Ackvirera praktikplatser

Vägledarna i studien är av den uppfattningen att det är svårt att ackvirera praktikplatser till eleverna. En orsak kan vara att arbetsgivarna är mer stressade då de inte har de personalresurser som behövs för att kunna bistå med det stöd som krävs för att ta emot en funktionsnedsatt.

Arbetsgivarna är snälla och vänliga, men är idag mer stressade och har inte den ”extra luften i personalstyrkan” som behövs för att ägna tid åt en elev som behöver mycket stöd (vägledare, gymnasiesärskolan).

… det känns fortfarande som om man är en missionär när man raggar arbetsplatser åt ungdomarna (vägledare, gymnasiesärskolan).

En annan orsak till att det är svårt att ackvirera praktikplatser kan vara att det i den nya läroplanen står skrivet att alla elever ska ut på 22 veckors praktik. Eftersom det är begränsat med praktikplatser ute på arbetsmarknaden så påverkar den nya läroplanen konkurrensen av de befintliga praktikplatserna.

… man är som en ”missionär” när man raggar arbetsplatser åt ungdomarna (Vägledare, gymnasiesärskolan).

Respondenterna uppfattar det som att små och medelstora företag är de som är mest positiva till att ta emot funktionsnedsatta elever från gymnasiesärskolan. Vägledarna anser att arbetsgivares förhållningsätt är positivt, med en vänliga och snäll inställning. Dock känner vägledarna av arbetsgivarnas stress när det gäller att avsätta den tid som krävs för att handleda funktionsnedsatta elever. Vägledarna har erfarenhet av att arbetsgivarna inte har de handledningsresurser som krävs för att på bästa sätt kunna ge stöd och uppbackning för eleven. Detta tror vägledarna beror på att personaltätheten på arbetsplatserna är pressade.

… men många gånger om de tar sig tid och låter eleven få möjligheter att komma och visa vad den kan så kan det bli väldigt bra(vägledare, gymnasiesärskolan).

Stora företag, kommuner, landsting och statliga verk är inte speciellt välvilligt inställda till att ta emot funktionsnedsatta. Detta tror vägledarna i studien handlar om att de stora företagen inte är intresserade av lönestödet, vilket kan bero på att detta är ekonomiskt ointressant i en stor verksamhet där den ekonomiska omsättningen är av större omfattning. I en del av dessa företag finns inte det engagemang som krävs vad gäller elevens planering, schemautförande, möten med Arbetsförmedlingen med mera.

… dels är de inte intresserade av lönestödet, det är småpotatis för dem. Där har man nog inte det tålamodet att engagera sig, varje minut räknas ju som på Volvo och liknande ställen (vägledare, Arbetsförmedlingen).

Vidare menar respondenterna att det också handlar om att arbetet blir ineffektivt då varje arbetsminut räknas. Kravet på att en handledare ska vara tillgänglig för de funktionsnedsatta utgör ett avbrott i det ordinarie arbetet för handledaren. Då personalresurserna inte är obegränsade är det svårare att prioritera att ta emot funktionsnedsatta. En annan aspekt är att vägledarna inte kommer företagsledningen tillräckligt nära för att föra en givande diskussion om integreringen.

Du kommer inte så nära företaget heller så du kan ta diskussionen. Så det har aldrig varit aktuellt över huvud taget för någon (vägledare, Arbetsförmedlingen).

Vägledarna i studien uppfattar att offentliga sektorn är extremt dålig på att ta emot elever med funktionsnedsättningar då det endast finns ett fåtal praktikplatser tillgängliga. Kommuner, landsting och statliga verk är styrda av byråkrati och är mer intresserade av att, vid behov, omplacera den befintliga personalen. Argumenten anses som förklaring till att det inte finns så många funktionsnedsatta i dessa verksamheter. En av vägledarna visar på ett exempel där kommunen valde att starta en gymnasiesärskola med omsorgsprogrammet. Trots att eleverna så väl behövde komma ut i arbetslivet var kommun och landsting inte intresserade av att ta emot dem.

… de e som en fabrik som tillverkar korv och sen slänger den (vägledare, Arbetsförmedlingen).

Vägledare i studien ifrågasatte detta förhållningssätt och efter det har det märkts en viss förbättring. Ett annat exempel är att i vissa kommuner avsätter man en speciell pott där pengarna ska användas för anställning av funktionsnedsatta. Fler kommuner anser att detta är ett exempel att ta efter och kan mycket väl vara en effekt av att kommunen ändå är betalningsskyldiga via socialförvaltningen.

