Husgrund 5 är uppförd i grumsdammens sydöstra hörn och sträcker sig delvis ut i densamma (figur 14, se även rapportomslaget). Den mäter 22×11 meter och är orien-terad i nordvästlig–sydostlig riktning. Den utgör därmed den största av de fem inmätta husgrunderna. Grunden som är uppförd av tuktad sten i kallmursteknik består av en sammanhängande mur samt ett 20-tal plintar vilka burit upp byggnadens golvbjälklag (figur 15). Mur och plintar är mellan 0,7 och 1,5 meter höga och är uppbygg-da av 0,6–1,5 meter stora stenar som lagts i upp till sju skift. I ett fall består plinten av ett större solitärt block och på ett annat ställe har berggrunden nyttjats som na-turligt fundament. Några av plintarna är uppförda ute i själva grumsdammen. I anläggningens nordvästra del ligger en större, ännu sammanhängande
tegelkonstruk-Figur 13. Husgrund 4 (A7) mot sydväst. Den iordningställda fikaplatsen är väl synlig.
Foto: Staffan von Arbin, Bohusläns museum.
Figur 14. Husgrund 5 (A8), fotograferad mot ostnordost. Foto: Staffan von Arbin, Bohusläns museum.
Figur 15. Plintar som uppförts i grumsdammen. Foto mot ostnordost. Foto: Staffan von Arbin, Bohusläns museum.
tion (figur 16). Anläggningen utgör med största säkerhet skärgårdsverkets trankokeri, och tegelkonstruktionen är sannolikt rester av den murning ”för 2ne skorstenar med 8 st grufwor försedda med järnrister och dörrar” som upptas i brandförsäkringsvärderingen (bilaga 1, nr 11 ).
Stenläggning (A9)
I två av de grävda schakten, S7 och S8, framkom som nämnts ovan en vällagd stenläggning bestående av upp till 0,5 meter stora stenar. Båda schakten innehöll även stora mängder tegelfragment (figur 17). Stenläggningen tolkas som någon form av produktionsyta, alternativt ett golv i en numera försvunnen byggnad. Fynden av tegel-fragment och en spik skulle möjligen kunna ge stöd för det senare alternativet. Utifrån lokaliseringen av regist-rerade byggnadslämningar och i övrigt disponibla ytor kan man sluta sig till att skärgårdsverkets salteri bör ha legat just inom detta område (bilaga 1, nr 5).
Stenmur (A10)
I förundersökningens sydöstra del dokumenterades en cirka 30 meter lång stenmur, vilken grovt kan sägas vara orienterad i nordvästlig–sydostlig riktning (figur 18).
Muren är 0,3–1,2 meter bred och 0,2–0,8 meter hög och är uppförd i 1–4 skift. Ställvis är den genombruten och
raserad. Förutom sten innehåller muren en del tegel och betong, vilket visar att det antingen rör sig om en relativt modern konstruktion eller att det är en äldre mur som blivit om- och tillbyggd i senare tid. Murens sträckning har inte kunnat identifieras med någon känd ägogräns eller motsvarande i det äldre kartmaterialet.
Väg (A11)
Från Lavöhamn i öster går en körväg i öst–västlig rikt-ning genom centrala delar av förundersökrikt-ningsområdet.
Vägen är sannolikt av yngre datum. Då den förefaller att leda ut till den med betongplattor modifierade stenkajen i områdets västra del hör den förmodligen samman med den salteriverksamhet som enligt uppgift ska ha bedri-vits på platsen omkring mitten av 1900-talet.
Figur 16. Större, sammanhängande tegelkonstruktion.
Foto mot nordnordväst. Foto: Staffan von Arbin, Bohusläns museum.
Figur 17. Schakt S7 med delvis blottad stenläggning, mot nordväst. I fonden syns den grävmaskin som användes vid sökschaktsgrävningen. Mellan maskinen och schakt S7 syns arkeologen Håkan Petersson som är sysselsatt med GPS-inmätning av schakt S8. Foto: Staffan von Arbin, Bohusläns museum.
Damm (A12)
I förundersökningsområdets västra del, omedelbart sö-der om vägen (A11), finns en, som det verkar, grävd damm av okänd ålder och funktion. Dammen mäter cirka 18×5,5 meter och sträcker sig i ungefärlig västnordväst-lig–ostsydostlig riktning. Då området omedelbart norr om vägen är väldigt sankt är det möjligt att dammen ursprungligen haft en något större utbredning än vad som nu är fallet. Den skulle i så fall vara äldre än vägen och därmed potentiellt samtida med skärgårdsverket.
