PANDEMIN BAKOM STÄNGDA
DÖRRAR
EN KVALITATIV STUDIE OM HUR VÅLD I NÄRA
RELATION HAR PÅVERKATS AV PANDEMIN
EMMA JANSSON
MALIN VAHLGREN
PANDEMIN BAKOM STÄNGDA
DÖRRAR
EN KVALITATIV STUDIE OM HUR VÅLD I NÄRA
RELATION HAR PÅVERKATS AV PANDEMIN
EMMA JANSSON
MALIN VAHLGREN
Jansson, E & Vahlgren, M. Pandemin bakom stängda dörrar - En kvalitativ studie om hur våld i nära relation har påverkats av pandemin. Examensarbete i
Kriminologi 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för Kriminologi , 2021.
I januari 2020 bekräftades första fallet av Covid-19 i Sverige, ett virus som klassades som en samhällsfarlig sjukdom. Till följd av smittspridningen begränsades människors rörlighet i samhället vilket i sin tur ledde till större isolering. En konsekvens av isolering är en förhöjd risk för våld i nära relation. Våld i nära relation klassades redan innan Covid-19-pandemin som ett omfattande samhällsproblem och ett allvarligt brott mot de mänskliga rättigheterna. Statistik har visat på en ökning av våld i nära relation under pandemin. Syftet med studien är att undersöka om kvinnojourer och socialtjänst upplevt någon förändring i kontakten med utsatta kvinnor under pandemin samt vilka åtgärder som bör fokuseras på för att motverka att våld i nära relation ökar under en pandemi. En kvalitativ metod användes där sammanlagt sju kvinnojourer och socialarbetare blev intervjuade om sitt arbete med utsatta kvinnor. Resultatet visade en osäkerhet om våld i nära relation har ökat under pandemin, däremot visade resultatet att våldet blivit grövre och mer kontrollerande. Åtgärder för att förhindra att våld i nära relation eskalerar under en samhällskatastrof är att öka tillgängligheten hos de stödorganisationer som hjälper utsatta kvinnor. I dagsläget går det ej att dra generella slutsatser kring hur Covid-19 har påverkat våld i nära relation då det är en pågående pandemi.
THE PANDEMIC BEHIND CLOSED
DOORS
A QUALITATIVE STUDY OF HOW DOMESTIC
VIOLENCE HAS BEEN AFFECTED BY THE
PANDEMIC
EMMA JANSSON
MALIN VAHLGREN
Jansson, E & Vahlgren, M. The pandemic behind closed doors – A qualitative study of how domestic violence has been affected by the pandemic. Degree project in Criminology 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Criminology, 2021.
In January 2020 the first case of Covid-19 was confirmed in Sweden, a virus that was classified as a socially dangerous disease. Because of the spread of the infection people’s mobility in the society was limited which led to a big isolation. A consequence of isolation is an increased risk of domestic violence. Domestic violence was classified as a great societal problem and a serious crime against human rights even before the Covid-19-pandemic. Statistics have shown an increase of domestic violence during the pandemic. The purpose of this study is to investigate if women's shelters and the social services noticed any changes in the contact with women exposed to domestic violence during the pandemic, as well as what measures that should be taken to prevent an increase in domestic violence during the pandemic. A qualitative method was used with a total of 7 women’s shelters and social services that were interviewed about their work with women exposed to domestic violence. The result showed an uncertainty if domestic violence had increased during the pandemic, it did however show that the
violence had become grosser and more controlling. Measures to prevent domestic violence escalating in a social disaster is to increase the availability of the support organizations that are helping vulnerable women. It is not possible to draw any general conclusion about how Covid-19 has affected domestic violence at this point, as it is still an ongoing pandemic.
FÖRORD
Vi vill först och främst rikta ett tack till vår handledare Sadia Shahid Khan som har varit till stor hjälp och ett stöd under arbetets gång. Ett stort tack vill vi också rikta till de informanter som deltagit i studien trots rådande omständigheter i samhället. Tack för ert engagemang och den kunskap ni delat med er av, som bidragit till vår ökade förståelse om våld i nära relation. Vi vill även tacka de kontaktpersoner som möjliggjort genomförandet av undersökningen.
Malmö 2021
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING 5
1.1 Syfte och frågeställningar 6
1.2 Avgränsningar 6
1.3 Begreppsdefinition 6
2. BAKGRUND 7
2.1 Pandemin - åtgärder och tänkbara konsekvenser 7
2.2 Våld i nära relation 8
2.2.1 Statistik 9
2.3 Socialtjänsten och kvinnojourernas arbete 10
3. TIDIGARE STUDIER 11
3.1 Pandemins effekter på våld i nära relation 11 3.2 Samhällskatastrofers effekt på våld i nära relation 12
3.3 Åtgärder och förebyggande arbete 13
4. TEORETISKA PERSPEKTIV 14 5. METOD 15 5.1 Förförståelse 16 5.2 Metodval 16 5.3 Urval 16 5.4 Tillvägagångssätt 17 5.5 Analysmetod 18 5.6 Etiska aspekter 18 6. RESULTAT 19 6.1 Frekvens i stödsökande 20 6.2 Förändring i typ av våld 20 6.3 Isolering 21 6.4 Informationsflöde 21
6.5 Flexibilitet och tillgänglighet 22
6.6 Övriga synpunkter om våld i nära relation 23
7. DISKUSSION 24 7.1 Resultatdiskussion 24 7.2 Metoddiskussion 27 8. SLUTSATS 28 9. REFERENSER 30 BILAGOR 34 1. Informationsbrev 34 2. Intervjuguide 35
1. INLEDNING
I januari 2020 bekräftades första fallet av Corona (Covid-19) i Sverige (Folkhälsomyndigheten [FHM] 2020a). Den 1 februari gick den svenska
regeringen ut med att de klassade Covid-19 som en samhällsfarlig sjukdom vilket öppnade upp för att använda extraordinära smittskyddsåtgärder (Regeringen 2020). Under våren 2020 började den svenska regeringen utfärda restriktioner och Folkhälsomyndigheten gick ut med en rad rekommendationer (FHM 2020c). Restriktionerna och rekommendationerna handlade både om sociala restriktioner som att avhålla sig från fritidsaktiviteter och förbud om fler än 50 personer på offentliga tillställningar till rekommendationer om fysisk distansering,
distansarbete och att undvika onödigt resande (FHM 2020b). En konsekvens av att allt fler isolerar sig i hemmen är den förhöjda risken för våld i hemmet. Både isolering och distansering är strategier som är vanligt att förövaren använder vid våld i nära relation (FHM 2020c).
Mäns våld mot kvinnor är ett allvarligt brott mot de mänskliga rättigheterna och ett globalt samhälls- och folkhälsoproblem som påverkar kvinnor och barns liv både destruktivt och långtgående (Statens offentliga utredningar [SOU] 2015:55). Det är ett samhällsproblem som finns i alla länder och alla typer av kulturer (Ertan m.fl. 2020; Johnsson-Latham 2019; Socialstyrelsen 2019). Kvinnor utsatta för våld i nära relation var ett akut och omfattande samhällsproblem redan innan pandemin (Ertan m.fl. 2020; SOU 2015:55). Tidigare studier av pandemins konsekvenser har visat en stor ökning av våld i nära relation i andra länder under pandemin jämfört med året innan (Donato 2020; Sediri m.fl. 2020). Även andra samhällskatastrofer visar på en ökning inom våld i nära relation (Onyango m.fl. 2019; Parkinson 2019). Ur Brottsförebyggande rådets sammanfattning av anmälda brott i Sverige 2020 kan man läsa att statistiken för många anmälda brott mot kvinnor i nära relation har ökat jämfört med 2019 (Brottsförebyggande rådet [BRÅ] 2021). För att kunna nå det sjätte jämställdhetspolitiska delmål: Mäns våld mot kvinnor ska upphöra (Jämställdhetsmyndigheten 2020), krävs åtgärder
specifikt anpassade efter pandemin.
Med tanke på att statistiken från brottsförebyggande rådet endast visar antalet anmälda brott behöver inte ökningen spegla det faktiska antalet begångna brott i samhället (BRÅ 2021). Andelen anmälningar kan variera beroende på brottstyp, vilket betyder att vissa brottskategorier endast ger en ungefärlig bild på hur verkligheten ser ut (a.a.). Det finns ett stort mörkertal gällande andelen som är utsatta för våld i nära relation då det är ett brott som många väljer att inte anmäla (Nationellt centrum för kvinnofrid [NCK] u.å.a).
