Informanterna från intervjuerna lyfter flera saker som är problematiskt gällande kvinnors utsatthet av våld i nära relation och påpekar att denna problematik finns närvarande oavsett om det råder en pandemi eller inte. Vårdnaden av barn och barnens situation generellt är faktorer som påverkar kvinnans utsatthet. De beskriver att kvinnor ofta undviker att söka hjälp eller anmäla i rädsla för att barnen ska aktualiseras då dem levt i en våldsmiljö. Informanterna menar att kvinnorna inte vill rycka upp sina barn från den vardag dem befinner sig i och vetskapen om att vårdnadsprocessen är krånglig ökar rädslan för att söka hjälp. Det nämns även att vårdnaden oftast blir gemensam vilket påverkar kvinnors möjlighet att leva ett liv fritt från våld. Under intervjuerna framkom det även att det är viktigt att ta hänsyn till barnet och att se barnet som ett brottsoffer.
”Inte minst behöver barnens situation komma i fokus. De far ofta väldigt illa i samband med umgänges- och vårdnadsfrågor och kan tvingas till umgänge trots att deras pappa misshandlat deras mamma, ofta i deras åsyn, och att de själva i många fall är rädda och inte vill träffa sin pappa.” – K5 En annan faktor är den ekonomiska aspekten och där tas både den privata ekonomin upp samt samhällets ekonomi som kan påverka negativt. Ofta innebär det en sämre ekonomi för kvinnan om hon ska lämna då hon ofta är beroende av mannens inkomster. Även samhällets besparingar kan påverka kvinnans
möjligheter till ett självständigt liv. Detta är något en informant nämner då hon varit med om att utsatta kvinnor blivit placerade i samma kommun som sin
förövare. Detta ledde till att kvinnorna inte kunde lämna boendet och därmed blev helt isolerade från samhället.
Bostadsfrågan är också något som beskrivs som ett problem av informanterna. Bristen av bostäder ses som ett hinder för många kvinnors möjlighet att lämna det destruktiva förhållandet. Det beskrivs som en akut fråga som skulle ha stor betydelse för kvinnor som är beredda att ta steget och lämna det destruktiva förhållandet.
”Alla som jobbar med våld i nära relation är jätteengagerade i
bostadsfrågan. Därför att den är så, den är så knepig. Därför att om du har möjlighet som våldsutsatt gå på dagen och få en bostad i princip. Att du kan ‘jag känner att det här inte går bra, jag ställer mig i bostadskö, jag kan få en lägenhet om 3 månader’. Då skulle många fler gå.” – K1
De nedlagda anmälningarna gällande våld i nära relation är något som majoriteten belyser som ett stort problem. De beskriver att det är svårt att få någon dömd då det ofta är brist på bevis och vittnen. Detta är något som våldsutsatta kvinnor är medvetna om vilket påverkar anmälningsbenägenheten negativt. Vetskapen om att det är en stor process som ofta inte leder någonstans gör att många väljer att inte anmäla.
7. DISKUSSION
Syftet med frågeställningen var att undersöka om våld i nära relation påverkats av pandemin samt vilka åtgärder stödorganisationer för kvinnor bör fokusera på för att förhindra en ökning av våld i nära relation under en liknande samhällskatastrof som pandemin. I detta avsnitt diskuteras studiens resultat kopplat till tidigare studier, teoretiska perspektiv, teorier och bakgrundsinformation såsom statistik. Även val av metod samt genomförandet av intervjuerna tas upp i följande avsnitt.