Stenmur (A13)
Ytterligare en stenmur dokumenterades i det vattensjuka området norr om vägen (A11). Muren, som sträcker sig i ungefärlig nordnordostlig–sydsydvästlig riktning, består av en enkel rad med huggen sten (figur 19). Stenarna är, såvitt det går att bedöma, lagda i endast ett skift. Mu-rens funktion är okänd. Möjligen utgör den någon form av skoning till den nämnda dammen (A12) som tidigare alltså kan ha haft en större utbredning än idag.
Stensatt kaj (A14)
Utmed större delen av förundersökningsområdets västra del sträcker sig en stensatt kaj, vilken i sen tid har belagts med betongplattor (figur 20). Kajen är uppförd i tuktad sten av varierande storlek som lagts i kallmur i upp till fem synliga skift. Centralt i området finns ett uppmu-rat kar. Både betongplattorna och karet hör sannolikt samman med senare tiders salteriverksamhet i området.
Bryggfundament (A15)
Alldeles i vattenbrynet i den västra delen av förunder-sökningsområdet ligger tre större stensamlingar, vilka tolkats som möjliga fundament till bryggor eller mot-svarande (figur 21). Stensamlingarna ligger i relativt nära anslutning till den raserade stenkista som registrerades på grunt vatten vid den marinarkeologiska utredning-en år 2001 och kan därför tänkas ha ett funktionellt samband med denna. Värderingen till brandförsäkring upptar dels en ”brygga av bräder, til sjön på nordwästra sidan om salteriet 47 ¾ alnar lång 8 alnar bred på 3:ne stora brokar af timmer”, dels en ”utrullningsbrygga från
Figur 18. Stenmuren (A10), fotograferad mot väster. I fonden anas Gullholmen, och i bildens högra hörn syns arkeologen Håkan Petersson med GPS:en. Foto: Staffan von Arbin, Bohusläns museum.
Figur 19. Stenmuren (A13), fotograferad mot norr. Foto: Staffan von Arbin, Bohusläns museum.
Figur 20. Foto mot nordnordost som visar de stensatta kajerna A14 och A16. Som framgår är kajerna idag belagda med betongplattor. Foto: Staffan von Arbin, Bohusläns museum.
trankoket til sjön på ett stort och 2ne mindre brokar av timmer” (bilaga 1, nr 8 och 15). De registrerade sten-samlingarna utgör sannolikt rester efter någon av dessa brygganläggningar.
Stensatt kaj (A16)
Även i den nordöstra delen av området finns en större kallmurad stenkaj uppförd av tuktad sten, vilken också den belagts med betongplattor (figur 20).
Materialets potential
Även om den norra delen av fornlämningen har varit fö-remål för relativt omfattande sentida ingrepp måste läm-ningen som helhet betraktas som osedvanligt välbevarad och sammanhållen. Det är ovanligt att sillsalteri- och trankokerianläggningar rymmer en så stor mångfald av bevarade lämningar, vilka på ett tydligt sätt kan åskåd-liggöra såväl platsens rumsliga organisation som sillbe-redningens olika produktionssteg. Fornlämningen kan därmed tillskrivas en betydande pedagogisk potential.
Även den vetenskapliga potentialen bedöms som stor.
Utifrån förundersökningens resultat kan förutsättning-arna att genom arkeologisk metod nå fördjupad kunskap om verksamheten på platsen anses vara goda. Likaså kan ett fördjupat studium av historiska källor sannolikt både komplettera och kontrastera det arkeologiska källmate-rialet, och därmed ge nya och spännande infallsvinklar på en av Bohusläns mest betydelsefulla historiska epoker.
Slutsatser samt åtgärdsförslag
I inledningen till denna rapport slås fast att förundersök-ningen i första hand har syftat till att avgränsa fornläm-ningen, och i andra hand till att försöka klarlägga dess vetenskapliga innehåll. Om resultatet av förundersök-ningen ställs samman med iakttagelser gjorda vid den marinarkeologiska utredningen år 2001, framgår att läm-ningarna efter skärgårdsverket enligt Bohusläns muse-ums bedömning upptar ett omkring 19 800 kvadratme-ter stort område på land och i vatten. Detta ska jämfö-ras med den tidigare kända fornlämningsutbredningen, vilken uppgick till cirka 8 000 kvadratmeter. I synnerhet har utbredningen åt norr och öster visat sig vara betyd-ligt större än vad som framgick av tidigare registrerade uppgifter i Fornsök. Bohusläns museums förslag till ny avgränsning av fornlämningen framgår av figur 6.
