Vi sätter nu först upp en tabell som beskriver vilka av Propps funktioner som återfinns i Eddan och Njals saga, samt ifall där förekommer avvikande funktioner. Detta är tabellen i bilagan. Här kan vi se att samtliga Propps funktioner återkommer i flera sagor. Den mest sällsynta funktionen är ”delivery” (ζ) som vi bara hittar i tre sagor, alltså i 10 % av fallen.
Jag har identifierat åtta nya funktioner i mitt urval av sagor. Fem av dem förekommer dock bara en gång, och dessa är evil absentation, evil transference between two kingdoms/guidance, no rescue, no solution och no punishment. Tre av dem är dock vanligare. Good trickery och evil compliance förekommer i fyra sagor, men bara i ett av fallen sker detta på en inverterad position. I elva av sagorna är dock fortfarande att den onde lurar den gode (trickery), varpå denne låter sig luras (compliance).
Den vanligaste avvikelsen är evil victory. En strid (struggle) sker i 20 av de 30 sagorna, och i 10 av dessa vinner den onde, alltså i 50 % av striderna och ca 33 % av sagorna sammantaget. Det är alltså ett mycket vanligt förekommande drag. En synnerligen intressant detalj i korpsången är att den första sagan, Valans spådom, också uppvisar just detta drag. Eftersom Valans spådom skildrar multiversums uppgång och fall kan den betraktas som en ramberättelse eller övergripande förord till alla de andra sagorna, som trots allt utspelar sig inom detta tidsspann. Av dessa tio
sagor får dock den onde fortfarande sitt straff i majoriteten, nämligen åtta stycken, i slutet av sagan. Detta sker dock inte i Valans spådom. Det ondas seger betraktar jag som en ny funktion eftersom denna spelar en avgörande roll för berättelsens fortskridande. Här bryter alltså resultatet mot Propps slutsats att antalet kända funktioner är begränsade och består av hans föreslagna 31 stycken (Propp:19-24).
När det gäller funktioner som är inverterade i förhållande till Propps schema så är det svårt att se några gemensamma drag inom det isländska berättandet som skiljer sig från det ryska bortsett från det att ”villainy” eller ”lack” tenderar att verkar upprepas och hamna i slutet av de sju sagorna, alltså i över 23 % av fallen. Även detta sker i Valans spådom. I övrigt verkar det dock inte förekomma några tydliga återkommande avvikelser från Propps schema i relation till funktionernas position.
Att funktioner förekommer på inverterad position är dock tydligt. I bilaga 1 har jag sammanfattat samtliga flödesscheman och markerat inverterade funktioner med rött. Man kan då konstatera att dessa förekommer i 70 % av sagorna. Men eftersom avvikelserna i så hög grad varierar och inte uppvisar någon gemensam struktur, annat än upprepandet av lack/villainy i slutet av flera sagor, vill jag reservera mig mot att beskriva hur mycket sådana avvikelser förekommer. Därför vill jag bara framhålla Sången om Fjolsvinn som ett tydligt exempel på att avvikelser kan förekomma, i kontrast till Propps påstående att ordningen skulle vara absolut (Propp, 1968:19-24).
6 Slutsats och diskussion
Med resultatet som grund kan man nu besvara forskningsfrågorna. Till att börja med kan man konstatera att både likheter och avvikelser förekommer i relation till Propps schema. Åtta avvikande funktioner kan ses i de 30 sagor som jag har analyserat, men bara tre av dem återkommer i mer än en saga. De som konsekvent upprepas och avviker är good trickery, evil compliance och evil victory.
