Regeringens förslag: Den föreslagna lagstiftningen ska träda i kraft
den 1 juli 2020.
Regeringens bedömning: Det behövs inga övergångsbestämmelser. Utredningens och promemorians förslag och bedömning överens-
stämmer inte med regeringens. Utredningen har föreslagit att lagändr- ingarna ska träda i kraft den 17 januari 2020 och i promemorian föreslås att ändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2020.
Remissinstanserna har inga invändningar mot förslagen eller bedöm-
ningen.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: EU:s nya konsument-
skyddsförordning tillämpas fr.o.m. den 17 januari 2020. De bestämmelser som kompletterar förordningen bör träda i kraft så snart som möjligt. Med hänsyn till den tid de återstående leden i lagstiftningsprocessen kan antas ta föreslås att ikraftträdandet sker den 1 juli 2020.
Förslagen är inte sådana att det finns behov av övergångsbestämmelser.
14
Konsekvenser
Regeringens bedömning: Den föreslagna lagstiftningen bedöms få
positiva konsekvenser för konsumentkollektivet och för näringslivet i stort genom att möjligheten att förebygga, utreda och beivra överträd- elser på konsumentskyddsområdet förbättras.
Den utvidgade upplysningsskyldigheten kan komma att medföra begränsade kostnader för en del näringsidkare till följd av ett ökat antal förfrågningar om att lämna ut uppgifter för utredning av misstänkta överträdelser på konsumentskyddsområdet.
Möjligheten att ålägga en värdtjänstleverantör eller internetleverantör att ta in ett varningsmeddelande på en webbplats kan komma att med- föra kostnader för leverantörerna.
De kostnadsökningar som lagändringarna medför när det gäller de behöriga myndigheternas utrednings- och tillsynsverksamhet bedöms bli så begränsade att de ryms inom ramen för befintliga anslag för respektive myndighet. Antalet mål och ärenden i domstolarna kommer att påverkas endast marginellt.
Den kostnadsökning som möjligheten att besluta om kvarstad i mål om utdömande av vite kan leda till för patent- och marknadsdom- stolarna samt Kronofogdemyndigheten kan hanteras inom myndig- heternas befintliga anslag.
96
Lagändringarna bedöms inte ha några konsekvenser ur ett jämställdhetsperspektiv.
Utredningens och promemorians bedömning överensstämmer med
regeringens.
Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker eller har
inget att invända mot utredningens och promemorians bedömning. Svea hovrätt (Patent- och marknadsöverdomstolen) anser att de nya bestämm- elserna kan medföra att målen vid domstolen blir mer komplicerade, vilket kan innebära ökade kostnader. Förvaltningsrätten i Stockholm anför att det inte är tillräckligt utrett i vilken omfattning som de föreslagna lag- ändringarna kommer att påverka de allmänna förvaltningsdomstolarna och framhåller att en förhållandevis liten ökning av antalet mål kan komma att innebära en resurskrävande handläggning vid domstol. Även Kammarr- ätten i Stockholm pekar på att förslagen troligtvis kommer att medföra en ökad måltillströmning i förvaltningsdomstolarna. Förvaltningsrätten i Uppsala efterfrågar en närmare analys av hur förslaget kommer att påverka förvaltningsdomstolarna. Sveriges advokatsamfund påtalar att den föreslagna lagstiftningen kan förväntas resultera i en ökad administrativ börda för inte minst värdtjänst- och internetleverantörer. Svensk Handel, NDM – Näringslivets Delegation för Marknadsrätt och Näringslivets Regelnämnd anser att konsekvensanalysen är bristfällig och att förslagen kommer att innebära ökade kostnader för enskilda näringsidkare. Närings- livets Regelnämnd förespråkar att utredningen kompletteras med en bild av hur företag i några specifika branscher berörs av förslagen och pekar på att större företag kan ha lättare att hantera vissa kostnader än små företag. Regelrådet framhåller att redovisningen av konsekvenser för företag inte uppfyller kraven för en konsekvensutredning vid regelgivning.