På grund av detta kommer undersökningen baseras på kvinnojourer och socialtjänstens upplevelse om hur våld i nära relation har förändrats under pandemin. Anmälda brott mot kvinnor gällande våld i nära relation har statistiskt sett ökat från 2019 till 2020 (BRÅ 2021), därför kommer studien fördjupa sig i hur dessa organisationer upplever den eventuella förändringen. För att bidra till mer kunskap om detta samhällsproblem kommer studien även ta upp vilka stöd som behövs från stödorganisationer för att motverka att kvinnors utsatthet förvärras under en pandemi och om hur samhället gemensamt kan hjälpas åt att förebygga våld i nära relation.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att undersöka hur pandemin har påverkat våld i nära relation. Undersökningen kommer främst rikta in sig på stödorganisationers upplevelse om vad för konsekvenser pandemin har lett till inom våld i nära
relation, där fokus kommer att ligga på kvinnor. Eftersom pandemin är ett nytt och pågående fenomen finns det kunskapsluckor i hur den har påverkat våld i nära relation. Genom vår studie vill vi belysa vad pandemin har lett till inom våld i nära relation och vilka åtgärder som behövs för att minska antalet av våldsutsatta kvinnor. Frågeställningarna studien kommer utgå ifrån är:
1. Har kvinnojourer och socialtjänst upplevt någon förändring i kontakten med utsatta kvinnor under pandemin?
2. Vilka åtgärder bör stödorganisationer för kvinnor fokusera på för att motverka att våld i nära relation ökar under en samhällskatastrof med liknande effekter som Covid-19-pandemin?
1.2 Avgränsningar
Denna studie kommer att begränsas till att undersöka de upplevda förändringarna i kontakten med kvinnor under pandemin hos kvinnojourer och socialtjänst. Fokus kommer att ligga på vuxna kvinnor som är utsatta för våld i nära relation och då främst av sin partner eller före detta partner. Bakgrundsstatistiken som tagits ut innefattar kvinnor över 18 år som har eller har haft en parrelation med förövaren. Barn och män kommer således uteslutas som brottsoffer i denna studie.
1.3 Begreppsdefinition
Parrelation - I denna studie innebär begreppet att det är en make/maka, sambo, särbo eller flickvän/pojkvän.
2. BAKGRUND
I detta avsnitt kommer situationen kring pandemin tas upp, vilka åtgärder som tagits till och vilka tänkbara konsekvenser pandemin medfört. Statistik från Brottsförebyggande rådet kommer även redovisas och vad våld i nära relation innebär kommer att förklaras. Avsnittet kommer även omfatta en beskrivning av socialtjänsten och kvinnojourer, de två organisationerna som studien baseras på.
2.1 Pandemin - åtgärder och tänkbara konsekvenser
Det var under januari 2020 som coronaviruset (Covid-19) påvisades i Sverige. (FHM 2020a). Därefter upptäcktes fler fall inom Sveriges gränser och
Folkhälsomyndigheten bedömde att risken var hög att fler personer i landet skulle smittas av viruset (FHM 2020d). Covid-19 har bedömts som en samhällsfarlig sjukdom och flera förebyggande åtgärder har satts in i samhället för att begränsa smittspridningen så mycket som möjligt (FHM 2020c). Under mars månad började rekommendationer och regler tillkomma för att minska spridningen av Covid-19 (FHM 2020b). Regeringen i Sverige började uppmana befolkningen att tänka över om planerade resor verkligen var nödvändiga. Gymnasieskolor, universitet och andra lärosäten uppmanades att försöka hålla sin undervisning på distans (a.a.). Restauranger och krogar fick regler som innebar att besökare ska äta och dricka sittandes vid ett bord och ingen trängsel eller köer ska uppstå inom den miljön (a.a.). Diskussion fördes om hur många personer som bör befinna sig på offentliga tillställningar och förslag lades fram om att sänka antalet personer från 500 stycken till 50 personer (FHM 2020b).
Eftersom smittspridningen och det kritiska läget kring viruset ökade infördes fler regler, restriktioner och rekommendationer för att undvika smittspridningen och för att minska det hårda trycket på sjukvården (FHM 2020e). De allmänna reglerna/rekommendationerna innebar bland annat: arbeta hemifrån om
möjligheten ges, undvika att umgås med personer utanför din vardagliga krets och undvika offentliga miljöer där det kan förekomma trängsel och köer (a.a.). Det infördes besöksförbud inom äldreomsorgen, idrottsaktiviteter blev begränsade på många sätt då publik inte tilläts samt mycket idrottsverksamhet förbjöds helt för att minska på smittspridningen (FHM 2020f). Många råd infördes lokalt där bedömning att behovet fanns för att minska smittspridningen (FHM 2020f). Ytterligare åtgärder som kom under slutet av 2020 var att fortsätta jobba
hemifrån, ha munskydd i rusningstrafik, fortsätta med distansundervisning samt fysiska butiker uppmanades till olika åtgärder för att motverka trängsel (FHM 2020g). Att hålla avstånd är och har varit det allmänna rådet i hela landet. Vid minsta symptom gavs rådet att stanna hemma, i annat fall endast lämna hemmet vid tillfällen där det ansågs absolut nödvändigt (FHM 2020e).
Folkhälsomyndigheten har utformat en publikation angående pandemins tänkbara konsekvenser på folkhälsan (FHM 2020c). Pandemin för inte bara med sig
konsekvenser som sjuklighet och dödlighet, de förebyggande åtgärder för att minska smittspridningen medför även andra konsekvenser som påverkar samhället och dess funktioner (a.a). Den mer isolerade livsstilen i samhället leder till att flera branscher upplever en minskad efterfrågan. Detta leder till både
permitteringar samt arbetslöshet vilken i sin tur påverkar
ohälsosamma levnadsvanor gällande exempelvis fysisk aktivitet, mat och
alkohol-, narkotika- och tobaksbruk (FHM 2020c). Detta innebär att vissa grupper i samhället kommer ha bättre förutsättningar för att anpassa sig till den nya
livsstilen som krävs att leva efter under pandemin, medan vissa kommer drabbas av olika typer av ohälsa (a.a.).
Folkhälsan, som är ett begrepp för befolkningens hälsotillstånd, riskerar därmed att drabbas på olika sätt av pandemin (FHM 2020c). Det som påverkar folkhälsan är individers livsvillkor, levnadsförhållanden, sociala nätverk, samhälleliga förutsättningar, levnadsvanor samt faktorer såsom kön, ålder och arv. Åtgärderna som tagits till i Sverige har tänkbara effekter som kan få allvarliga konsekvenser gällande både psykisk och fysisk ohälsa (a.a.). Eftersom det sociala deltagandet har minskat, arbetslösheten har ökat och distansundervisning har införts har det resulterat i en ökad isolering. Denna isolering riskerar att öka mäns våld mot kvinnor och våld i nära relation i och med att mer tid spenderas i hemmet (FHM 2020c).
2.2 Våld i nära relation
Våld i nära relation innebär att en person kan bli utsatt av olika typer av våld, både det mer uppenbara såsom fysisk och psykiskt misshandel men det kan även vara mer dolt, som sexuellt våld eller begränsningar i kvinnornas liv
(Johnsson-Latham 2019; Socialstyrelsen 2019). Brottet innebär att offer och förövaren har eller har haft en nära relation till varandra (Socialstyrelsen 2019). Det kan innefatta relationer såsom partner, före detta partner, sambo, särbo eller den personen har gemensamma barn med (Polisen 2020). Närstående kan också omfatta barn, föräldrar och syskon. Våld i nära relation förekommer oftast i hemmet och är därför svårt att upptäcka för utomstående personer och
rättsväsendet (a.a.). Många som utsätts för våld i hemmet väljer att leva kvar i den destruktiva relationen av olika anledningar. Det kan handla om hot, rädsla för konsekvenserna eller kärlek (a.a.). Det är även vanligt att den utsatta bagatelliserar våldet som utsatt och skuldbelägger sig själv då personen oftast blivit nedbruten som människa både fysiskt och/eller psykiskt. Att den utsatta bagatelliserar våld i hemmet samt att det sällan upptäcks är två faktorer som leder till det okända antalet utsatta, vilket gör att det finns ett stort mörkertal inom detta brott trots att denna brottstyp anses som vanlig (Polisen 2020). Våld i nära relation kan drabba alla personer, oavsett kön eller ålder (Socialstyrelsen 2019). Dock utsätts kvinnor oftare av upprepat och mer allvarligt våld och förövaren gällande våld i nära relation är i majoriteten av fallen en man (a.a.).
2.2.1 Statistik
Brottsförebyggande rådet ger varje år ut en sammanfattning av anmälda brott i Sverige (BRÅ 2021). Statistiken innefattar alla händelser som har anmälts och registrerats hos de brottsutredande myndigheterna under 2020. Dessa myndigheter är: Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten och
Tullverket (a.a.). Statistiken kan ge en bild av nivån och utvecklingen av olika brott som har anmälts och registrerats under en viss period. De anmälda brotten inkluderar även händelser som visar sig vara annat än brott efter att en utredning har gjorts. Statistiken är därför endast beskrivande och ger inte någon djupare förståelse för nivån och den eventuella förändringen av ett visst brott eller en viss typ av händelse (a.a.).
Statistiken från Brottsförebyggande rådet visar vilka grupper de olika brotten har drabbat. Grupperna är uppdelade efter kön, ålder och för vissa typer av brott anges relationen mellan gärningsperson och offret vid brottstillfället (BRÅ 2021).