Förundersökningen visar också att fornlämningen innehåller betydligt fler komponenter än vad som tidi-gare varit känt. Registrerade och dokumenterade anlägg-ningar korrelerar delvis med byggnader och strukturer förtecknade i brandförsäkringsvärderingen från år 1793, men det finns också anläggningar som inte med säker-het har kunnat identifieras i denna handling. Flera av dessa anläggningar kan därför förmodas ha tillkommit efter det att värderingen genomfördes. I ett par fall är det emellertid osäkert om anläggningarna verkligen hör samman med skärgårdsverket, eller om de ska knytas till senare tiders aktiviteter i området. Det är vidare ett intressant faktum att merparten av de glas- och pors-linsfynd som påträffades i kanten av Husgrund 3 (A6), vilken med utgångspunkt från brandförsäkringsvärde-ringen tolkats som grunden till en mindre ”manbygg-ning” från år 1791, dateras till senare delen av 1800-talet och tidigt 1900-tal. Även om skärgårdsverket högst san-nolikt avvecklades i början av 1800-talet, så har delar av byggnadsbeståndet uppenbarligen fortsatt att brukas långt fram i modern tid.
Planerade exploateringar (restaurang, godsterminal
Figur 21. En av tre stensamlingar (A15) i förundersöknings-områdets västra del, vilka tolkats som möjliga brygg-fundament. Foto mot nordnordväst.
Foto: Staffan von Arbin, Bohusläns museum.
samt båthamn) är enligt detaljplaneförslaget koncen-trerade till fornlämningens norra del, vilket i samman-hanget är att föredra då detta område som nämnts delvis redan är påverkat av senare tiders aktiviteter. Den södra delen av fornlämningen, vilken bland annat innehåller flera välbevarade husgrunder, skall enligt planförslaget lämnas orörd på grund av sina värdefulla strandängar.
Ur kulturmiljövårdssynpunkt är det emellertid olyck-ligt att tillåta exploatering av delar av fornlämningen.
Det främsta argumentet mot en delexploatering är att fornlämningen därigenom mister en stor del av sitt pe-dagogiska värde, eftersom sambandet mellan de olika anläggningarna går förlorat. Om länsstyrelsen trots detta skulle finna att föreslagna exploateringar av forn-lämningen kan tillåtas anser Bohusläns museum att en arkeologisk undersökning bör utföras. Denna bör i så fall omfatta hela fornlämningen, och alltså inte bara de delar som direkt berörs genom exploatering.
Skulle länsstyrelsen välja att låta delar av fornlämning-en kvarligga inom planområdet anser Bohusläns mu-seum att en ordentlig uppskyltning och uppsnyggning bör göras. Inom delar av området finns mycket recent skrot och skräp, och vid förundersökningen noterades att Husgrund 4 (A7) till delar fyllts igen med grus och omvandlats till fikaplats. Detta ingrepp har som tidiga-re nämnts inträffat efter år 2001, då tidiga-reptidiga-resentanter från museet senast besökte platsen. En uppskyltning är sär-skilt angelägen eftersom antalet besökare i området, och därmed även slitaget på fornlämningen, kan förväntas öka kraftigt i och med detaljplaneläggningen.
Referenser
Brandförsäkringsverkets stiftelse för bebyggelsehistorisk forskning, Stockholm. Tillgänglig digitalt: http://www.
brandverket.se/arkivet/digitaliserat-material
Fornsök. Riksantikvarieämbetet, Stockholm. Tillgänglig di-gitalt: https://app.raa.se/open/fornsok
Lantmäteriet, Gävle. Tillgänglig digitalt:
https://www.lant- materiet.se/sv/Kartor-och-geografisk-information/His-toriska-kartor
Svensson, A. 2012. Koch – Uddevallas stora 1700-talsfamilj.
Tillgänglig digitalt: https://blog.zaramis.se
Svenskt biografiskt lexikon. Riksarkivet, Stockholm. Till-gänglig digitalt: https://sok.riksarkivet.se/Sbl
Wikingsköld, B. 2011. Michaël Koch. Tillgänglig digitalt:
http://järnrötter.se/katalog/p6a2a1e2c.html
Litteratur
Alexandersson, H. 2013. Sillen går till – om den stora sillfis-keperioden och en miljödebatt i Bohuslän på 1700-talet.
