Sveriges feministiska utrikespolitik - En kvalitativ innehållsanalys av Utrikesförvaltningens handlingsplan för feministiskt utrikespolitik 2015-2018

Sveriges feministiska utrikespolitik

En kvalitativ innehållsanalys av Utrikesförvaltningens handlingsplan för

feministiskt utrikespolitik 2015-2018

Swedish feminist foreign policy

A qualitative content analysis of the foreign affairs action plan for feminist

foreign policy 2015-2018

Malik Halkow Siyan

Internationella Relationer 61-90 Kandidatnivå

Handledare: Emma Eriksson Högskolepoäng: 14

Sammanfattning

Studien tar sin utgångspunkt i den breda frågan om normativa ställningstaganden i staters utrikespolitik. Studiens syfte är att skapa en förståelse för vikten av att studera normer i kopplat till utrikespolitik, i studier som ämnar öka förståelsen för på vilket sätt normer påverkar staters utrikespolitisk. Feministisk IR och Naila Kabeers teori om stärkt egenmakt ligger till grund för teoridelen och belyser vikten av begreppen moral, genus, makt och egenmakt kopplat till utrikespolitik. Studiens resultat har påvisat att det finns ett behov av att studera normer kopplat till staters utrikespolitiska handlingsplan för att skapa en djupare förståelse för staters utrikespolitik. Genom att studera egenmakt i relation till Sveriges feministiska utrikespolitik synliggörs ett behov av att studera normativa ställningstaganden kopplat till utrikespolitiken. Detta eftersom att Sveriges utrikespolitiska handlingsplan bygger på analys och lösningar utifrån feministisk teori. Studiens påvisar ett behov av vidare studier av normers påverkan på staters utrikespolitik för att få mer kunskap om på vilket sätt normativa ställningstaganden påverkar staters utrikespolitiska analys, beteenden och beslut.

Abstract

The study is based on the broad issue of normative positions in state foreign policy. The purpose of the study is to create an understanding of the importance of studying norms related to foreign policy, in studies aim at increasing an understanding of how norms affect the state's foreign policy. Feminist IR and Naila Kabeer's theory of strengthened empowerment forms the basis of the theory aspect, and highlights the importance of the concepts of morality, gender, power and empowerment linked to foreign policy. The study's findings have shown that there is a need to study norms linked to state's foreign policy action plan to create a deeper understanding of state's foreign policy. By studying empowerment in relation to Sweden's feminist foreign policy, there is a need to study normative positions related to foreign policy. This is because Sweden's foreign policy action plan is based on analysis and solutions based on feminist theory. The study demonstrates the need for further studies of the impact of norms on the state's foreign policy to gain more knowledge of how normative positions affect the state's foreign policy analysis, behavior and decision making.

Nyckelord: feministisk utrikespolitik, kvalitativ innehållsanalys, Kabeer N, Egenmakt

Keywords: feminist foreign policy, qualitative content-analysis, self-empowerment, Kabeer N,

I

NNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledning

Jämställdhet mellan kvinnor och män utgör en grundläggande målsättning för svensk utrikespolitik. Uppfyllandet av kvinnors och flickors grundläggande mänskliga rättigheter utgör såväl en skyldighet inom ramen för internationella åtaganden som en förutsättning för att nå Sveriges bredare utrikespolitiska mål om fred, säkerhet och hållbar utveckling

(regeringen.se, 2015).

Sverige har sedan statsminister Olof Palmes tid (1969-1986) varit en aktiv aktör på den internationella politiska arenan. Olof Palme skapade stora rubriker genom sina uttalanden och ställningstagande i en tid där det fanns få som kunde göra det. Dessa rubriker skapade både hyllningar och kritik såväl internationellt som nationellt. Sverige har sedan 200 år tillbaka ansetts som en neutral stormakt och Palme utnyttjade detta effektivt när han bl.a. kritiserade Francoregimen och Vietnamkriget (Rieker, 2006: 66; Bjereld, Johansson & Molin, 2008: 320). Dock har uppmärksamheten på svensk utrikespolitik svalnat efter att Olof Palme mördades 1986 (Ingelstam, 2002: 16). I samband med utrikesdeklarationen 2015 lanserade världens första feministiska utrikespolitik och Sveriges utrikespolitik tog en ny vändning (hbl.fi, 2018).

I utrikesdeklarationen 2015 framgår tydligt att flickor och kvinnor ska stärkas i sin egenmakt och att Sverige ska vara en del i att kämpa mot förtryck som flickor och kvinnor utsätts för runt om i hela världen (hbl.fi, 2018). Detta ligger i linje med Sveriges känsla av självidentitet som en "humanitär supermakt", som är intimt relaterad till Sveriges välfärdsstats historia, utveckling och arv (Aggestam, 2016: 326)

Den feministiska utrikespolitiken är en del i att nå Sveriges övergripande utrikespolitiska mål om fred säkerhet och hållbar utveckling. Sveriges utrikespolitiska handlingsplan tydliggör att arbeta för feminism globalt inte är en normativ fråga utan att det bygger på kunskap som kan bidra till fred och säkerhet (Regeringen.se, 2018: 6-7). Men utrikespolitik har under en lång tid präglats av säkerhet och realpolitik och Sverige har med sin feministiska utrikespolitik utmanat dessa existerande strukturer (Egnell, 2016: 578-579). Forskning inom ämnet problematiserar huruvida normer och realpolitik är motpoler och om normer får plats inom staters utrikespolitiska agenda. Sverige har med sitt utrikespolitiska mål tydliggjort hur normer kan komma att bli en del av Sveriges säkerhet och utrikespolitik, detta genom att

stärka kvinnors egenmakt. Denna studie tar sin utgångspunkt i den breda frågan om normativa ställningstaganden i staters utrikespolitik och syftar till att skapa en förståelse för vikten av att studera normer i relation till utrikespolitik, i studier som ämnar öka förståelsen för på vilket sätt normer påverkar staters utrikespolitisk.

1.2 Syfte & frågeställning

Beach (2012) beskriver utrikespolitik som en summa externa relationer som stater har med andra stater och organisationer på den internationella arenan. Utrikespolitik formas av flertal instrument såsom utrikesdeklaration, tal, ge ekonomiskt stöd, skriva ett avtal, diplomati eller användandet av militära medel (Beach, 2012: 2-3). Stater skapar dessa relationer för att det ligger i en stats intressen att ha goda relationer med andra aktörer för att kunna överleva. Ett annat sätt att se på utrikespolitik är att studera aktörers beslut och inte beteenden (beach, 2012: 2). På Sveriges regerings hemsida kan man läsa att säkerhetspolitik är en del av den breda utrikespolitiken för att främja relationer, men också förebygga från externa hot.

Den svenska politiken förs i direkta förbindelser med andra länder men också genom exempelvis EU och FN. Samarbetet bygger på folkrätten, som består av alla internationella avtal och bestämmelser som reglerar hur stater och andra internationella aktörer ska samarbeta och hur de får och inte får agera gentemot varandra

(regeringen.se, 2018)

Forskning inom ämnesdisciplinen internationella relationer påvisar hur stater blir alltmer normativa i sin utrikespolitik (Aggestam & Bergman Rosamond 2016: 330 & Björkdahl, 2007: 538). Historiskt sett har utrikespolitik präglats av säkerhetspolitik. Sverige har som första land med en feministisk utrikespolitik tydliggjort hur normativa ställningstaganden har tagit en tydlig plats i landets utrikespolitik. Det framgår i utrikesförvaltningens handlingsplan för feministisk utrikespolitik 2015-2018, hädanefter (UHFU) att Sverige genom sin feministiska utrikespolitik skapar förutsättningar för att uppnå sitt stora övergripande mål om fred, säkerhet och hållbar utveckling. Genom att studera hur Sverige konkretiserat sin feministiska utrikespolitik ämnar studien bidra till en förståelse för normativa ställningstaganden i utrikespolitiken. Sveriges utrikespolitiska agenda påvisar vikten av att förstå hur normativa ställningstaganden blir en del av landets säkerhetspolitik. Det innebär att studier som ämnar skapa förståelse för staters utrikespolitik behöver studera normativa

förståelse för utrikespolitik. Sveriges feministiska utrikespolitik bygger på att ge kvinnor och flickor mer egenmakt att forma sina egna liv genom att tillstå dem rättigheter resurser, och representation. Denna uppsats ämnar studera på vilket sätt Sveriges feministiska utrikespolitik konkretiseras genom att studera begreppet egenmakt i kopplat till utrikespolitiska handlingsplanen mellan 2015 och 2018. Studien syftar till att skapa en förståelse för vikten av att studera normer i relation till utrikespolitik, i studier som ämnar öka förståelsen för på vilket sätt normer påverkar staters utrikespolitisk.

