Jag påminner om syftet. Mina avsikter med uppsatsen är flera: En är att undersöka berättar-tekniken i Johnsons noveller om nutida krig och deras följder. Det indirekta skrivsättet om kriget skall särskilt studeras. Min avsikt är även, att uppmärksamma minnet och tiden, som är centrala i Johnsons diktning, och ge exempel från hans romaner. Vidare ämnar jag studera novellernas ideologiska innebörder. Även författarens liv och olika uttalanden kommer jag att beröra, eftersom dessa kan klargöra ideologin, samt översiktligt studera krigsmotivets före-komst i romanerna.
Minnet är särskilt viktigt i ”Mannen som var med”, där Heinrich oroas av krigsminnen, som dyker upp i drömmar, och i ”Kort besök”, där Henri drabbas av en egendomlig minnes-förlust. I ”Det förlorade Europa” pendlar handlingen mellan olika tider före, under och efter 1923. I början av trettiotalet hade Johnson kommit fram till, att ”ingen tid utgör ensam vår nutid” (se ovan, s. 11), vilket kan förklara novellens uppläggning. Både minnet och tiden är dock viktiga i alla fyra berättelserna. Detta finner jag intressant, eftersom det tycks som om författaren prövar nya idéer i noveller långt innan de visar sig i romaner.
Den indirekta berättarmetoden om kriget och dess följder, som Johnson använder i sina romaner, har han visat sig tillämpa även i de undersökta novellerna. De senare är av två slag: dels de tre om första världskriget, som personerna minns, dels ”I det overkliga”, där man läst i tidningarna om ett pågående krig i ett annat land. I båda slagen av noveller får man alltså en indirekt krigsskildring. Man kan även se ”Det förlorade Europa” som en annan sorts novell än de övriga, eftersom den mer handlar om krigets följder än om själva kriget. Som framkommit av analyserna, står det inte särskilt mycket om kriget i novellerna, utan det beskrivs med några få, laddade ord. Detta åskådliggör den indirekta berättarmetoden, ty i den ligger ord-knappheten och antydningarna.
Kriget och dess följder är ett återkommande motiv i Johnsons romaner. Det förekommer i ungefär var sjätte novell i samlingarna. Som vi har sett, var han aktiv i krigsfrågan även på annat sätt – genom artiklar och föredrag och genom att medverka i ett flertal tidningsredaktio-ner under andra världskriget.
Johnson var antimilitarist i sin ungdom, men blev under trettiotalet övertygad om, att man måste försvara sig mot diktaturernas anfall. Denna åsiktsförändring har inte visat sig i de un-dersökta novellerna. ”I det overkliga” handlar om Spanien och i det kriget väljer berättaren sida på ett helt annat sätt än i de tre novellerna om första världskriget. År 1925 gav Johnson
arméerna skulden till alla krig, men senare valde han sida i krigen och gav klara besked. Detta bör vara en viktig orsak till hans ändrade inställning till militarismen – motståndsviljan ökar med en tydlig fiende. Dessutom anfölls våra grannländer under andra världskriget.
