Alexander den Stores plats i historiekulturen samt tolkning av intervju med arkeolog Alexander den Store har en självklar plats i de grekiska historieböckerna likväl som på de museer

Generation 2 –Yngre Maria Kontogianni

6.2 Alexander den Stores plats i historiekulturen samt tolkning av intervju med arkeolog Alexander den Store har en självklar plats i de grekiska historieböckerna likväl som på de museer

och platser jag besökt. Pella är stolt födelseort av den unge erövraren. Idag är orten självklart inte i närheten av sina glansdagar under Filip den andre samt Alexander, men turister finns det gott om. Flest turister fanns det på museet i Vergina. Många grupper hade guider för att få ut så mycket som möjligt av upplevelsen. Inne på museet presenteras det forna kungadömets stolthet:

Filip den andres ägodelar som fanns vid utgrävningarna av hans grav. Däribland inräknas hans kungakrans av ekblad och ekollon. Även hans fruars drottningkransar av guld går att beskåda. På väggarna hänger plakat som berättar om Filip den andres samt Alexanders bravader. Vad man särskilt framhåller är att Alexander den Store vid tiden för sin fars begravning överträffade allas förväntningar. Den anses vara den mäktigaste begravningen som någonsin genomförts. Amfipolis innefattar en avdelning endast åt Filip den andre samt Alexander den Store vilken är avskild från resten av museumet. Filipous museum var tyvärr under restauration när jag åkte dit så jag fick nöja mig med att ta bilder på den arkeologiska plats som är namngiven efter Filip den andre samt läsa på de skyltar som fanns utanför museumet. Att Alexander den Store framställs som en grekisk nationalsymbol är det ingen tvekan om. Samtliga platser har den gemensamma nämnaren att de presenterar Alexander den Store som en av de viktigaste för grekisk historia genom tiderna.

62 Erhållen från Theodoris Kostoudas, musiklärare i Drama 2007

63 Observera att jag i den grekiska sångtexten inte har kunnat betona orden. Har inte lyckats hitta någon erkänd svensk översättning av sången så orden är i stort sett ordagrant översatta av mig själv vilket lett till stelhet och avsaknad av melodi

Man erkänner honom som makedon, men hävdar att makedonerna var ett grekiskt folkslag, som Andronikos i citatet ovan. Nyckelord jag funnit på samtliga platser är att han symboliserar intelligens, ödmjukhet, mod och styrka. Han kännetecknas som en visionär och erövrare av aldrig förr skådat slag. Ännu ett tecken på att sådana här platser bidrar till skapandet av en nationell identitet är att tre flaggor vajar ikapp i vinden; den grekiska, den grekisk-ortodoxa kyrkans flagga samt EU: s.⁶⁴

I början av mötet får jag på begäran av informanten berätta vad resten av mitt arbete handlar om och får på så sätt lite bonussvar även av honom gällande det lokala rummets frågor. Ilias börjar med att berätta att Paggeo var av stort intresse för Atenarna, som ju skapade Amfipolis som deras koloni för att kunna komma närmare guldet. Detta lyckades de dock aldrig med. Filip hade gruvorna i ett järngrepp och drog tillbaka sin armé från Amfipolis medvetet en gång för att sedan erövra området för gott 357 före Kristus. Gruvorna tjänade endast Filip den andre samt Alexander den Store och det var befolkningen i Proti Serron som ansvarade för dessa guldgömmor.

När jag nämner namnkonflikten säger informanten att ”den som vill vara vän med det förflutna måste leta för att finna sanningen”. Med detta uttalande menar han att den som vill vara ren och fri från lögn måste se till fakta. Gränsdragningar är alltid en laddad sak, särskilt när det gäller ett historiskt namn som Makedonien och med den historia namnet för med sig. Ilias har flera vänner från Skopja, och de har många gånger diskuterat konflikten. Geografiskt sett sträcker sig det antika området Makedonien ända till Dounami och det folk som levde där var en del av det Makedonska kungadömet. Emellertid talade och skrev de inte på grekiska till skillnad från Filip den andre samt Alexander den Store. Så när Ilias ställer frågan till dem om de känner sig som makedonier och/eller greker har de svarat att de känner sig och betraktar sig själva som slavos.

