Malmö högskola
Fakulteten för lärande och samhälle Kultur-språk-medier
Examensarbete
15 högskolepoäng, avancerad nivå
Gemensamma strukturer i
isländska sagor
En morfologisk strukturanalys
Morphological structure-analysis of icelandic tales
Stefan Hansson
Lärarexamen 300hp
Svenska i ett mångkulturellt samhälle 2012-03-28
Examinator: Kent Adelmann Handledare: Magnus Persson
Abstract
This paper is a morphological structure-analysis of icelandic tales to determine their common and distinguishable components in relation to one another and to the russian folktale with Vladimir Propp’s book Morphology of the Folktale (1968) as theoretical basis. The paper looks at the Poetic Edda and Njals saga and the functions of the actions for each other and for the story as a whole. Although the icelandic tales shows great similarities with the russian folktale in general, it also shows deviations. The functions have sometimes appeared on inverted positions, and in a full third of the stories the evil has won over the good in a crucial struggle, but has in 90 % of these stories still been punished before the end. In seven of the thirty tales the story has ended with a foreboding of misfortune or lack. My conclusion is therefore that the icelandic tales indeed shows a common morphological structure, but also deviations in relation to Propps conclusions which could function as a basis of critique against his theory as well as a foundation for future research to improve his theory.
Key words: Analysis, components, constants, Edda, folktale, functions, icelandic tales, litterature, morphology, Njals saga, structure, tale, variables, Vladimir Propp.
Förord
Mitt examensarbete utgörs av en morfologisk strukturanalys, efter Vladimir Propps modell, av den Poetiska Eddan från cirka 1270 e.Kr. Denna analys inkorporerar kopplingar till den morfologiska strukturanalys jag tidigare gjort på Njals Saga, en samtida saga, i kursen L5471 - Text och representation vid Malmö Högskola.
Innehållsförteckning
1 Inledning……….9
2 Syfte och problemställning………12
3 Litteratur- och teorigenomgång……….13
3.1 Val av teori……….15
3.2 Val av material………...16
4 Metod och genomförande……….19
4.1 Den kvalitativa analysen………19
4.2 Exempel på saga……….20
4.3 Den kvantitativa analysen………..20
5 Resultat, analys och teoretisk tolkning………..21
5.31 Övergripande analys av resultatet………38
6 Slutsats och diskussion………..40
Referenser……….45
Bilaga 1………46
1 Inledning
Ordet morfologi betyder läran om komponenterna av något, och om dessa komponenters relation till varandra och till helheten. En morfologisk strukturanalys är alltså ett verktyg för att blottlägga en berättelses form genom att studera dess komponenter. Den ryske litteraturvetaren Vladimir Propp (1895-1970) gör jämförelsen med blommor, eftersom olika blommor också bär på en gemensam struktur som gör att vi kan identifiera dem. Jag vill dock spinna vidare på denna jämförelse. De flesta blommor har gemensamt att de består av blad, stjälkar, ståndare och pistiller, och delarna fyller olika funktioner för varandra och för blomman som helhet. Dessa gemensamma strukturer som vi finner hos blommor kan vi kalla för blommans konstanter eftersom de är oföränderliga i det att de alltid fyller samma funktion och fungerar i det hela på samma sätt oavsett vilken blomma vi studerar- Exempelvis så fyller bladen alltid funktionen att de gör blommans fotosyntes möjlig medan ståndarna och pistillerna fungerar som reproduktionsorgan. På samma sätt fungerar sagor och berättelser, eftersom vissa komponenter i berättelser är konstanta mellan sagor. Ett bortrövande kan vara en sådan berättelsekonstant, eftersom den fyller funktionen för sagan att en brist uppstår när det ställs till med elände.
Men blommor är också olika. Rosor är röda och violer är blå, som en välkänd kärleksdikt börjar. Den skrikiga färgen fyller fortfarande den konstanta funktionen att locka till sig fjärilar och andra insekter, men vilken färg blomman har varierar. Detta kallar vi blommans variabler, eftersom det är uttryck i blomman som varierar, utan att inverka på blommans funktion ur ett övergripande perspektiv. Sagor fungerar faktiskt på samma sätt. Vissa element i berättelser varierar, utan att inverka på händelsernas funktion. Den som bortrövas kan vara en prinsessa, ett barn eller en häst, och den som står för bortrövandet kan vara en drake, en häxa eller en sjukdom. Detta är sagans variabler, men bortrövandet är en konstant som kvarstår i sin funktion oavsett vem som är ond och vem som är offret.
Den svenske naturvetaren Carl von Linné var en pionjär inom botaniken eftersom han hittade ett vetenskapligt verktyg för att analysera växter. Tidigare buntade man ihop blommor efter färg, men Linné hittade växternas gemensamma konstanter och struktur, och genom att analysera skillnaderna i olika växters struktur
kunde han börja nysta i gåtan kring olika växters inbördes släktskap. Men för att kartlägga dessa släktskap behöver han hjälp av efterföljande forskare.
Den ryske litteraturvetaren Vladimir Propp var en pionjär inom litteraturvetenskapen eftersom han trodde sig hitta ett nytt vetenskapligt verktyg för att analysera texter. Tidigare buntade man ihop sagor efter ett system som tittade på om de innehöll drakar, prinsessor och svanar, men Propps teori baserar sig istället på berättelsernas gemensamma konstanter i hur olika händelser spelar en funktion för berättelsens fortsatta händelseförlopp och helhet. Han hade en vision om att kanske en dag kunna utreda olika sagors och berättelsetraditioners inbördes släktskap och därmed se hur de har växt fram (Propp, 1968:65). Men precis som Linné så hade han bara skrapat på ytan och han bad därför sina läsare om hjälp med detta projekt.
Men vilken relevans har detta för någon utanför universitetens strikta litteraturvetenskapliga diskussioner? Vilken yrkesrelevans har det för mig som blivande lärare och för mina elever i sjätte klass? Jag vill påstå att det spelar stor roll. Den sagostruktur som Propp själv identifierade i den ryska folksagan är vanlig och förekommer än idag. Strukturen återupprepas och kan ses i mycket västerländskt berättande från senmedeltiden fram till idag. Men det går djupare än så, för teorin som Propp presenterar är ett verktyg för att se och identifiera strukturer i allt berättande, oavsett vilken denna struktur sedan är. För berättelsestrukturer återfinns inte bara i tusenåriga muntliga traditioner, utan de står också att finna i alla texter, vare sig de är sagor eller av akademisk natur, och de står att finna i såväl talets konst som i film och propaganda. Att se och identifiera dessa strukturer är ett verktyg för att lättare förstå texten, och för att kritiskt granska den.
I kursplanen från 1994 för Svenska A och B på gymnasiet står det att eleven ska känna till vanliga motiv och myter i litteraturen, samt kunna jämföra och se samband mellan litterära texter från olika tider och kulturer. I kursplanen för svenska från 2011 nämns även reflektion över skönlitteratur från olika tider och kulturer, och dessutom ska eleven ”ges möjlighet att i skönlitteraturen se såväl det särskiljande som det allmänmänskliga i tid och rum” och kunna reflektera över ”berättartekniska och stilistiska drag” (Skolverket, 2012). Detta är formuleringar som inte bara visar på hur central morfologisk strukturanalys kan vara i sådana kunskaper, men utifrån vilka man mycket tydligt kan påvisa just detta verktygs styrkor. För med strukturanalys kan man se sådana samband mellan texter som på ytan ter sig vitt skilda, oavsett om de framförs i tal, skrift eller bild. Det är mycket enkelt att notera de strukturella
likheterna mellan Beowulf, När lammen tystnar och Star Wars, och detta till trots att de skiljer sig mycket både när de är skrivna, vilken tid de skildrar, genom vilket medium de skildras och med vilka variabler de skildrar sagans funktioner.
2 Syfte och problemställning
Syftet är att blottlägga den isländska sagans morfologiska struktur per se genom att identifiera olika berättelsers gemensamma konstanter. Min huvudfråga lyder alltså:
Uppvisar Eddan och Njals saga någon gemensam morfologisk struktur, och i så fall vilken?
De forskningsfrågor som kommer att styra analysen är därför följande:
A) Vilka likheter och avvikelser i konstanter uppvisar de isländska sagorna med Propps schema över den ryska folksagan?
B) Vilka likheter och avvikelser i konstanter uppvisar de isländska sagorna sinsemellan?
