OM KONST I VÅRDMILJÖER

(1)

OM KONST I VÅRDMILJÖER

Med utgångspunkt i konsten vid Nya Karolinska Solna Bertil Stenström

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Institutionen för kultur och estetik vid Stockholms universitet

Kandidatkurs, HT 2019

(2)

Handledare: Maja Willén.

Titel och undertitel: Om konst i vårdmiljöer - med utgångspunkt i konsten vid Nya Karolinska Solna.

Författare: Bertil Stenström.

Kontaktuppgifter till författaren: bertil.stenstrom@telia.com

Uppsatsnivå: Kandidatuppsats.

Ventileringstermin: Ht 2019.

ABSTRACT:

Den konstnärliga gestaltningen av Nya Karolinska Solna (NKS) är det hittills största enskilda konstprojektet för offentlig miljö i Sverige. Totalt har 118 Mkr avsatts i enlighet med regeln om att två procent av kostnaden för vårdlokaler skall avsättas för konst. Den konstnärliga gestaltningen fanns med under hela uppförandeprocessen och har således integrerats med de arkitektoniska och verksamhetsmässiga förutsättningarna.

Den centrala delen i uppsatsen utgörs av att undersöka processen för tillkomst av tre konstverk vid NKS, att analysera dem från konstvetenskapliga utgångspunkter samt att beskriva hur de kom att motsvara beställarens krav och förutsättningar. Valet av verk är gjort så att tre helt olika miljöer på sjukhuset ska komma i fokus. Följande tre verk har valts:

Stenbrottet, Andreas Eriksson, olja på duk, 11 m x 6,5 m, placerad i stora entréhallen Without boundaries, Fredrika Linder, 24 objekt i glas, placerad i ett 40 m högt ljusschakt.

Bländare, Helena Isoz, skivor i cement, totalt ca 50 m lång, placerad i en förbindelsegång.

Uppsatsen avslutas med en litteraturexposé över forskning och praktik inom områdena kultur och hälsa samt konst och hälsa och med en genomgång av litteratur kring konst i vårdmiljöer i Sverige.

Nyckelord: Kultur, konst, biomedicin, välbefinnande, andlighet, livsåskådning, existens, konstens roll, konstprogram, gestaltning, utlysning, bildsemiotik, performativitet.

(3)

INNEHÅLL Sid

INLEDNING 1

Syfte och frågeställningar 1

Material och avgränsningar 2

Teori och metod 2

Forskningsöversikt 4

Disposition 5

KONSTNÄRLIG GESTALTNING VID NKS 6

Konstprogrammet 6

Utlysningstexterna 8

Urvalet av konstnärer och verk 10

Analys och tolkning 11

DE TRE KONSTVERKEN 12

Formal- och kontextanalys 12

Bildsemiotik 16

Performativitet 17

Verket och miljön 18

ÖVERSIKT ÖVER FORSKNING OCH PRAKTIK 20

Kultur och hälsa samt konst och hälsa 20

Konst i vårdmiljöer i Sverige 23

Analys och tolkning 26

AVSLUTNING 28

(4)

KÄLLOR OCH LITTERATUR Otryckta källor

Tryckta källor och litteratur

BILDFÖRTECKNING

(5)

1 INLEDNING

Som samhällsintresserad och boende i Stockholm, dessutom med arbetslivserfarenhet från offentlig sektor, har jag inte kunnat undgå att lägga märke till alla negativa nyheter kring Nya Karolinska Solna (NKS), det nya, högteknologiska sjukhuset i Stockholmsområdet. Det har handlat om kraftigt ökade investeringskostnader, om en oprövad finansieringsform, om en inte bara oprövad utan även omdiskuterad ny vårdform, om höga konsultkostnader, om en kraftig ökning av antalet chefer och om ett allmänt missnöje bland medarbetarna.

Den konstnärliga gestaltningen av sjukhuset är inte alls lika uppmärksammad. Med mitt intresse för konst, numera parat med vissa kunskaper, såg jag det som ett intressant ämne för en uppsats.

Ett mer allmänt skäl är att den konstnärliga gestaltningen av NKS är det hittills största enskilda konstprojektet för offentlig miljö i Sverige.¹ Totalt har 118 Mkr avsatts i enlighet med regeln om att två procent av kostnaden för vårdlokaler ska avsättas för konst. NKS har försetts med ett 45-tal fast installerade konstverk. Konsten har funnits med under hela

uppförandeprocessen och har således integrerats med arkitektoniska och verksamhetsmässiga förutsättningar.

NKS erbjuder högspecialiserad vård för invånarna i Region Stockholm.² Beslutet att bygga det nya sjukhuset togs av dåvarande landstingsfullmäktige år 2008 och det togs i drift succesivt under 2016 – 2018. Sjukhuset är en central del i en omfattande utveckling av regionens hälso- och sjukvårdssystem. Nya så kallade närakutmottagningar inrättas och de mindre sjukhusen rustas upp mm.

På sjukhuset finns totalt 714 vårdplatser. Det finns dessutom cirka 90 dagvårdsplatser, 168 mottagningsrum, 36 operationssalar, 66 pre-/postoperativa platser, 8 strålbehandlingsrum samt utrymmen för avancerad bild- och funktionsverksamhet.

NKS är ett universitetssjukhus, det förenar avancerad vård med utbildning och forskning, såväl grundforskning som klinisk forskning. Sjukhuset ligger fysiskt nära Karolinska Institutet med all dess avancerade forskning.

Syfte och frågeställningar

Den centrala delen i min uppsats är tre konstverk vid NKS. Jag undersöker processen för deras tillkomst, jag analyserar dem från konstvetenskapliga utgångspunkter och jag försöker beskriva hur de motsvarar beställarens krav och förutsättningar. Jag har valt verk så att tre helt olika fysiska miljöers krav och förutsättningar blir belysta.

1 Konstprogram för Nya Karolinska Solna, Kulturförvaltningen, Stockholms läns landsting, 2011, sid 23.

2 SLL, https://www.sll.se/verksamhet/halsa-och-vard/Aktuella-projekt-Halsa-och-vard/Nya-Karolinska-Solna, 2019-11-12

(6)

2

Härutöver gör jag en litteraturexposé över forskning och praktik inom områdena kultur och hälsa samt konst och hälsa. Jag tar även upp litteratur om konst i vårdmiljöer i Sverige.

Tanken med litteraturgenomgången är att belysa motiven för konst i vårdmiljöer.

Jag studerar den konstnärliga gestaltningen i vårdmiljö från beställarens perspektiv. Det innebär att jag inte går in på hur de tre konstverken uppfattas av betraktarna, dvs patienter, patienternas anhöriga och medarbetarna på sjukhuset.

Den underliggande tanken med min uppsats är att belysa vilka motiv som finns för konst i vårdmiljöer och vilket stöd som konst kan utgöra för behandling och vård på sjukhuset.

De specifika frågeställningarna är:

1) Hur såg processen ut genom vilken konsten i de olika miljöerna vid NKS kom till?

2) Vilken effekt har de tre verken sägas fått i sin respektive miljö?

3) Vilka samband finns mellan kultur och hälsa respektive mellan konst och hälsa? Hur har de utvecklats över tid och rum, tankemässigt och i praktisk verksamhet?

Material och avgränsningar

Jag har alltså valt ut tre verk vid NKS för min undersökning. Att jag har valt just dem beror på att de är placerade i fysiska miljöer som är vitt skilda från varandra.

De tre verken som presenteras närmare i uppsatsens andra avsnitt är:

Stenbrottet, Andreas Eriksson, olja på duk, 11 m x 6,5 m, placerad i stora entréhallen Without boundaries, Fredrika Linder, 24 objekt i glas, placerad i ett 40 m högt ljusschakt.

Bländare, Helena Isoz, skivor i cement, totalt ca 50 m lång, placerad i en förbindelsegång.

Mitt material om gestaltningen vid NKS består av skriftlig information från beställaren, Region Stockholms kulturförvaltning. Litteraturexposén utgörs av litteratur om forskning och praktik inom områdena kultur och hälsa respektive konst och hälsa. Litteraturen är relativt riklig, men jag har framförallt använt en sammanfattande antologi, Sigurdson, Ola (red), Kultur och hälsa – ett vidgat perspektiv, Göteborgs universitet, 2014.