Vi lämnar de lokala frågorna för att ägna oss åt det nationella rummet. Ilias menar att Alexander den Stores vistelse i området har stigmatiserat hans ytterligare erövringar. Vad en person i allmänhet borde ha i åtanke när man samtalar, minns och lär om Alexander den Store är att inte frångå från hans förflutna. Filip den andre skapade en grund och om den inte existerat hade inte hans son kunnat åstadkomma det han gjorde. Å andra sidan påbörjade Filip någonting som utan

64 Egna iakttagelser under resan

Alexander inte hade kunnat avslutas. Vad informanten menar är således att far och son hör ihop historiskt sett, inte bara på grund av att de är släkt. De behövde varandra. Alexander den Store existerade vid rätt tidpunkt och plats. Dock menar inte Ilias med detta att frånta Alexander hans bedrifter, men han vägleder mig om att sammanhang är a och o gällande detta undersökningsområde.

Ilias kan inte tänka sig Alexander som en enkel person i Makedonien, varken då eller nu. Han är en idol. Hans resa har stor betydelse, men även anledningen till varför han gjorde den. Genom sina resor och erövringar ville han ställa allt till rätta igen. Syftet var att ta tillbaka grekernas rättmätiga områden från Perserna. Konsekvensen av detta var vidare att ena alla greker, att bilda en nation. De greker som motsatte sig hans vilja tvekade han inte att straffa. Att Alexander den Store älskade Grekland finns det bevis på i historien. ”Han må ha varit från Makedonien, men det är ju vi som bor i det här området också, innebär det att vi inte är greker?” För att exemplifiera berättar Elias att Alexander hade gett order om att det skulle byggas sex stycken tempel i olika delar av Grekland, varav ett tempel skulle ligga i Amfipolis. Detta visar att han fungerade som grekernas konung.

Alexander den Store beskrivs som konungarnas konung. Han var konung över alla då levande folk. Förr var det Sparta kontra Aten kontra Makedonien exempelvis, men Alexander enade landet. Grekerna stod slutligen enade mot ett gemensamt mål och som historien förr så många gånger tidigare bevisat så är det att när greker är överens så klarar man av i stort sett allt.

Informanten nämner också grekernas krigsföring och berättar att när de krigade så förstörde de ej platsen de befann sig på. De respekterade den. Även statyer samt de döda lämnades i fred. Man talar om, och det finns också bevis som pekar på förbindelsen mellan livet och det rätta.

På frågan om något saknas berättar informanten att han personligen känner att Alexander inte upphöjts dit han borde. Han har åstadkommit något magnifikt under sitt korta liv och bidragit något kopiöst till den grekiska historien, detta borde uppmärksammas mer visibelt, inte bara gå att läsa och få en förståelse för i diverse litteratur. Informanten hoppas att planerna på att skulptera ett gigantiskt porträtt av Alexander den Store på berget Kerdilio Oros nära Amfipolis ska gå i lås. ”Hans ansikte kommer då att blicka ut mot havet och mot öst, precis som det gjorde

för så många tusentals år sedan, och det var ju här som hans resa började.”

7 Resultat av intervjuer

Nedan följer en sammanfattning av vad som kom fram under samtalen med samtliga informanter.

Intervju 1 – Asimina Charisi, 79 år

Då detta är en släkting till mig ser intervjusituationen lite annorlunda ut till skillnad från de övriga där jag mer eller mindre har kunnat gå rätt på frågorna. Det är en aning mer avslappnat, och informanten kan verkligen tala fritt. Hon är inte nervös över det hon kan komma att svara.

