Denna översikt eller exposé över forskning och praktisk verksamhet inom området konst i vårdmiljöer består av tre delavsnitt. Det inledande beskriver vad jag har funnit i litteraturen om allmänna samband mellan kultur och konst å ena sidan och hälsa å den andra sidan. Delavsnittet därpå redovisar utvecklingen av konst i vårdmiljöer i Sverige och tillför ytterligare problematisering av området utifrån svenska erfarenheter. Med ett avslutande delavsnitt gör jag en analys, dvs letar mönster i resultatet av min återgivning. Där gör jag också en tolkning i form av återknytning till de tre konstverken på NKS samt gör reflektioner kring mina två särskilda aspekter i uppsatsarbetet.
Översikten bygger på genomgång av en relativt stor mängd litteratur. De aspekter som jag återger nedan är mitt urval.
Först alltså ett avsnitt om forskning och praktik i litteraturen. Det bör noteras att dessa två fält hänger samman och att ingen med självklarhet kommer först. Forskningen speglar praktiken, men även det omvända kan förekomma.
Kultur och hälsa samt konst och hälsa
Vid Göteborgs universitet startade år 2010 ett centrum för kultur och hälsa med syfte att stimulera till insatser inom såväl forskning som utbildning för att belysa relationen mellan kultur och hälsa. Centrumet upphörde som organisatorisk enhet år 2017. Ola Sigurdson, professor i tros- och livsåskådningsvetenskap, var föreståndare för centrumbildningen. Han var redaktör för skriften Kultur och hälsa – ett vidgat perspektiv som gavs ut år 2014. I det inledande kapitlet Introduktion till kultur och hälsa ger han en bild av områdets historia i forskning och i praktiska kultur- och vårdverksamheter.38
På stadsbiblioteket i Wroclav i Polen finns en läkemedelshandbok från 1200-talet som ger förslag på hur man ska behandla kärlekssjuka, med vilket förmodligen avsågs olycklig kärlek.39 Den dåtida synen var alltså att man kunde bli sjuk av kärlek och en sjukdom kallade förstås på sitt botemedel. Lämpliga sådana var enligt handboken ”gott vin, strängaspel, samtal med sympatiska personer och att lyssna till sköna berättelser”. Konsterna – musik och
litteratur i första hand, men även arkitektur, målarkonst och bildhuggeri – skulle brukas och de skulle brukas för människors hälsas skull.
Skillnaden är stor mellan den medeltida medicinen och dagens skolmedicin. Den medeltida läkaren ansågs kunna yttra sig över många fler dimensioner av den mänskliga existensen eftersom ”hälsa” då var ett vidare begrepp än endast ”frånvaro av sjukdom”. Den moderna medicinen, såsom vi känner den, började växa fram på 1500-talet och fick sitt stora
genombrott under 1700-talet. Här har läkarens och medicinens roll smalnat av jämfört med medeltiden. Att försöka behandla kärlekssjuka och andra själens olyckor hörde inte längre till rollen. Men även synen på konst har förändrats. Det är inte längre ett centralt syfte med konsten att finnas till för människans hälsas skull. Nej, konsten har fått ett egenvärde som är 38 Ola Sigurdson, ”Introduktion till kultur och hälsa”, Kultur och hälsa – ett vidgat perspektiv, Ola Sigurdson (red), Göteborgs universitet, 2014.
