Aktörerna

I de avslutande avsnitten presenteras elevernas förklaringar till Förintelsen utifrån ett aktörsperspektiv. Avsnittet behandlar nazistmedlemmar, Einzatsgruppen, Adolf Hitlers aktörsegenskaper samt en kort presentation av den kollektiva aktören ”det tyska folket”. Ett

47 positivt resultat för studien är personifikationer i elevernas resonemang var sällsynta i jämförelse med studien utförd av Olofsson (2011). I stället användes ett fåtal aktörer i elevernas förklaringar till Förintelsen. Avsnittet inleds med tabell 5, som illustrerar vilka aktörer (utöver Hitler) framkommer hos elevernas svar.

Tabell 5. Aktörer (utöver Hitler) enligt eleverna

Aktör (utöver Hitler) Antalet

elever* Einsatzgruppen 4 Gestapo 1 Goebbels, Joseph 2 NSDAP 16 Röhme, Ernst 1 SA 4 SS 2

* En och samma elev kan ha nämnt flera aktörer i texten

Ur tabell 5 framkommer att aktörer var mycket frånvarande i elevernas resonemang. Den aktör som nämns av samtliga elever är Adolf Hitler. De mest förekommande aktören efter Hitler är Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) och Sturmabteilung (SA, eller Brunskjortorna). SA används för att beskriva nazisternas våldsideologi och nämns ofta i samband med Kristallnatten. Utöver SA resonerar fyra elever kring Einsatzgruppen. Enligt Foster et al. (2016) studie förekommer sällan Einsatzgruppen bland elevernas resonemang. Resultatet i föreliggande studie bekräftar detta, då endast en elev uttryckligen använder stoffbegreppet. Det finns dock elever som resonerar kring Einsatzgruppen indirekt. Elevsvaren lyder:

Under sommaren 1941 tog utrotningen av judarna fart på en ny nivå och för varje by eller stad som tyskarna erövrade gick speciella

insatstrupper [Einsatsgruppen] in och förde ut alla judar som togs till

en avrättningsplats på en gång. Deras tillvägagångsätt ansågs utsätta trupperna för svåra psykiska påfrestningar och det sökte ett effektivare

48 välkända gaskamrarna och judarna transporterades dit i mängder via

tåg och fullpackade lastbilar (Tilda).

Sommaren 1941, efter man attackerat Sovjetunionen, började man att systematiskt ta död på judarna. Man tog med sig judar från varje by

man erövrat och skickade iväg dom på dödsmarscher, som slutade med att judarna avrättades i massgravar ofta själva grävt. Man insåg dock att denna metod inte var så bra då soldaterna som utförde dessa avrättningar fick psykiska problem från det, så man började tänka ut andra sätt att få bort judarna (Maximilian).

Sista steget i nazisterna innebar den slutgiltiga lösning, förintelsen. Alla lägre raser och fiender till staten skulle förintas i dödslägren eller dödas av Einsatzgrupperna. Det var Einsatzgrupperna som startade

utrotningen av judarna på östfronten där det sköt och begravde de

döda i enorma massgravar. Men detta dödande blev en för stor psykisk

påfrestning för soldaterna och uppmärksamhet bland allmänheten.

Därför började man 1941 börja kolla på andra sätt att fortsätta mördandet på ett bättre och effektivare sätt, man såg på metoden i T4-

programet (gasning) (Maximilian).

När förintelsen var igång transporterade dom judarna med godståg, de marscherade även långa sträckor som var väldigt jobbigt för judarna då de inte fick nog med mat eller ingen mat alls, många judar

dog under vägen till olika läger, de flesta blev ihjälskjutna för de inte

orkade inte gå (Louise).

Därmed framkommer i deras resonemang att Förintelsen var en stegvis utveckling, där nazisterna var tvungna att hitta ”nya lösningar” på judefrågan eftersom metoden var ineffektiv och psykiskt påfrestande. Deras resonemang påminner om Bauman. Bauman (1989, s. 52–53) lyfter fram hur byråkratins distansering visade sig vara ett lyckat koncept för att, effektivt och mindre påfrestande för förövarna, döda en stor mängd människor. En elev resonerar även kring aktion T4, vilket tidigare beskrivits som ett förstadium för den judiska utrotningen. Därmed framkommer i elevernas resonemang en tydligare tidslinje och ett tydligare aktörskap, det vill säga att Hitler inte ensam dödade sex miljoner judar.

Hitler är förövrigt den medlem i NSDAP som utan tvekan tar störst plats bland elevernas resonemang om partiet. I relation till den tidigare forskningen är det ett förväntat resultat. Det som kan tänkas förbryllande är hur lite andra medlemmar nämns. Totalt bland samtliga

49 elevsvar nämns två nazister utöver Hitler; Joseph Goebbels och Ernst Röhme. Endast två elever nämner en av Hitlers närmsta män, propagandaministern Joseph Goebbels;

Hitler skapade tillsammans med Goebbels propaganda till fördel för partiet för att få fler anhängare. Den innehöll argument för att

svartmåla judarna, tex att det var judarnas fel att de förlorade kriget

(Ellinor).

Men av allt så var kristallnatten den händelse som verkligen visade vart historien var på väg. Kristallnatten inträffade efter att juden

Herschel Grynszpan 1938 sköt Ernst vom Rath på den franska

ambassaden, detta utnyttjade Goebbels och startade en enorm

propagandakampanj för att beskylla juden för mordet (Mattias).

Att bara de här två elever nämner Goebbels blir desto mer förbryllande med tanke på det stora antalet elever som tillskriver propaganda en viktig orsak till Förintelsen. Eleverna ombads att skriva om propaganda, men i undervisningen hade inte Goebbels nämnts. Detta kan ha påverkat eleverna till att inte namnge honom, eller att eleverna inte kände till Goebbels. Det kan därför i undervisningen finnas behov att ta upp ministerns inflytande över NSDAP och propagandamaskinen. Eleven bakom det sista elevsvaret nämner också den före detta SA- ledaren Ernst Röhme. NSDAP tycks således bestå av en anonym massa nazister och dess ledare Hitler. Eleverna använder ord som ”dom”, ”de” och ”man” för att beskriva partiet och dess medlemmar, vilket skymmer aktörerna bakom nazisternas handlande. Men framför allt använder eleverna ”Hitler” eller ”han” för att beskriva och förklara nazistpartiets handlingar. Hitler får därmed ensam representera partiet. Hur han gör detta enligt eleverna blir ämnet för följande avsnitt.