Relationen mellan offret och gärningspersonen är indelad i fyra olika kategorier (a.a.). Tabellen nedan fokuserar på statistik av anmälda brott 2019 samt 2020 som innefattar brotten där brottsoffret är en kvinna som är 18 år eller äldre och där gärningspersonen är/har varit närstående genom parrelation. Närstående parrelation innebär nuvarande eller före detta: maka/make, sambo, särbo eller flickvän/pojkvän. Statistiken för anmälda brott mot kvinnor där gärningspersonen är/har varit närstående genom parrelation visar att de flesta brott har ökat under 2020 då Covid-19 kom till Sverige jämfört med året innan (BRÅ 2021). Se tabell 1.
2.3 Socialtjänsten och kvinnojourernas arbete
1982 trädde Socialtjänstlagen (2001:453), SoL, i kraft (Enander & Nilsson 2019). I 1 Kap. 1§ (SoL) står det att socialtjänsten ska främja människors sociala
trygghet och jämlikhet i levnadsvillkor. Det var däremot inte förrän 2007 som det kom en paragraf (SoL 5 kap 11§) som syftade till att socialnämnden fick ett ansvar att erbjuda våldsutsatta kvinnor och barn skydd och stöd (Enander & Nilsson 2019). Socialtjänstens ansvar är tydligt, våldsutsatta kvinnor och barns behov ska särskilt beaktas (a.a.). Enligt lag ska socialtjänstens arbete vara av god kvalitet och personalen bör ha lämplig utbildning (SoL 3 Kap. 3§). Hur arbetet ska vara utformat mer precist går dock inte att utläsa i lagen (Enander & Nilsson 2019). Det finns däremot andra föreskrifter socialtjänsten ska följa bland annat inriktade särskilt på våld i nära relation. Här specificeras att handläggaren bör ha kunskap av våld i nära relation och att kunna använda sin kunskap praktiskt i arbetet (Enander & Nilsson 2019). Detta för att kunna uppmärksamma om
personen är utsatt för våld och att se till att hen kan få hjälp för sin utsatthet (a.a.). Socialtjänstens arbete med den våldsutsatta kvinnan kan beskrivas som en lots (Enander & Nilsson 2019). Deras ansvar är att visa vilka möjligheter kvinnan har till stöd och hjälp men det är kvinnan själv som bestämmer vilken väg hon vill gå. Man bör beakta varje kvinnas aktuella situation då det kan vara mer eller mindre akut vilket kan kräva olika insatser (a.a.). Socialtjänstens viktigaste uppgift är att söka skydd för kvinnan. Här bör en riskbedömning göras för att se hur man bör prioritera i hjälpen för kvinnan (Enander & Nilsson 2019). Även en
säkerhetsplanering är bra att gå igenom med kvinnan. Säkerhetsplaneringen kan innefatta att kvinnan har en liten väska packad och förvarad på annat ställe än hemmet ifall hon skulle behöva fly snabbt från sitt hem. En genomgång var kvinnan kan vända sig i akuta situationer och att hon har tillgång till
kontaktuppgifter till polis, akutsjukvård eller kvinnojourer är även en viktig del i säkerhetsplaneringen (Enander & Nilsson 2019).
Kvinnojourerna i Sverige är idag att beakta som socialtjänst när ett biståndsbeslut tagits och socialnämnden upphandlat boendenätter på ett skyddat boende för en utsatt kvinna (Enander & Nilsson 2019). Här ska kvinnojouren arbeta med samma principer som kommunens socialtjänst. Det är dock viktigt att socialtjänstens arbete med kvinnojouren är omsorgsfullt utarbetat och lyhört då kvinnojouren har stor kunskap sen långt tillbaka med att arbeta med kvinnors utsatthet (a.a.). Kvinnojourrörelsen sträcker sig tillbaka till 70-talet då kvinnors rättigheter börjat belysas (Kunosson 2019). 1984 bildades Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige (ROKS) och 1996 bildades ytterligare en riksorganisation som då kallade sig Sveriges Kvinnojourers Riksförbund (SKR) som idag döpt om sig till Unizon. Tillsammans har riksorganisationerna omkring 230 kvinnojourer och tjejjourer och alla delar samma förståelse av mäns våld mot kvinnor, att det är en
konsekvens av patriarkala strukturer i samhället (Kunosson 2019).
Kvinnojourers arbete är oftast ideellt och består i huvudsak av råd och stöd till våldsutsatta, skyddat boende och att skapa opinion (Kunosson 2019;
stannade en kvinna i genomsnitt 61 dagar på det skyddade boendet (Kunosson 2019). En siffra som sedan har ökat varje år, en förklaring till detta tros vara en tuffare bostadsmarknad (a.a.). Stödet som kvinnojourerna erbjuder är oftast stödsamtal, både enskilt och i grupp men även per telefon. Här får kvinnorna vara anonyma om de vill. De kan även få information och råd om hur de kan lösa sin utsatta situation, men det kan också innefatta dialog och diskussion om deras livssituation (a.a.). Kvinnojourerna kan följa med som stöd vid möten med olika myndigheter eller vid rättegång och stödet är alltid gratis för de stödsökande (a.a.).
3. TIDIGARE STUDIER
Under detta avsnitt kommer tidigare studier gällande pandemins- och andra samhällskatastrofers effekter på våld i nära relation tas upp, samt vilka förebyggande åtgärder som kan användas i arbetet mot våld i nära relation.
3.1 Pandemins effekter på våld i nära relation
Tidigare studier har visat en ökning av våld i hemmet efter att pandemin bröt ut (Donato 2020; Goh m.fl. 2020; Kofman & Garfin 2020; Sediri m.fl. 2020). De nedstängningar som gjorts i samhället på grund av Covid-19 och de
rekommendationer om social distansering och att hålla sig hemma har en stor påverkan på den mentala hälsan (Goh m.fl. 2020). Upplevelser av rädsla, frustration, ångest eller depression är inte ovanliga vid sådana tillfällen. Dessa symtom är i sin tur associerade med våld i nära relation. Flera länder med stor smittspridning har upplevt en ökning av våld i nära relation (a.a.). Den stress pandemin påverkat människors liv genom sjukdom, skador och ekonomisk instabilitet tros ha ökat det redan existerande våldet i hemmet. Ett sätt att hjälpa kvinnorna kan vara att öka tillgängligheten till de organisationer som arbetar med våld i nära relation, se över den ekonomiska hjälpen för kvinnorna men även öka medvetenheten kring våld i nära relation genom sociala medier och erbjuda psykiatrisk hjälp över videosamtal (a.a.).
Donato (2020) har gjort en komparativ studie som syftade till att jämföra hur Italiens och Spaniens regering har hanterat mäns våld mot kvinnor under Covid-19 pandemin. Länderna hanterar våld i nära relation på olika sätt där Spanien lägger stor vikt på att arbeta mot mäns våld mot kvinnor (Donato 2020). En likhet mellan länderna är att de båda har ett stödnummer för personer som är utsatta för våld i nära relation (a.a.). Efter att Spanien stängdes ner på grund av pandemin rapporterade den spanska jämställdhetsmyndigheten en stor ökning av samtal till deras stödlinje, där framförallt kontakten till onlinehjälpen ökade jämfört med året innan. Ökningen tros bero på den ökade informationsspridningen den spanska regeringen gjorde kring stöd till våldsutsatta kvinnor (a.a.).
I Italien menar Donato (2020) att det varit en brist på dialog om våld i nära relation mellan myndigheter och invånare under pandemin. Däremot har nätverk som arbetar med våld mot kvinnor belyst det våldet som kan ske i nära relation under pandemin (Donato 2020). Vissa organisationer hade en ökning, medans andra såg en minskning under vissa perioder. Det sammantagna resultatet från samtliga organisationer visade dock en ökning av stödsökande (a.a.). Precis som i Spanien tror man att den tillfälliga ökningen beror på den kampanj av att
till att offren sökte hjälp var i första hand fysisk misshandel (Donato 2020). Mellan mars och maj ökade fallen av både fysisk och psykisk misshandel under 2020 jämfört med samma period föregående år. Däremot var det en minskning till antalet anmälda fall till polisen (a.a.).
Kofman och Garfin (2020) menar att samhällsåtgärder, som isolering, fysisk distansering och kommentarer om att "det är säkrare hemma" utsätter redan sårbara grupper till att bli än mer sårbara. Kommentarer som att det är säkrare hemma har istället ökat risken för att någon ska utsättas för våld i hemmet (Kofman & Garfin 2020). Många organisationer varnade för att direktiven skulle öka våldet i hemmen eftersom offer skulle bli isolerade med sina förövare. Våld i nära relation var redan innan pandemin ett folkhälsoproblem, men som under pandemin nu har eskalerat (a.a.). Eftersom förövaren ständigt är närvarande försvårar detta kvinnans möjlighet att skaffa hjälp, vilket i sin tur leder till att hjälpen kanske inte fås förrän våldet ökat till den grad att skadorna kräver akutsjukvård (a.a.).