Resultatet uppvisar en konsekvent avvikelse i schemats ordning jämfört med Propps. Funktionen lack eller villainy upprepades och hamnade dessutom sist i sju av 30 sagor. Bortom detta ser vi förvisso avvikande positioner på funktionerna i en majoritet av sagorna, men de uppvisar ingen konsekvens. Det enda man kan konstatera här är att det förekommer funktioner på inverterad position, vilket byter mot Propps tes (Propp, 1968:19-24). I 30 % av sagorna följer de Propps schema helt och hållet, och även när avvikelser förekommer så är de enstaka (se bilaga 1 för en överblick av flödesschemana). Scheman över de isländska sagorna uppvisar alltså fler likheter än avvikelser med Propps schema.
Vilka likheter och avvikelser i konstanter uppvisar då de isländska sagorna sinsemellan? Inom det isländska berättandet kan alltså den gode ibland lura den onde (good trickery och evil compliance), även om det omvända är vanligare. En strid uppstår i de flesta sagorna, men den gode vinner i den striden lika ofta som den onde (struggle leder antingen till victory eller till evil victory). Här är alltså inte sagorna samstämmiga.
Detta till trots uppvisar Eddan och Njals saga en tydlig gemensam struktur, och med resultatet som stöd kan man göra ett schema som är specifikt för dessa berättelser. Ifall detta schema även stämmer överens med andra sagor från senmedeltidens Island skulle man kunna förutse dessa berättelsers händelseförlopp. De borde i så fall se ut enligt följande:
Den isländska sagan börjar med att en familjemedlem lämnar hemmet (absentation). Därefter får hjälten ett förbud (interdiction) som han bryter mot (violation). Den onde söker information (reconnaisance) och får denna (delivery). Därefter försöker antingen den onde lura hjälten, eller så försöker hjälten lura den
onde, varpå respektive blir lurad (trickery/good trickery följt av complicity/evil complicity). Den onde ställer därefter till elände (villainy och lack) som uppmärksammas av hjälten (lack is made known) och som bestämmer sig för att skrida till handling (beginning of counteraction). Hjälten ger sig av (departure) utsätts för ett test (first function of the future donor) och svarar på utmaningen (heros reaction). Hjälten kommer då över något av magisk natur (provision or receipt of a magical agent). Hjälten leds till sökandets mål eller reser mellan världar (special transference between two kingdoms, guidance) samt går i strid med den onde (struggle) varpå han märks (branding). Därefter vinner antingen den onde eller den gode (victory/evil victory). Ifall hjälten vinner striden så upphör också eländet (lack is liquidated). Hjälten återvänder hem (return), förföljs på vägen (pursuit) men räddas från förföljelsen (rescue). När hjälten återvänder gör han så utan att bli igenkänd (unrecognized arrival) och förtalas av en falsk hjälte (unfounded claims). Hjälten utsätts då för en svår prövning (difficult task) som klaras (solution), varpå han erkänns (recognition) och den falske hjälten avslöjas (exposure). Hjälten ges ny skepnad (transfiguration) medan den onde eller falske hjälten straffas (punishment) och hjälten gifter sig eller bestiger tronen (wedding). Därefter sker en förutsägelse om eller antydan till elände i slutet av sagan.
Flödesschemat över en sådan saga ser då ut enligt följande:
β Y δ ε ζ η/η2 θ/θ2 A a B C ↑ D E F G H J I/I2 K ↓ Pr Rs O L M N Q Ex T U W A/a
Min slutsats är alltså att Eddan och Njals saga uppvisar en gemensam morfologisk struktur, och med ett underlag på 30 sagor anser jag denna slutsats tämligen säker. Men några punkter gör det ändå värt att problematisera den. Mitt resultat visar på att en analys av isländska sagor uppvisar drag som problematiserar och motsäger Propps slutsatser. Dels förefaller funktionernas position inte vara så låsta som Propp vill ha dem till, och dels verkar vissa funktioner tillkomma bortom de 31 från den ryska folksagan. Betydelsen av detta är att Propps teori kan behöva revideras. Jag finner hans särskiljande mellan berättelsers konstanter och variabler meningsfull och jag finner hans definition av funktioner som dessa konstanter vara en användbar teoretisk utgångspunkt. Jag förhåller mig dock mera reserverad till hans slutsats om funktionernas absoluta position och till att deras begränsade antal. Är det inte sådana variationer som borde ligga till grund för särskiljandet mellan berättandetraditioner
från olika tider och kulturer? Det är möjligt att om ett vetenskapligt verktyg som lämpar sig för sådan komparativ litteraturanalys ska hittas behöver Propps teori troligen revideras. Möjligen behöver en komparativt användbar teori grunda sig i resultatet från ett material som också lämpar sig för en komparativ granskning. Om sagor samlas in inte bara från Ryssland och Island utan också från Asien och Afrika kan kanske en mera träffsäker teori fastställas. Denna uppsats kan alltså ligga till grund för en sådan utökad granskning.
