Albin

Albin har arbetat som behörig svensklärare i 17 år och de verk som han valt är aktuella för en Svenska 1-kurs. Albin arbetar på ”A-skolan”. Han uppskattar att hans undervisning till 35–40% kretsar kring litteraturundervisning och hans övergripande syfte med att undervisa om fiktion handlar om att eleverna genom att läsa ska lära sig hur svenska språket är uppbyggt, läsförståelse, möta skönlitteratur som han anser är välskriven och att lära sig att uppskatta att läsa skönlitteratur.

5.2.1.1.1 Fiktionsverk #1: Flotten (1982) av Stephen King

Novellen Flotten väljer Albin till den aktuella elevgruppen i syftet att använda den som en tydlig mall för genreanalys av genren skräck. Arbetssättet används i syfte att träna eleverna på att känna igen stilistiska figurer, den dramaturgiska grundmodellen och olika litterära begrepp. Arbetsmetoden bestod i att eleverna först fick läsa novellen på egen hand, skriva läslogg och diskuterar med varandra och med Albin om den upplevda läsningen och novellens karaktärer och miljöskildringar. Arbetet med novellen avslutades sedan med att eleverna skulle använda vad de lärt sig från läsningen av Flotten till att själva kunna skriva egen text utifrån de litterära termer som använts vid läsningen. Många elever, menar Albin, är läsovana när de kommer till gymnasiet och upplevde novellen som lång. Dock ser han inte själv den, med sina 25 sidor, som för svår. Samtidigt är Albin ändå självkritisk i sitt val av Flotten, främst utifrån dess ålder. Han menar till och med att det här verket kan vara aktuellt för honom att sluta använda efter att, från

välja att använda för att träna elevernas litterära analys- och begreppsförmåga. ”Så unik är den inte”, säger han. Samtidigt ser han positivt på sina möjligheter att ta in andra, icke tidigare använda verk i sin undervisning och inte heller menar att han upplever att skolans resurser hindrar honom i hans urval av fiktion. Samtidigt ger Albin exempel på att han främst väljer verk som redan finns i skolans ägo och menar att det är sällan nyinköp av klassrumsuppsättningar görs enligt hans föreslagna önskemål. Det exempel han uppger av den senaste gången han plockat in ett nytt, icke tidigare använt verk, i undervisningen handlade om fria och gratis noveller från en novellskrivartävling genom Sveriges Radio.

5.2.1.1.2 Fiktionsverk #2: Låt den rätte komma in (1915) av John Ajvide Lindqvist/Thomas Alfredsson

Långfilmen Låt den rätte komma in väljer han till samma skräcktema som novellen Flotten. Syftet med att visa den för elevgruppen och låta dem arbeta med den var att visa eleverna ”vad filmen erbjuder för möjligheter till berättarteknik som inte böcker kan” enligt Albin. Han poängterar att eleverna inte hade fått läsa bokförlagan till filmen utan istället skulle se filmen utifrån dess gemensamma litterära stildrag, begrepp och dramaturgiska grundmodell som Stephen Kings skräcknovell och på så sätt kunna analysera och jämföra dessa verk med varandra. I sina argument för valet av långfilmen lyfter han också upp en önskan från sin sida om att eleverna ska kunna utveckla sina reflektioner kring upplevda fiktionsverk istället för att fokusera på ”bara det recensionsmässiga: ’Jag tycker att den var bra, därför att…’.”. Han medger avslutningsvis också att en annan anledning till att han använder just långfilmer i sin litteraturundervisning är för att eleverna ”inte ska tröttna” och ”att det ska vara lite roligt också”. Samtidigt senare i intervjun säger han sig inte anpassa sina val av fiktionsverk beroende på elevgrupperna som ska undervisas.

5.2.1.1.3 Fiktionsverk #3: Förvandlingen (1915) av Franz Kafka

Novellen Förvandlingen väljer Albin för att ”det är tuggmotstånd till skillnad mot andra texter”. Han argumenterar för sitt val med att eleverna också fått välja en roman fritt att analysera och med Förvandlingen sedan skulle genomföra en liknande litterär analys som de då redan tränat på i och med de fritt valda romanerna tidigare. Annars är hans främsta syfte med valet av det här verket att ”de ska möta kända verk” och för att ”Man återkommer ju ständigt till Kafka känns det som.”. Han menar också att ifall eleverna får läsa Kafka redan på gymnasiet så kan de senare i livet möta människor från exempelvis Frankrike och Tyskland som också känner till hans författarskap. De ska läsa Förvandlingen även om de flesta eleverna inte uppskattar

läsningen. Han poängterar att vad eleverna tycker om fiktionen man arbetar med inte spelar någon roll. ”Egentligen så är det bra för de ska ändå kunna använda dem här begreppen. De ska ändå kunna se teman […].”. I samband med valet av Kafka nämner Albin begreppet litterär kanon. Senare i intervjun berättar Albin om sin relation, som lärare, till kanon, något han i början av sin lärarkarriär var mer negativt inställd till än vad han är idag. Framförallt ser han en poäng med att ”ha en grundplåt att stå på för att diskutera mellanmänskliga frågor, att man kan hänvisa till vissa verk.”. Samtidigt vill han inte själv att kanon ska ses som begränsat utan menar att det finns kanon i alla genrer och medier. För Albin handlar kanonbegreppet främst om att ett verk blivit ”officiellt kvalitetsstämplat.