21
oberoende av dess möjliga terapeutiska funktioner. Konst och medicin har alltså avlägsnats från varandra från medeltiden och framåt. De medicinska framstegen har kunnat ersätta några av de funktioner som konsten tidigare har haft, en uppvärdering av konstens autonomi har inneburit att dess bruksvärde har tonats ned.40
Vi i vår tid och vår kultur utgår ofta från att medicinen, konsten och människosynen är skilda åt. De senaste decennierna har dock visat att det går utmärkt att ställa följande frågor även i vår tid: Kan musik fungera som terapi? Vilken roll spelar litteratur för vår syn på hälsa och sjukdom? Hur ska ett sjukhus och dess miljöer vara utformade för optimal rehabilitering? Vilken är relationen mellan kulturens egenvärde och användningen av den i svåra stunder? 41 Begreppet ”kultur och hälsa” har på relativt kort tid kommit att bli etablerat både i den
svenska akademiska forskningen och inom praktiska kultur- och vårdverksamheter. En utgångspunkt kan sägas vara år 2005 då Statens folkhälsoinstitut gav ut skriften Kultur för hälsa: En exempelsamling från forskning och praktik. Inledningen i den hänvisar till Nationella folkhälsokommitténs slutbetänkande Hälsa på lika villkor som framhåller som sannolikt att ett ökat deltagande i kulturlivet skulle bidra till en bättre och mer jämlik hälsa i befolkningen. Man nämner även regeringens proposition Forskning för ett bättre liv som lyfter fram vikten av ökad kunskap på området och som därför avsatt fem miljoner kronor år 2006 för forskning om kultur och hälsa (prop. 2004/05:80). Dessa öronmärkta pengar
kanaliserades via Vetenskapsrådet ut till forskare inom flera olika vetenskapliga discipliner.42 Bildandet av centrumet för kultur och hälsa vid Göteborgs universitet ska ses i detta
perspektiv. En central insikt för dess arbete var att hälsa är ett vidare begrepp än vad som traditionellt studerats av de medicinska fakulteterna, nämligen något som vi kallar välbefinnande.43
För att kunna tala om kultur och hälsa på ett stringent och meningsfullt sätt fordras att vi definierar vad som avses med ”kultur” respektive ”hälsa”. Begreppet kultur är mångtydigt, man kan odla eller kultivera en mängd olika saker, alltifrån bakterier och växter till sig själv. Termen kulturs betydelsefält har idag flyttats från det materiella eller agrikulturella till det andliga. Såsom vi använder ordet i dag är kultur en fråga om det vi gör efter det att vi har tillgodosett vara materiella behov. Det handlar alltså om sådant som vi skulle kunna kalla konst eller kreativa uttryck: Bild, film, musik, dans och litteratur, men kanske även arkitektur, måleri och skulptur.44
Att kultur spelar den roll det gör i våra liv är beroende av den kultur vi lever i. Då syftar den sistnämnda användningen av ordet kultur på ett annat kulturbegrepp, nämligen kultur som ett meningsskapande system som omfattar känslor, vanor, värderingar och övertygelser samt ekonomiska, politiska, sociala och religiösa institutioner. Dessa båda betydelser av kultur är avhängiga av varandra: Vilket slags konstnärliga och intellektuella verk jag föredrar och som talar till mig på ett meningsfullt sätt är beroende av vilken kultur jag är uppvuxen i och tillhör, 40 Sigurdson 2014, sid 13 – 14.
41 Sigurdson 2014, sid 14.
42 Sigurdson 2014, sid 16.
43 Sigurdson 2014, sid 20.
22
kultur som ett meningsskapande system uttrycks bland annat genom sina konstnärliga och intellektuella verk.45
Precis som för kultur finns det flera definitioner av begreppet hälsa. Den allmänt dominerande definitionen av hälsa i vår tid och i vår västerländska kultur är ”frånvaro av sjukdom”, vilket speglar att det är den medicinska praktiken och forskningen som har kommit att bestämma vad begreppet betyder. Som antyddes i inledningen var definitionen i en svunnen tid mycket vidare än så. Intressant nog har Världshälsoorganisationen (WHO) slagit fast att hälsa är mycket mer än blott frånvaro av sjukdom. I sin definition från så tidigt som år 1948 menar WHO att hälsa är ”ett tillstånd av totalt fysiskt, mentalt och socialt välbefinnande och inte bara frånvaron av sjukdom eller svaghet”.46
En komponent i hälsa är alltså närvaron av ett positivt välbefinnande, ett välbefinnande som kan ha flera dimensioner, fysiska, mentala och sociala. Det förhåller sig sannolikt så att hälsa som frånvaro av sjukdom och hälsa som välbefinnande inte är oavhängiga av varandra. Kan kultur bidra till att höja mitt välbefinnande, har det förmodligen positiva effekter för mitt tillfriskande från en sjukdom.47
En ytterligare dimension av hälsa som välbefinnande har börjat uppmärksammas på senare tid, nämligen ”andlig” hälsa. Med det menas ”andlighet, religiositet och personlig
övertygelse”, det kan alltså inte kan begränsas till någon särskild uppfattning om tillvaron – religiös eller annan. Det man vill påvisa är vilken roll som vår livsåskådning spelar för vårt välbefinnande och hur vi möter lidande och existentiella dilemman med hjälp av denna vår livsåskådning. Forskningen menar alltså att den andliga hälsan utgör en särskild dimension som spelar roll för hur vi möter sjukdom.48
Till dessa fyra dimensioner har forskningen därtill börjat lägga ytterligare en relation som skär igenom alla dimensioner, nämligen något som benämns ”existentiell” hälsa. Ett exempel är detta yttrande: ”Tänk att man kan vara så frisk när man har så många krämpor.” Innebörden är att man har sina krämpor, men på det hela taget känner man sig ändå frisk. Detta pekar på en viktig insikt om hälsan och sjukdom, nämligen att det går alldeles utmärkt att vara sjuk och frisk på en och samma gång; sjukdom och hälsa är inga absoluta tillstånd. 49
Forskningen har under senare tid lyft fram farhågor inför hela kultur och hälsa-projektet, nämligen att det ska medföra en instrumentalisering av kulturen, med andra ord att konstnärliga eller intellektuella verk ska tillerkännas ett värde endast om de kan bidra till hälsa.50 Ett motargument är att bara för att musik i vissa fall kan bidra till exempelvis minskad stress så innebär det inte att samma musik inte kan värderas för annat också.