Den litteratur som jag i huvudsak har använt för att beskriva den praktiska utvecklingen av konst i vårdmiljöer i Sverige är Rapp, Birgitta, Konst på sjukhus – till glädje för alla, Raster Förlag, 1993. Den är relativt gammal och innehåller inte de senaste 25 årens utveckling, men är den enda översiktliga som jag har påträffat. Bortsett från det har jag inte funnit någon anledning till att vara kritisk mot mina källor.

Teori och metod

Teorier inom konstvetenskapen hjälper oss att ställa forskningsfrågor, de får oss att vrida och vända på vårt sätt att studera konst. Metoder är de tillvägagångssätt som vi använder för att på ett systematiskt sätt samla in och tolka det material som ingår i undersökningen.

(7)

3

Att studera de tre konstverken på plats har varit en inledande metod i mitt arbete. Jag har också genomfört en intervju om konsten på NKS med en representant för regionens kulturförvaltning som komplement till det skriftliga materialet.³

I uppsatsen presenteras verken först genom formal- och kontextanalyser, ett verktyg som är vedertaget inom konstvetenskapen. Formalanalysen består av två delar, dels en beskrivning av vad man de facto ser i verket, dels ett försök att beskriva vad konstnären vill förmedla med sitt verk. De mer formella egenskaperna i ett verk brukar delas in i ett antal element: Färg, linje, rymd och massa, skala och komposition. Beskrivningar görs även av vilket medium och vilken teknik som har använts samt av vilken stil som verket representerar.

Att göra en kontextanalys innebär att försöka förstå verket i en viss tid och i en viss kultur, kontext betyder något förenklat ”sammanhang”. Kontextanalysen skapar en ram runt verket och handlar om de människor som är inblandade i beställandet, i skapandet och i betraktandet av verket.

Min analys av de tre verken sker därefter genom ytterligare två teorier eller perspektiv, bildsemiotik och performativitet. Bildsemiotiken utgår från den allmänna semiotiken, ett begrepp som översättas till ”teckenlära”.⁴ Semiotiken tillhandahåller metoder för tolkning av tecken och kulturella fenomen, den försöker inte beskriva meningen med eller i något, utan ställer frågan hur denna mening skapas. Centralt för bilder är att mening skapas när bilden betraktas, den är alltså inte inbyggd i bilden. Det betyder dock inte att det handlar om en enskild individs betraktande; det utgår från särskilda koder och konventioner och är en funktion snarare än en privat reaktion.

Inom de humanistiska vetenskaperna sker förskjutningar av intressen och praktiker.⁵ Begrepp som aktörer, agens och relationer har blivit vanliga; forskare har börjat undersöka också vad någon eller något gör, inte bara vad det är. Även texter, bilder och föremål tillskrivs numera en förmåga att influera de människor som möter dem. Det innebär att betraktarens roll som medaktör i verket har blivit allt viktigare. De här förändringarna sammanfattas i begreppet performativitet, ett begrepp som har blivit alltmer synligt och använt.

Litteraturen om forskning och praktik och den skriftliga informationen om gestaltningen vid NKS har jag bearbetat i tre steg: Beskrivning eller återgivning, analys och tolkning. Den första delen, beskrivning eller återgivning, kräver en kommentar. Det existerar ingen vare sig fullständig eller objektiv beskrivning eller återgivning av en viss mängd litteratur och annan information. Det sker alltid ett urval och urvalet är alltid beroende av kunskaper, erfarenheter, intressen och värderingar hos den som väljer. I det här fallet innebär det att jag valt att återge avsnitt i litteraturen/informationen som har talat till mig.

3 Martin Westh, projektledare Region Stockholms kulturförvaltning, intervju 2019-11-25.

4 Michael Hatt & Charlotte Klonk, Art History, A critical introduction to its methods, Manchester University Press, Manchester, 2006, sid 200.

5 Malin Hedlin Hayden, ”Inledning”, Malin Hedlin Hayden & Mårten Snickare (red), Performativitet: Teoretiska tillämpningar i konstvetenskap, Stockholm University Press Stockholm, 2017, sid ix – x.

(8)

4

Att analysera är att studera noggrant, att observera, att sönderdela, analys i ett kvalitativt arbete kan vara att se mönster i resultaten. Att tolka innebär att välja perspektiv utifrån objekt och problemställning och att dra slutsatser, dvs sätta ihop delarna igen, fast nu på tolkarens sätt.

Forskningsöversikt

Detta avsnitt ger exempel på forskning som tangerar mitt uppsatsområde.

Konsten på NKS är offentlig konst, dvs konst som finns i eller i anslutning till statliga, landstingskommunala eller kommunala byggnader och anläggningar, sammantaget miljöer som tillhör den offentliga sektorn. Den offentliga konsten har benämnts på olika sätt under åren, utsmyckning, dekorativ konst, monumentalkonst och miljökonst. Förändrade begrepp tyder på att föreställningarna om en företeelse har förskjutits. En översikt över syfte och utveckling för svensk offentlig konst under efterkrigstiden återfinns i Jessica Sjöholms Skrubbes avhandling Skulptur i folkhemmet. Den offentliga konstens institutionalisering, referentialitet och rumsliga situationer 1940 – 1975. Den beskriver bland annat närmare tillkomsten av procentregeln för offentlig konst i statliga byggnader och anläggningar, en del av den institutionalisering av den offentliga konsten som inleddes år 1937.

Synen på konst och estetik behandlas av den tyske filosofen Immanuel Kant i boken Kritik av omdömeskraften. Han menar att konst kan åstadkomma en njutning som är helt likgiltig inför ett ändamål, ett syfte, utanför sig själv. Relationen mellan kropp och själ är ett problem som sysselsatt filosofer sedan Platons tid hävdar Peter Dear i The Intelligbility of Nature: How Science Makes Sense of the World.

Den tyske filosofen Hans-Georg Gadamer har Den gåtfulla hälsan formulerat att hälsa i betydelsen välbefinnande är något som man som individ inte tänker på så länge man har den, det är först när den går förlorad som den gör sig påmind. Christina Doctare har skrivit

”Nämndes ordet kultur handlade det om bakterier, aldrig om människor och värdegrund” i antologin Kulturen och hälsan: essäer om sambandet mellan kulturens yttringar och hälsans tillstånd. Regina Winzer har varit redaktör för Kultur för hälsa: En exempelsamling från forskning och praktik som argumenterar för att den biomedicinska förståelsen av hälsa är för snäv. Britt-Maj Wikström har berört de estetiska aspekterna inom vården i sin bok Estetik och omvårdnad. Boken riktar sig till yrkesverksamma inom vård och hemtjänst. I sin bok

Profession och existens skildrar Marja Schuster möten mellan sjuksköterskor och svårt sjuka patienter och hur dessa möten aktualiserar existentiella frågor.

Bland litteratur om den praktiska verksamheten när det gäller konst i vårdmiljö kan nämnas Madelene Gunnarsson, Konsten: Universitetssjukhuset i Linköping och Isabell Dahlberg, Vad ser du? Konsten på kvinnokliniken, Universitetssjukhuset MAS i Malmö. Den förra ställer sjukhuset och dess olika slag av miljöer mot de individuella behoven hos patienter och besökare, dvs det generella mot det specifika. Den senare består av texter om nio konstnärers bidrag med konstverk vid kvinnokliniken på sjukhuset.

(9)

5 Disposition

Avhandlingsdelen i min uppsats består av tre avsnitt som följer de tre frågeställningarna. Det första avsnittet beskriver och analyserar bakgrunden för tillkomsten av den konstnärliga gestaltningen vid NKS och specifikt för de tre konstverk som jag valt att fokusera på. Jag går igenom hur den konkreta beställningen av gestaltning i de tre miljöerna formulerades med utgångpunkt från konstprogram och annat underlag.

I avsnittet därpå presenteras de tre konstverken med bilder, med formal- och kontextanalyser och med de kompletterande teorierna bildsemiotik och performativitet. Avsnittet avslutas med en jämförelse mellan de aktuella miljöernas krav på gestaltningen och de tre faktiska

konstverken.

Det sista avsnittet innehåller en historisk översikt över forskning och praktik inom områdena kultur och hälsa och konst och hälsa samt en genomgång av utvecklingen i Sverige avseende konst i vårdmiljöer.

