MIG-verksamhet har nu bedrivits internationellt i drygt tolv år, nationellt i tio år och på det aktuella sjukhuset i fem år. Vid artikelsökning som gjordes innan arbetet med studien
påbörjades, fann författaren att flertalet av artiklarna som publicerats under åren framförallt är internationella samt beskriver resultatet av att införa MIG på sjukhus beräknat i 1) total sjukhus mortalitet, 2) mortalitet efter hjärtstopp och 3) antal oplanerade inläggningar på IVA. Övervägande antal artiklar beskrev resultaten som positiva men det fanns också de som inte hade funnit några fördelar med att införa MIG. Det kanske tyder på att det är svårt att mäta den exakta siffran i den komplexa miljön som MIG bedrivs i. I en studie publicerad 2007 citeras Dr. Don Berwick så här; ”The names of the patients whose lives we save can never be known. Our contribution will be what did not happen to them.” (Thomas et al. 2007, s.26) På sjukhuset där föreliggande studie utförts så är den allmänna uppfattningen att MIG-verksamheten är fördelaktig framförallt för patienten men även för personalen på
vårdavdelningen. I genomsnitt så har MIG-teamet två sökningar i veckan. Utav dessa så har flertalet av patienterna kunnat kvarstanna på vårdavdelningen, med eller utan stöd av MIG. Nationell och internationellt sett så finns det väldigt lite beskrivet om hur patienter och deras anhöriga upplever MIG-teamets insatser på vårdavdelningarna. Uppfattas MIG som en
trygghet eller känns det skrämmande när personal från IVA kommer? Eller upplever patienterna att de får en bekräftelse på sitt upplevda tillstånd? Medicinskt ansvariga på IVA diskuterar nu att en ev. postintensivvårdsgrupp (PIG-team) ska inrättas som ett led i
vidareutvecklingen av MIG. PIG-teamet är tänkt att ha en mer ”outreach-funktion” där patienter som vårdats på IVA besöks under de första dagarna på vårdavdelningen. Vid införande av en sådan verksamhet bör studier utföras på om förändring sker av
återinläggningsfrekvens på IVA samt på hur bemanningsfrågan diskuteras inför denna extra arbetsuppgift. Då all dokumentation om alla MIG-uppdrag finns sparade sedan start 2008 så vore det intressant att se om det går att dra några paralleller mellan IVA-personalens
uppfattningar om MIG-verksamheten och mortalitet och/eller morbiditet på sjukhuset före och efter införandet av MIG. Det vore även intressant att undersöka om samarbetet i
MIG-verksamheten förbättras/förändras något efter den massiva utbildningsinsatsen i SBAR som nu utförs på sjukhuset. MIG anses vara en verksamhet som har varit saknad på sjukhuset och är nog här för att stanna. Det är dock viktigt att komma ihåg att verksamheten endast är konsultativ och där MIG-teamets roll är att optimera behandling för att förbättra de symtom som patienten har. Däremot så måste de ansvariga på vårdavdelningen stå för att patienten får rätt bakomliggande diagnos samt behandling för den. MIG-verksamheten medverkar till att broar byggs mellan kunskaper och yrkeskategorier så att den interprofessionella samverkan bidrar till förbättrad patientsäkerhet på sjukhuset.
4.5 Slutsats
Studien beskriver IVA-personalens reflektioner av MIG-verksamheten. I resultatet framkom att intervjudeltagarna är mycket nöjda med att MIG-verksamheten finns på sjukhuset. Det mer strukturerade arbetssättet som MIG-verksamheten har medfört underlättar samarbetet och kommunikationen mellan olika professioner på IVA och vårdavdelningar. Den bidrog också till att kompetensen har ökat på vårdavdelningarna, genom att all personal har utbildats i att bedöma kritiskt sjuka patienter samt att de har möjlighet att få handledning av MIG-teamet i bedömning och behandling vid kritiska situationer. Detta i sin tur ledde till att det blev ett ökat samförstånd mellan de involverade och att de strävade mot samma mål. Studien visar att det är av stor vikt att alla professioner som deltar i samarbetet får samma utbildning så att ansvarsområden och roller tydliggörs. Detta för att ytterligare förbättra samarbetet och att ansvarig personal får en ökad insikt om betydelsen av deras patientkunskap och engagemang i
MIG-sökningen. För att kunna vidareutveckla verksamheten så bör MIG-teamet vara frikopplad från övrig verksamhet. Det skulle innebära att de lättare kan besöka patienter på vårdavdelning utan att behöva känna frustration över de arbetsuppgifter som de lämnat. Många ansåg också att det skulle vara värdefullt om patienter som har legat på IVA kan besökas, för att minska risken för behov av återinläggning då patienterna är rätt så sjuka när de skrivs ut från IVA. Om ett frikopplat team kunde införas så skulle MIG-verksamheten också få bättre med tid till återkoppling mot vårdavdelning och IVA.