En annan studie med syfte att se effekten av den mentala hälsan vid
nedstängningar i samhället och om den påverkar våldet mot kvinnor visade även den en ökning av våld i hemmet (Sediri m.fl. 2020). I studien användes en online survey en månad efter att den Tunisiska regeringen valde att stänga ner samhället på grund av smittspridningen av Covid-19. Resultatet visade att våld mot kvinnor ökade från 4,4% innan nedstängningen till 14,8% en månad efter nedstängningen (a.a.). Den vanligaste typen av våld som utövades mot kvinnor under den här perioden var psykisk misshandel, där nästan alla som uppgav att de blivit utsatta för våld under nedstängningen svarade att de blev utsatta för psykisk misshandel (a.a.). Närmare 90% av de som uppgav att de blev utsatta för våld i hemmet uppgav att de inte hade sökt hjälp. Av de kvinnor som tidigare blivit utsatta för våld i hemmet uppgav 73% att våldet hade ökat under nedstängningen. 78% av kvinnorna som uppgav att de blivit utsatta för våld i hemmet hade upplevt våldet för första gången under nedstängningen (Sediri m.fl. 2020).
3.2 Samhällskatastrofers effekt på våld i nära relation
Onyango m.fl. (2019) menar genom sin studie att kvinnor och flickors utsatthet för könsrelaterat våld ökar under katastrofer och humanitära kriser. De tar upp spridningen av Ebolaviruset i Västafrika mellan 2013–2015 som ett exempel där mycket fokus låg på insatserna för att begränsa spridningen av sjukdomen att problemet med de utsatta kvinnorna och flickorna åsidosattes (Onyango m.fl. 2019). Könsbaserat våld mot kvinnor och flickor visade sig vara vanligt under denna kris och visade på en ökning av bland annat sexuellt våld och våldtäkt. Spridningen av Ebolaviruset medförde konsekvenser som isolering, karantäner, nedstängning av skolor och minskat nätverk, framförallt för kvinnorna (a.a.). Dessa konsekvenser förvärrade kvinnors och flickors utsatta situation. Under krisen protokollfördes antalet patienter och dödsfall kopplade till Ebola men man slutade protokollföra de kvinnor och flickor som blev våldsutsatta (a.a.). Onyango m.fl. (2019) hävdar att det är viktigt för framtiden att insatserna vid en kris
säkerställer rättvisa hälso- och sjukvårdssystem för att minska risken av ökad utsatthet för kvinnor och flickor.
2009 (Parkinson 2019). I studien vill hon belysa vad som händer med kvinnor under samt efter en katastrof (a.a.). Hon nämner att flera studier handlar om att ett ökat våld mot kvinnor är ett kännetecken för återhämtningen efter en katastrof. Ändå ignoreras ofta detta problem då man fokuserar på annat i
katastrofåterhämtningen (a.a.). I forskningen framkommer det att 16 kvinnor utsatts för våld i nära relation som de hävdar hör ihop med katastrofen varav nio av dem berättade att det var en ny erfarenhet. För sex utav dem hade våldet
eskalerat då de varit utsatta redan innan katastrofen (a.a.). Studien visar på att våld mot kvinnor ökar både under samt efter en katastrof och att detta problem måste tas på allvar och inte ignoreras (Parkinson 2019).
3.3 Åtgärder och förebyggande arbete
Ertan m.fl. (2020) har undersökt vilka åtgärder som krävs för att arbeta mot våld i nära relation under en pandemi. Pandemin har tydligt visat att det är viktigt att fokusera på förebyggande åtgärder när det kommer till våld i nära relation (Ertan m.fl. 2020). Under en pandemi krävs det tydligare förebyggande strategier på regeringsnivå för att motverka att våldet i nära relation ökar (a.a.). Detta kräver ett nytänkande då utsatta kvinnor kan bli isolerade med sin förövare under en
pandemi. Bland annat behövs det ett nytt sätt för utsatta kvinnor att få kontakt under en pandemi då kontaktmöjligheterna blir begränsade när hon är isolerad med sina förövare (a.a.). De kontaktmöjligheter som finns för utsatta kvinnor bör vara lättillgängliga och öppna dygnet runt så att kvinnan kan ta kontakt när hon får möjlighet. Andra möjligheter för kvinnan att be om hjälp skulle vara ett utarbetat system där kvinnan kan ge ett kodat meddelande för att be om hjälp (a.a.). Det bör även läggas fokus på de som möter de våldsutsatta kvinnorna först. Här skulle exempelvis utbildning för att upptäcka och ingripa i fall av våld i nära relation. Även information för att nå ut till allmänheten att arbete mot våld i nära relation även behöver göras under en pandemi, men också för att kvinnor ska se att hjälpen fortfarande finns (a.a.). Att stödja kvinnan genom att säkerställa att hon har en ekonomisk säkerhet och tillgång till ett säkert boende, antingen genom skyddat boende eller ett eget säkert boende kan möjliggöra att utsatta kvinnor kan ta sig ur ett destruktivt förhållande (a.a.).
Banyard m.fl. (2019) har gjort en studie som fokuserar på hur unga vuxna genom sina vardagliga rutiner har en grannsamverkan. Hjälpsamma handlingar när någon blivit utsatt för brott eller en olycka beskrivs som självklara handlingar, medans att blanda sig i någons privatliv beskrivs som mer problematiskt (Banyard m.fl. 2019). Anledningen till att inte hjälpa till vid mer privata angelägenheter ansågs vara att den som skulle hjälpa kunde få en negativ konsekvens efter att ha försökt hjälpa till. Detta innebar att personerna som i vanliga fall hjälpte till i sitt
gruppbehandling där mannen lär sig hantera ilska och potentiella risksituationer (Hydén m.fl. 2016). Här kan mannen behöva erkänna och ta ansvar för sitt våldsamma beteende, tro på sin förmåga att hantera kritiska situationer och
utveckla en strategi i att hantera ilska och potentiella risksituationer. Behandlingen har visat sig minska mannens våld och även förbättrat hans psykiska hälsa och minska sitt alkohol- och narkotikabruk (a.a.). När det kommer till insatser riktade till barnet som kommer i kontakt med våld i nära relationer bör fokus ligga på att barnet är ett brottsoffer (Hydén m.fl. 2016). Enligt lag är barn som bevittnar våld mot sin omsorgsperson ett brottsoffer som då har rätt till stöd och ersättning från staten. Stöd skulle kunna innebära individuella samtal där till exempel "Trappan modellen" är vanlig i Sverige. Det viktigaste tycks dock vara att barnen snabbt kan erbjudas hjälp och stöd och att insatserna är individuellt anpassade (a.a.). Det förebyggande arbetet är också viktigt för att påverka föreställningar om kön och skapa mer jämställda relationer och på sikt förhindra våld i nära relationer (NCK u.å.b). I en studie framställd av Stockholms universitet, Mälardalens
högskola och Örebro universitet på uppdrag av Skolverket görs en utvärdering om hur ett program gällande förebyggande arbete mot våld har fungerat i olika skolor (Eriksson m.fl. 2018). Det våldsförebyggande programmet Mentorer i
våldsprevention (MVP) är ett utbildningsprogram från USA som har för avsikt att förebygga killars och mäns våld. Detta program har genomförts i olika skolor och har då genomgåtts av elever i årskurs 7–9 samt gymnasiet (a.a.). Studien har genomförts med både kvantitativa och kvalitativa metoder. Första delen av studien, den kvantitativa delen, har undersökt hur elevernas kunskaper, attityder och beteenden med våld i fokus, har förändrats under programmets gång. Andra delen, den kvalitativa, undersöktes genom en fördjupad studie av programmet där man både använde sig utav observationer och intervjuer (a.a.). Utvärderingen gjordes på sju olika skolor varav sex av dem arbetade med MVP, den sjunde skolan var därmed en kontrollgrupp där programmet inte fanns. Utvärderingen kom fram till att MVP gav en utveckling i positiv riktning gällande attityder och kunskap kring våld men att förändringarna var små (a.a.). De belyser att
programmet behöver ses över och förbättras på vissa plan. Trots det anser de att en bättre implementering av MVP skulle kunna bidra till ännu tydligare
utveckling i positiv riktning (Eriksson m.fl. 2018).
4. TEORETISKA PERSPEKTIV
Våld i nära relation kan även ses ur ett samhällsperspektiv som inkluderar socioekonomiska förhållanden samt ur ett socialpsykologiskt perspektiv där man fokuserar på olika faktorer i relationen (Socialstyrelsen 2016). Kyvsgaard och Snare (2007) menar på att det är viktigt att se mäns våld mot kvinnor från olika perspektiv. Könsmaktsperspektivet kan inte ensamt förklara våld i nära relation utan man måste se till både strukturer och individen (Kyvsgaard & Snare 2007). De menar att livsstilsrelaterade faktorer är viktigt för att tolka mäns våld mot kvinnor (Kyvsgaard & Snare 2007). Estrada och Nilsson (2007) påpekar att utsatthet för våld och hot ökar vid sämre välfärdsförhållanden. Dessa välfärdsproblem handlar om hälsa, utbildning, sysselsättning, vänkrets och ekonomiska förhållanden (Estrada & Nilsson 2007). Enligt deras studie löper ensamstående mödrar med sämre välfärdsförhållanden större risk att utsättas för våld, speciellt i sin bostad, jämfört med de som inte har dessa välfärdsproblem (a.a.). Livsstilsperspektiv går att koppla samman med pandemins konsekvenser då många blivit mer isolerade, drabbats av arbetslöshet och fått sämre
försörjningsmöjligheter (FHM 2020c). Livsstilsteorin skulle därmed kunna förklara varför vissa utsätts för våld i nära relation i större utsträckning under pandemin jämfört med innan, då många fått förändrade livsstilsrelaterade faktorer som en konsekvens av pandemin.