Min situation är också relativt avspänd men jag måste ändå ha huvudet på skaft för att kunna föra samtalet dit jag vill för att få svar på de frågor som arbetet syftar till. Informanten känner väldigt starkt för kyrkan och sin tro. När vi pratar kommer hon ofta in på sidospår för att berätta om platser som hon besökt och som har stor historisk betydelse, exempelvis besöken i Alexandria, floden Jordan, Konstantinopel och så vidare. I och med att vi bara ses högst två gånger om året gillar min farmor att prata av sig och berätta om händelser i hennes liv så att jag kan föra dem vidare. Intervjun är därför den längsta av samtliga och jag har fått skära relativt mycket i materialet. Hursomhelst så representerar svaren nedan de åsikter hon uttrycker då jag ställer de frågor som presenterats i kapitel 4.3. Berättelserna Asimina förmedlar har hon lärt sig i skolan, genom samtal med äldre samt vad hon väljer att hänvisa till som livserfarenhet.

Historia är otroligt viktigt för samhället. Som ämne fyller den en funktion som ingen annan kan fylla och till historia räknar informanten det förflutna. Det finns många olika former av historia;

skriftlig, muntlig, myter och så vidare. Samtliga spelar roll för vad en person ska tänka, tycka och tro. Historia måste skrivas ner och läras från barnsben. I skolan sysslar eleverna mest med den grekiska historien, allt annat kommer i andra hand. Man måste känna till sin plats och sitt land.

Informanten ser historia som något grekiskt. ”Det var här allt började.” Många runt om i världen studerar Greklands historia i skolan. Även turister färdas hit på grund av alla fantastiska historiska platser Grekland består av. Historia kan göra gott genom att man kan bli intresserad av att besöka platser och att man kan skapa sig en allmänbildning. ”Det är nog så viktigt att kunna tio saker utantill här i livet.”

Då informanten pratar om Paggeo berättar hon att Alexander den Stores profil finns avbildad på berget. Han var av stor betydelse för vår by. Han fick ta över sin pappas guldkammare och kom och såg till sina tillgångar. Enligt sägen ska det någonstans i den djupa flodbädden vid Aggitis finnas ett åkdon fullt med guld från dessa guldkammare från Alexander den Stores tid.

Informanten har hört att när Alexander var ung så drömde han om att han skulle bli en av världens största en vacker dag. Många retade honom då hans drömmar ansågs för befängda.

”Pojken var modig från första stund, se bara på hur han lyckades tämja Voukefalas.⁶⁵ De var inte ifrån varandra en dag efter den stunden.” Alexander den Store var makedon, men tillhörde Grekland. Han ska även ha tyckt att det var viktigt med kyrkklockor då det är de som ringer in och som samlar befolkningen till möte. Den forna konungen är mest känd som en visionär som ville erövra världen. ”Alexander försvann från byn, men han har lämnat minnesmärken hos oss och det är vårt uppdrag att föra dessa vidare till yngre generationer.” Asimina beskriver honom som en av de bästa. Den mest ärofyllda och som borde hyllas. Han hade ett gott hjärta, var mycket talangfull och otroligt intelligent. En person som är värd all uppmärksamhet, både då och idag. Han var enkel som person och hans plats i historien kan aldrig tas ifrån honom. Man bör minnas honom som en härförare och en värdig person. Dessutom var han vänlig mot alla och såg inte till klass. Det kan man inte säga om konungar i andra fall.

Informanten skulle inte beskriva Alexander den Store annorlunda för en grek. En grek ska veta, men det är klart, den som vill lära sig lär sig allt om honom. Den som inte vill kanske väljer att strunta i honom. Alla är vi individer och får bestämma på vilka kunskaper vi ska lägga vår energi men det borde vara lag på att lära sig Alexander den Stores historia.

Proti heter Proti på grund av att det var Alexander den Stores första stopp på väg mot erövringarna i öst. Platsen upp mot berget där de tre viktigaste hästarna stod (Voukefalas och två andra) existerar fortfarande. Byborna ska ha skaffat fram det bästa havret åt dem att äta samt byggt vindskydd åt dem att vila i. Informanten berättar även att Proti också var första stoppet för Aposteln Paulus efter sin tid som fängslad i Filipous. Asimina lägger även till att Alexander den Store ska ha namngivit fler orter i området på väg mot länderna i öst.