Jag låter Axel Liffner avsluta med följande ord om Eyvind Johnson i den syndikalistiska tidningen Storm 1944: ”Han vänder sig med alla vapen mot krig, socialt förtryck och indivi-dens förnedring och utplåning. För honom är varje människoliv oersättligt.”65
N
OTER1
Ö. Lindberger, ”Eyvind Johnson”. Studiekamraten (1936) nr 23–24, s. 379–383 samt ”Eyvind Johnsons möte med Proust och Joyce”. BLM (1960) nr 7, s. 554–563; J. Mjöberg, Dikt och diktatur, Stockholm 1944; E. Hj. Linder, Fem decennier av nittonhundratalet 2, Stockholm 1965; Elna Hessel, Eyvind Johnsons inlägg i den
politiska idédebatten i slutet av 1930-talet och början av 1940-talet (Opublicerad licentiatavhandling
fram-lagd vid Göteborgs universitet 1966 och 1968) samt ”Eyvind Johnsons Advent på 30-talet. En novell om ståndpunktstagande” i Novellanalyser, Stockholm 1970, s. 100–105 samt ”Eyvind Johnson och spanska in-bördeskriget”. Studiekamraten (1967) nr 6, s. 106–107; G. Orton, Eyvind Johnson, Stockholm 1974; Merete Mazzarella, Myt och verklighet, Helsingfors 1981; T. Stenström, Existentialismen i Sverige, Stockholm 1984; Mona Kårsnäs, Eyvind Johnson och Djävulen, Uppsala 1984; Åsa Risberg, Diktarnas krig, Stockholm 1986; B. Gustavssons efterord i E. Johnsons Olibrius och gestalterna, Stockholm 1986; och Birgit Munkhammar,
Hemligskrivaren, Stockholm 2000.
2
J. Mjöberg, ”Nittonhundrasjutton – en okänd roman av Eyvind Johnson”. SLT (1977) nr 3–4, s. 21–28. 3
S. Ekman, ”Eyvind Johnson och förintelsen”. Artes (2000) nr 4, s. 57–70. 4
Pan mot Sparta utgavs i blott 600 exemplar och innehåller fem noveller, varav fyra även finns i Natten är här. 5
Av novellerna var en del först tänkta att ingå som romankapitel i Minnas (1928), men togs då bort. Örjan Lindberger utgav 1998 den ursprungliga versionen av Minnas med titeln Herr Clerk Vår Mästare. Där finns en novell till.
6
P.-O. Mattsson, Eyvind Johnson. Bibliografi, Uppsala 2000, avd. Ca (s. 47–85). 7
Ö. Lindberger, Norrbottningen som blev europé, Stockholm 1986, s. 268 f. (not 5). 8
Eyvind Johnson föddes på Olofdagen 1900. Han var medlem i SAC 1917–19 och ungsocialist 1918–24. Se Ö. Lindberger, Norrbottningen som blev europé, s. 44 f., 50, 54.
9
K. Fernström, Ungsocialismen, Stockholm 1950, s. 345 f. Där återges hela programmet. 10
E. Johnson [sign. Eywind Ung], ”Se…”. Brand 10/11 (nr 45) 1923, s. 2. 11
K. Marx & F. Engels, Det kommunistiska manifestet, Stockholm 1964, s. 41. (Först: 1848) 12
C. J. Björklund, Orädda riddare av pennan, Stockholm 1960, s. 217 ff. (citat från s. 221). Björklund var
Brands redaktör 1918–47. Se även Ö. Lindberger, Norrbottningen som blev europé, s. 77 ff.
13
E. Johnson, ”De sista timmarna. ’Vem har skulden till kriget? Vem har förtjänsten av att det slutade?’ ” .
Norrländska Socialdemokraten 21/7 1925.
14
E. Johnson & E. Diktonius, Och så vill jag prata med dig, Stockholm 1997, s. 62. 15
Ö. Lindberger, Människan i tiden, Stockholm 1990, s. 139. 16
Åsa Risberg, Diktarnas krig, Stockholm 1986, s. 37 f. 17
E. Johnson, ”Republiken strider för oss” i Till Madrid, Stockholm 1937, s. 22 f. 18
Åsa Risberg, Diktarnas krig, s. 150. 19
E. Johnson, ”Författares neutralitet” i Det stod i Arbetet 1887–1972, Stockholm 1972, s. 107 f. Föredrag hållet vid Arbetets litteraturafton 1/12 1938 och sedan publicerat i tidningen 3/12 1938.
20
Ö. Lindberger, Människan i tiden, s. 37. 21
E. Johnson m.fl., ”Vi vill mera”. SvD 1/12 1939. Uppropet publicerades ”i stockholmspressen och i många av landets tidningar”. Se E. Johnson, ”Författarna och försvaret av vårt land”. Tidskrift för Reservofficerare (1943) nr 4, s. 163.
