eller sägs upp, eller att fullmakten det rör sig om återkallas eller förstörs. ²⁹² Inom mellanmansrätten skiljer sig dock ett fullmaktsförhållande från de övriga mellanmansuppläggen på det sättet att det inte upphör per automatik om huvudmannen avlider under tiden fullmakten är giltig, enligt AvtL 21 §²⁹³

Den kanske tydligaste skillnaden mellan rättsinstituten är förekomsten av en tillsynsmyndighet, i form utav överförmyndaren för godmanskapet och förvaltarskapets del.²⁹⁴ Något motsvarande tillsynsorgan som utför regelbunden tillsyn över mellanmannens rättshandlande för huvudmannen förekommer inte inom mellanmansrätten. Istället är det upp till huvudmannen att kontrollera och instruera mellanmannen så att uppdraget utförs korrekt.²⁹⁵ Den tillsyn som dock kan förekomma inom mellanmansrätten är i de fall en syssloman utför en speciell typ utav uppdrag som samhället har ett intresse av att det utförs på

288 FB 11:1-4, 7; FB 20:3 och 7.

289 Tiberg & Dotevall, Mellanmansrätt, s. 27, 43-44. Se kap 4 för närmare information om fullmakts uppkomst.

290 Se dock lag (2005:429) om god man för ensamkommande barn 5 § 3 st.

291 FB 11:19b 1 men.

292 Tiberg & Dotevall, Mellanmansrätt, s. 35, 68-69.

293 Jfr HB 18:8.

294 FB 12:9

295 Jfr NJA 2015 s. 851 p. 7, 13 och 18; Se även Fridström Montoya, Ett litet steg för HD, s. 527-528.

ett korrekt sätt, exempelvis hur en läkare utfört vård av en patient.²⁹⁶ Ett undantag i sammanhanget är dock Kronofogdens tillsyn över en konkursförvaltares förvaltning av ett konkursbo.²⁹⁷

5.2.2 Fullmakt som social stödinsats?

Någon inbyggd funktion av social insats finns inte inom mellanmansrätten, då uppkomsten av ett mellanmansförhållande regleras mellan parterna utan insyn av en offentlig instans.²⁹⁸ Detta betyder dock inte att ett mellanmansförhållande inte kan användas i kontexten av socialt stöd.

Både förarbetena till föräldrabalken och Högsta domstolen har hänvisat till den alternativa möjligheten för huvudmannen att få sitt hjälpbehov tillgodosett med hjälp av en fullmakt.²⁹⁹ Ett fullmaktsförhållande kan fungera som ett substitut till godmanskapet under förutsättning att huvudmannen förstår innebörden av fullmakten, samt kan instruera och kontrollera fullmaktshavaren i sitt uppdrag.³⁰⁰ Brister någon utav dessa förutsättningar finns dock endast legalt ställföreträdarskap att tillgå för att någon ska kunna rättshandla i huvudmannens namn.³⁰¹ Den kontroll som skulle utövats av huvudmannen inom ett fullmaktsförhållande utövas därmed istället av överförmyndaren utifrån föräldrabalkens regler.³⁰²

Till skillnad från fullmaktförhållandet får en ställföreträdare sina uppdragsinstruktioner från FB 12:2. Lagtexten ger inte bara ställföreträdaren behörighet att rättshandla åt huvudmannen, utan även i uppdrag att bevaka huvudmannens intressen.³⁰³ Detta går i linje med godmanskapets syfte att fungera som ett hjälpmedel för huvudmannen inte blir förbisedd när det gäller att få del av sina rättigheter och att få sina intressen bevakade.³⁰⁴ Godmanskapets är därmed utformat för att tillgodose de hjälpbehov som kan tänkas uppkomma under uppdragets gång, varpå uppdraget därmed inte bara att går ut på att utföra rättshandlingar åt huvudmannen utan även att bevaka om en rättshandling behöver utföras.³⁰⁵ I ett fullmaktsförhållande finns inte samma skyldighet för fullmäktigen att också bevaka om en rättshandling behöver utföras, utan endast en behörigheten att utföra den efterfrågade rättshandlingen.³⁰⁶ Trots detta använder sig socialtjänsten ibland av fullmaktslösningar för att

296 Jfr Patientsäkerhetslag (SFS 2010:659), 7:1.

297 KonkL1:3 och 7:25.

298 Tiberg & Dotevall, Mellanmansrätt, s. 27 och kap 4.1-2.

299 NJA II 1924 s. 491; prop. 1974:142 s. 117; NJA 2015 s. 851 p. 8. 22.

300 NJA 2015 s. 851, p 7.

301 A. st.; Fridström Montoya, Ett litet steg för HD, s 537-538.

302 A. st.

303 FB 12:2.

304 Fridström Montoya, Leva genom ställföreträdare, s. 178; Prop. 1987/88:124 s. 139, 146, 166, 188; SOU 2004:112 s. 430.

