Övergången till en extern placering

Bronfenbrenner (1979) talar om mikrosystem. I vår undersökning är hemskolan och Skoldaghemmet/Resursskolan två olika mikrosystem. Undersökningens kärna ligger i övergången mellan dessa båda mikrosystem.

Författarna till den litteratur vi läst om skoldaghem är överens om att en vistelse på skoldaghem ska föregås av ett åtgärdsprogram med väl formulerade mål för eleven. I båda fallen i vår undersökning föregicks inte placeringen av att hemskolorna upprättade några åtgärdsprogram eller mål för eleverna. Målen har förvisso diskuterats mellan elev och dess avlämnande lärare, men de finns inte med i några officiella dokument och har inte överlämnats till Skoldaghemmet eller Resursskolan.

Vi anser att det finns en tydlig brist i kommunikationen mellan de två mikrosystemen, hemskola och den externa placeringen. Detta är inte till gagn för eleverna och deras utveckling. Det uttalas tydligt för oss att Skoldaghemmet och Resurskolan vill att dessa dokument sammanställs av den avlämnande skolan för att arbetet med eleven ska få en bra start och ha ett tydligt mål. Vi tror att det främsta skälet till att detta inte görs är att Skoldaghemmet och Resurskolan inte är tillräckligt tydliga att detta är önskvärt. Sedan ligger en del nog i det faktum att hemskolan tycker det är skönt att bli av med eleven i fråga och anser att det inte är deras bord längre.

I båda fallen låter man hemskolan svara på enkät, alternativt fylla i ett formulär för att ringa in elevens svårigheter. Vi tror att detta blir dokument som hemskolans personal inte är bekanta med. Faran med detta är att Skoldaghemmet och Resurskolan definierar vad svårigheten kan vara, istället för att hemskolan, som känner eleven bäst verkligen redogör för vad svårigheten beror på. Det borde vara naturligt, att rektorn som är ansvarig för åtgärdssprogram, i god tid innan övergången ser till att ett sådant blir gjort. Det är även rektorns ansvar att se till att rätt personer är med på mötet där åtgärdsprogrammet skapas. För oss är det självklart att Skoldaghemmets eller Resursskolans personal är med. Andra viktiga personer är föräldrarna och eleven.

I fallet med Resursskolan tror vi att tiden är en faktor som kan ha varit avgörande för att inget åtgärdsprogram överlämnades. Med tanke på att flera olika mikrosystem ska mötas, de två skolorna och föräldrarna är det av största vikt att rektorn förbereder mötet i god tid

Bronfenbrenner (1979) talar om mesosystem. Mesosystemet bildas i relationerna mellan de olika mikrosystemen. Dessa relationer kan vara fungerande men även problematiska. Det är inte säkert att ett möte är tillräckligt för att eleven ska få en så bra start på sin externa placering som möjligt. Därför är det av största vikt att planeringen inför övergången ges god tid, även om det är en akut situation på hemskolan. De nya riktlinjerna i grundskoleförordningen pekar just på rektors utredningsansvar (SFS 2006:205). Det är viktigt att rektorns utreder elevens situation noga.

Även Skoldaghemmet och Resursskolan har sin del av ansvaret att se till att ett aktuellt åtgärdsprogram finns på plats. Jonas från Resursskolan berättar att de inte har fått något åtgärdsprogram. Anledningen, enligt honom, kan vara att det helt enkelt inte finns något eller

att de missat att skicka med det. Ansvaret ligger på Resursskolan att kontrollera om det finns något åtgärdsprogram och i så fall ta del av det.

En annan faktor kan också vara att Skoldaghemmet och Resurskolan efter mottagandet av eleven ”kör på”. Våra egna erfarenheter är att det ofta går till på detta sätt, att man har eleven och arbetar utifrån att denne ska finna sig tillrätta och börja fungera. I ett tidigt skede är det viktigt med mål och åtgärdsprogram från avlämnande verksamhet, men med tiden tenderar dock detta att minska då det skapas nya relationer mellan oss pedagoger och eleven.