22
Mona Kårsnäs, Eyvind Johnson och Djävulen, Uppsala 1984, s. 74. Martinson var postiljon vid fronten i norr, vilket han berättar om i Verklighet till döds (1940), liksom om resorna innan.
23
E. Johnson, ”Tåg genom Finland”. Folket i Bild (1940) nr 9 B (3/3), s. 6. 24
Elna Hessel, Eyvind Johnsons inlägg i den politiska idédebatten i slutet av 1930-talet och början av
1940-talet, s B 36, B 62 ff. Citat ur Nordens Frihet: s. B 62, citat ur Håndslag: s. B 65. Se även Ö. Lindberger, Människan i tiden, s. 50 f., 66 ff.
25
Se Ö. Lindberger, Människan i tiden, s. 139 f. 26
E. Johnson, Inför världsfredsdagen. Radiotjänst 15/8 1945. Jag har gjort uppteckningen efter ljudband. 27
E. Johnson, ”Förslag till opinionsyttring”. DN 9/3 1948. 28
E. Johnson, Den goda möjligheten. Om demokratien. Radiotjänst 1/5 1948. 29
E. Johnson, ”Den krossade friheten”. DN 8/11 1956. Radiosändning: I brännpunkten. Radiotjänst 6/11 1956. Se vidare Ö. Lindberger, Människan i tiden, s. 272 ff.
30
S. Carlsson, ”Internationalism och nedrustning 1920–1926”, s. 152 f. samt ”Folkhemspolitiken”, s. 207 ff. Carlssons båda artiklar finns i Den svenska historien, bd 14, Stockholm 1983.
31
V. Moberg, ”Omprövning under 30-talet”. DN 17/1 1960. 32
33
J. Mjöberg, ”Nittonhundrasjutton – en okänd roman av Eyvind Johnson”. SLT (1977) nr 3–4, s. 28. Mjöbergs påstående att Eyvind Johnson aldrig ville ge ut den som bok (s. 21) stämmer ej. I brev till Elmer Diktonius 16/4 1932 skriver Johnson, att boken refuserats av Bonniers, Tiden och Natur & Kultur. Se E. Johnson & E. Diktonius, Och så vill jag prata med dig, Stockholm 1997, s. 38 f.
34
Se S. Ekman, ”Eyvind Johnson och förintelsen”. Artes (2000) nr 4, s. 67 ff. 35
E. Johnson, Grupp Krilon, Stockholm 1941, kap. 20, s. 534. 36
E. Johnson, ”Strändernas svall”. Röster i Radio (1949) nr 10, s. 9. 37
E. Ramström, ”När Eyvind Johnson tände facklor i Brand. ’Min beundran för Krapotkin är alltjämt stor’ ”.
Arbetaren årg. 53 (1974) nr 7, s. 5. (Intervju.)
38
Freud var aktuell under skrivandet av Minnas. Se Ö. Lindberger, Norrbottningen som blev europé, s. 206 f. 39
E. Johnson, Spår förbi Kolonos, Stockholm 1961, s. 9 f. 40
E. Johnson, Strändernas svall, Stockholm 1946, kap. 11, s. 199. 41
E. Johnson, Strändernas svall, Stockholm 1946, kap. 9, s. 147. 42
E. Johnson, Krilon själv, Stockholm 1943, kap. 27, s. 679. 43
E. Johnson, ”Romanfunderingar”. BLM (1944) nr 7, s. 589. 44
E. Johnson, ”’En författare i sin tid…’. (Ett kåseri)” i Personligt politiskt estetiskt, Stockholm 1992, s. 206 f. Föredrag hållet 10/8 1962. (Först tryckt i MLFÅ 1962.)