3 Litteratur- och teorigenomgång
Vladimir Propp försökte förstå hur sagor var uppbyggda genom att identifiera berättelsens minsta beståndsdelar och sen titta på hur dessa beståndsdelar fungerar sinsemellan (Propp, 1968:3ff). Han kom fram till det han kallar för funktioner, och att dessa måste sägas vara sagans minsta beståndsdelar. Definitionen av dessa som står att finna i hans bok Morphology of the Folktale (Propp, 1968:19-24) utgör kärnan i teorin. Enligt denna måste man identifiera de olika händelsernas funktion för berättelsens fortskridande och för deras relation till helheten i varje berättelse. Man ska titta på hur karaktärerna i berättelserna agerar och vilken funktion deras handlingar spelar för handlingens fortskridande. Ibland agerar karaktärer utan att dessa handlingar spelar någon roll för berättelsen som helhet, och dessa handlingar bortser vi ifrån. De utgör inte centrala element av berättelsens struktur. Inte heller tittar vi efter vilka namn eller vilken form karaktärerna tar, eftersom detta utgör berättelsens variabler. Vi ska alltså fråga oss vad som händer, medan vem som gör det och på vilket sätt det sker istället definierar ifall denne exempelvis kan beskrivas tillhöra den Ondes karaktärssfär. Propp definierar en funktion genom att beskriva den med substantiv som uttrycker ett handlande (interdiction, violation, recognition, etc.). Man kan här göra en jämförelse rollspel, även TV-spelsbaserade rollspel såsom
Skyrim. Föreställ dig att spelaren ska försöka hitta ett svärd, men inte vet var han ska
börja leta. Något måste då hända för att berättelsen ska kunna fortsätta. Spelaren måste då få någon form av information eller ledtråd som leder denne närmre sökandets mål, annars måste han leta över hela världen. Tilldelandet av denna information fyller alltså en funktion för berättelsens fortskridande.
När Propp gått igenom 100 ryska folksagor på detta vis kunde han konstatera att funktionerna var konstanter i sagor, de var stabila och oberoende element av berättelsen oavsett hur eller av vem de uppfylldes (Propp, 1968:21). De utgjorde alltså sagans minsta beståndsdelar.
Propp gick vidare och menade att han bara kunde hitta 31 olika typer av funktioner i alla de sagor han gått igenom. Alla händelser som för berättelsen framåt skulle därför falla in under någon av dessa 31 beskrivningar (Propp, 1968:21f, 26-65):
Propps 31 funktioner
1. Absentation β (familjemedlem lämnar hemmet) 2. Interdiction Y (förbud eller påbud)
3. Violation δ (brott mot ovanstående, eller att hjälten följer instruktionen) 4. Reconnaisance ε (den onde söker information om offret eller hjälten) 5. Delivery ζ (informationen når den onde)
6. Trickery η (den onde försöker lura) 7. Complicity θ (hjälte/offer luras)
8. Villainy A (den onde ställer till djävulskap) 8a. Lack a (brist eller olycka uppstår)
9. Lack is made known B (olycka/brist uppmärksammas av hjälten)
10. Beginning of counteraction C (hjälten bestämmer sig för att skrida till handling) 11. Departure ↑ (hjälten ger sig hemifrån)
12. First function of the future donor D (hjälten utsätts för test, gåta, strid motsvarande) 13. The heros reaction E. (hjälten reagerar på utmaningen)
14. Provision or receipt of a magical agent F (hjälten tilldelas/tar/stjäl motsv. magiskt föremål)
15. Special transference between two kingdoms, guidance G (hjälten reser och leds till sökandets mål)
16. Struggle H (hjälten och den onde går i strid) 17. Branding, marking J (hjälten märks)
18. Victory I (hjälten segrar)
19. Misfortune or lack is liquidated K (Olycka/brist upphör) 20. Return ↓ (hjälten återvänder hem)
21. Pursuit, chase Pr (hjälten förföljs på hemresan) 22. Rescue Rs (hjälten räddas från förföljelsen)
23. Unrecognized arrival O (hjälten, fortfarande okänd, återvänder hem) 24. Unfounded claims L. (falsk hjälte förtalar hjälten)
25. Difficult task M (hjälten utsätts för svår prövning) 26. Solution N (hjälten löser uppgiften)
27. Recognition Q (hjälten erkänns) 28. Exposure Ex (falsk hjälte avslöjas) 29. Transfiguration T (hjälte ges ny skepnad) 30. Punishment U ( den onde/falsk hjälte straffas) 31. Wedding W (hjälten gifter sig och bestiger tronen)
Flera av dessa funktioner beskrivs tillhöra varandra i par. Exempelvis så hör nr 2,
interdiction, ihop med nr 3, violation (Propp, 1968:26ff). På samma sätt hör nr 8a och
nr 19 ihop, det vill säga lack och lack is liquidated, och så gör även nr 11 och nr 20,
departure och return. De utgör par eftersom den första funktionen är nödvändig för
att nästa ska kunna inträffa, man kan helt enkelt inte bryta mot ett förbud som inte existerar.
När man tittar på de 31 funktionerna ovan kan man se att varje funktion designerats med ett tecken, såsom β, Y, δ osv. Detta är för att man ska kunna skriva ut sagans flödesschema som en kod. Jag har använt mig av samma tecken som Propp för att underlätta jämförelser mellan hans resultat och mitt. Hans resultat var att alla sagor uppvisade samma ordning på funktionerna, även om vissa funktioner ibland saknades i enskilda sagor (Propp, 1968:22f). Deras positioner var alltså aldrig inverterade, de förekom aldrig i en annan ordning, och eftersom han inte heller hittade fler än just dessa 31 funktioner drog han slutsatsen att alla sagor kunde beskrivas enligt samma struktur (Propp, 1968:23f). Koden, eller flödesschemat, över inte bara den ryska folksagan utan också över sagor i allmänhet ser därför ut på följande sätt enligt Propp:
β Y δ ε ζ η θ A a B C ↑ D E F G H J I K ↓ Pr Rs O L M N Q Ex T U W
Funktionerna är kopplade till karaktärernas agerande och därför delar Propp upp dessa karaktärer i sju karaktärssfärer för att beskriva varje karaktärs funktion i berättelsen (Propp, 1968: 79ff). Genom att titta på vad karaktären gör och när detta sker i berättelsen kan man avgöra ifall denne kan beskrivas tillhöra den ondes eller den godes sfär, eller någon helt annan. Detta har betydelse för analysen av sagan om man exempelvis vill ha reda på ifall den gode vinner i den stora striden (struggle). Samma person i en berättelse kan dock fylla funktioner från flera karaktärssfärer, men en karaktärssfär kan också bestå av flera personer.
3.1 Val av teori
Jag har främst två skäl till att använda just Propps teori som utgångspunkt i denna undersökning. Det första är att jag ser ett syfte i att utforma en detaljerad förklaring av den isländska sagan då jag inte är ute efter dess minsta gemensamma nämnare med
andra traditioner, såsom ”hemma - borta - hemma”. I en detaljerad beskrivning kan man jämföra de isländska sagornas likheter och skillnader sinsemellan såväl som desamma i jämförelse med representanter från andra tider och kulturer.
Det andra skälet är att jag upplever just denna teori som ett fungerande vetenskapligt verktyg till skillnad från alternativa teorier. Ett konkurrerande verktyg kallas för Aarne-Thompsons klassifikationssystem. Detta går ut på att man tittar på vad en saga innehåller, till exempel om den innehåller drakar, häxor, svanar eller prinsessor. För varje förekomst av ett sådant element i en berättelse designeras den ett tecken, och man får på så vis en fram en kod över varje saga och kan organisera dem efter innehåll (Propp, 1968:10ff). Problemet med detta system är att det inte beskriver berättelsens struktur utan endast dess innehåll. Det är ett väldigt praktiskt system för bokföring av sagor och deras innehåll, och letar litteraturvetaren efter sagor som innehåller just drakar kan han enkelt hitta dessa genom att söka efter en viss kod. Enkelt uttryckt så buntar det ihop blommor efter färg, något som är väldigt praktiskt i en blomsteraffär men inte för en botaniker. Systemet går alltså bara på ytan av sagan, det berättar inte något om vare sig karaktärernas eller händelsernas betydelse inom sagan. Propps teori är istället ett system som försöker blottlägga berättelsens bakomliggande struktur och sätta ord på denna, precis som grammatiken sätter ord på språkens struktur.
3.2 Val av material
Trots att Vladimir Propps teori på området publicerades redan 1928 så har den inte tillämpats i analyser av de välkända isländska berättelserna från sent 1200-tal. Forskningen kring den isländska diktningen har fokuserat på dess konstnärliga uttryck, den har försökt beskriva skönheten i denna blomma som är isländskt berättande och tittat på dess variabler, såsom bruket av allitteration (Salberger, 1996). Studiet av det isländska berättandets struktur och konstanter utifrån ett vetenskapligt perspektiv lyser dessvärre med sin frånvaro. Jag ämnar botanisera i den isländska litteraturens trädgård för att fylla detta hål, och även om min ansats är liten så är det ett steg på vägen.