7.1 Resultatdiskussion
Uppsatsens syfte har varit att undersöka hur pandemin har påverkat våld i nära relation. Resultatet visade på en delad syn gällande förändring av frekvensen av stödsökande. Detta var något som var förvånande då uppfattningen var att våldet i nära relation hade ökat med tanke på BRÅs (2021) statistik över anmälda brott. Socialtjänsten upplevde inte någon märkbar skillnad i antal stödsökande, däremot upplevde de en ökning i antalet stödsökande som led av psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa är något som kan påverkas negativt av de åtgärder som krävts under pandemin och följderna av detta (FHM 2020c; Goh 2020; SOU 2015:55). Symtom som frustration, ångest och depression är något som är associerat med våld i nära relation men även ekonomisk instabilitet, enligt tidigare studier (a.a.). Flera kvinnojourer upplevde en minskning i placeringar till skyddade boenden men detta tros bero på att det nu finns många privata jourer som eventuellt har möjlighet att erbjuda mer än vad kvinnojourerna kan. För att kunna koppla denna minskning av placeringar till effekterna från pandemin skulle man behöva utöka urvalet i undersökningen och inkludera organisationer som tillhandahåller privata boenden. De som upplevde en ökning i antal stödsökande hade även startat en chattfunktion under pandemin. Detta var något som även framkom i Donatos (2020) studie. Därav går det inte att med säkerhet säga att denna ökning av stödsökande är en effekt av pandemin. Två informanter upplevde en minskning i kontakten med utsatta kvinnor och två upplevde ingen förändring alls vilket kan upplevas oroväckande om man ser till BRÅs (2021) statistik. Ökningen i
statistiken skulle kunna kopplas till att flera av de intervjuade informanterna upplevde att våldet blivit grövre. Tidigare studier utanför Sverige vittnade om att det framför allt var fysisk misshandel kvinnorna sökte för, men även att den psykiska misshandeln hade ökat under pandemi (Donato 2020; Kofman & Garfin 2020; Sediri 2020). Det grövre våldet och att det eskalerat från psykisk till fysisk misshandel skulle kunna förklara att många anmälningar relaterat till våld i nära
relation ökat (BRÅ 2021). Det ökade antalet anmälningarna skulle kunna bero på att våldet har blivit grövre vilket kan ha lett till att fler behöver akut sjukvård, något som även Kofman & Garfin (2020) nämner. Parkinson (2019) tar upp i sin studie att ökning av våldsutsatta kvinnor är ett kännetecken för återhämtning efter en katastrof. Detta skulle kunna förklara varför några av informanterna har svårt att se en ökning i antal stödsökande just för att pandemin fortfarande är pågående. Resultatet som pekar på att våldet blivit grövre skulle kunna visa på en koppling mellan livsstilsteorin och de konsekvenser som uppkommit på grund av
restriktionerna. Enligt Folkhälsomyndigheten (2020c) riskerar folkhälsan att drabbas av pandemin genom konsekvenser som isolering, arbetslöshet och sämre ekonomiska förhållanden. Denna förändring i levnadsvillkor riskerar därmed att våld i nära relation ökar (a.a.). Just livsstilsteorin vilar på att utsatthet för våld och hot ökar vid sämre välfärdsförhållanden (Estrada & Nilsson 2007). Därför skulle man genom denna teori kunna förklara varför våldet blivit grövre.
Kofman och Garfin (2020) tar upp det faktum att offret är isolerat med sin förövare vilket försvårar kvinnors möjlighet att söka hjälp. Isolering är även en vanlig strategi förövare inom våld i nära relation använder sig av för att
kontrollera sitt offer (FHM 2020c). Detta i sin tur kan leda till att kvinnan inte får hjälp förrän hennes skador är så pass allvarliga att det krävs akutsjukvård
(Kofman & Garfin 2020). Att kvinnan har svårighet att lämna sin förövare innan våldet hunnit bli allt för grovt är något flera informanter nämner som
problematiskt och kopplar detta till den isolering många tvingats till under pandemin. Onyangos m.fl. (2019) resultat går att jämföra med denna studies resultat på så sätt att Ebolaviruset likställs med Covid-19 då både har
konsekvenser som exempelvis isolering och nedstängningar i samhället. Den studien visade på en ökning av sexuellt våld (Onyango m.fl. 2019) vilket även denna studies resultat visar. Dock visar Onyangos m.fl. (2019) resultat på en ökning av antal våldsutsatta under en katastrof vilket inte kan fastslås med säkerhet utifrån denna studies resultat. Även Sediri m.fl. (2020) studie visade på en ökning av våld under pandemin. Resultatet fick de från onlineenkäter, vilket kan ha gjort att fler fall uppmärksammades. Liknande undersökning har ännu inte sett i Sverige, därmed är det svårt att uttala sig om en ökning av antal våldsutsatta på grund av pandemins effekter. Det är något som bör undersökas när pandemin upphört. Däremot kan resultatet om grövre våld i denna studie likställas med en del av Parkinsons (2019) studie. Hon tar upp att en del av informanterna från hennes studie bekräftar en eskalering av befintlig utsatthet då de varit utsatta redan innan katastrofen (Parkinson 2019).
