”Utrikesförvaltningen ska verka för alla kvinnors och flickors fulla åtnjutande av de mänskliga rättigheterna, inklusive genom att motverka alla former av våld och diskriminering som begränsar deras handlingsutrymme”
(regeringen.se 2018: 14).
Naila Kabeer menar att aktörskap innebär människans förmåga att definiera sina mål och ha möjlighet att agera på dem, aktörskap sammanfattas som processen att välja (Kabeer, 2011: 21).
I FH18 framgår att ett mål i Sveriges feministiska utrikespolitik är att möjliggöra för kvinnor och flickors fulla åtnjutande av de mänskliga rättigheterna och att få fullt inflytande över sina egna liv. En åtgärd för att stärka kvinnors inflytande är att bedriva och främja hållbar upphandling och använda sig av mycket utvärderingar i relation till kvinnors ekonomiska rättigheter och egenmakt. Genom att göra konsekvensanalyser så möjliggör det att skapa rätt åtgärder för att flickor och kvinnor ska få rätt insatser för att stärka sin egenmakt (regeringen.se, 2018: 14).
Att ge flickor och kvinnor möjlighet till att få inflytande över sina liv är en del i Kabeers teori om egenmakt där hon definierar aktörskap som möjligheten att välja (Kabeer, 2001: 21). Genom att skapa en medvetenhet kring hur institutioner i sin upphandling möjliggör för individens egenmakt är en stor del i att stärka människors egenmakt. En stor del i att erhålla ett aktörskap innebär att ha ekonomiska möjligheter att kunna utvecklas, det krävs ekonomiska resurser för att kunna möjliggöra för förändring.
Utrikesförvaltningen ska verka för kvinnors aktörskap och rättigheter på arbetsmarknaden genom att stödja deras tillgång till anständigt och produktivt arbete, främja sociala trygghetssystem, agera genom Global Deal och stärka, stödja och synliggöra kvinnligt företagande och kvinnliga affärsnätverk
(regeringen.se, 2018: 9).
I FH18 framgår att utrikesförvaltningen ska utveckla en ny global strategi för jämställdhet och kvinnor och flickors rättigheter, detta kommer att kräva ekonomiska medel och det framgår att mellan 800 miljoner upp till 1,2 miljarder kronor ska tillsättas för att arbeta för fortsatt
indikativ finansiering vilket innebär att pengarna kommer att vara riktade mot enbart jämställdhetsarbete (regeringen.se 2018: 9). Att finansiera med riktade pengar påvisas som viktigt av Kabeer som menar att det krävs ett aktörskap såsom exempelvis en institution för att möjliggöra till individers faktiska aktörskap. Men aktörskap innebär inte bara mål som kan härledas till resultat eller möjlighet till aktivitet utan också känslan av aktörskap (Kabeer, 2001: 21). Det framgår i teorin att det finns en vikt att dela upp hur institutioner möjliggör för kvinnors aktörskap och studera individens aktörskap separat.
Sjöberg beskriver hur ett genusperspektiv inom internationella relationer skapar möjlighet för kvinnor att delta i den offentliga politiska sfären, och att detta i sin tur kan leda till ett mindre våldsamt klimat mellan stater. Sjöberg belyser hur moral och staten inte kan särskiljas. Genom att belysa detta framgår att ett institutionellt aktörskap möjliggör för att kvinnor ska vara delaktiga inom den offentliga politiska sfären (Sjöberg, 2015: 440-441).
”Utrikesförvaltningens ska använda främjandearbetet för positiva effekter på jämställdhet och för kvinnors och flickors fulla åtnjutande av de mänskliga rättigheterna, inte minst genom relevanta myndigheter och strategier”
(regeringen.se, 2018: 9).
I FH framgår att utrikesförvaltning ska verka för att främja kvinnor och flickor deltagande i fredsprocesser, detta ska ske genom att Sverige ska bidra till att stärka kvinnliga ledare, medlare, kvinnorättsaktivister, kvinnoorganisationer och olika civilsamhällesorganisationer som bidrar med sitt stöd i resolution 1325 och utvecklingsarbete samt åtgärder som bygger på resolution 1325 (regeringen.se 2018: 7). Sjöberg menar att vi genom att inkludera kvinnor inom internationella relationer kan bidra till att stater är mer villiga att förhandla (Sjöberg, 2015: 447-448). I teoridelen framgår av Kabeer att en individs val är beroende av institutionens regler och normer för att få tillgång till resurser och aktörskap (Kabeer, 2001: 27).
