Promemorians förslag: Delägarnas personliga betalnings-ansvar kvarstår under det kommande räkenskapsåret. Stad-garna ska registreras inom ett år efter lagens ikraftträdande.
Rennäringspolitiska kommitténs förslag: Ny sameby bildas genom registrering senast tre år efter lagens ikraftträdande.
Medlemmar som genom de nya reglerna om samebyns förvalt-ning går miste om rättigheter ska ha rätt till ersättförvalt-ning.
Skälen för promemorians förslag: Kommittén föreslår att samebyarna ska upplösas och nybildas i samband med de nya reglernas ikraftträdande.
En väsentlig utgångspunkt bakom kommittéförslaget är att samerna i så stor utsträckning som möjligt ska få råda över egna
Samebyarna Ds 2009:40
förhållanden. Med tanke på den positiva inställning som fram-kommit vid remissbehandlingen kan man räkna med att same-byarna i eget intresse anpassar sin verksamhet efter den nya ord-ningen. Man kan därför sätta i fråga om en ny lagstiftning måste tvinga fram så ingripande och tidsödande förändringar i systemet som upplösning av de nuvarande samebyarna och bildande av nya byar. Om samebyarna får visst rådrum innan lagstiftningen träder i kraft bör de redan dessförinnan kunna anta de för-ändrade stadgar som krävs och anpassa verksamheten efter de nya reglerna.
Det bör framhållas att förslaget inte innebär någon förändring i förhållande till samebyarnas borgenärer, som varken nu eller efter lagändringen har möjlighet att direkt kräva samebyns medlemmar på betalning för byns skulder. Inte heller de övriga regler som kommittén föreslagit avviker i sådan grad från de nuvarande att de inte skulle kunna genomföras på vanligt sätt genom att lagen ändras.
Man bör på detta vis kunna behålla de nuvarande samebyarna, såvida inte dessa själva tar initiativ till förändringar av indel-ningen exempelvis genom fusion av flera byar. Det bör räcka att Sametinget såsom tillsynsmyndighet ingriper om en sameby försummar att inom viss tid från lagens ikraftträdande ändra sina stadgar i enlighet med de nya reglerna.
När det gäller det personliga betalningsansvaret får det ur borgenärernas synvinkel anses tillräckligt att det kvarstår under en viss övergångstid. Tiden kan lämpligen bestämmas till ett år.
Det personliga ansvaret bibehålls således under det kommande räkenskapsåret efter de nya reglernas ikraftträdande.
Med hänsyn till att förslaget inte avses medföra någon förändring i medlemmarnas rättigheter är det inte nödvändigt att, som kommittén föreslår, införa någon särskild regel om ersättning till den som går miste om rättigheter till följd av de nya bestämmelserna.
I övrigt bör de föreslagna bestämmelserna kunna tillämpas omedelbart vid ikraftträdandet, som dock bör dröja ett år efter det att den nya lagen antagits av riksdagen. Inget hindrar att en
sameby under denna tid fattar beslut om ändring av stadgarna enligt den nya lagens föreskrifter. Anmäls inte en sådan ändring för registrering hos Sametinget inom ett år från ikraftträdandet, bör Sametinget kunna ge samebyn ett vitesföreläggande att anpassa stadgarna efter den nya lagen.
För det fall ett vitesföreläggande inte skulle ha avsedd verkan skulle det kunna övervägas att göra det möjligt för Sametinget att tillgripa mera långtgående åtgärder, såsom förordnande av en syssloman (jfr den föreslagna 52 §). Denne skulle då ha till uppgift att se till att nya stadgar antas. Som nämnt får det dock förutsättas att samebyarna anpassar sina stadgar efter de nya reglerna. Någon sådan regel föreslås därför inte.
5 Ett ökat inflytande för
Sametinget i beslutsprocessen
5.1 Bakgrund
Samerna är ett urfolk i Sverige. Sverige är bundet av ett antal internationella konventioner som i olika avseenden tillförsäkrar urfolken vissa rättigheter. Bland dessa kan nämnas Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter, Förenta Nationernas konvention om avskaffande av alla former av ras-diskriminering och Förenta Nationernas konvention om med-borgerliga och politiska rättigheter.
Bland de rättigheter som enligt dessa överenskommelser tillkommer urfolk finns rätten att delta i beslut som rör förhållanden av särskild betydelse för dem i egenskap av urfolk, s.k. effektivt deltagande.
Två konventioner är av särskilt intresse, eftersom de anger ramen för samernas rätt till deltagande. Dessa är Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (1966) och Ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter (1995).
Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter föreskriver i artikel 25 att
’Varje medborgare ska äga rätt och möjlighet att utan någon av de åtskillnader som angetts i artikel 2 och utan oskäliga
inskränk-Ett ökat inflytande för Sametinget i beslutsprocessen Ds 2009:40
ningar deltaga i handhavandet av allmänna angelägenheter direkt eller genom fritt valda ombud.’
Artikel 27 i samma konvention föreskriver att ’etniska, reli-giösa eller språkliga minoriteter ej ska förvägras rätten att ha sitt eget kulturliv, att bekänna sig till och utöva sin egen religion eller att använda sitt språk.’
Innebörden av dessa förpliktelser tolkas av kommittén som övervakar konventionen framför allt genom granskning av de rapporter om tillämpningen av konventionen som staterna upp-rättar regelbundet. Enligt kommittén krävs bl.a. att det funnits en möjlighet till ett effektivt deltagande för berörda urfolk i beslutsprocessen.
Europeiska Ramkonventionen om skydd för nationella mino-riteter föreskriver i artikel 15 att
’Parterna ska skapa nödvändiga förutsättningar för att personer som tillhör nationella minoriteter effektivt ska kunna delta i det kulturella, sociala och ekonomiska livet samt i offentliga angelägen-heter, särskilt sådana som berör dem.’
Artikeln kommenteras i den förklarande rapport som bifogas konventionen. Där ges följande exempel på sådana åtgärder som faller inom ramen för artikel 15:
– konsultation i frågor som direkt kan komma att beröra minoriteterna,
– inkludering av minoriteter i förberedelser, genomförande och utvärdering av nationella och regionala utvecklingsplaner och program som kan komma att beröra dem direkt,
– studier framtagna i samarbete med minoriteterna för att fastställa de möjliga konsekvenserna av åtgärder som planeras,
– effektivt deltagande i beslutsfattande och i demokratiskt valda organ, nationellt och lokalt, och
– olika former av decentralisering.
5.2 Samiskt deltagande i Sverige och i andra