En annan teori är rutinaktivitetsteorin som vilar på vårt levnadsmönster i
samhället (Cohen & Felson 1979). Möjligheten till att begå brott kan bli antingen större eller mindre beroende på strukturförändringarna i samhället (a.a.). Teorin går ut på att ett brott sker i en gynnsam miljö där det finns en motiverad
gärningsperson, ett lämpligt objekt/mål samt avsaknad av väktare (Felson & Boba 2010). Denna teori skulle kunna kopplas till våld i nära relation och dess
förändring under pandemin. Pandemin har påverkat individers levnadsmönster genom rekommendationer såsom social distansering vilket minskat rörelse och aktivitet i samhället och lett till mer tid i hemmet (BRÅ 2021). Våld i nära relation mot kvinnor sker ofta i hemmet vilket gör att det är svårt för någon utomstående att uppmärksamma våldet och ingripa (Polisen 2020). Därav går det att tolka det som en gynnsam miljö där det finns en motiverad gärningsperson som har ett lämpligt objekt och avsaknad av utomstående som kan ingripa.
En blandning av alla dessa perspektiv och teorier krävs för att förklara mäns våld mot kvinnor i nära relation. Det är både individuella och strukturella
omständigheter som bidrar till att våld i nära relation startar (BRÅ 2009). Både livsstilsperspektivet och rutinaktivitetsteorin stödjer det faktum att en förändrad livsstil och ett förändrat levnadsmönster kan leda till försämrade
levnadsförhållanden. Detta kan i sin tur leda till en ökad risk för kvinnor att utsättas för våld i hemmet (Cohen & Felson 1979; Estrada & Nilsson 2017; Felson & Boba 2010). Men även könsmaktsperspektivet som betonar
ojämlikheten mellan könen spelar roll när man ska försöka förklara våld i nära relation (BRÅ 2009; Brännvall 2016).
5. METOD
5.1 Förförståelse
Något som bör tas i beaktande när en intervju planeras är att alla har en förförståelse, även forskaren och informanten (Karlsson & Pettersson 2012). Forskarens förförståelse påverkar hur frågan formuleras, hur frågan ställs och hur svaren sedan tolkas (a.a.). En individs förförståelse går aldrig att helt bortse från utan kan påverka forskarens arbete mer eller mindre (Forsberg & Wengström 2008). Författarnas tidigare kunskaper är skilda då den ena har läst en
universitetskurs om våld i nära relation och den andra författaren endast har kunskaper från mediala diskussioner. Båda har dock ett kriminologiskt intresse av området. De skilda kunskaperna ses dock som en fördel då både kunskap och nyfikenhet kombineras. Med förförståelsen i åtanke konstruerades
intervjufrågorna så att de i minsta mån skulle vara ledande och påverkas av författarnas förförståelse. Exempelvis har inte någon fråga ställts där det konstateras en ökning, trots att författarna har läst BRÅs (2021) statistik över anmälda brott 2020. Istället har frågan om någon förändring setts valts för att inte påverka informanten att nämna en ökning eller minskning. Författarna är även medvetna om att uppsatsen är utformad efter deras förförståelse om hur våld i nära relation kan ha påverkats av pandemin.
5.2 Metodval
Denna studie är en kvalitativ forskning som har utförts genom semistrukturerade intervjuer. Vid kvalitativ forskning används ord för att analysera samhället och undersökningen riktar ofta in sig på deltagarens perspektiv och hur den uppfattar ett visst fenomen (Bryman 2018). Vid kvantitativ metod däremot, används siffror och då är det framförallt forskarens intressen och frågor som styr undersökningen (a.a). Statistik och siffror läses ofta som fakta och beroende på studiens syfte kan det behöva kompletteras med andra metoder för att få en ökad förståelse (Kylén 2004). Genom kvalitativa metoder kan en bättre förståelse fås för samhällets mekanismer, andra personers perspektiv och få en bättre förståelse för utsatta gruppers livsomständigheter jämfört med kvantitativa metoder (Ahrne &
Svensson 2015). Utifrån detta valdes en kvalitativ metod. Valet föll på att utföra intervjuer för att få en ökad förståelse och för att kunna besvara våra
frågeställningar. Två olika organisationer som jobbar med våld i nära relation valdes för att få bredare syn på pandemins konsekvenser på våld i nära relation. En kritik generellt när det gäller kvalitativ forskning är att möjligheterna till generalisering är begränsade (Svensson & Ahrne 2015). Det går inte att
generalisera från stickprov till population på samma sätt som det kan göras inom kvantitativ forskning (a.a.). Dock innebär inte det att generaliseringen är irrelevant och några generaliseringsanspråk inom kvalitativ forskning är att det ska gå att överföra resultatet från ens studie till andra personer inom samma kategori (a.a.). Att studera mer än en miljö är också ett generaliseringsanspråk (Svensson & Ahrne 2015). Att intervjuerna har gjorts av både socialtjänsten och kvinnojourer som är organisationer som är utspridda på olika orter gör det lättare att kunna argumentera för att studiens resultat pekar mot en allmän uppfattning om pandemins effekt på våld i nära relation.
5.3 Urval
Kvinnojourerna valdes ut från en riksorganisation där valet stod mellan ROKS och Unizon. Anledningen till att kvinnojourerna valdes ut från en riksorganisation var att alla kontaktuppgifter fanns samlade på samma plats. Valet av
mailades till kvinnojourer som var medlemmar i Unizon. Totalt mailades 23 stycken kvinnojourer som valdes ut slumpvis från Unizons medlemmar. Fördelen med ett slumpmässigt urval är att varje enhet har samma möjlighet att komma med i urvalet samt att forskaren inte har något inflytande på vilka som ska delta i studien (Bryman 2018). Fem kvinnojourer svarade att de ville delta varav en endast ville svara på frågor via mail på grund av rådande omständigheter kring Covid-19. Flera svar inkom där de avböjde en intervju på grund av tids- och resursbrist, återigen på grund av Covid-19.
Ett bekvämlighetsurval gjordes för att få kontakt med socialtjänsten då många organisationer avböjt intervju vid det första urvalet. Informanterna som deltog i studien var socialarbetare som jobbar på enheter inom socialtjänsten som
behandlar frågor om våld i nära relation. Bekvämlighetsurval innebär att personer som för tillfället råkar finnas tillgängliga för forskarna väljs ut till urvalet
(Bryman 2018).
Totalt utfördes sju intervjuer med olika informanter varav en av dessa utfördes via mail. Vid kvalitativa intervjuer vill en mättnad uppnås för att känna att materialet som samlats in är representativ (Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2015).
Eriksson-Zetterquist & Ahrne (2015) skriver att sex till åtta personer ur en specifik grupp kan räcka för att vara säker på att materialet är oberoende av de enskilda personernas personliga uppfattningar. Men de menar också att det kan vara svårt att avgöra när denna mättnadsnivå är nådd innan man påbörjat
intervjuerna (Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2015). Efter de sju intervjuerna kunde en viss igenkänning uppfattas i svaren och ett gemensamt svarsmönster i de olika intervjuerna framkom. Detta är ett tecken på att en mättnad är uppnådd och att studien inte är i behov av att genomföra fler intervjuer (Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2015).
5.4 Tillvägagångssätt
För att kunna svara på studiens frågeställningar utfördes en semistrukturerad intervju med varje informant förutom en som fick frågorna via mail.
Semistrukturerade intervjuer utgår oftast från en uppsättning av frågor där ordningsföljden kan variera vilket är fördelaktigt på så sett att man kan ställa ytterligare frågor och samtalet blir mer öppet (Bryman 2018). Därför skapades en intervjuguide (Bilaga 2) som var till stöd under intervjuerna. Enligt Bryman (2018) är det bra att skapa olika teman eller huvudfrågor som forskaren vill beröra under intervjun för att säkerställa att de svar som behövs för studiens syfte
besvaras. Därför utformades intervjuguiden med tre teman som innehöll
beskrivning av informantens yrkesroll, upplevd förändring under pandemin samt åtgärder för att motverka våld i nära relation. Under dessa teman fanns flera öppna underfrågor som informanterna fritt fick svara på. Genom att ha öppna frågor kunde samtalet lättare styras mot de svar som studien strävar efter (Kylén 2004). Denna typ av intervju innebar en stor flexibilitet (Bryman 2018). I vissa tillfällen frångicks intervjuguiden genom att byta plats på ordningen av frågorna så att samtalet flöt på bättre. Även frågor som inte fanns med från början lades till vid behov.
Vid varje intervju ansvarade uppsatsförfattarna för varsitt område. Kändes det behov av en följdfråga till någon informant gjordes det även utanför
intervjuer är att materialet inte blir användbart (Bryman 2018). Dock belyser Bryman (2018) att personer som är villiga att ställa upp i en intervju ofta har god samarbetsvillighet och därmed ofta ger viktig information även om intervjun anses vara av kortare slag.