En individs aktörskap bygger inte bara på att institutioner möjliggör för aktörskapet utan också att individen anser sig själv erhåll ett aktörskap (Kabeer, 2001: 21-22).
“Utrikesförvaltningen ska verka för kvinnors deltagande och inflytande i beslutsprocesser på̊ alla nivåer och inom alla områden, och eftersträva dialog med kvinnliga företrädare på̊ alla nivåer, inklusive inom civilsamhället”
(regeringen.se, 2018: 14).
Tickner (2014) menar att en gemensam universell moral inte behöver eftersträvas utan snarare bygga på gemensamma mål för att bygga en internationell gemenskap (Tickner, 2014: 13-14). Genom att se till att kvinnor finns i alla led från beslutsprocesser till civilsamhället påvisas hur utrikesförvaltningen är medvetna om vikten att skapa en internationell gemenskap är viktigt för att kunna ge kvinnor möjlighet till att känna att dem erhåller både den faktiska möjligheten till att nyttja möjligheter som bidrar till aktörskap likväl som känslan av att erhålla aktörskap.
Utrikesförvaltningen ska löpande beakta hur verksamheten kan bidra till ökad jämställdhet och ett stärkande av kvinnors och flickors fulla åtnjutande av de mänskliga rättigheterna. Detta kan ske genom jämställdhetsanalyser i relevanta handlingsplaner och strategier.
För att vara rättvisande ska analyserna ta hänsyn till att kvinnor och flickor, män och pojkar, inte är homogena grupper utan har olika identitet, behov, inflytande och livsvillkor. Analysen måste därför beakta fler faktorer än kön, såsom ålder, geografisk hemvist, socioekonomisk status, könsidentitet och köns-uttryck, sexuell läggning, etnisk tillhörighet, funktionsvariation, utbildningsnivå̊, trosuppfattning och religion. Utrikesförvaltningen ska också̊ använda sig av jämställdhetsanalyser baserad på̊ köns- och åldersuppdelad statistik, i rapportering och fortlöpande verksamhet. Som ett led i detta ska utrikesförvaltningen efterlysa den typen av data om den saknas hos bilaterala och multilaterala aktörer samt civilsamhällesorganisationer eftersom det utgör en förutsättning för att kunna göra en jämställdhetsanalys
(regeringen.se 2018: 17).
I FH18 framgår en medvetenhet om att kvinnor inte är en homogen grupp med samma behov, det är viktigt att komma ihåg att för att i praktiken bidra till kvinnors egenmakt krävs olika åtgärder och lyhördhet för normer och strukturer i just den kontext som en person befinner sig. Med detta sagt så menas inte att jämställdhet inte kan föras på strukturell nivå, snarare
tvärtom så innebär det att när vi möjliggör för institutioner att jobba medvetet med feminism så skapas en möjlighet för individen. Men när fokus ligger på att öka aktörskap på individer behöver olika delar analyseras såsom nämns ovan; kön, ålder, geografisk hemvist, socioekonomisk status, könsidentitet och köns-uttryck, sexuell läggning, etnisk tillhörighet, funktionsvariation, utbildningsnivå̊, trosuppfattning och religion (regeringen.se 2018: 10). Dessa faktorer spelar alla roll i hur aktörskap kan upplevas och stärka en individs egenmakt (Kabeer, 2001: 22).
Kabeer belyser att ett sätt att se på makt är möjligheten att göra sina egna val, att inte ha makt blir då oundvikligen möjligheten att inte välja. Livsval som bygger på möjligheten att exempelvis välja sin försörjning, vart man ska bo och att ha fri rörlighet. De första strategiska valen skapar förutsättningar att göra de andra valen i livet (Kabeer, 2001: 19-21). Genom att ge människor aktörskap och infria en känsla av aktörskap stärks en individs egenmakt. I FH18 framgår att det finns medvetenhet kring komplexiteten i att det finns en struktur som underordnar kvinnor men att det behövs en medvetenhet om att kvinnor inte är en homogen grupp och att strukturellt förtryck mot kvinnor måste ses i relation till andra aspekter såsom exempelvis socioekonomiska förutsättningar.
”Utrikesförvaltningen ska bedriva och främja hållbar upphandling samt framtagande och beaktande av studier, utvärderingar och konsekvensanalyser om kvinnors ekonomiska rättigheter och egenmakt”
(regeringen.se, 2018: 9).
Genom att stärka kvinnors möjligheter till studier belyses vikten av att alla kvinnor ska ha rätt att forma sina liv. Detta är viktigt för att skapa en känsla av aktörskap och kan påverka kvinnor i alla samhällsskikt.