Litteraturvetare har följt i Propps fotspår och genomfört strukturanalyser på sagor från andra tider och kulturer, inte minst bröderna Grimms sagor har genomgått sådana analyser (McGlathery, 1991). Men som jag tidigare nämnt finns inte mycket
att hämta när det gäller den isländska berättartraditionen. Jag har varit i kontakt med universitetet i Reykjavik och de meddelar att det heller inte finns något skrivet i morfologisk strukturanalys ens på isländska. Lars Lönnroth (1986) har använt Propps teori för att identifiera karaktärssfärerna i Njals Saga, som han också översatt, men han har inte identifierat själva berättelsens struktur i övrigt utifrån denna teori.
Den Poetiska Eddan, vilken jag endast refererar till som Eddan och inte ska
förväxlas med den Prosaiska Eddan, lämpar sig väl för denna typ av analys eftersom den består av många kortare sagor som dessutom kan jämföras sinsemellan. Eddan utgörs av inte mindre än 36 berättelser, men några tvingas jag dessvärre utesluta ur min analys på grund av sin natur. Både Eddan och Njals saga är nedskrivna runt år 1270, men anses ha sin grund i en muntlig berättelsetradition från mellan åren 800 och 1000 e. Kr, med undantaget av Solsången som troligen är ungefär 200 år yngre (Brate, 1992:3). När de uppstått i muntlig form är dock oväsentligt för mig, jag kan bara analysera den nedtecknade versionen av berättelserna och därför kan min analys heller inte säga något om något bortom dessa.
Av Eddans 36 sagor har jag valt att inkludera 29 stycken i min analys, och jag har uteslutit sju stycken. För att ge exempel så är Den Höges sång ingen saga som sådan utan bara en samling visdomsord utan någon form av kronologi eller berättelse, och Sången om Allvis är i huvudsak en samling av synonymer, också den fri från undersagans struktur redan vid första anblicken. I ett fall har jag valt att slå ihop tre sagor till samma analys, nämligen Sången om Regin, Sången om Favner & Sången
om Sigrdriva, eftersom det i just detta fall är så uppenbart att sagorna hör samman. På
så vis blir de 29 sagorna till 27. I andra fall gör jag dock inte detsamma, som med vissa andra av de många sagorna om Sigurd Fafnersbane, eftersom dessa sagor skiljer sig mellan varandra antingen ur en kronologisk synvinkel eller genom att de antar samma berättelse ur olika perspektiv. På grund av detta bär varje sådan saga på sin egen berättelsestruktur och bör analyseras självständigt.
Till dessa 27 sagor tillkommer sedan de tre berättelser som Njals Saga kan sägas utgöra för att komplettera undersökningen ytterligare, baserat på mina tidigare fynd. Njals saga är intressant eftersom den är nedtecknad vid samma tid som Eddan, nämligen runt år 1270. Detta är viktigt eftersom det ramar in mitt material till sagor från en viss tid och plats. Resultatet från min analys av Njals saga visade att stora delar uppvisade många likheter med den ryska folksagan. En genomgående avvikelse var dock funktionen som jag benämner I2, alltså att den Onde segrar i den stora
Striden, vilket placerar Hjälten i en ”underdog-position” under betydligt längre tid i förhållande till Propps flödesschema. Den andra sagan i Njals saga, nämligen
Gunnars saga, uppvisade ett flödesschema som tedde sig kaotiskt i jämförelse med
Propps. En mängd funktioner förekom på inverterad position, och många upprepades dessutom (Hansson, 2011). Eftersom detta arbete utgjorde en analys av endast tre sagor var det svårt att dra några vidare slutsatser av resultatet. För att kunna dra några vetenskapliga slutsatser utifrån detta resultat måste det vila i ett större material, vilket blir möjligt i denna uppsats.
Men motsvarar dessa sagor ett urval som stämmer med Propps teori? I den engelska översättningen av hans verk kallar han sina sagor i första hand för ”folktales”, men också ”fairy tales” och ”wonder tales”, (Propp, 1968:ix). När jag frågade Reykjaviks universitet om råd inför mitt arbete meddelade rektorn att ”Edda and Njals Saga are strictly speaking not folktales”. Propp definierar sina sagor som berättelser som vilar på en muntlig tradition och som innehåller minst ett mirakelartat inslag (Propp, 1968:19-24). Med den definitionen kan jag argumentera för att de flesta av sagorna i mitt urval kan beskrivas som ”folktales” och därför i hög grad liknar Propps urval, men detta är naturligtvis en tolkning som kan ifrågasättas. Detta är dock inte intressant för min undersökning, eftersom jag inte har som avsikt att genrebestämma Eddan eller Njals Saga. Min uppgift är att försöka utröna dessa berättelsers struktur med hjälp av Propps teori, oavsett vad man sen vill kalla berättelserna.
Där förekommer flera komplikationer som gör analyserandet av Eddan svårt. En av de mest uppenbara svårigheterna är att dikterna inte alltid är helt enkla att förstå och att det ibland är oklart vem det är som gör vad och mot vem. Erik Brates version är en översättning och därför är det hans tolkning av dikternas betydelse som vi möter, och inte heller då är alla verser helt tydliga. I dessa fall har jag själv åter fått göra en tolkning av vad som händer, och det är fullt möjligt att jag ibland missuppfattat vad det är som verkligen sker. Detta är något man måste granska närmare vid en kritisk läsning av mitt resultat. I några fall kan jag dock komplettera eller problematisera min analys av skeendet med hjälp av Gro Steinslands bok
Fornnordisk religion (2005). Steinsland tolkar både händelser och gudarnas beteende
i Eddan ur ett religionsvetenskapligt perspektiv, och jag hänvisar till Steinslands tolkningar för att berika min strukturanalys.
4 Metod och genomförande
Jag har i huvudsak använt mig av en kvantitativ metod, eftersom jag har tagit 30 sagor och försöker se inbördes likheter och skillnader i deras struktur. Men för att få fram flödesschemat över varje enskild saga krävs ett mera kvalitativt förhållningssätt. Analysen får därför sägas vara en kombination av en kvalitativ och kvantitativ metod.
Är då 30 sagor tillräckligt för att dra några övergripande vetenskapliga slutsatser? Propp beskriver sitt eget urval av 100 sagor som ”mer än nog” för sin egen undersökning (Propp, 1968:23). Av 30 sagor bör man alltså kunna dra åtminstone en del vetenskapliga slutsatser med viss rimlighet, men jag vill också reservera mig mot att se dessa som på något sätt absoluta, i synnerhet som Propps analys av sitt material är så oerhört mycket mer genomarbetad.
4.1 Den kvalitativa analysen
När jag har analyserat de enskilda sagorna har jag i första hand läst dem och noterat vilka av karaktärernas handlingar som fört handlingen vidare. Därefter har jag försökt identifiera dessa handlingars betydelse mera exakt, och ge dem benämningar efter Propps föredöme, eller gett dem nya benämningar när jag tyckt mig finna funktioner som avsevärt skiljer sig från de Propp funnit. Jag markerar sådana nya funktioner med
blått, exempelvis I2 för den Ondes seger.
Man måste också titta på vilken plats en viss handling har i berättelsen som helhet, eftersom detta måste vägas in i definitionen av vilken roll den spelar för fortskridandet. Jag tittar också på ifall funktioner avviker i position i förhållande till Propps schema, men jag uppehåller mig bara vid detta i texten när det förekommer återkommande eller mycket tydliga sådana avvikelser. En sammanfattande lista över samtliga sagors flödesscheman finns i bilaga 1 (sidan 46f) i detta arbete och funktioner som uppvisar inverterade positioner är där markerade med rött.
4.2 Exempel på saga
Jag beskriver varje saga genom en sammanfattande synopsis som tar fasta på just de händelser som fyller en funktion för berättelsens fortskridande. Jag skriver då funktionens engelska beteckning inom parentes. En saga kan exempelvis börja med att den onde ställer till med elände (villainy). När hjälten märker detta (lack is made known) bestämmer sig denne för att göra något åt saken (beginning of counteraction) och reser iväg (departure). Hjälten går i strid med den onde (struggle) och vinner (victory) varpå bristen upphör (lack is liquidated).
Flödesschemat över en sådan saga ser då ut enligt följande: A B C ↑ H I K
Om något i schemat avviker eller kan problematiseras nämner jag detta här, direkt efter schemat.
4.3 Den kvantitativa analysen
När detta väl är gjort kan man jämföra sagornas inbördes struktur genom att placera dem i en tabell som beskriver de olika sagornas flöde av funktioner med de tecken som Propp givit dem.