Skälen för regeringens bedömning
Inledning
2017 års konsumentskyddsförordning är direkt gällande i medlemsstaterna fr.o.m. den 17 januari 2020. De konsekvenser som uppstår för samhället och de aktörer som berörs är huvudsakligen en direkt följd av införandet av nya eller utvidgade befogenheter enligt förordningen. Förslagen inne- bär att samma befogenheter ska gälla vid överträdelser som har och över- trädelser som saknar gränsöverskridande inslag. I det avseendet går för- slagen längre än vad som krävs enligt förordningen.
Konsekvenser för konsumenter
En utvidgad upplysningsskyldighet och en rätt för behöriga myndigheter att genomföra testköp syftar till att effektivisera utrednings- och tillsyns- arbetet på konsumentskyddsområdet. Detta har positiva konsekvenser för konsumenterna, då möjligheten att förebygga, utreda och beivra överträd- elser på detta område kommer att förbättras.
Även möjligheten att ålägga näringsidkaren, värdtjänstleverantören och internetleverantörerna att ta in ett varningsmeddelande har positiva effekt- er för konsumentkollektivet.
97 Konsekvenser för näringslivet
Effektiviserade utrednings- och tillsynsbefogenheter har positiva konsekv- enser även för näringslivet i stort. Befogenheterna ökar möjligheten att förebygga, utreda och beivra överträdelser på konsumentskyddsområdet. Detta bidrar till en väl fungerande marknad och en sund konkurrens.
Som Svensk Handel, NDM – Näringslivets Delegation för Marknadsrätt och Näringslivets Regelnämnd anför kan förslagen medföra vissa ökade kostnader för näringsidkare. För en del näringsidkare, främst banker och operatörer på it-området, kommer en utvidgad upplysningsskyldighet att medföra fler förfrågningar om att lämna ut uppgifter i syfte att utreda miss- tänkta överträdelser. Härigenom kan visst merarbete uppstå för dessa näringsidkare, men kostnaderna för detta bedöms vara relativt låga. Be- träffande testköpen föreslås att myndigheten om det inte är oskäligt ska få kräva att näringsidkaren ersätter vad som har betalats vid köpet. Vid skälighetsbedömningen ska myndigheten hantera de olika frågor som kan uppkomma på ett rimligt sätt för näringsidkarens del. Det innebär att ett testköp hos en näringsidkare som visar sig följa regelverket kommer att medföra endast begränsade kostnader för näringsidkaren.
Av utredningen framgår att IT & Telekomföretagen har anfört att skyld- igheten att ta in ett varningsmeddelande kan innebära stora kostnader för internetleverantörerna, då de tekniska systemen kan behöva byggas om eller utvecklas. Någon närmare bedömning av vilka kostnader detta kan medföra kan svårligen göras. I vart fall kan det konstateras att sådana kost- nader lär vara mer kännbara för mindre företag än för större. Det kan dock tänkas att sådana kostnader slutligen hamnar på den som köper leverant- örens tjänster.
Som Sveriges advokatsamfund framhåller kan lagstiftningen resultera i en ökad administrativ börda för värdtjänst- och internetleverantörer. Det kan noteras att en leverantör i den löpande tillämpningen kan behöva vidta administrativa och tekniska åtgärder i samband med att leverantören tar in respektive tar bort ett varningsmeddelande. Mot bakgrund av att avsikten är att befogenheten att ålägga ett varningsmeddelande ska tillämpas restriktivt kan det förväntas att dessa kostnader blir begränsade.
Konsekvenser för det allmänna
De föreslagna författningsändringarna påverkar inte KO:s, Finansinspekt- ionens eller Läkemedelsverkets tillsynsansvar. Däremot kommer myndig- heterna att, i tillägg till vad som gäller i dag, få tillgång till nya och mer effektiva utrednings- och tillsynsbefogenheter med anledning av 2017 års konsumentskyddsförordning. Förslagen innebär också att ett föreläggande av KO om att lämna upplysningar etc. och om inspektion inte längre behöver föregås av en uppmaning. Myndigheten ska även få bestämma att ett sådant föreläggande ska gälla omedelbart. De nya reglerna bör kunna bidra till att effektivisera myndigheternas tillsynsverksamhet. Som en följd av den nya regleringen kan myndigheterna behöva ändra vissa arbets- former och initialt utbilda sina medarbetare.