Analysen av aktörskap som en del av Sveriges feministiska utrikespolitik visar att det krävs en stor medvetenhet kring hur olika maktordningar inte kan förstås oberoende av varandra. Maktordningar samspelar och skapar förutsättningar för individer. Det är således viktigt att man som i FH18 skapar en medvetenhet kring att en feministisk utrikespolitik inte bara ska fokusera på kön. Detta gör att fler människor kan erhålla en känsla av aktörskap. Återigen påvisas hur en medvetenhet om normativa ställningstaganden behövs för att förstå och
analysera FH18s analys av behov som behövs för att stärka kvinnors aktörskap och förstå lösningar som presenteras. Detta för att stärka kvinnors egenmakt och uppnå det globala målet om fred, säkerhet och hållbar utveckling. Resurser och aktörskap spelare n stor roll i att stärka kvinnors egenmakt, men det finns en tredje del som måste uppfyllas för att uppnå stärkt egenmakt enligt Kabeer (2001: 22). Detta för mig vidare till den sista delen av analysen som är åstadkommande.
5.6 Åstadkommande
”Utrikesförvaltningen ska verka för kvinnors deltagande och inflytande i beslutsprocesser på alla nivåer och inom alla områden, och eftersträva dialog med kvinnliga företrädare på alla nivåer, inklusive inom civilsamhället”
(regeringen.se, 2018: 14).
Kabeer påvisar att resurser och aktörskap tillsammans skapar en tredje dimension gällande stärkt egenmakt vilket är åstadkommande. Detta är en svår dimension att analysera då åstadkommanden kan tyckas godtyckligt. Det finns olika anledningar till att en människa inte uppnår det hen vill åstadkomma och dem kan vara personliga, men om misslyckandet går att grunda i bristande resurser och aktörskap tolkas det som att människor har bristande egenmakt (Kabeer, 2001: 22).
Åstadkommande kräver fler analysnivåer detta eftersom att åstadkommande kan uppnås och misslyckas beroende på individen. Studier av åstadkommande handlar till stor del om att studera människors åstadkommande på individnivå och kontexten en människa befinner sig i. Åstadkommanden kan annars lätt mätas och tolkas genom andras värderingar. Detta om man inte mäter basala behov såsom att ha tillgång till mat. Egenmakt i relation till åstadkommande kan således bygga på basala behov men främst på individens mål (Kabeer, 2001: 22). Utan att uppnå åstadkommanden som stärker individen kan inte egenmakten stärkas hos en individ. Detta steg är således viktigt och kan analyseras utifrån en institutionell och individnivå.
Den feministiska utrikespolitiken ska genomföras i samarbete och dialog med bilaterala aktörer på lokal, regional och nationell nivå. Den bilaterala miljön rymmer en uppsjö av aktörer, inklusive företrädare för regeringar, politiska partier, fackliga organisationer, närings- livet, universitet, media, civilsamhällesorganisationer och trossamfund med flera. Den specifika kontexten avgör vilka aktörer som är viktigast att interagera med för att nå
öka kontakten med kvinnorättsförsvarare, folkvalda kvinnor, fackförbund, politiska rörelser och civilsamhällesorganisationer i syfte att synliggöra kvinnor som politiska aktörer och stötta kvinnors rätt och möjligheter att organisera sig och utöva politisk makt och politiskt inflytande. Utrikesförvaltningen ska också synliggöra och stärka kvinnor som ekonomiska aktörer genom att öka sina kontakter med kvinnliga företagare och affärsnätverk och med juridiska aktörer som verkar för kvinnors stärkta ekonomiska rättigheter
(regeringen.se 2018: 16).
I FH18 framgår att kvinnor ska stärkas så att kvinnor får politisk makt och inflytande. Detta ligger i linje med vad Wibben menar är att bredda begrepp med hjälp av att applicera ett genusperspektiv på staten (Wibben 2011: 37-38). I FH18 belyses vikten av att stärka kvinnor med inom politiken detta bidrar till åstadkommanden ur ett strukturellt perspektiv. I FH18 beskrivs kontexten som avgörande för vilka aktörer som är viktigast att interagera med för att nå̊ målen för den feministiska utrikespolitiken. För att stärka egenmakt så måste åstadkommanden vara i fokus, och trots att det är svårt att mäta åstadkommanden så kan man se hur FH18 belyser vikten av kontext och riktade medel för aktörer ska arbeta målinriktat och mäta sina mål (regeringen.se 2018:16). Genom att stärka kvinnors makt i politiken kan maktbegreppet omdefinieras och makt kan komma att handla om en mer kollektiv makt och stärkt egenmakt. Tickner beskriver just detta i sin forskning där hon menar på att makt inte enbart handlar om aktörers vilja att ha makt över andra aktörer på den internationella arenan. Genom att applicera ett genusperspektiv på aktörers utrikespolitiska handlingar påvisar Tickner hur det går att förstå hur mäns makt bibehålls (Tickner, 2014: 13-15).