65 Alexander den Stores häst sedan 12 års ålder. Endast han kunde bemästra honom.

Viktiga personer för byn är samtliga lärda. De vet mer än vad vi som inte studerat vet. Historiska personer av betydelse är bland annat Konstantinos Karamanlis den äldre. Även Aggelous Aggelousis och Georgios Petalas är födda i byn. ”Rodolivos är inte födelseplats för någon känd person alls.” Idag styr Konstantinos Karamanlis den yngre, även han med rötter från byn.

En av Protis viktigaste händelser är upptäckten av Agios Georgios helgonbild samt det heliga vattnet. Denna källa låg mycket långt ner i marken på en turkisk åker. Anna Liakou drömde om att det skulle finnas en helgonbild och att det var hennes uppdrag att finna den. ”Jag har träffat henne, Annouda som jag kallade henne.” Hon kallades till en början tokig av befolkningen. Hon grävde och grävde på olika ställen men fann aldrig helgonbilden. Agios Georgios sände henne då en symbol i form av en näsduk som hade fastnat i en sten på åkern. Kvinnan började gräva där.

När hon inte kunde kasta undan jorden själv fick en man från byn slutligen hjälpa henne att fortsätta. När hon nått 30 meter ner i marken hittade hon äntligen stenen med helgonbilden på.

Dock kunde hon inte lyfta upp stenen själv. Inte heller befolkningen kunde hjälpa henne. Sägnen säger att Agios Georgios själv lyfte upp stenen under natten. Nästa dag var platsen full av folk och även de fyra turkiska familjerna som bodde i byn gick dit. Sonen till en av kvinnorna ställde sig för att urinera på stenen. Han kunde sedan inte komma loss. Under tre dagar bad kvinnan om att pojken skulle befrias. Detta skedde så på tredje dagen och från den stunden omvändes den turkiska familjen från den muslimska tron till den kristna. Ännu en viktig händelse är när bulgarerna kom till byn. När de kom så dödade de samtliga lärda. Informantens familj upplevde en stor sorg då min mormors bror slängdes ner i brunnen och dog utanför kyrkan Agia Paraskevi.

Brunnen har sedan dess inte fungerat. Detta anses som en viktig händelse för att man blir stark och lovar sig själv att aldrig ge upp. Det är det minsta du kan göra för alla de greker som blivit dödade av våra grannländer. ”Är det sedan konstigt att man är fientligt inställd till de nationerna?”

Att bo i Proti innebär frihet, vacker miljö, och du behöver aldrig vara orolig för att det inte ska gå att andas. När du väl andas så inser du att det alltid luktar gott. Byn är ingen instängd plats och att den är mycket grön och har en bergskedja som utsikt gör att du håller dig frisk. Asimina är mycket stolt över Proti. Orten är bra och lugn och sammanhållningen är stark. ”Jag älskar byn.

Samtliga som en gång bott här vill komma tillbaka när de pensionerats. Man behöver byn, den finns för alltid i ditt hjärta om du någon gång satt din fot här.”

Asiminas syn på namnet Makedonien är uppenbar. Hon ser namnet som en del av norra Grekland, platsen hon bor. Hon hävdar stolt att Makedonien under de 500 åren av turkiskt styre förblivit intakt från influenser. Området såg till att hålla sig grekiskt. Att Skopja vill heta Makedonien gillar hon inte. Med det namnet kommer rättigheter, och då kanske de försöker stjäla grekisk historia. ”Vi, den äldre generationen kommer inte att tillåta det. Vi har upplevt för mycket. Kanske att det ändras när vi går ur tiden. Den yngre generationen kanske låter sig övertalas lättare.” Makedonien var Alexanders land, men han talade grekiska, det gör de inte i Skopja avslutas intervjun.