Härutöver följer jag i uppsatsen två aspekter som intresserar mig särskilt. Den första är tankar kring vår existens - vad innebär det att vara människa? Jag är intresserad av hur konst i vårdmiljö kan stimulera sådana tankar i ett läge där livet inte bara löper på.

Den andra är dagsaktuell. Konst i vårdmiljö är exempel på offentlig konst som kan utsättas för påverkan av politiker. Det finns tendenser idag till att principen om konstens frihet (om

armlängds avstånd till konsten) börjar ifrågasättas. Det drabbar främst samtida konst eftersom den klassiska konsten i dessa strömningar ses som ett ideal för konstnärliga uttryck.

Jag behandlar inte dessa aspekter med samma systematik som de tre frågeställningarna men jag återknyter till dem på några ställen.

Uppsatsens avslutning består av en sammanfattning av tillvägagångssätt och av vilka resultat jag har tyckt mig finna.

(10)

6 KONSTNÄRLIG GESTALNING VID NKS

Detta avsnitt går närmare in på tillkomsten av den konstnärliga gestaltningen vid NKS med särskilt fokus på de tre konstverken. Jag undersöker vilka motiv som beställaren har haft för att förse sjukhuset med konst. En väsentlig del handlar om att belysa samspelet mellan ett konstverk och den miljö där verket är placerat.

Till grund för min redovisning ligger det år 2011 antagna konstprogrammet för NKS och utlysningstexterna för de tre konstverken. Konstprogrammet anger övergripande

målsättningar med den konstnärliga gestaltningen och de särskilda förutsättningar som gäller, utlysningstexterna är kopplade till enskilda miljöer. Vidare belyser jag hur urvalet av

konstverk och konstnärer har gått till. Avsnittet avslutas med ett kort analysavsnitt och med reflektioner kring de särskilda aspekter som jag är intresserad av.

Av stor betydelse för placeringen och utformningen av konsten på NKS är att sjukhuset har kommit till genom nybyggnation och att den konstnärliga gestaltningen har varit ett väsentligt inslag från början.

Konstprogrammet

Syftet med konstprogrammet var att beskriva förutsättningarna för de konstnärliga gestaltningsuppdragen på NKS genom att tolka direktiv och riktlinjer för sjukhuset.

Programmet var samordnat med de övergripande gestaltningsprogrammen och den arkitektoniska utformningen. Den konstnärliga gestaltningen av olika miljöer stämdes av löpande under byggprocessen. Konstprogrammet hade inte till uppgift att i detalj beskriva specifika uttryck, material och utföranden för det konstnärliga gestaltningsarbetet.

Programmet slår inledningsvis fast att konsten på NKS har som funktion att vara konst. Den ska tillföra en ”humanistisk, estetisk och poetisk” dimension som möter det behov av kultur som människorna på sjukhuset har.⁶ Jag vill stanna upp vid dessa begrepp.

Begreppet humanism står för en normativ uppfattning av människans väsen. Med det avses å ena sidan att människan har ett värde som inte får kränkas, å den andra att hon har möjligheter och frihet att utvecklas moraliskt, estetiskt och intellektuellt och därigenom förverkliga sin mänsklighet. Humanism innebär avståndstagande från olika former av brutal eller förnedrande behandling av människor.⁷

Begreppet estetik, från grekiskan (det sinnliga eller det förnimbara), används i många betydelser, delvis besläktade, inom filosofi, konst och litteratur.⁸ En huvudgrupp estetiska frågor aktualiseras av konstskapande och kreativitet, en annan gäller konstverks och estetiska objekts natur. En tredje grupp avser erfarenheter och upplevelser av konst och estetiska objekt av skilda slag, en betydelse som äger giltighet här.

7 Nationalencyklopedin, (“humanism”), https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/humanism, 2019-12-14.

8 Nationalencyklopedin, (“estetik”), https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/estetik,2019-12-14.

(11)

7

Poetik står för läran om hur diktverk bör vara utformade, begreppet förekommer främst inom litteraturvetenskapen.⁹ Ett rimligt antagande är att begreppet här vill förmedla en ambition att skapa genomtänkta och vilsamma miljöer.

Konsten på NKS ska vidare ta sin utgångspunkt i den pluralism som kännetecknar sjukhusets verksamhet, en pluralism som utgörs av nationell och kulturell bakgrund, ålder, sexualitet, språk och funktionsförutsättning. Det medför krav på att urvalet av konst ska kännetecknas av språklig bredd (många olika konstriktningar och estetiska uttryck), av innehållsmässig- och materialmässig hållbarhet (ska överleva trender och aktualiteter) och av tillgänglighet (sinnligt, känslomässigt, intellektuellt).¹⁰

Konstprogrammet lyfter också fram att när sjukhuset känns stort och skrämmande kan konsten motverka det genom att förmedla eviga, mjuka värden och en allmänmänsklig dimension. I de miljöer där patienter vistas kan konsten ge skönhet, lugn och harmoni och måhända tröst. I personalrum och konferenssalar kan konsten ha en annan målsättning och vara mer utmanande och stimulerande.¹¹

Om den miljö som omger oss är estetiskt genomarbetad får den oss att växa och må väl, men om det motsatta råder blir vi förvirrade och vilsna. Konsten, arkitekturen och en estetiskt genomarbetad rumsgestaltning fungerar som visuella vitaminer för hälsan. Upplevelser av skönhet håller oss friska och flyttar vårt åldrande framåt i tiden. Allt fler forskningsresultat pekar på att vår hjärna långt upp i åren mår väl av stimuli från kultur- och konstupplevelser.

Inte minst skapar de genom reflektion en känsla av sammanhang och får oss att se

konsekvenser av de egna handlingarna. Att livet har mening och innehåll är grundläggande för hälsoprocesser. Till syvende och sists speglar våra offentliga miljöer den rådande synen på människan i ett samhälle. Konst, design och arkitektur är uttryck för ideologiska och politiska val om hur vi vill att människor ska vara. Läkekonst är ett vackert begrepp med rötter från Hippokrates som levde under 300-talet före Kristus. Ordet visar tydligt att medicin och konst hör samman.¹²

Utöver dessa mer övergripande mål anger konstprogrammet även krav och förutsättningar för de olika typmiljöer som finns på sjukhuset, dvs för patientnära miljöer, enskilda miljöer, forsknings-, utbildnings- och administrationsmiljöer samt stora publika miljöer.

De tre verk som jag har valt att fokusera på är placerade i huvudentrén, i en ljusgård och i en förbindelsegång. För dessa miljöer anger konstprogrammet följande krav och förutsättningar (återges i princip i sin helhet).

Huvudentrén

I huvudentrén får många patienter och besökare det första intrycket av sjukhuset. Den konstnärliga gestaltningen ska betona att detta är en plats för många olika människor och medvetet förhålla sig till entréhallens dignitet och arkitekturens luftiga karaktär. Den centrala

9 Nationalencyklopedin, (“poetik”), https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/poetik, 2019-12-14.

11 Konstprogram för Nya Karolinska Solna, Kulturförvaltningen, Stockholms läns landsting, 2011, sid 10 - 11.

12 Konstprogram för Nya Karolinska Solna, Kulturförvaltningen, Stockholms läns landsting, 2011, sid 55 – 56.

(12)

8

vyn utgörs av ett storslaget luftschakt i bortre ändan av entrérummet som gestaltas konstnärligt.¹³

Ljusgården/ljusschaktet

Genom fyra av vårdbyggnadernas kärnor löper ljusschakt med glastak. De utgör en central blickpunkt på avdelningarna och skapar ett vertikalt stråk som binder ihop de olika

våningsplanen. Den konstnärliga gestaltningen ska ta fasta på patienternas, anhörigas och medarbetarnas behov i de kringliggande vårdmiljöerna.¹⁴

Förbindelsegångar (fördelningsstråk)

Sjukhusets olika byggnader kopplas interiört samman med varandra genom långa stråk i manteln utmed södra och norra delen av vårdblocket. Gångstråket på den södra sidan mot torget och staden är mer publikt än den norra sidan som vetter mot Akademiska Stråket.

Putsade betongväggar gestaltas konstnärligt för båda fördelningsstråken som får olika karaktär.¹⁵

Utlysningstexterna

En arbetsgrupp inom kulturförvaltningens arbetade fram detaljerade förutsättningar för de olika gestaltningsuppdragen, förutsättningar som benämndes utlysningstexter.