En av vägledarna har som förslag att kommunen ska inskaffa en praktikbank med praktikplatser inom den egna verksamheten, då detta hade visat på att kommunen tog ett större ansvar mot kommuninvånarna.

Jag tycker att kommunen skulle ta ett större ansvar och hålla med en praktikbank med platser i de egna verksamheterna(vägledare, gymnasiesärskola).

5.6 Sammanfattning

Ett gemensamt drag för vägledarna i studien som arbetar och motiverar funktionsnedsatta elever och arbetssökande med att integrera dem i arbetslivet är, att vägledningssamtalen utförs i ett tempo som är anpassat för individen. De anser även att användandet av olika hjälpmedel så som whiteboardtavla, bilder, hemsidor och filmer är viktiga redskap i vägledningssamtalen. Dessa redskap gör att samtalet blir tydligare och lättare att följa för eleven.

Kontaktnätet som eleven omger sig av är viktiga för elevens utveckling. Föräldrarna är en del av detta, men efter det att eleven fyllt 18 år får inte föräldrarna automatiskt vara delaktiga i samtalen utan elevens tillstånd. Vägledarna ser dock dem som viktiga personer då de har kunskaper om elevens förmågor och hinder.

Vägledarna i studien arbetar med att matcha eleven till en passande arbetsplats. De ser till såväl elevens förmågor, hinder och kunskaper som till praktikplatsen/arbetsplatsens arbetsuppgifter. Anpassningen är viktig då elevens valda utbildningsprogram ska överensstämma med de arbetsuppgifter de ska utföra på praktikplatsen och arbetsplatsen.

Vägledarna i studien har lättast att motivera arbetsgivare till att ta emot elever eller arbetssökande på små och medelstora företag. Den offentliga sektorn anses som mindre villig och svårmotiverad till att integrera funktionsnedsatta. Det handlar om en byråkratisk organisation som oftast omplacerar den befintliga personalen istället för att erbjuda praktikplatser. Dock har de börjat inse att även de måste ta sitt ansvar för kommuninvånarna. Vägledarna uppfattar även att de stora företagen är svårmotiverade och oftast inte är intresserade av att integrera funktionsnedsatta för att bidragsdelen i det stora hela är relativt låg. De är mer fokuserade på den ekonomiska vinsten där varje arbetsminut räknas. Vägledarna har även problem med att komma i kontakt med företagsledningen på de stora företagen för att överhuvud taget få till stånd en diskussion om att integrera funktionsnedsatta. Vägledarna uppfattar att de arbetsgivare som har någon form av kännedom och kontakt med funktionsnedsatta ofta är positiva och mer motiverade till att ta emot funktionsnedsatta till företaget.

6 Analys

I analysdelen kommer tidigare forskning, teori och resultat att sammanvävas i en analys utifrån de frågeställningar vi har ställt oss. Vilka arbetssätt använder sig vägledare av när de ska motivera funktionsnedsatta elever och arbetssökande till integrering i arbetslivet? Hur uppfattar vägledare på gymnasiesärskolan och Arbetsförmedlingen arbetsgivarnas förhållningssätt då det gäller att integrera funktionsnedsatta i arbetslivet samt hur motiverar vägledarna arbetsgivarna till att ta emot denna målgrupp.

Vägledarna som vi nämner i analysen är dem samma som vi utgått ifrån tidigare i studien.

6.1 Arbetssätt

Vägledare i studien framhåller att de arbetar med funktionsnedsatta elever genom vägledningssamtal och undervisning i grupp. Syfte är att eleven ska få större kunskap om sig själv och om arbetslivet. Detta arbetssätt förklarar vi genom Frankls teori (i Hedegaard, 2012) där han menar att samtalet bygger på det sokratiska samtalet. Det sokratiska samtalet konstrueras så att ingen av parterna sitter inne med sanningen utan genom att fråga och själv besvara frågor når de nya kunskaper. Det är viktigt att vägledningssamtalen framskrider i ett lugnt tempo och inte forceras fram. Vidare anser vägledarna, att eleven har lättare för att förstå samtalet när man använder sig utav olika verktyg, så som bilder, filmer, whiteboardtavla och hemsidor. Detta kopplar vi till de funktionsnedsattas låga IQ. Det är av stor betydelse att vägledare förstår vikten av att anpassa tempot i vägledningen med individers som har ett IQ lägre än 70. Vi ser ett samband mellan det arbetssättet och effekten av individer som har lågt IQ då denna målgrupp har svårigheter med att lagra och minnas sådant som normalbegåvade inte har problem att lagra och minnas (Karlsson, 2007).