För att svara på vilken gemensam struktur de isländska berättelserna bär är jag intresserad av till vilken grad dessa berättelsefunktioner återkommer i flera sagor. Genom att forskningsfrågorna appliceras på resultatet från de kvalitativa analyserna har jag genomfört en kvantitativ analys. Jag tittar på vilka av Propps funktioner som återfinns i de isländska sagorna, och i hur många sagor varje enskild funktion förekommer. Om jag hittar funktioner utöver Propps 31 tittar jag också på hur ofta sådana nya funktioner förekommer för att avgöra om det är en vanligt förekommande struktur i mitt urval av sagor. En tabell över samtliga sagor som beskriver vilka av Propps funktioner som förekommer och vilka utöver dessa som hittats finns i bilaga 2 (på sidan 48f) i detta arbete. Slutligen tittar jag också på ifall flera sagor uppvisat funktioner som varit inverterade, alltså i en annan ordning. Om flera sagor uppvisar liknande avvikelser kan detta beskriva en berättarstruktur som är vanlig bland isländska sagor.
5 Resultat, analys och teoretisk tolkning
Detta kapitel presenterar först resultatet och den grundläggande analysen av varje enskild saga från Eddan. Därefter kommer en kort kommentar om mitt resultat från
Njals saga och sist en sammanfattande analys av resultatet som helhet.
5.1 Valans spådom
Denna saga börjar med en skapelseberättelse. Senare presenteras en trollpacka som på något sätt ställer till otyg (villainy) som måste åtgärdas (lack; lack is made known). Asarna bestämmer sig för att föra krig (beginning of counteraction) och ger sig iväg (departure). Oden möter trollpackan (first function of future donor) som han ger gåvor (heros reaction). I gengäld kommer trollpackan med spådomar (receipt of magical agent) och Oden får se valkyrior (special transference between two kingdoms, guidance). I spådomen ser han Fenrers avkomlingar släppas lösa såväl som Fenrisulven själv, och Ragnarök har således inletts (struggle). Himlen faller (evil victory) men vissa av gudarna, Lodyns ättlingar, överlever och fortsätter kämpa mot det onda (difficult task). Så stiger jorden ur havet på nytt (solution) och osådda åkrar växer igen (transfiguration). Så plötsligt dyker Nidhogg upp igen (no punishment/lack).
Flödesschemat blir då följande: A a B C ↑ D E F G H I2 M N T U2/a
Vad som egentligen händer i den sista versen där Nidhogg dyker upp igen tvista de lärde om (Steinsland, 2005:141f). Det är möjligt att uppfatta det som om de onda makterna inte riktigt straffades, men detta är problematiskt eftersom flera av de onda gudarna också dör under Ragnarök. Kanske skildrar det de onda makternas återkomst och förutspår en ny Ragnarök som stundar för den nya världen.
I denna saga har jag hittat funktioner som avviker från Propps definitioner. I2, alltså att den onde segrar i striden, hittade jag också i Njals Saga. Som jag ovan nämnt kan man också ifrågasätta ifall verkligen ”no punishment” är det som händer i slutet eller ens är en funktion, men jag har valt att här kalla denna eventuella funktion ”U2”.
5.2 Sången om Vavtrudner
Oden frågar sin maka Frigg om råd inför resan till Vavtrudner, och hon uppmanar honom att stanna hemma (interdiction). Oden väljer att ändå åka (violation) och ger sig av (departure). Väl framme försöker Vavtrudner ta reda på vem Oden är (reconnaisance) och meddelar att Oden inte kommer levande därifrån ifall han inte är visare än Vavtrudner (lack; lack is made known). Oden antar utmaningen (beginning of counteraction) och svarar på Vavtrudners frågor, och ställer egna motfrågor (struggle). Oden överlistar sin motståndare och visar sig besitta större vishet (victory) varvid han vinner vadet (lack is liquidated) och får Vavtrudners erkännande som den visaste av alla (recognition).
Flödesschemat blir då följande: Y δ ↑ ε a B C H I K Q
5.3 Sången om Grimner
De två pojkarna Agnar och Geirröd är ute och fiskar men driver ut på havet i sin båt (absentation). De hamnar hos en bonde som uppfostrar dem och när de ror ut på havet igen så ska de gå iland på främmande mark, men när Geirröd gått iland knuffar han ut sin bror på havet igen (trickery; complicity). Oden och Frigg ser allt detta och blir upprörda (lack; lack is made known) och Oden bestämmer sig för att straffa Geirröd (beginning of counteraction). Geirröd varnas dock av Friggs kammartärna som hört Odens planer (reconnaisance; delivery). När Oden givit sig av (departure) och kommit till Geirröd, som nu är kung, blir Oden fjättrad och får utstå tortyr när Geirröd försöker bryta hans vilja och ta reda på vem han är (struggle). Oden kallar till sig Geirröds son och ber om att få vatten (first function of future donor), vilket han också får (heros reaction). Oden ger sonen visdom och kunskap, och berättar att han ska bli kung (guidance; recognition). Kung Geirröd inser då vem han har torterat och ångrar sig (exposure) men faller på sitt eget svärd och dör när han ska resa sig (punishment). Så blir istället Geirröds son kung (wedding).
Flödesschemat blir då följande: β η θ a B C ε ζ ↑ H D E G Q Ex U W
5.4 Sången om Skirner
Frej ser en ungmö bli till kvinna i Jotunheim och blir ledsen (lack) och Frejs far Njord får detta berättat för sig när han frågar varför Frej är så nedstämd (lack is made known). Skade beordrar då Skirner att tala Frej till rätta, men får istället i uppgift att föra kvinnan till Frej (beginning of counteraction; first function of future donor). Vägen dit är dock inte enkel, vilket Skirner påpekar (heros reaction), och han ber om att få ett magiskt svärd med sig (provision or receipt of a magical agent) och en magisk häst för att kunna resa till Jotunheim (special transference between txo kingdoms). Skirner far iväg (departure) och möts av motstånd när han ska passera staketet till gården där kvinnan befinner sig eftersom hundar vaktar öppningen. Efter att ha talat med husbonden får han komma in, och Skirner försöker på alla sätt och vis att vinna kvinnan till gifte åt Frej (struggle). Till sist hotar han och förbannar kvinnans far, som då ger sig (victory; lack is liquidated), men Frej får vänta i nio dagar på giftermålet. När Skirner återvänder (return) meddelar han Frej detta (unfounded claims) och Frej våndas och undrar om han ska stå ut i nio hela dagar (difficult task).
Flödesschemat blir då följande: a B C D E F G ↑ H I K ↓ L M
När Skirner meddelar Frej om dröjsmålet för giftermålet kommer han givetvis inte med ogrundade påståenden i bokstavlig mening. Men när kvinnans far meddelar dröjsmålet fyller detta funktionen att ställa till oreda för Frej, och Skirners meddelande av det fungerar därför som om en falsk hjälte förtalar honom och sätter honom i vånda.
5.5 Sången om Harbard
Tor har varit borta från sitt hem (absentation) och är på väg hem (return). När han ska passera ett sund behöver han ha färjekarlens hjälp, men denne känner inte igen Tor (unrecognized arrival). Färjekarlen vägrar släppa över Tor och Tor måste därför övertyga honom om att göra detta (difficult task). Färjekarlen förolämpar dessutom Tor och hävdar att Siv, Tors maka, har varit otrogen (unfounded claims). Färjekarlen vägrar alltjämt att släppa över Tor, som istället ombeds finna en annan väg (no solution) och Tor förbannar då färjekarlen (punishment).
Flödesschemat blir då följande: β ↓ O M L N2 U
Även här har jag hittat en avvikande funktion om man jämför med Propps. N2
beskriver ett tillstånd där den utmaning hjälten ställs inför permanent saknar lösning.
5.6 Kvädet om Hymer
Thursen Yggs son planerar att lura asarna så att han kan stjäla en kittel från dem (trickery). Detta lyckas (complicity; villainy) och asarna hittar inte sin kittel när de väl behöver den (lack; lack is made known). De diskuterar hur de ska få tag i en kittel stor nog (beginning of counteraction) och Tor tar sin vagn och beger sig mot Hymer (departure) som sägs ha en sådan kittel. Där träffar han Hymers maka som ber Tor att kalla sig ”sonen Veor” medan Tors följeslagare får gömma sig under några andra kittlar (first function of future donor). Detta gör de också (heros reaction) och Tors falska identitet skyddar honom från Hymers vrede (provision or receipt of a magical agent) men denne hittar Tors följeslagare och dräper åtta av dem (struggle; branding, marking; evil victory). Tor ställs inför en del prövningar där han bland annat ska fiska men misslyckas, eftersom han fått Midgårdsormen själv på kroken och förmår inte dra upp den, men när Hymer föreslår ett styrkeprov (difficult task) så föreslår Tor att han ska bära den gigantiska kitteln så långt han förmår, vilket han också gör (solution). Efter ett tag blir han dock förföljd (pursuit) och Tor dräper förföljarna (rescue). Han återvänder till Asgård (return) med kitteln (lack is liquidated).
