Med regeringens proposition, Samerna och samisk kultur m.m. (1992/93:32) inrättades Sametinget 1993. Det huvudsakliga underlaget var Samerättsutredningens betänkande, Samerätt och sameting (SOU 1989:41).
Sametingets verksamhet regleras genom en särskild lag, sametingslagen (1992:1433) och genom förordningen (1993:327 ) med instruktion för Sametinget. Sedan 1993 har dessutom vissa delar av verksförordningen (1995:1322) styrt Sametingets arbete. Den författningen är numera upphävd och ersatts den 1 januari 2008 av myndighetsförordningen
(2007:515).Utöver dessa regleringar utfärdar regeringen årliga regleringsbrev för styrning av Sametingets arbete.
Av sametingslagen (1 kap, 1§) framgår att Sametinget är en myndighet och att denna myndighet (2 kap, 2 §) består av 31 folkvalda samiska ledamöter.
Sametingets uppgifter (2 kap,1§) är att ‖verka för en levande samisk kultur och därvid ta initiativ till verksamheter och föreslå åtgärder som främjar denna kultur‖. Lagreglerat är också att Sametinget skall utse sameskolstyrelsen, fördela statens bidrag och Samefondens medel till samisk kultur m.m, leda det samiska språkarbetet, medverka i samhällsplaneringen och
informera om samiska förhållanden.
Sametingets ordförande förordnas (2 kap, 2§) av regeringen efter förslag av Sametinget.
Styrelsen (2 kap 4 §), liksom Sametingets ordförande skall utses bland tingets ledamöter.
Beträffande valnämnden (2 kap, 5 §) är kravet inte att de skall vara invalda i tinget.
Val till Sametinget sker vart fjärde år efter de regler som återfinns i lagens kapitel 3.
Rennäringsförordningen (1993:384) stadgar att det är regeringen som utser Samefondens styrelse och ordförande och vice ordförande. Tre av ledamöterna utses efter förslag av
Sametinget. Trots reglerna i förordningen har regeringen sedan 1 juli 2007 utsett samtliga sex ledamöter efter förslag av Sametinget.
Myndighetsuppgifterna, i huvudsak inom rennäringens område, som Sametinget sedan 1 januari 2007 har, är reglerade med olika förordningar. Riksdagsbesluten som ligger till grund för överföringen av myndighetsuppgifterna från Naturvårdsverket, Jordbruksverket och länsstyrelserna till Sametinget är i huvudsak propositionerna Sammanhållen rovdjurspolitik (prop 2000/01:57) och Ett ökat samiskt inflytande (prop 2005/06:86). Utifrån förordningarna utfärdar Sametingets plenum föreskrifter, som Sametingets förvaltning tillämpar i
myndighetsutövningen.
Sametinget är idag inte ett organ för självstyre (prop 1992/93:32 s. 35).
Vi föreslår att Sametinget blir ett folkvalt samiskt organ.
Vi föreslår en grundlagsreglering rörande samerna som urfolk
Kansliorten är Kiruna, med filialer i Jokkmokk, Östersund och Tärnaby. Kansliet leds av kanslichefen och antalet anställda är ca 30.
Sametingsutredningen konstaterar att samerna har rätt till kulturell autonomi, vilket förutsätter en viss grad av självstyre.
Urfolksdeklarationen antogs den 13 september 2007. Det centrala i detta sammanhang är artikel 3, som stadgar att urfolk har en oreserverad rätt till självbestämmande. Sverige har erkänt att samer är ett urfolk och som sådana har de, enligt artikeln, rätt att fritt bestämma om sin politiska status, liksom att bestämma över sin ekonomiska, sociala och kulturella
utveckling. Utfallet i FN:s omröstning torde innebära att en rad länder måste ompröva sin politik gentemot de egna urfolken.
Sveriges hållning: I Sveriges periodiska rapport kring efterlevandet av FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, daterad den 29 juni 2006 uttalar regeringen bl a att samerna har rätt till självbestämmande, med de begränsningar som rör Sveriges suveränitet som oberoende stat.
Grundlagsutredningen (Dir. 2004:96) har uppdraget att göra en samlad översyn av den gällande regeringsformen från 1974. Utredningen skall inrikta sitt arbete på att stärka och fördjupa den svenska folkstyrelsen och öka medborgarnas förtroende för demokratins funktionssätt. Av direktiven framgår också att kommittén har en viktig uppgift i att skapa debatt och stimulera det offentliga samtalet om författningspolitiska frågor och om det svenska folkstyret. Den skall redovisa sitt uppdrag senast den 31 december 2008.
Våra överväganden
Vårt uppdrag är att föreslå förändringar som rör det samiska samhället. Den utveckling som globalt har skett inom folkrättens område och urfolkens rätt till självbestämmande, gjorde att vi redan i början av vårt arbete började fundera över vilka åtgärder som staten kan ta för att förverkliga samernas erkända rätt.