I samtalet är det också viktigt enligt vägledarna att eleven själv får möjlighet att berätta om sina drömmar och önskemål. Det är dock viktigt för eleven att vägledaren är noga med att framhäva elevens möjligheter och hinder. Den funktionsnedsatte kan ha

svårt att själv se sina begränsningar och därför ska vägledaren inte vara rädd för att säga som det är. I detta läge är det av yttersta vikt att man känner till elevens hinder och möjligheter så att vägledaren vet vad han eller hon talar om, här kan vi se ett samband till vad Lindmarker m.fl. (2007). Lindmarker m.fl. menar att de funktionsnedsatta med en utvecklingsstörning har en reducerad omvärldsuppfattning. Deras rapport styrker det som våra respondenter säger om att det är viktigt med rätt och tydlig information så att de funktionsnedsatta får en rätt bild av sig själv och om omvärlden. Som förslag på fortbildning menar Lindmarker m.fl. att kunskap om orsaker till utvecklingsstörning, kunskap om lagstiftning och styrdokument samt vägledning i ett långsiktigt perspektiv, skulle öka vägledarens möjligheter att bedöma elevens möjligheter och hinder. Detta skulle kunna hjälpa vägledare att integrera gymnasiesärskolans elever in i vuxenvärlden på ett bättre sätt (Lindmarker m.fl. 2007). Vi tror det är viktigt att vägledare har en bred kunskap och stor förståelse för de funktionsnedsattas möjligheter och hinder. Detta för att vägledare i sin tur ska kunna ge arbetsgivare en mer korrekt bild av vad det innebär att ta emot funktionsnedsatta, samt vilka stöd och hjälpmedel som finns att tillgå. Om arbetsgivaren får ovan nämnda information, tänker vi oss att det skulle kunna påverka deras förhållningssätt i positiv riktning, vilket i sig skulle kunna innebära ett ökat antal praktikplatser. Tänker vi oss ett omvänt scenario, skulle en okunskap utifrån rådande stigmatisering innebära en minskad vilja att ta emot funktionsnedsatta i företaget. Vi tänker oss att okunskap många gånger skapar rädsla och osäkerhet, vilket stärker våra tankar om vikten av tydlig information till arbetsgivaren. För att kunna ha en bra möjlighet att möta läroplanens krav på 22 veckors praktik, anser vi att det är oerhört viktigt med ett nära samarbete och tydlig information mellan vägledare och arbetsgivare, för att därigenom kunna öka antalet praktikplatser.

När den funktionsnedsattas gymnasietid närmar sig slutet tar vägledaren på Arbetsförmedlingen kontakt med elevens praktikplats för att förhandla med arbetsgivaren om ett fortsatt samarbete. Denna kontakt är väldigt viktig för eleven, alla insatser som kan minska riskerna till att eleven tappar fart är av stort intresse för Arbetsförmedlingen. Av erfarenhet på Arbetsförmedlingen vet vägledarna att funktionsnedsatta har en tendens att bli bekväma och svåra att motivera igen. Vi förstår att med ett sådant resonemang innebär det att den funktionsnedsatta kan ha vissa svårigheter med att motivera sig själv då det gäller vikten av att arbeta eller att utöva någon annan form av social aktivitet, något som ju ger dem en personlig stimulans och utveckling. Vi kan se att det kan vara viktigt med personlig stimulans och utveckling

och drar en koppling till Nirje (2003), han anser att de funktionsnedsatta ska integreras genom att vara i kontakt med ett normalt samhälle, hellre än med ett avvikande samhälle. Utifrån nämnda resonemang anser vi att det är viktigt att vägledaren lyckas med uppdraget att ackvirera praktikplatser till varje enskild individ.

6.2 Motivation

Människans vilja till ett meningsfullt liv är ett grundläggande behov, och man kan upptäcka livet genom att göra goda gärningar. Att göra goda gärningar kan förklaras med hjälp av Frankl (i Hedegaard, 2012) som menar att om man kan skapa ett meningsfullt liv bidrar det till förbättrad mental hälsa. Här ser vi ett resonemang som kan appliceras på de arbetsgivare som tar emot praktikanter. Arbetsgivaren gör en god gärning vilket kan bidra till välmående och detta kan leda till att den funktionsnedsatta får en förbättrad mental hälsa.