Sammantaget bör eventuella kostnadsökningar bli så begränsade att de ryms inom ramen för befintliga anslag för respektive myndighet.
Beträffande testköpen föreslås som huvudregel att den behöriga mynd- igheten kan kräva att näringsidkaren ersätter vad som har betalats vid
98
köpet. Om det skulle vara oskäligt ska myndigheten inte ha rätt att kräva ersättning. I dessa situationer kan vissa kostnader för myndigheten uppstå. Eftersom avsikten är att befogenheten att genomföra testköp ska tillämpas restriktivt finns det anledning att anta att de kostnader som kan uppstå i samband med testköp blir begränsade. Kostnaderna bedöms rymmas inom ramen för befintliga anslag för respektive myndighet.
Som Svea hovrätt (Patent- och marknadsöverdomstolen) m.fl. domstol- ar pekar på kan förslagen medföra en i viss utsträckning ökad måltillström- ning och ökade kostnader. Det är dock endast ett fåtal av förslagen som skulle kunna ha en sådan betydelse och där det inte är fråga om ändringar i bestämmelser där det redan i dag finns en möjlighet att överklaga till domstol. Väsentligen rör det införandet av bestämmelser som möjliggör överklagande till domstol av beslut om varningsmeddelande och ersätt- ning för kostnader som uppstår vid testköp. När det gäller varningsmeddel- anden innebär bestämmelsernas utformning att åtgärden vanligtvis inte är tänkt att användas i första hand. Många gånger kommer det inte bli aktuellt att överväga varningsmeddelande vid exempelvis otillbörlig marknads- föring, utan i stället andra redan nu existerande befogenheter. Det kan även noteras att regeringens förslag innebär att beslut om varningsmeddelande ska fattas av behörig myndighet, och inte av domstol, som första instans. Inte heller beslut om ersättning för kostnader i samband med testköp kan förväntas bli vanligt förekommande. Regeringen konstaterar därför att det inte finns anledning att anta att antalet mål och ärenden i domstolarna kommer att öka i mer än begränsad utsträckning och att dessa kommer att medföra annat än en begränsad kostnadsökning.
Konsekvenser ur ett jämställdhetsperspektiv
Såvitt kan bedömas får de nya reglerna inte några konsekvenser utifrån ett jämställdhetsperspektiv.
Övriga konsekvenser
Möjligheten att ålägga en värdtjänstleverantör eller internetleverantör att ta in ett varningsmeddelande kan få vissa konsekvenser för trafiken på internet, bl.a. när det gäller öppenheten. Liksom beträffande övriga förslag är denna konsekvens primärt en direkt följd av 2017 års konsumentskydds- förordning.
Särskilt om kvarstad i mål om utdömande av vite
Förslaget att det ska bli möjligt att begära kvarstad i mål om utdömande av vite som avser förbud och åläggande bedöms leda till att marknads- föringslagens materiella bestämmelser får större genomslag.
Möjligheten att begära kvarstad i mål om utdömande av vite som med- delats för att KO ska kunna utreda eventuella överträdelser av marknads- föringslagen bedöms i förlängningen leda till att fler överträdelser upp- täcks i tid.
Förslagen leder inte till några ökade kostnader för näringsidkare som följer lagen. De kan i stället gynna dessa näringsidkare genom att de motverkar att oseriösa näringsidkare skaffar sig konkurrensfördelar genom att kringgå KO:s utredningar och undgå meddelade sanktioner.
99 Möjligheten att begära kvarstad i mål om utdömande av vite bedöms inte
leda till att sådana kommer att framställas i någon större utsträckning. Det innebär att kostnadsökningen som förslaget skulle kunna leda till för patent- och marknadsdomstolarna och Kronofogdemyndigheten, som är verkställande myndighet, kommer att bli begränsad. Den bedöms därför rymmas inom myndigheternas befintliga ekonomiska ramar.
Sammantaget bedöms förslagen leda till att möjligheten att kringgå marknadsföringslagen minskar, vilket leder till ett starkare konsument- skydd.
100