Forskningsfrågan grundar sig på min breda teoretiska utgångspunkt och ämnar skapa en koppling och förståelse mellan teori och fall. Forskningsfrågan lyder:

Hur kan normer bidra till en förståelse av utrikespolitik? En analys av Sveriges feministiska utrikespolitik med hjälp av begreppet egenmakt.

1.1 Uppsatsens Disposition

Uppsatsen är disponerad på följande sätt; Det inledande kapitlet ämnar skapa en förståelse för problemområdet, och består således av en inledning, följt av syfte och frågeställning som kommer tydliggöra vad syftet med denna studie är samt vilken fråga som kommer leda oss genom studien. Det andra kapitlet är en genomgång av tidigare forskning för att skapa en förförståelse för det valda problemområdet som ämnar behandla relationen mellan normativa ställningstaganden och realpolitik inom länders utrikespolitik. Detta för att skapa en förförståelse för det valda problemområdet. Det tredje kapitlet ämnar skapa en förståelse för studiens teoretiska utgångspunkter. De teoretiska utgångspunkterna bygger på forskning om feminism inom ämnesdisciplinen internationella relationer och begreppet egenmakt. I det fjärde kapitlet kommer jag att redogöra för mitt valda material som är Sveriges utrikesdeklarationer samt urvalsprocessen. Vidare kommer jag att beskriva mitt val av metod och skapa en förståelse för hur materialet ska analyseras. I det femte kapitlet analyseras det valda materialet med hjälp av metoden med utgångspunkt i tidigare forskning och teori. I kapitel sex kommer en redogörelse i form av min slutsats.

2. Forskningsöversikt

I följande del kommer jag att redogöra för tidigare forskning inom studiens problemområde. Forskningsöversikten tar sin början i att kort förklara vad ordet norm är. För att sedan

presentera hur säkerhet och utrikespolitik har präglats av de två största idéskolorna realism och liberalism. Vidare presenteras forskning med fokus på realpolitik och staters normativa ställningstaganden inom utrikespolitik. Forskningsöversikten avslutas med en sammanfattning av tidigare forskning och ringar in det valda problemområdet.

2.1 Normer

sederna representerar tidigare människors erfarenheter av det som påstods vara nyttigt och skadligt, - men känslan för sederna (sedligheten) hänför sig inte till dessa erfarenheter som sådana, utan till sedernas ålder, helgd och oomtvistlighet. Och därmed motverkar dessa seder att man gör nya erfarenheter och korrigerar sederna: det vill säga, sedligheten motverkar uppkomsten av nya bättre seder

(Nietzche, 2001: 25).

Normer kommer att ha en betydande roll i denna studie, därtill behövs också en definition av vad normer innebär i förhållande till utrikespolitik. Länge har utrikespolitik gått hand i hand med säkerhetspolitik, det har varit normen, (alltså det normala och godtagbara beteendet som det beskrivs i Genus.se, 2018). Det normala med utrikespolitik präglad av säkerhetspolitik har utmanats i samband med deklarering av Sveriges feministiska utrikespolitik. Sveriges utrikespolitik anses grunda sig på normer som bas för sin makt (Ingebritsen, 2002: 13) Begreppet feminism används explicit/specifikt för att skapa nya normer och bredda begreppet säkerhetspolitiken genom att arbeta för att ge kvinnor och flickor egenmakt (hbl.fi, 2018 & Egnell, 2016: 572-573).

2.2 Debatten om liberalism och realism

När det kommer till studiet av internationell politik har liberalism och realism varit de två dominerande idéskolorna inom ämnesdisciplinen internationella relationer (Goldmann m,fl. 1982: 28). För realism uppfattas den internationella arenan som anarkisk och egoistiskt vilket också gör att realismen sätter makt i fokus (Hall, 2014: 53). Realism menar att det är upp till varje stat att hitta ett sätt att skydda sig från externa hot, såsom stark militär. Detta sätt att forma och tänka utrikespolitik likställs med säkerhetspolitik vilket är väldigt viktigt för realismen (Hall, 2014: 57).

Medan realismen utgår från en hård och egoistisk omvärld har en motkraft i form av liberalismen växt sig allt större de senaste två decennierna. Liberalismen (i synnerhet den klassiska skolan) med fokus på mänskliga fri och rättigheter, moraliska samt demokratiska värden har dominerat utformning av staters utrikespolitik. Liberalismen menar att stater vinner på samarbete såsom att utbyta tjänster, med fokus på ekonomiska intressen i form av handel. De normativa elementen som är universella inom liberalismen såsom människliga fri och rättigheter, moraliska och demokratiska värden är grundpelare (Ericsson, 2014: 68-69).

2.3 Liberalism och realism inom utrikespolitik

Kjell Goldmann påvisar (kopplat till idéskolorna ovan) i sin studie om utrikespolitik att stater har två övergripande intressen gällande sin utrikespolitiska agenda som han menar är nationella intressen och internationalistiska intressen. En stats nationella intressen bygger på säkerhetspolitik och ekonomisk välfärd. Detta innebär att en stat är beroende av att bibehålla sin maktställning ur ett säkerhetspolitiskt och ekonomiskt perspektiv på den internationella arenan. Detta menar Goldmann är en realistisk förhållningsätt där staten prioriterar sina egna behov (Goldmann m,fl. 1982: 28).

Det andra intresset är internationalistiska intressen enligt Goldmann. Intressen som präglas av mänskliga rättigheter samt universella ideal som demokratiska värden. Dessa normativa element kopplas med den klassiska liberalismen (Goldmann m,fl. 1982: 28).

Motsättningen mellan normativa ställningstaganden och realpolitik härstammar från ovan-nämnda idéskolor om utformning av utrikespolitik, vilket också är en central del av denna studie. Medan en stats överlevnad och nationella intressen är synonym med realpolitik kopplas normativa ställningstagande som en fredlig värld och demokratiska värden som internationalistiska ideal (Goldmann m,fl. 1982: 28).

2.4 Utrikespolitisk forskning

Det råder stor konsensus inom IR forskning om att realism och liberalismen har varit och är även idag en grund till hur stater formar sin utrikespolitik. Det påpekar Dennis Gyllensporre (2016: 475) som i sin forskning om realismens roll i säkerhetspolitik lyfter upp betydelsen som både teorierna har haft och ännu idag har, Gyllensporre diskuterar även problematiken

med att realismens roll börjar få mindre betydelse än tidigare. Samtidigt som Gyllensporre understryker vikten av både teorierna för att kunna få ett bättre grepp om säkerhets och utrikespolitik (Gyllensporre, 2016: 475). Håkan Edström (2016: 531) har forskat kring riksdagsdebatter som har inslag av realism och påpekar att vikten av teorierna för förståelsen av omvärlden. I sin studie problematiserar han debatten kring realism och liberalismen som motpoler och hävdar tvärtom, att de olika perspektiven går hand i hand för att skapa en förståelse kring ett fenomen (Edström, 2016: 531)

När det kommer till utrikespolitik finns det en stark motpol mellan normativa ställningstaganden och realpolitik. Det vill säga vad staten vill fokusera på och vad som faktiskt händer ute i världen där beslut måste tas i sakfrågor. Länge har utrikespolitik präglats av säkerhetspolitik, Sverige har med sitt normativa ställningstagande om en feministisk utrikespolitik utmanat existerande strukturer (Egnell, 2016: 578). Ett aktuellt exempel på när normativ utrikespolitik står i konflikt med realpolitik är Sveriges vapenexport till Saudiarabien mellan 2005 och 2015, Egnell påvisar detta som ett exempel på när normativa utgångspunkter får ge plats för realpolitiska beslut. Frågan som återstår är hur en ledare eller ett parti ska argumentera för jämställdhet och fred som utgångspunkt för utrikespolitik samtidigt kunna hantera realpolitik som strider mot normativa intressen (Egnell, 2016: 578-579). Även Annika Bergman-Rosamond och Karin Aggestam (2016: 329) är på samma spår när de lyfter upp konsekvenserna som utrikespolitiken får av världens första lanserade feministiska utrikespolitik. De lyfter upp flyktingkrisen 2015 som ett illustrerande exempel när realpolitik och normativa intressen kolliderar med varandra. Majoriteten av de som sökte asyl i Sverige under denna tid var män, hemma väntade kvinnor och barnen på familjeåterförening. Även här lyfts vapenexporten mellan Sverige och Saudiarabien lyfts upp som ett exempel (Aggestam & Bergman-Rosamond, 2016: 329). Någon annan som lyfter upp konflikten mellan normativa intressen och realpolitik är Lars Ingelstam som hävdar att vapenexporten till Saudiarabien mellan 2005-2015 har lett till en underminering av Sveriges roll i de nedrustningsförhandlingar som förs. Sverige har traditionellt sedan 1960-talet haft stort inflytande av nedrustningsfrågor. Förutom vapenexporten avslöjades även ett samarbete mellan Sverige och Saudiarabien om att bygga en avancerad vapenfabrik (Ingelstam, 2015).