Orsaken till att våldet tycks ha blivit grövre skulle även kunna kopplas till rutinaktivitetsteorin. Rutinaktivitetsteorin innefattar en föreställning om att brott kan öka eller minska vid strukturförändringar i samhället och när ens
levnadsmönster förändras (Cohen & Felson 1979). Pandemin har förändrat många människors levnadsmönster och informanterna tar framförallt upp isoleringen som en betydande roll för kvinnors utsatthet inom våld i nära relation. Den minskade rörelsen och aktiviteten i samhället är en stor nackdel för våldsutsatta. Som socialtjänsten och kvinnojourerna påpekar är det svårt för kvinnor att undfly våldet samt hitta luckor för att söka hjälp när de är isolerade och oftast bor med våldsutövaren. Utifrån detta skulle det även vara rimligt att koppla en eventuell ökning i antal utsatta gällande våld i nära relation då fler isoleras i sina hem vilket kan anses som en gynnsam miljö för våld. Den psykiska ohälsan och
missbruksproblematiken är också två parametrar som ökat under pandemin (FHM 2020c) vilket skulle kunna vara faktorer som kan kopplas till en motiverad
gärningsperson. Detta är något som informanterna från socialtjänsten belyser, att ärenden som innefattar psykisk ohälsa och missbruksproblematik har ökat under pandemin.
Isoleringen är som sagt en förändring av vårt levnadsmönster och en informant påpekar just vikten av att man som granne ska vara lyhörd och agera vid
misstanke om våld i hemmet. Detta skulle kunna vara ytterligare en faktor till att statistiken för anmälda brott inom våld i nära relation ökat från 2019 till 2020. Eftersom fler är hemma ökar också chansen att de hör ett eventuellt bråk som sker i närheten av ens bostad och därmed ringer polisen. Rutinaktivitetsteorin tar upp vikten av kapabla väktare. Teorin menar att brott sker i en gynnsam miljö där det finns en motiverad gärningsperson och ett lämpligt objekt (Felson & Boba 2010). Något som informanterna ansåg var viktigt under pandemin var att sprida
information om hjälporganisationerna. Detta ansågs problematiskt vid isolering då vanliga medier inte alltid når ut vid isolering. Att välja att informera utsatta
kvinnor på mer okonventionella platser, såsom offentliga toaletter, var en strategi som vissa kvinnojourer valde för att nå kvinnor som annars inte skulle få chansen till den informationen, vilket även tidigare studier visat ett bra resultat på (Donato 2020; Goh m.fl. 2020). Det goda resultatet tros även vara något som uppmätts i Sverige via den nystartade chattfunktionen kvinnojourerna använder sig av. Detta tros, som tidigare beskrivits, ha påverkat den ökning av stödsökande som vissa av kvinnojourerna uppmärksammat. Något som även tas upp som viktigt, men som blivit begränsat under pandemin, är utbildning om våld i nära relation till både allmänheten och arbetsplatser. Detta är även något som Ertan m.fl. (2020)
påpekar. Informanterna lägger även stor vikt vid flexibilitet och tillgänglighet. De påpekar att det är viktigt att anpassa bemötandet utifrån kvinnans individuella situation, något som flera tidigare studier pekat på (Ertan m.fl. 2020; Goh m.fl. 2020).
Våld i nära relation sett ur ett strukturellt perspektiv belyser den ojämna maktfördelningen mellan kvinnor och män (BRÅ 2009). Detta
könsmaktsperspektiv förklarar att mäns våld mot kvinnor till viss del grundar sig i den konstruerade mansrollen (Boethius 2020). Resultatet från intervjuerna belyser just detta, hur viktigt det är att ändra de normer och tankesätt som finns. Vikten av att förändra normer, och då inte enbart könsnormerna, är något som nämns av informanterna och som även tas upp av Banyard m.fl. (2019). Genom att förändra de normer som finns i samhället om att man inte ska blanda sig i andras privatliv skulle kunna göra att fler fall av våld i nära relation upptäcks. Även förändring i tidig ålder när det kommer till destruktiva mansnormer skulle kunna förebygga mäns våld mot kvinnor. Att romantisera och bejaka det våld pojkar använder redan i förskoleålder kan påverka den syn både pojkar och flickor har på våld i en vuxen parrelation. Det förebyggande arbetet kring detta har begränsats på grund av de restriktioner som råder, vilket anses problematisk då det är en viktig del i arbetet mot mäns våld mot kvinnor. Något som anses viktigt är att arbeta förebyggande för att påverka den könsnorm som råder idag (NCK u.å.b). Att arbeta med att förebygga killar och mäns våld i skolålder har visat sig ge ett, om än litet, positivt resultat gällande attityder och kunskap kring våld (Eriksson m.fl. 2018). Dessa förändringar är precis det som socialtjänsten och kvinnojourerna menar kan förebygga framtida problem med våld i nära relation. En longitudinell
kvalitativ studie på huruvida en liknande utbildning för barn och ungdomar kan påverka hade varit relevant för att se långsiktiga resultat.