45
E. Johnson, Livsdagen lång, Stockholm 1964, kap. 18, s. 145 f. 46
Nycander, S., ”Eyvind Johnson, en resenär i tiden”. DN 24/12 1973. (Intervju.) 47
P.-O. Mattsson, Eyvind Johnson. Bibliografi, s. 54. Använd upplaga är SLT (1977) nr 3–4, s. 14–16. 48
K. Ahnlund, ”Möten med Eyvind Johnson”. SLT (1977), nr 3–4, s. 20. 49
J. L. Runeberg, ”Fänrik Stål” i Fänrik Ståls sägner, Uddevalla 1977, s. 15. (Först: 1848–60) 50
E. Johnson, Sju liv, Stockholm 1944, s. 5. Original: ”Á LA MÉMORIE D’ANDRÉ BAILLON! / Une dimanche
à Marly 1928. / Vous: La Nuit est ici, – et sur l’Europe. Qu’elle passe! Que l’epoque sera belle quand-même! Et les écrivains? Il faut qu’on toujours parle de soi-même! De là vient la Vérite / E. J. ” (Natten är här, s. 5)
51
Jag har läst recensionerna av Eyvind Johnsons novellsamlingar i Bonniers förlags arkiv. Det bör vara samtliga. 52
H. Söderhjelm [sign. H. S–m.], ”Oroliga noveller”. GHT 30/5 1932. 53
H. Grevenius [sign. Gvs], ”Noveller”. ST 20/5 1932. 54
A. Strindberg, ”Ett diktarjubileum”. Skogsindustriarbetaren (1944) nr 20, s. 7, 22. 55
Ziegler liknar helt klart ungraren K. i Romantisk berättelse från 1953 (kap. 20, s. 293–298). Se T. Stenström,
Romantikern Eyvind Johnson, Lund 1978, s. 147 f. Stenström identifierar där ungraren K. med dels anarkisten
Karl i Krilon själv (kap. 10, del X, s. 227 ff.), dels den verklige Carl Peter. Se även E. Johnson, ”På jakt efter källor” i Personligt politiskt estetiskt, Stockholm 1992, s. 89. (Först i ST 6/4 1961) Där står, att Carl Peter bodde i samma hus som Eyvind Johnson i Steglitz. Han är ”en blandning av praktisk handlingskraft, ordentlig-het och socialetiskt drömmeri mot en bakgrund av djupa kunskaper. [– – –] Han och hans hustru har sett det mesta av krigets och revolutionens bottnar: Ungern, Ryssland, Österrike, Berlin.”
56
Jämför Mårten Torpares ord i Nattövning: ”Nu spricker jorden, märker du det? Den ena halvan heter Rättfär-dighet eller något i den stilen, den andra har ännu inget namn, men man skulle kunna kalla den för världsdelen Barbari. Sprickan skiljer folken från varandra, den går rakt genom nationer, den går genom familjer, ja, den klyver individer.” (kap. 27, s. 211)
57
Skadeståndet fastställdes 1921 och var på 138 miljarder guldmark. Se B. K. A. Huldt, ”Första världskriget” i
Nationalencyklopedin, bd 7, Höganäs 1992, s. 253.
58
I början av perioden 1918–23 steg prisnivån i Tyskland med 7 % i månaden för att i periodens slut vara uppe i omkring 200 % i månaden. Se C.-H. Siven, ”Inflation” i Nationalencyklopedin, bd 9, Höganäs 1992, s. 452. 59
S. Björck, Romanens formvärld, Stockholm 1970, s. 194. 60
Ö. Lindberger, Norrbottningen som blev europé, s. 271. 61
M. J. [sannolikt Melker Johnsson], ”På resa med två generationer”. Ny Tid 10/6 1932. 62
B. K. A. Huldt, ”Första världskriget” i Nationalencyklopedin, bd 7, Höganäs 1992, s. 241 f. 63
Ö. Lindberger, Människan i tiden, s. 42 f. 64
H. Söderhjelm, ”Spånor”. GHT 23/4 1940. 65