Anledningen till att normativa och realpolitiska intressen kolliderar med varandra har flertal förklaringar. Kjell Goldmann och Jakob Gustavsson understryker att förutom att staten och

mål och intressen (Gustavsson, 2014: 263 & Goldmann m,fl. 1982: 28). Ulf Bjereld menar att när en stat strävar efter att stärka och skydda demokratin som normativt intresse kan det leda till en fredlig värld. Bjereled hävdar även att en fredlig värld är något som alla stater har nytta av. Något som för samman Gustavsson, Goldmann och Bjereld är att strävan efter stabilitet och fred som normativa intressen inte alltid ligger i linje med de intressen som en stat har i sin utrikespolitik (Bjereld, 2014: 67-68, Goldmann m.fl, 1982: 28 & Gustavsson, 2014: 263).

I en studie som Ulf Bjereld har gjort gällande Sveriges utrikespolitik under kalla kriget påvisas två tydliga roller. Sverige ansågs vara ett strategiskt viktigt land som medlare mellan öst och västblocken. Eftersom Sverige inte hade varit i krig sedan 1814 ansågs man vara en neutral stormakt i fredstid och en framstående kritiker (Bjereld, 1992: 7). Även om Bjerelds studie inte går att helt föra samman med normativa och realpolitiska intressen driver hans studie tesen om huruvida Sveriges roll under kalla kriget gick att kombinera med varandra (Bjereld, 1992: 60). Däremot påvisar studien vikten av att kunna kombinera mellan att vara kritiker och medlare för fred. Bjereld kommer fram till att det är svårt att föra dialog med en stat samtidigt som staten öppet kritiseras, som kritiker förstärktes Sveriges roll som en naturlig medlare (Bjereld, 1992: 161).

Det råder en debatt om att utrikespolitiska och normativa intressen kommer att behöva ge plats åt varandra beroende på sakfråga, den normativa utgångspunkten kommer ibland att behöva lämna plats för realpolitik. Med detta sagt går det trots allt att forma en utrikespolitik som präglas av båda elementen menar Egnell i sin studie (Egnell, 2016: 582). Bjereld instämmer med Egnell och menar att dessa intressen inte alltid behöver kollidera med varandra. Stater använder andra tillvägagångssätt för att komma närmare sina intressen på den globala arenan. Bjereld lyfter upp humanitära interventioner, bistånd och handel som exempel på när stater kombinerar realpolitik med normativa intressen (Bjereld, 1992: 7 & Egnell, 2016: 582). Egnell påvisar vikten av att studera när normativa intressen får ge vika för realpolitiska beslut (Egnell, 2016: 579-580).

2.5 Sammanfattning av tidigare forskning

Slutligen, den tidigare forskningen har påvisat att en kollision mellan normativa ställningstaganden och realpolitik inte är given, utan att de snarare kan komplettera varandra och kommer att prioriteras olika beroende på vilken situation och kontext en stat befinner sig

i. Forskningen påvisar att det krävs vidare studier gällande normativa ställningstagande i utrikespolitik. Det framgår av forskningen att Sverige utmanat existerande strukturer när landet deklarerade sin feministiska utrikespolitik. Denna studie ämnar därmed bygga vidare på Egnell (2016) och studera hur normer kan bidra till en djupare förståelse av staters utrikespolitik. Studien ämnar bidra till internationella relationer genom att studera kunskapsluckan mellan normativa ställningstaganden och realpolitik i utrikespolitik. Detta genom att studera på vilket sätt normer kopplat till utrikespolitik kan bidra med ytterligare förståelse av en stats utrikespolitik. Nedan följer teorikapitlet som ämnar skapa en förståelse för på vilket sätt tidigare forskning, material, metod och analys ska användas för att svara på studiens forskningsfråga som lyder; Hur kan normer bidra till en förståelse av utrikespolitik? En analys av Sveriges feministiska utrikespolitik med hjälp av begreppet egenmakt.

3. Teori

Studiens teorikapitel tar sin början i feministisk IR för att synliggöra hur feministisk IR har breddat begreppet och förståelsen av säkerhetsbegreppet. Feministisk IR påvisar hur säkerhet inte enbart handlar om staten utan att säkerhet också handlar om individer (Sjöberg 2009: 447). Feministisk IR bidrar till studien genom att synliggöra vikten av att problematisera staters utrikespolitik utifrån makt, moral och säkerhet. Detta för att kunna skapa en förståelse för vilka faktorer som har inverkan på Sveriges feministiska utrikespolitik. Vidare bygger teorikapitlet på Naila Kabeers (2001) teori om egenmakt och hur människor stärker sin egenmakt. Detta är viktigt för studien då teorin om egenmakt möjliggör för analysen där studien ämnar skapa förståelse för hur normer påverkar utrikespolitik. Detta genom att studera Sveriges feministiska utrikespolitik genom utrikesförvaltningens handlingsplan för feministisk utrikespolitik mellan 2015-2018 (UHFU).

3.1 Feministisk IR

Feministisk teori analyserar internationella relationer genom genusglasögon som innebär att kunskap om kön och jämlikhet är centralt vid studier inom internationella relationer. Inom feministisk IR belyses genusstereotyper som att exempelvis makt ofta anses vara en manlig egenskap. Feministteoretiker ser på hur dessa stereotyper påverkar aktörer i det internationella systemet (Sjöberg, 2009: 447-448 & Wibben, 2011: 36).

Feministisk IR grundar sig på forskning om staten i relation till genus (Tickner, 2014: 2). Ann Tickner har på många sätt lagt grunden inom feministisk IR teori, genom hennes centrala ställning inom feministisk IR är hon en viktig utgångspunkt i min teori då en del av syftet i teorin är att skapa en förståelse för feministisk IR i relation till utrikespolitik (Tickner, 2014: 2). Tickner har uppmärksammats för sin analys av realismens teori om utrikespolitik ur ett feministiskt perspektiv. Tickner påvisar att internationell politik har präglats av män och att det har byggt upp en värld av makt och konflikter. Realismens bild av internationella relationer är reduktionistiskt, vilket påverkar kvinnans möjlighet att påverka internationell politik (Tickner, 2014: 13-14). Feministisk IR teori synliggör hur internationella relationer till stor del bygger på teorier som är konstruerade av män och en manlig dominans. Tickner påvisar sina ståndpunkter inom utrikespolitik ur ett feministiskt perspektiv genom att utgå från Hans Morgenthau (1993) som har sammanfattat sex principer om utrikespolitik ur ett realistiskt perspektiv, denna analys av utrikespolitik menar Tickner har dominerat internationella relationer. Jag kommer nu att presentera realismens sex principer utifrån Morgenthau (1993):

1. Politisk realism bygger på att politik är styrt av objektiva lagar med rötter i mänsklig natur.

2. Det är intresse som styr staten, detta går att koppla till makt. Detta leder till att människan kan förklara sina handlingar utifrån objektivitet.

3. Att stater agerar utifrån intresse som definieras som makt vilket är en grundläggande princip inom realismen. Makt är en aktörs kontroll över en annan.

4. Det finns en medvetenhet om moralens betydelse inom politisk realism, dock kan det uppstå en konflikt mellan moral och framgångsrik.