45 Sigurdson 2014, sid 29. 46 Sigurdson 2014, sid 31. 47 Sigurdson 2014, sid 33. 48 Sigurdson,2014, sid 34. 49 Sigurdson 2014, sid 35. 50 Sigurdson 2014, sid 43 - 44.
23
Forskningsområdet ”Konst och hälsa” (på engelska Arts and Health) undersöker tanken att kultur både kan verka läkande och främja välbefinnandet.51 Konst står här i plural (Arts) och inkluderar därför inte enbart bildkonst, utan också andra former såsom musik, drama, dans, litteratur, teater, arkitektur och skulptur. Konst och hälsa är mångfacetterat i litteraturen, gemensamt är intresset för konsternas betydelse för hälsa och välmående.52
Historiskt har människan inte gjort åtskillnad mellan konstnärliga och vardagliga sysslor, något som vi gör idag. Konsten var integrerad i jakt och matlagning och vid helande processer och konflikter. Äldre personer utbildade de yngre genom att berätta sagor. Danser
koreograferades som förberedelse för krigföring, sånger sjöngs under befruktningsriter.53 Ett specifikt argument, som entusiaster inom Konst och hälsa-fältet brukar använda när de ska förklara dess relevans, är att den biomedicinska förståelsen för sjukdom och hälsa är för snäv, den behöver kompletteras av andra perspektiv.54 Detta knyter an till vad som nämnts ovan kring kultur och hälsa. Den biomedicinska modellen beskrivs i termer av att det mentala och existentiella kan separeras från det somatiska. En filosof som brukar tillskrivas denna idé är René Descartes (1596–1650). Människan är enligt honom sammansatt av två huvudenheter: Den ena är kroppen och den andra är det själsliga, intellektuella medvetandet. I detta
dualistiska synsätt är ”medvetandet en icke-fysisk eller tänkande substans (res cogitans), medan kroppen är en fysisk substans (res extensa).” Utifrån denna idé blir det följdriktigt att den moderna biomedicinen enbart fokuserar på res extensa (kroppen), medan omsorgen om res cogitans (det mentala och existentiella) eller samverkan dem emellan överlämnas åt andra institutioner. Konsekvensen av denna metodologiska reduktionism, att ett större fenomen kan delas isär i mindre delar som i sin tur studeras var för sig (från helhet till delar), är att
människan reduceras till ”en fysisk kropp, sammansatt av separata delar” och att sjukdom definieras som ”normavvikelser från mätbara biologiska (somatiska) variabler”. Hennes fysiska hälsa ses som skild från sociala, psykologiska och beteendemässiga faktorer, vilket medför att viktiga aspekter av det mänskliga och av sjukdoms- och tillfrisknandeprocesser förbises.55
Konst i vårdmiljöer i Sverige
Det verkliga genombrottet för offentlig konst i vården i Sverige kom på 1960-talet enligt forskaren Birgitta Rapp.56 En förutsättning för nya konstprojekt i vårdmiljön var regeln att två procent av kostnaderna för vårdlokaler skulle avsättas vid ny-, om- och tillbyggnader. I det följande skildras översiktligt vårdmiljöns utveckling.
Kännetecknande för perioden under 1700-talet och tiden dessförinnan var kyrkans roll inom vården. Gustav Vasa kom att förändra detta, han bröt kyrkans vårdmonopol och inledde ett
51 Gunilla Priebe och Morten Sager, ”Konst och hälsa”, Kultur och hälsa – ett vidgat perspektiv, Ola Sigurdson (red), Göteborgs universitet, 2014.