Vidare beskrivs hur åstadkommanden kan mätas på basal nivå, likt FH18 belyser i hur de dels ska arbeta för att ge kvinnor politisk makt och hur det finns analysverktyg för att följa upp representation och mål i form av bland annat könsuppdelad statistik (regeringen.se, 2018: 17). Det finns således en plan att mäta åstadkommande i bland annat representation, vilket bidrar till att stärka kvinnors egenmakt.
Åstadkommanden i form av individuella mål för att stärka individens egenmakt är svårare att uppnå och mäta. Ett sätt att skapa en medvetenhet kring individuella utmaningar och mål för kvinnor är att bidra till civilsamhället att göra studier på regional nivå och undersöka kvinnors
mål och sedan kunna rikta insatser. I detta ryms både en medvetenhet kring kontext och att stärka individuell egenmakt.
Utrikesförvaltningen ska verka för kvinnors aktörskap och rättigheter på̊ arbetsmarknaden genom att stödja deras tillgång till anständigt och produktivt arbete, främja sociala trygghetssystem, agera genom Global Deal och stärka, stödja och synliggöra kvinnligt företagande och kvinnliga affärsnätverk
(regeringen.se 2018: 9).
Det finns en problematik i att skapa verktyg för att mäta individuella mål i form av åstadkommanden i en handlingsplan såsom FH18 detta gör att fokus hamnar på generella insatser som kan bidra till att stärka kvinnors möjlighet till åstadkommanden. Genom att exempelvis stärka sociala trygghetssystem så möjliggör FH18s utrikespolitiska mål till att kvinnor får möjlighet att skapa mål som de kan fullfölja och uppnå (Kabeer, 2001; 22). Vidare så finns ett behov av att tydliggöra hur åstadkommande ska bli en del av FH18 för att kunna fullfölja de tre målen om resurser, rättigheter och representation (regeringen.se, 2018: 13-14).
Utrikesförvaltningen ska också̊, där det är möjligt och lämpligt, samverka med andra aktörer som har global räckvidd och kan stärka jämställdhetsarbetet. Hit hör såväl enskilda individer som filantropiska organisationer och internationella (inklusive svenska) företag, med flera. Hit här också̊ forum som syftar till att skapa en global kultur präglad av dialog, respekt och universella värden såsom United Nations Alliance of Civilizations, Unionen för Medelhavet och Anna Lindh-stiftelsen
(regeringen.se 2018).
Teorin om stärkt egenmakt kopplat till åstadkommande bygger som tidigare nämnts på vad individen önskar uppnå om vi inte fokuserar på de mest basala behoven såsom att äta sig mätt (Kabeer, 2001: 22). Genom att utrikesförvaltningen ska bidra till att enskilda individer och organisationer ska samverka skapar det möjligheter för att uppnå åstadkommande för både basala behoven och individuella mål.
Den feministiska utrikespolitiken ska genomföras genom, och i samarbete med, multilaterala organisationer och aktörer där Sverige är medlem eller delägare eller agerar via EU. Dessa organisationer och aktörer inkluderar bland annat FN och dess fonder,
program och fackorgan, liksom FN:s säkerhetsråd där Sverige ingår som medlem under åren 2017-18. Bland aktörerna ingår även Världsbanken, de regionala utvecklingsbankerna, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), Europarådet, Världshandelsorganisationen (WTO), Organisation for Economic Co-operation and Development (OECD), Internationella Rödakorskommittén (ICRC), Internationella Brottsmålsdomstolen (ICC), Internationella dialogen för fredsbyggande och statsbyggande med flera. Utrikesförvaltningen ska också, där det är möjligt och lämpligt, samverka med andra aktörer som har global räckvidd och kan stärka jämställdhetsarbetet. Hit hör såväl enskilda individer som filantropiska organisationer och internationella (inklusive svenska) företag, med flera. Hit hör också forum som syftar till att skapa en global kultur präglad av dialog, respekt och universella värden såsom United Nations Alliance of Civilizations, Unionen för Medelhavet och Anna Lindh-stiftelsen.
(regeringen.se, 2018: 17).