5. Moral förändras mellan stater, det går inte att hävda att det enbart finns en universell moral.

6. Politik bygger på intresse som innebär makt. Politik grundar sig på att det är en självständig sfär vilket är grundläggande för att förstå politik (Morgenthau, 1993: 3-4).

Sammanfattningsvis, Morgenthaus (1993) Realism bygger på att lägga ansvaret på den enskilda staten där varje stat styr över sitt territorium. Nationalstaten är central och utan detta skulle världen utgöras av allas krig mot alla. Morgenthau belyser hur alla stater har rätt till fred, ordning och makt över sitt folk inom sin stat. Stater agerar alltid utifrån sitt eget intresse och detta menar Morgenthau utgör strävan efter makt (Morgenthau, 1993: 2-3).

Tickner kritiserar realismen för att stärka den manliga bilden av staten och dominans och att IR per definition har varit maskulint. Inom realism finns en bild av att de starkaste vinner, att makt är överlevnad och att moraliska principer inte ska ta plats inom den internationella politiska sfären. Detta är något som Tickner ställer sig frågande till då hon menar att det är centralt med samarbete och att Morgenthaus bild av att aktörer måste ha makt över varandra inte behöver stämma (Tickner 2014, 15-16). Tickners svar på Hans Morgenthaus (1993) syn på utrikespolitik ur ett realistiskt perspektiv är viktigt för att skapa en historisk kontext i vart feministisk IR tog sin början. Jag kommer nu att presentera Tickners omtolkning av Morgenthaus (1993) sex principer om utrikespolitik, detta analyserat ur ett feministiskt IR perspektiv:

1. Moral är en central del inom internationella relationer. Mänsklig natur är både feminin och maskulin, det innehåller socialkonstruktion och politisk makt. Samspel är centralt inom internationella relationer.

2. Statens intresse är mångfacetterat och kan inte enbart definieras i termer om makt. Statens intresse kräver samarbete för att lösa internationella frågor och inte fokus på vem som har makt över en annan.

3. Makt är ett brett begrepp som innebär statens makt men även egenmakt. Makt som kontroll nyttjar inte möjligheten att samspela med andra aktörer.

4. Moral kan inte separeras från politik. Alla politiska beslut innebär moraliska konsekvenser och påverkan.

5. Den feministiska IR teorin bygger på att hitta gemensamma moraliska element inom internationella relationer. Detta för att minska internationella konflikter och bygga en internationell gemenskap.

6. Politik är inte en autonom sfär, detta eftersom att det är exkluderande för kvinnor eftersom att internationell politik bygger på en maskulin världsbild (Tickner, 2014: 13-15).

Sammanfattningsvis, Tickner påvisar vikten av moral och samarbete inom internationell politik. Tickner tydliggör att politik inte är en autonom sfär utan att samspel ligger till grund för att skapa en fredligare värld. Tickner breddar begreppet makt och belyser att makt inte enbart syftar till statens makt över en annan utan också egenmakt. Detta för mig vidare till Tickners analys av maktbegreppet, nedan analyseras maktbegreppet mer djupgående.

Tickner problematiserar realismen och dess förenkling av maktbegreppet:

“Power cannot be infused with meaning that is universally valid. Power as domination and control privileges masculinity and ignores the possibility of collective empowerment, another aspect of power often associated with femininity”

(Tickner, 2014: 14).

Tickner påvisar vikten av egenmakt och hur en gemensam kollektiv makt också innebär makt och att det inte enbart handlar om aktörers vilja att ha makt över andra aktörer på den internationella arenan. Genom att applicera ett genusperspektiv på aktörers utrikespolitiska handlingar påvisar Tickner hur mäns makt bibehålls (Tickner, 2014, 13-15). Tickner påvisar hur realismens dominans inom IR inneburit att IR fältet har blivit maskulint och kvinnor får således inte plats inom internationella relationer (Tickner, 2014, 429).

Staten har alltid kodats som maskulin och beslut som tas av staten förknippas således med manlighet. Genom Tickners analys av realismen synliggörs vikten av ett behov av en nyanserad bild av maktbegreppet och att ett genusperspektiv skapar en ny dimension inom internationella relationer. Tickner beskriver hur feministisk IR vill medverka till att hitta gemensamma och universella moraliska principer och mål (Tickner 2014, 14-15).

Tickner (2014) menar att vi med ett feministiskt perspektiv kan skapa en gemenskap som kan förebygga konflikter och skapa en gemensam förståelse och syn på moraliska principer och på det sättet förebygga internationella konflikter (Tickner 2014, 14). Tickners forskning av feministisk IR i relation till staten påvisar vikten av att problematisera maktbegrepp, moral och värderingar i relation till utrikespolitik. Tickner (2014) beskriver hur samspel och moral spelar en central roll i hur feministisk IR fungerar, det är inte bara makt som spelar roll. Globaliseringen har kommit att innebära gemensamma intressen och mål vilket för nationer närmare varandra, det krävs således en förståelse för samarbete och dess faktorer för att förstå internationella relationer. Vidare beskriver Tickner hur makt är mångfacetterat och att egenmakt är en viktig aspekt inom IR likväl som en kollektiv makt som inte innebär staten. Det finns en bild av att statens fokus bör vara på makt och att det går att separera från moral, detta menar Tickner inte går utan att en stats agerande har moraliska konsekvenser. Tickner menar att en gemensam universell moral inte behöver eftersträvas utan snarare bygga på gemensamma mål för att bygga en internationell gemenskap (Tickner, 2014: 13-15).

Begreppen makt, moral och universella värderingar är viktigt i relation till min studie då det framgår att det är grundläggande begrepp vid studier kopplat till feministisk IR forskning och således också till feministisk utrikespolitik. Genom att studera normativa ställningstaganden i utrikespolitik krävs ett nytt sätt att analysera makt och staters relationer till makt och säkerhet. Begreppen makt och moral kommer att följa med till studiens analysdel.

Laura Sjöberg är en forskare inom feministisk IR, hon förklarar genus som en social konstruktion och menar på att man genom att studera genus inom internationella relationer får en ny bild av säkerhetspolitik. Sjöberg beskriver genus på följande sätt;

“in this understanding, gender is the social associations that we have between women and femininities, men and masculinities, social associations that are often extended to interactions between groups, companies, states, and even international organizations”

(Sjöberg, 2015: 440)

Sjöberg förklarar att genus ofta förknippas med kvinnor men att detta är en felaktig tolkning av vad genus innebär. Feministisk IR innebär ofta en analys av hur genus och makt samspelar och hur makt fördelas inom olika nivåer såsom individuell, kollektiv och statlig makt (Sjöberg, 2015: 447-448). Det framgår av Sjöberg (2009:198) att feministiska säkerhetsstudier breddar begreppet säkerhet, det handlar inte enbart om statens säkerhet utan också om individens. Genom att bredda begreppet säkerhet inkluderas mer handlingar i begreppet såsom våld i hemmet, strukturellt våld och våldtäkt detta gör att även stater som inte är i krig omfattas av säkerhetsbegreppet och frågan om vems säkerhet som skyddas och vem som är hotet hamnar på den politiska agendan (Sjöberg, 2009: 198).

Sjöberg fokuserar på staten och säkerhet och har med sin forskning bidragit till en förståelse för hur stater agerar i konflikter. Sjöberg menar att genus möjliggör studier av makt i relation till staten och hur maskulinitet bidrar till bilden av den starka staten medan femininitet är fienden. Genom att stärka det maskulina som makt inom internationella relationer bidrar det till att stater i större utsträckning hamnar i konflikt. Detta eftersom att om staten är maskulin och med detta förhåller sig till makt så innebär maktbegreppet i denna kontext att makt är att utöva makt mot varandra och att den starka vinner. Genom att belysa genus i relation till internationella relationer möjliggörs en annan tolkning av makt och med detta hur konflikter

Wibben & Stern (2014: 2) belyser vikten som feministiska säkerhetsstudier, hädanefter (FSS) har haft på feministiska studier, metoder och politik. Likt Tickner kommer Wibben (2011: 36) fram till att maskuliniteten kopplat till begrepp som staten och säkerhetsstudier har varit centralt inom internationella relationer (Tickner, 2014: 14-15 & Wibben, 2011: 36). Vidare menar Wibben (2011) att fokus på staten, säkerhet och krig legat till grund för den könsdiskriminering som idag råder i säkerhets och utrikespolitik. Behovet av FSS har aldrig varit mer tydlig för utformning såväl som de existerande exkluderande strukturerna av utrikes och säkerhetspolitik. FSS bidrar till en förståelse för vilka verktyg som ska användas och breddar bilden av vem som är hoten och vem som ska skyddas (Wibben, 2011: 56-37). Wibben påvisar vikten av FSS genom att belysa en förändring i synen av vad ett hot innebär inom utrikes och säkerhetspolitik genom att benämna exempel som strukturellt våld och fattigdom (Wibben, 2011: 37-38).

