• No results found

5.3 Identifikation av investeringsobjekt

5.3.3 Affärsplan

Även om det inte är lika vanligt som för Venture Capital bolag så förekommer det att Affärsänglar kommer i kontakt med investeringsmöjligheter genom att entreprenörer skickar in affärsplaner till dem. (Osnabrugge och Robinson, 2000)

Av de tre intervjuade Affärsänglarna var det ingen som hade kommit i kontakt med sina portföljbolag genom att entreprenören hade skickat in sin affärsplan. Ängel 1 har dock fått in några affärsplaner som inte lett till investering. Han sade även att Venture Capital bolag får in fler affärsplaner än vad Affärsänglar gör. Ängel 2 berättade att allteftersom han har blivit mer välkänd har han börjat få in affärsplaner. Han tror dock inte att han skulle investera i något av de förslag som kommer in som spontana mail eller affärsplaner. Ängel 3 är inte intresserad av att bli listad i olika organisationer för att få in affärsplaner. Han anser nämligen att professionella entreprenörer, som skulle kunna vara intressanta för en investering, endast tar kontakt med ett fåtal utvalda investerare och skickar inte ut affärsplaner till en mängd olika Affärsänglar. Detta tyder på att Affärsänglar inte få in speciellt många affärsplaner och att de heller inte är särskilt intresserade av att investera i sådana projekt. Detta motsäger Osnabrugge och Robinsons (2000) teori något.

5.4 Förtroendets betydelse

Huemer (1998) skriver att i organisationsformer, som exempelvis nätverk, betonas förtroende som en viktig karaktäristika. Detta beror bland annat på att förtroende har en väsentlig funktion i att skapa välmående affärsrelationer. Neace (1999) skriver att förtroende är ett av de största rekvisiten för att lyckas med företagsutveckling. Enligt honom är förtroende även en kritisk faktor för att åstadkomma en ihållande ekonomisk relation. Alla tre Affärsänglar håller med om att förtroende är nödvändigt för att det ska vara intressant att göra en investering. Detta innebär att Huermers (1998) teorier får starkt stöd.

Villkor för förtroende

Huemer (1998) menar att risk och osäkerhet är två villkor för att förtroende ska uppstå.

Vi anser att Affärsänglarnas verksamhet präglas av detta, vilket kan förklara förtroendets betydelse för dem. Han menar att förtroende leder till viljan att ta en risk.

Vidare skriver han att det är onödigt att ha förtroende för någon om dennes agerande kan kontrolleras. Affärsänglarna verkar i en miljö där det är väldigt svårt att kontrollera sin arbetspartner. Alla tre Affärsänglar anser att det är viktigt att ha förtroende för entreprenören eftersom de ska arbeta och ha affärer tillsammans. Detta kan tolkas som att de är medveten om att osäkerheten är stor och att de tar en risk vilket leder till att förtroendet blir så viktigt. Även här får Huemer (1998) stöd av de tre intervjuobjekten.

Snabbt förtroende

Enligt Harrison och Dibben (1997) utvecklades konceptet snabbt förtroende för att visa på hur viktigt det är att förtroenderelationer snabbt uppstår i vissa situationer. Exempel på sådana situationer kan vara att aktörerna tidigare inte arbetat tillsammans eller att de inte planerar att arbeta långvarigt tillsammans. De menar vidare att det verkar vara nödvändigt för en lyckad kapitalinvestering att en förtroenderelation mellan entreprenör och Affärsängel byggs upp. Alla tre intervjuade Affärsänglar poängterade vikten av att ett förtroende byggs upp när de träffar entreprenören för att en investering ska bli aktuell. De tre intervjuobjekten styrker således teorin om snabbt förtroende och de poängterar att detta är viktigt.

Olika typer av förtroende

Sanner (1997) räknar upp tre olika typer av förtroende. Dessa är personbaserat, företagsbaserat och institutionellt baserat förtroende. För en entreprenör handlar personbaserat förtroende om dennes motivation, självförtroende och upplevd ärlighet.

Företagsbaserat förtroende är externa aktörers upplevelse av företaget som organisation eller exempelvis företagets produktkvalitet eller finansiella stabilitet. Institutionellt förtroende innebär att entreprenören följer bland annat lagar och normer.

Enligt Sanner (1997) utvecklas i en studie personbaserat förtroende för entreprenörer tidigt genom att de har en direktkontakt med externa aktörer. Först efter detta kunde företagsbaserat förtroende utvecklas. I denna studie framkom också att entreprenörer ofta bygger sin trovärdighet hos en extern aktör genom att bygga eller utnyttja trovärdighet hos en förmedlare. En förmedlares roll blir därför att aktivt eller passivt ge

trovärdighet åt en entreprenör i de externa aktörernas ögon. Vi anser att det är möjligt att tolka detta som att personer i nätverket är de förmedlare som rekommenderar entreprenören till Affärsängeln.

Enligt Ängel 1 är det viktigaste i investeringsfasen att ha förtroende för en människa.

Han anser även att förtroendet för själva affärsidén är viktig, men inte lika viktig som förtroendet för entreprenören. Detta styrker Sanners teorier om att personbaserat förtroende utvecklas först.

Även Ängel 2 tycker att förtroendet mellan honom och en entreprenör är mycket viktigt, eftersom alla affärsrelationer alltid grundas på förtroende. Även för honom är förtroendet för entreprenören viktigare än förtroendet för affärsidén. Han menar att en god kombination av dessa två är önskvärd. Detta styrker Sanners (1997) teorier om att personbaserat förtroende utvecklas först och sedan företagsbaserat förtroende. Båda verkar vara viktiga för att en investering ska bli aktuell.

Ängel 1 säger också att anledningen till att många portföljföretag identifieras via nätverk är att dessa består av människor som han känner på något sätt. Det kan vara att han arbetat ihop med eller haft affärer ihop med dem, och att det därför finns ett förtroende där. Här är förmedlarens roll viktig för att ett förtroende ska uppstå och kontakt mellan entreprenör och Affärsängel kommer till stånd tack vare det förtroende Affärsängeln har för förmedlaren. Sanners (1997) teori om att en förmedlares roll är att ge trovärdighet åt en entreprenör får därmed stöd.

Ängel 3 anser att det viktigaste sättet att identifiera investeringsobjekt är genom personliga kontakter där det finns ett förtroende. Det är angeläget att veta vem som har rekommenderat en entreprenör, eftersom det är av stor betydelse att känna att de är hederliga. Även detta styrker Sanners (1997) teori om att förmedlaren har ett förtroende som entreprenören kan dra nytta av. Han anser dock att det är ännu viktigare att ha förtroende för entreprenören, än för den som rekommenderat denne, eftersom det är med entreprenören han ska arbeta i framtiden. Om han inte känner förtroende för denne blir det ingen affär, och i de fall han känner förtroende kollar han upp entreprenören med olika referenser. För Ängel 3 är dock förtroendet för affärsidén också väldigt viktigt. Han menar att om han inte tror på affärsidén blir det ingen affär. Detta styrker återigen Sanners (1997) teorier om företagsbaserat förtroende.

6 AVSLUTNING

I det här kapitlet dras slutsatser utifrån den analys av det empiriska materialet och den teoretiska referensramen som analyserades i föregående kapitel. Slutligen ges förslag till fortsatta studier.

Related documents