Jag gick snabbt igång med att börja skriva efter att ha sett filmen, och precis som jag brukar göra när jag skapar nya låtar började jag med musiken först, sedan texten. Dock märkte jag att det var svårt att matcha musiken med vad jag fick från filmen. Detta berodde på att jag inte hade samspel mellan film och musik, utan jag dök in i musikskrivandet utan att hela tiden checka av vilket gjorde att jag fick en hel del halvklara versioner som aldrig blev något. Resultatet blev mycket bättre när jag hade ett ständigt samspel med filmen, jag utgick ifrån att facit alltid fanns där, även om jag inte alltid såg det.
Att jobba med en så pass strikt struktur har fungerat bra för mig. Det kändes aldrig som att jag körde fast med textskrivandet, även om det tog långt tid att få ihop det ibland.
Det var enklare än jag trodde att jobba med citat. Jag hade förväntat mig att behöva bearbeta citaten mycket mer men i många fall föll det sig naturligt. En anledning till detta kan vara att jag har valt en film som är enkel att jobba med för mig. Till exempel så är Benjamin även en berättare i filmen, vilket innebär att han har väldigt många fraser som han säger. Det är också vanligare att dessa fraser är mer ”poetiska”, eftersom berättaren ofta beskriver saker och skeenden på ett liknande sett man gör i en boktext. En annan känd film med ett liknande koncept är ”Forrest Gump” (1994), där
En intressant tanke och utmaning hade varit att välja en film som inte har en berättarröst. Troligtvis hade man då inte kunnat hitta lika många beskrivande och ”poetiska” fraser, utan jag hade fått jobba mer som jag gjorde i ”Lake Pontchartrain”.
4.2 ”The Sound of the Waves”
Nu i efterhand kan jag konstatera att Mikes självförtroende och lättsamma approach gärna kunde ha fått komma fram mer i musiken. När jag skrev denna låt var jag väldigt fokuserad på hans smärta och den hårdhet som hela tiden samspelar med hans
känslighet men där kunde även vara lite lättsamhet. Jag skulle nog i efterhand också försöka hitta en snyggare övergång från den tredje till den fjärde delen (3 och 4 i låttexten).
4.3 ”Elisabeth, Good Night”
Det fanns mycket att hämta från deras relation tycker jag, så det var roligt. Jag fick till och med välja bort idéer och infallsvinklar eftersom tråden för att sy ihop säcken hade blivit för lång, vilket var ett riktigt lyxproblem i detta fall. Många citat från filmen gick att foga in, vilket gjorde det mycket enklare att få textmaterial att jobba med.
Eftersom hela historien mellan dem i stort utspelar sig på natten blev det mycket
användande av ordet ”night”. Det var svår att skriva runt ordet utan att det skulle ta plats där andra ord som för historien framåt skall vara. Detta behöver dock inte vara ett problem men jag tycker personligen att det är bra att tänka på det och använda synonymer där det går.
4.4 ”Lake Pontchartrain”
Denna text skiljer sig från ”The Sound of the Waves” och ”Elisabeth, Good Night”. Historien i texten är inte lika fördjupad, dessutom har den en refräng vilket de andra låtarna inte har. Detta funkar bra eftersom låten i sig är popigare.
Jag hade också mer ”frihet” i denna låt eftersom jag inte jobbade med så många citat som i de andra låtarna. Nu i efterhand kan jag tycka att refrängen är lite väl mörk. Hade jag gjort om låten igen hade jag troligtvis försökt att hålla tillbaka på ”mörkret”. Dock gillar jag hur kontrasten mellan låten och texten blev.
5 Slutdiskussion
Jag som textskrivare känner att jag har utvecklats mycket. Det har varit mycket enklare att få klart en hel text utan att fastna på olika ställen som jag tidigare haft en tendens att göra. Ett vanligt problem för mig har till exempel varit att jag skriver en vers och en refräng, sedan kör jag fast eftersom jag inte vet vad jag vill ha sagt i vers två. När detta sker är det svårt att ta sig ur det och det brukar oftast bli ”ännu en halvklar låt”.
Vanligtvis brukar jag jobba med en text väldigt kronologiskt. Är jag till exempel på vers 1 så går jag inte vidare förrän jag är klar med den. Det här är en av huvudanledningarna till att textskrivandet har varit så tradigt för mig.
Jag upplever också att dessa texter har ett starkare narrativ än de texter jag skrev innan denna metod. Det beror bland annat på att jag oftast inte lägger lika mycket tid på informationsinsamlande som jag gjort i detta arbete. När jag å andra sidan skapat en mall till texten innan jag börjar jobba med den kan jag sedan hoppa runt lite som jag vill. Jag kan alltså skriva några rader på vers 1 och kanske någon rad i refrängen, eftersom jag redan jobbat fram textens ramar.
En sak som överraskade mig var att låtens struktur var mycket enklare att göra när jag hade en text på plats. Jag skrev både text och musik parallellt, men eftersom musikens uppgift har varit att endast backa upp texten så har det varit väldigt enkelt att ändra musiken och låtens struktur efter behag, till exempel att lägga till en vers, eller flytta ett mellanspel.