Intervjuerna genomfördes via det digitala verktyget Zoom och alla intervjuer spelades in. Att ha en intervju på distans kan innebära både för- och nackdelar (Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2015). En fördel är att det är tidsbesparande för både informanterna och de som intervjuar och nackdelen är att digitala intervjuer ofta blir mer formella än intervjuer som sker fysiskt (a.a.). I och med Covid-19 gavs inget alternativ till att ses fysiskt under intervjun. Att intervjuerna gjordes via Zoom och därmed inte var så tidskrävande som en fysisk intervju upplevdes som positivt då många avböjde intervju just på grund av tidsbrist. Nackdelen med en digital intervju är att de ofta blir mer formella och kan upplevas som stela (Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2015). Det krävs mer förberedelse och en viktig del är att se till att samtalet inte stannar av (a.a.). Dock upplevdes inte något problem med denna typ av intervju, speciellt inte eftersom frågorna utgick från informanternas yrkesmässiga roll.
5.5 Analysmetod
Materialet från intervjuerna analyserades genom tematisk analys, vilket är det vanligaste tillvägagångssättet att analysera kvalitativt material (Bryman 2018). Analysen gjordes så snabbt som möjligt efter alla intervjuer var gjorda och transkriberade, vilket är att föredra då det kan bli en väldigt stor uppgift att vänta med att analysera (a.a.). Den tematiska analysen delas in i sex steg enligt Clarke och Braun (2013) och analyserandet av materialet för denna studie följde dessa steg. För att bekanta sig med materialet transkriberades det och lästes igenom ett flertal gånger (steg 1), därefter skapades koder som innehöll relevant material för studiens frågeställningar (steg 2), koderna jämfördes och det skapades
gemensamma teman (steg 3) sedan granskades de teman som skapats (steg 4) för att sedan namnges (steg 5) och slutligen skapades ett resultat och en
sammanhängande text om materialet (steg 6) (Clarke & Braun 2013). Steg 1 och steg 2 utfördes på allt transkriberat material, därefter utfördes steg 3-6. De sex teman som togs ut under analysen var: frekvens i stödsökande, förändring i typ av våld, isolering, informationsflöde, flexibilitet och tillgänglighet samt övriga synpunkter om våld i nära relation. Exempel av kodningsschema för tematisk analys finns bifogat (Bilaga 3). Syftet med teman är att de ska vara kopplade till forskningens fokus, bygga på de koder som identifierats samt förse forskaren med en grund av förståelse av det material som man samlat in (Bryman 2018). När det ska sökas efter teman ska det enligt Brymans (2018) förklaring kontrolleras för bland annat likheter och skillnader, repetitioner av teman som återkommer och användningen av metaforer.
5.6 Etiska aspekter
De etiska aspekterna har övervägts gällande detta arbete vilket lett till slutsatsen att våld i nära relation är ett känsligt ämne som kan vara jobbigt för inblandade parter. De grundläggande etiska frågorna rör frivillighet, integritet, konfidentialitet och anonymitet (Bryman 2018). Det är viktigt att de som deltar i studien inte skadas eller upplever obehag genom sin medverkan och känner en inkräktan på privatlivet (Bryman 2018). Det ställer stora krav på forskarrollen gällande de etiska aspekterna vid intervju, speciellt om deltagaren ska berätta om sin
kemi med den som ska intervjuas samt identifierbara uppgifter såsom namn, plats och händelser måste anonymiseras (Öberg 2015). Om det gäller känsliga ämnen där informanten blivit utsatt för något övergrepp eller liknande kan det även skapa eller återuppliva traumatiska minnen hos informanterna (a.a.).
Utifrån dessa aspekter har valet att inte intervjua kvinnor som levt med våld i nära relation tagits för att utesluta risken att deltagarna ska ta skada eller uppleva obehag på grund av studien. Därför kommer intervjuer av personer som arbetar på kvinnojourer och inom socialtjänsten att göras för att få deras upplevelser utifrån deras yrkesmässiga roll. Därav finns inget intresse av ett specifikt fall eller situation utan mer av en samlad upplevelse gällande en längre period. Utifrån dessa aspekter har en etikprövning inte gjorts då det bara är den yrkesmässiga upplevelsen gällande våld i nära relation och pandemins eventuella konsekvenser på detta som ska undersökas.
Information, samtycke, konfidentialitet och nyttjandekravet är viktigt för de etiska aspekterna (Bryman 2018). Det ska framgå vad studiens syfte är, att deltagandet i studien är frivilligt och att deltagaren när som helst under processen kan hoppa av. Samtyckeskravet innebär att deltagarna ska godkänna sin egen medverkan i
undersökningen. Konfidentialitetskravet syftar till att personuppgifter förvaras och behandlas med största möjliga konfidentialitet (a.a.). För att uppfylla dessa krav skickades ett informationsbrev (Bilaga 1) ut till deltagarna inför intervjun. Detta informationsbrev ger deltagarna information kring studiens syfte, att deltagandet är frivilligt, att de när som helst kan avbryta processen och hur upplägget i studien samt intervjun ser ut. Nyttjandekravet är också en viktig del i processen som innebär att de uppgifter som samlas in endast används för forskningsändamålet (Bryman 2018). I informationsbrevet informerades informanterna om att allt insamlat material endast kommer användas för att besvara studiens
frågeställningar och att allt material kommer att raderas efter uppsatsens
godkännande. Deltagarnas namn, personuppgifter, namn på verksamhet eller stad kommer inte användas i uppsatsen för att försäkra deltagarna om att deras identitet inte kommer avslöjas i uppsatsen. Samtycke till intervjun togs in muntligt från deltagarna innan intervjuerna påbörjades.
6. RESULTAT
I följande avsnitt behandlas resultatet samt olika citat från de genomförda
intervjuerna. Analysen har gjorts med hjälp av sex olika teman. Informanterna är personer som jobbar med våld i nära relation inom socialtjänsten samt kvinnojour. Personerna från kvinnojourerna arbetar bland annat med stödsamtal både fysiskt och online/per telefon, samtalsgrupper, rådgivning och hjälp med att ta kontakt med myndigheter. Alla kvinnojourer förutom en erbjöd skyddat boende genom sin verksamhet. De från socialtjänsten har arbetsuppgifter som handlar om att utreda och bedöma behov av samtalsstöd eller skydd. Kvinnan kommer i kontakt med socialtjänsten antingen genom att söka sig dit själv, genom orosanmälan från någon i omgivningen eller genom polisen.
6.1 Frekvens i stödsökande
Resultatet av intervjuerna visar en delad syn på frekvensen av stödsökande. Socialtjänsten kunde inte se någon större skillnad i antal stödsökande däremot kunde de se en större andel som lider av psykisk ohälsa i de ärenden de fått in. De beskriver att ärendena som dem fått in under pandemin är mer komplexa och innefattar mycket psykisk ohälsa och missbruksproblematik. Informanterna beskriver att dessa komplexa ärenden mycket väl kan vara en effekt av pandemin. De lyfter att Covid-19 har lett till restriktioner som gjort att många drabbats av isolering, arbetslöshet och ekonomisk utsatthet vilket enligt dem är faktorer som spelar stor roll när det gäller våld i nära relation.
Däremot visar tre kvinnojourer att de sett en ökning i antal stödsökande medan två inte tycktes märkt av någon ökning, snarare en minskning. De som märkt av en ökning hade däremot nyligen startat en chattfunktion vilket de misstänkte hade lett till ökat antal stödsökande. Därför kan ingen informant med säkerhet säga att ökningen i antal stödsökande är en effekt av pandemin utan det kan bero på det nya chattforumet. Alla som nämnde placeringar i skyddat boende påpekade en oroande minskning, dock tog de upp att privata boenden kunde vara en
bidragande orsak. En kvinnojour beskrev att antal stödsökande minskade i början av pandemin, något de upplevt som alarmerande då statistiken visar att anmälda brott i nära relation har ökat. Flera informanter belyste dock att det är svårt att uttala sig om en förändring då pandemin fortfarande är pågående.
”Vi hade en enorm inströmning förra året jämfört med tidigare år. Vi har alltid en ökning, för varje år så ökar våra intag. Men ökningen hoppade väldigt mycket jämfört med föregående år under 2020. Men sen är det såhär, vad är Corona och vad är inte det? Vi startade också chatten, den som vi har idag, startade vi i mars 2020.” – K1
”Och vi tycker att vi inte blir lika uppsökta som vi kunde tänka oss att vi skulle bli. Vi ser i perioder en ökning när det gäller stödsökande på telefon som kontaktar oss, eller mejl men oftast telefon. Men däremot så ser vi en minskning av placeringar i vårt skyddade boende. Vilket ju är rätt oroande. Man vill ju tro att behovet inte är lika stort men det vågar vi inte tro, utan snarare att kvinnor som är utsatta för våld i nära relationer är ännu mer utsatta och har svårt att hitta fönster att ta kontakt och söka hjälp tänker vi.” – K2
6.2 Förändring i typ av våld
Något som blev tydligt under intervjuerna var att våldet hade blivit grövre under pandemin dock var det en informant som inte märkt någon skillnad. Flera informanter berättade om att våldet bestod av mer kontroll och sexuellt våld. Informanterna berättade om att mycket av våldet förändrats från psykisk till fysisk misshandel och att det fysiska våldet blivit allt grövre. En informant från
socialtjänsten nämner även att de ärenden som dem får genom polisen också är grövre än vad dem varit innan pandemin. En bidragande orsak till förändringen av våldet tros vara isoleringen som pandemin medfört.