Genom att synliggöra genus inom internationella relationer skapas en förståelse för hur kvinnor kan påverka staters agerande och i sin tur internationella relationer. Sjöberg menar att vi genom att skapa en förståelse för genusperspektiv och inkludera kvinnor inom internationella relationer kan bidra till att stater är mer villiga att förhandla. Genom att fokusera på femininitet inom säkerhetspolitik kan det resultera i att det blir ett mindre våldsamt klimat mellan och inom stater (Sjöberg, 2015: 447-448). Tickner och Sjöbergs teori och forskning inom feministisk IR har inneburit att begrepp såsom makt och säkerhet har blivit mer mångfacetterade. Tickner påvisar hur makt och moral inte går att särskilja, Tickner belyser vikten av genus i relation till staten för att ge kvinnor mer plats på den internationella arenan (Tickner 2014, 14-16 ). Slutsatsen som Tickner och Sjöberg har är att feministisk IR teori bidrar till studier av internationella relationer genom att skapa en förståelse för hur aktörer hanterar internationellt samarbete och konflikter.

I UHFU framgår att stärka kvinnors egenmakt är grundläggande för den feministiska utrikespolitiken (regeringen.se, 2018: förord)). Detta för att uppnå Sveriges övergripande utrikespolitiska mål och fred, säkerhet och global utveckling. I feministisk IR belyses en mer mångfacetterad syn på makt och säkerhet som begrepp vilket kommer att hjälpa mig när jag studerar UHFU i analysdelen. För att kunna studera på vilket sätt en förståelse för normativa ställningstaganden påverkar förståelsen för utrikespolitik har jag valt att studera egenmakt kopplat till Sveriges feministiska utrikespolitik. För att detta ska vara möjligt behövs en teori

som belyser hur en individ får stärkt egenmakt. Detta för mig vidare in på Naila Kabeers (2001) teori om hur människor får erhåller egenmakt.

3.2 Egenmakt

Otaliga kvinnor och flickor upplever fortfarande en skriande brist på̊ rättigheter, representation och resurser. Den feministiska utrikespolitiken ska bidra till konkreta resultat som stärker såväl jämställdheten som alla kvinnors och flickors fulla åtnjutande av de mänskliga rättigheterna. Fokus ligger på̊ att stärka kvinnors och flickors rättigheter, representation och resurser

(regeringen.se, 2018).

Naila Kabeers forskning belyser egenmakt som möjligheten att göra sina egna val, att inte ha makt blir då oundvikligen möjligheten att inte välja. Frågan blir då vad valfrihet innebär eftersom att det är ett brett begrepp, Naila Kabeer definierar makten att välja genom att skapa två kategorier av val, det första menar hon är strategiska livsval som bygger på möjligheten att exempelvis välja sin försörjning, vart man ska bo och att ha fri rörlighet. De första strategiska valen skapar förutsättningar att göra de andra valen i livet (Kabeer, 2001: 19-21). Naila förklarar detta med tre dimensioner av egenmakt och beskriver hur egenmakt bygger på att en människa har alla tre dimensioner samtidigt. De tre dimensionerna är resurser, aktörskap och åstadkommande.

3.3.1 Resurser

Naila Kabeer menar att ha resurser är en förutsättning för att ge människor stärkt egenmakt, resurser menar hon kan vara både materiella, sociala eller mänskliga. Med mänskliga resurser menas att man som individ exempelvis har möjlighet att uttrycka och ta tillvara på sina kunskaper, färdigheter och kreativitet. Det handlar således inte bara om ekonomiska resurser. Sociala resurser innebär det sociala kapital som en människa har såsom nätverk och relationer som möjliggör för en människa att skapa bättre livsmöjligheter. Sociala resurser bygger på att skapa livsmöjligheter genom förbindelser som förekommer i olika sfärer och bygger på relationer och således är sociala resurser enbart kopplat till relationer och nätverk och inte dina insatser som individ (Kabeer, 2001: 20). Det är inte bara att människor får eller har resurser som spelar roll det är också villkoren för hur människor får tillgång till resurserna. Resurser är kopplat till olika institutioner och processer, det är således viktigt med att ställa sig frågan hur människor får tillgång till resurserna och inte bara att resurser finns (Kabeer, 2001: 21).

3.3.2 Aktörskap

Naila Kabeer menar att aktörskap innebär människans förmåga att definiera sina mål och ha möjlighet att agera på dem, aktörskap sammanfattas som processen att välja. Det finns både positiv och negativt aktörskap, det positiva aktörskapet är möjligheten att välja och att kunna forma och nå sina egna mål. Negativt aktörskap innebär att makt används för att utöva makt genom tvång och hot. Frånvaro av aktörskap spelar också en viktig roll då ett samhälle eller en struktur i ett samhälle tenderar att reproducera normer om det inte finns ett tydligt aktörskap. Aktörskap handlar inte bara om att ha kontroll över sina faktiska val utan även om känslan av att erhålla ett aktörskap (Kabeer, 2001: 21).

3.3.3 Åstadkommande

Naila Kabeer menar att resurser och aktörskap tillsammans skapar den tredje dimensionen åstadkommande. Det finns olika anledningar till att en människa inte uppnår det hen vill åstadkomma och dem kan vara personliga, men om misslyckandet går att grunda i bristande resurser och aktörskap tolkas det som att människor har bristande egenmakt (Kabeer, 2001: 22). Det som kan vara problematiskt med att mäta åstadkommande är att mätningen tolkas utifrån andras värderingar om vad åstadkommande är. Teorin om egenmakt i relation till

åstadkommande bygger således på att vi vet vad individen önskar uppnå om vi inte fokuserar på de mest basala behoven såsom att äta sig mätt (Kabeer, 2001: 22).

Resurser, aktörskap och åstadkommande måste alla samverka för att en individ ska uppnå en stärkt egenmakt. Att få en ökning av resurser kommer inte att stärka en individs egenmakt om denne inte har ett aktörskap och detta kan i sin tur inte bli en handling som resulterar i ett åstadkommande, först då har en individs egenmakt stärkts (Kabeer, 2001: 28-29).

3.4 Kontextuell och strukturell makt

I studier om egenmakt menar Naila Kabeer att möjligheten till egenmakt påverkas beroende på vilken kontext och struktur en individ befinner sig i (Kabeer, 2011: 25). En individ kan inte göra vilka val den vill om inte strukturer och normer tillåter det, institutioners regler och normer påverkar en individs egenmakt och tillgång till resurser och aktörskap. Detta i sin tur påverkar åstadkommanden och möjligheten att stärka sin egenmakt (Kabeer, 2001, 26). Det finns således nivåer av makt, vilket Naila Kabeer påvisar genom att ställa upp möjligheten till makt i nivåer där hon påvisar hur djupare nivåer, mellannivåer och omedelbara nivåer går att härleda till strukturella relationer mellan klass, kaster, kön Institutionella regler och resurser Individuella resurser, självbestämmande och prestationer (Kabeer, 2001: 27).

3.5 Sammanfattning av teori

I den första delen av teorin belyses Tickners syn på utrikespolitik och hon påvisar hur moral och att skapa gemensamma internationella principer kan vara en del i hur stater kan undvika internationella konflikter. Tickner (2001: 14) påvisar flera dimensioner av maktbegreppet och menar att det går att skapa en gemensam kollektiv makt. Sjöberg påvisar hur stater och säkerhet måste kopplas samman med genus och makt då dessa samspelar. En viktig aspekt som Sjöberg påvisar är hur makt fördelas olika och inom olika nivåer såsom individuell, kollektiv och statlig makt (Sjöberg, 2015: 440). Sjöberg och Tickner påvisar båda hur maktbegreppet spelar en central roll inom internationell politik och hur vi genom fördelning av makt påverkar hur aktörer agerar.