Varje gestaltningsuppdrag utgår från den specifika platsens förutsättningar och vilken verksamhet som ska omge verket. Konsten ska kunna möta människor med vitt skilda bakgrunder. Ett kriterium är därför att skapa en variationsrikedom av konstnärliga uttryck, berättelser, material och tekniker. Det ska också finnas konst som talar till flera sinnen. Andra kriterier är exempelvis graden av nytänkande och om verket kan tolkas på flera nivåer.

Dessutom måste hänsyn tas till sjukhusets höga material- och miljömässiga krav.¹⁶

I det följande återges texterna för de tre uppdragen.¹⁷ De består av två delar, en första som anger allmänna förutsättningar för platsen på ett mera detaljerat sätt än konstprogrammet och en andra som preciserar det konstnärliga uppdraget. Jag återger även dessa delar i princip i sin helhet. Som avslutning gör jag för respektive miljö en jämförelse med konstprogrammets mera övergripande formuleringar.

Huvudentrén

Förutsättningar på platsen: Huvudentrén är NKS självklara centrum, träffpunkt och en knutpunkt mellan sjukvård, forskning och utbildning. Den tre våningar höga entréhallen domineras av ett schakt för friskluftsintag. Tre av luftschaktets fyra väggar är yta för en konstnärlig gestaltning. En trappa i vit terrazzo löper fritt på var sida om den stora volymen

16 SLL, https://kultur.sll.se/fragor-och-svar-om-nks#overlay-context=, 2019-12-16.

17 Martin Westh, Konsten på NKS – sammanfattning av vårt möte idag, 2019-11-25.

(13)

9

och mitt fram finns sittplatser i form av en gradäng i fyra nivåer. Rummet är 60 meter långt och 20 meter brett. Dagsljus släpps in via taklanterniner från en ovanliggande gård. Golvet är belagt med mörkgrå granit.

Beskrivning av det konstnärliga uppdraget: Den konstnärliga gestaltningen på luftschaktets stora volym är betydande för entrérummet och därmed även för sjukhuset som helhet. Den konstnärliga gestaltningen bör ha starka egenvärden, vara materialtekniskt beständig,

innehållsligt komplex och bidra till en visuellt attraktiv miljö som rymmer omtanke samt ger platsen karaktär. Den konstnärliga gestaltningen ingår i ett arkitektoniskt sammanhang vilket innebär samarbete med projektledare från Skanska och SLL (Stockholms läns landsting, nuvarande Region Stockholm), konstkonsult, arkitekt/inredningsarkitekt, ljuskonsult med flera. Tre av luftschaktets väggar på vardera cirka 12 x7 meter är platsen för det konstnärliga uppdraget. Luftschaktets fjärde vägg upptas av två hissar mot vilka konstverket avslutas.

Konstverket kan bygga ut cirka 10 centimeter från väggytan på alla de tre väggarna och det är önskvärt att hela ytan aktiveras av konstverket. Möjliga konstnärliga tekniker är exempelvis måleri, ytbeklädnader i olika material, ljus eller annan teknik.

Vid en jämförelse med konstprogrammet finner man att gestaltningsuppdraget förstärker konstprogrammets formuleringar kring entréhallens dignitet och betydelse som första intryck av sjukhuset. Det lyfter även fram dess betydelse som träffpunkt och knutpunkt mellan sjukvård, forskning och utbildning. Uppdraget betonar betydelsen av en visuellt attraktiv miljö som rymmer omtanke och ger entréhallen karaktär. De mer tekniska förutsättningarna är för gestaltningen har också preciserats i utlysningstexten.

Ljusgården/ljusschaktet

Beskrivning av platsen: På NKS finns sex ljusschakt som löper vertikalt genom byggnaderna.

Ljusgårdarna/schakten kommer att vara stängda och ses endast genom glasfönster. Schakten varierar i djup, men har som mål att föra in dagsljus till de olika avdelningarna i de höga husen. Fyra av schakten 7 x 10 m är interiöra ljusgårdar i vårdbyggnaderna, och har 4 - 8 våningars djup (ca 20 - 40 m).

Kravspecifikation: Den konstnärliga gestaltningen ska hålla högsta konstnärliga kvalitet. De konstnärliga gestaltningarna kommer att möta ett arkitektoniskt sammanhang, detta ska betänkas precis som verksamhetens speciella karaktär. Frågor kring hållbarhet och drift ska vara genomarbetade och metod för underhåll ingår i uppdraget. Miljöhänsyn ska tas i materialval och tillverkningsmetoder.

En jämförelse med konstprogrammet visar att gestaltningsuppdraget betonar vikten av konstnärlig kvalitet och lyfter fram vikten av hållbarhet, drift, underhåll och miljöhänsyn.

Förbindelsegången

Förutsättningar på platsen: Huvudstråken på fördelningsplanet (plan 4) ligger i mantlarna.

Dessa aktiva korridorer kommer vara fulla av liv och rörelse med besökare som söker sig vidare i byggnaden. Förbindelsegångarna erbjuder en spännande mötesmiljö. Golven är belagda med sten lika entréplan. Väggar målas vita och utgör underlag för konstnärlig

(14)

10

gestaltning. De vita taken utgörs av absorbenter med infälld belysning. Golv i grå natursten i fallande längder samt väggar i målad gips/betong är plats för konstnärlig gestaltning.

Beskrivning av det konstnärliga uppdraget: Den södra förbindelsegången med varierade utblickar mot innergårdar och torg delas upp i tre sektioner med väggpartier för konstnärlig gestaltning om ca 28 m med takhöjd 3,20 m. Förslag: Teknik och material för konstverk, måleri eller väggfast installation. I förbindelsegångar och entréer får de konstnärliga gestaltningarna inte vara dammsamlande. Den konstnärliga gestaltningen bör ha starka

egenvärden, vara beständig, innehållsligt komplex och bidra till en visuellt attraktiv miljö som rymmer omtanke samt ger platsen karaktär. Den konstnärliga gestaltningen ingår i ett

arkitektoniskt sammanhang vilket innebär samarbete med projektledare från Skanska och SLL, konstkonsult och arkitekter för hus, ljus och inredning.

Vid jämförelse framgår att gestaltningsuppdraget betonar att förbindelsegången kommer att vara ”full av liv och rörelse med besökare som söker sig vidare i byggnaden”. Vidare lyfter uppdraget fram att den konstnärliga gestaltningen bör ha starka egenvärden, vara beständig, innehållsligt komplex och bidra till en visuellt attraktiv miljö som rymmer omtanke samt ger platsen karaktär.

Urval av konstnärer och verk

Kulturförvaltningen anlitar verksamma konstnärer för konstnärliga gestaltningsuppdrag i vårdmiljöer. De finns registrerade i en databas som kallas Konstnärsbasen, en databas där de olika gestaltningsuppdragen utlyses.

Kulturförvaltningen gjorde genom den ovan nämnda arbetsgruppen ett urval av konstnärer och konstverk, två eller flera konstnärer skissade parallellt på flertalet av de utlysta

uppdragen. Kulturförvaltningen förordade ett förslag till Konstrådet, där olika verksamheter vid NKS fanns representerade. Rådets uppgift var att granska förslaget så att det skulle fungera praktiskt. Det slutliga beslutet fattades av Konstkommittén som bestod av ansvariga i ledningspositioner från de olika verksamheterna. Beslutet förelades regionens kulturnämnd för kännedom.¹⁸

Vid urvalet av konstnärer utgick kulturförvaltningen från principen om demokratisk

representation, dvs att olika personer med stor konstnärlig kunskap skulle påverka processen.

Den konst som valdes skulle vara samtida och av hög kvalitet, innehållsmässigt och

materialmässigt. Material och kemikalier med miljöpåverkan registrerades i en databas för att säkerställa framtida skötsel och underhåll. Urvalet av konst skulle följa tanken kring

pluralism. Målet var att uppnå jämn fördelning mellan könen, inget kön skulle representera mer än 60 % av konstbeståndet.¹⁹

Analys och tolkning

18 Konstprogram för Nya Karolinska Solna, Kulturförvaltningen, Stockholms läns landsting, 2011, sid 52 - 53.

(15)

11

Konstprogrammet betonade vikten av humanistiska, estetiska och poetiska värden. Det lyfte även fram krav som följer av sjukhusets pluralistiska miljö. Andra förutsättningar som angavs var sjukhusets storlek och vikten av att skapa genomarbetade miljöer, något som var möjligt eftersom sjukhuset utgjorde en nybyggnad.