Intervju 2 – Athanasios Koukouvetsios, 78 år

Barbathanassis som han vill kallas anser att allt forntida är historia. Särskilt viktig historia för honom som makedon och som invånare i området är historien om Filip den andre samt Alexander den Store. Informanten anser att när en person förlorat eller förlorar sin historia, sina traditioner samt seder och bruk då har du förlorat allt. Den historia han kan och som presenteras nedan har berättats till honom av sina föräldrar som i sin tur fått höra det av sina föräldrar och så vidare.

Informanten berättar att uppe på Paggeo fanns det guldgömmor som Filip den andre hade kommando över. Alexander den Store kom senare för att se sin fars verk. Därav anser Barbathanassis att Filip den andre var viktigare för byn än vad Alexander den Store var. ”Man måste komma ihåg att utan Filip är det inte säkert att Alexander hade blivit så stor som han blev.

Filip lämnade efter sig ett arv som Alexander visste hur han skulle ta vara på. Ens ursprung spelar roll, och man bör aldrig separeras från sina rötter.” På berget existerar en plats som heter Kalias och som fungerade som en vakthållningsplats. Det guld som utvanns ur berget förvarades där för att skyddas av tjuvar. Många geologer samt vanligt folk har velat undersöka om berget som hade guld fortfarande har guld. ”På natten har jag kunnat se ficklampor som lyser däruppe. Det är guldgrävare som söker efter dessa gamla skatter.”

Informanten anser att Alexander den Store var en befriare. Han beskriver den forna konungen som en enkel person, men absolut ingen barbar. Alexander förslavade ej folk och han varken dödade eller förstörde på orter han erövrat. ”På samtliga platser skapade han något.” Han genomförde även månggiftermål för att sammanföra de olika folkslagen. Alexander den Store borde bli ihågkommen som en grekisk makedon samt en strateg av aldrig förr skådat slag enligt informanten. Barbathanassis tycker även att det borde finnas mer till ära av en sådan person än en staty och flygplats, samt ett par plakat om honom på närliggande museum.

Gällande namnet på byn berättar Barbathanassis att orten en gång kallats för Evdomista på grund av att byn bestod av 70 hus, samt Kiupiui, ett turkiskt ord som betyder urnornas by. Varför det slutgiltiga namnet blev Proti kommer sig av olika anledningar. Det sägs att aposteln Paulus första stopp efter att han frigivits från Filipous fängelsehåla var i byn. Vidare att Alexander den Store ska ha gjort sitt första stopp i Proti på väg mot sina erövringar i Asien.

När informanten ombeds att namnge viktiga personer i byns historia nämner han ett flertal namn som samtliga är förknippade med denna och därtill även är av politisk betydelse; Konstantinos Karamanlis den äldre, Aggelos Aggelousis, Moutsos Georgios, Fintias Velikis samt Achilleas Karamanlis, och då dagens premiärminister Konstantinos Karamanlis. När vi pratade om händelser var Barbathanassis mer beskrivande. En av de allra viktigaste händelserna förutom historien om Filip den andre samt Alexander den Store är av religiöst rang. Det är historien om en kvinna vid namn Anna Liakou som 1913-1914 såg en återkommande dröm när hon sov. Helgonet Agios Georgios sa till henne att hon skulle finna heligt vatten på den turkiska åkern och att det var hennes uppdrag att finna det. Hon gick dit dag efter dag och grävde med sina bara händer.

Ingen fick hjälpa till att gräva, men ett antal män hjälpe till att skyffla bort jorden hon kastade bort när hon slutligen funnit den exakta platsen för det heliga vattnet. En kyrka byggdes sedan till helgonets ära, och den samt den nuvarande trappan som leder ner till det heliga vattnet existerar ännu idag. (Se kort i bilaga två.) Ännu en viktig händelse är historien om Xerxes⁶⁶ som ville erövra Aten. Det sägs att hans strategiska läger låg i byn och att lejon skall ha kommit ner till byn

In document Att skapa Alexander den Stores fotspår: Tre generationers nutida föreställningar om Alexander den Store i Proti Serron i Grekland (Page 29-77)