5. Referenser
Adler-Milstein J., Neal K. & Howell M.D. (2011) Residents’ and nurses’ perceptions of team function in the medical intensive care unit. Journal of Critical Care 26,
104.e7-104.e15.
Baker-McClearn D. & Carmel S. (2008) Impact of critical care outreach services on the delivery and organization of hospital care. Journal of Health Services Research & Policy 13, 152-157.
Benin A.L., Borgstrom C.P., Jeng G.Y., Roumanis S.A. & Horwitz L.I. (2012) Defining impact of a rapid response team: qualitative study with nurses, physicians and hospital administrators. BMJ Qual Saf. 21, 391-398.
Campello G., Granja C., Carvalho F., Dias C., Azevedo L.F. & Costa-Pereira A. (2007) Immediate and long-term impact of medical emergency teams on cardiac arrest prevalence and mortality: A plea for periodic basic life-support training
programs. Critical Care Medicine 37, 3054-3061.
Coombs M. & Dillon A. (2002) Crossing boundaries, re-defining care: the role of the critical care outreach team. Journal of Clinical Nursing 11, 387-393.
Chaboyer W., Gillespie B., Foster M. & Kendall M. (2004) The impact of an ICU liaison nurse: a case study of ward nurses´ perceptions. Journal of Clinical Nursing 14, 766-775.
Chan P.S., Jain R., Nallmothu B.K., Berg R.A. & Sasson C. (2010) Rapid Response Team: a systematic review and meta analysis. American Medical Association 170 (1), 18-26.
Chellel A., Higgs D. & Scholes J. (2006) An evaluation of the contribution of critical care outreach to the critically ill ward patient intwo acute NHS truts.
British Association of Critical Care Nurses 11, 42-51.
Cziraki K., Lucas J., Rogers T., Page L., Zimmerman R., Hauer L.A., Daniels C. &
Gregoroff S. (2008) Communication and Relationship Skills for Rapid Response Teams at Hamilton Health Sciences. Healthcare Quarterly 11, 66-71.
Dacey M.J., Mirza E.R., Wilcox V., Doherty M., Mello J., Boyer A., Gates J., Brother, T. & Baute R. (2007) The effect of a rapid response team on major clinical outcome measures in a community hospital. Critical Care Medicine 35, 2076-2082.
Daly M.L., Powers J., Orto V., Rogers M., Dickinson T., Fabris M. & Honan M. (2007) Innovative Solutions: Leading the Way An Innovative Approach to Support Nurses on General Care Units With an Early Nursing Intervention Team. Dimension of Critical Care Nursing 26, 15-20.
Dang D., Johantgen M.E., Pronovost P.J., Jenckes M.W. & Bass E.B. (2002)
Postoperative complications: does intensive care unit staff nursing make a difference? Heart & Lung 31, 219-228.
Dimick J.B., Swoboda S.M., Pronovost P.J. & Lipsett P.A. (2001) Effect of a nurse-to-patient ratio in the intensive care unit on pulmonary complications and resource use after hepatectomi. American Association of Critical-Care Nurses 10, 376-382.
Endacott R. & Chaboyer W. (2006) The nursing role in ICU outreach: an international Exploraty study. Critical Care Nursing 11, 94-102.
Graneheim U.H. & Lundman B. (2004) Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today 24, 105-112.
Granskär M & Höglind – Nielsen B. (2008) Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och Sjukvård (s. 159-171). Studentlitteratur, Lund.
Jolley, J., Bendyk, H., Holaday, B., Lombardozzi, K. & Harmon,C. (2007) Rapid Response Teams. Do They Make a Difference? Dimension Critical Care Nurse 26, 253-260.