I: Streiffert Eikeland, K. & Miller, M. (red.). En maritim värld – från stenåldern till idag. Lindome.
Andersson, G. 1978. En ägoprocess med laga delning.
Lavön 1761–1765. I: Brattö, O. (red.). Morlanda hem-bygdsbok I. Uddevalla.
von Arbin, S. 2003. Undervattensarkeologisk utredning.
Krokön. Morlanda socken i Orust kommun, Västra Götalands län. Rapport 2003:3. Bohusläns museum.
Uddevalla.
Dahlén, L. 1941. Den bohuslänska fiskelägesbygden. Gö-teborg.
Nilsson, L. 1963. Det stora sillfisket 1752–1808. I: Lönnroth, E. (red.). Bohusläns historia. Stockholm, Göteborg &
Uppsala.
Persson, C. 2000. Bohusläns historia. Från inlandsis till nutid. Uddevalla.
Pettersson, J. 1999. Skärgårdsverken i Bohuslän. Tranko-kerier och salterier under 1700-talets sillfiskeperiod.
Stockevik.
Muntlig uppgift
Anders Olsson, Uddevalla. Hembygdsforskare.
Tekniska och administrativa uppgifter
Lst dnr: 431-17346-2006
Västarvet dnr: NOK 584-2006
Västarvet pnr: A261
Fornlämningsnr: Morlanda 143
Län: Västra Götalands län
Kommun: Orust
Socken: Morlanda
Fastighet: Lavön 2:19, 2:20
Ek. karta: 8A 1i
Läge: X 6458815, Y 1241855
Meter över havet: 0–5 m
Koordinatsystem: RT 90, 2,5 gon V
Uppdragsgivare: Orust kommun
Ansvarig institution: Bohusläns museum Projektledare: Staffan von Arbin
Fältpersonal: Staffan von Arbin, Håkan Petersson Fältarbetstid: 2006-11-23–11-24
Arkeologtimmar i fält: 32 Undersökt yta (extensivt): 19 800 m2 Undersökt yta (schakt): cirka 50 m2
Arkiv: Bohusläns museums arkiv
Fynd: Inga fynd har sparats
Bilagor
Bilaga 1. Värdering till brandförsäkring gällande skärgårdsverket Kroksholm Bilaga 2. Schakttabell
Bilaga 3. Anläggningstabell
Bilaga 1. Värdering till brandförsäkring gällande skärgårdsverket Kroksholm
Bilaga 1. Värdering till brandförsäkring gällande skärgårdsverket Kroksholm
1
No 1717
Åhr 1793 den 22 october besågs och wärderades trankokeri och sillsalteri wärket Kroksholm kallat, i Bohus Län, Oroust westra härad och Morlanda sockn, hwarå enl. Kungl. Majts allernådigst utfärdade reglemente till inrättande av en allmän brandförsäkringsfond i Riket af d. 15 April 1782 försäkring begäres af ägarne Herrar Simson och Eric Koch i Uddewalla.
1. En mannbyggning byggd år 1786 av grantimmer på 2 alnar hög stenfot per medium, 20 alnar lång 14 ½ alnar bred 5 ½ alnar eller 13 omlag hög, Klädd med bräder och rödmålad, täckt med tegel och bräder.
Stenfoten värderas till 30.
Byggningen består af 3 kamrar och en wärkstad samt förstufwa, med vind öfwer, hwaraf är en timrad kammare 5 ½ alnar lång, 6 alnar bred, 4 alnar hög.
Hela stommen i det stånd den nu är wärderad till 300.
Ytter taket med dess tilbehör 125.
Bjälke lagen 22.
Dubbla golf i alla rummen utom förstufvan 30.
Taken i dito enkla 20.
7 fönsterlufter i bly, 1 ¼ aln höga 1 ¾ aln breda, med krokar och gångjärn omålade 14.
1. fönsterluft i kitt å windskammaren 1 16/24 aln hög 1 ¾ aln bred 2.
Rummen hafwa 2ne dörrar utan lås och 4. dito med smällelåsar 10.32
Transport 553.32
2
Transport 553.32
1. järn kakelugn med dörrar och spjäll 8.
1. spis med en järn kakelugn inuti 15.
1. spis med bakugn och järnspjäll i wärkstaden 20.
På winds kammaren en pott kakelugn med spjäll och dörr 8.