Flödesschemat blir då följande: η θ A a B C ↑ D E F H J I2 M N Pr Rs ↓ K
Tor ställs även i denna saga inför en utmaning som han misslyckas med, men denna händelse fyller ingen funktion eftersom han lyckas med en senare utmaning.
5.7 Loketrätan
Under ett gille som asarna håller blir Loke avundsjuk och slår ihjäl Finafeng (villainy) och flyr sedan därifrån. Han talar med Elder och frågar vad asarna nu talar om (reconnaisance) och får reda på att de nu avskyr honom (delivery) och för detta planerar han att hämnas (trickery). Han beger sig in igen och börjar förolämpa gudarna (compliance; lack) som har svårt att hantera situationen (lack is made known). De försöker säga emot honom (struggle) men misslyckas och funderar på att ta till vapen, men avstår (evil victory). De vill dock driva honom ur salen (difficult task) och först när Tor hotar med att slå honom med hammaren går Loke iväg
(solution). Loke flyr och gömmer sig i ett vattendrag i laxskepnad, men gudarna hittar honom (exposure) och Loke fjättras vi en sten där en huggorm låter sitt etter droppa ner på honom (punishment).
Flödesschemat blir då följande: A ε ζ η θ a B H I2 M N Ex U
Vi ser här hur den ondes seger i striden återkommer även i denna saga, som den också skedde i 5.6. Den onde får dock ändå sitt straff på slutet.
5.8 Kvädet om Trym
En dag saknar Tor sin hammare (villainy; lack) och asarna undrar hur de nu ska försvara Asgård (lack is made known). De bestämmer sig för att försöka leta upp hammaren (beginning of counteraction) och när de talar med Frej om problemet (first function of future donor) lyckas de övertyga honom (heros reaction) om att få låna hans fjäderskrud (provision or receipt of a magical agent). Loke tar på sig fjäderskruden och flyger till Jotunheim och tar där reda på att thursen Trym har stulit hammaren och att han vill ha Freja till gifte för att återlämna den (special transference between two kingdoms, guidance). Tor klär då istället ut sig till brud för att lura thursarna och får med sig Loke som brudtärna, och de beger sig till Jotunheim i Tors vagn. Väl på bröllopet äter Tor som han alltid brukar, nämligen väldigt mycket, och thursarna misstänker att något inte stämmer (difficult task). Loke kommer då med en bortförklaring som accepteras (solution). I slutet av bröllopsceremonin placeras så hammaren i Tors knä (lack is liquidated; exposure) som då kastar av sig sin förklädnad (transfiguration) och slår ihjäl varenda thurse på festen (punishment; wedding).
Flödesschemat blir då följande: A a B C D E F G ↑ M N K Ex T U W
Man kan ifrågasätta ifall situationen där Tor kastar av sig sin förklädnad kan betraktas som ”transfiguration”. Likaså kan man problematisera ifall det verkligen sker ett ”bröllop”, men eftersom denna funktion inkluderar betydelsen att hjälten bestiger tronen kan man se Tors återvunna makt som en situation där Tor inte bara återtar sin hammare utan också sin position som gudarnas främste försvarare.
5.9 Balders drömmar
Asarna anar ugglor i mossen när de får visioner om Balders död (lack; lack is made known). De frågar sig vad de ska göra (beginning of counteraction) och Oden bestämmer sig för att ta Sleipner och rida till Nivlhel (departure). Väl där väcker han en död trollkvinna frågar Oden vad som står på (first function of future donor). Han berättar om visionerna om Balders död (heros reaction) och hon berättar att Höder ska bli Balders bane (special transference between two kingdoms, guidance). Oden frågar vem som ska hämnas Balder, och får reda på att detta ska Vale göra (lack is liquidated). Hon avslöjar då honom att vara Oden (recognition) och han svarar då henne att hon är ”trenne thursars moder” (exposure). Hon ber då Oden att rida hem (return)
Flödesschemat blir då följande: a B C ↑ D E G K Q Ex ↓
Jag har valt att tolka svaret på vem som hämnas Balder som funktionen ”lack is liquidated” på grund av hämndens betydelse i dessa sagor. Eftersom den onde segrar i flera av sagorna men ändå får sitt straff bedömer jag det som att Oden inte ger sig av för att finna ett sätt att stoppa Balders död. Istället ser han möjligen visionen om Balders död som ett oundvikligt öde och vill därför bara försäkra sig om att Balder kommer att bli hämnad.
5.10 Kvädet om Volund
Denna saga är början på hjältesagorna i Eddan, de tidigare har istället berört gudarna. Konung Nidud av Sverge (sic) har tre söner, Slagfinn, Egil och Volund. Dessa gifter sig med tre valkyrior som sedan, sju år senare, reser för att strida. Efter lång tid kommer de dock inte tillbaka (absentation). Två av bröderna åker iväg för att leta medan Volund stannar kvar. Beväpnade män kommer dock till gården och stjäl smycken (villainy; lack) och Volund upptäcker stölden (lack is made known). När han somnar (complicity) fjättras han om natten. Volund får sina knäveck skurna så att han inte kan gå (mark, branding) och han sätts på en ö för att smida föremål åt sina fiender. Han lockar dock till sig ledarens söner (good trickery) som närmar sig Volund (evil compliance). Då dräper han dem och gör sedan smycken av deras kvarlevor. När den onde senare saknar sina söner berättar Volund vilka smycken han bär (punishment).
Flödesschemat blir då följande: β A a B θ J η2 θ2 U
När Volund somnar utgör detta funktionen ”complicity” även om inte ”trickery” förekommit. Denna funktion kan nämligen existera oberoende av ”trickery” för att den onde ska kunna genomföra något, och är helt i enlighet med Propps teori (Propp, 1968:30) Vi ser också två nya funktioner, nämligen att den gode istället lurar den onde, vilket ger paret η2 och θ2. Man skulle kanske kunna argumentera för att dessa utgör funktionerna ”difficult task” och ”solution”, men hjälten får här inget uppdrag utan beslutar sig helt själv för att lura den onde. Inte heller sker någon direkt seger över den onde eller ett upphörande av den ursprungliga bristen, Volund lyckas inte fly från sin fångenskap, men den onde får fortfarande sitt straff.
5.11 Kvädet om Helge Hjorvardsson
En valkyria uppenbarar sig för Helge och ger honom en spådom där han får reda på var han kan hitta ett magiskt svärd (first function of future donor). Helge påpekar för sin far att deras fiende Rodmar (lack; lack is made known) tror sig sitta säkert. Han uppmanar då Helge att hämnas på deras fiende (beginning of counteraction). Helge uppsöker det magiska svärdet (provision or receipt of a magical agent) och ger sig av (departure). Helge stöter på en häxa som försöker hindra Helge. De försöka överlista varandra (struggle) och Helge får kampen att dra ut på tiden så att solen hinner gå upp och förvandla häxan till sten (victory). När sedan berättelsen fortsätter är Helge hemma igen och han förlovar sig med valkyrian Svava. När Hedin återvänder från ett julfirande (return) möter även han en trollkvinna som får Hedin att avlägga ett löfte om att han ska gifta sig med Svava (difficult task). Helge meddelar att han ändå ska gå en holmgång, alltså en form av duell, i vilket fall och kanske inte överlever. Helge får en dröm där han förutspår sin egen död och i duellen dör han också, men innan han drar sitt sista andetag så uppmanar han Svava att gifta sig med Hedin (solution). Helge och Svava säg ha blivit återfödda (transfiguration).
Flödesschemat blir då följande: D a B C ↑ H I ↓ M N T
I denna saga vinner den gode striden mot den onde, men den ursprungliga bristen upphör inte här. När lösningen på den ena hjältens prov inträffar så är detta
dessutom synonymt med den andra hjältens död. Denne återföds dock, ungefär som världen gör efter Ragnarök.
5.12 Första kvädet om Helge Hundingsbane
När Helge, bara 15 år gammal, dräper Hunding kräver dennes söner Helge på bot (lack; lack is made known). Helge vägrar dock betala denna mansbot. Oden vredgas och Hundings söner förbereder sig för strid (beginning of counteraction; first function of future donor). Så hamnar Helge i strid med dem och dräper dem alla (heros reaction; struggle; victory; lack is liquidated). Helge ser då valkyrior som talar till honom och vägleder honom (special transference between two kingdoms, guidance). Senare kämpar Helge mot Hodbrodds stora armé (difficult task) och segrar (solution). Då återvänder valkyriorna, hälsar honom som segrare (recognition) och förutspår att han kommer bli en stor härskare (wedding).
