ABC-klubben åk 1 Den magiska kulan Läsebok B

Hur framställs de kvinnliga karaktärerna utifrån vad de säger, hur de tänker samt vad de gör?

Analysen visar att Asta till en början framställs som ängslig samt osäker. Hennes ängslan uttrycks i hennes starka oro för hur den kommande läraren Olle kommer vara “Tänk om Olle är elak. [... ] Asta tittar på teve, men hon kan bara tänka på Olle [...] Jag är mer nervös för vår nya lärare, säger Asta (..)” (Wänblad, 2011, ss. 8-9, 12). Ängslan syns även i hennes oro att

behöva gå förbi ett läskigt ödehus på egen hand. Hon framställs som osäker då hon ofta lyssnar till vad andra säger istället för att fråga sig själv vad hon tycker och vill. Ett exempel på detta är att hennes bror övertygar henne att hennes lärare är ett monster, trots att mamman påpekar att han säkert är snäll. Ett annat exempel är att Bea och Cesar säger vad hon ska önska trots att det var Asta själv som fick kulan till en början “- Önska att Olle är snäll, säger Cesar. - Önska en supersnäll lärare, viskar Bea.” (Wänblad, 2011, s. 21-22). Detta förändras dock när Asta kommer underfund med kulans kraft. Hon framställs då med flera manliga egenskaper som aktiv och självständig (Nikolajeva, 2017, s.193) men även modig. Detta framgår av följande citat “Så stängde hon dörren framför näsan på Sigge och Teddy. I vanliga fall skulle Asta inte vågat. Men nu hade hon den magiska kulan.” (Wänblad, 2011, s. 47). Efter detta finner hon mod och lyckas övervinna sina rädslor i en läskig skattjakt som hennes bror Sigge och hans vän Teddy anordnar för henne. Det syns även senare i boken då läraren Olle ska få sparken och klassen ska splittras. Asta vill inte att detta ska ske och framställs då som aktiv och handlingskraftig “Vi måste göra något, sa hon. Vi går och pratar med rektorn på en gång.” (Wänblad, 2011, s. 90).

Astas vän Bea framställs med den manliga egenskapen tävlande (Nikolajeva, 2017, ss. 193). Detta framgår i samband med hennes fotbollsintresse “Jag önskar att det går bra på min match, säger Bea [...] De tjafsade hela dagen om vem som skulle få ha kulan. -Jag har match igen, sa Bea [...] - Jag var urusel på matchen igår, sa Bea” (Wänblad, 2011, s. 24, 51, 63). Det syns även i hennes framtids önskningar “Bea skulle vinna VM i fotboll och VM i innebandy och några VM till.” (Wänblad, 2011, s. 42). Hon framställs som modig då hon vågar knacka på i ödehuset när hennes vän Cesar inte gör det “Cesar blev rädd. Han undrade om den gamla damen var en häxa. Men Bea knackade på.” (Wänblad, 2011, s. 73). Hennes modiga egenskaper framkommer även då vännerna är inne och pratar hos rektorn, då Bea framför sitt krav på att alla hennes vänner ska få gå kvar i samma klass.

Astas mamma beskrivs inte mycket i boken. Då hon beskrivs framställs hon med den kvinnliga egenskapen omtänksam (Nikolajeva, 2017, s. 193) samt som bestämd.Mamman framställs som omtänksam då hon följer med barnen så de kan närvara vid Beas fotbollsmatch samt när hon säger till Asta att skynda sig för att hon inte ska missa sitt favoritprogram på TV. Hon är också mån om Astas välmående när hon är orolig för den nya läraren, vilket framgår av följande citat “- Vad är det gumman? frågar mamma. Är du ledsen?” (Wänblad, 2011, s. 9). Hon framställs

säger hon. Det var du som skulle bada, inte ankorna”. Hon är även fast besluten om att Sigge ska ha fina skor när de ska se på Astas uppträdande. Sigge vill ha sina slitna gympaskor, varpå mamma säger “- Inte de skorna [...] (Wänblad, 2011, s. 105) och håller fram ett par blanka finskor som han sätter på sig istället.

Hur framställs de manliga karaktärerna utifrån vad de säger, hur de tänker samt vad de gör?

Astas vän Cesar beskrivs inte lika tydligt med egenskaper som motparterna Asta och Bea. Han framställs som ängslig då han och vännerna är vid ödehuset. “Ödehuset var mörkt och kusligt. Ceasar blev rädd. Han undrade om den gamla damen var en häxa” (Wänblad, 2011, s. 73). Samma situation upprepar sig andra gången de är vid ödehuset “Det är kusligt, sa Cesar, vi går” (Wänblad, 2011, s. 96). Cesar framställs, likt sina kamrater, som modig då de är inne hos rektorn. Cesar kräver där att Olle ska få vara kvar som lärare för klassen.

Astas bror, Sigge, får inte så många egenskaper tillskrivit sig. Han framställs dock som retsam, vilket framgår av följande citat “Sigge retade Asta varje dag. Han var en riktig retsticka.” (Wänblad, 2011, s. 44). Boken inleds med att han lurar Asta att hennes nya lärare är ett monster. Han ritar till och med en bild av monstret och lägger den på Astas säng, vilket framställer honom som retsamt. Han retar henne många gånger för hennes ålder vilket framgår av följande citat “- En ettagluttare! sa Sigge. Akta, hon smittar.” (Wänblad, 2011, s. 44). Han uppvisar dock en omtänksam roll när Asta är ledsen ”Sigge var snällare än vanligt. Han märkte nog att Asta var ledsen” (Wänblad, 2011, s. 69).

Astas pappa beskrivs lite i boken, därav finns inte mycket att analysera kring honom. Då han nämns framställs han med de kvinnliga egenskaperna mjuk och omsorgsfull (Nikolajeva 2017, s. 193), vilket syns i följande citat “- Vakna Asta, säger pappa mjukt. Du drömmer mardrömmar [...] - Du har feber, säger pappa och lägger en fuktig handduk på Astas panna” (Wänblad, 2011, s. 68).

Framkommer över- och underordningar sett till dialog och relationer mellan manliga och kvinnliga karaktärer?

Sett till dialog framgick ingen över och- underordning mellan de tre vännerna Asta, Bea och Cesar. Vännerna talar på ett jämlikt sätt till varandra och ingen beskrivs ha ett övertag i interaktionerna. Deras relationer framställs också som jämställda då det inte framkommer några tecken på att Cesar skulle vara överlägsen sina kvinnliga kamrater. Astas föräldrar interagerar

aldrig med varandra vilket omöjliggör en analys av deras interaktion. Deras relation framställs dock som jämställd då både mamman och pappan beskrivs vara delaktiga i barnen och ingen beskrivs överordnad den andra. Detta synliggörs i och med att både mamman och pappan tar hand om Asta när hon är ledsen eller bekymrad, vilket tyder på att pappan, likväl som mamman har en omsorgsfull roll. Jämställdheten i deras relation syns även vid kvällen för Astas framträdande då både mamma och pappa hjälps åt när den motsträvige Sigge ska ta på sig finkläder “Han la bara fram ett par rena jeans och en ren skjorta [...] Hon höll fram ett par svarta blanka skinnskor” (Wänblad, 2011, s. 104-105).