Men för att kunna utveckla en teori för att studera berättelsers strukturer och för att över huvud taget kunna prata om sådana strukturer behöver vi ord och beskrivningar av vad vi söker. I studiet av språk har man en mängd sådana ord för att beskriva olika språks struktur, och det konstanta mellan språk är att man kan dela upp ordklasser och fraser efter deras funktion. På så vis kan man identifiera gemensamma strukturer inom ett språk och särskilja det från andra. Kärnan i Propps teori fungerar på samma sätt i att den tittar på det som är konstant mellan berättelser, att händelser fyller olika funktioner för händelseförloppet. På så sätt är morfologisk strukturanalys grunden till den grammatik som beskriver berättelser, och genom denna kan vi hitta såväl gemensamma som särskiljande strukturer mellan olika berättelsetraditioner oavsett från vilken tid eller plats de härstammar.
För att kunna ägna oss åt litteraturvetenskap behöver vi givetvis vetenskapliga begrepp och verktyg att beskriva och analysera litteratur med. Morfologisk strukturanalys kan vara ett sådant verktyg. För att betyget A i Svenska 3 på gymnasiet ska uppnås krävs det att:
”Eleven kan göra en fördjupad, utförlig, träffsäker och nyanserad textnära litterär analys av ett tema, en genre eller ett författarskap ur flera perspektiv. I analysen använder eleven med säkerhet litteraturvetenskapliga begrepp och verktyg samt ger stöd för sin tolkning genom väl valda belägg från texterna.”
(Skolverket, 2012)
Om en elev förväntas hantera flera litteraturvetenskapliga analysverktyg för att uppnå högsta betyg kan inte mindre förväntas av läraren. Behovet av begrepp och verktyg för att på ett vetenskapligt sätt närma sig litteratur är alltså inte reserverat för professorn i litteraturvetenskap, utan är även högst relevant för såväl lärare som studenter i gymnasiet.
En fördel med just den morfologiska strukturanalysen är att den inte är bunden av hur en berättelse framförs. Det behöver alltså inte nödvändigtvis vara just litteratur i sin skrivna form som analyseras. Berättelsestrukturer kan identifieras i både spel, film, teater och musik. I ett alltmera massmedialt samhälle där olika typer av text- och berättelseframställanden interagerar och påverkar varandra finns ett behov av ett verktyg för kritisk granskning och komparativ analys som går bortom dessa mediegenrer och är oberoende av hur innehållet framställs.