Flödesschemat blir då följande: A B C D E H I K G M N Q W
Det är oklart varför och på vem Oden vredgas i sagan. Jag har tolkat det som att han blir arg över Hundings söners krav på bot, dels på grund av att valkyriorna, som är Odens hantlangare, fortsätter med att vägleda och erkänna hjälten, och dels eftersom Oden trots allt är krigets gud och kanske inte tycker det är ett problem att folk slår ihjäl varandra (Steinsland, 2005:178ff, 280ff). Men det första argumentet, om kopplingen till valkyriornas funktion, baserar sig på funktionernas inbördes relation och kan i det här fallet vara ett cirkelresonemang. Sammantaget har jag ändå valt att göra denna tolkning. Striden mot Hodbrodds armé måste sedan beskrivas som ”difficult task” eftersom den är direkt kopplad till ”wedding” enligt Propps teori (Propp, 1968:68).
5.13 Andra kvädet om Helge Hundingsbane
Denna berättelse utspelar sig före Första kvädet om Helge Hundingsbane. Helge far till Hundings hov (absentation). Där klär han ut sig till tjänstekvinna, och när Hunding misstänker något och letar efter Helge så bluffar han (good trickery) och lyckas lura den onde (evil compliance). Senare beger han sig därifrån på ett härskepp (departure). Granmars söner presenteras, och Hodbrodd förlovar sig med Sigrun - Svava pånyttfödd - mot dennes vilja (villainy; lack). Hon flyr därifrån och uppsöker Helge,
som hon egentligen älskar, och berättar att hon brutit mot sin fars ord i detta (lack is made known). Helge ber henne att stanna och lovar att skydda henne (beginning of counteraction). På sitt skepp råkar Helge ut för en storm (first function of future donor) men Helge står i Odens gunst (heros reaction) och dennes valkyrior känner igen Helge och lugnar så stormen (provision or receipt of a magical agent). Senare går han i strid med Granmars söner (struggle) men Helge dräper dem och segrar och löser Sigrun från sina förföljare (victory; lack is liquidated). Dag Hognesson, den enda överlevaren från Sigruns klan, vill dock hämnas och blotar till Oden (pursuit). Oden tilldelar honom då sitt spjut, Gungnir, och med detta lyckas Dag dräpa Helge (no rescue). Han meddelar Sigrun om sitt dåd (exposure) som förbannar honom. Helge upptas av Oden och får sitta vid Härfaderns högra sida (transfiguration) och i detta fallna kämpars dödsrike ges han möjlighet att plåga Hunding och dennes söner (punishment). Senare dör Sigrun av sorg, men Helge och Sigrun säg ha blivit återfödda (wedding).
Flödesschemat blir då följande:
β η2 θ2 ↑ A a B C D E F H I K Pr Rs2 Ex T U W
Här återfinner vi funktionerna ”good trickery” och ”evil compliance”, och vi hittar ytterligare en, nämligen att hjälten inte räddas från sin förföljare utan istället dör. Uppenbarligen så bryr sig Oden mindre om vem som dör i striden. Än en gång får dock den onde sitt straff även efter detta. Jag har sen valt att tolka Helges och Sigurds återfödelse som ”wedding”, dels för att de nu får sin tredje chans att leva tillsammans, och dels för att ”transfiguration” sker när Helge upptas vid Odens sida. Det senare argumentet är beroende av andra funktioner och därför nära en cirkelargumentation, men även denna gång anser jag att just denna tolkning sammantaget är försvarbar.
5.14 Gripers spådom
Sigurd rider mot Griper (departure) och träffar Geiter där utanför. Denne förefaller vakta Gripers tillhåll och Sigurd måste övertyga Geiter att släppa in honom (first function of future donor). Detta lyckas Sigurd med (heros reaction) och han får då träffa Griper (provision or receipt of a magical agent). Griper ger då Sigurd kunskap om sina spådomar (special transference between two kingdoms, guidance) Sigurd får berättat för sig att han kommer kämpa mot en drake (struggle) som han kommer att
dräpa (victory) och drakens skatt kommer då att bli Sigurds (recognition). Griper berättar också att Sigurd kommer att finna en sovande valkyria (wedding) men att en annan fager mö senare kommer att beröva honom lyckan (villainy; lack).
Flödesschemat blir då följande: ↑ D E F G H I Q W A a
Denna saga är intressant eftersom det finns en berättelse i berättelsen i och med Gripers spådom till Sigurd. Eftersom detta är en förutsägelse om händelser i framtiden som kommer att inträffa har jag helt enkel betraktat det som en fortsättning på händelserna. Eftersom det inte råder någon tvekan om att sagan handlar om just Sigurd Fafnersbane, som återkommer i senare sagor, så kan man också på förväg veta att ett giftermål är följden av mötet med den sovande valkyrian, Sigrdriva. Sagan avslutas, i likhet med Valans spådom, med en förutskickelse om någon form av problem eller ont omen.
5.15 Sången om Regin, Sången om Favner & Sången om Sigrdriva
Sigurd skiljs från sina föräldrar och blir istället uppfostrad av dvärgen Regin (absentation). Regins bror Otr befinner sig i en utters skepnad (good trickery) vid Andvarafors när gudarna kommer dit. Loke dräper honom för köttets skull (evil compliance) men inser först vad han gjort när han avkrävs på bot för Otrs liv av Andvare. Han betalar, men förbannar Andvare (villainy). Draken Fafner dödar en annan dvärg, Reidmar, och tar all dennes guld (lack). Regin säger till Sigurd att hämnas på Fafner (lack is made known; beginning of counteraction) och att denne ligger gömd ”i orms skepnad”. Sigurd smider då sig det magiska svärdet Gram (provision or receipt of a magical agent) innan Regin sänder iväg honom (departure). Konung Hjalprek tillhandahåller trupper och skepp åt Sigurd, och när de seglar in i en storm ser de mannen Nikar på ett berg som ber att få stiga ombord (first function of future donor). Sigurd godkänner detta (heros reaction) och då lugnar sig stormen (provision or receipt of a magical agent) och Nikar ger Sigurd visdomsord på vägen (special transference between two kingdoms, guidance). Sigurd möter Hundings son och hamnar i strid men segrar, varpå han far hemåt för att leta efter Fafner där. I nästa berättelse, Sången om Favner, anländer så Sigurd till Fafners tillhåll. Där gräver han en grop utanför drakens håla och gömmer sig i den, och när Fafner krälar över denna grop stöter Sigurd sitt svärd i drakens blottade buk (struggle). Drakblodet fyller hålan
och täcker Sigurd (branding, marking). Fafner dör (victory) men förbannar Sigurd. När han sedan grillar och äter av drakens hjärta upptäcker han att han kan förstå fåglars sång. Dessa varnar honom för att Regin tänker förråda honom för guldet (pursuit; rescue) och Sigurd konfronterar därför Regin och dräper honom (exposure; punishment). Med slutet på Sången om Favner och början på Sången om Sigrdriva hittar han valkyrian Sigrdriva sovandes innanför en ring av eld (wedding). Hon förutspår Sigurds död (villainy/lack).
Flödesschemat blir då följande:
β η2 θ2 A a B C E ↑ D E F G H J I Pr Rs Ex U W A/a
Precis som i saga nr 5.10 och 5.13 blir den onde nu återigen lurad av den gode, om än oavsiktligt. Sedan måste man betrakta Gram som det magiska föremålet trots händelsens position i sagan, eftersom svärdet är essentiellt i dräpandet av draken. Notera också att om det inte är Sigrdriva som Sigurd sedan gifter sig med så är det så man uppfattar skeendet i just denna berättelse, och därför fyller mötet med henne just denna funktion. Slutligen återkommer ett ont omen i slutet på sagan för tredje gången i Eddan.
5.16 Det korta kvädet om Sigurd
Sigurd har dräpt Fafner. Han bjuds Gudruns hand, men när han far till valkyrian Brynhild blir denne kär i honom. Brynhild blir avundsjuk och ser hellre att Sigurd dör än att en annan kvinna får honom (trickery). Kung Gunnar kallar Hogne till sig för att planera mordet (compliance). De lurar Guttorm till att genomföra mordet och när han ger sig på Sigurd uppstår en strid (struggle) som Sigurd förlorar både striden och sitt liv (evil victory). Brynhild avslöjas som orsaken bakom komplotten mot Sigurd (exposure). I sorg och saknad efter Sigurd tar Brynhild sedan sitt liv (punishment). Innan hon dör framsäger hon dock en spådom som innehåller förutsägelser om elände och onda omen (lack/villainy).