Skorstenen anses till 10.
Trappan til winden af plankor med 11 trappsteg 3.
På winden äro 2ne fönster i bly av 1 ¼ alns höjd 1 aln bred 1.
Ett wäggfast skåp på winds kammaren med dubbla dörrar och lås 2.
2ne afskrankningar å ömse sidor av denna kammare utaf bräder til wisterhus och
förvarningsrum 5.
Utanför förstufwan ett bislag av bräder 3 alnar i fyrkant utan dörr med tegeltak på bräder 5.
Brädfordringen utanpå wärderas till 50.
Takrännorne omkring huset 8.
Således hela denna byggnadens wärde 690.
2. En liten mannbyggning uppsatt åhr 1791 af timmer å ½ aln hög stenfot öfwer hufwud, med wind öfwer och brädetak, hwarå nu ämnas tegel, 14 alnar i längden 7 alnar i bredden 3 ½ alnar i höjden innehåller en kammare och en wärkstad, med en liten wind öfwer.
Stomen anses till 33.
Yttre taket med dess tilbehör 40.
Golf och trossningar 10.
Stenfoten 5.
1 pottkakelugn i ena rummet 7.
Spisen med skorsten i wärkstaden 20.
Transport 805.16
3
Transport 805.16
5 fönsterlufter i bly 1 ¼ aln höga 1 ½ aln breda, á 1 5/6 rd 9.8
2ne dörrar den ena med smäckelås 3
När huset är brädfordrat värderas den till 15.
Således denna byggning wärde 142.24
3. En materialbod på wästra sidan här intill, bygt 1791 af korswirke och bräder med brädetak 37 alnar lång 14 alnar bred 4 alnar hög med 2ne dubbla portar 166.32
4. Ett Hemlighus af stolpar och bräder 1.
5. Ett salteri bygt 1787, 50 alnar långt, 13 alnar brett, 4 alnar högt, af korsvikre och bräder med brädetak, alt rödfärgat, 2ne portar, den ena dubbel, med lås och 8 skjutluckor samt golf af bräder, och intil nordöstra gafweln
6. En saltbod af timmer med wind öfver samt dubbelt golf af plankor och brädtrossning, täckt med tegel på bräder 14 alnar lång, lika bredd, 4 alnar hög 500.
7. En utrullningsplan på sydöstra sidan om salteriet av bräder på timmerrear 41 alnar lång 31
alnar bred 40.
8. En brygga av bräder, til sjön på nordwästra sidan om salteriet 47 ¾ alnar lång 8 alnar bred på
3:ne stora brokar af timmer 45.
9. En plan härintil av bräder på timmerstockar 12 alnar lång 11 ½ alnar bred 25.
10. En brygga från denna plan til mannbyggningen af bräder på timmer-rear 2 alnar lång 2 ½
alnar bred 5.
11. Ett trankokeri 24 alnar från mannbyggningen N.1. bygt åhr 1786 av korsvirke och bräder (…)
Transport 1615.
4
Transport 1615.
(…) med brädetak, alt rödfärgat, 34 alnar långt 17 alnar bredt 9 alnar högt med brädgolf och trossning, 8 fönster i bly 1 aln i fyrkant. En trappa til winden hwarest är ett afplankat rum för trankokare af plankor, 13 alnar långt 10 alnar bredt 4 alnar högt med brädetrossning. En järn kakelugn, en fönsterluft 1 ¼ alnar hög, 1 ½ alnar bred, med dörr utan lås, samt 4 st
brädlafwar på längden af rummet. På vinden en fönsterluft 1 aln i fyrkant. Trankokeriet har en dubbel port med hakar til stängsle och 1 dörr med lås 600.
8 st inmurade kopparkittlar av 10 qvarters diameter wägande tilsammans efter
kopparslagarens räkning 208 (?) 3 (?), wärderas med stafningen, järnband samt rännor, efter
nu stiget pris på kopparen á 100 (?) 800.
Murningen för 2ne skorstenar med 8 st grufwor försedda med järnrister och dörrar 200.
Stenfoten härunder wärderas till 50.
Utanför trankoket på sudwästra hjörnet en trappa af plankor med bislag och dörr
4 st pumpar av 14 ½ alnars längd med tilbehör 4. 24.
12. En sillebinge på nordostra ändan af trankoket av stolpar och bräder samt brädetak 17 alnar
lång 5 alnar bred 3 alnar hög 33.