Vissa mediala uttryck, såsom film, ger mindre utrymme för sidospår i berättelsen och fokuserar istället i högre grad på de händelser som driver berättelsen vidare i förhållande till exempelvis skriven litteratur eftersom de framförs under ett begränsat tidsspann. Min erfarenhet är dessutom att ju bredare publik en berättelse eller film riktar sig till, och således ju mera mainstream den uppfattas, desto större likheter uppvisar den med Propps modell. En berättelse som riktar sig till en bred publik uppvisar alltså en struktur som många känner igen och därför har lättare att ta till sig, vilket gör just strukturanalys än mer aktuellt. En enkelt framförd berättelse fokuserar på händelser som fyller en funktion för den centrala handlingens fortskridande, och det är inte svårt att identifiera dessa händelser. Under en serie lektioner under min praktik 2011 kunde en sjätteklass peka ut elva av Propps funktioner på rak arm efter 15 minuter bara på frågan vad sagor har gemensamt, något jag också förväntade mig att de skulle klara eftersom den genomsnittlige 12-åringen ganska ofta redan har sett över hundra filmer och således är mer insatt i berättelsestrukturer än vad denne kanske själv tror. För att sedan förmå göra meningsfulla analyser behövs dock ord på begrepp och analytiska verktyg, och jag fortsatte därför med att undervisa dem i Propps 31 funktioner och den bakomliggande teorin. När eleverna nu förstod strukturerna bakom berättelser började de spontant att skriva om befintliga sagor genom att exempelvis identifiera deras konstanta funktioner och endast ändra på variablerna, såsom att ersätta ett magiskt föremål med ett annat eller byta kön på en central karaktär. De kunde också lägga till funktioner och på så sätt utveckla en befintlig saga. Detta visar att morfologisk strukturanalys inte bara är värdefullt som ett verktyg att förstå sagor, utan också att det kan fungera som ett kreativt verktyg för att skapa annorlunda och nya berättelser. Det har därför ett pedagogiskt värde i skrivande och inte bara ett intellektuellt värde i läsande.
Med denna uppsats vill jag visa att kärnan i teorin som beskriver morfologisk strukturanalys inte är komplex bortom gemene mans förstånd. Om läsaren bävar inför
det stora arbete som ligger bakom just denna analys så vill jag påpeka att detta trots allt är en sammanfattande analys av 30 sagor, varav 27 är skrivna på vers. En sådan analys är krävande, men analysen av en enskild saga är inte det. Förutsatt att man förstått de mest grundläggande idéerna i den morfologiska strukturanalysen och känner till Propps 31 funktioner kan man mycket enkelt följa med i en berättelse och se generella drag i berättelsekomponenternas funktion. När man läser en saga eller ser en film kan man titta efter enskilda funktioner, såsom ifall den onde får sitt straff i slutet, och man får snart en uppfattning om generella mönster i de berättelser man möter utan någon omfattande arbetsinsats. Även om analysen av just Eddan och Njals
saga i synnerhet kanske inte är av intresse för varje elev så är verktyget bakom denna
analys i allmänhet av desto större intresse, vilket just kursplanerna i svenska så tydligt visar.
Referenser
Brate, Erik (1992) Den Poetiska Eddan.
Hansson, Stefan (2011) Morfologisk strukturanalys av Njals saga. Malmö Högskola, Opublicerad uppsats.
Lönnroth, Lars (2007) Njals Saga: översättning och inledning av Lars Lönnroth. Finland: Bokförlaget Atlantis AB
Lönnroth, Lars & Weber, Gerd Wolfgang (1986) Structure and meaning in Old Norse
literature: new approaches to textual analysis and litterary criticism. Odense:
Odense University Press.
McGlathery, James M. (1991) The Brothers Grimm and folktale. University of Illinois Press.
Propp, Vladimir (1968) Morphology of the Folktale. USA: American Folklore Society and Indiana University. University of Texas Press.
Salberger, Evert (1996) Gardar. Malmö: Samfundet Sverige-Islands förlag, ISSN 0280-6487. S. 48-58
Skolverket (2012) Kursplan i Svenska för gymnasieskolan.
http://www.skolverket.se/forskola-och-skola/gymnasieutbildning/amnes-och-
laroplaner/sve
Bilaga 1
Funktionernas ordning i de isländska sagorna, med början med den ryska folksagan.