Annat som betonades var att olika personer med stor konstnärlig kunskap skulle påverka processen. Den konst som valdes skulle vara samtida och av hög kvalitet, innehållsmässigt och materialmässigt. Målet var att uppnå jämn fördelning mellan könen när det gäller upphovsmän.

Utlysningstexterna angav dels allmänna förutsättningar för specifika miljöer, dels de specifika konstnärliga krav som restes för dessa miljöer. Sammantaget bildade dessa två delar grunden för konstnärernas arbete.

Vad beträffar mina två aspekter kan man finna att beställarens förutsättningar för konsten på sjukhuset betonar konstens roll, ”konsten på NKS har som funktion att vara konst”. De existentiella frågorna är närvarande och kommer till uttryck i formuleringarna kring humanistiska, estetiska och poetiska värden samt i resonemangen kring genomarbetade miljöers betydelse för människans känsla av sammanhang.

Avslutningsvis återger jag två citat ur konstprogrammets slutord som belyser beställarens roll i förhållande till konstnären och dennes verk.²⁰

Citat 1: ”I konstprogrammet beskrivs hur planeringen ser ut för NKS, men där vi också säger att den slutliga utformningen av de enskilda verken är förbehållet konstnärerna. Deras unika kompetens och uttryck, i samspel med bland annat platsens förutsättningar, ger konstverket dess slutliga utformning.”

Citat 2: ”Vi har den stora förmånen att få vara med när konstnärerna presenterar sina skisser och många gånger överträffar de alla förväntningar! Vi ser fram emot arbetet med konsten i NKS med stor spänning och hoppas bli överraskade många gånger.”

(16)

12 DE TRE KONSTVERKEN

De tre konstverk på NKS som jag har valt presenteras närmare i detta avsnitt, dels genom bilder, dels genom formal- och kontextanalyser som är ett grundläggande verktyg inom konstvetenskapen.²¹ Härutöver anlägger jag två andra konstvetenskapliga perspektiv, bildsemiotik och performativitet. Tanken med dem är att ge en så fullödig beskrivning som möjligt av de tre konstverken och deras effekter.

Formal- och kontextanalyserna och de två ytterligare perspektiven återfinns i logisk ”kedja”

av olika sätt att se på ett konstverk - att i samband med betraktandet a) inte söka egentlig mening i verket (formal- och kontextanalys), b) söka mening (ikonografi, något jag inte tar upp här), c) fråga sig hur denna mening skapas (semiotik) samt d) fråga sig hur betraktaren påverkas av verket (performativitet).

Avsikten med detta avsnitt är att fullfölja föregående avsnitts presentation av krav och förutsättningar för konst i de specifika miljöerna fram till manifesterade konstverk.

Med presentationen och analysen av de tre verken vill jag också skapa en replipunkt för nästkommande avsnitt med dess övergripande genomgång av samband mellan kultur/konst och hälsa och dess redogörelse för konst i vårdmiljöer i Sverige.

Formal- och kontextanalys

Formalanalysen består av två delar, dels en beskrivning av vad som benämns verkets formella egenskaper, dels ett försök att beskriva vad konstnären vill förmedla med sitt verk.

Att göra en kontextanalys innebär att försöka förstå verket i en viss tid och i en viss kultur.

Kontext betyder något förenklat ”sammanhang. Analysen handlar om de människor som är inblandande i verket, dvs beställaren, konstnären och betraktaren. Vad gäller beställaren blir analysen likadan för de tre verken. Alla är samtida, alla har samma beställare och alla är tillkomna i samma syfte, de ingår alla i den konstnärliga gestaltningen på NKS. Det som skiljer sig åt är den fysiska miljö där de är placerade.

Skapandet är utfört av tre olika konstnärer, en kort presentation av dem ges nedan. När det gäller betraktandet är analysen beroende av betraktaren och dennes kunskaper, erfarenheter och värderingar.

De båda delarna, formalanalys och kontextanalys, hänger ihop, det existerar ingen renodlad formalanalys av skälet att betraktaren av ett verk representerar en kontext.

21 Anne D´Alleva, How to write art history, Laurence King Publishing Ltd, London, 2017, sid 27 – 73.

(17)

13

Bild 1, Stenbrottet, Andreas Eriksson, olja på duk, 11 m x 6,5 m, stora entrén, Eugeniavägen 3. ²² Foto: Per Mannberg.

Stenbrottet är en målning, olja på duk, 11 m x 6,5 m. Det mest framträdande med verket är dess storlek, det är över 70 kvadratmeter stort. Det består av en mängd oregelbundna fält i milda färger, nyanser av grönt, brunt, grått och svart. Några fält avviker färgmässigt i rosa, turkos och blått. Färgerna är ljusare nertill i målningen och mörknar uppåt. Fälten är vaga i konturerna och gjorda med tydliga penseldrag. Målningen förmedlar inget intryck av djup, centrum eller periferi. Motivet är helt abstrakt. Jag har inte kunnat finna information om vad konstnären ville uppnå med sitt verk. Ett rimligt antagande är att han hade ambitionen att skapa ett verk med förmåga att ta plats och ge karaktär åt den enorma entréhallen. En intressant fråga som söker sitt svar är vad han vill säga med titeln på verket.

Andreas Eriksson (1975 -) utbildade sig på Konsthögskolan i Stockholm 1993 - 1998 och verkar som konstnär med målning, fotografi, skulptur, film och grafik. Han blev ledamot av Konstakademin 2014. Hans stora målningar är överväldigande i sin rikedom på detaljer och olika måleriska uttryck. I en presentation av Stenbrottet i en broschyr kring konsten på NKS säger han att han aldrig tänker på en bild när han målar, utan bara på strukturer, han målar aldrig av något.²³

22 Konsten, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, del 2, Kulturförvaltningen Stockholms läns landsting, sid 9.

(18)

14

Bild 2, Without boundaries, Fredrika Linder, 24 objekt i glas, ljusgård, från plan 5 till plan 12.²⁴ Foto: Per Mannberg.

Without boundaries är ett installationsverk som består av 24 ”objekt” i glas som svävar, hängande i trådar i ett 40 m högt ljusschakt. Objekten är abstrakta och platta i djupled. De har pastellfärger i blå, gröna och rosa nyanser. De speglas i ljusschaktets väggar som till största delen består av fönster mot dagrum och personalrum på de olika våningsplanen. Objekten förefallet sväva fritt utan något mönster eller sammanhang. Det går inte att interagera med verket eftersom schaktet är stängt, enda möjligheten är att ta sig runt ljusschaktet och betrakta installationen från olika håll.

Upphovsmannen har velat öppna upp för fantasin kring naturen, kroppen, växandet och läkandet.

Titeln på verket är välfunnen.

Fredrika Linder (1968 -) arbetar med glas, både som konst och som bruksföremål. Hon har bland annat formgivit glaslampor. Linder arbetar ofta med fusionering, en teknik som innebär att glasmassa i olika färger smälts samman. Genom det skapar hon skulpturala kroppar med varierande genomskinlighet, färg och form.²⁵

25 Statens konstråd, https://statenskonstrad.se/konst/w/2019-12-14.

(19)

15

Bild 3, Bländare, Helena Isoz, skivor i cement, södra förbindelsegången, plan 4.²⁶ Foto: Per Mannberg.

Bländare: Verket består av en totalt närmare 50 meter lång målning på en vägg i en förbindelsegång, en gång som förbinder olika huskroppar och delar av huskroppar och som sönderfaller i flera partier. Den utgörs av påmålade cementskivor i storleken 2,7 m x 1,2 m.

Färgerna består till allra största del av milda gröna nyanser med några enstaka avbrott i vitt och rött. Färglagren är upprivna och ger en känsla av materialitet, de uppmuntrar till beröring.

Målningen innehåller inget djup, motivet är abstrakt. Den upplevs som en enhet trots sin längd och trots att den som nämnts sönderfaller i flera delar. Konstnären har förklarat att hennes tema i verket är utveckling och rörelse, verket luckrar upp den enformighet som den långa korridoren annars skulle kännetecknas av. Den kan också användas för orientering i det stora sjukhuset.²⁷ Verkets titel anspelar på en film på väggytan som släpper in olika mängd ljus.