Sammanfattningsvis kan man se att våld i nära relation är ett problem oavsett pandemi. Problemområden som våra informanter nämner är framför allt problem inom rättssystemet där de flesta anmälningarna läggs ner på grund av brist på bevis. Vårdnadsfrågan som är ytterligare ett problem menar flera informanter kan påverka kvinnans säkerhet och möjlighet att lämna. Tvingas kvinnan dela
vårdnaden med förövaren påverkar det kvinnans möjlighet att leva ett liv fritt från våld. Ytterligare problem gällande kvinnans möjlighet till att lämna är ekonomin och bostadsfrågan då kvinnan ofta är ekonomiskt beroende av mannen samt att det finns få lättillgängliga bostäder, något som även Ertan m.fl. (2020) tar upp. Här ifrågasätts även hur kommunerna prioriterar ekonomin framför kvinnornas säkerhet och livskvalité. Kvinnor tvingas leva isolerade på skyddat boende i hemkommunen för att spara pengar. Sammantaget bör man jobba på alla plan samtidigt för att kunna förebygga och motverka det våld många kvinnor tvingas leva under och för att uppnå det sjätte jämställdhetspolitiska delmålet: mäns våld mot kvinnor ska upphöra (Jämställdhetsmyndigheten 2020).
7.2 Metoddiskussion
Studien vilar på en kvalitativ metod vilket var lämpligt då syftet var att undersöka stödorganisationers upplevelse av pandemins påverkan på våld i nära relation. Valet av att genomföra semistrukturerade intervjuer med öppna frågor lämpade sig väl då intervjuerna kunde styras så att studiens frågeställningar besvarades.
Fördelen med intervju är den insikt som fås om de förhållanden som råder i en viss typ av miljö (Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2015). Genom intervjuer samlas kunskap om sociala förhållanden och andra personers upplevelser av ett visst fenomen (a.a.). Flexibiliteten när en intervju utförs är också en fördel då frågorna kan anpassas och möjligheten till följdfrågor under intervjuns gång blir tillgänglig (Bryman 2018). En nackdel med intervju är att det är tidskrävande då det ska intervjuas, transkriberas och materialet ska analyseras (a.a.). Dock har
transkriberingen gjorts löpande efter varje intervju vilket har setts som en fördel då det underlättat analysen av materialet.
Trovärdigheten är en viktig aspekt och syftar till att resultatet ska återge en social verklighet, vilket kan vara svårt då verkligheten kan ha fler olika beskrivningar (Bryman 2018). Redovisningen av resultatet är tydligt där bland annat citat används från informanterna för att styrka resultatdelen . Kopplingar mellan resultat och tidigare forskning samt redogörelsen för forskningsprocessens olika steg är noga beskrivet vilket ökar trovärdigheten för denna studie. Intervjuerna genomfördes med öppna frågor där informanten fick berätta sin upplevelse vilket också ökar trovärdigheten.
Intervjuerna utfördes via Zoom och i och med Covid-19 gavs inget alternativ till att ses fysiskt under intervjun. Att intervjuerna gjordes via Zoom och därmed inte var så tidskrävande som en fysisk intervju upplevdes som positivt för studiens genomförande men också för informanterna då många avböjde intervju just på grund av tidsbrist. En annan positiv aspekt var att intervjuerna kunde hållas med organisationer som var mer utspridda geografiskt sett utan att det tog mer tid. Nackdelen med en digital intervju är att de ofta blir mer formella och kan upplevas som stela (Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2015). Det krävs mer
upplevdes inte det som något problem under intervjuerna som genomfördes, speciellt inte eftersom frågorna utgick från informanternas yrkesmässiga roll samt att deras deltagande var frivilligt vilket gjorde att intervjuerna flöt på bra.