Kabeer påvisar hur egenmakt är ett viktigt perspektiv för att ge människor en chans att forma sina egna liv. Kaaber fokuserar på hur resurser, aktörskap och åstadkommande måste

samspela för att ge en människa möjligheten till egenmakt (Kabeer, 2001: 26). Ovanstående teori har påvisat hur strukturell och individuell makt samverkar, detta är viktigt att ta med till analysen i denna uppsats då Sverige är en aktör inom det internationella politiska systemet som fokuserar på att stärka flickor och kvinnors egenmakt. För att kunna applicera min teori behöver jag ett material och en metod. Nedan följer en beskrivning av mitt material och min valda metod som är kvalitativ innehållsanalys.

4. Metod

Denna studie bygger på en kvalitativ innehållsanalys, metoden möjliggör att studera det valda problemområdet och besvara studiens forskningsfråga. En kvalitativ innehållsanalys undersöker olika fenomen i text (Mayring, 2000: 2). I metodkapitlet redogörs för på vilket sätt kvalitativ innehållsanalys kommer att användas i studien. Nedan följer en redovisning av det valda materialet följt av en beskrivning för på vilket sätt kvalitativ innehållsanalys kommer att användas för att studera det valda materialet.

4.1 Material & urval

För att kunna göra en djupgående studie kommer jag att använda mig av officiella empiriska dokument. Jag har valt att använda mig av utrikesförvaltningens handlingsplan för feministisk utrikespolitik mellan 2015-2018 (UHFU). UHFU anger riktningen för utrikesförvaltningens arbete med den feministiska utrikespolitiken (regeringen.se, 2018: 1). En politisk handlingsplan synliggör prioriteringsområden och konkretiserar den politik som ska föras (Egnell, 2016: 578)

Det finns mycket material om Sveriges feministiska utrikespolitik men jag har valt att utgå från officiella empirisk dokument vars syfte är att förklara och deklarera en tydlig bild av Sveriges utrikespolitik. Materialet har jag inhämtat från regeringens officiella webbplats www.regeringen.se. Det finns flera officiella uttalanden men valet av UHFU är för att det är där Sveriges utrikespolitik tydliggörs och deklareras. Esiasson beskriver att ett strategiskt urval för empiriska studier är att välja ett typiskt material, detta för att det inte ska kunna finnas möjlighet att budskapet ska förändras (Essiason, 2012: 220). Genom att avgränsa mig till den officiella utrikespolitiken innebär det att mycket material utesluts på en gång. Min studie är kvalitativ och vid en sådan studie krävs djupgående inläsning inom ämnet vilket

begränsar urvalet. Genom att göra en mer fokuserad empirisk kvalitativ studie finns det mycket material som utesluts. Jag har valt att studera UHFU eftersom att den konkretiserar utrikespolitiken och andra styrande dokument bygger vidare på handlingsplanen. Detta gör att trots att jag förlorar material så utgår jag från den grundläggande och primära källan. Jag kommer att avgränsa mig till UHFU som belyser Sveriges feministiska utrikespolitik, detta kommer att styras genom kvalitativ innehållsanalys och analysfrågor som baserats på min teori (Esaiasson 2012: 137). Kvalitativa metoder möjliggör till en djupare förståelse och skapar förutsättningar för att hitta mönster i sitt material (Bryman, 2011: 41). UHFU betecknas som en primär data som ligger till grund för en stats utrikespolitik andra exempel på primärdata är intervjuer eller observationer. Detta till skillnad från sekundärdata som innebär att informationen tas av någon som redan har samlat in informationen exempelvis rapporter (Bryman, 2002: 208). UHFU som kommer att användas är primärdata då det är en officiell politisk handlingsplan och utrikesministerns tal i riksdagen, i materialet förklaras och deklareras Sveriges framtida utrikespolitik.

Jag har nu beskrivit val och urval av mitt material. För att kunna analysera materialet krävs att jag har en metod som på ett transparent och korrekt sätt möjliggör för mig att kunna analysera mitt material. Nedan kommer jag därför att sammanställa mitt metodval.

4.2 Kvalitativ innehållsanalys

Analys av innehåll i texter, tal och rapporter har länge dominerats av kvantitativ innehållsanalys påpekar Kolbacher (2006). Kvantitativ innehållsanalys har i syfte att undersöka och mäta olika fenomen i en text (Mayring, 2000: 2). Eftersom kvantitativ innehållsanalys var begränsad till att mäta eller räkna ett fenomen i sin analys uppkom innehållsanalys som kritik (Mayring, 2000: 2-3). Jag skulle i min studie kunna använda mig av kvantitativ innehållsanalys för att räkna hur många gånger orden feminism, egenmakt eller jämställdhet används i materialet. Det hade blivit en annan typ av studie där syftet hade varit att se hur ofta begreppet används och inte i vilket sammanhang. Studien ämnar att titta på betydelsen och inte antalet benämningar av ord. Eftersom studiens syfte är att studera betydelsen av begrepp och i vilket sammanhang kommer jag att använda mig av kvalitativ innehållsanalys. Syftet med denna studie är att studera normativa ställningstaganden för att få en djupare förståelse för en stats utrikespolitik, det krävs således en analys av betydelsen av begrepp. Detta skiljer sig i om jag skulle använt en kvantitativ innehållsanalys som

exempelvis bygger på att räkna ord såsom hur många gånger feminism, egenmakt eller jämställdhet används. Analysens fokus och slutsats skulle då ligga på hur ofta begreppen används och inte som i mitt fall vad begreppen innebär.

Förutom att kvalitativ innehållsanalys går att implementera på flertal syften går det även att använda i flertal tolkningsnivåer (Kolbacher, 2006: 15-16). Det ska även tilläggas att i samband med valet av flertal tolkningsnivåer uppkommer svårigheten med att välja fokustema eller kategori. Däremot är det genom tolkningar som olika mönster och ställningstagande uppstår. Två av de abstraktionsnivåer som är intressant för min studie är det Graneheim och Lundman kallar för latent och manifest. Latent abstraktionsnivå innebär fokus på det som inte sägs eller skrivs i texten, medan manifest fokuserar på det som sägs och skrivs i text (Graneheim & Lundman, 2012: 3).

Kolbacher (2006: 16-17) påvisar vikten av transparens. Jag har valt i min studie att basera min analys på frågor utifrån mitt teoretiska ramverk. Detta medför transparens och en inblick i vad jag letar efter i mitt material. Kolbacher påpekar vikten av att underlätta analysen för studien och detta görs bäst genom att forma frågor som styr analysen. Vidare understryker författaren vikten av att analysfrågorna ska styras av den valda teorin (Kolbacher, 2006: 15-16).

Ovan har jag redogjort för mitt val av kvalitativ innehållsanalys som metodologiskt ramverk. Halperin & Heath, 2012: 328) påvisar vikten av att tydliggöra analysen genom metodvalet detta genom att skapa spårbarhet i analysen. Jag har valt att genomföra analysen med hjälp av analysfrågor detta för att kunna eliminera en annan tolkning än just det som är studiens fokus. Analysfrågorna är teoridrivna och lyder;

Hur presenteras resurser i utrikesförvaltningens handlingsplan mellan 2015 – 2018? Hur presenteras aktörskap i utrikesförvaltningens handlingsplan mellan 2015 – 2018? Hur presenteras åstadkommande i utrikesförvaltningens handlingsplan mellan 2015 – 2018? Betydelsen och syftet med frågorna kommer att tydliggöras i analysdelen. I analysdelen kommer jag redogöra för användandet av mina frågor. Det ska tilläggas att vid analys av officiella dokument kan svårigheter kring bakomliggande intentioner och process uppkomma då dessa inte är synliga (Halperin & Heath 2012: 328).

4.3 Validitet & Reliabilitet

I samband med att jag läste in mig på mitt valda material väcktes mitt intresse för ämnet. Jag började fundera över hur jag på bästa sätt kan visa på transparens och vara rättvis mot min uppsats. En sådan process kallas validitet och reliabilitet.