Helena Isoz (1964 -) utbildade på konstlinjen på Nyckelviksskolan 1984–1985, Birkagårdens folkhögskola 1985–1987 och Kungliga Konsthögskolan i Stockholm 1989–1994. Hon har fått uppdraget att konstnärligt gestalta en av de nya planerade tunnelbanestationerna i

Stockholmsregionen. Hon arbetar företrädesvis med monumentalt måleri.²⁸

28 Helena Isoz, http://helenaisoz.se/index.html, 2019-12-14.

(20)

16 Bildsemiotik

Det finns två olika semiotiska inriktningar, en strukturalistisk och en mera pragmatisk. Den schweiziske lingvisten Ferdinand de Saussure är grundare av den första, amerikanen Charles S. Peirce av den andra.²⁹

Tecknet är centralt i semiotiken och består enligt de Saussure av två element som hör

samman. Det ena är tecknets form, det betecknande eller teckenbäraren (uttrycket). Det andra är den föreställning det hänvisar till, det betecknade (innehållet). Ensamt betyder ett tecken vanligtvis ingenting, det får sitt värde först som en del av ett språksystem där det relateras till andra tecken.

Peirce, som hade ett större intresse för bilder, lanserade en distinktion i form av tre olika slags tecken: Ikon, index och symbol. Tecken som ikon liknar det avbildade objektet. Tecken som index har direkt samband med objektet. Tecken som symbol har ingen likhet eller samband med objektet utan symbolen representerar objektet därför att människor har kommit överens om det.

Bildsemiotiken handlar om bilden som tecken och betydelse.³⁰. Den pekar ut semiotiska element och strukturer i bildspråket snarare än tolkar bilder. Det är detaljerna i verket som är viktiga, inte så mycket det samlade motivet.

En bild kan ha tre olika typer av meddelande: Ett språkligt meddelande (dvs en text i bilden), ett icke-kodat ikoniskt meddelande (en denotation) och ett kodat ikoniskt meddelande (en konnotation).³¹

Denotationer och konnotationer kan även kallas grundbetydelser respektive kulturella associationer. Denotation står för den direkta och uppenbara mening som ett tecken får vid betraktande. Ett exempel: Den denotativa tolkningen av ett fotografi på en tom gata är just en tom gata, just vad bilden visar utan några bibetydelser.

En konnotation beskriver det samspel som uppstår när ett tecken möter betraktarens bakgrund, erfarenhet, känslor och värderingar. Ju fler associationer ett tecken ger upphov till, desto mer konnotativt är det. Observera att konnotationer måste vara generella, en enda person ”kan”

inte konnotera, i det fallet handlar det om en privat association.

Efter denna övergripande beskrivning av perspektivet bildsemiotik vill jag nu applicera det på de tre konstverken. De är alla abstrakta, de denoterar eller ”föreställer” ingenting. Hela deras betydelse kommer från konnotationer eller från en enskild människas privata association. Jag kan inte finna några konnotationer i verken, därför återger jag nu vilka associationer som jag gör när jag betraktar dem.

Stenbrottet: De många fälten associerar för mig till åkrar och till naturen, naturen utgör

målningens grundmotiv. Trots att målningen inte direkt föreställer något upplever jag den som

29 Anne D´Alleva, Methods & Theories of Art History, Laurence King Publishing Lts, London, 2018, sid 26.

30 Göran Sonesson, Bildbetydelser. Inledning till bildsemiotiken som vetenskap, Studentlitteratur, Lund, 1992, s 24.

31 Roland Barthes, Bildens retorik, (övers Hans Hayden), Faethon, 2016, sid 116.

(21)

17

en enhet. Färgerna anspelar på jord och förgänglighet och blir mörkare när man lyfter blicken uppåt. Den väcker existentiella tankar hos mig, kring naturens storhet, enkelhet och skönhet och människans litenhet. Målningens värme och värdighet ger den stora och kliniska

entréhallen en känsla av mänsklighet.

Without boundaries: Verket är ingen bild utan en mycket stor och svåröverblickbar

installation. Min association kring hela verket går till grenverk och årstidernas förändring. De enskilda glasobjekten liknar inget i min sinnevärld. Det jag funderar över är om det finns mönster i sättet att hänga dem och vad det i så fall betyder.

Bländare: Jag har svårt att skilja ut enskilda tecken också i denna monumentala målning.

Hela målningen och dess titel anspelar på en film av grönska och skog. Olika mängd ljus släpps in genom bländaren, den sluts och öppnas. Skillnaden i färg och intensitet mellan de olika partierna skapar ett intryck av rörelse.

Bildsemiotikens sätt att närma sig verken har fått mig att lägga märke till och försöka sätta ord på ”innehåll” som jag annars inte skulle ha noterat och reflekterat över.

Performativitet

Om ett konstverk tidigare uppfattades som ett autonomt eller självständigt fysiskt objekt med en given mening tolkas det idag mera i termer av handling och process. Det innebär i sin tur att betraktarens roll som medaktör i eller av verket har blivit allt viktigare. De här

förändringarna inom humanioraområdet och i konstvärlden har benämnts som en performativ vändning, begreppet performativitet har kommit i ropet. Men vad betyder det och vad innebär det att tala om något som performativt?

Att analysera en bild med hjälp av performativitet innebär att fånga en verksam ”kraft” i bilden som ger upphov till känslor, tankar eller handlingar hos betraktaren. Det senare är beroende av betraktarens kunskaper, erfarenheter och värderingar och den tid och inom den kultur där betraktaren befinner sig. Det är alltså i det konkreta mötet med studieobjektet som begreppet performativitet aktualiseras och får ett innehåll.³²

Performativitet inom konstvärlden är en parallell till lingvistikens distinktion mellan en konstaterande och en performativ talhandling.³³ Innebörden är att språket och bilden inte bara har en rent konstaterande funktion (”så här är det”), det interagerar också med världen

utanför. Performativiteten är beroende av talhandlingens (och bildhandlingens) omgivande kontext, relationen mellan språk eller bild och verklighet är inte fast, den är föränderlig och situationsspecifik.

Ett centralt inslag för performativitet är om och på vilket sätt ett verk tilltalar mig, på vilket sätt jag blir påverkad av det. Man talar här om begreppet interpellation för att förklara hur ideologi och värderingar tilltalar oss och positionerar oss som subjekt.³⁴

32 Hedlin Hayden 2017, sid xi.

33 Hedlin Hayden 2017, sid xii.

34 Hedlin Hayden 2017, sid xvi.

(22)

18

Blickar är aktiva agenter inom bildkonsten och av stor betydelse för performativiteten.³⁵ De fälls, möts och agerar inne i bilderna, det estetiska rummet. De rör sig i det reella rummet, dvs utanför och kring verken. Det pågår även ett spel mellan det estetiska och det reella rummet.

En målning kan blicka tillbaka på oss, tvinga oss in i målningens värld och sätta våra värderingar och fördomar på spel. Det är ”den andres” blick som bekräftar och formar oss människor, blicken är performativ.

Andra centrala begrepp inom performativiteten är fokalisering, fragment och vakanser.³⁶ Med fokalisering menas att gester och blickar i ett verk pekar ut en person som den centrala i sammanhanget. Fragment är delar i verket som förefaller ryckta ur sitt sammanhang och därför är i särskilt behov av tolkning. Vakanser är hela scener som inte riktigt passar ihop utan som behöver sammanfogas av betraktarens performativa blick.

När det gäller att applicera det performativa perspektivet på de tre konstverken bör först noteras att hela sjukhusmiljöns utformning, inte bara konsten, är performativ, den är skapad för att stödja den medicinska behandlingen, dvs själva syftet med en vistelse på sjukhuset.³⁷ Samtliga tre verk är av det slaget att de verkligen drar till sig blickar, däremot finns inget i dem som blickar tillbaka på mig som betraktare. Någon fokalisering, något fragment eller någon vakans finns inte i de tre verken. Inget i dem är centralt, inget i dem sticker ut, allt behöver tolkas,

Stenbrottet är mycket synlig trots entréhallens storlek, det är också placerat på ett mycket synbart sätt. Verket blickar ut över hallen, förminskar den och ger den en ombonad och välkomnande karaktär. Denna känsla överförs sannolikt till sjukhuset som helhet.