Något som är svårt inom kvalitativ forskning generellt är möjligheten att generalisera (Svensson & Ahrne 2015). Trovärdigheten hänger ihop med generalisering vilket innebär att det går att säga något om en större population eller en annan miljö än den man studerat (Svensson & Ahrne 2015). Detta anses inte som ett problem då kvalitativ forskning eftersträvar djup och inte bredd (Bryman 2018). Överförbarheten handlar om att resultaten kan tillämpas i andra kontexter (a.a.). Denna studie kan tillämpas till andra samhällskatastrofer som har liknande effekter som denna pandemi. Det går dock inte att med säkerhet säga att resultatet av pandemins effekter är detsamma i en annan kontext då denna studie inte gör någon analys av stödorganisationernas geografiska tillhörighet. Även en studie senare i tiden hade kunnat ge ett annat resultat just med tanke på att studien genomförs under pågående pandemi.
Att ha ett granskande synsätt är viktigt för studiens pålitlighet (Bryman 2018). En fullständig och tillgänglig redogörelse för alla steg i forskningsprocessen ska finnas för att öka pålitligheten (a.a.). Metodvalen och tillvägagångssättet vid analysen är noga beskrivet i studien och under arbetets gång har materialet tolkats på ett granskande synsätt. Författarna har tagit hänsyn till sin förförståelse av ämnet då de innan intervjuerna hade tagit del av BRÅs (2021) statistik som visat på en ökning av anmälningarna. Med vetskapen att detta kunde påverka
författarna i intervjuerna valdes frågor där förändring inte enbart syftade till brottstypernas ökning eller minskning.
Att urvalet av kvinnojourer skedde slumpmässigt anses bra för resultatets
trovärdighet då detta inte påverkade valet och varje enhet hade samma möjlighet att komma med i urvalet. Informanterna från socialtjänsten valdes ut genom ett bekvämlighetsurval. En nackdel är att det är svårt att generalisera ett resultat utifrån ett bekvämlighetsurval, dock beskriver Bryman (2018) att det kan vara acceptabelt med detta slags urval om det är så att en möjlighet fås att samla in material från ett urval av informanter som studien inte har råd att missa. Denna typ av urval är också lämpligt vid tidsbrist då andra typer av urval ofta kräver mer tid och förberedelser (Bryman 2018). Utifrån studiens syfte samt med anledningen av att många tackade nej till att delta på grund av rådande omständigheter ansågs det lämpligt att ha med dessa informanter från socialtjänsten i denna studie.
8. SLUTSATS
Utifrån studiens resultat har våra informanter upplevt en viss förändring i kontakten med utsatta kvinnor under pandemin. Pandemins påverkan visar på grövre våld men skillnaden i frekvensen går inte med säkerhet att inkludera i pandemins effekter. Resultaten visar på att isoleringen är en bidragande faktor till den eventuella effekten som pandemin medfört. Studien visar dock att kvinnors utsatthet är ett problem oavsett pandemi. Åtgärder man bör fokusera på vid en pandemi är tillgänglighet och flexibilitet då framförallt isoleringen förvärrar kvinnors utsatthet. Vidare bör man jobba med åtgärder och förebyggande arbete på flera plan och ändra de normer och tankesätt som råder i samhället. Här har skolan och andra utbildningsenheter en viktig roll men även samhället i stort då
våld i nära relation är ett samhällsproblem. Här bör mer fokus riktas mot männen som är det största problemet i detta, då dagens åtgärder i huvudsak riktar sig mot redan utsatta kvinnor. Eftersom pandemin fortfarande är en pågående
samhällskatastrof kan inte några slutgiltiga slutsatser dras angående pandemins effekter på våld i nära relation. Vidare forskning bör fokusera på de longitudinella effekter pandemin har på våld i nära relation, då tidigare studier visar på att kvinnors utsatthet ökar även efter en katastrof (Parkinson 2019).
9. REFERENSER
Ahrne G, Svensson P, (2015) Kvalitativa metoder i samhällsvetenskapen. I: Ahrne G, Svensson P (Red.) Handbok i kvalitativa metoder. (Uppl. 2). Stockholm, Liber AB
Banyard V L, Edwards K M, Moschella E A, Seavey K M, (2019) "Everybody’s Really Close-Knit": Disconnections Between Helping Victims of Intimate Partner