Flödesschemat blir då följande: η θ H I2 Ex U a/A
Återigen ser vi här hur den onde segrar i sagan där hjälten dör, men också hur den onde ändå får sitt straff i slutet. Vidare har vi för fjärde gången en antydan till brist eller otyg efter den huvudsakliga handlingens upplösande.
5.17 Andra kvädet om Gudrun
Kung Tjodrek har mist nästan alla sina män och sitter tillsammans med Gudrun och är bitter, och det är tillika Gudrun (lack). Hon berättar om avundet mot Sigurd, om mordet och Hognes förolämpning mot henne (lack is made known). Hon berättar också om resan hon företog (departure), om de många friarna och hur Grimhild gav Sigurd en glömskedryck (trickery) för att han skulle glömma sin kärlek till Brynhild (compliance). På resan mötte hon Atle, som förutspådde sin egen död (lack/villainy).
Flödesschemat blir då följande: a B ↑ η θ a/A
Även denna gång har vi en berättelse i berättelsen, men jag analyserar den som om den vore en sammanhängande saga. Här får aldrig bristen sin lösning, men den onde varken uppsöks, konfronteras eller bestraffas, troligen eftersom denne istället bestraffas i andra berättelser som tillhör samma saga om Sigurd Fafnersbane. Detta är femte gången en saga avslutas med ett ont omen.
5.18 Tredje kvädet om Gudrun
Herkja, Atles trälinna, påstår att hon har sett Tjodrek och Gudrun tillsammans (trickery). Atle tror henne (compliance) och blir bedrövad (villainy; lack). När Gudrun frågar Atle varför han är så nedstämd berättar han vad han hört (lack is made known). Gudrun påstår att ryktet är lögn (beginning of counteraction) och föreslår ett gudsprov för att bevisa sin oskuld (struggle). Hon klarar provet (victory; lack is liquidated) och avslöjar således Herkja som en lögnare (exposure), varvid Herkja straffas (punishment).
Flödesschemat blir då följande: η θ A a B C H I K Ex U
5.19 Oddruns gråt
Borgny har ett hemligt förhållande med Vilmund som leder till att Borgny blir gravid (villainy). När storken närmar sig får Borgny problem med förlossningen och behöver hjälp (lack). Oddrun får reda på Borgnys predikament (lack is made known) och tar en häst och ger sig av (beginning of counteraction; departure). Men för att hjälpa till med förlossningen måste Oddrun få reda på vem fadern till barnet är (difficult task) och en tärna avslöjar då Vilmund (exposure). Oddrun kan då sjunga sin trollsång och
Borgny förlöser en pojke och en flicka (solution; lack is liquidated). Det förutspås att flickan, som kallas Brynhild, kommer bli valkyria och Oddrun beklagar sig över detta (lack).
Flödesschemat blir då följande: A a B C ↑ M Ex N K a
Den onde konfronteras och avslöjas förvisso i denna saga, men han straffas inte. Detta är också sjätte gången en saga avslutas med att förebåda någon form av problem. Det är oklart ifall flickan som föds är samma Brynhild som förekommer i sagorna om Sigurd Fafnersbane, och läsaren kanske undrar över detta, men detta är inte relevant för själva strukturanalysen.
5.20 Kvädet om Atle
Atle sänder Knefröjd till Gunnar. Väl där förråder Knefröjd sin herre genom att avslöja dennes svagheter (good trickery; evil compliance). Men bland gåvorna som Gunnar också får finns en ring spunnen av varghår, något Gunnar tolkar som en varning (villainy; lack; lack is made known). Han tar ändå tillfället i akt och förbereder att anfalla Atle, så han samlar sina hirdmän och beger sig (beginning of counteraction; departure). Han kommer fram och går i strid med Atle (struggle) men besegras (evil victory). Atle frågar Gunnar om han vill betala lösen för sitt liv (difficult task), och han erbjuder att avslöja var skatten finns, men då vill han också ha den modige Hognes hjärta i gengäld. När han istället presenteras med den fege Hjalles hjärta (unfounded claims) genomskådar han tricket (exposure) och får därför senare Hognes hjärta, vilket garanterar att endast Gunnar nu vet var skatten är gömd (solution) och han leder dem till den (return). Gudrun, som tvingats gifta sig med Atle, dräper dock deras gemensamma barn och gör en måltid av dem som hon serverar Atle, och när denne äter måltiden avslöjar hon receptet varefter hon dräper honom och bränner resten av husfolket inne i salen (punishment).
Flödesschemat blir då följande:
η2 θ2 A a B C ↑ D H I2 M L Ex N ↓ U
Här finner vi de avvikande funktionerna ”good trickery” och ”evil compliance” samt än en gång följt av det ondas seger över det goda. Den onde undslipper dock inte sitt straff denna gång heller.
5.21 Den grönländska sången om Atle
Gjukes söner har blivit förrådda (lack), Atle sänder bud efter sina svågrar (trickery) och Gunnar blir kallad (compliance; lack is made known). Hans drottning drömmer, får illavarslande visioner och uppmanar honom att inte åka till Atle (interdiction). Gunnar litar dock på Atle och bestämmer sig för att åka ändå (violation). Han ger sig dock av med en hird (beginning of counteraction; departure) men gör misstaget att ta med folk som är släkt med Hogne. Under tiden förbereder sig Atle för strid, och en strid uppstår mellan Atles och Hognes män. Gudrun, som avskyr sin man Atle, deltar i striden på Hognes sida, värjer sina bröder och dräper Atles bror (struggle). Ändå segrar Atle (evil victory) och är arg på Gudrun för att hon dräpt hans fränder (difficult task), varpå hon svarar att han trots allt dräpt hennes fränder tidigare (solution). Hon påpekar för Atle att han inte kommer få det lätt i framtiden (exposure). I lönndom dräper hon sedan deras gemensamma barn och gör en måltid på dem som hon serverar Atle, och när han äter av måltiden så avslöjar hon vad hon gjort, och dräper därefter honom (punishment).
Flödesschemat blir då följande: a η θ B Y δ C ↑ H I2 M N Ex U
I denna version av Atles berättelse återkommer det ondas seger, men också det ondas bestraffning.
5.22 Gudruns eggelse
Gudrun försöker ta livet av sig genom att sänka sig i havet, men hon vill inte sjunka utan driver istället iväg och hamnar hos konung Jonker (absentation), som hon sedan gifter sig och får tre söner och dottern Svanhild. Svanhild gifter sig med Jormunrek, men när Svanhild anklagas för att ha legat med Randver (trickery) så låter Jormunrek hänga Randver och Svanhild bli trampad till döds av hästar (compliance; villainy; lack). Gudrun får reda på detta (lack is made known) och hetsar sina söner till strid (beginning of counteraction). De beger sig för att hämnas (departure). Sagan avslutas därefter med att Gudrun gråter och beklagar sig över sina sorger (lack).
Flödesschemat blir då följande: β η θ A a B C ↑ a
5.23 Sången om Hamder
Detta är en fortsättning på Gudruns eggelse, men jag behandlar den som en självständig berättelse. Här nämns nämligen återigen att Svanhild har blivit dödad (villainy) och Gudrun är därför bedrövad (lack). Hämnden måste drabba Jormunrek (lack is made known) och Gudrun uppmanar till handling (beginning of counteraction). Hennes söner ger sig av (departure) och träffar sin halvbroder på vägen och de behöver honom som vägvisare, men han förolämpar dem bara (first function of the future donor), och för det dräper de honom (heros reaction). På sina hunniska hästar färdas de på olycksstigar (special transference between two kingdoms, guidance) och kommer så till Jormunrek, som är förberedd för strid. De går i strid med varandra (struggle) och trots att bröderna Sorle och Hamder kämpar väl så dör de i striden med sina fiender (evil victory; recognition).
Flödesschemat blir då följande: A a B C ↑ D E G H I2 Q
I denna saga återkommer det ondas seger och bristen upphör därför inte, men den skiljer sig i att den onde heller inte får sitt straff.
5.24 Grottesången
Frode, konung Fridleivs son, reser till Sverge (absentation) och av Fjolner köper han där två ovanligt starka trälinnor vid namn Fenja och Menja (first function of future donor) vilka han leder till en gigantisk kvarn, kallad Grotte, och ber dem mala frid och lycka åt honom (heros reaction). I stället mal de en här åt Frode (provision or receipt of a magical agent) men under natten kommer en sjökonung vid namn Mysing och dräper Frode (struggle; evil victory). Han tar med sig Fenja och Menja, såväl som kvarnen kvarnen Grotte (pursuit). Han ber dem att oupphörligen mala salt (difficult task) och efter att de malt ett tag blir skeppet för tungt. Då sjunker skeppet (rescue; punishment) och kvarnen såväl som allt salt hamnar i havet (solution). På så vis blev havet salt (recognition).