Without boundaries sätter min fantasi och mina tankar i rörelse. Genom det skapas hos mig en existentiell känsla och en känsla av förundran över tillvarons outgrundlighet.

Bländare skapar en känsla av liv och avbrott i en monoton miljö i form av en till synes

oändlig korridor. Tillvaron blir hanterbar och orienterbar och inte ett enda sjok av tid och rum.

På samma sätt som för bildsemitiken har detta avsnitt om performativitet pekat på ett sätt att betrakta de tre konstverken som annars skulle ha gått mig förbi.

Verket och miljön

De tre verken är placerade i tre mycket olika miljöer - i en enormt stor entréhall, i ett 40 m högt ljusschakt och en mycket lång förbindelsegång. Miljöernas karaktär har självfallet haft betydelse för vilka verk som har valts för placering i dem.

35 Peter Gillgren, ”Den performativa blicken”, Malin Hedlin Hayden & Mårten Snickare (red), Performativitet: Teoretiska tillämpningar i konstvetenskap, Stockholm University Press Stockholm, 2017, sid 63.

36 Gillgren 2017, sid 67.

(23)

19

Förutsättningarna för gestaltningen i entréhallen var dess dignitet, dess betydelse som första intryck av sjukhuset och dess funktion som mötesplats och knutpunkt. Konstverket skulle därtill skapa en miljö som förmedlade omtanke och karaktär. Svaret på denna ”efterlysning”

har blivit Andreas Erikssons Stenbrottet, ett verk som väl uppfyller ställda krav genom sin storlek och synlighet och genom sin lättillgänglighet.

Gestaltningsuppdraget för ljusschaktet lyfte fram betydelsen av hög konstnärlig kvalitet samt vikten av hållbarhet, drift, underhåll och miljöhänsyn, allt med tanke på svårigheterna att komma åt verket när det väl är på plats. Without boundaries av Fredrika Linder är ett annorlunda verk som fyller det höga ljusschaktet och som passar väl in i den utpräglade vårdmiljö som omger det, en miljö där människor i behov av tankeflykt befinner sig.

Utgångsförutsättningarna för förbindelsegången var en plats ”full av liv och rörelse med besökare som söker sig vidare i byggnaden”. Den konstnärliga gestaltningen skulle bidra till en visuellt attraktiv miljö som förmedlade omtanke och gav platsen karaktär. Helena Isoz´

Bländare skapar onekligen avbrott i den monotona förbindelsegången och underlättar rörelse vidare i byggnaden.

Alla tre verken väcker existentiella tankar hos mig, dvs en av aspekterna som intresserar mig.

När det gäller konstens roll och funktion kan jag konstatera att alla tre verken är lättillgängliga och icke-provocerande. Men så ska de också tala till olika grupper av människor i radikalt olika situationer som vistas på NKS av olika skäl.

(24)

20

ÖVERSIKT ÖVER FORSKNING OCH PRAKTIK

Denna översikt eller exposé över forskning och praktisk verksamhet inom området konst i vårdmiljöer består av tre delavsnitt. Det inledande beskriver vad jag har funnit i litteraturen om allmänna samband mellan kultur och konst å ena sidan och hälsa å den andra sidan.

Delavsnittet därpå redovisar utvecklingen av konst i vårdmiljöer i Sverige och tillför ytterligare problematisering av området utifrån svenska erfarenheter. Med ett avslutande delavsnitt gör jag en analys, dvs letar mönster i resultatet av min återgivning. Där gör jag också en tolkning i form av återknytning till de tre konstverken på NKS samt gör reflektioner kring mina två särskilda aspekter i uppsatsarbetet.

Översikten bygger på genomgång av en relativt stor mängd litteratur. De aspekter som jag återger nedan är mitt urval.

Först alltså ett avsnitt om forskning och praktik i litteraturen. Det bör noteras att dessa två fält hänger samman och att ingen med självklarhet kommer först. Forskningen speglar praktiken, men även det omvända kan förekomma.

Kultur och hälsa samt konst och hälsa

Vid Göteborgs universitet startade år 2010 ett centrum för kultur och hälsa med syfte att stimulera till insatser inom såväl forskning som utbildning för att belysa relationen mellan kultur och hälsa. Centrumet upphörde som organisatorisk enhet år 2017. Ola Sigurdson, professor i tros- och livsåskådningsvetenskap, var föreståndare för centrumbildningen. Han var redaktör för skriften Kultur och hälsa – ett vidgat perspektiv som gavs ut år 2014. I det inledande kapitlet Introduktion till kultur och hälsa ger han en bild av områdets historia i forskning och i praktiska kultur- och vårdverksamheter.³⁸

På stadsbiblioteket i Wroclav i Polen finns en läkemedelshandbok från 1200-talet som ger förslag på hur man ska behandla kärlekssjuka, med vilket förmodligen avsågs olycklig kärlek.³⁹ Den dåtida synen var alltså att man kunde bli sjuk av kärlek och en sjukdom kallade förstås på sitt botemedel. Lämpliga sådana var enligt handboken ”gott vin, strängaspel, samtal med sympatiska personer och att lyssna till sköna berättelser”. Konsterna – musik och

litteratur i första hand, men även arkitektur, målarkonst och bildhuggeri – skulle brukas och de skulle brukas för människors hälsas skull.

Skillnaden är stor mellan den medeltida medicinen och dagens skolmedicin. Den medeltida läkaren ansågs kunna yttra sig över många fler dimensioner av den mänskliga existensen eftersom ”hälsa” då var ett vidare begrepp än endast ”frånvaro av sjukdom”. Den moderna medicinen, såsom vi känner den, började växa fram på 1500-talet och fick sitt stora

genombrott under 1700-talet. Här har läkarens och medicinens roll smalnat av jämfört med medeltiden. Att försöka behandla kärlekssjuka och andra själens olyckor hörde inte längre till rollen. Men även synen på konst har förändrats. Det är inte längre ett centralt syfte med konsten att finnas till för människans hälsas skull. Nej, konsten har fått ett egenvärde som är

38 Ola Sigurdson, ”Introduktion till kultur och hälsa”, Kultur och hälsa – ett vidgat perspektiv, Ola Sigurdson (red), Göteborgs universitet, 2014.

39 Sigurdson 2014, sid 12.

(25)

21

oberoende av dess möjliga terapeutiska funktioner. Konst och medicin har alltså avlägsnats från varandra från medeltiden och framåt. De medicinska framstegen har kunnat ersätta några av de funktioner som konsten tidigare har haft, en uppvärdering av konstens autonomi har inneburit att dess bruksvärde har tonats ned.⁴⁰

Vi i vår tid och vår kultur utgår ofta från att medicinen, konsten och människosynen är skilda åt. De senaste decennierna har dock visat att det går utmärkt att ställa följande frågor även i vår tid: Kan musik fungera som terapi? Vilken roll spelar litteratur för vår syn på hälsa och sjukdom? Hur ska ett sjukhus och dess miljöer vara utformade för optimal rehabilitering?

Vilken är relationen mellan kulturens egenvärde och användningen av den i svåra stunder? ⁴¹ Begreppet ”kultur och hälsa” har på relativt kort tid kommit att bli etablerat både i den

svenska akademiska forskningen och inom praktiska kultur- och vårdverksamheter. En utgångspunkt kan sägas vara år 2005 då Statens folkhälsoinstitut gav ut skriften Kultur för hälsa: En exempelsamling från forskning och praktik. Inledningen i den hänvisar till Nationella folkhälsokommitténs slutbetänkande Hälsa på lika villkor som framhåller som sannolikt att ett ökat deltagande i kulturlivet skulle bidra till en bättre och mer jämlik hälsa i befolkningen. Man nämner även regeringens proposition Forskning för ett bättre liv som lyfter fram vikten av ökad kunskap på området och som därför avsatt fem miljoner kronor år 2006 för forskning om kultur och hälsa (prop. 2004/05:80). Dessa öronmärkta pengar

kanaliserades via Vetenskapsrådet ut till forskare inom flera olika vetenskapliga discipliner.⁴² Bildandet av centrumet för kultur och hälsa vid Göteborgs universitet ska ses i detta

perspektiv. En central insikt för dess arbete var att hälsa är ett vidare begrepp än vad som traditionellt studerats av de medicinska fakulteterna, nämligen något som vi kallar välbefinnande.⁴³

För att kunna tala om kultur och hälsa på ett stringent och meningsfullt sätt fordras att vi definierar vad som avses med ”kultur” respektive ”hälsa”. Begreppet kultur är mångtydigt, man kan odla eller kultivera en mängd olika saker, alltifrån bakterier och växter till sig själv.