Åstadkommande i relation till egenmakt är komplext att mäta och således veta om och hur vi uppnår det. Men trots detta är åstadkommande i relation till stärkt egenmakt en viktig del, utan att se ett resultat kan resurser och aktörskap inte säkerställa en stärkt egenmakt. Resurser, aktörskap och åstadkommande måste samverka samtidigt för att de ska bidra till stärkt egenmakt (Kabeer 2001: 26).
I analysen av åstadkommande i relation till FH18 framgår att det finns en medvetenhet kring mätverktyg och att stärka viktiga aktörer i civilsamhället och genom att skapa möjligheter till att stärka kvinnors politiska makt (regeringen.se 2018:16). Vidare framgår det att man genom FH18s mål och bidrag kommer att vilja utveckla möjligheterna till kvinnors individuella mål, detta genom att stärka aktörer runt om. Det som dock är viktigt att komma ihåg är att åstadkommande är inte bara är mätbart utan en upplevelse som är svår att synliggöra. Åstadkommande inom FH18 och annan utrikespolitik bygger således på att ge resurser och aktörskap till andra aktörer för att öppna upp för människor att få möjlighet att leva sina liv och uppnå sitt mål (Kabeer, 2001: 21-22).
Nedan följer en slutsats av min analys där jag besvarar min frågeställning som lyder; Hur kan normer bidra till en förståelse av utrikespolitik? En analys av Sveriges feministiska utrikespolitik med hjälp av begreppet egenmakt.
6. Slutsats
Syftet med denna undersökning är att bidra med en djupare förståelse för utrikespolitik genom att studera normativa ställningstaganden inom utrikespolitik. Det framgår av tidigare forskning att Sveriges feministiska utrikespolitik har förändrat existerande strukturer om hur utrikespolitik ska formas (Egnell, 2016: 579).
Som världens första land att deklarera en feministisk utrikespolitik klargjordes att Sverige har tagit ett normativt ställningstagande inom den internationella politiska arenan. I utrikesdeklarationen från 2015 framgår att Sveriges feministiska utgångspunkt är en del i att nå Sveriges bredare utrikespolitiska mål om fred, säkerhet och hållbar utveckling. En viktig del i att uppnå Sveriges övergripande utrikespolitiska mål är att stärka kvinnors egenmakt genom att tillstå dem resurser, representation och rättigheter (regeringen.se, 2015). I analysen av FH18 i relation till uppsatsens teoridel framgår att det finns ett tydligt fokus att stärka kvinnors egenmakt i form av ekonomiska resurser och aktörskap, båda vilka är viktiga för att stärka kvinnors egenmakt. Genom att studera Sveriges utrikespolitik utifrån feministisk IR teori och Naila Kabeers teori om egenmakt har studien tydliggjort hur Sveriges feministiska utrikespolitik har breddat begreppet av säkerhet och skapat ett behov av kunskap om en stats normativa ställningstaganden vid studier av ett lands utrikespolitik, detta för att få en djupare förståelse för en stats handlingar inom internationella relationer.
Den tidigare forskningen påvisar att det finns motsättningar mellan normativa ställningstaganden och realpolitik. Motsättningen mellan normativa ställningstaganden och realpolitik härstammar från realism och liberalism, idéskolorna har legat till grund för utformningen av utrikespolitik. Medan en stats överlevnad och nationella intressen är synonym med realpolitik kopplas normativa ställningstagande till en fredlig värld och demokratiska värden som sammanfattas i begreppet internationalistiska ideal. Denna studie har påvisat att studera egenmakt kopplat till Sveriges feministiska utrikespolitik har inneburit en djupare förståelse för Sveriges utformning av utrikespolitik. Slutsatsen är att Sveriges normativa utrikespolitik bygger på principer om säkerhet men att analysen av vad säkerhet är och innebär har förändrats. Denna kunskap kan bara erhållas genom en medvetenhet om normativa ställningstaganden som en del i staters utrikespolitik. Detta synliggörs i analysen där det framgår att en medvetenhet om feminism och egenmakt är grundläggande för att förstå Sveriges utrikespolitiska analys och lösningar inom internationella relationer. Analysen tydliggör att det är grundläggande att förstå normer för att förstå och studera staters beslut och
behov av att studera normer kopplat till staters utrikespolitiska handlingsplan för att skapa en djupare förståelse för staters utrikespolitik. Sveriges utrikespolitiska agenda påvisar ett behov av att förstå normativa ställningstaganden i studier som ämnar skapa en djup förståelse för staters utrikespolitik. Studien påvisar ett behov av vidare studier av normer i staters utrikespolitik för att få mer kunskap om på vilket sätt normativa ställningstaganden påverkar staters utrikespolitiska analys, beteenden och beslut.