Jag märkte också att musiken i sig blev lite mera sparsmakad än vad den brukar bli i mina tidigare produktioner och jag tror det har att göra med att jag tidigare har
överkompenserat musiken en aning. Om jag känner att texten inte ”räcker till” har jag tidigare haft en tendens att då lägga mycket mera fokus på harmoni, melodi och rytm, för att ”maskera” den text jag inte riktigt är nöjd med. Men i detta arbete har jag kunnat hålla tillbaka musiken (och framför allt melodierna) där sången bör ges mest
uppmärksamhet. Har jag å andra sidan velat ha med till exempel en melodi så har jag sparat den till ett mellanspel.
När det kommer till genre så är ju de två första låtarna rätt så lika. Det har ju till stor del att göra med min akustiska gitarr. Jag har märkt att låtskrivarprocessen påverkas
beroende på vilket instrument jag väljer när jag skriver musik. Detta är bra att veta eftersom att jag kan utnyttja detta till min fördel, om jag till exempel vill skapa variation mellan låtar.
Jag skulle inte påstå att kvalitén på låtarna blir bättre av denna metod. Dock känns låtarna mer klara och färdigpaketerade. Anledningen till detta är att det har varit lättare att se när låten är färdig. Man kan också argumentera för att en låt aldrig är färdig, men någonstans kommer man till ett läge där finputsaren tar över, och denna del kan pågå hur länge som helst, om man inte någon gång bestämmer sig för att vara nöjd med det som man har åstadkommit.
När det kommer till texten så tycker jag i princip likadant. Jag skulle inte påstå att kvalitén i sig är bättre. Dock känner jag att jag ”vågar” framhäva texten mer än mina andra texter. Detta beror på att det finns en historia som texten kommer ifrån, vilket gör att texten ”går att försvara” på ett helt annat sätt. Vad jag menar är att det finns en kärna
som backar upp texten ordentligt, och denna kärna har jag ju lånat av filmen. Så klart har mina andra texter också en kärna, men den kan vara mer besvärande att luta sig tillbaka på eftersom den enbart kommer från en själv. Jag tror också att det ligger en viss försiktighet eller rädsla i mig när det kommer till att framhäva en personlig kärna. Det har jag bland annat märkt i den frihet jag känt i att skriva utifrån en film istället för att gräva i mina djupaste brunnar.
Det absolut viktigaste jag har lärt mig är hur otroligt viktigt det är med förarbete. Denna metod som jag har använt mig av i detta arbete är bara en av många olika metoder. Jag tror dock att det är viktigt att hitta sitt sett att jobba med en viss metod. Vi är alla olika och jag tror att man lätt kan fastna i detaljer ifall man följer en viss metod alltför slaviskt.
6 Avslutande ord
Det har varit fantastiskt roligt att fördjupa sig i denna film. Berättelserna och
karaktärerna har varit så tacksamma att jobba med. Det har också varit skönt att ha lite distans till sig själv, att inte hela tiden gräva djupt i sin själ för att skriva en text. Givetvis har jag valt delar av filmen som jag kan referera till i mitt egna liv, vilket har varit viktigt för att kunna vidhålla något slags hjärta i låtarna. Det har också varit befriande att kunna gömma sig bakom en känsla från filmen, för att på så vis inte blotta min egen själ helt och hållet, vilket faktiskt är ganska svårt att göra på beställning. Jag tror att pressen jag känner om att det skall bli perfekt blir stor för mig om vartenda ord och ton är skördade från min egna bröstkorg. Om det är fler än jag som känner så kanske denna metod kommer att ha inspirerat till att i sin tur hitta liknande metoder, som i slutänden leder till att kunna uttrycka sig själv på ett fulländat sätt i musiken.
Källförteckning
Kandidatuppsatser:
Björkvall, Oliver, 2018. "omg like srsly": Hur SMS och meddelanden kan användas som inspirationskälla till låttexter inom popmusik. Linnéuniversitetet.
Forsberg, Jenny, 2018. Fotografier som inspiration: - en studie i eget låtskrivande. Linnéuniversitetet.
Jansson, Katrin, 2017. Ställ dig i ledet!: En konstnärlig forskning om konsten att komponera ledmotiv till bokkaraktärer. Linnéuniversitetet.
Fonogram
Dylan – Blowing in The Wind (1963). Skivbolag: Asylum Records Ween – The Blarney Stone (1997). Skivbolag: Elektra Records Wilco – Love is Everywhere (Bevare) (2019). dBpm Records
Filmexempel
Forrest Gump (1994). Produktionsbolag: Paramount Pictures Corporation
Referensfilm
Benjamin Buttons otroliga liv (The Curious Case of Benjamin Button) (2008).
Produktionsbolag: Paramount Pictures, Warner Bros. Pictures, The Kennedy/Marshall Company.