Bryman (2011: 352) lyfter upp vikten av validitet för en studie som innebär en koppling mellan teman från forskningsöversikt samt val av teoretiskt ramverk. Framförallt understryker Bryman vikten av de riktlinjer som begreppen från tidigare forskning ger tecken av. Denna studie har således grundat sig i normativa ställningstaganden, realpolitik samt relationen mellan de. Begreppen har lyfts upp i forskningsöversikten och genom val av metodologiskt ramverk (Bryman, 2011: 325). Jag har genom hela studien varit tydlig med hur processen kommer att ske och de urval som kommer att göras i vilket kan tyckas ha hög reliabilitet.

Reliabilitet innebär att olika steg i uppsatsen noggrant övervägs och hänger ihop med studiens syfte och metodval. Tydlighet och transparens ska genomsyra studien. En medvetenhet om reliabilitet bidrar till noggrannhet när det kommer till en studie (Ekengren & Hinnfors 2012: 76) Jag har genom hela studien redogjort varför jag använder mig av de begrepp som lyfts och även definierat det för att kunna leda läsaren genomprocessen och visa studien reliabilitet.

Esaiasson m, fl. (2003: 61) lyfter upp vikten av validitet i en studie, det vill säga att faktiskt undersöka det som sägs ska undersökas. Validiteten är hög i denna studie då metod och teoretiskt ramverk har legat till grund för att med hjälp av analysen kunna komma närmare ett svar på min forskningsfråga som lyder: Hur kan normer bidra till en förståelse av utrikespolitik? En analys av Sveriges feministiska utrikespolitik med hjälp av begreppet egenmakt.

Slutligen, i nästa kapitel av studien kommer jag redogöra för studiens analys och de valda analysfrågorna då en kvalitativ innehållsanalys innehåller centrala begrepp. Analysfrågorna kommer således att bidra till förståelse för den röda tråden genom att samla analysen under frågor skapar en transparens i analysen.

5. Analys

I följande del presenteras analysen som bygger på teoridrivna analysfrågor som tillämpas på mitt material. Nedan kommer jag att redogöra för de valda analysfrågorna.

5.1 Hur presenteras resurser i utrikesförvaltningens handlingsplan mellan

2015 – 2018?

I UHFU framgår resurser som ett övergripande mål i den feministiska utrikespolitiken (regeringen.se, 2018). I uppsatsens teoridel används Naila Kabeers (2001) teori om egenmakt där resurser benämns som en viktig del för att stärka egenmakt (Kabeer, 2001: 26). Jag har således valt att en del av min analys ska fokusera på att leta efter hur resurser ska delges och användas enligt UHFU. Genom att analysera hur resurser ska användas och delges kommer det att kunna ge en bild av hur man på statlig, kollektiv och individuell nivå vill främja och skapa förutsättningar för att stärka flickor och kvinnors egenmakt.

5.2 Hur presenteras aktörskap i utrikesförvaltningens handlingsplan mellan

2015 – 2018?

I UHFU framgår att utrikesförvaltningen ska verka för alla kvinnors och flickors fulla åtnjutande av de mänskliga rättigheterna och få fullt inflytande över sina egna liv (regeringen.se, 2018). Kabeer beskriver det som processen och möjligheten att få välja (Kabeer, 2001: 21). Genom att analysera hur och vilka åtgärder som benämns i relation till aktörskap och mänskliga rättigheter belyses en viktig del inom feministisk utrikespolitik nämligen att kvinnor och flickor ska erhålla fullt åtnjutande av de mänskliga rättigheterna (regeringen.se, 2018: 14).

5.3 Hur presenteras åstadkommande i utrikesförvaltningens handlingsplan

mellan 2015 – 2018?

Åstadkommande är svårt att mäta och konkretisera, men om man inte åstadkommer sina mål kan detta härledas till bristande resurser och aktörskap vilket kan tolkas som att människor har bristande egenmakt. I UHFU framgår att utrikesförvaltningen ska möjliggöra för kvinnors inflytande.

”Inflytande och deltagande i beslutsprocesser på alla nivåer och inom alla områden, och eftersträva dialog med kvinnliga företrädare på alla nivåer, inklusive inom civilsamhället”

(regeringen.se, 2018: 14)

Genom att synliggöra och verka för kvinnors inflytande möjliggörs åstadkommande och detta är således en viktig punkt för att föra en feministisk utrikespolitik.

Analysen ämnar tydliggöra hur normer kan bidra till en djupare förståelse av utrikespolitik detta genom att studera hur Sveriges feministiska utrikespolitik ska stärka kvinnors egenmakt för att uppnå det övergripande utrikespolitiska målet om fred, säkerhet och hållbar utveckling. Analysen kommer att delas upp i tre delar med fokus på resurser, rättigheter och aktörskap detta eftersom att Sveriges feministiska utrikespolitik ämnar stärka kvinnor i dessa delar för att uppnå stärkt egenmakt. Studiens analys bygger på teorikapitlet och syftar till att genom begreppet egenmakt möjliggöra för en djupare förståelse för vikten av att studera normativa ställningstaganden för att få en djupare förståelse för en stats utrikespolitik.

5.4 Resurser

”Utrikesförvaltningen ska verka för att resurser fördelas så att jämställdhet, och alla kvinnors och flickors lika möjligheter att åtnjuta de mänskliga rättigheterna, främjas. Utrikesförvaltningen ska också verka för riktade insatser för olika målgrupper”

(regeringen.se, 2018: 14).

Resurser kan vara både sociala, ekonomiska, materiella och mänskliga vilket gör att begreppet resurser är brett och för att uppnå målet att ge kvinnor resurser att forma sina liv så innebär det att studera resurser ur olika nivåer (Kabeer, 2001: 21-22 ). I den feministiska handlingsplanen (FH18) framgår att den feministiska utgångspunkten ska genomsyra all utrikespolitik. Genom att ha ett jämställdhetsperspektiv i alla frågor som rör utrikespolitik menar regeringen att det kommer att stärka global fred, säkerhet och hållbar utveckling (regeringen.se, 2018: 14).

Tickner (2014) beskriver vikten av att skapa en internationell gemenskap som bygger på gemensam moral och principer i utrikespolitik och att detta kommer att motverka internationella konflikter (Tickner, 2014, 14). Genom att fokusera på resurser i frågan om

jämställdhet stärks individer och kvinnor som grupp ges möjlighet att åtnjuta sina rättigheter. Kabeer (2001) beskriver hur resurser är mångfacetterat och att det handlar om att ge resurser och hur man får resurser. Resurser kan vara materiella, sociala och mänskliga (Kabeer, 2001: 21-22 ). Materiella resurser handlar om att ge människor materiella medel för att få möjlighet att stärka sin egenmakt. Nedan följer ett citat från FH18 där fokus i handlingsplanen är mänskliga rättigheter för kvinnor och flickor på flykt och i migration.

“Utrikesförvaltningen ska främja ekonomisk egenmakt samt tillgång till hälsovård, vatten, sanitet och hygien för kvinnor och flickor på flykt och i migration”

(regeringen.se, 2018: 9).

Ovan beskrivs en del i hur utrikesförvaltningen uppmärksammar behovet av politiska åtgärder för att stärka flickor och kvinnor på flykt genom att ge tillgång till materiella resurser. Vidare beskrivs i FH18 hur könsuppdelad statistik är viktigt för att kunna påvisa behov av medel för kvinnor på flykt. Genom att föra statistik på könsfördelning och åldersfördelning påvisas det i FH18 att det finns en medvetenhet om att specifikt stärka kvinnor i en utsatt situation och att denna situation skiljer sig från den som män och pojkar upplever (regeringen.se 2018: 9).

Fokus på specifika åtgärder i form av materiella resurser påvisar Kabeer är viktigt då det är en förutsättning för att kunna möjliggöra att stärka en människas egenmakt (Kabeer, 2001: 21-22). När man i FH18 fokuserar på resurser så påvisas att stor vikt läggs på materiella aspekter av begreppet resurser. Det är viktigt att påvisa hur materiella resurser är tilltänkta att ges till flickor och kvinnor. Kabeer beskriver att det är lika viktigt att få resurser som hur vi får tillgång till dem (Kabeer, 2001: 26-27). Utrikesförvaltningen belyser i FH18 vikten av att stärka kvinnors egenmakt genom att bistå med kvinnor med materiella medel men inte hur resurserna ska tillstå dem (regeringen.se 2018: 9). I FH18 framgår att könsuppdelad statistik är en konkret i åtgärd som ska bidra med kunskap om hur mycket hjälp kvinnor och män behöver på flykt. Att använda sig av könsuppdelad statistik är en konkret åtgärd vars syfte är att belysa både behov och skillnaden av behov för kvinnor och män. Genom att ha kunskap om behoven skapas en större möjlighet att resurserna tillstår de som är i behov dem. Detta kan kopplas till feministisk IR som tydliggjort att kvinnor uteslutits från internationella relationer eftersom att staten har kodats som maskulin (Kabeer, 2001: 22 & Sjöberg, 2015: 447-448). FH18s analys om resurser grundar sig på feminism och ovanstående lösningar om hur kvinnor

på flykt har andra behov av materiella resurser grundar sig således i analysen om att särskilja behov för att kunna se kvinnor som en del i internationella relationer.