305 Fridström Montoya, Syftet som försvann, s. 469.

306 A. st.

kunna tillgodose enskildas hjälpbehov. Ett exempel på detta är vissa socialtjänsters anordnande av personligt ombud för den enskilde.³⁰⁷ Insatsen är oreglerad och främst till för att personer med långvarande och omfattande psykisk funktionsnedsättning ska kunna tillgodogöra sig sina rättigheter.³⁰⁸

För förvaltarskapets del har en förvaltare samma skyldigheter att utföra sitt uppdrag som ställföreträdare som inom ett godmanskap.³⁰⁹ I den del ett ställföreträdarskap har inslag av förvaltarskap bör det dock i första hand betraktas som en offentlig tvångsåtgärd till skydd för huvudmannen, snarare än en social stödinsats, med hänsyn till att huvudmannens samtycke inte är en förutsättning för ett anordnande enligt FB 11:12 st..³¹⁰

Sammanfattningsvis finns det en tydlig skillnad mellan rättsinstitutens funktions som social stödinsats i det att en skyldighet att bevaka vilka rättshandlingar som borde utföras finns inbyggd i det legala ställföreträdarskapets uppdrag.³¹¹ Någon motsvarande skyldighet finns inte i ett fullmaktsförhållande där uppdragets utförande vilar på instruktioner från huvudmannen. Ställföreträdarskapets ställning som det tillgängliga verktyget för att hantera enskildas problem kopplade till deras förmåga att rättshandla kommer även till uttryck i socialtjänstens skyldighet enligt att anmäla eventuellt behov av ställföreträdarskap till överförmyndaren om en enskild med det behovet dyker upp i deras handläggning.³¹²

5.3 Det inre ansvarsförhållandet inom mellanmansrätten 5.3.1 Inledande om ansvaret mot huvudmannen

Inom mellanmansrätten finns ett flertal civilrättsliga lagar som reglerar uppdrags och ansvarsförhållandena mellan huvudmannen och mellanmannen i olika situationer. Vad gäller det interna rättsförhållandet mellan huvudmannen och mellanmannen varierar reglerna beroende på vilken form utav mellanmansförhållande det rör. Återkommande är regler kring när skadeståndsansvar gentemot den andra parten kan bli aktuellt.³¹³ I vissa fall förekommer även regler som rör mellanmannens hanterande av huvudmannens intressen och utförandet av uppdraget.³¹⁴ Motsvarande regler finns för gode män och förvaltare, varpå det är av intresse i kontexten att undersöka vilka omständigheter som påverkar vidden av skadeståndsansvaret inom de olika mellanmansuppläggen. Med hänsyn till att situationen att en huvudman med

307 Fridström Montoya, Ett litet steg för HD, s 528, not 22.

308 Fridström Montoya, a. a, s 528, not 22.

309 FB 12:2 st. 1; Fridström Montoya, Syftet som försvann, s. 469.

310 Jfr Fridström Montoya, a. a, s. 464-465.

311 Fridström Montoya, Leva genom ställföreträdare, s. 325.

312 SoF 5:3; LSS 15 §.

313 HB 18:3; HaL 34 §; Jfr Tiberg & Dotevall, Mellanmansrätt, s. 44.

314 HaL 5 §.

ställföreträdarskap skulle bli ersättningsskyldig gentemot sin ställföreträdare ligger utanför den här uppsatsens undersökningsområde kommer huvudmannens skadeståndsansvar gentemot mellanmannen inte redogöras för i det följande.

5.3.2 Fullmaktsförhållandet

Den fullmäktiges möjlighet att avtalsrättsligt binda sin fullmaktsgivare begränsas av den befogenhet och behörighet denne har i sin fullmaktsställning. Behörigheten reglerar fullmäktigens möjlighet att binda fullmaktsgivaren vid en rättshandling, och befogenheten är fullmaktsgivarens instruktion kring hur rättshandlandet ska ske.³¹⁵ Fullmäktigen kan dock

Den fullmäktiges möjlighet att avtalsrättsligt binda sin fullmaktsgivare begränsas av den befogenhet och behörighet denne har i sin fullmaktsställning. Behörigheten reglerar fullmäktigens möjlighet att binda fullmaktsgivaren vid en rättshandling, och befogenheten är fullmaktsgivarens instruktion kring hur rättshandlandet ska ske.³¹⁵ Fullmäktigen kan dock