Björn

Björn har arbetat som behörig svensklärare i två år och de verk som han valt är aktuella för Svenska 1-kurs. Björn arbetar på ”B-skolan”. Han uppskattar att hans undervisning till 30-40% är ”ren” litteraturundervisning. För honom är hans övergripande syfte med att undervisa om fiktion att utveckla elevernas språk och att de lär sig att använda det på olika sätt. Språket som uttrycksmedel, både berättartekniskt men också ”som konstform”. Men också visa eleverna ”[…] litteraturens förmåga att visa människor att dem inte är ensamma i sina känslor och tankar […]” och ”Att man som läsare ska kunna känna igen sig i det man läser och förstå att man inte är själv med att ha vissa existentiella tankar till exempel.”.

5.2.1.5.1 Fiktionsverk #1: Titlar skrivna av nobelpristagare (1901–2016)

Utifrån en tanke att låta eleverna arbeta med ”ett större projekt” fick de välja en bok skriven av en nobelpristagare och sedan genomföra en textanalys på det verket. För att hjälpa eleverna i sina val sammanställde Björn och skolbibliotekarien en lista på förslagna böcker som de ansåg lämpliga för elevernas ålder och intressen. Björn anser att skolbibliotekarien är en god resurs på skolan som han kan få hjälp av vid sin egen urvalsprocess inför undervisning. Samtidigt ser han inte att skolans resurser, begränsade eller goda, har någon påverkan på vilka val av fiktion han gör och att hans val inte ”hämmas” av hur skolans resurser ser ut. Eleverna läser olika böcker som de arbetar med utifrån samma analysmetod men främst på egen hand men där Björn alltid finns till hands för att diskutera med eleven. Senare i intervjun menar Björn att han frekvent anpassar sina val av fiktionsverk utifrån den aktuella elevgruppen. ”Jag hade ju inte i Svenska 1 med en el-, fordons-, industriklass ’tvingat’ dem, inom citationstecken, att läsa nobelpristagare.”. Hans tidigare erfarenheter säger honom att dessa elevgrupper ofta slutar läsa ”när det blir språk som upplevs i vissa fall ålderdomligt”. Den aktuella elevgruppen för det här urvalet är en årskurs 1 på Samhällsvetenskapsprogrammet. I dessa elevgrupper menar han istället att det finns en märkbar skillnad i elevernas studiemotivation och att ” […] även fast de möter ett motstånd så vill deju ändå fortsätta väldigt ofta.”. Han ser också att i litteraturundervisning med ”svagare klasser” finns det ofta en svårighet i att låta dessa välja själva vad som ska läsas och att det ofta inte blir något av det valet. Samtidigt så menar han att

Både texter som de kan identifiera sig med men också det motsatta, texter ”[…] som ligger lite utanför deras egen begreppsvärld eller föreställningsvärld i vissa fall.”. I enkäten uppger Björn att han också väljer att låta eleverna arbeta med dessa för att uppnå kursens innehållskrav kring centrala innehåll. Något som Björn explicit kopplar till ”kanonlitteratur”. Hans inställning till begreppet litterär kanon menar han själv utgår ifrån att han ”nog är lite av en lärare av den gamla skolan i en relativt ung kropp” och att han har ett personligt intresse till äldre litteratur. Men också att han ser en poäng i att, som lärare, ge eleverna ”en gemensam bildning”. Att de ska ha kunskap om vissa författarskap för att sedan kunna se på nyare verk utifrån äldre verk. 5.2.1.5.2 Fiktionsverk #2: Pälsen (1898) av Hjalmar Söderberg

Novellen Pälsen väljer Björn ut och låter eleverna arbeta med i samband med arbetet med det litterära analysarbetet av ”nobelpristagarna”. De övar då analys på kortare verk tillsammans och på så sätt visar Björn på berättarstrukturer och hur perspektiv skiftar mellan olika berättare i samma verk.

Samtidigt påpekar Björn att han också använder flera andra noveller och ger då August Strindbergs Ett halvt ark papper som exempel. Han använder olika noveller för att visa eleverna på olika delar av en litterär analys. Det handla då om noveller med, enligt honom, tydliga enskilda detaljer som kan analyseras. Exempelvis ett tydligt berättarperspektiv att analysera. Verkets kanonstatus ser Björn också som en fördel. Och att han, som vid valet av att låta eleverna arbeta med olika nobelpristagare, strävar efter att låta eleverna möta ”centrala verk” och att han själv är en beundrare och kännare av Söderbergs författarskap. Han har tidigare använt Pälsen i sin undervisning och ser inga hinder för att fortsätta kunna använda den. Men samtidigt tror han inte att han kommer använda den för alltid och hela tiden, detta då han menar att han vill variera sig och att det annars skulle kunna bli tråkigt för honom själv som lärare att arbeta med samma verk hela tiden. Han upplever även att eleverna märker att ”nu står han och pratar om den där boken igen”, och att det då krävs av honom att han varierar och utmanar sig själv som lärare.

5.2.1.5.3 Fiktionsverk #3: Little miss sunshine (2006) av Michael Arndt/Jonathan Dayton/Valerie Faris

Långfilmen Little miss sunshine väljer Björn ut med hänvisning till ”[…] att en del av det centrala innehållet är ju […] att man ska göra en analys helt enkelt på film eller dramatiskt verk då.”. Då skolan inte hade något besökande av teaterföreställningar inplanerade valde han en långfilm. Han poängterar dock att en pjäs hade fungerat lika bra. Syftet med visningen av filmen

var därför att träna eleverna på att förstå hur en karaktärsbeskrivning i en film ser ut, hur den dramaturgiskt är uppbyggd med exempelvis en tydlig spänningskurva, peripeti och dolda budskap.