Sveriges hållning visavi internationella deklarationer och konventioner

Vid tiden för propositionsskrivning (prop 1992/93:32) förelåg ingen urfolksdeklaration. Den var dock under diskussion i FN:s arbetsgrupp för urfolksfrågor. Detta arbete refererades i propositionen. Departementschefen skriver att det finns betydande svårigheter i arbetet med en ny urfoksdeklaration och pekar på två huvudargument där en sådan deklaration ( antagen av FN 2007) skulle stöta på stora problem. Det ena var frågan om ordet ‖self-determination‖

(rätten till självbestämmande) och det andra var frågan om landrättighter. Vi kan idag se att bägge dessa huvudproblem som departementschefen pekade på är lösta och är idag

involverade i urfolksdeklarationen som Sverige har anslutit sig till i FN.

8Huvudsakligen efterNOU 1997: 5 ‖Urfolks landrettigheter etter folkerett og utenlandsk rett - bakgrunnsmateriale for Samerettsutvalget”

Vad rör ILOs konvention (nr 169) om urfolk och stamfolk i självstyrande länder och den efterföljande utredningen sig ställde sig departementschefen avståndstagande och avvisande.

Orsaken var artiklarna i konventionen om urfolkens rätt till land och vatten, främst artiklarna 14 och 15 i konventionen. Sveriges regeringar har sedan dess vid ett flertal tillfällen uttalat att man har ambitionen att ratificera konventionen. Regeringens nuvarande position är att man avser att ratificera denna när det låter sig göras.

Nordiska samekonventionen har remissbehandlats hos de nordiska regeringarna och sametingen, sedan en expertgrupp lämnat ett förslag till konvention. Sametingen i Sverige, Norge och Finland har uttalat sitt stöd för konventionen.

I Sveriges periodiska rapport till kring efterlevandet av FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter , daterad den 29 juni 2006 konstateras (våra

understrykningar):

att det är Sveriges regerings uppfattning att urfolk har rätt till självbestämmande då de utgör folk enligt den betydelse som avses i den gemensamma artikel 1 i 1966 års internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och 1966 års internationella konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

att med stöd av rätten till självbestämmande får urfolken fritt bestämma sin politiska ställning och fritt fullfölja sin ekonomiska, sociala och kulturella utveckling. Rätten till självbestämmande får emellertid inte tolkas såsom att tillåta eller uppmuntra någon handling som skulle helt eller delvis dela upp eller inkräkta på den

territoriella integriteten eller politiska enheten för suveräna och oberoende stater som uppträder under åtlydnad av principerna om folkens lika rättigheter och

självbestämmande och sålunda har en regering som företräder hela det folk som hör till territoriet utan åtskillnad av något slag.

att samerna är erkända som urfolk och utgör också en erkänd nationell minoritet i Sverige.

att i likhet med andra i samhället är det viktigt att den samiska befolkningen i landet känner delaktighet och har möjlighet att påverka såväl sin egen kultur som

samhällsutvecklingen. Det är några av orsakerna till att Sametinget inrättades 1993 i Sverige. Sametingets är både en myndighet och ett folkvalt organ.

att Sametinget är en viktig symbol för samerna och det företräder i egenskap av folkvalt organ det samiska folket i olika sammanhang. Regelbunden dialog och överläggningar mellan regeringen och Sametinget fyller en viktig funktion för att stärka samernas ställning som urfolk och minoritet i landet. Vid dessa

återkommande dialoger diskuteras aktuella ämnen, företrädesvis ämnen som Sametinget själva önskar diskutera och belysa.

att i Sverige pågår sedan en tid tillbaka en utveckling för att öka den samiska befolkningens inflytande över såväl mer interna samiska angelägenheter som frågor som rör det samiska folket i ett större samhällsperspektiv. Som en del i det arbetet har regeringen överlämnat propositionen 2005/06:86 Ett ökat samiskt inflytande till

I den periodiska rapporten framhålls också:

att Sverige ansluter sig till principen att internationella traktat inte automatiskt blir en del av svensk lagstiftning. För att bli tillämpliga måste internationella traktat antingen transformeras till svensk lagstiftning eller inkorporeras genom en särskild författning.

Det vanligaste tillvägagångssättet för att implementera en internationell

överenskommelse är att stifta en motsvarande svensk bestämmelse i en oberoende svensk författning, i de fall en sådan bestämmelse inte redan existerar.

att det svenska systemet är sådant att det materiella innehållet i konventionen inte är direkt tillämpligt i svenska domstolar eller hos svenska myndigheter. Enligt svensk rättspraxis såsom den fastställts av en rad avgöranden i Högsta domstolen måste svensk inhemsk lagstiftning och ändringar av lagstiftning tolkas i överensstämmelse med Sveriges internationella åtaganden.

Ett ytterligare uttryck för folkrättens utveckling är FN:s urfolksdeklaration ( se kapitel 7ovan) som antogs den 13 september 2007. Deklarationens uttryckliga erkännande att urfolk har en oreserverad rätt till självbestämmande, vilket innefattar det samiska folkets rätt att fritt avgöra sin ekonomiska, sociala och kulturella utveckling, samt kontrollera och besluta över sina egna naturresurser är en av deklarationens centrala artiklar.

Deklarationen understryker vidare rätten att stärka särskilda politiska, juridiska och ekonomiska institutioner, inklusive folkvalda samiska parlament och det gemensamma samiska parlamentariska råd, men även traditionella lokala ekonomiska och kulturella strukturer såsom samebyar, renbeteslag, sjösamiska gemenskaper och andra samiska samhällsgemenskaper.

En grundlagsskydd för samerna i Sverige vore ett steg i rikning mot implementering av FN:s urfolksdeklaration. En deklaration som Sverige har antagit.

Den andra invändingen mot ett grundlagsskydd som departementschefen hade för decennier sedan var att det inte var lämpligt att gradera minoriteter inom Sverige. Här får vi anföra att utvecklingen visar att denna invändning också är otidsenslig. För det första har Sverige graderat minoriteter i flera led idag, vilket också är helt i sin ordning sett till den internatinella och europeiska synen på minoriteter. Sverige har idag fem nationella minoriteter som har särskiljande rättigheter visavi andra minoriteter i Sverige. Sverige har också uttryckligen betonat att samerna är ett urfolk i Sverige och som har rätt till den folkrätt som de internationella instrumenten påbjuder.

Om man ser till samerna i de nordiska staterna, har vi två system att välja på; det norska och det finska. Vi finner också betydande skillnader. Bägge staterna – i motsats till Sverige – har ett grundlagsskydd av sitt urfolk. Bägge stater har också sameting.