P. β Y δ ε ζ η θ A a B C ↑ D E F G H J I K ↓ Pr Rs O L M N Q Ex T U W 5.1: A a B C ↑ D E F G H I2 M N T U2/a 5.2: Y δ ↑ ε a B C H I K Q 5.3: β η θ a B C ε ζ ↑ H D E G Q Ex U W 5.4: a B C D E F G ↑ H I K ↓ L M 5.5: β ↓ O M L N2 U 5.6: η θ A a B C ↑ D E F H J I2 M N Pr Rs ↓ K 5.7: A ε ζ η θ a B H I2 M N Ex U 5.8: A a B C D E F G ↑ M N K Ex T U W 5.9: a B C ↑ D E G K Q Ex ↓ 5.10: β A a B θ J η2 θ2 U 5.11: D a B C ↑ H I ↓ M N T 5.12: A B C D E H I K G M N Q W 5.13: β η2 θ2 ↑ A a B C D E F H I K Pr Rs2 Ex T U W 5.14: ↑ D E F G H I Q W A a 5.15: β η2 θ2 A a B C E ↑ D E F G H J I Pr Rs Ex U W A/a 5.16: η θ H I2 Ex U a/A 5.17: a B ↑ η θ a/A 5.18: η θ A a B C H I K Ex U 5.19: A a B C ↑ M Ex N K a 5.20: η2 θ2 A a B C ↑ D H I2 M L Ex N ↓ U 5.21: a η θ B Yδ C ↑ H I2 M N Ex U 5.22: β η θ A a B C ↑ a 5.23: A a B C ↑ D E G H I2 Q 5.24: β D E F H I2 Pr M Rs U N Q 5.25: A a B C F K 5.26: A a B M N K O Q W 5.27: a η θ A Ex U Q/T/W a B H I2 Ex U W 5.28: B β Y δ ε η θ A a C ↑ D E F G H J I K ↓ Pr O L M N Q Ex T U W 5:29: ↑ F J I D E F ↓ A H I Y η Y δ ε H J I ε η A δ F H J I2 U W ↑ Pr Rs L M N ↓ Q U a B K H U W 5.30: β2 ε ζ η θ A B C D E F G2 H J I2 K Pr Rs O L M N Q Ex T U W
Bilaga 2
Propp β Y δ ε ζ η θ A a B C ↑ D E F G H J I K ↓ Pr Rs O L M N Q Ex T U W 1 A a B C ↑ D E F G H I2 M N T U2 2 Y δ ε a B C ↑ H I K Q 3 β ε ζ η θ a B C ↑ D E G H Q Ex U W 4 A a B C ↑ D E F G H I K ↓ L M 5 β ↓ O L M N2 U 6 η θ A a B C ↑ D E F H J I2 K ↓ Pr Rs M N 7 ε ζ η θ A a B H I2 M N Ex U 8 A a B C ↑ D E F G K M N Ex T U W 9 a B C ↑ D E G K ↓ Q Ex 10 β η2 θ θ2 A a B J U 11 a B C ↑ D H I M N T 12 A B C D E G H I K M N Q W 13 β η2 θ2 A a B C ↑ D E F H I K Pr Rs2 Ex T U W 14 A a ↑ D E F G H I Q W 15 β η2 θ2 A a B C ↑ D E F G H J I Pr Rs Ex U W 16 η θ A a H I2 Ex U 17 η θ A a ↑ 18 η θ A a B C H I K Ex U 19 A a B C ↑ K M N Ex 20 η2 θ2 A a B C ↑ D H I2 ↓ L M N Ex U 21 Y δ η θ a B C ↑ H I2 M N Ex U 22 β η θ A a B C ↑ 23 A a B C ↑ D E G H I2 Q 24 β D E F H I2 Pr Rs M N Q U 25 A a B C F K 26 A a B K O M N Q W 27 η θ A a B H I2 Q Ex T U W 28 β Y δ ε η θ A a B C ↑ D E F G H J I K ↓ Pr O L M N Q Ex T U W 29 Y δ ε η A a B ↑ D E F H J I I2 K ↓ Pr Rs L M N Q U W 30 β2 ε ζ η θ A B C D E F G2 H J I2 K Pr Rs O L M N Q Ex T U W