52 Priebe och Sager 2014, sid 55.
53 Eva Bojner Horwitz, Kultur för hälsans skull, Gothia Förlag, Stockholm, 2011, sid 11.
54 Priebe och Sager 2014, sid 56.
55 Priebe och Sager 2014, sid 57.
24
förstatligande av vården, en ”övergång från helgeandshus till lasarett”. Konst utnyttjades inom vården med utgångspunkt från kyrkans vårdideologi, dvs med moraliserande inslag, en syn som förekom även efter reformationen på 1500-talet.57
Vården var eftersatt under 1800-talet. Befolkningen plågades av dryckenskap, veneriska sjukdomar, infektionssjukdomar och kolera. Ny kunskap om betydelsen av hygien och desinfektion förändrade och förbättrade vården under seklets sista decennier. Vårdmiljön förbättrades också, de stora sjuksalarna fick stora fönster i vilka krukväxter placerades. Konst förekom i form av porträttkonst vars syfte var att framhålla sjukhusets beskyddare och
framstående läkare, en hierarkisk och auktoritär syn således. Någon utsmyckning i dagens bemärkelse förekom inte.58
Den begynnande urbaniseringen kom att påverka människors hälsa under 1900-talets början. Det visade sig att människor blev sjukare i en urban miljö. Lungsot och tuberkulos och olika former av psykisk ohälsa var vanliga lidanden. Det resulterade i initiativ för nya vårdmiljöer och i ökad betoning av naturvetenskaplig och medicinsk forskning. Flera läkare började fundera över vårdmiljöns utformning, dvs både medicinska funktioner och sjukhusexteriören och -interiören kom att uppmärksammas. Syftet var att åstadkomma en vårdmiljö som kunde möta både fysiska och psykiska behov under vårdtiden.59
Den stora befolkningsökningen i Stockholm resulterade i att vårdbehovet växte lavinartat i förhållande till tidigare perioder. Detta ledde under 1930-talet till mycket stora satsningar på vården. In kom funktionalismens stora blocksjukhus som erbjöd möjligheter och hade behov av konstnärlig utsmyckning på ett annat sätt än tidigare mer provisoriska sjukhuslokaler. Funktionalismens genombrott i tillämpad arkitektur sammanföll således med konstens nya och större möjligheter på sjukhusen. 60
Både 1940- och 1950-talen kom att präglas av återhållsamhet i vårdmiljöerna, orsaken var andra världskriget och dess följder. Först på 1960-talet kom nya politiska beslut som gjorde det möjligt med satsningar på konst i vårdmiljön. Med storlandstingets bildande år 1971 tillkom i Stockholms län en särskild organisation för förvärv och hantering av konst på sjukhusen. Vårdcentraler och långvårdskliniker tillkom som vårdinstitutioner.61
Konsten på våra sjukhus ska vara till glädje för alla. Uttrycket ”alla” innefattar i vårdmiljöer tre huvudsakliga grupper: Patienter, patienternas anhöriga och de anställda på sjukhuset. Till skillnad från ett museum är sjukhuset inte en plats som man besöker frivilligt. En annan skillnad mot ett museum är att det på ett sjukhus finns naturliga restriktioner för konst, exempelvis kravet på hygien.62
57 Rapp 1993, sid 27 – 28. 58 Rapp,1993, sid 42. 59 Rapp 1993, sid 53 - 54. 60 Rapp 1993, sid 81 - 82. 61 Rapp 1993, sid 99 - 100. 62 Rapp 1993, sid 197.
25
En central fråga för konstnärlig gestaltning på sjukhus är hur de olika lokalerna eller
miljöerna ser ut och används, något som belystes i avsnittet om konsten vid NKS. Centralt är även att konst i vården vänder sig till både sjuka och friska människor. Det som tilltalar och stimulerar en frisk person kan inverka negativt på en patient som ska opereras.