Meningen med att en elev placeras externt är att denne ska arbeta med vissa specifika svårigheter för att kunna gå tillbaka till den ordinarie verksamheten. Då måste det vara ett krav att det ska finnas tydliga mål att arbeta mot.

Ett viktigt resultat vi kom fram till var att elevernas och pedagogernas uppfattning om elevens inflytande skiljde sig åt. Eleverna ansåg att de hade stort inflytande över vilken skola de skulle gå på. De kunde svara antingen ja och eller nej. Pedagogerna anser att eleverna i stort sett är tvungna att välja mellan att börja i en ny skola och få hjälp eller stanna kvar utan hjälp. I vårt resultat kom vi tyvärr inte fram till om de tyckte att det var enbart negativt.

Det positiva är att eleverna faktiskt känner sig delaktiga i beslutet om att börja på en ny skola. I och med detta anser vi att det redan påbörjats positiva processer hos eleverna, som gör att de kan få en bra start på sin nya skola. De uppfattar att de är i centrum av systemet och mikrosystemen har gett dem utrymme och arbetat med dem för att hitta lösningar på deras svårigheter. Detta är dock ingen garanti för att det fortsatta skolarbetet ska bli lyckat eftersom det finns många andra faktorer som påverkar dem (såsom hemsituationen och det sociala livet utanför skolan).

Gunnarssons undersökning (1995) visar att elevernas anpassning till skoldaghemmet till stor del berodde på vilken utsträckning deras förväntningar på skoldaghemmet infriades. Om de externa skolorna tar hänsyn till Gunnarssons resultat borde de lägga ner tid på att göra en bra och rättvis presentation av skolan och dess arbete. I Rezas fall stämde bilden han hade av skolan. Amin kände sig lurad och vi uppfattade det som att bitterheten över detta fortfarande fanns kvar.

Det faktum att eleverna känner sig delaktiga och nöjda betyder inte att det kan finnas andra och kanske bättre lösningar. Vi anser att eleven har rätt till att erbjudas ett alternativ på hemskolan. Detta är också en förutsättning för en placering på ett skoldaghem, enligt Karlén (2001). Skolans ska ha prövat och uttömt sina resurser först. Även här är rektorns utredningsansvar påtagligt.

Vi har i litteraturavsnittet diskuterat Emmanuelsson (1983). Han talar där om två huvudmotiv till skoldaghemsplaceringar: Placering för elevens bästa och en placering för att bli av med det störande momentet, det vill säga eleven. Elevernas uppfattning är att de fick byta skola för att de skulle få bättre stöd, alltså för sitt eget bästa. Dock är de medvetna om sin situation på hemskolan som störande moment. Däremot tror de inte att det är anledningen till placeringen. Pedagogernas uppfattning är att placeringarna dels beror på omtanke om eleven, dels för att de har stört på hemskolan och i hemklassen.

Samtliga respondenter förutom pedagogen på Skoldaghemmet ansåg att hemskolans rektor är den som tar det slutgiltliga beslutet om att flyttas till en extern verksamhet, det vill säga gatekeepern. Det som utmärker en gatekeeper är att han eller hon fördelar resurserna och därmed tar beslut som kan påverka eleven positivt eller negativ under en lång tid (Tideman m.fl. 2004). Pedagogen på Skoldaghemmet menar att skolledaren på Skoldaghemmet är den som tar det slutgiltliga beslutet. Vi menar att han inte är gatekeeper, då han inte fördelar de ekonomiska resurserna.

De ekonomiska medlen för skoldaghemsplaceringen kommer från hemskolan och dess rektor. Utifrån Bronfenbrenners systemteori (1979) verkar skolledaren i ett mikrosystem, men har relationer till många andra mikrossystem. I vårt fall rör det sig om hemmet och de mottagande skolorna. Skolledaren har dock sin utgångspunkt från ett exosystem eftersom hans ekonomiska mandat härstammar från beslut tagna i kommunen. Därmed påverkar exosystemet det beslut skolledaren tar om en individs placering.