“Det vi kunde se var väl att beskrivningen av våldet har varit grövre under Corona [...] Det eskalerar snabbare när man befinner sig i isolering
“Den ökningen som vi har upplevt är det mycket kontroll och mycket sexuellt våld som jag kan liksom spontant säga, senaste året i alla fall.” – K3
6.3 Isolering
Isoleringen under pandemin tycks ha påverkat människors hälsa rent generellt. Informanterna från socialtjänsten beskriver att psykisk ohälsa har ökat överlag vilket ofta leder till självmedicinering och missbruksproblem vilket de kan se i dem ärenden dem får in. Isoleringen verkar även vara en orsak till det förändrade våldet. Permitteringar och arbetslöshet medför att kvinnor som redan varit utsatta för psykisk misshandel under en längre period riskerar en förvärrad situation med fysiskt våld då de är isolerade med sin förövare.
“[...] vi har fått historier om att permitteringar, att folk går hemma mer, att det har gjort att våldet helt plötsligt bryter ut. Jag tänker att det hade det väl gjort ändå för alla dem har ju ändå haft psykiskt våld under en längre tid. Men jag tänker att gå hemma i isolering, ja det finns ju inte en chans att det inte trappar upp en situation liksom. [...] många har ju strategier för att undvika grövre våld. Man kanske är våldsutsatt fysiskt men man har
strategier så att ‘när det händer då går jag ut’ eller ‘när det händer så gör jag såhär’. Den möjligheten försvinner ju så klart så då finns det ju en risk för att våldet blir grövre och det är väl det vi har sett.” – K1
Informanterna beskriver att isoleringen gör det svårt för de våldsutsatta kvinnorna att hitta fönster och luckor för att undfly våldet. Ofta bor den utsatta kvinnan med våldsutövaren vilket gör att hon då får svårt att få ett tillfälle att få hjälp eller stöd. En våldsutsatt kvinna har ofta strategier för hur hon ska undvika våld genom att exempelvis lämna hemmet när en situation uppstår. Isoleringen har gjort att dessa strategier är svårare att genomföra. Isoleringen medför även minskad aktivitet utanför hemmet vilket förhindrar omgivningens uppmärksamhet. Den minskade umgängeskretsen samt förändrade rutiner inom förskola/skola försvårar att omgivningen ska uppmärksamma kvinnans utsatta situation. Samtidigt belyser en informant vikten av att grannar reagerar vid misstanke om våld. Hon belyser att det är viktigt att reagera vid minsta misstanke om att någon far illa och att man hellre ska reagera en gång för mycket än en gång för lite.
“Man vill ju tro att behovet inte är lika stort men det vågar vi inte tro, utan snarare att kvinnor som är utsatta för våld i nära relationer är ännu mer utsatta och har svårt att hitta fönster att ta kontakt och söka hjälp tänker vi.” – K2
6.4 Informationsflöde
Informanterna belyste vikten av att nå ut med information om sin verksamhet vilket har begränsats under pandemin på grund av restriktionerna. Informanterna lyfter att det är av stort vikt att informationsflödet fungerar på ett bra sätt.
Information om att hjälpen är gratis är något informanterna önskar var tydligare. Även att kvinnojourerna har sekretess och att den stödsökande kan vara anonym är något som bör informeras tydligare. Socialtjänsten och kvinnojourerna tar upp att informationen måste finnas tillgänglig på flera ställen så som offentliga
många sitter isolerade i sina hem och har svårt att söka upp information på egen hand. En informant tar även upp vikten av att sprida informationen på andra språk än svenska för att inkludera alla kvinnor i samhället. En åtgärd som gjort av deras kvinnojour är att de publicerat information om sin kvinnojour i två stora arabiska tidningar i Sverige.
Flera informanter poängterar att det även är viktigt att jobba på fler plan samtidigt. Föreläsningar, som är en viktig del i det förebyggande arbetet, har varit svåra att genomföra på grund av pandemin vilket förhindrar en stor del av det
förebyggande arbetet mot våld i nära relation. Enligt informanterna är
föreläsningar på till exempel SFI och vårdutbildningar viktiga att genomföra för att belysa vilka rättigheter man har som utsatt kvinna samt hur man ska upptäcka våld i nära relation inom vården. Enligt informanterna är det viktigt att sätta in rätt åtgärder, men att det framförallt är viktigt att jobba med det förebyggande arbetet och med de normer och tankesätt som finns i samhället för att komma åt våldet på lång sikt.
”[...] jag tänker att man behöver jobba förebyggande och det är ju jättestort och jättesvårt, men viktigt. [...] att ändra normer och tankesätt, få bort gamla tankesätt att så här ‘pojkar slår flickor för att dom är kära’. Allt det där tänket som ändå rättfärdigar maktutövningar och våld från att man är väldigt liten.” – S1
“Vi tror ju på att alla sprider, det blir ju ringar på vattnet. Så att alla som blir utbildade inom våld och jämställdhet och feminism och allt sånt kan lyfta den här frågan på olika nivåer. Man behöver inte alltid prata om det dödliga våldet utan man kan prata med dem i sin närmsta krets. Ifrågasätta sexistiska skämt och liknande. Så det finns många olika nivåer att jobba på samtidigt.”– K4
6.5 Flexibilitet och tillgänglighet
Större tillgänglighet och flexibilitet var återkommande ämnen både från
socialtjänsten och kvinnojourerna. De belyste vikten av att vara tillgänglig för alla kvinnor oavsett situation samt det flexibla arbetet som behövs för att kunna hjälpa de utsatta kvinnorna oavsett rådande omständigheter. De flesta kvinnojourer hade startat en chatt på sin hemsida under pandemin och majoriteten hade positiva upplevelser av den. Många trodde att detta ökat möjligheten för stödsökande att få kontakt under pandemin, men även att chatten drog kvinnor som inte kommit lika långt i sin process i att inse att våldet är ett problem. Kvinnorna som söker sig till chatten är ofta mitt i en kris och har ofta tagit ett impulsivt beslut att googla psykiskt eller fysiskt våld redan i början av sin utsatthet. Även här belyser en informant vikten av att hjälpen ska gå att få på olika språk just för att inkludera alla utsatta kvinnor oavsett bakgrund.
”[...] man kan ha möten digitalt om det är möjligt för klienterna. Att vara flexibel, att inte vara helt låst i såhär ‘möten hålls på socialkontoret’. Det kan ju också underlätta för klienten, det är ju inte alltid bäst för dem att ta sig dit. Det beror ju helt på vad de har för förutsättningar också, bor dem tillsammans med våldsutövaren så går det inte att ha det över telefon eller digitala möten.” – S1
En informant tar upp myndigheternas ansvar gentemot en kvinna i akut behov av skydd och att det inte har fungerat optimalt när kvinnan varit smittsam. Här menar informanten att myndigheter behöver bli mer flexibla i hur de arbetar med en smittsam person i behov av akut hjälp.
“Och rent konkret att, amen vi har ju ett konkret exempel. Ett nyligen med en kvinna som står utanför ett hus och är Covid-sjuk. Står där med tre barn och ringer både soc och polis och ingen kan hjälpa till för att hon är smittad. Och det känns ju, ja då känner man att det borde finnas någon förberedelse inför en sådan situation också.” – K4
6.6 Övriga synpunkter om våld i nära relation
Informanterna från intervjuerna lyfter flera saker som är problematiskt gällande kvinnors utsatthet av våld i nära relation och påpekar att denna problematik finns närvarande oavsett om det råder en pandemi eller inte. Vårdnaden av barn och barnens situation generellt är faktorer som påverkar kvinnans utsatthet. De beskriver att kvinnor ofta undviker att söka hjälp eller anmäla i rädsla för att barnen ska aktualiseras då dem levt i en våldsmiljö. Informanterna menar att kvinnorna inte vill rycka upp sina barn från den vardag dem befinner sig i och vetskapen om att vårdnadsprocessen är krånglig ökar rädslan för att söka hjälp. Det nämns även att vårdnaden oftast blir gemensam vilket påverkar kvinnors möjlighet att leva ett liv fritt från våld. Under intervjuerna framkom det även att det är viktigt att ta hänsyn till barnet och att se barnet som ett brottsoffer.