Utrikesförvaltningen ska ta fram en ny global strategi för jämställdhet och kvinnors och flickors rättigheter inom utvecklingssamarbetet med en indikativ finansiering om 800 miljoner till 1, 2 miljarder kronor under perioden 2018–2022, samt bidra till riktade jämställdhetsinsatser och fortsatt jämställdhetsintegrering av allt utvecklingssamarbete

(regeringen.se, 2018: 5).

Tickner (2014) beskriver hur realismens dominans inom internationella relationer har inneburit att IR fältet kodats som maskulint och kvinnor får således inte plats inom internationella relationer. Det finns en otydlighet i FH18 om hur de materiella resurserna ska tillstå utsatta kvinnor. Att analysera vart kvinnor i utsatthet befinner sig och vilka resurser dem behöver är en del av lösningen men att analysera hur och på vilket sätt det ska tillstå kvinnor är minst lika viktigt. Egnell (2016) påvisar vikten av att studera när normativa ställningstaganden får ge plats för realpolitik, detta är en viktig del av forskningen då det synliggör behovet av att studera hur normer formas och förändras i utrikespolitiken. För att få en djupare förståelse för en stats utrikespolitiska handlingar krävs en förståelse för statens normativa ställningstaganden detta eftersom att det dels ger andra stater en förklaring till varför en stat agerar men också för att kunna förutse en stats agerande inom internationella relationer (Bjereld, 1992: 7 & Egnell 2016: 582). Utrikespolitik bygger på säkerhetspolitik med det klassiska sättet att försvara sitt land med maskulin makt går inte att applicera på den svenska UHFU. För att studera Sveriges nuvarande utrikespolitik krävs en medvetenhet om normer, för att förstå hur Sverige resonerar om säkerhet och hur dem ska uppnå det. Att inkludera män i jämställdhetsarbete är en tydlig markering där fokus på traditionell säkerhet förflyttas till en medvetenhet om normer och hur en stat förändrar maktförhållanden nationellt och internationellt. Det framgår i UHFU att könsnormer hämmar samhällsutvecklingen (regeringen.se, 2018: 14). Detta stärker studiens syfte om att studera normer ger en djupare förståelse för en stats utrikespolitik. Sverige visar med sin utrikespolitik hur säkerhetsbegreppet måste bredds för att samhällsutvecklingen och således internationella relationer ska kunna utvecklas och bidra till en fredlig värld.

Utrikesförvaltningen ska inkludera män och pojkar i förändringsarbetet för jämställdhet. Detta är avgörande för att åstadkomma reell och hållbar förändring i syfte att uppnå såväl jämställdhet som förändrade maktförhållanden. Diskriminerande könsnormer är ett hinder för alla människors möjligheter att nå sin fulla potential och bidra till en positiv samhällsutveckling

(regeringen.se, 2018: 14).

Sociala resurser grundar sig på en människas sociala kapital, nätverk och relationer och hur dessa påverkar en människas möjlighet att skapa bättre livsmöjligheter (Kabeer, 2001: 20). Genom att fokusera på diskriminerande könsnormer och inkludera män och pojkar i förändringsarbetet skapas möjligheter för kvinnor att stärka sin egenmakt. När män blir en del av förändringsprocessen skapas en medvetenhet som ska ge plats åt kvinnor på strukturell och individuell nivå. Könsnormer hämmar samhällsutveckling och genom att studera och förändra dessa normer inom utrikespolitik skapas en medvetenhet om maktförhållanden och behovet av förändring. Tickner beskriver hur internationella relationer är kopplat till maskulinitet och hur detta gör att kvinnor inte får plats inom internationella relationer (Tickner, 2014: 14-15 & Wibben, 2011: 36). Sjöberg (2009) beskriver hur feministisk IR har breddat säkerhetsbegreppet och flyttat fokus från staten till att förstå att hot också finns inom en stat. Genom att belysa maskulina normer inom utrikespolitik kan det leda till internationellt samarbete som grundar sig på gemensamma moraliska principer. Detta kan i sin tur leda till en mer fredlig värld (Sjöberg, 2009: 447-448; Wibben, 2011: 36). Normativa ställningstaganden inom utrikespolitiken synliggör behov som sträcker sig bortom staten och påvisar hur värderingar och moral har en plats i staters utrikespolitik och internationella relationer. Genom att studera staters normativa ställningstaganden tydliggörs hur staten kan komma att prioritera i utrikespolitiska frågor. Genom feministisk IR tydliggörs behovet av att släppa in kvinnor inom internationella relationer på strukturell och individ nivå, en del i detta är genom att tillstå dem resurser (Sjöberg, 2015: 447-448). I FH18 framgår vikten av starka kvinnor på strukturell nivå för att påverka kvinnor på individ nivå möjliggörs genom att främja kvinnor i politiska institutioner och processer.

“Utrikesförvaltningen ska främja kvinnors och flickors deltagande och inflytande i demokratiska politiska institutioner och processer”

Egenmakt inom sociala resurser påvisas både strukturellt och individuellt. Genom att öka flickor och kvinnors inflytande i demokratiska politiska institutioner möjliggör utrikesförvaltningen en stärkt egenmakt både strukturellt och individuellt, då de genom att möjliggöra för att kvinnor deltar inom institutioner där beslut fattas så främjar det kvinnan som individ och skapar en kollektiv makt. Tickner belyser behovet av att skapa kollektiv makt och hur denna kan motverka konflikter mellan aktörer (Tickner 2014, 14-16).Sjöberg (2009) påvisar hur makt och genus samspelar och hur makt kan ses ur olika nivåer såsom individuell, kollektiv och statlig makt (Sjöberg, 2015: 447-448). När kvinnor är delaktiga i staten menar Sjöberg att det kan leda till en mer fredlig värld.

Utifrån Kabeers teori om egenmakt behöver en fråga om hur resurser ska delges tydliggöras, genom att främja delaktighet så belyses en viktig del inom frågan om stärkt egenmakt. I FH18 föreslås att resurser ska delges kvinnor och att behov av resurser ska vara riktat mot målgrupper vilket bland annat kan konkretiseras genom könsuppdelad statistik, men hur kvinnor ska få ta del av resurserna framgår inte lika tydligt.

Sociala resurser kan tyckas diffust då det är svårt att forma konkreta mål om hur man politiskt kan stärka en individs sociala resurser (Kabeer, 2001:21). I FH18 framstår att det finns en medvetenhet om att stärka sociala resurser genom att kvinnor ska få mer utrymmer i politiska processer, men det behövs en tydlighet kring hur detta ska tillstå kvinnor som individer. Detta för mig vidare in på hur mänskliga resurser spelar en stor roll i att stärka egenmakten hos kvinnor.

Utrikesförvaltningen ska synliggöra och stödja kvinnliga människorättsförsvarare, kvinnorättsorganisationer och andra aktörer som försvarar kvinnors och flickors fulla åtnjutande av de mänskliga rättigheterna. Lagstiftning och andra åtgärder som begränsar deras handlingsutrymme ska aktivt motarbetas och kvinnliga människorättsförsvarares särskilda utsatthet uppmärksammas

(regeringen.se, 2018: 8).

Mänskliga resurser innebär att man som individ exempelvis har möjlighet att uttrycka och ta tillvara på sina kunskaper, färdigheter och kreativitet. Att kunna möjliggöra och bibehålla mänskliga resurser är en förutsättning för att stärka egenmakt. I FH18 framgår att mänskliga rättigheter ska skyddas med hjälp av aktörer (regeringen.se 2018). Genom att ge aktörer