Flödesschemat blir då följande: β D E F H I2 Pr M Rs U N Q
Här är flera passager i denna text som är svåra att både tolka och analysera. Man kan ifrågasätta vilken roll Fenja och Menja egentligen spelar, eftersom de inte utsätter Frode för något direkt test. Deras relation till den magiska kvarnen och det
faktum att Frode köper dem gör att de här tillhör sfären donor, de fungerar alltså som donator eftersom de ger ett magiskt föremål som har betydelse för handlingen. Senare i sagan övergår de i hjältesfären, vilket inte strider mot Propps teori om karaktärssfärernas funktion (Propp 1968:79ff) och eftersom de i själva verket tillskrivs äran för att havet blivit salt så betraktar jag detta som just ett erkännande av hjälten. Det är dock tydligt att den onde ger sig i strid med hjältesfären och vinner, varpå jag därför tolkar Fenja och Menjas tillfångatagande som pursuit.
5.25 Groas trollsång
Sonen väcker sin mor Groa från de döda. När hon frågar om varför så svarar han att en ond kvinna gift sig med fadern (villainy) och har sagt åt honom att ge sig iväg (lack; lack is made known). Därför ber han nu sin döde mor om hjälp (beginning of counteraction) varpå hon sjunger en beskyddande trollsång över honom (provision or receipt of a magical agent) så att han kan återvända utan fruktan (lack is liquidated).
Flödesschemat blir då följande: A a B C F K
Möjligen kan man betrakta det faktum att hjältens mor faktiskt är död som absentation, men jag har valt att bortse från detta eftersom hon omedelbart talar till sin son och därför fyller hennes tillstånd inte någon funktion. Sonen själv är förvisso hemifrån, men detta presenteras inte förrän senare i sagan.
5.26 Sången om Fjolsvinn
Vindskald närmar sig thursafolkets tillhåll, och blir anklagad för att vara ett troll (villainy; lack) och därför blir han inte insläppt (lack is made known). Fjolsvinn, som bor i huset, vill först att han ska svara på frågor för att bli insläppt (difficult task) som han också klarar (solution) och han får komma in i huset (lack is liquidated). Fjolsvinns dotter Menglod vill dock veta vem han egentligen är (unrecognized arrival) varpå han avslöjar sitt riktiga namn, Svipalag (recognition). Menglod säger att hon väntat på honom, kysser honom och de gifter sig (wedding).
Flödesschemat blir då följande: A a B M N K O Q W
Detta är ett exempel på att sagans funktioner kan vara inverterade (alltså i en annan ordning) än vad Propps schema visar, åtminstone när det gäller det isländska
berättandet. Propp själv menade att så inte var fallet (Propp, 1968:19-24) men eftersom han också hävdade att vissa funktioner hör samman, så som lack och lack is
liquidated samt difficult task, solution och wedding, så ser vi i denna saga att
flödesschemat inte kan skrivas annorlunda. Det är uppenbart att Fjolsvinns ovilja att släppa in Vindskald är problemet i sagan, eftersom detta förhindrar honom att träffa sin älskade. Således blir just tillträdet till huset ett upphörande av denna brist. Frågorna han måste svara på kan inte vara struggle eller first function of the future
donor, eftersom Fjolsvinn varken kan beskrivas som ond eller sedan ger honom något
magiskt föremål eller motsvarande. Istället är besvarandet av frågorna och insläppandet i huset centralt för wedding (Propp, 1968:68).
5.27 Solsången
En buse orsakar lidande för folk på en väg, men han är själv också mycket ensam (lack). När han får besök ber denne om mat och vatten (trickery) och när busen inte får tack för hjälpen blir han arg (complicity). Han lägger sig och sover men vaknar av att han blivit huggen och förstår att det är besökaren som gjort detta (villainy; exposure). Denne besökare får leva med synden (punishment) medan busen blev upptagen till himlen (recognition/transformation/wedding). Så fortsätter sagan med andra exempel på människors öden. Unnar och Sävalde har det kämpigt (lack) eftersom de åtrådde samma kvinna (lack is made known) varvid de duellerade (struggle) och dräper varandra (evil victory). Sagan avslutas med att Gud talar till syndarna (exposure) och det ges helvetesskildringar (punishment) och himlaskildringar (wedding).
Flödesschemat blir då följande: a η θ A Ex U Q/T/W a B H I2 Ex U W
Tolkningen av den här sagan är problematisk. Kanske bör man se de olika livsödena som separata berättelser. Intressant är att de onda får sitt straff, trots att det än en gång förekommer en ondskans seger i mitten av berättelsen.
5.28, 5.29 & 5.30 Njals saga
Resultatet från min tidigare undersökning visade att stora delar av Njals saga uppvisade många likheter med den ryska folksagan. En återkommande avvikelse är just funktionen I2, alltså att den Onde segrar i den stora Striden, vilket placerar
Hjälten i en ”underdog-position” under betydligt längre tid än i Propps sagor (Hansson, 2011).
De tre berättelserna kan beskrivas med följande flödesscheman: 28. B β Y δ ε η θ A a C ↑ D E F G H J I K ↓ Pr O L M N Q Ex T U W 29. ↑ F J I D E F ↓ A H I Y η Y δ ε H J I ε η A δ F H J I2 U W ↑ Pr Rs L M N ↓ Q U a B K H U W
30. β2 ε ζ η θ A B C D E F G2 H J I2 K Pr Rs O L M N Q Ex T U W
Vi hittar också två nya funktioner i den sista sagan, nämligen att någon tillhörande den ondes sfär lämnar hemmet (β2), samt att det är den onde som leds till sökandets mål (G2) inför striden. Alla tre berättelser ur Njals saga uppvisar funktioner på inverterade positioner.
5.31 Övergripande analys av resultatet
Vi sätter nu först upp en tabell som beskriver vilka av Propps funktioner som återfinns i Eddan och Njals saga, samt ifall där förekommer avvikande funktioner. Detta är tabellen i bilagan. Här kan vi se att samtliga Propps funktioner återkommer i flera sagor. Den mest sällsynta funktionen är ”delivery” (ζ) som vi bara hittar i tre sagor, alltså i 10 % av fallen.
Jag har identifierat åtta nya funktioner i mitt urval av sagor. Fem av dem förekommer dock bara en gång, och dessa är evil absentation, evil transference between two kingdoms/guidance, no rescue, no solution och no punishment. Tre av dem är dock vanligare. Good trickery och evil compliance förekommer i fyra sagor, men bara i ett av fallen sker detta på en inverterad position. I elva av sagorna är dock fortfarande att den onde lurar den gode (trickery), varpå denne låter sig luras (compliance).
Den vanligaste avvikelsen är evil victory. En strid (struggle) sker i 20 av de 30 sagorna, och i 10 av dessa vinner den onde, alltså i 50 % av striderna och ca 33 % av sagorna sammantaget. Det är alltså ett mycket vanligt förekommande drag. En synnerligen intressant detalj i korpsången är att den första sagan, Valans spådom, också uppvisar just detta drag. Eftersom Valans spådom skildrar multiversums uppgång och fall kan den betraktas som en ramberättelse eller övergripande förord till alla de andra sagorna, som trots allt utspelar sig inom detta tidsspann. Av dessa tio
sagor får dock den onde fortfarande sitt straff i majoriteten, nämligen åtta stycken, i slutet av sagan. Detta sker dock inte i Valans spådom. Det ondas seger betraktar jag som en ny funktion eftersom denna spelar en avgörande roll för berättelsens fortskridande. Här bryter alltså resultatet mot Propps slutsats att antalet kända funktioner är begränsade och består av hans föreslagna 31 stycken (Propp:19-24).
När det gäller funktioner som är inverterade i förhållande till Propps schema så är det svårt att se några gemensamma drag inom det isländska berättandet som skiljer sig från det ryska bortsett från det att ”villainy” eller ”lack” tenderar att verkar upprepas och hamna i slutet av de sju sagorna, alltså i över 23 % av fallen. Även detta sker i Valans spådom. I övrigt verkar det dock inte förekomma några tydliga återkommande avvikelser från Propps schema i relation till funktionernas position.
Att funktioner förekommer på inverterad position är dock tydligt. I bilaga 1 har jag sammanfattat samtliga flödesscheman och markerat inverterade funktioner med rött. Man kan då konstatera att dessa förekommer i 70 % av sagorna. Men eftersom avvikelserna i så hög grad varierar och inte uppvisar någon gemensam struktur, annat än upprepandet av lack/villainy i slutet av flera sagor, vill jag reservera mig mot att beskriva hur mycket sådana avvikelser förekommer. Därför vill jag bara framhålla Sången om Fjolsvinn som ett tydligt exempel på att avvikelser kan förekomma, i kontrast till Propps påstående att ordningen skulle vara absolut (Propp, 1968:19-24).