”Inte minst behöver barnens situation komma i fokus. De far ofta väldigt illa i samband med umgänges- och vårdnadsfrågor och kan tvingas till umgänge trots att deras pappa misshandlat deras mamma, ofta i deras åsyn, och att de själva i många fall är rädda och inte vill träffa sin pappa.” – K5 En annan faktor är den ekonomiska aspekten och där tas både den privata ekonomin upp samt samhällets ekonomi som kan påverka negativt. Ofta innebär det en sämre ekonomi för kvinnan om hon ska lämna då hon ofta är beroende av mannens inkomster. Även samhällets besparingar kan påverka kvinnans
möjligheter till ett självständigt liv. Detta är något en informant nämner då hon varit med om att utsatta kvinnor blivit placerade i samma kommun som sin
förövare. Detta ledde till att kvinnorna inte kunde lämna boendet och därmed blev helt isolerade från samhället.
”Alla som jobbar med våld i nära relation är jätteengagerade i
bostadsfrågan. Därför att den är så, den är så knepig. Därför att om du har möjlighet som våldsutsatt gå på dagen och få en bostad i princip. Att du kan ‘jag känner att det här inte går bra, jag ställer mig i bostadskö, jag kan få en lägenhet om 3 månader’. Då skulle många fler gå.” – K1
De nedlagda anmälningarna gällande våld i nära relation är något som majoriteten belyser som ett stort problem. De beskriver att det är svårt att få någon dömd då det ofta är brist på bevis och vittnen. Detta är något som våldsutsatta kvinnor är medvetna om vilket påverkar anmälningsbenägenheten negativt. Vetskapen om att det är en stor process som ofta inte leder någonstans gör att många väljer att inte anmäla.
7. DISKUSSION
Syftet med frågeställningen var att undersöka om våld i nära relation påverkats av pandemin samt vilka åtgärder stödorganisationer för kvinnor bör fokusera på för att förhindra en ökning av våld i nära relation under en liknande samhällskatastrof som pandemin. I detta avsnitt diskuteras studiens resultat kopplat till tidigare studier, teoretiska perspektiv, teorier och bakgrundsinformation såsom statistik. Även val av metod samt genomförandet av intervjuerna tas upp i följande avsnitt.
7.1 Resultatdiskussion
Uppsatsens syfte har varit att undersöka hur pandemin har påverkat våld i nära relation. Resultatet visade på en delad syn gällande förändring av frekvensen av stödsökande. Detta var något som var förvånande då uppfattningen var att våldet i nära relation hade ökat med tanke på BRÅs (2021) statistik över anmälda brott. Socialtjänsten upplevde inte någon märkbar skillnad i antal stödsökande, däremot upplevde de en ökning i antalet stödsökande som led av psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa är något som kan påverkas negativt av de åtgärder som krävts under pandemin och följderna av detta (FHM 2020c; Goh 2020; SOU 2015:55). Symtom som frustration, ångest och depression är något som är associerat med våld i nära relation men även ekonomisk instabilitet, enligt tidigare studier (a.a.). Flera kvinnojourer upplevde en minskning i placeringar till skyddade boenden men detta tros bero på att det nu finns många privata jourer som eventuellt har möjlighet att erbjuda mer än vad kvinnojourerna kan. För att kunna koppla denna minskning av placeringar till effekterna från pandemin skulle man behöva utöka urvalet i undersökningen och inkludera organisationer som tillhandahåller privata boenden. De som upplevde en ökning i antal stödsökande hade även startat en chattfunktion under pandemin. Detta var något som även framkom i Donatos (2020) studie. Därav går det inte att med säkerhet säga att denna ökning av stödsökande är en effekt av pandemin. Två informanter upplevde en minskning i kontakten med utsatta kvinnor och två upplevde ingen förändring alls vilket kan upplevas oroväckande om man ser till BRÅs (2021) statistik. Ökningen i
relation ökat (BRÅ 2021). Det ökade antalet anmälningarna skulle kunna bero på att våldet har blivit grövre vilket kan ha lett till att fler behöver akut sjukvård, något som även Kofman & Garfin (2020) nämner. Parkinson (2019) tar upp i sin studie att ökning av våldsutsatta kvinnor är ett kännetecken för återhämtning efter en katastrof. Detta skulle kunna förklara varför några av informanterna har svårt att se en ökning i antal stödsökande just för att pandemin fortfarande är pågående. Resultatet som pekar på att våldet blivit grövre skulle kunna visa på en koppling mellan livsstilsteorin och de konsekvenser som uppkommit på grund av
restriktionerna. Enligt Folkhälsomyndigheten (2020c) riskerar folkhälsan att drabbas av pandemin genom konsekvenser som isolering, arbetslöshet och sämre ekonomiska förhållanden. Denna förändring i levnadsvillkor riskerar därmed att våld i nära relation ökar (a.a.). Just livsstilsteorin vilar på att utsatthet för våld och hot ökar vid sämre välfärdsförhållanden (Estrada & Nilsson 2007). Därför skulle man genom denna teori kunna förklara varför våldet blivit grövre.
Kofman och Garfin (2020) tar upp det faktum att offret är isolerat med sin förövare vilket försvårar kvinnors möjlighet att söka hjälp. Isolering är även en vanlig strategi förövare inom våld i nära relation använder sig av för att
kontrollera sitt offer (FHM 2020c). Detta i sin tur kan leda till att kvinnan inte får hjälp förrän hennes skador är så pass allvarliga att det krävs akutsjukvård
(Kofman & Garfin 2020). Att kvinnan har svårighet att lämna sin förövare innan våldet hunnit bli allt för grovt är något flera informanter nämner som
problematiskt och kopplar detta till den isolering många tvingats till under pandemin. Onyangos m.fl. (2019) resultat går att jämföra med denna studies resultat på så sätt att Ebolaviruset likställs med Covid-19 då både har
konsekvenser som exempelvis isolering och nedstängningar i samhället. Den studien visade på en ökning av sexuellt våld (Onyango m.fl. 2019) vilket även denna studies resultat visar. Dock visar Onyangos m.fl. (2019) resultat på en ökning av antal våldsutsatta under en katastrof vilket inte kan fastslås med säkerhet utifrån denna studies resultat. Även Sediri m.fl. (2020) studie visade på en ökning av våld under pandemin. Resultatet fick de från onlineenkäter, vilket kan ha gjort att fler fall uppmärksammades. Liknande undersökning har ännu inte sett i Sverige, därmed är det svårt att uttala sig om en ökning av antal våldsutsatta på grund av pandemins effekter. Det är något som bör undersökas när pandemin upphört. Däremot kan resultatet om grövre våld i denna studie likställas med en del av Parkinsons (2019) studie. Hon tar upp att en del av informanterna från hennes studie bekräftar en eskalering av befintlig utsatthet då de varit utsatta redan innan katastrofen (Parkinson 2019).
Orsaken till att våldet tycks ha blivit grövre skulle även kunna kopplas till rutinaktivitetsteorin. Rutinaktivitetsteorin innefattar en föreställning om att brott kan öka eller minska vid strukturförändringar i samhället och när ens
missbruksproblematiken är också två parametrar som ökat under pandemin (FHM 2020c) vilket skulle kunna vara faktorer som kan kopplas till en motiverad
gärningsperson. Detta är något som informanterna från socialtjänsten belyser, att ärenden som innefattar psykisk ohälsa och missbruksproblematik har ökat under pandemin.
Isoleringen är som sagt en förändring av vårt levnadsmönster och en informant påpekar just vikten av att man som granne ska vara lyhörd och agera vid
misstanke om våld i hemmet. Detta skulle kunna vara ytterligare en faktor till att statistiken för anmälda brott inom våld i nära relation ökat från 2019 till 2020. Eftersom fler är hemma ökar också chansen att de hör ett eventuellt bråk som sker i närheten av ens bostad och därmed ringer polisen. Rutinaktivitetsteorin tar upp vikten av kapabla väktare. Teorin menar att brott sker i en gynnsam miljö där det finns en motiverad gärningsperson och ett lämpligt objekt (Felson & Boba 2010). Något som informanterna ansåg var viktigt under pandemin var att sprida
information om hjälporganisationerna. Detta ansågs problematiskt vid isolering då vanliga medier inte alltid når ut vid isolering. Att välja att informera utsatta
kvinnor på mer okonventionella platser, såsom offentliga toaletter, var en strategi som vissa kvinnojourer valde för att nå kvinnor som annars inte skulle få chansen till den informationen, vilket även tidigare studier visat ett bra resultat på (Donato 2020; Goh m.fl. 2020). Det goda resultatet tros även vara något som uppmätts i Sverige via den nystartade chattfunktionen kvinnojourerna använder sig av. Detta tros, som tidigare beskrivits, ha påverkat den ökning av stödsökande som vissa av kvinnojourerna uppmärksammat. Något som även tas upp som viktigt, men som blivit begränsat under pandemin, är utbildning om våld i nära relation till både allmänheten och arbetsplatser. Detta är även något som Ertan m.fl. (2020)
påpekar. Informanterna lägger även stor vikt vid flexibilitet och tillgänglighet. De påpekar att det är viktigt att anpassa bemötandet utifrån kvinnans individuella situation, något som flera tidigare studier pekat på (Ertan m.fl. 2020; Goh m.fl. 2020).
Våld i nära relation sett ur ett strukturellt perspektiv belyser den ojämna maktfördelningen mellan kvinnor och män (BRÅ 2009). Detta