13. En dito på sudwästra ändan af lika beskaffenhet 17 alnar lång 4 ½ alnar bred 3 alnar hög 33.
14. En brygga från mannbyggningen längs utmed trankokets nordwästra sida 61 alnar lång 4 alnar bred af bräder på stolpar och rear af timmer
Transport 3 389.40
5
Transport 3 389.40
15. En utrullningsbrygga från trankoket til sjön på ett stort och 2ne mindre brokar av timmer,
brädlagt, 31 alnar lång 12 alnar bred, anses til 55.16
16. En brygga ledande til lossningsstället ofwan, på den förra, af stolpar och bräder 13 alnar lång
5 alnar bred 8.16
17. Därifrån til sjön ovanpå utrullningsbryggan över stora brokaret, en lossningsplan 14 alnar lång 12 ½ alnar bred, 4 alnar höga stolpar och därofwan tak av bräder 30.
18. En materialsbod 15 alnar öster om trankoket av korsvirke och bräder rödfärgad, med bräder til golf och tak 39 alnar lång 14 alnar bred 5 ¼ alnar hög med en dubbel port och 1 dörr med
smällelås 150.
19. En brygga härifrån til sjön på 2ne timmerbrokar 23 alnar lång 6 ½ alnar bred 20.
20. En dito från samma bod til trankoket 15 alnar lång 6 alnar bred på timmer-rear 12.
21. 2 små bryggor wid nordöstra knuten av trankoket 19 alnar i längden 2 ½ alnar i bredden 3.16 22. Sydost från materialboden N. 18 är grumsindämning af timmerbrokar och dubbel
bräd-fordring til någre 80 alnars längd, som wärderas til 32.
23. Ett hemlighus af 2 rum med dörrar 3.
2 stora klarningsfat samt annat till trankokningen hörande wanligt inventarium 75.
Transport 3776.40
6
Transport 3776.40
Sillsaltningsinventarium af bingar, balgor, kar och skoffor etc 50.
Summa 3826.40
Värdet af hela denna egendom är således efter nogaste undersökning, yttersta förstånd och noggrannhet, i dess nu befinteliga tilstånd, jämfört med ortens nuvarande priser materialer och byggningsämnen, ansedt til tretusende åttahundrade tjugusex riksdahler fyrtio skillning wi ansfwara, wara mera för lågt än för högt åsatt, vilket betygas. Kroksholm ut supra (Oläslig namnteckning)
Johannes Olofsson Jöns Andersson, Hällewiken
Krono ländsman Andreas Engelbrektsson i Strand
Nämndemän
Bilaga 2. Schakttabell
Schakt-ID Längd (m) Bredd (m) Djup (m) Beskrivning
S1 1,8 1,6 0,45 Torv 0-0,1 m, därefter humöst, sandigt grus. Sannolikt påfört.
S2 5,5 1 0,1 Torv 0-0,1 m, därefter humöst, sandigt grus. Sannolikt påfört.
S3 3 1,5 0,1 Torv 0-0,1 m, därefter humöst, sandigt grus med mycket tegelkross.
Sannolikt påfört. Berg direkt under torven i NO.
S4 1,8 1,3 0,2 Torv 0-0,1 m, därefter humöst, sandigt grus. Sannolikt påfört.
S5 1,8 1,3 0,25 Torv 0-0,1 m, humöst sandigt grus 0,1-0,25 m, därefter berg. Grus-lagret sannolikt påfört.
S6 2 1,7 0,5 Torv 0-0,1 m, därefter humöst, sandigt grus. Sannolikt påfört.
S7 4,4 3,5 0,3 Torv 0-0,1 m, humös sandig grus med mycket tegelkross 0,1-0,2 m, därunder en stenpackning med tätt lagda stenar, ca. 0,5 m och större.
S8 4 1,4 0,3
Torv 0-0,1 m, humös sandig grus med mycket tegelkross 0,1-0,2 m, därunder en stenpackning med tätt lagda stenar, ca. 0,5 m och större.
Fynd av större spik.
S9 5 2 0,2 Torv 0-0,1 m, svart, sotig humös sand 0,1-0,2 m. Centralt i schaktet en syllstensrad lagd i ett skift. Fynd av tegelkross, kol, slagg, porslin, glas och några oidentifierade järnföremål.
Bilaga 3. Anläggningstabell
A1 Grumsdamm 42x30 Delvis muromgärdat
vatten-område. Två stående pålar i områdets södra del.
vatten-område. Två stående pålar i områdets södra del.