Att Grundlagsberedningen står i färd med redovisa sitt uppdrag senare i år har gjort att vi har fått forcera med detta delbetänkande. Av beredningens direktiv att döma, bör Sametingets roll i det svenska folkstyret också omfattas av en grundlig översyn.
Sedan regeringen i sin periodiska rapport till FN 2006 gjorde utfästelser om samernas rätt till självbestämmande bör frågan numera vara etablerad på Sveriges politiska agenda. Att
Urfolksdeklarationen antogs 2007 är ytterligare ett steg inom folkrättens område och frågan för Sverige är hur självbestämmande för samer kan förverkligas.
Kommittén har analyserat olika sätt för Sverige att finna former inom nuvarande lagstiftning för att samerna skall erhålla självbestämmande enligt folkrätten. Vi har också gjort
jämförelser med flertalet av andra länders konstitutioner. Via besök hos exempelvis Skottlands parlament och samtal med olika företrädare för partierna där har vi arbetat in erfarenheterna i kommittéarbetet. Vid en internationell självbestämmandekonferens i Alta, Norge ställdes frågan vad som avses med självbestämmande. Enig expertis från hela världen på den konferensen förkunnade det vi själva tidigare hade formulerat: Självbestämmande för ett folk är när deras folkvalda organ skapar regler inom de områden som staterna anvisar via lag.
Vi föreslår att grundlagens regler ändras så att Sametinget, i likhet med kommunerna, får utföra sina lagstadgade uppgifter på demokratins och självstyrelsens grund. I likhet med vad som gäller i Norge föreslår vi dessutom att det i grundlagen anges att Sveriges målsättning för samer skall vara att lägga förhållandena till rätta för att samerna kan säkra och utveckla sitt samhällsliv.
Kommitténs ambition är och har varit att så långt som möjligt utarbeta färdiga lagförslag, som Sverige kan ta ställning till. Vi är medvetna om det kan finnas olika lösningar för hur staten kan uppfylla internationella regler för ett reellt självbestämmande för samer.
Det faktum att stiftandet av en grundlag till sin natur kräver extra noggrannhet har gjort att vi har utgått från gällande regler i regeringsformen (RF) och anpassat dem till ytterligare ett folkvalt organ – Sametinget. Ändringar i grundlagen rörande kommunerna kan därför utan vidare appliceras på det samiska folkvalda organet.
Stadgandet i 1 kap, 1 §, 3 st RF torde inte innebära någon förändring jämfört med vad som gäller idag. Riksdagen stiftar lagarna som styr Sametingets arbete, oberoende av om
Sametinget är en myndighet under regeringen eller, som vi föreslår, ett folkvalt organ som i likhet med kommunerna har självstyrelse. Omfattningen av självstyrelse för Sametinget kan givetvis inte jämföras med kommunernas. Utvecklingen får visa inom vilka områden staten är beredd att överföra beslutskompetens till Sametinget. Sedan 1993 har vissa
myndighetsuppgifter överförts från andra myndigheter till Sametinget.
När det gäller förslaget till tillägg i 1 kap, 2 § RF har vi hämtat det från norsk grundlag, vilket skiljer sig från Samerättsutredningens förslag.
Att förändra reglerna i 1 kap 7 och 8 §§ torde inte vara komplicerat, därför att det faktiska förhållandet är redan i enlighet med vårt förslag. Det är naturligtvis möjligt att ha ett annat ord än samiska förvaltningsmyndigheter, men vi valde denna benämning, därför att det bäst beskriver det faktiska förhållandet.
Beträffandet vårt förslag till tillägg i 8 kap, 9 och 11 §§ RF är det också något som redan tillämpas. Vad däremot rör vårt tilläggsförslag i 11 kap 6 § RF är det en nödvändighet för att Sametinget skall kunna fortsätta med de förvaltningsuppgifter som det redan har, men idag som en myndighet under regeringen.
Nuvarande regler i 11 kap 7 och 9 §§ RF tillämpas redan idag, men om Sametinget inte längre skall vara myndighet under regeringen måste tillägget om Sametinget införas i dessa
paragrafer.
Våra förslag innebär kortsiktigt inte någon större skillnad jämfört med vad som gäller idag, förutom att regeringen inte bibehåller sin direktivrätt rörande Sametingets folkvalda
församling. När det däremot gäller de myndighetsuppgifter som Sametinget redan nu, via regeringens förordningar, har, förblir de oförändrade.
Sametinget har idag stort behov av nya ekonomiska resurser, men det förhållandet att Sametinget blir ett folkvalt organ förändrar inte behovet av ytterligare anslag ur statens budget.
Vår bedömning är att Sverige omöjligen kan leva upp till urfolksdeklarationens regler om självbestämmande för samer så länge Sametinget är en myndighet under regeringen.
Långsiktigt torde det dessutom vara omöjligt att kombinera det folkvalda organet Sametinget med myndigheten med samma namn.
Vi är medvetna om att det även erfordras ändringar i andra lagstiftningar, exempelvis sametingslagen, men vi avser att återkomma med förslag i dessa delar i samband med vårt slutbetänkande.