Maslows behovsstege förklarar hur människans primära behov är uppbyggda (se ovan s. 19). Stegen tolkar vi som personliga behovsfaktorer men de kan vara olika viktiga och behöver inte nödvändigtvis följa stegens ordning.

Inre och yttre motivation är aspekter som påverkar arbetsgivares förhållningssätt till att anställa en funktionsnedsatt. Yttre motivation som till exempel bidrag och tekniska hjälpmedel kan påverka arbetsgivarens förhållningssätt till att vilja ta emot funktionsnedsatta på sina arbetsplatser. Inre motivation kan påverkas av gener och olika behov som ligger till grund ifrån barndomen. Dessa faktorer kan påverka arbetsgivarens förhållningssätt till integrering. Om arbetsgivare under sin uppväxt haft för vana att hjälpa andra kan det senare i livet kännas naturligt att fortsätta hjälpa sina medmänniskor. Detta kan då innebära en positiv känsla av att göra en god gärning.

Arbetsförmedlingen erbjuder arbetsgivaren anställningsstöd i form av ersättning dvs. en yttre motivation för att motivera dem till att anställa funktionsnedsatta elever. Tidigare kunde man se företag som på olika sätt utnyttjade de ekonomiska stöden men den tiden är förbi. Numera finns det en databank där man får information om företagen är seriösa arbetsgivare (vägledare, Arbetsförmedling). Detta ger en trygghet för alla parter och möjliga missförstånd om att arbetsgivare utnyttjar bidragsdelen för egen vinning skull minskar.

6.3 Arbetsgivares förhållningssätt

Vägledare i studien uppfattar att arbetsgivarna behöver motiveras med en extra morot för att integrera funktionsnedsatta, och detta görs i form av ekonomiskt stöd. En win- win situation uppstår då båda parter får sina behov uppfyllda. Vi kan se sambandet mellan det som Hedegaard (2012) skriver om arbetsgivarnas förhållningssätt. Att vara öppen mot världen och våga gå in i dialoger är viktigt för att våga ta steget mot en annan riktning (Maslow i Hedegaard, 2012). Vi skulle kunna tänka oss att en kombination av ekonomisk kompensation (yttre motivation) och att arbetsgivaren ”vågar ta steget mot en annan riktning” (inre motivation) skulle påverka arbetsgivaren positivt till att ta emot praktikanter.

De som har kunskaper inom ett visst ämne är ofta mer benägna att våga försöka och lita på att en förändring kan ge positivt utslag. Vi kopplar detta till Yuen (2001) som kunde se att lärares förhållningssätt gällande funktionsnedsattas integrering i skolklasser med normalbegåvade elever påverkades av lärares kunskaper om funktionsnedsatta. De lärare som hade kunskaper om funktionsnedsatta och som även hade en ettårig vägledarutbildning, var mer positiva till att integrera funktionsnedsatta i klasser med normalbegåvade elever. Dock fanns det lärare som var mer positiva till integrering om den funktionsnedsattes hinder var av den art som inte hade med begåvning att göra, till exempel synskadade eller hörselskadade. Vi kopplar detta resonemang till Lindmarker m.fl. som ser ett tydligt mönster på hur man ser till individens hinder och inte på individens möjligheter (Lindmarker m.fl. 2007). Med nämnda resonemang tänker vi att det är på liknande sätt med arbetsgivare. Om arbetsgivare på grund av deras okunskap ser funktionsnedsattas hinder i stället för deras möjligheter kan detta påverka vägledarens möjligheter till att ackvirera praktikplatser.