Kvalitetsbegreppet för konst ser därmed annorlunda ut i vårdmiljö än på ett konstmuseum eller annan konstinstitution.63
Men upplevelsen av ett konstverk är i grunden subjektiv och därmed individuell. Kanske är det en felaktig tanke att ens försöka slå fast konstens ”värde” eller vad som är rätt konst i olika situationer och miljöer. Som människor upplever vi inte bara konsten olika, vår upplevelse förändras också med nya erfarenheter i livet.64
Sjukhusmiljön är uppdelad i parallella och helt motsatta världar. Den ena världen är
medarbetarnas värld, de som behandlar och vårdar och som har fullt upp. Den andra världen är patienternas, de som har oändligt med tid men som på grund av sina tillstånd inte orkar ta initiativ och som därmed är hänvisad till att vänta. I brist på annat, av gammal vana eller i hopp att finna en väg ur tomheten samlas patienter kring TV-apparaterna i uppehållsrummen, men ingen tittar egentligen.65
Patienten behöver vila för att bli frisk, en fysisk och psykisk vila. Det är inget lätt tillstånd att nå när man har ont och fylld av oro. Människan av idag är van vid ett ständigt flöde av synintryck, vilket gör att hon eller han finner den händelselösa tillvaron stressande. Kan man förse sjukhuset med konst som stimulerar till en inre vila? 66
Sjukhuset utgör en offentlig miljö, men också en miljö för vård av enskilda människor, här möts det offentliga och det privata på ett mycket påtagligt sätt. En offentlig miljö skall vara öppen för alla och inte provocera någon. Den ska signalera professionalism, hövlighet och respekt. Här ska man inte känna sig som hemma – men man ska ändå inte känna sig illa till mods. Med det följer en risk att miljön, inklusive den konst som finns, blir utslätad och menlös.67
2000-talets västerländska optimeringssamhälle lockar oss att ackumulera vårt ekonomiska, sociala och kulturella kapital i en oavbruten framåtrörelse.68 Vi utsätts för lockelser i ett ständigt slipande på karriären, familjen, hälsan och fritiden. Här har smärta och sjukdom ingen plats, de ska utplånas. Denna negativa inställning till lidande som något vi måste göra oss av med riskerar att tömma begreppet hälsa på en del av dess mångfacetterade innehåll.
63 Rapp 1993, sid 221.
64 Socialmedicinsk tidskrift, vol 96, nr 2 (2019), Hälsa är konst, sid 148.
65 Power Ekroth (red), Sex konstnärer, tre sjukhus, Af Kultur Media, 2002, sid 55.
66 Ekroth (red), 2002, sid 56.
67 Ekroth (red), 2002, sid 107 - 108.
26
Analys och tolkning
När jag går igenom avsnitten ovan om forskning och praktik inom kultur och konst kopplade till hälsa kan jag utkristallisera några huvudsakliga delar.
En del handlar om att definiera vad vi menar med begreppen kultur och konst respektive hälsa. När det gäller hälsa kan man konstatera att hälsobegreppet under medeltiden var relativt brett för att under århundradena därefter ha definierats som ”frånvaro av sjukdom”. Idag vidgas begreppet åter till att omfatta även fysiska, mentala och sociala faktorer liksom tankar kring livsåskådning och existens. Parallellt med detta har biomedicinen genomgått en
dramatisk utveckling.
Ett annat huvudområde handlar om samhällets utveckling från det medeltida enkla livet i religionens hägn till dagens flerdimensionella optimerings- och nyttosamhälle. Smärta och sjukdom får inte finnas idag, de ska till varje pris motverkas. Med det tömmer vi livet värdefulla delar av sitt innehåll och underkänner sådant som hör livet till.
Synen på konst har också berörts. Har den ett syfte eller står den för sig själv, i sin egen rätt? Får den vara provocerande eller måste den falla alla i smaken? Problemställningen får särskild betydelse i en vårdmiljö med betraktare med olika bakgrund, betraktare som inte finns på sjukhuset primärt för att studera konst, med sjuka människor och friska människor, med betraktare som arbetar och betraktare som bara väntar, med höga krav på hygien och med den kontrast som finns mellan den offentliga miljön och den enskilda människan.
Vilka kopplingar kan jag göra från detta avsnitt till de tre konstverk vid NKS som jag har specialstuderat?
Det som framförallt kommer till mig är den känsla av välkomnande till en främmande och skrämmande miljö som Stenbrottet förmedlar, den tankeflykt och därmed vila från oro som jag tycker att Without boundaries förmår skapa och Bländares förmåga att bryta sönder och förmänskliga en miljö till synes utan slut.
Som avslutning på detta kapitel om forskning och praktik inom området konst i vårdmiljö kan jag inte låta bli att återge ett utdrag ur en söndagskrönika av kulturchef Björn Wiman i
Dagens Nyheter den 1 december 2019.69 Wiman återger där ett citat av den norska författaren Karl Ove Knausgård med följande lydelse: ”Alla mina böcker är uppriktiga försök att förstå vad det vill säga att vara människa här och nu, i vårt samhälle och i vår tid.”
Wiman tillägger att ”det är exakt vad all väsentlig konst handlar om. Det är därför kulturlivets uttryck får sådan explosiv funktion i tider när starka krafter försöker polarisera och styra människors tankar och drömmar.”
27
Med detta utdrag vill jag återknyta till mina två aspekter, dvs mitt intresse för existentiella