Jones D., Opdam H., Egi, M., Goldsmith D., Bates S., Gutteridge G., Kattula A. & Bellomo R. (2006) Long-term effect of a Medical Emergency Team on mortality in a teaching hospital. Resuscitation 74, 235-241.
Kerridge R & Saul P. (2003) The medical emercecy team, evidence-based medicine and ethics. The Medical Journal of Australia 179, 313-315.
Konrad D., Jäderling G., Bell M., Granath F., Ekbom A. & Martling C-R. (2009) Reducing in-hospital cardiac arrests and in-hospital mortality by introducing a medical
emergency team. Intensive Care Medicine 36, 100-106.
Kvarnström S. (2008) Difficulties in collaboration: a critical incident study of interprofessional healthcare teamwork. J Interprof Care 22, 191-203. Leape L. (2009) Errors in medicine. Clinica Chimica Acta 404, 2-5.
Lighthall G.K., Parast L.M., Rapoport L. & Wagner T.H. (2010) Introduction of a Rapid Response System at a United States Veterans Affairs Hopital Reduced Cardiac Arrests. American Society of Critical Care Anesthesiologists 111, 679-686. Massey D., Aitken L.M. & Chaboyer W. (2010) Literature review: do rapid response
systems reduce the incidence of major adverse events in the deteriorating ward patient? Journal of Clinical Nursing 19, 3260-3273.
Nordlund K. & Joelsson-Alm E. (2009). Mobil intensivvårsgrupp ger bättre
patientövervakning och trygg personal. Läkartidiningen 42, 2690-2693. Polit D.F & Beck C.T. (2010) Nursing Research- generating and assessing evidence for
nursing practice. 9th edn. Lippincott Williams & Wilkins. Philadelphia, USA. Ponzer S., Faresjö T. & Mogensen E. (2009) Framtidens vård kräver interprofessionellt
samarbete. Läkartidningen 13, 929-931.
Rafferty A.M., Ball J & Aiken L.H. (2001) Are teamwork and professional autonomy compatible, and do they result in improved hospital care?
Quality in Health Care. 10, ii32-ii37.
Richardson A., Burnand V., Colley H. & Coulter C. (2004) Ward nurse´s evalution of critical care outreach. Nursing in Critical Care 9, 28-33.
Salamonson Y., van Heere B., Everett B. & Davidson P. (2006) Voices from the floor: Nurse’s perceptions of the medical emergency team. Intensive and Critical Care Nursing 22, 138-143.
Scott S.S. & Elliott S. (2009) Implementation of a Rapid Response Team: A Success Story. American Association of Critical-Care Nurses 29, 66-75.
Shapiro S.E., Donaldson N.E. & Scott M.B. (2010) Rapid Response Teams. Seen Through the Eyes of the Nurse. American Journal 110, No. 6.
Smith G. (2000) ALERT – Acute Life Threatening Events Recognition and Treatment. Portsmouth: University of Portsmouth.
Socialstyrelsen, (2009). Nationella indikatorer för God vård. – Hälso- och sjukvårdsövergripande
indikatorer. – Indikatorer i Socialstyrelsens nationella riktlinjer. 2009-11-5.
http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2009/nationellaindikatorerforgodvard Stenhouse C., Coates S., Tivey M., Allsop P. & Parker T. (2000) Prospective evaluation of a
modified early warning score to aid earlier detection of patients developing critical illness on a surgical ward. British Journal of Anaesthesia 84, 663-663.
Svenska föreningen för Anestesi och Intensivvård, SFAI, (2011). SIR:s riktlinjer för intensivvårdens registrering av vårdbegäran på inneliggande patienter med eller utan stöd av MIG (Mobil Intensivvårdsgrupp.)
http://www.icuregswe.org/Documents/Guidelines/Vardbegaran_MIG_2011.pdf.
Thomas K., VanOyen Force M., Rasmussen D., Dodd D. & Whildin S. (2007) Rapid Response Team: Challenges, Solutions, Benefits. American Association of Critical-Care Nurses 27, 20-27.
Wallin C.J. & Thor A. (2008) SBAR – model för bättre kommunikation mellan vårdpersonal. Ineffektiv kommunikation bidrar till majoriteten av skador i vården.
Läkartidningen 26-27, 1922-1925.
Vetenskapsrådet Forskningsetik etik för forskning CODEX. Regler och riktlinjer för forskning. Direktlänk.