Skolan och Arbetsförmedlingen har ett nära samarbete för att på bästa vis möjliggöra en framtid för eleven i arbetslivet detta enligt respondenter på Arbetsförmedlingen och gymnasiesärskolan. Vi kan koppla detta till Maslow (i Hedegaard, 2012) som menar att man lär känna individer genom dialoger, frågor, svar och nya frågor. Med detta resonemang lär de aktuella parterna känna den funktionsnedsatta elevens möjligheter och hinder. Chanserna ökar då till att matchningen mellan elev och praktik/arbetsplats stämmer överens med varandra. Att anpassa dessa två faktorer är en stor del av vägledarens arbete. Detta kräver stor kännedom om eleven men även om vilka företag som är lämpliga för eleven. Företagen har en del krav på sig. Det måste finnas en

handledare på företaget som ska hjälpa eleven att känna sig trygg. Handledaren ska vara tydlig med vilka arbetsuppgifter som ska utföras och han eller hon ska också lägga upp ett schema till eleven så att denne har tydliga ramar att rätta sig efter. Arbetsuppgifterna ska stämma överens med vad eleven kan. Ramarna gör att eleven vet vad som ska göras och känner sig då mer säker på sig själv vilket kan leda till ökat självförtroende och vidare utveckling.

Inom den privata sektorn visar arbetsgivarna ett större intresse och visar stor förståelse för de funktionsnedsatta. Personalen upplever de funktionsnedsatta som flitiga och duktiga på att arbeta fysiskt och anser att de inte skulle kunna vara utan dem. I resultatkapitlet framgår det att den offentliga sektorn i jämförelse med den privata inte är lika villig till integrering av funktionsnedsatta i verksamheter vad beträffar praktik och arbetsplatser. Kommunen är mer styrd av byråkrati och är mer intresserad av att omplacera den egna personalen. Det kan handla om strukturella orsaker som skiljer offentlig och privat verksamhet åt. Vi kopplar dock samman resonemanget till Normaliseringsprincipen som innebär att personer med funktionsnedsättning ska få rätt till levnadsmönster och vardagsvillkor som är så närliggande samhället som möjligt (Nirje, 2003). Man bör dock veta att funktionsnedsatta inte kan förväntas att vara normala och fungera som andra men de ska ges samma stöd och hjälp. Vi ser att svårigheten med detta resonemang är att förhållningssättet till personer med funktionsnedsättning blir kluven. Å ena sidan kan de inte behandlas som normala, men och å andra sidan ska de ges samma möjligheter som normala.

Vägledare i studien ser en positiv effekt efter att vägledare på Arbetsförmedlingen gjort påtryckningar till kommunerna. Dessa har då börjat inse att även de behöver ta sitt ansvar. I en del kommuner avsätts det pengar som ska användas för de funktionsnedsattas integrering i arbetslivet. Tideman anser att synen på de funktionsnedsatta beror dels på brister i förståelsen från omgivningens sida men även från politiskt håll. Det viktiga anser han är att titta på hur man kan använda sig av de funktionsnedsattas kompetenser och inte enbart till deras hinder (Lindmarker m.fl. 2007).

Offentliga sektorn har enats om att mångfald ska prägla arbetsplatserna, där bakgrund och kompetens har betydelse för arbetet, kvalitet och kundorientering. Ett förslag som framkommit på kommunal nivå är att de skulle vinna på att införa en praktikbank, vilken skulle påvisa att kommunen har ett ansvarsfullt förhållningssätt

gentemot invånarna och att de lever upp till redan bestämda målsättningar med ett positivt synsätt på mångfald.

6.4 Elevens utveckling

Enligt normaliseringsprincipen ska alla personer med funktionsnedsättning få rätt till levnadsmönster och vardagsvillkor, som ligger så nära samhället som möjligt. Praktikperioden är ett sätt för eleverna att bekanta sig med arbetslivet och att knyta kontakter. Denna princip kopplar vi till läroplanens krav om 22 veckors arbetsplatsförlagt lärande och vi ser vikten av vägledarnas arbete med att hitta praktikplatser till eleverna. Kravet fungerar som en grund åt att vägledarna ska göra sitt yttersta med att finna praktikplatser hos arbetsgivare där arbetsuppgifterna överensstämmer med elevens gymnasiala programinriktning och kunskap. Lyckas detta har denne möjlighet att arbeta med de uppgifter som han eller hon valt att lära sig mer om, och möjligheten ökar då till att praktikplatsen leder till en anställning. Vi ser en förklaring till det politiska målet om praktikens betydelse i Maslows teori om att arbetsmarknaden är en möjlig plats att förverkliga sig själv. Men det demokratiska dilemmat som han ifrågasätter är: Hur hanterar man de stora skillnaderna på människors begåvning och intelligens? Hur väl möjliggör samhället människan? Hur väl möjliggör människan samhället? (Hedegaard, 2012).

Nirje (2003) kopplar vi samman med vår studie då han menar att det är av stor