Termen kulturs betydelsefält har idag flyttats från det materiella eller agrikulturella till det andliga. Såsom vi använder ordet i dag är kultur en fråga om det vi gör efter det att vi har tillgodosett vara materiella behov. Det handlar alltså om sådant som vi skulle kunna kalla konst eller kreativa uttryck: Bild, film, musik, dans och litteratur, men kanske även arkitektur, måleri och skulptur.⁴⁴

Att kultur spelar den roll det gör i våra liv är beroende av den kultur vi lever i. Då syftar den sistnämnda användningen av ordet kultur på ett annat kulturbegrepp, nämligen kultur som ett meningsskapande system som omfattar känslor, vanor, värderingar och övertygelser samt ekonomiska, politiska, sociala och religiösa institutioner. Dessa båda betydelser av kultur är avhängiga av varandra: Vilket slags konstnärliga och intellektuella verk jag föredrar och som talar till mig på ett meningsfullt sätt är beroende av vilken kultur jag är uppvuxen i och tillhör,

40 Sigurdson 2014, sid 13 – 14.

44 Sigurdson 2014, sid 24 – 25.

(26)

22

kultur som ett meningsskapande system uttrycks bland annat genom sina konstnärliga och intellektuella verk.⁴⁵

Precis som för kultur finns det flera definitioner av begreppet hälsa. Den allmänt dominerande definitionen av hälsa i vår tid och i vår västerländska kultur är ”frånvaro av sjukdom”, vilket speglar att det är den medicinska praktiken och forskningen som har kommit att bestämma vad begreppet betyder. Som antyddes i inledningen var definitionen i en svunnen tid mycket vidare än så. Intressant nog har Världshälsoorganisationen (WHO) slagit fast att hälsa är mycket mer än blott frånvaro av sjukdom. I sin definition från så tidigt som år 1948 menar WHO att hälsa är ”ett tillstånd av totalt fysiskt, mentalt och socialt välbefinnande och inte bara frånvaron av sjukdom eller svaghet”.⁴⁶

En komponent i hälsa är alltså närvaron av ett positivt välbefinnande, ett välbefinnande som kan ha flera dimensioner, fysiska, mentala och sociala. Det förhåller sig sannolikt så att hälsa som frånvaro av sjukdom och hälsa som välbefinnande inte är oavhängiga av varandra. Kan kultur bidra till att höja mitt välbefinnande, har det förmodligen positiva effekter för mitt tillfriskande från en sjukdom.⁴⁷

En ytterligare dimension av hälsa som välbefinnande har börjat uppmärksammas på senare tid, nämligen ”andlig” hälsa. Med det menas ”andlighet, religiositet och personlig

övertygelse”, det kan alltså inte kan begränsas till någon särskild uppfattning om tillvaron – religiös eller annan. Det man vill påvisa är vilken roll som vår livsåskådning spelar för vårt välbefinnande och hur vi möter lidande och existentiella dilemman med hjälp av denna vår livsåskådning. Forskningen menar alltså att den andliga hälsan utgör en särskild dimension som spelar roll för hur vi möter sjukdom.⁴⁸

Till dessa fyra dimensioner har forskningen därtill börjat lägga ytterligare en relation som skär igenom alla dimensioner, nämligen något som benämns ”existentiell” hälsa. Ett exempel är detta yttrande: ”Tänk att man kan vara så frisk när man har så många krämpor.” Innebörden är att man har sina krämpor, men på det hela taget känner man sig ändå frisk. Detta pekar på en viktig insikt om hälsan och sjukdom, nämligen att det går alldeles utmärkt att vara sjuk och frisk på en och samma gång; sjukdom och hälsa är inga absoluta tillstånd. ⁴⁹

Forskningen har under senare tid lyft fram farhågor inför hela kultur och hälsa-projektet, nämligen att det ska medföra en instrumentalisering av kulturen, med andra ord att konstnärliga eller intellektuella verk ska tillerkännas ett värde endast om de kan bidra till hälsa.⁵⁰ Ett motargument är att bara för att musik i vissa fall kan bidra till exempelvis minskad stress så innebär det inte att samma musik inte kan värderas för annat också.

48 Sigurdson,2014, sid 34.

50 Sigurdson 2014, sid 43 - 44.

(27)

23

Forskningsområdet ”Konst och hälsa” (på engelska Arts and Health) undersöker tanken att kultur både kan verka läkande och främja välbefinnandet.⁵¹ Konst står här i plural (Arts) och inkluderar därför inte enbart bildkonst, utan också andra former såsom musik, drama, dans, litteratur, teater, arkitektur och skulptur. Konst och hälsa är mångfacetterat i litteraturen, gemensamt är intresset för konsternas betydelse för hälsa och välmående.⁵²

Historiskt har människan inte gjort åtskillnad mellan konstnärliga och vardagliga sysslor, något som vi gör idag. Konsten var integrerad i jakt och matlagning och vid helande processer och konflikter. Äldre personer utbildade de yngre genom att berätta sagor. Danser

koreograferades som förberedelse för krigföring, sånger sjöngs under befruktningsriter.⁵³ Ett specifikt argument, som entusiaster inom Konst och hälsa-fältet brukar använda när de ska förklara dess relevans, är att den biomedicinska förståelsen för sjukdom och hälsa är för snäv, den behöver kompletteras av andra perspektiv.⁵⁴ Detta knyter an till vad som nämnts ovan kring kultur och hälsa. Den biomedicinska modellen beskrivs i termer av att det mentala och existentiella kan separeras från det somatiska. En filosof som brukar tillskrivas denna idé är René Descartes (1596–1650). Människan är enligt honom sammansatt av två huvudenheter:

Den ena är kroppen och den andra är det själsliga, intellektuella medvetandet. I detta dualistiska synsätt är ”medvetandet en icke-fysisk eller tänkande substans (res cogitans), medan kroppen är en fysisk substans (res extensa).” Utifrån denna idé blir det följdriktigt att den moderna biomedicinen enbart fokuserar på res extensa (kroppen), medan omsorgen om res cogitans (det mentala och existentiella) eller samverkan dem emellan överlämnas åt andra institutioner. Konsekvensen av denna metodologiska reduktionism, att ett större fenomen kan delas isär i mindre delar som i sin tur studeras var för sig (från helhet till delar), är att

människan reduceras till ”en fysisk kropp, sammansatt av separata delar” och att sjukdom definieras som ”normavvikelser från mätbara biologiska (somatiska) variabler”. Hennes fysiska hälsa ses som skild från sociala, psykologiska och beteendemässiga faktorer, vilket medför att viktiga aspekter av det mänskliga och av sjukdoms- och tillfrisknandeprocesser förbises.⁵⁵

Konst i vårdmiljöer i Sverige

Det verkliga genombrottet för offentlig konst i vården i Sverige kom på 1960-talet enligt forskaren Birgitta Rapp.⁵⁶ En förutsättning för nya konstprojekt i vårdmiljön var regeln att två procent av kostnaderna för vårdlokaler skulle avsättas vid ny-, om- och tillbyggnader. I det följande skildras översiktligt vårdmiljöns utveckling.

Kännetecknande för perioden under 1700-talet och tiden dessförinnan var kyrkans roll inom vården. Gustav Vasa kom att förändra detta, han bröt kyrkans vårdmonopol och inledde ett

51 Gunilla Priebe och Morten Sager, ”Konst och hälsa”, Kultur och hälsa – ett vidgat perspektiv, Ola Sigurdson (red), Göteborgs universitet, 2014.

52 Priebe och Sager 2014, sid 55.

53 Eva Bojner Horwitz, Kultur för hälsans skull, Gothia Förlag, Stockholm, 2011, sid 11.

56 Birgitta Rapp, Konst på sjukhus – till glädje för alla, Raster Förlag, 1993, sid 10..